4581 – מָעוֹז (maåz)

värn, tillflykt, beskydd


Typ:
Hebreiska: מָעוֹז (maåz)
Ursprung: (också מָעוּז ) eller מָעֹז (också מָעֻז från H5810 (עָזַז)
Användning: 36 ggr i GT

Engelsk översättning

security
force, fort(-ress), rock, strength(-en), ([idiom] most) strong (hold)

Engelsk beskrivning

1) place or means of safety, protection, refuge, stronghold
1a) place of safety, fastness, harbour, stronghold
1b) refuge (of God) (fig.)
1c) human protection (fig.)


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (36 st)


och bygg ett altare till Herren din Gud (Jahve Elohim) ovanpå detta fäste (avgudaaltaret), på stridsplatsen, och ta den andra oxen och offra ett brännoffer med aseran, som du ska hugga ner, som ved. [På platsen där baalsaltaret stått ska Gideon bygga Herrens altare. Platsen är en stridsplats. Dessa principer återkommer i hela Bibeln. Jesus tar lärjungarna till en av de mest mörka platserna och undervisar om församlingen som ska byggas "på denna klippa", se Matt 16:18. I andlig krigföring behöver det ockulta bytas ut mot Guds alternativ, se Matt 12:45. ]
Gud (El) som är mitt starka fäste
    och gjorde min väg utan brist (hjälpte mig att vandra med integritet, gjorde mig helhjärtad, ärlig).
Och han sade till dem: "Gå och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin. Och skicka gåvor av mat till dem som inte har något färdigt, för denna dag är helgad åt vår Gud. Var inte bedrövade, för glädje i Herren är er styrka."
Av David. [På samma sätt som Psalm 25 och 26, inleds även denna psalm med bara Davids namn. Den grekiska översättningen Septuaginta tillägger här att David blev smord till kung innan han skrev denna psalm. Detta finns dock inte med i den hebreiska texten, men det är tydligt att dessa tankegångar och tolkningar fanns omkring 200 f.Kr. då den hebreiska texten översattes till grekiska.]
-

Inledande förvissning

Herren (Jahve) är mitt ljus [Joh 1:4] och min frälsning (befrielse, räddning, trygghet)!
    Vem skulle jag frukta (vara rädd för)?
Herren (Jahve) är mitt livs värn (skydd, tillflykt, säkra fästning – den som försvarar mig)!
    Vem skulle jag förskräckas (fasa, skaka) inför? [Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Jeshua – det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på att vår frälsning finns hos Gud. Han är lik en säker fästning där jag snabbt kan söka skydd vid fara. I psalmen finns ofta uppräkningar i par och tripletter. Herren nämns två gånger i första versen och beskrivs med tre ord: "ljus, frälsning och tillflykt". David beskriver dem som kommer emot honom i vers 2 med tre ord: "onda människor, motståndare och fiender".]
Herren är deras [sitt folks] styrka,
    och ett frälsningens (räddningens) värn (en säker tillflykt, ett skydd, försvar, en säker fästning)
    för sin smorde (utvalde, kung).
Vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
    rädda (ryck bort; lyft upp) mig snabbt.
Var min klippa och värn (tillflykt, skydd, försvar),
    en borg (ett hus med många starka fästningar) som räddar (frälser) mig.
Du ska dra mig ur det nät de i hemlighet har lagt ut för mig,
    för du är mitt värn (min tillflykt, skydd, försvar, en säker fästning).
Men frälsningen (segern) för de rättfärdiga kommer från Herren (Jahve),
    han är deras värn (tillflykt, beskydd, försvar) i tider av brist (torka, nöd).
För du är den Gud (Elohim) som är mitt värn (min tillflykt, skydd, försvar)!
    Varför har du förkastat mig?
    Varför måste jag gå runt i sorg,
    
    förtryckt av fienden?
Se, detta är den stridsman (en man i sin bästa ålder)
    som inte gjorde Gud (Elohim) till sitt värn (sin tillflykt, skydd, försvar, en säker fästning).
Istället litade han på sin myckna rikedom
    och styrkte sig själv med sina onda önskningar.
Gilead tillhör mig.
    Manasse tillhör mig.
Efraim är [bildligt som] min hjälm (mitt huvuds värn, och skydd, en säker fästning).
    Juda är min spira (kungaspira). [Jakob profeterade att Juda skulle ha kungaspiran, se 1 Mos 49:10.]
Gilead [bergsområde öster om Sukkot] är mitt, Manasse [öster och väster om Jordanfloden, se 4 Mos 32:33] är mitt,
    Efraim [väster om Jordanfloden, mellan Manasse och Benjamin] är försvaret av mitt huvud, Juda [Jerusalem och den södra delen av Israel] är min spira.
Herrens (Jahves) vägar är ett värn (en tillflykt, skydd, försvar, en säker fästning) för de ärliga (de som har integritet),
    men är undergång (olycka, skräck) för syndarna (för dem som har som livsstil att planera och utföra ondska).
På den dagen ska hans starka städer vara som kalhyggen och fällda trädkronor [de städer som amoréerna och hivéerna övergav] framför Israels söner [när de intog landet under Josuas tid]. Allt ska vara (bli) ödelagt. [Hebreiskan är inte helt lätt här, horesh veamir, har att göra med skog och bergstoppar eller skogen på dem, den grekiska översättningen skriver "amoréerna och hivéerna".]
För du har glömt bort din frälsnings Gud (Elohim) och du har inte varit uppmärksam på dina starka fästens klippa, därför planterade du behagliga växter och satte främmande (exotiska) skott ibland dem.
Bli till skam Tsidon för havet har talat, havets fäste säger: "Jag har inte haft födslovånda, inte fött fram, inte har jag uppfostrat unga män, inte fostrat jungfrur."
Han har sträckt ut sin hand över havet, han har skakat kungarikena, Herren (Jahve) har gett befallningar om Kanaan att fördärva dess starka fästen.
Ve, ni Tarshish skepp, för ert fäste är ödelagt.
För du har varit ett värn (skydd; en tillflykt) för den svage [Ps 27:1],
    ett värn för den fattige i hans nöd (fara, trångmål),
en tillflykt undan storm (mot störtskur/slagregn),
    ett skydd mot [solens] hetta.
Ja, de skoningslösas (grymmas, våldsammas) andedräkt,
    är som en storm (störtskur) mot en vägg [piskar som en vinterstorm mot en sidovägg/skyddsvall],
Eller, så söker de skydd hos mig (tar till sig min styrka och överlämnar sig till mig),
    och söker fred (shalom) med mig.
    Ja, låt dem söka min shalom (fred, frid och all slags välgång och välsignelse) med mig [det är min högsta önskan].
Som vandrar ner till Egypten
    utan att fråga min mun,
som tar fångar i faraos fästen,
    och tar skydd i Egyptens skugga.
Därför ska faraos fästen vändas till din skam
    och skyddet i Egyptens skuggor till din förvirring.
Herre (Jahve) min styrka och mitt fäste och min tillflykt på nödens dag. Till dig kommer folkslagen från jordens ändar och ska säga: Våra fäder har inte ärvt något annat än lögn, fåfänga och värdelösa ting.
Och du människobarn, ska det inte vara så att den dagen då jag tar ifrån dem deras starka fäste, deras äras glädje, deras ögons önskningar, deras själs längtan, deras söner och deras döttrar,
Och jag ska hälla ut mitt raseri över Sin [Pelusiom],
    Egyptens starka fäste,
och jag ska hugga av [sätta stopp på] överflödet (massorna, sorlet, tumultet) [rikedomen – folket] i No.
I medern Dareios (Darejavesh) första regeringsår [två år tidigare, år 538 f.Kr.] stod jag där för att stärka och skydda honom. [Den första versen i kapitel 11 hör ihop med Dan 10:1 och avslutar den första delen som beskriver omständigheterna kring synen.]
Men en från hennes familj (en telning från hennes rötter) [Berenikes bror Ptolemaios III] ska stiga upp i hans ställe (position) och dra upp mot nordkungens [Syriens] här och tränga in i hans fäste [Seleukia, som var staden Antiokias hamnstad, eller själva Antiokia] och han ska attackera (göra vad han vill med dem) och segra.
[Konflikten fortsätter i generation efter generation.] Hans [nordkungens] söner ska rusta sig till strid och samla en väldig krigshär, som ska välla fram som en störtflod och tåga in. Den ska komma igen och striden ska föras ända fram till sydlandskungens befästningar. [Seleukos II dog 226 f.Kr. Hans söner Seleukos III och Antiochos III fortsatte krigen mot Egypten. Seleukos III mördades efter att bara ha regerat i tre år, och hans bror Antiochos III kom till makten. Han kallades "den store" på grund av hans militära framgångar. Under åren 219-218 intar han Galileen och Samarien och övertar styret av dessa judiska områden från egyptierna.]
Efter detta ska han återvända till hans eget lands välbefästa städer, men han ska förlora sin makt (vackla och falla) och inte finnas mer. [Antiochos III dog 187 f.Kr.]
Härar från honom [nordkungen, Antiochos IV] ska komma, och de ska orena helgedomen, tillflyktsorten, avskaffa det dagliga offret och ställa upp förödelsens styggelse. [Ett hedniskt föremål i templet, se Matt 24:15; Mark 13:14. Detta omnämns även i 1 Mack 1:44-47, 54.]
I stället ska han ära fästningarnas gud. [Hans gud kommer att vara militär styrka, i vers 40–45 beskrivs hans krig.] En gud som hans fäder inte har känt ska han ära med guld och silver och ädelstenar och andra dyrbarheter.
Med en främmande guds hjälp ska han göra vad han vill med starka befästningar. De som erkänner honom ska han visa stor ära. Han ska låta dem härska över många, och han ska dela ut land åt dem till belöning.
Herren (Jahve) ryter (som ett lejon) från Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och ger ut sin röst från Jerusalem –
    himlen och jorden ska skälva.
Men Herren (Jahve) ska vara en tillflykt för sitt folk
    och ett värn (en säker plats, ett försvar) för Israels söner (barn).
God är Herren (Jahve),
    ett värn (starkt skydd; en säker fästning) på nödens (olyckans) dag [i svårigheter] [Ps 37:39; 50:15].

[י – Jod]

Och han känner (hebr. jada)
    dem som tar sin tillflykt [sätter sitt hopp och sin förtröstan] till honom.
Du [Nineve] ska bli drucken, du ska svimma [bild för nederlag i strid, se Jes 49:26; Jer 25:27; 51:21],
    även du ska söka ett värn (starkt skydd, en tillflykt) från dina fiender.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.