4519 – מְנַשֶּׁה (menashe)

Manasse


Typ:
Personer: Manasse (Josefs son), Manasse (kung i Juda), Manasse (Pahat-Moabs efterkommande), Manasse (Hashums efterkommande)
Hebreiska: מְנַשֶּׁה (menashe)
Uttal: me-nash-sheh
Talvärde: 395 (40 + 50 + 300 + 5)    ord med samma talvärde
Ursprung: från H5382 (נָשָׁה) causing till forget
Användning: 150 ggr i GT

Engelsk översättning

Manasseh

Engelsk beskrivning

Manasseh = "causing to forget"
1) the eldest son of Joseph and progenitor of the tribe of Manasseh
1a) the tribe descended from Manasseh
1b) the territory occupied by the tribe of Manasseh
2) son of king Hezekiah of Judah and himself king of Judah; he was the immediate and direct cause for the exile
3) a descendant of Pahath-moab who put away a foreign wife in the time of Ezra
4) a descendant of Hashum who put away a foreign wife in the time of Ezra


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (150 st)


1 Moseboken (11)

Josef gav sin förstfödda namnet Manasse, för Gud har fått mig att glömma min träldom och min fars hus. [Namnet Manasse betyder "få att glömma".]
Till Josef i Egyptens land föddes Manasse och Efraim genom hans fru Asenat, prästen Potiferas dotter från On [1 Mos 41:45].
[På Abraham, Isak och Jakobs tid är traditionen att den förstfödde blir det nästa huvudet i familjen och ärver namn, status och sin fars egendom. Som vi redan sett flera exempel på i Första Mosebok väljer Gud att överraska. I detta stycke följer Josef traditionen och placerar Manasse, hans förstfödde, på den högra sidan för att ta emot den största välsignelsen. Jakob korsar då sina armar och välsignar Efraim med sin högra hand. Josef tar för givet att det är ett misstag, men Jakob vet exakt vad han gör.] Efter allt detta kom man till Josef och sade: "Se, din far är sjuk." Då tog han med sig sina två söner Manasse och Efraim.
[Jakob fortsätter tala till Josef:] Nu är dina två söner mina, de som föddes till dig i Egyptens land innan jag kom till dig i Egyptens land, Efraim och Manasse, precis som Ruben och Simon är och ska vara mina.
Josef tog dem båda, Efraim i sin högra hand mot Israels vänstra hand, och Manasse i sin vänstra hand mot Israels högra hand, och förde dem nära honom.
Israel sträckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud – som var den yngre – och sin vänstra hand på Manasses huvud, så att han korsade sina händer, för Manasse var den förstfödde.
När Josef såg att hans far lade sin högra hand på Efraims huvud, ogillade han det (det var något ont i hans ögon), så han tog tag i sin fars hand för att flytta den från Efraims huvud till Manasses huvud.
Han välsignade dem den dagen och sade:
"Av dig ska Israel välsigna och säga:
'Gud (Elohim) ska göra dig som Efraim och som Manasse', och han satte Efraim före Manasse.
Josef såg [sin andra son] Efraims söner till den tredje generationen; även Manasses son, Machir [Josefs barnbarn], födde barn i Josefs knä. [Manasse var Josefs förstfödde, vars son hette Machir, se 4 Mos 26:29; 32:39–40. Uttrycket "föddes i Josefs knä" antyder att Josef adopterade sina barnbarn och barnbarnsbarn, vilket betyder att de fick del av hans välsignelse och arv, se även 1 Mos 30:3.]

4 Moseboken (21)

Från Josefs söner:
    från Efraim Elishama, son till Ammihod;
    från Manashe Gamliel, son till Pedatsor.
Manasses (Manashes) söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
detta var antalet av dem av Manasses stam, de var 32 200. [Josef har fått förstfödslorättens dubbla arvslott. När Ruben syndade förlorade han sin förstfödslorätt och den delades upp på tre av hans bröder. Levi fick rätten att vara präster, Juda fick rätten att vara kung och Josef fick den dubbla arvslotten, se 1 Krön 5:1; 1 Mos 35:22.]
Och de som slår läger näst efter honom ska vara Manasse stam.
Ledaren för Manasses söner är Gamaliel, Pedatsors son,
På den åttonde dagen offrade Gamliel, son till Pedatsor, ledare för Manasses söner.
Och över hären av Manashes söners stam var Gamliel, son till Pedatsor.
Av Josefs stam av Manasse stam Gaddi, Sosis son.
Josefs söner efter deras familjer: Manasse och Efraim.
Manasses söner:
Av Machir, machiriternas familj,
    och Machir födde Gilead,
av Gilead, gileaditernas familj.
Dessa är Manasses familjer och de som räknades av dem, 52 700.
[Första räkningen: 32 200, en ökning på 20 500.]
Sedan kom döttrarna till Tselofechad nära, Chefers son, son till Gilead, son till Machir, son till Manasse av Manasses familj, Josefs son. Och detta är namnen på hans döttrar: Machla, Noa och Chogla och Milcha och Tirtsa.
Och Mose gav till dem, till Gads söner och till Rubens söner och till halva Manasse stam, Josefs son, Sichons kungarike, amoréernas kung, och Ogs kungarike, Bashans kung, landet med dess städer och deras gränser, liksom landets städer runt omkring.
Och Machirs söner, Manasses son, gick till Gilead och tog det, och fördrev amoréerna som var där.
Och Mose gav Gilead till Machir, Manasses son, och han bodde där.
Och Jair, Manasses son, gick och tog dess byar och kallade dem Chavot Jair.
För Rubens söners stam efter deras fäders hus, och Gads söners stam efter deras fäders hus, har tagit emot, och halva Manasse stam har tagit emot sina arv.
Och av Josefs söner, av Manasses söners stam en ledare,
    Chaniel Efods son.
Och ledarna för fädernas hus bland familjerna av Gileads söner, Machirs son, son till Manasse, från familjerna av Josefs hus kom nära och talade inför Mose och inför furstarna, huvudena för fädernas hus av Israels söner,
De gifte sig inom familjerna till Manasses söner, Josefs son, och deras arv blev kvar inom stammen för deras fars familjer.

5 Moseboken (6)

och resten av Gilead och hela Bashan, Ogs kungarike, gav jag till halva Manasse stam, hela Argovs område, hela Bashan som kallas Refaims land.
Jair, Manasses son, tog hela Argovs område till gränsen mot geshureerna och machaeerna, även Bashan och uppkallade det efter sitt eget namn Chavot Jair, till denna dag.

Betser [Bosor] i öknen i Mishors land för rubeniterna [4 Mos 3:10; stad i området kring Medeba],
och Ramot i Gilead för Gaditerna
och Golan i Bashan för Manasse. [Jos 20:7–8; 13:26]
Och vi tog deras land och gav det till rubeniterna och till gaditerna och till halva Manasses stam. [4 Mos 21:21–34; 32]
Hans oxes förstling, han är majestätisk, hans horn är en vildoxes horn, med dem ska han stånga folken, allesammans ända till jordens yttersta gräns, de är Efraims tiotusen och de är Manasses tusen." [Efraim är ju den yngre men nämns ändå först. Manasse är den större stammen men Efraim har ändå en armé som är tio gånger större.]
och hela Naftali [Galileen i norr]
och Efraims och Manasses land [i centrala norra delen]
och hela Judas land ända till havet i väster [södra centrala delen fram till Medelhavet]

Josua (43)

Och till rubeniterna och till gaditerna och till halva Manasse stam talade Josua och sade:
Och Rubens söner och Gads söner och hälften av Manasse gick över beväpnade, framför Israels söner som Mose hade sagt till dem.
Mose, Herrens (Jahves) tjänare, och Israels söner slog dem och Mose, Herrens (Jahves) tjänare, gav det [landet öster om Jordan] som besittning till rubeniterna och gaditerna och halva Manasses stam [4 Mos 32:1–42; Jos 13:8–32].
Dela nu detta land som ett arv till de nio stammarna och halva Manasse stam." [De andra två stammarna (Ruben och Gad) och den andra halvan av Manasse hade sin arvedel öster om Jordan, se vers 8–33 och 4 Mos 32.]
Och Mose gav arv till halva Manasse stam och det var för hälften av Manasses söner efter deras familjer.
Och halva Gilead och Ashtarot och Edreij, Ogs kungarikens städer i Bashan var för Manasses son Machirs söner, till hälften av Machirs söner efter deras familjer.
Josefs söner var två stammar, Manasse och Efraim. Och de gav ingen del till Leviterna i landet, förutom städer att bo i med öppet land runtomkring för deras boskap och småboskap.
Och Josefs söner, Manasse och Efraim tog sitt arv.
tillsammans med städerna som var avskilda för Efraims söner i mitten av arvet för Manasses söner, alla städer med deras byar.
Och detta är lotten för Manasses stam, för han var Josefs förstfödde, liksom Machir var Manasses förstfödde, Gileads far. Han var en stridsman därför hade han Gilead och Bashan.
Och lotten för resten av Manasses söner efter deras familjer var för Aviezers söner och för Cheleks söner och för Asriels söner och för Shechems söner och för Chefers söner och för Shemidas söner, dessa var Manasses söner, Josefs son, efter deras familjer.
Men Tselofechad, Chefers son, Gileads son, Machirs son, Manasses son, hade inga söner utan döttrar och detta är namnen på hans döttrar: Machla och Noa, Chogla, Milcha och Tirtsa.
Och tio delar föll på Manasse vid sidan om Gileads land och Bashan som är på andra sidan Jordan,
eftersom Manasses döttrar hade ett arv bland hans söner och Gilead tillhörde resten av Manasses söner.
Och Manasses gräns började från Asher, Michmetat som är framför Shechem och gränsen gick till höger till Ein-Tappoach.
Tappoach land tillhörde Manasse men Tappoach på gränsen till Manasse tillhörde Efraims söner.
Och gränsen gick ner till Kanas bäck söderut från bäcken med städer som tillhör Efraim bland Manasses städer, men Manasses gräns är på den norra sidan om bäcken och går därifrån ut till havet (Medelhavet).
Söderut är Efraims och norrut är Manasses och havet är hans gräns och den sträcker sig till Asher i norr och till Isaskar i öster.
På Isaskars och Ashers områden fick Manasse:
    Beit-Shean med omkringliggande städer,
    Jivleam med omkringliggande städer (ordagrant: "dotterstäder"),
    invånarna i Dor med omkringliggande städer,
    invånarna i Ein-Dor med omkringliggande städer,
    invånarna i Tanak med omkringliggande städer,
    invånarna i Megiddo med omkringliggande städer,
    tre (den tredje) Naphot (höjd, bergsbygd). [De två sista orden i versen är ordagrant "tre Naphot". Naphot är hebreiska för "kulle" eller "bergsbygd". Det är en kommentar som antingen kan syfta på den tredje staden i listan, "Dor", och att den har ett alternativt namn "Naphot Dor", som t.ex. i Jos 11:2. Eller så syftar det på geografin på de tre sista städerna som ligger i bergsbygden, "de tre bergsstäderna", och är då bara en avslutande kommentar.]
Men Manasses söner kunde inte driva ut invånarna i dessa städer för kananéerna var beslutna att bo i detta land.
Och Josua talade till Josefs hus till Efraim och till Manasse och sade: "Du är ett stort folk och har stor kraft (styrka), du ska inte ha bara en lott,
Men leviterna har ingen del ibland er eftersom Herrens prästämbete är deras arv, och Gad och Ruben och halva Manasse har tagit emot sina arv på andra sidan Jordan, österut, som Herrens (Jahves) tjänare Mose gav dem."
Och bortom Jordan vid Jeriko österut avskilde de Betser i låglandets öken från Rubens stam,
och Ramot i Gilead från Gads stam
och Golan i Bashan från Manasse stam.
Och resten av Kehats söner fick genom lotten till deras familjer från Efraims stam och från Dans stam och från halva Manasse stam – tio städer.
Och Gershons söner fick genom lotten till sina familjer från Isaskars stam och från Ashers stam och från Naftali stam och från halva Manasse stam i Bashan – tretton städer.
Och från halva Manasse stam, Tanach med den öppna marken runtom, Gat-Rimmon med den öppna marken runtom – 2 städer.
Och till Gershons söner av leviternas familjer, från halva Manasse stam gav de Golan i Bashan med den öppna marken runtom, fristaden för en mandråpare, och Beeshtera med den öppna marken runtom – två städer.
Sedan kallade Josua på rubeniterna och gaditerna och halva Manasse stam
Och till halva Manasse stam hade Mose gett arv i Bashan, men till den andra halvan gav Josua bland deras bröder bortom Jordan västerut. När Josua sände iväg dem till deras tält välsignade han dem,
Och Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam återvände och lämnade Israels söner ut från Shilo, som är i Kanaans land för att gå till Gileads land, till landet för deras besittningar som de intagit enligt Herrens (Jahves) befallning genom Mose hand.
Och när de kom till området vid Jordan som är i Kanaans land byggde Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam där ett altare vid Jordan, ett stort altare att se på.
Och Israels söner hörde sägas: "Se, Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam har byggt ett altare framför Kanaans land, i området vid Jordan på den sida som vetter mot Israels söner."
Och Israels söner sände Pinchas, son till prästen Elazar, till Rubens söner och till Gads söner och till halva Manasse stam i Gileads land,
Och de kom till Rubens söner och till Gads söner och till halva Manasse stam i Gileads land, och talade med dem och sade:
Då svarade Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam och talade till ledarna för Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering):
Och när prästen Pinchas och församlingens ledare, ledarna för Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering) som var med honom, hörde orden som Rubens söner och Gads söner och Manasses söner talade, behagade det dem väl.
Och Pinchas, prästen Elazars son, sade till Rubens söner och Gads söner och Manasses söner: "Idag vet vi (är vi intimt förtrogna med) att Herren (Jahve) är i vår mitt, eftersom ni inte har varit förrädiska mot Herren (Jahve), och inte utlämnat Israels söner till att komma bort från Herrens (Jahves) hand."

Domarboken (7)

Och Manasse drev inte ut invånarna från:
Beit-Shean och dess byar (döttrar),
Taenach och dess byar (döttrar)
invånarna i Dor och dess byar (döttrar),
Jibleam och dess byar (döttrar),
invånarna i Megiddo och dess byar (döttrar) utan kananéerna var beslutna att bo i det landet.
Gideon svarade: "Men, Herre (Adonai), hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är den ringaste i Manasse, och själv är jag den yngste i min familj."
Och han sände budbärare över hela Manasse och även de samlades efter (bakom) honom, och han sände budbärare till Asher och till Zevolun och till Naftali och de kom upp och mötte honom.
Och Israels män samlades från Naftali och från Asher och från Manasse och jagade efter midjaniterna.
Och Herrens (Jahves) ande kom över Jiftach och han gick över Gilead och Manasse och passerade över Gileads Mitspe och från Gileads Mitspe över till Ammons söner.
Och Jiftach samlade alla Gileads män och stred mot Efraim och Gileads män slog Efraim eftersom de sade: "Ni giladiter är flyktingar från Efraim mitt i Efraim och mitt i Manasse."
Och Dans söner reste upp åt sig själva en bildstod, och Jonatan, Gershons son, Manashes son, han och hans bröder var präster åt daniternas stam till den dag då de gick i fångenskap från landet.

1 Kungaboken (1)

Gevers son – i Ramot-Gilead, som hade Jairs, Manasses sons, byar i Gilead; han hade även Argovs område i Bashan, 60 stora städer med murar och bommar av brons;

2 Kungaboken (12)

från Jordan österut, hela Gileads land, gaditerna och rubeniterna och Manasse, från Aroer som är vid Arnons dal, Gilead och Bashan.
Och Hiskia sov hos sina fäder och hans son Manasse regerade i hans ställe.
[Manasse regerade 687-642 f.Kr. Han beskrivs som en av de sämsta kungarna, se Jer 15:4] Manasse var 12 år när han började regera och han regerade 55 år i Jerusalem, och hans mors [drottningmoders] namn var Cheftsiva.
Men de lyssnade inte och Manasse förledde dem till att göra det som är mer ont än vad folkslagen gjorde som Herren (Jahve) förgjorde framför Israels söner.
"Eftersom Manasse Juda kung har gjort dessa styggelser och har gjort ont över (mer än) allt som ammoniterna gjorde som var före honom, och även har fått Juda att synda med hans avgudar,
Och Manasse har även utgjutit oskyldigt blod väldigt mycket, till dess han fyllt Jerusalem från den ena änden till den andra, vid sidan av hans synder varmed han fått Juda att synda genom att göra det som är ont i Herrens (Jahves) ögon.
Vad mer finns om Manasses gärningar, och allt vad han gjorde och hans synder som han begick det är skrivet i Juda kungars krönika.
Och Manasse sov med sina fäder och blev begravd i trädgården till sitt eget hus, i Uzzas trädgård, och Amon hans son, regerade i hans ställe.
Han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, som hans far Manasse gjort.
Och altaret som var på taket till Achas övre kammare som Juda kung hade gjort och altarna som Manasse hade gjort på de båda gårdarna i Herrens (Jahves) hus, bröt han sönder och han slog ner dem därifrån och kastade stoftet av dem i Kidrons bäck.
Men Herren (Jahve) vände sig inte bort från sitt häftiga stora raseri, varmed hans vrede var upptänd mot Juda på grund av alla deras provokationer som Manasse hade provocerat honom med.
Över Herrens (Jahves) mun kommer detta i Juda till att ta bort dem från hans ansikte, för Manasses synder för allt som han gjort,

1 Krönikeboken (20)

dennes son Ahas,
    dennes son Hiskia,
    dennes son Manasse,
    
Rubens barn och gaditerna och ena hälften av Manasse stam var tappra män som bar sköld och svärd och spände båge och var tränade för krig. De utgjorde 44 760 stridsberedda män.
Halva Manasse stams barn bodde också där i landet, från Bashan ända till Baal-Hermon och Senir och Hermons berg, och de var talrika.
Då uppväckte Israels Gud den assyriske kungen Puls [Tiglat-Pileser III] ande, det vill säga den assyriske kungen Tiglat-Pilesers ande. Han förde folket bort i fångenskap, såväl rubeniterna och gaditerna som ena hälften av Manasse stam. Han förde dem till Hala, [floden] Habor, Hara och Gozans ström [i nuvarande norra Irak], där de är än i dag.
Kehats övriga ättlingar fick genom lottkastning släkt för släkt tio städer från den ena hälften av Manasses stam.
Gershoms ättlingar fick genom lottkastning släkt för släkt tretton städer från Isaskars stam, Ashers stam, Naftalis stam och Manasses stam i Bashan.
samt från den ena hälften av Manasses stam Aner med betesmarker och Bileam med betesmarker.
Allt detta fick släkterna bland Kehats övriga ättlingar.
Gershoms ättlingar fick släkt för släkt från den andra hälften av Manasses stam Golan i Bashan med betesmarker och Ashtarot med betesmarker.
Manasses söner var Asriel, som hans arameiska bihustru födde åt honom. Hon födde också Makir, Gileads far.
Ulams son var Bedan. Dessa var söner till Gilead, son till Makir, son till Manasse.
Men Manasses barn ägde Bet-Shan med underlydande orter, Taanak med underlydande orter, Megiddo med underlydande orter och Dor med underlydande orter.Här bodde Josefs, Israels sons, barn.
I Jerusalem bodde en del av Juda barn, av Benjamins barn och av Efraims och Manasse barn, nämligen:
Från Manasse gick några över till David, när han drog ut med filistéerna i kriget mot Saul. Men David och hans män fick inte hjälpa filisteerna, för filisteernas furstar hade rådslag och skickade sedan bort honom och sade: "Det kostar oss våra huvuden om han går över till sin herre Saul!"
När han gav sig i väg till Siklag, gick dessa från Manasse över till honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Eliho och Silletaj, huvudmän för de ätter som hörde till Manasse.
av ena hälften av Manasse stam 18 000 namngivna män som kom för att göra David till kung,
och från andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra hälften av Manasse stam, 120 000, rustade till strid med alla slags vapen.
Hans bröder var dugliga män, 2 700 till antalet och familjeöverhuvuden. Dem satte kung David över rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam för att ombesörja alla Guds och alla kungens angelägenheter.
för Efraims barn Hosea, Asasjas son,
för ena hälften av Manasse stam Joel, Pedajas son,
för andra hälften av Manasse, den i Gilead, Jiddo, Sakarjas son,
för Benjamin Jaasiel, Abners son,

2 Krönikeboken (19)

Och han samlade hela Juda och Benjamin, liksom de främlingar från Efraim, Manasse och Simeon som bodde ibland dem. Många från Israel hade anslutit sig till honom när de såg att Herren hans Gud var med honom.
Hiskia sände ut bud till hela Israel och Juda och skrev också brev till Efraim och Manasse att de skulle komma till Herrens hus i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk.
Ilbuden for från stad till stad i Efraims och Manasses land och ända till Sebulon. Men man skrattade åt dem och hånade dem.
Men det fanns några i Asher, Manasse och Sebulon som ödmjukade sig och kom till Jerusalem.
Det var en stor del av folket, många från Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, som inte hade renat sig utan åt påskalammet på annat sätt än som var föreskrivet. Men Hiskia hade bett för dem och sagt: "Må Herren, den gode, förlåta var och en
När allt detta var över, drog alla israeliter som hade varit där ut till Juda städer och slog sönder stoderna, högg ner asherapålarna och bröt ner offerhöjderna och altarna i hela Juda, Benjamin, Efraim och Manasse tills att de hade gjort slut på dem. Sedan vände alla Israels barn tillbaka till sina städer, var och en till sin besittning.
Hiskia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom på den plats där man går upp till Davids hus gravar. Hela Juda och Jerusalems invånare hedrade honom vid hans död. Hans son Manasse blev kung efter honom.
[Manasse regerade 697/696-643/642 f.Kr.] Manasse var 12 år när han blev kung, och han regerade 25 år i Jerusalem.
Men Manasse förledde Juda och Jerusalems invånare, så att de gjorde mer ont än de folk som Herren (Jahve) hade utrotat för Israels barn.
Herren (Jahve) talade till Manasse och hans folk, men de gav inte akt på hans ord.
Då lät Herren (Jahve) den assyriske kungens arméer komma över dem. De slog Manasse i bojor och fängslade honom med kopparbojor och förde honom till Babel.
Och när han bad så till honom, bönhörde Herren (Jahve) honom och lyssnade till hans bön och lät honom komma tillbaka till Jerusalem som kung. Då insåg Manasse att det är Herren (Jahve) som är Gud.
Vad som mer finns att säga om Manasse och om hans bön till sin Gud och om de ord som siarna talade till honom i Herrens, Israels Guds, namn, det står i Israels kungars krönika.
Manasse gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom där han bodde. Hans son Amon blev kung efter honom.
Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, så som hans far Manasse hade gjort. Han offrade åt alla de avgudabilder som hans far Manasse hade tillverkat, och han dyrkade dem.
Men han ödmjukade sig inte inför Herren, så som hans far Manasse hade gjort, utan han hopade skuld på skuld.
I Manasse, Efraims och Simeons städer ända till Naftali genomsökte han överallt husen.
De gick till översteprästen Hilkia och lämnade pengarna som hade kommit in till Guds hus och som leviterna som höll vakt vid tröskeln hade samlat in från Manasse, Efraim och hela det övriga Israel, liksom från hela Juda och Benjamin och från Jerusalems invånare.

Esra (2)

Och från Pachat-Moavs söner: Adna och Chelal, Benaja, Maaseja, Mattanja, Betsalel och Binnoj och Manashe.
Från Chashums söner: Mattenaj, Mattatta, Zavad, Elifelet, Jeremaj, Manashe, Shimei.

Psaltaren (3)

Gilead tillhör mig.
    Manasse tillhör mig.
Efraim är [bildligt som] min hjälm (mitt huvuds värn, och skydd, en säker fästning).
    Juda är min spira (kungaspira). [Jakob profeterade att Juda skulle ha kungaspiran, se 1 Mos 49:10.]
Innan Efraim och Benjamin och Manasse [tre av de norra stammarna] väckte upp din makt
    och kom för att frälsa (rädda) oss.
Gilead [bergsområde öster om Sukkot] är mitt, Manasse [öster och väster om Jordanfloden, se 4 Mos 32:33] är mitt,
    Efraim [väster om Jordanfloden, mellan Manasse och Benjamin] är försvaret av mitt huvud, Juda [Jerusalem och den södra delen av Israel] är min spira.

Jesaja (2)

Manasse [äter] Efraim och Efraim [äter] Manasse,
    och de tillsammans [vänder de sig] mot Juda. [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
    utan han sträcker fortfarande ut sin hand.

Jeremia (1)

Och jag ska göra dem till en skräck bland alla jordens kungariken, på grund av Menashe, Chizqijahos son, Juda kung för det som han gjorde i Jerusalem.

Hesekiel (2)

Närmast Naftalis område ska Manasse ha en lott från östra sidan till västra.
Närmast Manasses område ska Efraim ha en lott från östra sidan till västra.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.