3988a – מָאַס (maas)

förakta


Typ:
Hebreiska: מָאַס (maas)
Uttal: ma-as
Talvärde: 101 (40 + 1 + 60)    ord med samma talvärde
Ursprung: en ursprunglig rot
Användning: 74 ggr i GT

Motsvarande grekiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) översätts det hebreiska ordet maas till följande:

αἴρωairoG0142ta upp, lyfta upp, lägga bort, skaffa undan
ἀπαρνέομαιaparneomaiG0533förneka
ἀπειθέωapeitheoG0544tror inte, är olydig, lyder inte
ἀπειπόμηνapeipomenG0550frånsagt, avsagt, tagit avstånd
ἀποδοκιμάζωapodokimazoG0593förkasta
ἀποῤῥίπτωaporrhiptoG0641kasta sig i
ἀπωθέομαιapotheomai, apothomaiG0683stöta undan, avvisa, förskjuta
ἀφαιρέωaphaireoG0851ta ifrån, ta bort, hugga av
ἀφίστημιaphistemiG0868lämna, förleda till avfall
βούλημαboulemaG1013plan
ἐγκαταλείπωegkataleipoG1459överge, lämna
ἐξουδενόωexoudenooG1847bli föraktad
ἡγέομαιhegeomaiG2233anse, se det som, aktning, ledare
θυμόωthumooG2373tappa fattningen i raseri
μισέωmiseoG3404hata
ὀλιγωρέωoligoreoG3643förakta, förkasta
προαιρέομαιproaireomaiG4255bestämma
προσοχθίζωprosochthizoG4360vara vred på

Engelsk översättning

to reject
abhor, cast away (off), contemn, despise, disdain, (become) loathe(some), melt away, refuse, reject,

Engelsk beskrivning

1) to reject, despise, refuse
1a) (Qal)
1a1) to reject, refuse
1a2) to despise
1b) (Niphal) to be rejected


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (74 st)


3 Moseboken (3)

och om ni föraktar mina förordningar (ordagrant "saker inristat") eller om er själ avskyr mina domar så att ni inte gör alla mina budord (tydliga befallningar) utan bryter mitt förbund [som jag ingick på Sinai berg],
Landet ska bli folktomt och ges nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsa) för sina sabbater medan det ligger öde utan dem, och de ska få nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsa) för sina synder. För så mycket som, ja så mycket som de har föraktat mina påbud (bindande juridiska beslut) och så mycket som deras själar har avskytt mina förordningar (ordagrant "saker inristat").
Likväl, för allt detta, när de är i sina fienders land, ska jag inte helt förkasta dem, inte heller ska jag avsky dem för att helt förgöra dem och bryta mitt förbund med dem, för jag är Herren deras Gud (Jahve Elohim).

4 Moseboken (2)

utan en hel månad, tills det kommer ut ur era näsborrar och det blir vämjeligt för er, eftersom ni har förkastat Herren (Jahve) som är ibland er och oroat honom med gråt och sagt: Varför kom vi ut från Egypten?"
Men era små, om vilka ni sade att de skulle bli ett byte, dem ska jag föra in och de ska känna landet som ni har förkastat.

Domarboken (1)

Och Zevul sade till honom: "Var är din mun när du säger: Vem är Avimelech att vi ska tjäna honom? Är inte detta folket som du har föraktat? Gå, jag ber dig, och strid mot dem."

1 Samuelsboken (9)

Och Herren (Jahve) sade till Samuel: "Lyssna till folkets röst i allt de säger dig, för de har inte förkastat dig utan de har förkastat mig, så att jag inte får vara kung över dem.
Men ni har idag förkastat er Gud (Elohim) som själv frälste er ut ur alla olyckor och era trångmål (ångest), och ni har sagt till honom: Sätt en kung över oss. Visa nu därför upp er själva inför Herrens (Jahves) ansikte efter era stammar och era tusenden."
För upproriskhet (även bitterhet, ordet kan betyda både ock – hebr. meri) är trolldomssynd (ordagrant att synda med häxkonster – hebr. chatat qesem)
    och envishet är avgudadyrkan (ordagrant ingenting, fåfänga, men även en avgud – hebr. aven) och husgudsdyrkan (hebr. terafim).
Eftersom du har förkastat Herrens (Jahves) ord,
    ska han också förkasta dig från att vara kung."
Men Samuel svarade Saul: "Jag ska inte återvända med dig, för du har förkastat Herrens (Jahves) ord och Herren (Jahve) har förkastat dig från att vara kung över Israel."
[Den tredje enheten i Samuelsböckerna handlar om hur den unge David kommer till tronen. Den består av sju enheter som går från positiva händelser till negativa. De fyra första beskriver hans smörjelse, tjänst som harpospelare, segern över Goliat och hans popularitet och vänskap med Jonatan. Centralt vänder berättelsen och i ett kiastiskt mönster följer tre berättelser som beskriver hans kamp och hur Saul går hårdare och hårdare åt David.] Herren (Jahve) sade nu till Samuel: "Hur länge ska du sörja för Saul? Se jag har förkastat honom från att vara kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och gå. Jag ska sända dig till betlehemiten Jishaj, för jag har utsett bland hans söner åt mig en kung."
Men Herren (Jahve) sade till Saul: "Se inte på hans utseende, eller på hans längd, för jag har förkastat honom, för det är inte som människan ser, för människan ser det som är för ögonen, men Herren (Jahve) ser till hjärtat."

2 Kungaboken (3)

Och de förkastade hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och hans förbund som han hade skurit med deras fäder, och hans stadgar (vittnesbörd) varmed han hade vittnat mot dem. Och de gick efter tomma ting och blev till intet, och efter folkslagen som var runt omkring dem, om vilka Herren (Jahve) hade bestämt att de inte skulle göra som (likna) dem.
Och Herren (Jahve) försköt hela Israels säd och hemsökte (plågade) dem och gav dem i fördärvarnas hand till dess han hade kastat bort dem från sitt ansikte.
Och Herren (Jahve) sade: "Jag ska flytta bort Juda från mina ögon som jag har flyttat bort Israel, och jag ska kasta bort denna stad som jag har valt, Jerusalem, och huset om vilket jag sade: Mitt namn ska vara där."

Job (11)

Se, lycklig den man som Gud (Eloha) förebrår
    och den Allsmäktige förmanar (moralisk disciplin), [det ska] du inte förakta. [Ords 3:11–12]
förakta mig inte för alltid, mitt liv ska upphöra,
    lämna mig eftersom mina dagar är fåfänga.
Se, Gud (El) föraktar inte oskyldig
    och inte styrka i en hand som agerar ont.
Är jag ren (hebr. tam), jag vet att min själ inte är det,
    föraktar jag mitt liv.
[Tycker] du att det är gott (ordagrant: Är det gott till dig) eftersom du förtrycker,
    eftersom du föraktar din hands möda
    och strålar (lyser) över de ondas råd?
Och nu har de som är yngre än jag hånat mig, de vars fäder jag skulle ha ringaktat och placerat med mina fårhundar (vallhundar).
Om jag skulle förakta min tjänares eller min tjänarinnas sak
    när de tvistar med mig [5 Mos 24:14, 15],
Ska du avvisa hans belöning?
    För du är ovillig och måste välja
    och inte jag, tala därför det du vet.
Se, Gud (El) är mäktig (kabir), han föraktar ingen,
    han är mäktig (kabir), ett hjärta med styrka (full vigör - koach).
Jag avskyr [det jag sagt, gjort, hur jag har reagerat mot dig Gud]!
Jag känner sorg (ångrar mig, omvänder mig) i stoft och aska.
[Ett yttre bevis på en inre omvändelse och förändring i hjärtat, se Ps 51:17.]

Psaltaren (8)


Den som föraktar
    den förkastade [inte ärar och beundrar den som medvetet valt att lämna Gud].
    De som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahve),
dem ärar han. [Detta är Psalmens centrum och huvudpunkt. Den hebreiska ordföljden förstärker detta genom att forma ännu en kiasm här där verben ramar in satsen.] [Tre negativa punkter:]
Den som inte överger ett löfte även om det skadar (är ofördelaktigt för) honom själv,
Han planerar ondska på sin bädd [privat, dolt],
    han träder in på den väg (livsstil) som inte är god,
    han tar inte avstånd från ondska.
    [Han planerar under natten för att kunna utföra sina onda planer på dagen, se Mika 2:1.]
Där står de, helt skräckslagna (ordagrant "förskräckta förskräcks de"),
    utan att det finns något att vara rädd för
    eftersom Gud (Elohim) har skingrat benen (låtit dem försvinna) på dem som belägrade dig,
    du har fått dem att skämmas eftersom Gud har förkastat dem.[Det är här i denna vers den största skillnaden är mellan Psalm 14 och 53, se Ps 14:5. I Psalm 14 fanns en förvissning om att Gud skulle skydda de rättfärdiga. Här är det profetiska löftet fullbordat, deras ben är skingrade och de är förkastade av Gud.]
[Guds respons:]
Gud (Elohim) hörde
    och blev vred och vände mycket hat mot Israel.
Dessutom avskydde (förkastade) han Josefs tält
    och valde inte Efraims stam.
Men du har kastat bort och förskjutit,
    du har blivit vred på dina smorda.
Dessutom föraktade de det åtråvärda landet [Israel],
    de trodde inte på hans ord. [4 Mos 14:1–12]
Den sten som arbetarna förkastade (föraktade, inte ville veta av),
    har blivit hörnstenen (den mest betydelsefulla och ärofyllda delen i byggnaden).
    [Jes 8:4; 28:16; Luk 20:17; Apg 4:11; Ef 2:20; 1 Pet 2:7]

Ordspråksboken (2)

Min son (mitt barn, min vän),
    förakta inte (stå inte emot; ta inte avstånd från) Herrens (Jahves) fostran (disciplinering, tuktan)
    
    [avvisa inte "Herrens skola"],
    och bli inte frustrerad (känn ingen rädsla; förarga dig inte) över hans tillrättavisning
    
    (korrigering, bestraffning; utlåtande dom) [som en juridisk argumentation].
Den som vägrar ta emot tillrättavisning (tuktan, disciplin) föraktar (ogillar, tar avstånd ifrån) sig själv,
    men den som tillåter sig att bli tillrättavisad (tar emot korrigering) växer i förståelse (insikt).

Jesaja (10)

Därför, som eldens tunga slukar stubben (det torra gräset)
    och som agnarna slukas i flammorna,
så ska deras rot bli rutten
    och deras blomning ska flyga bort som damm (gå upp i rök),
eftersom de har förkastat Härskarornas Herres (Jahve Sebaots)
    undervisning (Torah) och föraktat Israels Heliges ord.
Smör (ost, tjock mjölk – hebr. chema) och honung [den vanliga födan för små barn] ska han äta tills han förstår (när han vet) att vägra det onda och välja det goda [5 Mos 1:39].
Innan pojken förstår att vägra det onda och välja det goda, ska landet med två kungar, som du fruktar (är rädd för), bli övergivet.

"Eftersom detta folk har vägrat Shilos vatten [från Gihonkällan via Hiskias tunnel till Siloamdammen i Jerusalem, se Joh 9:7]
    som flyter mjukt (stillsamt),
och gläder sig [istället] med Retsin [Syriens kung, se Jes 7:1]
    och Remaljahos son [Samariens kung Pekach, se Jes 7:1],
Därför säger Israels Helige, eftersom ni föraktar dessa ord
    och litar på förtryck
    och oärlighet och står på det,
På den dagen (vid den tiden) ska varje man [se hur värdelösa dessa falska avgudar är och] kasta bort sina avgudar av silver, och sina avgudar av guld, som hans egen hand har gjort som en synd.
Huvudvägarna ligger öde,
    resenärerna uteblir,
han har brutit förbundet,
    han har föraktat städerna,
    han tar ingen hänsyn till människor.
    [Detta hade en uppfyllelse 701 f.Kr. då Sanherib bröt sina löften, se 2 Kung 18:14–17.]
Den [däremot] som vandrar (lever) rättfärdigt [Ps 15; 24:4]
    och talar rätt (rakt, uppriktigt, sanning),
som föraktar förtryckets vinning,
    som vägrar ta emot en muta i sina händer (ordagrant: "skakar av sig, att hålla mutor i sina händer"),
som stänger sina öron från att höra om blod [förslag att mörda],
    och sluter sina ögon från att se på ondska [det som är syndfullt; 1 Kor 13:6; Jes 29:20; Ps 10:3],
dig som jag hämtade [tog tag i min hand för att leda tillbaka] från jordens ände,
    kallade från dess bortersta hörn
och till vilken jag har sagt: Du är min tjänare,
    jag har utvalt dig,
    jag förskjuter dig inte.
För som en kvinna med en övergiven och sörjande ande,
    kallade Herren (Jahve) på dig,
    som en förkastad ungdomshustru, säger Gud (Elohim).

Jeremia (12)

Från honom ska du gå fram
    med dina händer över ditt huvud,
för Herren (Jahve) har förkastat dem som du sätter din tillit till,
    och du ska inte ha någon framgång med dem.
Och du, som är bortskämd vad gör du, eftersom du klär dig själv i scharlakan och täcker dig med smycken av guld och gör dina ögon stora med färg? Fåfängt har du gjort dig själv tjusig, dina älskare föraktar dig, de söker din själ (ditt liv).
Hör jord! Se, jag ska föra ondska över detta folk, frukten av deras tankar eftersom de inte har varit uppmärksamma på mina ord och på min undervisning. De har förkastat den.
föraktat silver ska man kalla dem, eftersom Herren (Jahve) har förskjutit dem.
Klipp av ditt hår och kasta bort det och stäm upp en klagosång på de kala höjderna [de höga kullarna utan vegetation], för Herren (Jahve) har förskjutit och övergett hans vredes generation.
De visa (kloka) skäms,
    de är bestörta och fångade.
Se, Herrens (Jahves) ord har de förkastat
    och vilken vishet har de (finns i dem)?
Har du helt förskjutit Juda? Har din själ avskytt Sion? Varför har du slagit oss så att det inte finns någon läkedom för oss? Vi skådar efter shalom (frid, fred och allt gott) men inget gott kommer och efter en tid av helande, men se terror.
Så säger Herren (Jahve): "Om himlarna därovan kan mätas
    och jordens grundvalar där nere kan utforskas,
då ska jag också förskjuta hela Israels säd
    för allt som de har gjort,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Ser du inte vad detta folk har talat och sagt: De två familjerna som Herren (Jahve) har utvalt har han avvisat (kastat bort) och mitt folk föraktar de för att inte längre vara ett folkslag inför dem.
då ska jag även avvisa Jakobs och min tjänare Davids säd, så att jag inte tar av hans säd till att regera över Abrahams, Isaks och Jakobs säd, för jag ska låta deras fångna återvända och ska ge dem nåd (evig nåd och barmhärtighet – hebr. rachamim).

Klagovisorna (2)

Du kan inte helt avvisa oss
    och inte ständigt vara mycket vred mot oss. [I vers 21 används ordet kedem för gamla tider. Alltså ordet för öster som handlar både om att se bakåt och framåt samtidigt. Att göra bokslut med det som varit och se de nya framtidsvisionerna. Nu är det mer framtidsvision i detta uttryck än i tidigare kapitel där det var mest bokslut.]

Hesekiel (6)

Och hon gjorde uppror mot mina påbud (bindande juridiska beslut) i att göra mer ondska än folken, och mot mina förordningar (ordagrant "saker inristat") mer än länderna runtomkring henne, för de förkastade mina påbud (bindande juridiska beslut) och mina förordningar (ordagrant "saker inristat") har de inte vandrat efter.
Men Israels hus gjorde uppror mot mig i öknen, de vandrade inte i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och de förkastade mina påbud (bindande juridiska beslut) som när en människa gör dem, ska leva av dem, och mina sabbater vanhelgade de storligen. Sedan sade jag att jag ska hälla ut mitt raseri över dem i öknen för att förtära dem.
eftersom de förkastade mina påbud (bindande juridiska beslut) och inte vandrade i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och vanhelgade mina sabbater, för deras hjärtan gick efter deras avgudar.
eftersom de inte gjort mina påbud (bindande juridiska beslut) utan har förkastat mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och har vanhelgat mina sabbater, och efter deras fäders avgudar är (ser, trånar) deras ögon.
Det har blivit slipat för att genomföra en stor slakt,
    det är putsat för att det ska glänsa. Eller ska vi glädja oss mot min sons [Judas] stav som föraktar alla träd?
Det är en prövning, och vad (händer) om även staven föraktas? Den ska inte finnas mer (alternativ översättning: Det får inte ske) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).

Hosea (3)

[Prästerna var ansvariga att undervisa folket om Guds ord, se 3 Mos 10:11. Jämför också Jes 5:13.] Mitt folk är fördärvat på grund av brist på (intim) kunskap.
Eftersom du har förkastat kunskap
    ska jag också förkasta dig så att du inte har någon präst till mig (som tjänar mig).
Eftersom du har glömt din Guds (Elohims) undervisning
    ska även jag glömma dina söner.
Min Gud (Elohim) ska kasta bort dem
    eftersom de inte lyssnar till honom,
och de ska bli kringvandrare
    bland hednafolken (länderna).

Amos (2)

[Hittills har domsorden varit riktade mot Juda och Israels fiender. Problemet var att samma synder som dessa städer och regioner gjort, begicks även av Guds egendomsfolk. Det sjunde ordet riktas till Juda, det södra riket, till Amos egna landsmän, se Amos 1:1.] Så säger Herren (Jahve):
"För tre av Judas [södra rikets] överträdelser,
    ja för fyra, ska jag inte ändra mig,
eftersom de har förkastat Herrens (Jahves) undervisning (Moseböckerna – hebr. Torah)
    och inte har hållit hans förordningar (ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar, beskrivs ofta som bud som inte har en rationell förklaring) och deras lögner har fört dem till en återvändsgränd som deras fäder har vandrat på.
"Jag hatar, jag avskyr era högtider [de två verben förstärker varandra och beskriver Guds avsky för skenheliga religiösa yttringar. Det som i 3 Mos 23:2 kallades 'mina högtider' har nu blivit 'era högtider'.]
    Jag har inget behag (det är inget välluktande rökoffer) i era religiösa sammankomster.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.