3967 – מֵאָה (meah)

hundra, 100


Typ:
Substantiv Substantiv
 
fem. femininum
 
Kategori:  Enheter  Tal – siffra
Hebreiska: מֵאָה (meah)
Uttal: me-a    Lyssna
Talvärde: 46 (40 + 1 + 5)    ord med samma talvärde
Ursprung: or מֵאיָה properly, ett primitivt numeral
Användning: 586 ggr i GT

*Vi arbetar med att ta fram svenska beskrivningar på alla ord, i de fall de inte finns ännu finns visas den engelska här. Även fältet ursprung är inte fullständigt och kan ha blandat engelska och svenska.

Engelsk översättning

hundred

Engelsk beskrivning

1) hundred
1a) as simple number
1b) as part of larger number
1c) as a fraction-one one-hundredth (1/100)


Alternativa former

Grammatisk kodSvenskaAntal
Siffra Siffra
dualis (par/två) femininum dualis (två eller ett par)
-76
Siffra Siffra
pl. femininum pluralis
-317
Siffra Siffra
pl. femininum pluralis
-11
Siffra Siffra
sing. femininum singularis
-143
Siffra Siffra
sing. femininum singularis
-31
Subst. Substantiv
dualis (par/två) femininum dualis (två eller ett par)
-31
Subst. Substantiv
sing. femininum singularis
-66
Subst. Substantiv
pl. femininum pluralis
-129
Subst. Substantiv
sing. gen. femininum singularis genitiv
-1


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com Rapportera ett problem

Referenser (586 st)


1 Moseboken (64)

När Adam hade levt 130 år fick han en son som var honom lik (hebr. demot), som hans egen avbild (hebr. tselem), och gav honom namnet Set [hebr. Shet – Ersättaren, se 1 Mos 4:25].
Sedan levde Adam ytterligare 800 år, fick söner och döttrar.
Alla hans levnadsdagar blev 930 år,
sedan dog han.
Set levde 105 år innan han fick Enosh,
och Set levde 807 år efter att han fått Enosh och fick söner och döttrar.
Sets alla dagar (hela hans livslängd) blev 912 år,
sedan dog han.
och Enosh levde 815 år efter att han fått Kenan och fick söner och döttrar.
Enoshs alla dagar (hela hans livslängd) var 905 år,
sedan dog han.
och Kenan levde 840 år efter att han fått Mahalalel och fick söner och döttrar.
Kenans alla dagar (hela hans livslängd) var 910 år [10 år + 900 år],
sedan dog han.
och Mahalalel levde 830 år efter att han fått Jared och fick söner och döttrar.
Mahalalels alla dagar (hela hans livslängd) var 895 år,
sedan dog han.
Jared levde 162 år innan han fick Henok (Chanoch),
och Jared levde 800 år efter att han fått Henok (Chanoch) och fick söner och döttrar.
Jareds alla dagar (hela hans livslängd) var 962 år,
sedan dog han.
Henok vandrade i gemenskap (armkrok) med den sanne Guden [hebreiska ha-Elohim, elohim i bestämd form] i 300 år efter Metoshelachs födsel, och han fick fler söner och döttrar.
[I det sjunde ledet bryts mönstret i hur personernas liv beskrivs. Istället för att säga att Chanoch (Henok) "levde", beskrivs hur han "vandrade med Gud". Verbformen hitpael är reflexiv och skulle kunna översättas "Chanoch, han själv, vandrade med Gud". Det var ett eget beslut från Chanochs sida att vilja ha gemenskap med Gud. I detta stycke används också den bestämda formen "ha-Elohim" som ordagrant är "Guden". Eftersom ordet elohim kan användas generellt om gudar så ger den bestämda artikeln betydelsen en betoning på den ende sanne Guden.]
Henoks alla dagar (hela hans livslängd) var 365 år. [Här kommer inte frasen "sedan dog han".]
Metoshelach (Metusalem) [betyder "spjutets man"] levde 187 år innan han fick Lemech,
och Metoshelach levde 782 år efter att han fått Lemech och fick söner och döttrar.
Metoshelachs alla dagar (hela hans livslängd) var 969 år,
sedan dog han.
[Hans ålder är den högsta som finns angiven i Bibeln. Han var med och såg hur arken byggdes och dog samma år som floden kom. Det vet vi eftersom Noa var 600 år då floden kom, se 1 Mos 7:11. Metoshelach fick Lemech då han var 187 år. Ytterligare 182 år senare föddes Noa, se 1 Mos 5:25–29. Summan av 187 + 182 + 600 är 969.]
[Det finns två Lemech i den tidiga bibelhistorien. Den förste Lemech är en ättling till brodermördaren Kain. Denne Lemech var den första polygamisten och han skröt över att ha dödat en människa, se 1 Mos 4:19–24. Han var den sjätte generationen från Adam och Eva. Den andre Lemech var Noas far. Hans ålder blev exakt 777 år vilket indikerar att han var en rättfärdig man. Han är den åttonde generationen från Adam och Eva och en ättling till Set. Han träffade säkert Adam som dog då Lemech var omkring femtio år gammal. Det är mycket troligt att Lemech såg sin sons Noas ark, även om han dog fem år innan floden kom.]
Lemech [betyder "kraftfull"] levde 182 år innan han fick en son. [Här bryts mönstret, istället för att direkt ange namnet beskrivs namngivningen mer detaljerat.]
Sedan Lemech hade fått Noa levde han 595 år och fick [andra] söner och döttrar.
Lemechs alla dagar (hela hans livslängd) var 777 år,
sedan dog han.
När Noa var 500 år blev han far till Shem (Sem), Cham (Ham) och Jafet.
Då sa Herren: "Min Ande [min livgivande ande, se 1 Mos 2:7] ska inte bli kvar i [vara ansvarig för] människorna för alltid. De är kött och deras tid ska vara 120 år." [Hebreiska ordet jadon översatt "bli kvar" är ovanligt och används bara här i hela GT.]
[Människans livslängd är 120 år
På 1800-talet började forskare upptäcka och beskriva celldelning i växter och djur. Länge trodde man att cellerna kunde dela sig i all oändlighet, dock upptäckte den amerikanske mikrobiologen Leonard Hayflick på 1960-talet att mänskliga celler slutade dela sig efter 40-60 delningar. Denna gräns kom att kallas Hayflicks begränsning. Vetenskapliga beräkningar ger alltså en biologisk maximal livslängd för människan på just 120 år plus minus några år! Mose skriver i Ps 90:10 att medellivslängden för en människa är 70-80 år, se även Jes 38:5 där 15 år läggs till Hiskias liv.]
Så ska du bygga den:
300 alnar [156 meter] lång,
50 alnar [26 meter] bred och
30 alnar [15,6 meter] hög.
Noa var 600 år när floden översvämmade jorden.
Det år då Noa blev 600 år, i den andra månaden under den sjuttonde dagen,
denna dag brister (delas, rämnar)
alla det stora djupets (hebr. tehom) [1 Mos 1:2] källor
och himlens dammluckor (slussar)
öppnas.
[Vattnet strömmar både underifrån och ovanifrån, se 1 Mos 1:6–7. Tidsangivelsen utgår som vanligt från Noas ålder, men detta är en ny variation, jfr vers 6. Den andra månaden kan antingen vara en vår- eller höstmånad. Det religiösa judiska året inleds på våren med månaden Aviv (2 Mos 12:12) och den andra månaden är Ijar som infaller maj/april. Åsyftas det civila judiska året (som även omgivande nationer använde sig av) startar det på hösten, och då är den andra månaden Cheshvan som infaller i okt/nov.]
Vattnet besegrade mäktigt jorden under 150 dagar.
[Verbet "besegrade mäktigt" är på hebreiska gavgaar, samma rot som "mäktig hjälte" i 1 Mos 6:4. Ordvalet knyter samman hur Gud under fem månaders tid segrar över de som verkade vara jordens mäktiga och hjältar.]
Vattnet drog sig efter hand bort från jorden, så att det efter 150 dagar hade minskat. [Efter att ha ökat i 15 dagar, se 1 Mos 7:24.]
Och det hände, i det 601:a året [1 + 600 år; av Noas livsdagar], i den första månaden, på den första [dagen], att vattnet hade torkat upp från jorden. Noa tog bort taket från arken, och såg, och se [hebr. vehinneh – perspektivbyte, vi får nu se med Noas ögon]: Marken hade torkat upp!
Noa levde 350 år efter floden.
Alla dagar som Noa levde var 950 år, sedan dog han.
[Här kommer en ny "toledot-enhet" som formar den sjätte litterär enheten (av tolv) i Första Mosebok.]
Detta är Shems (Sems) fortsatta historia (hans genealogi/släkttavla – hebr. toledot). [Nu följer tio generationer från Shem fram till Abram.]
När Shem var 100 år gammal födde han Arppacheshad, två år efter floden [hade startat].
Shems dagar efter att han fått Arppacheshad var 500 år och han fick söner och döttrar.
Arppacheshads dagar efter att han fått Shelach var 403 år och han fick söner och döttrar.
Shelachs dagar efter att han fått Ever var 403 år och han fick söner och döttrar.
Evers dagar efter att han fått Peleg var 430 år och han fick söner och döttrar.
Pelegs dagar efter att han fått Reo var 209 år och han fick söner och döttrar.
Reos dagar efter att han fått Serog var 207 år och han fick söner och döttrar.
Serogs dagar efter att han fått Nachor var 200 år och han fick söner och döttrar.
Nachors dagar efter att han fått Terach var 119 år och han fick söner och döttrar.
Alla dagar som Terach levde var 205 år, sedan dog Terach i Haran.
När Abram hörde att hans broder [släktingen Lot] var tillfångatagen lät han sina mest erfarna män rycka ut, 318 män som var födda i hans hus, och de förföljde fienderna ända till Dan [i norr].
Han sa till Abram: "Du ska veta (känna väl till) att din säd (dina arvingar, efterkommande) ska bli främlingar i ett land som inte är deras, och skall tjäna dem och de ska vara plågade av dem i 400 år,
Då föll Abraham ner på sitt ansikte och skrattade (hebr. tsachaq) [den första av tre gånger ordet för att skratta som har samma rot som Isaks namn Jitschaq används, se även 1 Mos 18:12; 21:6] och sa i sitt hjärta (för sig själv): "Ska ett barn födas till en son som är 100 år gammal? Och ska Sarah, en dotter som är 90 år, bli gravid?"
Och Abraham var 100 år gammal när hans son Isak föddes åt honom.
Sarah blev 127 år gammal, detta var åren som Sarah levde.
[Sarahs ålder skrivs här på ett ovanligt sätt med ordet år (hebr. shanah) mellan varje del av sifforna. Ordagrant står det: "hundra år och tjugo år och sju år", det mer vanliga hebreiska sättet skulle ha varit att skriva "hundra och tjugo och sju år". En tolkning är att det indikerar olika perioder i Sarahs liv.]
"Min herre, lyssna på mig, en bit land värt 400 shekel silver, vad är det mellan oss? Begrav därför din döda."
Abraham hörsammade Efron och Abraham vägde upp silvret till Efron, som han hade talat så att Chets söner hade hört det. 400 shekel silver i aktuell valuta som köpmännen använder.
Och detta är dagarna och åren i Abrahams liv som han levde, 175 år.
Detta är åren för Ismaels liv, 137 år. Han drog sitt sista andetag och dog och samlades till sitt folk. [1 Mos 25:8]
Isak sådde i landet och fick samma år en hundrafaldig skörd [den största avkastningen man kan få, se Matt 13:8] och Herren (Jahve) välsignade honom.
Och budbärarna återvände till Jakob och sa: "Vi kom till din bror Esau och nu kommer han för att möta dig och 400 män med honom."

200 getter av honkön
och 20 getter av hankön,
200 får
och 20 baggar,
[Den hebreiska språkliga konstruktionen målar upp skeendet då Esau snabbt närmar sig, och Jakob agerar och delar upp sin familj.]
Och Jakob lyfte upp sina ögon och såg, och se, Esau kom och med honom 400 män. Och han delade barnen till Leah och till Rakel och till de två tjänstekvinnorna.
Och han köpte den biten mark som han slog upp (bokstavligt spred ut) sina tält på från Chamors söners hand, Shechems far, för 100 silvermynt (hebr. qesitah).
[Värdet på silvermyntet qesitah är okänt men motsvarar troligtvis en shekel, den grekiska översättningen Septuaginta översätter ordet med lamm, som såldes för en shekel, se även Jos 24:32; Job 42:11.]
Och Isaks dagar var 180 år.
Till alla, varje man, gav han ett ombyte av kläder, men till Benjamin gav han 300 shekel silver och fem ombyten av kläder.
Jakob svarade farao: "Dagarna och åren av min vandring är 130 år. Få och onda har dagarna av mitt liv varit och jag har inte uppnått dagarna och åren av mina förfäders liv, de dagar som de vistades (på jorden)."
Jakob levde i Egyptens land 17 år. Jakobs dagar, åren av hans liv blev 147 år.
Josef bodde i Egypten, han och hans fars hus (hela hans släkt), och Josef blev 110 år. [Enligt egyptiska inskriptioner och texter var just 110 år den idealiska åldern. Även Josua blev 110 år, se Jos 24:29.]
Så dog Josef, han blev 110 år. De [följde den egyptiska seden och] balsamerade honom och lade honom i en kista i Egypten.
[Utifrån undersökningar av mumier var livslängden i Egypten 40-50 år. När israeliterna flera hundra år senare lämnar Egypten fullföljer Mose detta löfte, se 2 Mos 13:19, och Josef blir begravd i Shechem, se Jos 24:32. Enligt judisk tradition är det dessa män som fullföljt detta uppdrag som får möjlighet att fira pesach sheni (den andra påsken), se 4 Mos 9:6–14. Berättelsen om Josef avslutas med att israeliterna kommer till Egypten. Här lever de i generation efter generation, medvetna om att deras framtid är i ett annat land, ett löftesland, som de flesta av dem inte sett.]

2 Moseboken (28)

Sönerna till Levi [Israels tredje son] hette i åldersordning:
Gershon [hans söner listas i vers 17],
Kehat [hans söner listas i vers 18] och
Merari [hans söner listas i vers 19].
Levi blev 137 år gammal.
[Jakob hade tolv söner, men eftersom den här släkttavlan handlar om Mose och Aron, så räcker det att ta med sönerna fram till Jakobs tredje son Levi.]
Sönerna till Kehat:
Amram [hans söner listas i vers 20],
Jishar [hans söner listas i vers 21],
Hebron (Chevron) och
Ussiel [hans söner listas i vers 22].
Kehat blev 133 år gammal.
Amram gifte sig med Jokebed, sin faster, och hon födde honom
Aron och
Mose.
Amram blev 137 år gammal.
Sedan vandrade Israels barn (söner) från Ramses [Tanis eller Zoan] till Sukkot [troligtvis Tell el Maskhuta, åt sydöst från Ramses], omkring 600000 starka män [över 20 år] till fots, därtill barnen (familjerna). [I 4 Mos 1 vid räkningen efter uttåget är de 625550 män över 20 år.]
Tiden som Israels söner (folk) hade vistats i Egypten var 430 år.
Och det hände sig att i slutet av de 430 åren, just på den dagen, att alla Herrens (Jahves) stora skaror (arméer – hebr. tsevaot) [ordnade efter sina stammar] drog ut från Egyptens land.
Han tog 600 av de finaste vagnarna tillsammans med alla andra vagnar i Egypten och härförare över dem.
[De flesta enheterna med vagnar under den här perioden var mellan 10 och 150, så 600 är ett stort antal, men inte orimligt. När Ramses II stred mot hettiterna vid slaget i Qadesh skröt hans fiende med 2500 vagnar.]
Men du ska leta upp kapabla män bland allt folket, män som fruktar (vördar, respektera) Gud (Elohim), sanningsenliga män (män som håller sig till sanningen), som hatar mutor. Utse dem till att råda över tusen, hundra, femtio och tio.
Mose valde ut dugliga män från hela Israel och gjorde dem till ledare över folket, ledare för 1000, 100, 50 och 10.
Du ska också göra en förgård till tabernaklet.
På den södra sidan ska det vara förhängen till gården av fint tvinnat linne, 100 alnar [45 meter] lång på en sida.
På samma sätt på den norra sidan. Längden på förhängena ska vara 100 alnar [45 meter] och stolparna ska vara 20 stycken, och deras socklar 20 stycken av brons, och krokarna på stolparna och deras band ska vara av silver.
Längden på förgården ska vara 100 alnar [45 meter] och bredden 50 alnar [22,5 meter] och höjden 5 alnar [2,25 meter], av fint tvinnat linne och dess socklar av brons.
"Ta dig de finaste (bästa, förnämsta) kryddorna av flytande myrra 500 shekel och av söt kanel hälften så mycket 250, och av söt (aromatisk) vass 250,
och av kryddkassia 500, efter helgedomens shekel, och av en hin [3,5 liter] olivolja.
Och han gjorde gården. För södra sidan söderut var gårdens våder gjorda av fint tvinnat linne 100 alnar [45 meter].
Och för den norra sidan 100 alnar [45 meter], dess stolpar 20 [stycken], och dess socklar 20 [stycken] av brons, krokarna och dess hyskor var av silver.
Allt guld som användes till arbetet i hela arbetet med helgedomen, även guldet till offret var 29 talenter och 730 shekel, efter helgedomens vikt [totalt 87730 shekel – motsvarar 1 ton].
[Uttrycket "helgedomens vikt" var antagligen en standardvikt som användes i mätvågen. Talenten (hebr. kikkar) var den största viktenheten vid den här tiden. En talent motsvarade 3000 shekel (hebr. sheqel), som var en viktenhet på 11,5 gram. Totala mängden guld här var alltså (29 x 3000 + 730) 87730 shekel – motsvarar 1 ton.]
Och silvret från dem som var räknade i församlingen var 100 talenter [3,45 ton] och 1775 shekel [20 kg], efter helgedomens vikt [totalt 301775 shekel – motsvarar 3,5 ton].
En beka [silvermynt på 5,5 gram] per huvud, det är en halv shekel efter helgedomens vikt, för varje som gick över till dem som är räknade, från 20 års ålder och uppåt, 603550 män. [Antalet är exakt samma som vid folkräkningen i 4 Mos 1:46.]
De 100 talenterna silver [den största delen] användes till att gjuta helgedomens socklar och socklarna till draperiet (förhänget), 100 socklar av 100 talenter, 1 talent [34 kg] för varje sockel.
Av de [återstående] 1775 sheklarna [20 kg] silver gjorde han krokar till stolparna och pläterringar till deras huvuden och deras dekorationer.
Och mängden brons till offret var 70 talenter och 2400 shekel [212400 shekel – motsvarar 2,4 ton].

3 Moseboken (2)

Och 5 av er ska jaga 100, och 100 av er ska få 10000 på flykt och dina fiender ska falla framför er med svärdet. [Ett ordspråksliknande uttryck för ett militärt överläge, se 5 Mos 32:30; Jes 30:17.]

4 Moseboken (96)

detta var antalet av dem av Rubens stam, de var 46500.
detta var antalet av dem av Simeons stam, de var 59300.
detta var antalet av dem av Gads stam, de var 45650.
detta var antalet av dem av Juda stam, de var 74600.
detta var antalet av dem av Issachars stam, de var 54400.
detta var antalet av dem av Zevoluns stam, de var 57400.
detta var antalet av dem av Efraims stam, de var 40500.
detta var antalet av dem av Manasses stam, de var 32200.
[Josef har fått förstfödslorättens dubbla arvslott. När Ruben syndade förlorade han sin förstfödslorätt och den delades upp på tre av hans bröder. Levi fick rätten att vara präster, Juda fick rätten att vara kung och Josef fick den dubbla arvslotten, se 1 Krön 5:1; 1 Mos 35:22.]
detta var antalet av dem av Benjamins stam, de var 35400.
detta var antalet av dem av Dans stam, de var 62700.
detta var antalet av dem av Ashers stam, de var 41500.
detta var antalet av dem av Naftalis stam, de var 53400.
alla de som räknades var totalt 603550.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 74600.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 54400.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 57400.
Alla som räknades i Juda läger var 186400
efter deras avdelningar.
De ska dra ut (gå) först (varje gång som lägret bryter upp för att flytta vidare).
[Att Juda går först nämns även i Dom 1:1. Juda betyder lovsång och här finns en viktig princip om att alltid ha lovsången först i våra liv, både inför vanliga förändringar och i den andliga kampen.]
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 46500.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 59300.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 45650.
Alla som räknades i Rubens läger var 151450 efter deras avdelningar. De ska dra ut (gå) som nummer två [tåga efter de tre första stammarna].
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 40500.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 32200.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 35400.
Alla som räknades i Efraims läger var 108100
efter deras avdelningar.
De ska dra ut (gå) som nummer tre [tåga efter de sex första stammarna och leviterna].
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 62700.
och deras avdelning och de 41500 som är räknade bland dem.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 53400.
Alla som räknades i Dans läger var 157600
efter deras avdelningar.
De ska dra ut (gå) sist (tåga efter de övriga stammarna) under sina baner.
Detta är de som räknades av Israels söner, efter deras fäders hus. Alla som räknades i lägret enligt deras avdelningar var 603550.
De som räknades bland dem enligt antalet av alla män från en månads ålder och uppåt, de som räknades bland dem var 7500.
enligt antalet av alla män från en månads ålder och uppåt, 8600, väktare av helgedomens angelägenheter.
Och de som räknades bland dem enligt antalet av alla män från en månads ålder och uppåt, de som räknades bland dem var 7500.
Och alla förstfödda män, enligt antalet namn, från en månads ålder och uppåt, av dem som räknades, var 22273. [Jfr med vers 39. Skillnaden på 273 personer måste täckas genom den lösen som specificeras i vers 46–48.]
Men som frigivningssumma (hebr. pedoj) [3 Mos 27:6] för de 273 förstfödda i Israel som överstiger antalet av leviterna,
från de förstfödda av Israels söner tog han pengarna, 1365 shekel [15,6 kg silver] efter helgedomens shekel,
Och de som räknades av dem efter deras familjer var 2750.
De som räknades av dem efter deras familjer, efter deras fäders hus, var 2630.
De som räknades av dem efter deras familjer, var 3200.
De som räknades bland dem var 8580.

Hans offer var ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer [3 Mos 2:1–16],

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,
130 shekel [1,5 kg] [vägde] varje silverfat
och varje skål 70 [0,8 kg],
och 2400 shekel [27,6 kg] [vägde] alla silverredskap, efter helgedomens shekel.
Guldskålarna – 12 [st] – fyllda med rökelse [vägde] 10 shekel [113 gram],
efter helgedomens shekel.
Alla guldskålar [vägde] 120 shekel [1,4 kg].
Mose sa: "Folket som jag är ibland är 600000 män på sina fötter, och ändå har du sagt: Jag ska ge dem kött, så att de kan äta en hel månad!
och de gjorde revolt mot (reste sig upp mot ansiktet på) Mose,
med män från Israels söner
– 250 män,
ledare i församlingen, utvalda män med gott rykte.
och ta var och en sitt rökelsekar och lägg rökelse på dem och för fram det inför Herrens (Jahves) ansikte, var man sitt eget rökelsekar, 250 rökelsekar, och du och Aron, var man med hans rökelsekar."
Och eld kom ut från Herren (Jahve) och slukade de 250 män som hade offrat rökelse.
De som dog av hemsökelsen (plågan) var 14700 utöver de som dog för Korachs skull.
Detta är rubeniternas familjer, och de som räknades bland dem var 43730.
[Första räkningen: 46500, en minskning på 2770.]
och jorden öppnade sin mun och svalde dem tillsammans med Korach, när gruppen dog. Den tid då elden slukade 250 män och de blev ett tecken (ett varnande exempel).
Dessa är simoniternas familjer 22200.
[Första räkningen: 59300, en minskning på 37100.]
Dessa är Gads söners familjer, de som var räknade av dem, 40500.
[Enligt första räkningen var de 45650 (4 Mos 1:24–25), en minskning på 5150.]
Dessa är Judas familjer, de som räknades av dem, 76500.
[Första räkningen: 74600, en ökning på 1900.]
Dessa är Isaskars familjer, de som var räknade av dem, 64300.
[Första räkningen: 54400, en ökning på 9900.]
Dessa är Zevoluns familjer, de som räknades av dem, 60500.
[Första räkningen: 57400, en ökning på 3100.]
Dessa är Manasses familjer och de som räknades av dem, 52700.
[Första räkningen: 32200, en ökning på 20500.]
Dessa är Efraims söners familjer, de som räknades av dem, 32500.
[Första räkningen: 40500, en minskning på 8000.]
Dessa är Josefs söner efter deras familjer. [Vers 27 och 37b formar en inclusio med Josefs två söner Manasse och Efraim.]
Dessa är Benjamins söner efter deras familjer, de som räknades av dem, 45600.
[Första räkningen: 35400, en ökning på 10200.]
Alla shochamiternas familjer, de som räknades av dem, 64400.
[Första räkningen: 62700, en ökning på 1700.]
Dessa är Ashers söners familjer, de som var räknade bland dem 53400.
[Första räkningen: 41500, en ökning på 11900.]
Dessa är Naftalis familjer efter deras familjer, de som var räknade bland dem 45400.
[Första räkningen 53400, en minskning på 8000.]
Dessa är de som räknades av Israels söner 601730. [Den första räkningen var 603550, en minskning på 1820.]
Och Mose var vred på härhövitsmännen, ledarna för 1000 och ledarna för 100, som kom från striden.
och ge en hyllning till Herren (Jahve) från de män som drog ut och stred. En själ av 500, både av människor och av boskap och av åsnor och av småboskapen.
Bytet, utöver bytet som stridsmännen tog, var 675000 får,
Och hälften som var den del som hörde till stridsmännen var
337500 får,
av vilka Herrens (Jahves) hyllning var 675,
åsnor 30500, av vilka Herrens (Jahves) hyllning var 61,
deras halva var från fåren 337500,
och åsnor 30500,
Och härhövitsmännen, ledarna för 1000 och ledarna för 100, kom nära Mose,
Och allt guldet från gåvan som de avskilde för Herren (Jahve) från ledarna för 1000 och ledarna för 100, var 16750 shekel,
Och Mose och prästen Elazar tog guldet från ledarna för 1000 och ledarna för 100, och förde in det i mötestältet som ett minne för Israels söner inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och Aron var 123 år när han dog på berget Hor.

5 Moseboken (4)

Så jag tog huvudena (ledarna) för era stammar, visa män med förstånd och fulla av kunskap, och gjorde dem till huvuden (ledare) över er, ledare för 1000 och ledare för 100 och ledare för 50 och ledare för 10 och skrivare, stam för stam.
De ska bötfälla honom med 100 shekel silver och ge dem till ungmöns far eftersom han har kallat en jungfru i Israel för elaka saker, och hon ska vara hans hustru och han får inte förskjuta henne i hela sitt liv (ordagrant alla dagar).
Han sa till dem:
Jag är nu 120 år gammal, jag kan inte leda er längre. Herren har sagt till mig: "Du ska inte korsa denna Jordan." [4 Mos 20:12]
Mose var 120 år när han dog, hans ögon var inte skumma, inte heller hade hans kraft avtagit. [Han dog vid full vigör.]

Josua (3)

Jag såg bland bytet en fin mantel från Sinear [dessa fint broderade mantlar från Babylon (1 Mos 10:10) sveptes vid den här tiden över ena axeln med den andra änden över andra armen] och 200 shekel [omkring 2,5 kg] silver och en tunga (stav) av guld [kanske en skulptur eller en avlång guldtacka] med vikten 50 shekel [omkring 0,5 kg], då åtrådde [2 Mos 20:17] jag dem och tog dem. Och se, jag har gömt dem i marken mitt i mitt tält. Silvret ligger underst."
Och det hände efter detta att Josua, Nuns son, Herrens (Jahves) tjänare dog. Han blev 110 år.
Och Josefs ben som Israels söner fört upp från Egypten, begravde man i Shechem, på den mark som Jakob köpt av Chamors son, Shechems far för 100 silvermynt (hebr. qesitah), och det blev Josefs söners arv.
[Värdet på silvermyntet qesitah är okänt men motsvarar troligtvis en shekel, den grekiska översättningen Septuaginta översätter ordet med lamm, som såldes för en shekel, se även 1 Mos 33:19; Job 42:11.]

Domarboken (31)

Och Josua, Nuns son, Herrens (Jahves) tjänare, dog 110 år gammal. [Josua var i 60-års åldern vid intåget i Kanaans land, se Jos 1:1; 14:7; 4 Mos 32:11–13. Frasen "Herrens tjänare" användes även först om Mose, se 5 Mos 34:5.]
Efter honom kom Shamgar, Anats son, som slog 600 filisteiska män med en oxpik. Även han räddade Israel.
Och Israels söner ropade till Herren (Jahve), för han hade 900 vagnar av järn och i 20 år förtryckte han Israels söner kraftfullt.
Och Sisera samlade ihop alla sina vagnar, 900 vagnar av järn, och allt sitt folk som var med honom från Charoshet-Hagojim ("hednafolkens skogsland") till Kishons bäck [som rinner genom Jezerelslätten och mynnar ut i dagens Haifa].
Och antalet av dem som lapade genom att sätta sin hand till munnen var 300 män, men alla andra av folket böjde sig ner på sina knän för att dricka vatten.
Och Herren (Jahve) sa till Gideon: "Med de 300 männen som lapade ska jag frälsa (rädda) er och ge midjaniterna i din hand, och låt hela folket gå var och en till sin plats."
Och de tog folkets proviant i sina händer och sina shofarer, och han sände alla Israels män, varje man till sitt tält, men behöll de 300 starka (fasta, säkra, tappra) männen.
Midjaniternas läger låg [på lägre höjd] under honom i dalen.
Och han delade de 300 männen i tre grupper och han satte shofarer i alla deras händer och tomma krukor med facklor i krukorna.
Och Gideon och de 100 män som var med honom kom till den yttersta delen av lägret i början av den mellersta nattväkten [den andra nattväkten – från klockan tio på kvällen till två på natten] när de nyligen hade ställt ut vakten (haft vaktombyte), och de blåste i shofarerna och krossade krukorna som de hade i sina händer i bitar.
Och de blåste i de 300 shofarerna och Herren (Jahve) satte varje mans svärd mot hans granne i hela hären och hären flydde så långt som till Beit-Shitta mot Tsererata, så långt som till Avel-Mecholas gräns vid Tabbat.
Och Gideon kom till Jordan och gick över, han och hans 300 män som var med honom, svaga, men förföljde fortfarande [midianiterna].
Och Zevach och Tsalmunna var i Qarqor [8 km öster om Sukkot] och deras armé med dem omkring 15000 män, alla som var kvar av hela österns söners armé, för 120000 män som drog svärd hade fallit (stupat).
Och guldvikten på öronringarna som han bad om var 1700 shekel [20 kg] guld. Förutom månsmyckena (hebr. saharon) och hängsmyckena (örhängena) och de purpurfärgade dräkterna som var på Midjans kungar, och förutom kedjorna som hade suttit kring halsen på deras kameler.
Medan Israel bodde i Chesbon och i dess städer och i Aroer och dess städer och i alla städer utefter sidan av Arnon i 300 år, varför återtog du dem inte under den perioden?
Och Simson gick och fångade 300 rävar och tog facklor och band ihop svans med svans och satte en fackla i mitten mellan två svansar.
Då kom filistéernas furstar upp till henne och sa till henne: "Locka (ordagrant: öppna upp) honom och se vad hans stora styrka är (i vad den består av) och hur vi kan komma åt honom och fängsla honom så vi kan förödmjuka (plåga – hebr. anah) honom. Och vi ska ge dig 1100 silver var." [Mönstret från Dom 14:15 upprepar sig. Delila går med på detta förslag. Det är troligt att texten syftar på de fem filisteiska kungarna, vilket gör att totala summan är 5500 silver. Den vanliga årslönen för en arbetare var 10 silvermynt, Abraham köpte ett fält för 400 shekel silver (1 Mos 23:15–16).]
Och han sa till sin mor: "De 1100 silvermynt som togs från dig och du svor en förbannelse [över den som stulit; ovanliga hebr. ala används här], och även sa i mina öron (han hörde hennes ed). Se, silvret är med mig, det var jag som tog [stal] det."
Hans mor svarade: "Välsignad är min son till Herren (Jahve)." [Det är märkligt att hon välsignar sin son som just erkänt att han stulit.]
Han lämnade tillbaka de 1100 silvermynten till sin mor.
Och hans mor sa: "Avskilt, jag avskiljer [ordet qodesh upprepas två gånger] silvret till Herren (Jahve) från min hand till min son, till att göra en bildstod [sten eller trä, som fick ett lager av silver] och en gjuten avbild, och nu ger jag tillbaka det (silvret) till dig."
Och han gav tillbaka silvret till sin mor. Och hans mor tog 200 silver och gav dem till smeden och han gjorde en bildstod och en gjuten avbild, och den var i Michajhos hus. [Kvinnan verkar inte se något problem med att bryta mot Guds bud i 2 Mos 20:4–5; 5 Mos 5:8–9; 27:15. Här finns en likhet med Ananias och Safira, se Apg 5:1–11.]
Och därifrån gav de sig av från daniternas familjer, från Tsora och från Eshtaol, 600 män omgjordade med stridsvapen.
Och de 600 männen omgjordade med sina stridsvapen stod i portens öppning, de som var från Dans söner.
Och de fem männen som gått för att genomsöka (bespeja, spionera på) landet gick upp och kom dit och tog den skurna avbilden och efoden [prästens klädnad] och terafimen (husguden) och den gjutna avbilden. Och prästen stod i portens öppning med de 600 männen omgjordade med sina stridsvapen.
Och ledarna (ordagrant "hörnen", jfr "hörnsten" – hebr. pinot) för hela folket, alla Israels stammar stod församlade [som] Guds (Elohims) folk, 400000 män fotfolk som drar svärd.
Och vi ska ta 10 av 100 män från alla Israels stammar och 100 av 1000 och 1000 av 10000 till att hämta proviant till folket, till att göra (agera, handla), när de kommer till Giva i Benjamin, efter all dårskap som har gjorts i Israel."
Och Benjamins söner uppbådade den dagen från städerna 26000 män som drar svärd, förutom Givas invånare som uppbådade 700 utvalda män.
Från hela detta folk var 700 utvalda män vänsterhänta, [med] sin högra hand kunde alla dessa slunga sten och träffa ett hårstrå [träffa med hårfin precision] och inte missa (hebr. chata). [Ordet för missa är samma ord som annars översätts synd, se 1 Mos 13:13.]
Och Israels män uppbådade förutom Benjamin 400000 män som drar svärd. Alla dessa var stridsmän.
Och Herren (Jahve) slog Benjamin framför Israels ansikte och Israels söner omintetgjorde i Benjamin den dagen 25100 män, alla dessa drog svärd.
Men de vände och de flydde mot öknen till Rimmons klippa, 600 män, och de stannade i Rimmons klippa fyra månader.
Och de fann från Javesh-Gileads invånare 400 unga jungfrur som inte haft sexuellt umgänge med en man genom att ligga i hans säng. Och de förde dem till lägret i Shilo som är i Kanaans land.

1 Samuelsboken (22)

Och han räknade dem i Bezek och Israels söner var 300000 och Juda män 30000.
Sedan steg Samuel upp och gick från Gilgal till Giva-Benjamin [staden Giva i Benjamins stams område]. Och Saul räknade folket som var hos honom, omkring 600 män.
Och Saul dröjde i utkanten av Giva under granatäppelträden som är i Migron [betyder: "hög klippa"; låg nära Giva], och folket som var med honom var omkring 600 män,
Och Saul samlade folket och räknade dem i [staden] Telaim [söder om Hebron i Negevöknen, troligtvis samma som Telem längs med Judas södra gräns mot Edom, se Jos 15:21, 24], 200000 fotfolk och 10000 män från Juda. [Totalt 210000 män, den näst största hären under Sauls karriär. Den största var tidigare, se 1 Sam 11:8.]
Och skaftet på hans spjut var som en vävares vävbom, och hans spjuthuvud vägde 600 shekel järn [omkring 7 kg], och hans sköldbärare gick framför honom.
Och Saul sa: "Så ska ni säga till David: Kungens önskan är inte någon hemgift, utan 100 filisteiska förhudar, som en hämnd på kungens fiender." För Saul tänkte att David skulle falla för filistéernas hand.
Och David steg upp och gick, han och hans män, och slog 200 män av filistéerna, och David tog deras förhudar och gav hela antalet till kungen, för att bli kungens svärson. Och Saul gav honom sin dotter Michal som hustru.
[David uppfyller kungens önskan dubbelt upp och ger en dubbel brudgåva. Det visar på hans hängivenhet och iver att få bli en del av den kungliga familjen. Saul har inget annat val än att låta Michal gifta sig med David.]
Och till honom samlades alla män som var i trångmål och alla män som var skuldsatta, och alla själar som var missnöjda, de samlade ihop sig till honom och han blev ledare över dem, och hos honom var omkring 400 män.
Och Saul sa till sina tjänare som stod runt honom: "Lyssna, jag ber er Benjamins söner, ska Jishajs son [från Juda stam] ge fält och vingårdar till er alla, ska han göra er till ledare över 1000 och ledare över 100,
Då steg David och hans män, som var omkring 600, upp och lämnade Qila och gick varthelst de kunde gå. Och det berättades för Saul att David hade flytt från Qila och han lät bli att gå vidare.
Och David sa till sina män: "Omgjorda er var man med sitt svärd." Och de omgjordade sig var man med sitt svärd och David tog på sig sitt eget svärd och de gick upp efter David, omkring 400 män. Och 200 män stannade vid deras tillhörigheter.
Och Avigajil skyndade sig och tog 200 brödkakor och två läglar med vin och fem får som var klippta och fem mått av torkad säd och 100 russinklasar och 200 fikonkakor och lade dem på åsnor.
Och David steg upp och gick ner, han och de 600 män som var med honom, till Achish, Maochs son, kungen i Gat. [Första gången David kom till Gat var han ensam, eller hade bara med sig några soldater. Nu har han med sig sin armé och fruktar inte Achish, se 1 Sam 21:3, 12; 22:1.]
Och filistéernas ledare gick fram i [grupper om] 100 och i [grupper om] 1000, och David och hans män gick över i eftertruppen med Achish [kungen av Gat].
Och David gick, han och hans 600 män som var med honom och kom till ravinen (wadi – hebr. nachal) Besor [2 mil söder om Tsiklag], där de som var sist stannade kvar.
Men David jagade [vidare söderut], han och 400 män, men 200 män som var så utmattade att de inte kunde gå över ravinen Besor stannade kvar [där].
[Besor är en av de största och djupaste ravinerna i södra Juda. Namnet kommer från hebr. basar som betyder "bära fram gott budskap" och är det ord som översätts med gr. euaggelizo – att evangelisera!]
Och David slog dem från skymningen ända till kvällen nästa dag, och inte en enda man av dem undkom, förutom 400 unga män som red på kameler och flydde.
Och David kom till de 200 männen som var utmattade och inte kunnat följa David och vistats vid bäcken Besor, och de gick fram och mötte David och folket som var med honom. Och när David kom nära folket hälsade han dem med frid (shalom).

2 Samuelsboken (19)

Men Davids tjänare hade slagit Benjamin, Avners män – totalt 360 män hade dött. [I duellen (vers 14) hade 348 av Avners män dött, jämfört med 7 av Joavs män.]
Sedan sände David budbärare till Ish-Boshet, Sauls son, och sa: "Ge mig min hustru Michal som jag förlovade mig med för 100 filisteiska förhudar." [David och Michal hade inte skilt sig och brudpriset (motsvarigheten) hade inte återlämnats, så hon var fortfarande hans hustru, se 1 Sam 18:25.]
Och David tog från honom 1700 ryttare och 20000 fotfolk, och David skar av hälsenorna på alla vagnshästar, men skonade 100 vagnar. [En skadad häst kunde inte längre bli använd i kavalleriet, se även Jos 11:6; 1 Krön 18:4; Ps 20:8; 147:10.]
Och araméerna flydde framför Israel och David slog av araméerna 700 av vagnarnas ryttare och 40000 ryttare och slog Shovach, härhövitsmannen för deras armé, så att han dog där.
Och när han klippte sitt huvud, vid slutet på varje år klippte han det, eftersom håret var tungt på honom därför klippte han det, vägde han håret på sitt huvud och det vägde 200 shekel [2,3 kg] efter kungens vikt.
Och med Avshalom gick 200 män från Jerusalem som var inbjudna, de gick i enkelhet (oskyldigt, naivt) och de visste ingenting om saken.
Och alla hans tjänare passerade över hans hand (förbi honom) och alla keretiter och alla peletiter och alla gititer, 600 män som kom till fots från Gat passerade över kungens ansikte (gick förbi honom).
Och när David kommit förbi toppen [på Olivberget], se då mötte Tsiva, Mefivoshets tjänare honom, med ett par åsnor och på dem 200 brödkakor och 100 russinklasar och 100 sommarfrukter och ett krus med vin.
[Stycket ramas in av hur David väntar vid porten, se vers 4 och vers 19.]
Och David räknade folket som var med honom och satte ledare över 1000 och ledare över 100.
Och kungen sa till dem: "Vad är det bäst att jag gör i era ögon?"
Och kungen stod bredvid porten och hela folket gick ut (i grupper) om 100 och om 1000.
Så Jishbi-Benov – som var barn till rafaeerna (jätten – hebr. ha-rapha), vars spjut hade vikten av 300 shekel brons i vikt [3,4 kg], han hade omgjordat sig med en ny rustning – tänkte döda David. [1 Krön 20:4]
[Denna uppräkning beskriver de närmsta männen kring David. Först nämns de tre närmaste följt av en grupp av 30 män. Den sista listan innehåller några fler, men det beror på att även fallna hjältar räknas upp, se 2 Sam 23:39.]
Detta är namnen på Davids hjältar (mäktiga stridsmän).
Joshev-Bashevet [betyder "vilar i vila"], en tachmonit, den främste av kämparna. Det samma var Adino, etsniten, som svängde sitt spjut över 800 slagna på en gång. [1 Krön 11:11] [Han rapporterade direkt till David.]
Och Avishaj, Joavs bror, Tserojahs son, var ledare för de tre andra [vers 13]. Och han lyfte upp sitt spjut mot 300 och slog dem och hade ett namn (var högt aktad) bland de tre.
Och Joav sa till kungen: "Och Herren, din Gud (Jahve Elohim), ska låta folket (armén) bli hundra gånger fler mitt framför min herre kungens ögon. Men varför behagar det min herre kungen att göra detta?"
Och Joav uppgav antalet på det räknade folket till kungen, och där var i Israel 800000 tappra (modiga) män som kan dra svärdet, och Juda män var 500000.

1 Kungaboken (29)

10 feta (gödda) oxar [från stallet]
och 20 oxar från fälten [som gått på bete]
och 100 får, förutom hjortar och gaseller och rådjur och gödda fåglar.
[Antalet människor som tjänade administrativt som fick sitt underhåll av Salomo beräknas vara mellan 14000 – 32000 människor.]
vid sidan av Salomos uppsyningsmän över arbetet, 3300, som styrde (samordnade) över folket som deltog i arbetet.
Och det skedde i det 480:e året efter att Israels söner kommit ut från Egyptens land, i det fjärde året som Salomo regerade över Israel, i månaden Ziv [motsvarar april/maj], som är den andra månaden att han började bygga Herrens (Jahves) hus.
[Denna vers tillsammans med de 300 åren i Dom 11:26 pekar på att uttåget skedde på 1400-talet f.Kr. Vanligt är att datera invigningen av templet till 966 f.Kr., vilket då ger året för uttåget till 1446 f.Kr. De som hävdar ett senare datum för uttåget (ca 1260 f.Kr.) ser talet 480 symboliskt för 12 generationer av de tolv domarna (40 x 12 = 480). Den grekiska översättningen Septuaginta skriver numret 440.
Här och i vers 37 används det ovanliga namnet Ziv för den andra månaden. Ordet kommer från ordet för ljus (hebr. ohr) och anspelar på att det blir vår och ljusare. Uttrycket "andra månaden" är det som annars används, se 1 Mos 7:11; 2 Mos 16:1; 4 Mos 9:10–11; 1 Krön 27:4. I den moderna judiska kalendern används namnet Iiar.]
Och han byggde huset av Libanons skog, dess längd var 100 alnar [45 meter] och dess bredd var 50 alnar [22,5 meter] och dess höjd var 30 alnar [13,5 meter], på fyra rader av cederpelare med cederbjälkar på pelarna.
Och kapitälen på de två pelarna även över midjan på nätverket, och granatäpplen som var 200 i rader runt om på varje kapitäl.
och de 400 granatäpplena till nätet, två rader granatäpplen till varje nät,
för att täcka de två kapitälhuvudena på toppen av pelarna,
Och Salomo offrade shalomoffer som han offrade till Herren (Jahve), 22000 oxar och 120000 får. Så avskilde (invigde) kungen och alla Israels söner Herrens (Jahves) hus.
Och Chiram sände 120 talenter [4 ton] guld till kungen. [1 Krön 22:14]
Detta är hövitsmännen över Salomos arbete, 550 som var ledare för folket som utförde arbetet.
Och de kom till Ofir [region känd för sitt guld, se Job 28:16; Jes 13:12; troligtvis söder om Röda havet] och köpte guld därifrån, 420 talenter [16 ton], och förde till kung Salomo.
Och hon gav kungen 120 talenter [4 ton] guld och kryddor i mycket stora mängder och dyrbara stenar, där kom aldrig mer en så stor myckenhet av kryddor som den Sabas drottning gav kung Salomo.
Vikten av guldet som kom till Salomo under ett år var 666 talenter [23 ton] guld,
Och kung Salomo gjorde 200 långsköldar (hebr. tsina) av hamrat guld. 600 viktenheter [shekel] guld gick åt till en sköld. [Skölden var gjord av trä och belagd med 7 kg guld.]
Och han gjorde 300 sköldar (hebr. magen) av hamrat guld, tre minor (hebr. mane) guld gick åt till en sköld. [Dessa sköldar hade hälften så mycket guld, se 2 Krön 9:16] Och kungen placerade dem i Libanons skogshus.
[Dessa 500 sköldar var troligtvis placerade på de 13,5 meter höga väggarna. Huset var 46 meter långt och 23 meter brett, se 1 Kung 7:2. Se även 1 Kung 14:26–28.]
Och Salomo samlade ihop vagnar och ryttare, och han hade 1400 vagnar och 12000 ryttare som han placerade i vagnsstäderna och med kungen i Jerusalem.
Och en vagn kom upp och gick ut från Egypten för 600 shekel [priset av 6,6 kg] silver och en häst för 150 [shekel silver – motsvarar 1,7 kg]. Och lika till hettiternas kungar och för Arams kungar, de förde ut dem för ett fast pris.
Och han hade 700 fruar, prinsessor, och 300 konkubiner, och hans fruar vände bort hans hjärta.
Och när Rechavam kom till Jerusalem församlades hela Juda hus och Benjamins stam 180000 utvalda män som var stridsmän, för att strida mot Israels hus för att föra kungariket tillbaka till Rechavam, Salomos son.
för det var så att när [Ahabs hustru] Isebel (hebr. Izevel) högg av Herrens (Jahves) profeter hade Ovadjaho tagit 100 profeter och gömt dem 50 i varje grotta och gett dem bröd och vatten.
Har det inte berättats för min herre vad jag gjorde när Isebel slaktade Herrens (Jahves) profeter, hur jag gömde 100 män av Herrens (Jahves) profeter, 50 i varje grotta och gav dem bröd och vatten?
Och nu, sänd efter och samla åt mig hela Israel på berget Karmel, och Baals 450 profeter och aserans 400 profeter [1 Kung 14:15] som äter vid Isebels bord."
Då sa Elia till folket. "Jag, jag ensam är kvar, en Herrens (Jahves) profet, men Baals profeter är 450 män.
Och han räknade furstarnas unga män och de var 232. Och efter dem räknade han hela folket, alla Israels söner som var 7000.
Och de slog läger den ene mittemot den andre i sju dagar. Och det var så att på den sjunde dagen inleddes striden och Israels söner slog av araméerna 100000 fotfolk på en dag.
Och Israels kung [Ahab] samlade ihop profeterna, omkring 400 män och sa till dem: "Ska jag gå mot Ramot-Gilead och strida eller ska jag avstå?"
Och de sa: "Gå upp för Herren (Jahve) ska ge det i kungens hand."

2 Kungaboken (13)

Och Mesha, Moabs kung, var en fårägare, och han gav till Israels kung ullen från 100000 lamm och från 100000 baggar.
Och när Moabs kung såg att striden var för stark för honom, tog han med sig 700 män som drog svärd för att bryta in till Edoms kung, men de kunde inte.
Men hans tjänare [Gechazi] sa: "Ska jag sätta fram detta åt hundra män?"
Elisha sa: "Sätt fram det för folket, för Herren (Jahve) säger: De ska äta och få mat över."
Och i det sjunde året [av Ataljas styre] sände [prästen] Jehojada bud efter officerarna (ledarna över hundra), kariterna och vakterna och förde dem till sig i Herrens (Jahves) hus. Och han skar ett förbund med dem och tog en ed av dem i Herrens (Jahves) hus och visade dem kungens son [Joash/Jehoash].
Och officerarna (ledarna över hundra) gjorde allt som prästen Jehojada befallde och tog varje man sina män, de som skulle komma in på sabbaten och de som gick ut på sabbaten, och kom till prästen Jehojada.
Och prästen gav till officerarna (ledarna över hundra), spjutet och sköldarna som hade varit kung Davids, som fanns i Herrens (Jahves) hus.
Och prästen Jehojada befallde ledarna över de hundra och härhövitsmännen och sa till dem: "För ut henne mellan folket, och den som följer henne ska ni slakta med svärdet," för prästen sa: "Låt henne inte bli dödad i Herrens (Jahves) hus."
Och han tog officerarna (ledarna över hundra), kariterna och vakterna och hela landets folk och de förde ner kungen [den unge Joash/Jehoash] från Herrens (Jahves) hus och kom vägen förbi vaktporten till kungens hus. Och han satt på kungarnas tron.
Och Jehoash, Israels kung tog Amatsjaho, Juda kung, Jehoash son, Achazjahos son, vid Beit-Shemesh och kom till Jerusalem och bröt ner Jerusalems mur från Efraims port [på norra sidan av Jerusalem] till Hörnporten [på västra sidan], 400 alnar [180 meter].
Då sände Hiskia, Juda kung, bud till Assyriens kung i Lachish och sa: "Jag har gjort fel (syndat). Vänd om från mig, det som du lägger på mig ska jag bära." Och Assyriens kung bestämde över Hiskia, Juda kung, 300 talenter [25 ton] silver och 30 talenter [1 ton] guld. [De assyriska texterna berättar hur Hiskia också var tvungen att sända sina döttrar, konkubiner, manliga- och kvinnliga musiker, elfenben och andra värdefulla objekt.]
[Detta stycke är den centrala delen i stycket som handlar om Hiskias regeringstid.]
Och det hände den natten att en Herrens (Jahves) ängel (budbärare) gick fram och slog i Assyriens läger 185000, och när männen steg upp på morgonen, se, då var alla kroppar döda.
Och farao Necho satte honom i bojor i Rivla i Chamats land, så att han inte kunde regera i Jerusalem, och gav landet ett vite (bötesstraff)100 talenter [3,4 ton] silver och 1 talent [34 kg] guld.

1 Krönikeboken (43)

Av dem, av Simeons barn, begav sig femhundra man till Seirs bergsbygd. Och Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jishis söner, stod i spetsen för dem.
Rubens barn och gaditerna och ena hälften av Manasse stam var tappra män som bar sköld och svärd och spände båge och var tränade för krig. De utgjorde 44760 stridsberedda män.
Som byte förde de bort deras boskapshjordar, 50000 kameler, 250000 får och 2000 åsnor, likaså 100000 människor.
Tolas söner var Ussi, Refaja, Jeriel, Jamaj, Jibsam och Samuel, huvudmän för sina familjer. De var ättlingar av Tola, tappra stridsmän, uppskrivna efter sin ättföljd. Under Davids tid var deras antal 22600.
De som var uppskrivna i deras släktregister efter sin ättföljd, efter huvudmännen för sina familjer, tappra stridsmän, utgjorde 20200.
Alla dessa var Jediaels söner, uppskrivna efter huvudmännen för sina familjer, tappra stridsmän, 17200 stridsberedda krigsmän.
Ulams söner var tappra stridsmän, som var skickliga i att spänna båge. De hade många söner och sonsöner, 150 till antalet. Alla dessa var av Benjamins barn.
av Zerachs barn Jeguel och deras bröder, 690,
liksom deras bröder efter deras ättföljd, 956 till antalet. Alla dessa män var huvudmän för familjer, var och en för sin familj.
liksom deras bröder, huvudmän för sina familjer. De var 1760 män och mycket kunniga i de sysslor som hörde till tjänstgöringen i Guds hus.
Alla de som var utvalda till dörrvakter vid trösklarna var 212 till antalet. De blev upptecknade i släktregistret i sina byar. David och siaren Samuel hade tillsatt dem att tjäna på heder och tro.
Detta är förteckningen på Davids hjältar: Jashobeam, son till en hakmonit, den främste bland kämparna, som svängde sitt spjut över 300 slagna på en gång.
Avishaj, Joavs bror, var den främste av tre andra. Han svängde en gång sitt spjut över 300 slagna. Han hade ett stort namn bland de tre.
Dessa var av Gads barn och hörde till de främsta i hären. Den minste av dem var ensam så god som hundra, och den störste så god som tusen.
Juda söner som bar sköld och spjut, 6800 beväpnade till strid,
av Simeons söner tappra stridsmän, 7100,
av Levi söner 4600,
därtill Jojada, fursten inom Arons släkt, och med honom 3700,
av Efraims söner 20800 tappra stridsmän, namnkunniga män i sina familjer,
av Isaskars söner kom män som förstod tidens tecken och insåg vad Israel borde göra, 200 befälhavare samt alla deras stamfränder under deras befäl,
av daniterna män rustade till strid, 28600,
och från andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra hälften av Manasse stam, 120000, rustade till strid med alla slags vapen.
David rådgjorde med överbefälen och underbefälen och med alla furstarna.

av Kehats barn:
Oriel, deras ledare och hans bröder – 120,
av Meraris barn:
Asaja, deras ledare, och hans bröder – 220,
av Gershons barn:
Joel, deras ledare, och hans bröder – 130,
av Elisafans barn:
Shemaja, deras ledare, och hans bröder – 200,
av Ussiels barn:
Amminadab, deras ledare, och hans bröder – 112.
David tog ifrån honom 1000 vagnar och tog till fånga 7000 ryttare och 20000 man fotfolk. Han lät skära av hälsenorna på alla vagnshästarna utom på 100 hästar som han skonade. [En skadad häst kunde inte längre bli använd i kavalleriet, se även Jos 11:6; 2 Sam 8:4; Ps 20:8; 147:10.]
Joav svarade: "Må Herren föröka sitt folk hundrafalt! Min herre och kung, är de inte alla min herres tjänare? Varför begär då min herre sådant? Varför dra skuld över Israel genom detta?"
Joav meddelade David resultatet av folkräkningen: I Israel fanns tillsammans 1100000 män som kunde dra svärd, och i Juda fanns 470000 män som kunde dra svärd.
David gav Ornan 600 shekel [totalt 6,8 kg] guld i full vikt för [hela] platsen. [I 2 Sam 24:24 anges en mindre summa på 50 shekel som troligtvis är för själva tröskplatsen, här är priset för hela området/platsen.]
Se, trots mina svårigheter har jag skaffat hundratusen talenter guld och tusen gånger tusen talenter silver till Herrens (Jahves) hus och dessutom mer koppar och järn än som kan vägas, så mycket är det. Trävirke och sten har jag också förberett, och mer kan du själv skaffa fram.
Antalet av dem och deras bröder som undervisats i att sjunga till Herrens ära, alla kunniga i det, utgjorde 288.
Denne Shelomit och hans bröder hade ansvar för alla förråd av det som helgats åt Herren av kung David, av huvudmännen för familjerna, av överbefäl och underbefäl.
Av hebroniterna togs Hashabja och hans bröder, 1700 dugliga män, till ämbetsförvaltningen i Israel på andra sidan Jordan, på västra sidan, till alla slags sysslor åt Herren och till kungens tjänst.
Hans bröder var dugliga män, 2700 till antalet och familjeöverhuvuden. Dem satte kung David över rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam för att ombesörja alla Guds och alla kungens angelägenheter.
Detta är förteckningen på Israels barn, efter deras antal, med huvudmännen för deras familjer och med överbefäl och underbefäl och med deras förmän, vilka tjänade kungen i allt som rörde krigsfolkets avdelningar, som kom och gick växelvis för var och en av årets alla månader. Varje avdelning bestod av 24000 man.
David samlade till Jerusalem alla Israels hövdingar, stamhövdingar och häravdelningarnas befälhavare, dem som var i kungens tjänst, överbefäl och underbefäl och förmännen över alla kungens och hans söners ägodelar och boskap, samt hovmännen, hjältarna och alla tappra stridsmän.
Familjehövdingarna och Israels stamhövdingar, överbefälen och underbefälen liksom ledarna för kungens arbeten bar fram sina frivilliga gåvor.
De gav till arbetet på Guds (Elohims) hus 5000 talenter [170 ton] guld, 10000 dariker [persiskt guldmynt och viktenhet – motsvarar totalt 8,6 kg], 10000 talenter [340 ton] silver, 18000 talenter [612 ton] koppar och 100000 talenter [3400 ton] järn.

2 Krönikeboken (64)

Salomo talade till hela Israel, till överbefälen och underbefälen, till domarna och till alla furstarna i hela Israel, huvudmännen för familjerna.
Och Salomo samlade vagnar och ridhästar så att han hade 1400 vagnar och 12000 ridhästar. Dem stationerade han dels i vagnsstäderna, dels i Jerusalem hos kungen själv.
Varje vagn som de hämtade och förde in från Egypten kostade 600 shekel [totalt 6,8 kg] silver och varje häst 150 [shekel – dvs 1,7 kg silver]. Likaså infördes genom deras försorg sådana till hettiternas alla kungar och till kungarna i Aram.
Därför avdelade Salomo 70000 män till bärare och 80000 till stenhuggare i bergen och 3600 till arbetsledare över dem.
[Den sammanlagda arbetsstyrkan var 153600 (70000 + 80000 + 3600), se vers 17–18 som upprepar siffrorna och också gör summeringen. I varje grupp var det 42-43 personer. Antalet arbetsledare i 1 Kung 5:16 är 3300. I Assyrien och Babylon bestod arbetarna av slavar som man rekryterat under militära räder. I en rapport nämns hur Ashurbanipal (som regerade Assyrien 884-859 f.Kr.) tog hjälp av 50000 arbetare för att bygga upp huvudstaden Kalhu.]
Salomo räknade alla främlingar i Israels land, liksom hans far David tidigare hade gjort en räkning av dem. Det visade sig då att de var 153600.
[Det finns en intressant parallell i första delen av antalet arbetare för att bygga templet som är 153, och talvärdet för Betsalel, hantverkaren som byggde tabernaklet (2 Mos 31:1–5), som också är 153. Jesus, som kallades "hantverkarens son" (Matt 13:55), är själv arken och försoningen, se även Joh 21:11 där talet 153 återkommer.]
Av dem utsåg han
70000 till bärare,
80000 till stenhuggare i bergen
och 3600 till att ha uppsikt över folket och att hålla dem i arbete.
Förhuset som låg framför långhuset, framför husets kortsida, mätte 20 alnar [9 meter], och dess höjd var 120 [alnar – 54 meter].
På insidan överdrog han det med rent guld.
Dessutom ställde han i ordning det rum som skulle vara det allra heligaste. Det låg utefter husets kortsida och var 20 alnar [9 meter] långt och 20 alnar [9 meter] brett. Han klädde det med fint guld, 600 talenter i vikt.
Han gjorde kedjor till koret och satte också kedjor upptill på pelarna. Dessutom gjorde han hundra granatäpplen och satte dem på kedjorna.
Han gjorde också tio bord och satte dem i tempelsalen, fem på högra sidan och fem på vänstra. Han gjorde också hundra skålar av guld.
Han gjorde också de 400 granatäpplena till de båda flätverken,
två rader granatäpplen till varje flätverk, för att de båda klotformiga pelarhuvuden som satt ovanpå pelarna, skulle bli täckta.
Leviterna, alla sångare – Asaf, Heman och Jedutun med sina söner och bröder – stod klädda i vitt linne med cymbaler, lyror och harpor öster om altaret, och tillsammans med dem hundratjugo präster som blåste i trumpeter
Kung Salomo offrade som slaktoffer 22000 tjurar och 120000 av småboskapen. Så invigdes Guds hus av kungen och hela folket.
Och kung Salomo hade 250 överfogdar som hade befälet över folket.
Och Huram sände till honom genom sina tjänare skepp och sjökunnigt manskap. De for tillsammans med Salomos tjänare till Ofir och hämtade därifrån 450 talenter guld som de förde till kung Salomo.
Hon gav kungen hundratjugo talenter guld samt väldoftande kryddor i stor mängd samt dyrbara stenar. Väldoftande kryddor av det slag som drottningen av Saba gav åt kung Salomo har aldrig mer funnits.
Det guld som årligen kom in till Salomo vägde 666 talenter,
Kung Salomo lät göra 200 stora sköldar av uthamrat guld och använde till varje sådan sköld 600 shekel [totalt 6,8 kg] uthamrat guld
samt 300 mindre sköldar av uthamrat guld och använde till varje sådan sköld 300 shekel [3,4 kg] guld. Kungen satte upp dem i Libanonskogshuset.
När Rechavam kom till Jerusalem samlade han Juda hus och Benjamin, 180000 utvalda krigare, för att strida mot Israel och vinna tillbaka kungadömet åt Rechavam.
Han kom med 1200 vagnar och 60000 ryttare, och ingen kunde räkna det folk som följde honom från Egypten: libyer, suckeer och nubier.
Avijam började kriget med en här av tappra krigsmän, 400000 utvalda män. Men Jeroveam ställde upp till strid mot honom med 800000 utvalda tappra stridsmän.
Sedan vållade Avijam och hans folk ett stort manfall bland dem, så att 500000 av Israels unga män blev slagna.
Asa hade en här som utgjordes av 300000 man från Juda och som bar stora sköldar och spjut. Utöver dessa kom från Benjamin 280000 man som bar små sköldar och som spände båge. Alla dessa var tappra stridsmän.
Men nubiern Zerach drog ut mot dem med en här på 1000000 (ordagrant: ´tusen tusen´; ett oräkneligt antal – myriader) man [en oräknelig skara] och 300 vagnar, och han kom ända till Maresha.
Av det byte de hade fört med sig offrade de på den dagen åt Herren 700 tjurar och 7000 djur av småboskapen.
Några av filistéerna förde gåvor till Joshafat och gav silver i skatt. Och araberna förde småboskap till honom, 7700 baggar och 7700 bockar.
Och detta var ordningen bland dem efter deras familjer. Till Juda hörde följande höga befäl:
befälhavaren Adna och med honom 300000 tappra stridsmän,
därefter befälhavaren Johanan och med honom 280000 man
och efter honom Amatsjaho, Sikris son, som frivilligt hade gett sig i Herrens tjänst, och med honom 200000 tappra stridsmän.
Från Benjamin kom Eljada, en tapper stridsman, och med honom 200000 man beväpnade med båge och sköld.
Därnäst kom Josabad och med honom 180000 man, rustade till strid.
Då samlade Israels kung profeterna, 400 män, och frågade dem: "Ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det eller ska jag låta bli?"
De svarade: "Dra dit upp! Gud ska ge det i kungens hand."
I det sjunde året tog Jojada mod till sig och ingick förbund med befälen Asarja, Jerohams son, Ismael, Johanans son, Asarja, Obeds son, Maaseja, Adajas son, och Elisafat, Sikris son.
Och prästen Jojada gav befälen de spjut och de olika slag av sköldar som hade tillhört kung David och som fanns i Guds hus.
Men prästen Jojada lät befälen som anförde skaran träda fram, och han sa till dem: "För ut henne mellan leden! Och om någon följer henne ska han dödas med svärd." Prästen förbjöd dem nämligen att döda henne i Herrens (Jahves) hus.
Och han tog med sig befälen och de förnämsta och mäktigaste bland folket och allt folket i landet och förde kungen ner från Herrens (Jahves) hus, och de gick in i kungapalatset genom Övre porten och satte kungen på kungatronen.
Men Jojada blev gammal och mätt på att leva, och han dog. Han var vid sin död 130 år.
Amatsjaho samlade Juda och lät dem ställa upp efter sina familjer, efter sina överbefäl och underbefäl, hela Juda och Benjamin. Därefter mönstrade han dem som var 20 år eller över och fann att de var 300000 utvalda män som kunde bruka spjut och sköld.
Dessutom lejde han för 100 talenter [ca 3 ton] silver 100000 tappra stridsmän ur Israel.
Amatsjaho sa till gudsmannen: "Men vad ska vi göra med de 100 talenterna som jag har gett åt skaran från Israel?"
Gudsmannen svarade: "Herren kan ge dig mycket mer än det."
Och Juda kung Amatsjaho, son till Joash, son till Joahas, blev tillfångatagen [792 f.Kr.] i Bet-Shemesh av Israels kung Joash. När han hade fört honom till Jerusalem bröt han ner ett stycke av Jerusalems mur, från Efraimsporten till Poneporten, 400 alnar [omkring 200 meter, troligen den norra och mest sårbara sidan].
Hela antalet av de tappra stridsmän som var huvudmän för familjerna var 2600.
Under deras befäl stod en krigshär av 307500 man, som stred med kraft och mod och var på kungens sida mot fienden.
Han förde krig mot ammoniternas kung och besegrade dem så att ammoniterna det året måste ge honom 100 talenter silver, 10000 korer vete och 10000 korer korn. Lika mycket betalade ammoniterna åt honom också andra och tredje året.
Peka, Remaljas son, dödade 120000 man av Juda på en enda dag, alla stridsdugliga män. Det blev så därför att de hade övergett Herren (Jahve), sina fäders Gud.
Och Israels barn tog bland sina bröder 200000 fångar, nämligen deras hustrur, söner och döttrar. Dessutom tog de ett stort byte från dem och förde bytet till Samaria.
Antalet brännofferdjur som församlingen förde fram var 70 tjurar, 100 baggar och 200 lamm – alla dessa var till brännoffer åt Herren.
Och gemenskapsoffren utgjordes av 600 tjurar och 3000 djur av småboskapen.
Hans furstar gav också av fri vilja offergåvor åt folket och åt prästerna och leviterna. Chilkijaho, Sakarja och Jehiel, furstarna i Guds hus, gav åt prästerna 2600 lamm och killingar samt tjurar, 300 djur, till påskoffer.
Och Konanja med Shemaja och Netanel, hans bröder, samt Hashabja, Jegiel och Josabad, de främsta bland leviterna, gav som offergåva åt leviterna 5000 lamm och killingar till påskoffer, samt dessutom tjurar, 500 djur.
Kungen av Egypten avsatte honom i Jerusalem och tvingade landet betala en skatt på 100 talenter silver och 1 talent guld.

Esra (60)

guldskålar: 30 st
en annan sorts (dubbla; andra; matchande – mishnim) silverskålar: 410 st
övriga redskap: 1000 st
Alla redskap av guld och av silver var 5400. Sheshbatsar [Serubbabel] tog med sig allt detta när de bröt upp från fångenskapen i Babylon till Jerusalem.
[Summan av de artiklar som listas i vers 9–10 är 2499, vilket inte stämmer överens med totalsumman 5400. Troligtvis anges bara de viktigaste kärlen i uppräkningen, eller så har författaren bara tagit med en del av en sammanställning tillsammans med totalsumman.]
Paroshs söner: 2172
Shefatejas söner: 372
Arachs söner: 775
Pachat-Moabs söner, från Jeshoa och Joavs söner 2812
Elams söner: 1254
Zattos söner: 945
Zakkajs söner: 760
Banis söner: 642
Bevajs söner: 623
Azeggads söner: 1222
Adonikams söner: 666
Adins söner: 454
Betsajs söner: 323
Joras söner: 112
Chashums söner: 223
[Från geografiska platser:]
Betlehems söner: 123
Anatots folk: 128
Kirjat Arims, Kefiras och Beerots söner: 743
Ramas och Gevas söner: 621
Michmas folk: 122
Betels och Ais folk: 223
Magebbishs söner: 156
Det övriga Elams söner: 1254
Charims söner: 320
Lods, Chadids och Onos söner: 725
Jerikos söner: 345
Senaas söner: 3630
Prästerna:
Jedajas söner av Jeshoas hus: 973
Pashchors söner: 1247
Sångarna:
Asafs söner: 128
Dörrvaktarnas söner:
Shalloms söner, Aters söner, Talmons söner, Akkovs söner, Chatitas söner och Shovajs söner totalt 139
Alla tempeltjänarna (netinimerna) och sönerna till Salomos tjänare var 392.
Delajas söner, Tovijas söner, Nekodas söner 652.
Hela församlingen tillsammans utgjorde 42360 personer,
förutom deras tjänare och tjänarinnor som utgjorde 7337 personer. De hade också 200 manliga och kvinnliga sångare.
De hade 736 hästar, 245 mulåsnor,
435 kameler och 6702 åsnor.
I förhållande till sin förmåga gav de till skattkistan för detta arbete 61000 gulddrachmer och 5000 silverminor och 100 prästdräkter.
från Shechanjas söner, från Paroshs söner, Zecharja och med honom var 150 män inskrivna genom släktskap,
från Pachat-Moabs söner, Elihoejnaj, Zerachjas son, och med honom 200 män inskrivna genom släktskap,
från Shechanjas söner, Jachaziels son, och 300 män med honom,
från Joavs söner, Ovadja, Jechiels son, och 128 män med honom,
från Shelomits söner, Josifjas son, och 160 män med honom,
från Azeggads söner, Jochanan, Hakkatans son, och 110 män med honom,
Och från Netinim, som David och furstarna gett till att betjäna leviterna, 220 netinimiter, samtliga av dem var nämnda vid namn.
[Med det låga antalet av 38 leviter (se vers 18–19) var denna grupp på 220 tjänare betydelsefulla för att kunna bedriva alla sysslor som krävdes i templet.]
Jag vägde upp i deras händer 650 talenter [24,5 ton] av silver, silverredskap för 100 talenter [3,75 ton], 100 talenter [3,75 ton] av guld,

Nehemja (48)

Jag vädjar, ber er, återlämna till dem redan idag deras fält, deras vingårdar, deras olivlundar och deras hus, likaså de 100 silverstyckena, och säden, vinet och oljan som ni har tagit av dem."
Därtill var det 150 av judarna och ledarna förutom de som kom till oss från andra länder som satt vid mitt bord (åt, fick sin mat på min bekostnad).
Paroshs söner: 2172
Shefatejas söner: 372
Arachs söner: 652
Pachat-Moabs söner, från Jeshoa och Joavs söner: 2818
Elams söner: 1254
Zattos söner: 845
Zakkajs söner: 760
Binnojs söner: 648
Bevajs söner: 628
Azeggads söner: 2328
Adonikams söner: 667
Adins söner: 655
Chashums söner: 328
Betsajs söner: 324
Charifs söner: 112
Betlehems och Netofas folk: 188
Anatots folk: 128
Kirjat Jearims, Kefiras och Beerots folk: 743
Ramas och Gevas folk: 621
Michmas folk: 122
Betels och Ais folk: 123
Det övriga Elams söner: 1254
Charims söner: 320
Jerikos söner: 345
Lods, Chadids och Onos söner: 721
Senaas söner: 3930
Prästerna:
Jedajas söner av Jeshoas hus: 973
Pashchors söner: 1247
Sångarna:
Asafs söner: 148
Dörrvaktarna:
Shalloms söner, Aters söner, Talmons söner, Akkovs söner, Chatitas söner och Shovajs söner: 138
Alla tempeltjänare [netinimerna] och sönerna till Salomos tjänare 392.
Delajas söner, Tovijas (Tobias) söner, Nekodas söner 642.
Hela gruppen (församlingen) utgjorde sammalagt 42360,
förutom deras 7337 tjänare och tjänarinnor, och de hade dessutom 245 manliga och kvinnliga sångare.
[Vers 68 saknas i vissa hebreiska manuskript, men vissa översättningar har lagt till material från Esra 2:66 där det står: "De hade 736 hästar, 245 mulåsnor."]
De hade [även] 435 kameler och 6720 åsnor.
En del av familjernas överhuvuden bidrog till arbetet. Ståthållaren gav till skattsamlingen:
1000 gulddrachmer [Drachmer var ett guldmynt introducerat av Darius I, det motsvarade 1/60 mina eller 8,5 gram. Totala vikten guld var alltså 8,5 kg.]
50 skålar
500 prästskrudar
Perets barn (ättlingar) som bodde i Jerusalem utgjorde tillsammans 468 vapenföra män.
och närmast efter honom Gabbaj och Sallaj, 928.
och deras bröder, som utförde arbetena i huset, 822. Vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pelaja, son till Amsi, son till Sakarja, son till Pashur, son till Malkijah,
och hans bröder, huvudmän för familjer, 242. Vidare Amassaj, son till Asarel, son till Asaj, son till Meshillemot, son till Immer,
och deras bröder, tappra och kraftfulla män, 128. Ledare för dem var Sabdiel, Haggedolims son.
Leviterna i den heliga staden utgjorde tillsammans 284.
Dörrvakterna, Ackub, Talmon och deras bröder, som höll vakt vid portarna, var 172.

Ester (7)

Detta är vad som hände i Ahasveros (Xerxes) dagar, den Ahasveros som regerade över 127 provinser från Indien [i öst] till Kush [dagens Sudan och Etiopien i väst].
[Den persiska kungen Ahasveros regerade omkring 486–465 f.Kr. På hebreiska transkriberas namnet Achashverosh som betyder: "jag ska vara tyst och fattig". Han är kanske mest känd under det grekiska namnet Xerxes den store. Han nämns även i fler bibliska böcker, se Esra 4:6; Neh 12:22; Dan 9:1.]
Han förevisade rikedomen i sitt kungarike och glansen och skönheten i hans storhet under många dagar, 180 dagar [6 månader].
Sedan kallades kungens skrivare på den tiden, den tredje månaden som är månaden Sivan på den 23:e dagen i denna månad [25 juni]. Det skrevs i enlighet med allt som Mordochaj befallde angående judarna till satraperna, guvernörerna och furstarna i samtliga provinser som sträckte sig från Indien till Kush [nuvarande Etiopien/Sudan], 127 provinser, till varje provins på deras eget skriftspråk, och till varje folkslag på deras eget språk och till judarna på deras skrift och deras språk. [Est 1:1]
I Susas slott slog och förgjorde judarna 500 män.
Då sa kungen till drottning Ester: "Judarna har slaktat och förgjort 500 män i Susas slott och tio av Hamans söner, vad har de då gjort i resten av kungens provinser? Nåväl, vad än som är din önskan, ska garanteras dig, och vad du än vidare begär ska bli gjort."
Och judarna som var i Susa samlades även på den 14:e i månaden Adar [8:e mars 473 f.Kr.] och slog 300 män i Susa, men de lade inte sin hand på bytet.
Och han skickade runt brevet till alla judar, till de 127 provinserna i kung Ahasveros (Xerxes) kungarike, med ord om frid (shalom, all slags välgång) och sanning,

Job (3)

Han hade
7000 får,
3000 kameler,
500 par oxar och
500 åsninnor.
Han hade också ett stort antal tjänare. Han var den mäktigaste [rikaste, och mest inflytelserika] mannen bland folken i öst. [Rikedom ansågs vara belöningen för vishet. I bibelhebreiskan finns inget ord för att "äga", istället används "har" och beskriver ett förvaltarskap.]
Job levde ytterligare 140 år och fick se sina barn och barnbarn i fyra generationer.

Ordspråksboken (1)

En tillrättavisning påverkar den vise
mer än hundra slag på dåren.

Predikaren (2)

Om en man får 100 barn och lever många år, så att dagarna av hans år är många, men hans själ (aptit) inte har nog av det goda, och dessutom har han ingen grav. Jag säger att en för tidig födsel (ett missfall) är bättre än han (hans öde),
eftersom en syndare gör ont hundra gånger och förlänger sina dagar, men jag vet (är intimt förtrogen med) att det går väl för de gudfruktiga (de som vördar Elohim), som fruktar (visar vördnad) inför hans ansikte.

Höga Visan (1)

Min vingård, som är min, fanns före mig.
Du Salomo ska ha de tusen
och de som tar hand om frukten två hundra.

Jesaja (3)

Och Herrens (Jahves) ängel (budbärare) gick fram och slog i Assyriens läger 185000 [soldater], och när man steg upp tidigt på morgonen, se då var alla döda kroppar.
Där ska inte längre finnas dagar
som inte når sin fullbordan (ordagrant inga spädbarnsdagar)
inte heller någon gammal man som inte fyllt sina dagars mått,
för den yngste
ska dö vid hundra års ålder
och syndaren som blir [den som inte blir] hundra år
ska bli förbannad (honom ska man ta lätt på, förakta).

Jeremia (4)

Och det var 96 granatäpplen på utsidan, alla granatäpplen var 100 på nätverket runtom.
I Nebukadnessars, Babels kungs 18:e år [586 f.Kr.]
832 personer (själar – hebr. nefesh) från Jerusalem.
I Nebukadnessars 23:e år [581 f.Kr.] förde Nevozaradan, ledaren för vakten, bort
745 judiska personer (själar). Totalt var det 4600 personer (själar) [totala antalet av dessa tre grupper].

Hesekiel (33)

Och jag har gett till dem åren för deras synd till att vara ett antal dagar till dig, 390 dagar. Så ska du bära Israels hus synd.
Och ta du till dig vete och korn och bönor och linser och hirs och råg och lägg det i ett kärl och gör dig bröd av det, efter antalet dagar som du ska ligga på din sida, 390 dagar ska du äta av det.
[Hesekiel lever i en symbolisk belägring och ransonerar sin mat. En belägring blev särskilt kännbar om den var längre än ett år och inga nya förråd av spannmål kunde föras in, se 2 Kung 25:3; Klag 2:20; 4:9, 10. De 40 dagarna i nästa vers är inte inräknade i dessa 390 dagar.]
Sedan mätte han avståndet från den nedre portens framsida till den inre förgårdens yttersida. Det var 100 alnar [54 meter] både på östra sidan och på norra.
En port till den inre förgården fanns mitt emot denna port. Det var i norr som i öster, och han mätte avståndet från den ena porten till den andra. Det var 100 alnar [54 meter].
En port till den inre förgården fanns också på södra sidan. Han mätte avståndet från den ena porten till den andra på södra sidan. Det var 100 alnar [54 meter].
Han mätte förgården: Den var 100 alnar lång och 100 alnar bred [52 x 52 meter] – en kvadrat. Altaret stod framför templet.
Sedan mätte han byggnaden. Den var 100 alnar [54 meter] lång. Tempelgården och byggnaden med murarna var tillsammans 100 alnar [54 meter].
Bredden på templets framsida och tempelgården åt öster var tillsammans 100 alnar [54 meter].
Han mätte också längden på den byggnad som låg invid tempelgården, på dess baksida, samt avsatserna på dess fasad åt båda sidor: De var 100 alnar [54 meter].
Sedan mätte han tempelsalen, den inre delen och förhallen mot förgården,
till långsidan som mätte 100 alnar [54 meter], med sin ingång i norr och bredden var 50 alnar [27 meter].
Längden på tempelkammarbyggnaden mot den yttre förgården var 50 alnar [27 meter], men åt templet till 100 alnar [45 meter].
Därefter mätte han den norra sidan.
Den var efter mätstången 500 mätstavar [1,6 km].
Så mätte han den södra sidan.
Den var efter mätstången 500 mätstavar [1,6 km].
Han vände sig mot västra sidan
och mätte med mätstången 500 stänger [1,6 km].
Han mätte platsens fyra sidor. Den var omgiven av en mur. Platsens längd var 500 mätstavar [1,6 km] och dess bredd 500 mätstavar [1,6 km]. Den skulle skilja det heliga från det som inte var heligt.
Av denna ska man till helgedomen ta en kvadrat på 500 alnar i längd och 500 alnar i bredd [270 x 270 meter] med en fri yta runtom på [ytterligare] 50 alnar [27 meter].
Dessutom ska ni från Israels vattenrika betesmarker, från varje flock med 200 småboskap, ge ett [får] till matoffer, brännoffer och gemenskapsoffer för att bringa försoning åt folket, säger Herren Herren (Adonaj Jahve).
Detta är stadens mått: Norra sidan 4500 [2000 meter], södra sidan 4500 [2000 meter], på östra sidan 4500 [2000 meter] och västra sidan 4500 [2000 meter].
Staden ska ha en utmark som norrut sträcker sig 250 alnar [135 meter], söderut 250 [135 meter], österut 250 [135 meter] och västerut 250 [135 meter] alnar.
Följande utgångar ska staden ha: På norra sidan ska den mäta 4500 alnar [2,4 km],
På östra sidan ska den också mäta 4500 alnar [2,4 km], och ha tre portar: Den första är Josefs port, den andra Benjamins port och den tredje Dans port.
På samma sätt ska också den södra sidan hålla ett mått på 4500 alnar [2,4 km] och ha tre portar: Den första Simeons port, den andra Isaskars port, den tredje Zevoluns port.
Västra sidan ska mäta 4500 alnar [2,4 km] och ha tre portar: Den första är Gads port, den andra Ashers port, den tredje Naftalis port.

Daniel (4)

[Konversationen mellan änglarna var till för Daniels skull] Han svarade mig: "Under 2300 kvällar och morgnar, sedan ska helgedomen bli upprättad (renad)."
[Versen avslutas med att templet ska helgas på nytt. Detta uppfyllande skedde tydligast i historien den 14:e december 164 f.Kr. när Judas Maccabeus renade och återinvigde templet, se 1 Mack 4:52. På Jesu tid och än i dag firas Chanukka för att högtidlighålla minnet av denna händelse, se Joh 10:22–23. De 2 300 kvällarna och morgnarna syftar på tiden innan denna händelse. Den kan tolkas på två sätt. Antingen är det hela dagar eller antal offer. Om det är 2 300 dagar motsvarar det drygt 6 år. Räknar man två offer per dag, så motsvarar 2 300 offer 1 150 dagar, vilket är drygt 3 år. Det är ingen tvekan om att Antiochos åsyftas i denna profetia och både 6 år och 3 år före 164 skedde stora händelser. År 170 f.Kr. mördades en överstepräst och i december 167 f.Kr. vanhelgades templet. Som det ofta är med Bibelns profetior finns det ett dubbelt uppfyllande. Det gäller även denna profetia. I vers 26 får Daniel förklarat att detta gäller "en avlägsen framtid". Jesus refererar också till att detta är något som ska hända i framtiden, se Matt 24:15. En kommande händelse då Antikrist försöker ta Guds plats av tillbedjan i templet, se även 2 Thess 2:4; Upp 13:14–15.]
Från den tid då det dagliga offret avskaffas och förödelsens styggelse ställs upp ska det gå 1290 dagar.
[Nu ges fler detaljer om historiens sista händelser. Den stora vedermödan börjar när Antikrist avskaffar slaktoffer och matoffer, se Dan 9:27 och sätter upp något avskyvärt i ett framtida tempel i Jerusalem. Jesus nämner att detta ska ske strax innan han kommer tillbaka, se Matt 24:15. Antiochos IV reste upp ett Zeus altare, se Dan 11:31. Exakt vad det "avskyvärda" är som Antikrist kommer att sätta upp är inte klart, men det kommer att göra att det dagliga offret inte fortsätter, och templet blir ödelagt. I Dan 12:7 och Dan 7:25 har tiden 3,5 år, som motsvarar 42 månader angetts. Räknar man med 30 dagars månad så blir det 1260 dagar. Det antalet nämns i Uppenbarelseboken synonymt med 3,5 år och 42 månader, se Upp 11:2; 11:3; 12:6; 12:14; 13:5. Här i vers 11 nämns nu ett nytt tal 1290. Det är 1260 + 30 dagar. Det verkar som om att en månad efter att vedermödan har avslutats kommer något viktigt att ske.]
Salig är den som håller ut och når fram till 1335 dagar.
[Ännu ett tal introduceras nu. Välsignad är den som längtar efter och når 1335 dagar. Nu har ytterligare 45 dagar lagts till de 1290 dagarna som nämns i vers 11. Utgår man från 1260 dagar så är det ytterligare 75 dagar, vilket motsvarar 2,5 månader. Det syftar på något positivt, kanske festmåltiden i himlen eller hur Messias etablerar tusenårsriket, se Upp 19:9; 20:4–6.]

Amos (2)

Därför säger Herren Gud (Adonaj Jahve) så:
"Staden som gick ut med tusen
ska ha hundra kvar,
och staden som gick ut med hundra
ska ha tio kvar av Israels hus."



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.