Referenser (213 st)
1 Moseboken (14)
Sedan födde hon hans bror Abel [hebr. Hevel – betyder meningslöshet]. [Förutom Kain, Abel och deras tredje son Set, fick de många söner och döttrar, se . Hebreiska namnet "Kain" låter nästan likadant som hebreiska kanah, som betyder köpa, få och skapa. Här är ett exempel på ordlek då båda dessa ord används i . Abel betyder andetag, meningslöshet, fåfängligt, dimma, rök – dvs. något kort och flyktigt. Kanske Eva var missmodig efter första sonen som inte visade sig vara löftet i .] Abel blev fåraherde medan Kain blev en jordbrukare [som levde under förbannelsen ].
När du försöker bruka marken ska den inte längre ge goda skördar. Du ska bli ostadig (instabil) och ständigt vandra från plats till plats på jorden."
Noa väntade ytterligare sju dagar sedan släppte han ut duvan ur arken ännu en gång.
Han väntade ytterligare sju dagar sedan släppte han ut duvan igen. Denna gång kom den inte tillbaka till honom.
När Herren kände den välbehagliga doften, sade han till sig själv: "Aldrig mer ska min förbannelse drabba marken för människans skull, för att hon alltifrån ungdomen har ett ont uppsåt. Jag ska aldrig mer förgöra allt levande, så som jag nu har gjort.
Abraham talade till honom igen: "Vad händer om det bara är 40 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 40."
Abraham tog en annan hustru. Hennes namn var Ketora. [I kallas hon bihustru och antyder att detta skedde tidigare.]
Och hon gav (kallade) hon honom namnet Josef och sade: "Herren (Jahve) har förökat (hebr. josef) till mig ännu en son." [Josef betyder Herren förökar.] [Rakel får ännu ett barn, men hon dör i barnsäng när hon får honom. . Benjamin blir den tolfte sonen.]
Josef drömde en dröm, och han berättade den för sina bröder, och de hatade honom ännu mer.
Hans bröder sade till honom: "Skulle du verkligen regera över oss? Eller ska du råda över oss?"
Och de hatade honom ännu mer på grund av hans drömmar och hans ord.
Ännu en gång födde hon en son och gav honom namnet Shela [som betyder "bön" eller "frid"]. Han [Juda] var i Cheziv när hon födde honom. [Cheziv, som betyder "falsk", var en stad i Judéen, troligen samma som Achzib och Chezeva, se ; ; . Den ligger 1 timmes vandring norr om Adullam, se . Intressant att Juda är borta i en stad som heter "falsk", när den tredje sonen föds, och då ger hans hustru honom namnet "frid". Läsaren anar att familjeförhållandena inte är de bästa, de två äldsta sönerna växer upp och blir onda i Herrens ögon, se , .]
Juda kände igen dem och sade: "Hon är mer rättfärdig än jag, eftersom jag inte gav henne min son Shela." Han träffade henne inte mer (hade inget sexuellt umgänge med henne).
Men du sade till dina tjänare: 'Om ni inte er yngsta bror följer med er ner hit, ska ni inte se mitt ansikte igen.'
2 Moseboken (9)
Nu måste vi handla klokt i den här situationen. Annars blir de ännu fler och om det blir krig kan de alliera sig med våra fiender och kämpa mot oss, och sedan ge sig av härifrån."
"Ni ska inte längre ge folket halm för att göra tegel. Låt dem gå ut och hämta halm själva.
Mose svarade: "Se, jag går ut från dig, och jag ska be till Herren (Jahve) att flugsvärmarna lämnar farao, hans tjänare och folket imorgon. Bara farao upphör med att vara bedräglig (luras, hånar) och inte låta folket gå för att offra till Herren (Jahve)."
Be till Herren (Jahve), det räcker med Guds (Elohims) åska och hagel. Jag ska låta er gå. Ni behöver inte stanna längre."
Men när farao såg att regnet, haglet och åskan hade upphört, utökade han sin synd och förhärdade (tillslöt) sitt hjärta, både han och hans tjänare.
Farao sa till honom: "Gå bort från mig. Akta dig själv från att komma inför mitt ansikte igen, för på den dagen (som du gör det) kommer du att dö."
Mose svarade: "Som du önskar (du har sagt det), jag ska aldrig se ditt ansikte igen."
Det ska bli en stor gråt över hela Egyptens land, dess like har aldrig hörts förut och kommer inte att höras igen.
Mose sade till folket: "Sluta att känna fruktan! Stå fasta (fly inte) och ni ska få se hur Herren befriar (frälser) er i dag. De egyptier ni ser i dag, ska ni aldrig mer se igen. [Går också att översätta: "Så som ni ser egyptierna idag, ska ni aldrig mer se dem igen."]
3 Moseboken (11)
Och han ska gottgöra för den skada som han åsamkat det heliga, och ska lägga till en femtedel av värdet och ge det till prästen. Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom med baggen till skuldoffret, och han ska bli förlåten.
eller vadhelst annat som han svurit falskt om. Han ska återställa det till fullo och ska lägga till en femtedel mer till det [20% extra av dess värde] till den som det tillhör ska han ge det, samma dag som han befinns skyldig.
och först under det femte året ska ni äta deras frukt. Så ska ni göra för att de ska ge så mycket större avkastning åt er. Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim).
Men om en man äter av det heliga ovetandes, då ska han ge en femtedel därav (av dess värde) [som syndoffer, se ; ] och ska ge det till prästen med det heliga.
Och om ni trots detta inte vill lyssna på mig, då ska jag straffa er sju gånger värre för era synder.
Om ni vandrar i motstånd (lever i uppror, fientligt – hebr. qeri) mot mig och inte lyssnar till mig [är apatiska och likgiltiga], ska jag ge sju gånger mer plågor [straffdomar] över er för era synder.
Men om han alls vill lösa det ska han lägga till en femtedel av det uppskattade värdet.
Och om han som helgar det vill lösa sitt hus ska han lägga till en femtedel av silvret på det uppskattade värdet och det ska vara hans.
Och om han som helgat fältet på något sätt vill återlösa det, ska han lägga till en femtedel av pengarna för värderingen till det, och det ska garanteras honom.
Och om det är ett orent djur, då ska han återlösa det enligt dina uppskattningar och ska lägga till en femtedel därtill, eller om det inte återlöses ska det säljas enligt din uppskattning.
Och om en man skulle vilja återlösa av sitt tionde, ska han lägga till en femtedel av dess värde.
4 Moseboken (9)
då ska de bekänna sina synder som de har begått, och de ska återbetala för sin skuld fullt ut och lägga till en femtedel av värdet, och ge det till honom som de står i skuld till.
Och Herren (Jahve) kom ner i ett moln och talade till honom och tog av anden som var över honom och lade den över de 70 äldste, och det hände sig att när anden vilade över dem profeterade de, men det upphörde (de gjorde det inte igen).
[Balak kunde inte ta ett nej, och ger sig inte.] Och Balak sände furstar igen, fler och mer ärbara [ännu högre rang] än de [första].
Därför ber jag er, stanna även ni här denna natt, så att jag kan veta vad Herren (Jahve) talar till mig ytterligare."
Och åsnan såg Herrens (Jahves) ängel och pressade sig själv mot muren och klämde Bileams fot mot muren, och han slog henne igen.
Och Herrens (Jahves) ängel gick vidare och ställde sig på en smal (trång) plats där det inte fanns utrymme att vika av varken till höger eller till vänster.
För om ni vänder bort från honom, ska han åter lämna dem i öknen, och så ska han förgöra hela detta folk."
Och om de gifter sig med någon av sönerna från de andra stammarna bland Israels söner, då kommer deras arv att tas bort från vår fars arv och läggas till arvet i den stam som de då tillhör, på det sättet tas det bort från lotten med vårt arv.
Och när Israels söners jubelår kommer, då kommer deras arv att läggas till arvet hos den stam som de då tillhör, på det sättet kommer deras arv att tas bort från arvet till våra fäders arv."
5 Moseboken (15)
Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har gjort er tusen gånger större än vad ni var och välsignat er som han har lovat er.
Men Herren (Jahve) var vred på mig för er skull och lyssnade inte på mig och Herren (Jahve) sade till mig: "Det räcker, tala inte mer med mig om denna sak.
Ni ska inte lägga något till orden som jag befallt er, inte heller ska ni dra bort något från dem, utan ni ska hålla Herren er Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar) som jag befallt er. [Upp. 22:18-19]
Dessa ord talade Herren (Jahve) till hela församlingen på berget, ut ur mitten av elden, ur molnet och ur det tjocka mörkret, med en stark röst och det fortsatte inte mer. Och han skrev dem på två tavlor av sten och gav dem till mig.
Om vi fortsätter att höra Herrens, vår Guds, röst kommer denna stora eld att förtära oss och vi kommer att dö! Varför ska vi låta det ske?
Alla dessa ord som jag befaller er ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) för att göra (leva och agera efter) dem. Ni ska inte lägga något till dem och inte ta bort något från dem. [; ]
Och hela Israel ska höra och frukta och ska inte mer göra sådan ondska som denna i sin mitt.
Dock (detta gäller), han ska inte samla hästar i mängd åt sig [], inte heller få folket att återvända till Egypten för att skaffa många hästar []. Som Herren (Jahve) med betoning har sagt till er: "Ni ska aldrig mer gå tillbaka denna väg."
Det var om detta du [Israels folk] bad Herren, din Gud, när ni var församlade vid [berget] Horeb []. Du sade: "Jag vill inte höra Herrens, min Guds, röst igen, och denna väldiga eld vill jag inte mera se, för då kommer jag att dö."
om du håller alla hans budord så att du gör dem, som jag har befallt denna dag, att älska Herren (Jahve) din Gud (Elohim) och alltid vandra på hans stigar, då ska du lägga till (addera) ytterligare tre städer vid sidan om (utöver) dessa tre städer,
De som är kvar ska höra och frukta och ska inte vidare göra sådana onda ting i din mitt. [De ska ta varning av händelsen].
Och generalerna ska vidare tala till folket och säga: "Vilken man finns hos er som är ängslig och räddhågad?
Låt honom vända om och gå tillbaka till sitt hus,
annars kan hans bröders hjärtan smälta (börja bli räddhågsna) som hans hjärta."
Fyrtio slag kan han ge honom, inte fler, annars om du ger fler och slår honom med många slag, blir din broder vanhedrad inför dina ögon.
Herren (Jahve) ska föra dig tillbaka till Egypten på skepp, på den väg om vilken jag sade: "Du ska aldrig se den igen" och där ska ni sälja er själva som drängar och pigor men ingen ska köpa er. [Detta skedde med omkring en miljon judar efter Jerusalems förstöring år 70 e.Kr.]
Josua (2)
Därför kan inte Israels söner stå framför sina fiender, de vänder ryggen mot sina fiender eftersom de har blivit förbannade. Jag ska inte vara med dig längre om du inte utrotar de förbannade ibland er.
vet då med säkerhet att Herren er Gud (Jahve Elohim) inte ska driva bort dessa länder från ditt ansikte (din åsyn) längre, utan de ska bli en snara och en fälla för er, och ett gissel i er sida [slavdrivares piska], och taggar i era ögon [som förblindar] till dess ni förgås från det goda land som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er.
Domarboken (13)
ska inte heller jag driva ut någon av de folkslag (nationer) som Josua lämnade när han dog,
Och Israels söner gjorde igen det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, och Herren (Jahve) styrkte Eglon [betyder: "lik en kalv" och liknar också ordet för rund/rundad], Moavs (Moavs) kung, mot Israel, eftersom de hade gjort det som var ont i Herrens (Jahves) ögon. [Moabiterna nämns inte bland de folken som Herren hade låtit finnas kvar för att pröva israeliterna, se . Moabiterna härstammar från Lots äldsta dotter som hade ett incestförhållande med sin far efter att han "ätit och druckit", se . Namnet Eglon betyder "lik en kalv" på hebreiska, och är snarlikt ordet agol som betyder rund eller rundad. Ingen israelit kunde undgå att lägga märke till den karikatyriska beskrivningen av Eglon som blir en clownliknande figur. I används det hebreiska bari, som beskriver fet gödboskap, och här med en förstärkning som beskriver honom som "enormt fet". Varje gång hans namn förekommer i beskrivs han som "Moavs kung", men efter undviker författaren den titeln. Denne man var "någon" under de 18 år han regerade, men reduceras sedan till en namnlös "han" som dör en förnedrande död.]
Och Israels söner gjorde åter det som var ont i Herrens (Jahves) ögon när Ehud var död.
Och Midjan underkastades inför Israels söner och de lyfte inte längre upp sina huvuden. Och landet hade ro i 40 år i Gideons dagar.
Och Gaal talade igen och sade: "Se, det kommer ner folk från landets navel (upphöjda platå; centrala delar, mitt) och en grupp kommer via Elon-Meonenins väg." [Elon-Meonenin betyder ordatrant "uppenbarelsen ek". Samma ek vid Shechem nämns tidigare i . Vid samma plats hade Abraham en uppenbarelse, se . Se även .]
Och Israels söner gjorde igen det som var ont i Herrens
(Jahves) ögon och tjänade
[nu räknas sju avgudar upp:] baalerna
och ashtarot
(stjärnorna) och
Arams gudar
[som var Chadad, Mot, Anat och Rimon] och
Sidons gudar
och Moavs gudar
[Chemosh, se ] och Ammons söners gudar
[Molek, se ] och filistéernas gudar
[Dagon, se ] och de övergav Herren
(Jahve) och tjänade honom inte.
Men ni har övergett mig och tjänat andra gudar. Därför ska jag inte vidare rädda er.
Och Jiftach sände åter budbärare till Ammons söners kung
[Den sjunde domaren som tas upp i denna bok är Simson (hebr. Shimshon) som betyder "som solen". Han är från Dans stam, som inte fullföljt det uppdrag som Josua gav dem att inta det område som tilldelades dem (). Simsons familj är en av få daniter som är kvar i Dans ursprungliga område, se . Gud griper in i historien och börjar med att sända en ängel till en ofruktsam kvinna att hon ska föda en son som ska befria israeliterna från filistéernas förtryck, se .] Och återigen gjorde Israels söner det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, och Herren (Jahve) gav dem i filistéernas hand i 40 år. [Filistéerna har omnämnts tidigare men detta är första gången som de seriöst är en fiende som invaderar Israel. Ordet filisté kommer från en rot som betyder att invadera. Från och med nu är de en konstant fiende till Israel ända fram till kung Davids tid då David slutligen besegrar filistéerna för gott.]
Och Herrens (Jahves) ängel visade sig inte igen för Manoach och för hans hustru. Vid den tiden visste Manoach att han var en Herrens (Jahves) ängel.
Och Israels folks män styrkte sig (blev tappra) och de gjorde sig åter redo till strid på platsen där de ställde sig i stridsordning den första dagen.
Och Israels söner gick upp och de grät inför Herrens (Jahves) ansikte till kvällen och de frågade Herren (Jahve) och sade: "Ska vi ännu en gång komma nära och strida med vår bror Benjamins söner?"
Herren (Jahve) svarade: "Gå upp mot honom."
Och Pinchas, Elazars son, Arons son stod inför den i dessa dagar och sade: "Ska jag igen gå ut i strid med Benjamins söner min bror, eller ska jag sluta?"
Herren (Jahve) svarade: "Gå upp, för i morgon ska jag ge honom i din hand."
Rut (1)
Där du dör, där [på den platsen, i landet Israel] vill också jag dö
och där vill jag bli begraven. Låt Herren (Jahve) göra likadant [straffa mig hårt] och även mer,
om något annat än döden skulle skilja mig från dig." [Vi har hört Rut och Orpas unisona röst i , men nu för första gången talar Rut själv. Dessa ord är några av de mest välkända uttalandena i GT. De beskriver hennes mod, omsorg och trofasta kärlek på ett vackert och poetiskt sätt. Hennes svar består av tre huvuddelar: en vädjan till Noomi att inte övertala henne att ändra sig, en trefaldig kungörelse om hennes löfte till Noomi och en avslutande ed där hon kallar Gud som vittne. Strukturellt består stycket av fem tvåparsrader som formar en kiasm. och b ramar in stycket. Båda satserna sker inför ett vittne, den första inför Noomi och den sista inför Gud. I nästa steg balanseras med 17a. Här formars en motsats mellan liv och död; där Noomi bor och lever, där vill också Rut bo och leva; och där Noomi dör, där vill också Rut dö och bli begraven. Den centrala versen, och kiasmens höjdpunkt finns i ; Israels Gud ska också bli Ruts Gud!]
1 Samuelsboken (17)
Herren ropade igen på Samuel [för andra gången]. Han steg upp och gick till Eli och sade: "Här är jag, du ropade på mig." Men Eli svarade: "Jag har inte ropat, min son. Gå och lägg dig igen."
Herren ropade på Samuel en tredje gång. Han steg upp och gick till Eli och sade: "Här är jag, du ropade på mig." Då förstod Eli att det var Herren som ropade på pojken.
Och han sade: "Vilka ord har han talat till dig? Jag ber dig, dölj det inte för mig. Må Gud (Elohim) göra så mot dig och mer, om du döljer något från mig av alla de ord som han har talat till dig."
Och Herren (Jahve) visade sig igen i Shilo, för Herren (Jahve) uppenbarade sig själv för Samuel i Shilo genom Herrens (Jahves) ord.
Så blev filistéerna underkuvade och de kom inte mer innanför Israels gräns, och Herrens (Jahves) hand var emot filistéerna alla Samuels dagar.
Och tjänaren svarade Saul och sade: "Se, jag har en fjärdedels shekel av silver [en veckas lön för en arbetare] i min hand som jag ska ge gudsmannen för att tala om vår väg."
Och hela folket sade till Samuel: "Be för dina tjänare till Herren din Gud (Jahve Elohim) att vi inte dör, för vi har lagt denna ondska till våra synder, att be om en kung." [Här säger folket inte "vår Gud" utan "din Gud" och gör alltså skillnad mellan sig själva och Samuel.]
Saul svarade: "Gud (Elohim) ska göra så och mer därtill, du ska säkerligen döden dö Jonatan."
Och Samuel såg aldrig Saul igen till den dag han dog, för Samuel sörjde (hebr. ) över Saul. Och Herren (Jahve) ångrade (sörj-tröstade – hebr. nicham) att han gjort Saul till kung över Israel. [Se kommentar i .]
Och Saul var nu ännu räddare för David, och Saul var ständigt Davids fiende.
Och det blev krig igen och David drog ut och stred mot filistéerna, och slog dem med en stor slakt och de flydde för honom.
När det berättades för Saul, sände han andra budbärare, även de profeterade. Och Saul sände budbärare en tredje gång och även de profeterade. [Hebreiska ordet för att profetera, nava handlar om att tala inspirerat av Gud, proklamera hans ord, prisa och ära hans namn, inte bara om att förutse framtiden.]
Herren (Jahve) gör så mot Jonatan och mer därtill, skulle det behaga min far att göra dig ont, om jag inte avslöjar det för dig och sänder iväg dig så att du kan gå i frid (shalom) och Herren (Jahve) är med dig som han varit med min far.
Och Jonatan fick David att avlägga en ed igen, för kärleken som han hade till honom, för han älskade honom som han älskade sitt eget liv (sin egen själ).
Och David frågade Herren (Jahve) igen. Och Herren (Jahve) svarade honom och sade: "Stig upp, gå ner till Qila för jag ska ge filistéerna i din hand."
Gud (Elohim) ska göra så mot Davids fiender och mer därtill, om jag låter så mycket som en som urinerar på muren ["väggpissare"; ett nervärderande uttryck för en man; i uttrycket liknas han också vid en oren hund, se ] av allt som tillhör honom vara kvar till gryningen."
Och det berättades för Saul att David hade flytt till Gat och han letade inte längre efter honom.
2 Samuelsboken (14)
Och ännu en gång sade Avner till Asahel: "Vänd dig bort från att följa mig, varför ska jag slå dig till marken? Hur ska jag sedan kunna visa mitt ansikte för din bror Joav?"
Så Joav blåste i shofaren och folket gjorde halt. De förföljde inte Israel mer och slutade att strida.
Må Gud (Elohim) göra så mot Avner och ännu mer, om, som Herren (Jahve) har gett sin ed till David, jag inte gör detta till honom,
Dina händer var inte bundna,
dina fötter var inte fjättrade i brons [hebr. Nechoshetim (brons/koppar) står i dual-formen, dvs. båda fötterna var inte fastkedjade],
som en man stupar framför syndiga söner,
så har du fallit." Och hela folket grät över honom.
Och hela folket kom till David och ville få honom att äta bröd medan det fortfarande var dag. Men David gav en ed och sade: "Må Gud (Elohim) göra så mot mig och mer, om jag smakar bröd eller något annat innan solen har gått ner."
Och filistéerna kom upp igen och spred sig i Refaims dal.
Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel
och plantera det så att det får bo kvar och inte oroas mer.
Onda människor ska inte förtrycka det mer som förr,
Vad mer kan David säga till dig? [Detta är den tredje retoriska frågan. David refererar nu sig själv i tredje person, det är ett sätt att förstärka att han underordnar sig Gud, och perspektivet skiftar nu till att också vara Guds perspektiv. Ordet "känner" kan också översättas "du har behandlat mig på ett speciellt sätt".] Du känner din tjänare, Herre Gud (Adonaj Jahve). [; ]
och till dig gav jag din herres hus och din herres hustru i din famn och gav dig Israels och Juda hus, och om det var för lite så skulle jag ge dig så mycket mer.
Och kungen sade: "Vemhelst som säger något till dig, för honom till mig och han ska inte vidare röra dig."
Och en gång till sade Achimaats, Tsadoqs son till Joav: "Varför låter du inte mig, jag ber dig, låt även mig springa efter kushiten." Och Joav sade: "Varför vill du springa min son, du kommer inte att få någon belöning för dessa nyheter?"
Och säg till Amasa: "Är du inte mitt ben och mitt kött? Må Gud (Elohim) göra så mot mig och mer därtill, om du inte blir ledare över armén inför mig oavbrutet i Joavs ställe."
[Detta stycke hör tematiskt ihop med den hungersnöd som orsakades av Sauls krig mot givoniterna.] Och igen upptändes Herrens (Jahves) vrede mot Israel och han [Herren tillät att Satan] lockade (förledde, eggade, hetsade) David mot dem och sade: "Gå och räkna Israel och Juda." [I parallellreferensen () är det en åklagare (hebr. Satan) som uppmanade David att räkna folket, men det är också tydligt att Herren tillåter Satan att pröva David.]
Och Joav sade till kungen: "Och Herren din Gud (Jahve Elohim) ska låta folket (armén) bli hundra gånger fler mitt framför min herre kungens ögon. Men varför behagar det min herre kungen att göra detta?"
1 Kungaboken (7)
Och kung Salomo svor en ed i Herren (Jahve) och sade: "Må Gud (Elohim) göra så mot mig och mer, om Adonijaho inte har talat dessa ord mot sin egen själ.
Jag trodde inte på det förrän jag kom hit och fick se det med egna ögon. Ändå hade man inte ens berättat hälften för mig, din vishet och ditt välstånd överträffar allt jag fått höra.
Och om min far belastade er med ett tungt ok, ska jag belasta ert ok ytterligare. Min far tuktade er med piskor men jag ska tukta er med skorpioner."
och talade till dem efter de yngre männens råd och sade: "Min far gjorde ert ok tungt, men jag ska belasta ert ok ytterligare, min far tuktade er med piskor men jag ska tukta er med skorpioner."
Och Achav gjorde aseran, och Achav gjorde ännu mer för att provocera Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) än alla Israels kungar som funnits före honom.
Då sände Izevel en budbärare med följande varning till Elia: "Må gudarna [Baal och astartegudinnorna som Isebel tjänade] straffa mig hårt, om jag inte vid den här tiden imorgon har tagit ditt liv på samma sätt som du tog deras liv." [Ahab var genom tiderna Israels mest ondskefulle kung, orsaken var att han lät sig styras av andra, se . Efter triumfen över baalsprofeterna ropade folket: "Det är Herren som är Gud", se . Det som Elia har längtat och bett om börjar nu ske, folket omvänder sig och det ser ut som om Ahab äntligen ska ta itu med Isebel. Elia följde med Ahab till staden Jizreel och väntar vid porten medan Ahab berättar för Isebel vad som hänt. Hon blir rasande och hotar att döda Elia inom ett dygn. Isebel är en mästare på att manipulera människor. Eftersom folket har sett Guds kraft kan hon inte öppet döda Elia, så hon sänder budet i hemlighet i ett försök att kontrollera och skrämma profeten till tystnad.]
Och Benhadad sände till honom och sade: "Må gudarna göra så mot mig och mer, om inte Samariens stoft räcker till en handfull till allt folket som följer mig."
2 Kungaboken (6)
Och han gjorde i ordning stor proviant åt dem och när de hade ätit och druckit sände han iväg dem och de gick till sin herre. Och Arams armé kom inte mer in i Israels land.
Sedan sade han: "Gör så mot mig Gud (Elohim) om Elishas huvud, Shafats son, är kvar på honom idag."
Och kvarlevan som har flytt från Juda hus
ska igen slå rot nedåt och bära frukt uppåt.
Och jag ska föröka till dina dagar 15 år, och jag ska rädda dig och staden ur den Assyriske kungens hand, och jag ska försvara staden för min egen skull och för min tjänare Davids skull."
jag ska inte längre låta Israels fötter vandra iväg ut från landet som jag gett deras fäder, om de bara håller (vaktar, skyddar, bevarar) till att göra allt som jag befallt dem och till all undervisning (Torah) som min tjänare Mose befallt dem."
Och Egyptens kung kom inte längre ut från sitt land, för Babels kung hade tagit från
Egyptens bäck till floden Eufrat, allt som tillhörde Egyptens kung.
1 Krönikeboken (5)
Men filistéerna ryckte in i dalen igen.
Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera dem så att de får bo kvar där utan att oroas mer. Onda människor ska inte längre förtrycka dem som förr,
Vad mer ska nu David säga till dig om den ära du har visat din tjänare? Du känner din tjänare.
Joav svarade: "Må Herren föröka sitt folk hundrafalt! Min herre och kung, är de inte alla min herres tjänare? Varför begär då min herre sådant? Varför dra skuld över Israel genom detta?"
Se, trots mina svårigheter har jag skaffat hundratusen talenter guld och tusen gånger tusen talenter silver till Herrens hus och dessutom mer koppar och järn än som kan vägas, så mycket är det. Trävirke och sten har jag också förberett, och mer kan du själv skaffa fram.
2 Krönikeboken (6)
Jag trodde inte vad man sade förrän jag själv kom och fick se det med egna ögon. Men se, vidden av din vishet har inte ens till hälften blivit omtalad för mig. Du överträffar det rykte jag hade hört.
Har min far lagt på er ett tungt ok, så ska jag göra ert ok ännu tyngre. Har min far tuktat er med ris, så ska jag göra det med skorpiongissel."
Han talade till dem efter de unga männens råd och sade: "Har min far gjort ert ok tungt, så ska jag göra det ännu tyngre. Har min far tuktat er med ris, så ska jag göra det med skorpiongissel."
och sade till dem: "Ni ska inte föra in dessa fångar hit, för ni drar skuld över oss inför Herren, och ni ökar på våra synder och vår skuld ännu mer. Vår skuld är ju redan stor nog, och brinnande vrede är över Israel."
I sin nöd syndade denne kung Ahas ännu mer genom trolöshet mot Herren.
Jag ska inte mer låta Israel vandra bort från det land som jag har bestämt åt era fäder, om de bara håller fast vid och följer allt jag befallt dem efter den lag och de stadgar och föreskrifter som de har fått genom Mose."
Esra (1)
Och Esra, prästen stod upp och sade till dem: "Ni har varit trolösa (brutit tron) och gift er med främmande kvinnor för att utöka Israels skuld.
Nehemja (1)
Var det inte för att era fäder gjorde sådant som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och denna stad? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!"
Ester (1)
Ester talade igen inför kungen och föll ned vid hans fötter och bad honom med tårar att ta bort agagiten Hamans missgärning, och hans beslut som han hade bestämt mot judarna.
Job (11)
Ändå håller den rättfärdige fast vid sin väg (vandringsväg, sina livsval),
och den som har rena händer växer sig starkare och starkare.
[Här är en vers som andas hopp.]
Ögat som såg honom ser honom aldrig mer,
hans plats får inte återse honom.
[Jobs inledande ord i kapitel 27 bryter den normala cykeln med anförande och respons som funnits i de 8 tidigare dialogerna. Baserad på tidigare mönster (Elifaz, Bildad och Tsofar), skulle det varit dags för den tredje talaren, Tsofar, här. Han verkar vara tyst, och istället fortsätter nu Job sitt anförande. Det ovanligare hebreiska ordet mashal som beskriver ordspråk och talesätt används här.] Då tog Job upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sade:
Igen tog Job upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sade:
utan att se att du undervisat mig,
om jag har begått synd, ska jag inte göra det mer.’
för han lägger upproriskhet till sin överträdelse,
han slår ihop sina händer ibland oss och förökar sina ord mot Gud (El).
Och Eliho fortsatte [hans fjärde tal] och sade:
när jag sade: 'Hit men inte längre får du komma,
här ska dina stolta vågor stanna'?
En gång har jag talat, men jag säger inget mer,
jag talade två gånger, men jag gör det inte igen. [Det är psykologiskt intressant att följa dialogen. Gud kränker aldrig Job genom att säga: Du förstår inte, utan kommer med frågor istället, och då kommer Job till insikt och blir ödmjuk. Guds svar inleddes med frågor som rörde allt från hur universum skapades, vatten och regn, djurens konung och sist luftens konung. Vad kan Job ge för svar på detta? Intressant är att trots all vetenskap och forskning är de bakomliggande mekanismerna till de flesta av dessa frågor ännu obesvarade. Vad kan någon svara på dessa frågor?]
Ger du dig på den (lägger din hand)
blir det en strid du sent glömmer,
och aldrig gör om [om du ens överlever]!
När Job bad för sina vänner upprättade Herren (Jahve) honom (ordagrant "gav Herren tillbaka det som blivit stulet"). Herren gav Job dubbelt mot vad han haft tidigare.
Psaltaren (8)
för att upprätta (ge rätt åt) den faderlöse och den nedtryckta (krossade),
så att ingen på jorden längre kan skrämma dem. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "längtan" i börjar med denna bokstav. Det förstärker hur Gud hör den som väljer att ödmjuka sig inför Gud och be till honom, se . Som den sista punkten är detta också en lämplig signatur som avslutar detta akrostiska mönster som startade i Psalm 9.]
[De säger om mig:] 'Något ondskefullt (hebr. belial) har sköljts över honom,
han ligger där och reser sig aldrig mer.' [I Qumranskrifterna framställs Belial som en person vilken är Guds fiende som lockar till avfall. Paulus använder ordet i den betydelsen när han retoriskt frågar vilken samhörighet Messias kan ha med Beliar, se .]
Må du lägga dagar till kungens dagar (förlänga hans liv),
låt hans år bli som många generationers.
[Bönen övergår nu till lovprisning:] Men jag (för min del), jag vill vänta (ivrigt hoppas) oavbrutet
och prisa dig mer och mer.
[Utifrån dessa noggranna efterforskningar formuleras sex frågor:]
Ska Herren (Adonaj) förkasta oss för evigt?
Ska han någonsin igen ge oss nåd (välvilja, favör)?
Ändå fortsatte de (kontinuerligt) att synda mot honom
och vara upproriska mot den Högste (Elion) i öknen.
Herren ska föröka dig mer och mer,
dig och dina söner (barn).
[Nu riktas orden från Herren till en motståndare och hans lögnaktiga ord:]
Vad ska jag ge dig och vad mer kan jag göra för dig,
du bedrägliga tunga?
Ordspråksboken (14)
Men även den som redan är vis kan lyssna och ta till sig mer kunskap.
En förståndig människa tar till sig goda (moraliska) råd (så han kan styra sitt liv rätt).
för hög ålder (dagars längd)
och ett långt liv [många levnadsår]
och frid (fred; fullständig harmoni)
ger de (ska de tillägga/addera till) dig.
Ge [undervisning] till en vis man och han växer i vishet.
Lär en rättfärdig man och han lär sig ännu mer.
För genom mig [visheten från Gud] förökas (multipliceras) dina dagar,
och år läggs till ditt liv.
Herrens (Jahves) välsignelse gör en människa rik,
och det utan sorg (smärta, hårt arbete, lidande).
Att frukta (respektera, vörda) Herren (Jahve) förlänger livet (ger fler dagar),
men de ogudaktigas år (livslängd) förkortas.
Den finns som [frikostigt] sprider (strör, sår) ut,
och [hela tiden] får mer och mer,
och den finns som undanhåller (snålar; sparar på) mer än vad som är rätt (rättvist, passande)
– vilket bara leder till fattigdom (brist, armod, nöd).
[Genom att ge av sina tillgångar förökas allt och blir tillgodosett då det ständigt fylls på.]
De som är visa i hjärtat kallas förståndiga (välbetänkta, insiktsfulla),
ett gott (behagligt, ljuvligt, väldoftande) tal ökar kunskapen (mottagligheten, förmågan att ta in kunskap).
[Både för den som talar och den som lyssnar.]
Hjärtat hos den vise lär tungan [vad den ska tala],
och hans läppar ökar i kunskap (förmåga att lära ut, gott tal).
Rikedom ger många vänner (bekantskaper),
men den fattige undviks av sin granne.
En man med stor ilska måste bli straffad, om du friar honom [från konsekvenserna av sina vredesutbrott],
måste du rädda honom om och om igen.
Hon ligger på lur för att fånga sitt byte,
lockar fler och fler till otrohet.
Du säger: "De slog mig, men jag blev inte skadad,
de misshandlade mig men jag kände inget.
När ska jag vakna upp,
så jag kan dricka igen [för att fly verkligheten]."
Lägg inte till något till hans ord, då tillrättavisar (dömer) han dig,
och det visar sig att du är en lögnare.
Predikaren (5)
Jag talade med mitt eget hjärta och sade: "Se, jag har fått stor [moralisk] vishet, mer än det som tidigare funnits före mig i Jerusalem, och mitt hjärta har sett mycket [moralisk] vishet och kunskap (personlig erfarenhet)."
För i mycket visdom är mycket förtret (sorg, ilska),
och han som förökar kunskapen (baserad på personlig erfarenhet), förökar sorgerna. [Ordet för "vishet" (hebr. chåchma) beskriver en moralisk vishet att kunna avgöra vad som är rätt och fel. Ordet för "kunskap" är dat som beskriver en personlig erfarenhet och vara väl förtrogen med något. Det är en kunskap som utforskar djupet av tingens väsen. Verbet "känna", som används i , används i Bibeln även för att beskriva det mest intima mänskliga umgänget, se . Besvikelse: Även kunskap är ett jagande efter vind, se .]
Jag var stor och förökades mer än alla som varit före mig i Jerusalem, även min visdom förblev befäst.
Jag vet att vad än Gud (Elohim) gör, varar det för evigt. Ingenting kan läggas därtill, inte heller kan något dras därifrån, för så har Gud (Elohim) gjort (ordnat) det för att man ska vörda (frukta, ha gudsfruktan) inför honom. [Predikarens dubbla "jag vet" ( och ) verkar fungera som en kontrast till "jag har sett" (, , ). Det han har sett kommer från observation och erfarenhet, medan "vetandet" kommer från intuitiv kunskap.]
Jesaja (20)
Var ska du slås igen
när du villar bort dig mer och mer?
Hela huvudet är sjukt,
hela hjärtat är svagt.
För inte fram några fler tomma (falska) offer,
röken från dem är avskyvärd för mig.
Nymånader och sabbater, utlysta fester
– jag står inte ut med era onda sammankomster (liturgiska ceremonier).
Herren talade ytterligare till Achas [kungen över Juda] och sade:
Sedan talade Herren (Jahve) vidare till mig och sade:
Och det ska ske på den dagen att Israels kvarleva
och de som har flytt av Jakobs hus,
aldrig mer ska lita på honom som slog dem [stormakten Syrien],
utan de ska lita på Herren (Jahve),
Israels Helige, i sanning.
På den dagen (i den tiden) ska Herren en andra gång räcka ut sin hand för att återta (återställa) resten av sitt folk, de som räddats från Assyrien, Egypten, Patros [södra Egypten], Kush [nuvarande Etiopien/Sudan], Elam, Sinear [Babylon], Hamat och kustländerna [länderna runt Medelhavet].
Dimons vatten är fulla av blod,
jag ska låta än mer komma över Dimon [område nordväst om Damaskus],
ett lejon som har flytt från Moab
ska komma över honom och över kvarlevan av landet.
Och han sade: "Du ska inte längre glädjas, du förtryckta jungfru,
Sidons dotter. Stå upp gå över till Kittim, inte heller där ska du ha någon vila.
Jorden rullar fram och tillbaka som en drucken
och svajar hit och dit som en hydda (koja)
och dess överträdelser är tunga
över den och den ska falla och inte resa sig igen.
Du har samlat åt dig från folkslagen Herre (Jahve),
du har samlat åt dig från folkslagen ära (härlighet, tyngd – hebr. kavod)
till jordens alla yttersta gränser.
Ve, Ariel, Ariel ["Guds lejon, Guds lejon" – poetisk namn och upprepning för Jerusalem],
staden där David slog läger.
Lägg år till år,
låt högtiderna komma runt. [Här i , och är enda gången namnet Ariel används i Jesaja. Det består av ordet för lejon (hebr. ari) och det generella ordet för Gud (hebr. el). Det syftar poetiskt på staden Jerusalem.]
Därför, se, jag ska åter göra det förunderliga bland detta folk,
förunderliga förunderligheter,
och göra de visas vishet om intet
och de klokas klokhet ska döljas.
De förtryckta (ödmjuka) ska då glädja sig mer och mer i Herren,
och de fattigaste bland människorna ska jubla (sjunga och dansa i glädje inför) Israels Helige.
Och kvarlevan av Juda hus som flydde
ska igen slå rot neråt och bära frukt uppåt.
"Gå och säg till Hiskia: 'Så säger Herren (Jahve), din fader Davids Gud (Elohim):
Jag har hört din bön,
jag har sett dina tårar.
Se, jag ska lägga 15 år till din livstid;
[Dessa två sista kapitel som handlar om hur Herren är större än alla avgudar (kap 40-48) beskriver Babylons fall. Denna sjunde sektion hör tematiskt ihop med den första i kap 40 som handlade om de goda nyheterna för Jerusalem.] Kom ner och sitt i stoftet
du jungfru Babels dotter,
sitt på marken utan tron,
kaldéernas dotter,
för du ska inte mer kallas
vacker eller späd (förnäm).
Sitt tyst och gå in i mörkret,
kaldéernas dotter,
för du ska inte mer kallas
kungarikenas älskarinna.
Så säger Herren din Herre (Adonaj Jahve)
och din Gud (Elohim) som hävdar sitt folks anledning (orsaken till att Gud utvalt dem):
"Se, jag har tagit ut ur din hand
skakningens (skräckens) bägare,
bägaren med mitt raseri,
för att du inte ska dricka den igen (en gång till; aldrig mer).
Vakna upp, vakna upp! [Var redo – det är dags nu!]
Klä på dig dina härlighetskläder Jerusalem,
den heliga staden.
För inga fler oomskurna och rituellt orena ska fortsättningsvis komma in till dig.
Jeremia (4)
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Addera (lägg till) era brännoffer till era offer och ät köttet. [Brännoffret skulle brännas helt och inget skulle ätas (). De övriga offren ska brännas delvis medan valda delar skulle ätas. Med sarkasm säger Herren att han inte bryr sig om offren, det gör inte längre någon skillnad till den ondska som redan görs, se ; ; ; ; ; ; ; .]
De ska komma och jubla på Sion [tempelberget i Jerusalem],
de ska (strömma samman och) stråla av lycka över allt vad Herren (Jahve) ger,
över säd, vin [från druvor], och olja,
över unga får och kalvar.
Deras liv ska vara som en vattenrik trädgård,
aldrig mer ska de tyna bort (förtvina, lida nöd).
Och Jeremia tog en annan bokrulle och gav den till skrivaren Baroch, Nerijas son, som skrev i den från Jeremias mun alla bokens ord som Jehojaqim, Juda kung hade bränt i eld, och bredvid dem lades många liknande ord till.
Du säger: Ve mig! För Herren (Jahve) har lagt sorg till min smärta. Jag är trött på min klagan och jag finner ingen vila (ro).
Klagovisorna (3)
"Ur vägen – oren!" ropar man till dem,
"Ur vägen, ur vägen, vidrör inte!"
Man säger bland hedningarna,
de ska inte vistas här. [Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det orden "Ur vägen", vilket upprepas flera gånger, som börjar med denna bokstav. Profeterna, som skulle visa på vägen till Gud och leva ett helgat liv, hade blivit korrumperade. Istället för att ge stöd och vara en pelare hade de oskyldiga människors blod på sina händer. De hade blivit som spetälska som folket skulle hålla sig undan från. Upprepande "Ur vägen, ur vägen" och frasen "Oren! Oren!" anknyter till just detta i .]
[I kapitel 1 kom bokstaven Ajin före Pe. Här i kapitel 4 och även i 2 och 3 kommer Pe före Ajin. I det avslutande kapitlet motsvarar ordningen den i kapitel 1, se . Denna alteration förstärker det kiastiska mönstret i Klagovisorna.] Herrens (Jahves) ansikte [Herren själv] har förskingrat dem,
han vill inte längre se (ta notis om) dem.
De respekterar inte prästerna,
de är inte älskvärda (visar ingen nåd) mot de äldre.
[De följer inte längre det budordet om att hedra sin far och mor, se .] [Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "ansikte" som börjar med denna bokstav, och förstärker att det är Gud.]
Straffet för dina synder är fullbordat (har nått sitt slut) dotter Sion [tempelberget i Jerusalem],
han ska inte längre fördriva dig (i exil).
Men han ska straffa dina överträdelser dotter Edom,
dina synder ska han blottlägga. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "fullbordat" börjar med denna bokstav, och då detta är sista versen i kapitlet och även den sista versen som är alfabetisk i Klagovisorna, så ger det också extra tyngd åt att sorgeprocessen har nått sitt slut. När det gäller Jerusalem är nu straffet fullbordat. Folket har rannsakat sig och istället för att sörja börjar de se framåt. Här lämnas bearbetningsfasen och det börjar bli dags att gå in i nyorienteringsfasen.]
Hesekiel (3)
Jag sänder de onda pilarna över dem med hungersnöd som är till fördärv, som jag sänder för att fördärva dig, och jag förökar hungersnöden över dig och ska bryta din brödstav i bitar,
Men hon [Jerusalem – Juda] växte i sin prostitution, för hon såg män avbildade på väggarna, bilder av kaldéerna porträtterade i rött [],
Jag jag ska låta människor trampa över er, mitt folk Israel, och de ska besätta er och ni ska bli deras arv och ni ska inte längre sakna (vara utan) barn.
Daniel (2)
Där och då fick jag tillbaka mitt förstånd. Även min härlighet och glans kom tillbaka, till ära för mitt rike. Mina rådgivare och stormän sökte upp mig. Jag blev på nytt insatt i mitt rike och jag fick än större storhet. [Gud ärar den som ärar honom, se .]
Då rörde han som liknade en människa vid mig igen och styrkte mig.
Hosea (3)
Och hon [Hoseas fru Gomer] blev gravid igen och födde en dotter. Och han [Herren] sade till honom [Hosea]: "Ge henne namnet Lo-Ruhama [som betyder: 'Inget förbarmande'] för jag ska inte längre ha förbarmande över Israels hus, så att jag på något sätt skulle förlåta dem.
All deras ondska är i Gilgal,
för där hatade jag dem.
För ondskan i deras gärningar
ska jag driva ut dem ur mitt hus.
Jag ska inte älska dem längre,
alla deras furstar är upproriska.
Nu syndar de mer och mer (fortsätter de i synd; adderar, ökar sin synd)
och har gjort sig gjutna avbilder av sitt silver efter sitt eget förstånd,
avgudar alla av dem gjorda av hantverkare.
Om dem säger de:
"Den som offrar – människa – kysser kalvar [de gjutna avgudarna av kalvar, se ; ]." [Sista delen i versen är svåröversatt. Det kan syfta på människooffer, men troligare är nog ändå att ordet hör ihop med sista orden så det blir i betydelsen "människor kysser avgudar av kalvar". I hela stycket finns kopplingen till uttåget ur Egypten, se även .]
Joel (1)
En dag av mörker och dysterhet,
en dag med moln och tjockt mörker
som sprider sig som svärta över bergen.
Ett stort och mäktigt folk,
från urtiden har aldrig något varit som detta
och ska inte bli igen härefter, från generation till generation.
Amos (4)
"Israels jungfru har fallit,
hon ska inte resa sig igen,
hon har kastats ner på marken
och det finns ingen som reser upp henne."
Och Herren (Jahve) sade till mig: "Amos, vad ser du?" Och jag svarade: "Ett lodsnöre".
Då sade Herren (Adonaj): "Se, jag ska sätta ett lodsnöre mitt ibland mitt folk Israel, Jag ska inte förlåta dem längre,
Men profetera inte mer här i Betel, för det är kungens tempel, en helgedom för riket." [Kungen hade låtit uppföra templen för baalsdyrkan där man tillbad avgudakalven, och kungen tillbad där.]
Och Han sade till mig: "Amos, vad ser du?"
Och jag svarade: "En korg med sommarens frukt." Då sade Herren (Jahve) till mig: "Slutet har kommit för mitt folk Israel, jag ska inte förlåta dem en gång till.
Jona (1)
Och jag sade: Jag har blivit förvisad
från dina ögon (bortskickad från din åsyn),
men jag ska fortsätta att skåda (blicka upp)
mot ditt heliga tempel.
Nahum (1)
På bergen syns hans fötter,
han som kommer med goda nyheter och förkunnar frid (shalom, all slags välgång)!
"Fira dina fester Juda,
kungör dina löften,
för de onda skall inte längre komma nära dig,
de är helt borthuggna." [Denna vers är en nyckelvers i Nahum! Profeten Jesaja använder liknande ord om hur de tillfångatagna judarna ska återvända från exilen i Babylon till Juda, se . I den grekiska översättningen Septuaginta används ordet "euangelizo", från vilket vi har fått ordet "evangelist"! Här anar vi också hur Gud proklamerar sin frid – shalom – till alla folk i alla tider!]
Sefanja (1)
På den dagen ska du inte längre skämmas
för alla synder som du begått mot mig.
Då ska jag befria dig [Jerusalem]
från de stolta och högmodiga (de som gläder sig i sin stolthet),
och ni ska aldrig mer uppträda arrogant
på mitt heliga berg.
lägga till
