3220 – יָם (jam)

hav


Typ:
Hebreiska: יָם (jam)
Ursprung: from an unused root meaning to roar
Användning: 398 ggr i GT

Engelsk översättning

sea
sea ([idiom] -faring man, (-shore)), south, west (-ern, side, -ward)

Engelsk beskrivning

1) sea
1a) Mediterranean Sea
1b) Red Sea
1c) Dead Sea
1d) Sea of Galilee
1e) sea (general)
1f) mighty river (Nile)
1g) the sea (the great basin in the temple court)
1h) seaward, west, westward


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (398 st)


Gud kallade det torra land och det samlade vattnet hav. Gud såg (undersökte noggrant, kom fram till) att det var gott (ändamålsenligt, passande, beundransvärt).
Gud välsignade dem (gav dem framgång, förmågan att växa) och sade: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll havets vatten, och låt fåglarna (insekterna, alla djur med vingar) föröka sig på jorden (landytan)."
Gud sade: "Låt oss [Fader, Son och helig Ande] göra människor (mänskligheten, man och kvinna) till vår avbild, för att likna oss [reflektera oss andligt sett]. De ska råda (ha auktoritet, ansvara) över fiskarna i havet, fåglarna i luften, och över boskapen, över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden."
Gud välsignade dem (gav dem framgång, förmågan att växa) och sade: "Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er [använd dess resurser för att tjäna Gud och människor]. Råd (ha auktoritet) över fiskarna i vattnet, och över fåglarna under himmelen och över alla djur som rör sig på jorden."
Fruktan och skräck för er ska komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand (ni har fått auktoritet att råda över dem).
Och han flyttade från den platsen (Shechem) till bergen öster om Betel och slog upp sitt tält så att han hade Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt Herren (Jahve) och åkallade Herrens (Jahves) namn.
Efter att Lot hade skilt sig från honom, sade Herren till Abram: "Lyft upp dina ögon och blicka ut från platsen där du är, mot norr och mot söder, mot öster och mot väster,
Alla dessa kom samman i Siddimsdalen, som nu (numera) är Salthavet (Döda havet) [1 Mos 13:10; 19:25].
som en välsignelse ska jag välsigna dig och föröka, jag ska föröka din säd som stjärnorna på himlen och som sanden som finns på havets strand, och din säd ska besitta sin fiendes port.
Din avkomma ska bli [talrik] som stoftet på jorden och du ska utbreda dig åt havet [till Medelhavet i väster] och öster, och norr, och till Negev [öknen i söder]. Genom dig och din avkomma ska alla folkslag på jorden bli välsignade. [1 Mos 12:3; 15:5; 22:16‑18]
Och du sade: 'Jag ska verkligen göra dig gott och göra din säd som havets sand [1 Mos 22:17], vars antal inte kan räknas.' " [I vers 10 används orden nåd och sanning. De hör oskiljaktigt ihop och presenteras alltid i samma inbördes ordning (1 Mos 24:27; Ps 40:12; Ords 3:3; Ords 16:6; Jes 16:5). Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Josef lagrade säd som havets sand, enorma mängder, tills det inte längre var möjligt att hålla räkning på (bokföra) allting för det var så stora mängder (bokstavligt utan siffror, omöjligt att räkna). [En del språkvetare tror att Josef uppfann det första alfabetet i syfte att förenkla bokföring över alla grödor som skulle förvaras. Fram till den här tiden användes skriftspråk i form av hieroglyfer, vilket Josef säkerligen fick lära sig när han togs i tjänst hos farao. Men om det är så att Josef istället uppfann alfabetet så var det detta som Mose fick lära sig under sina år i faraos palats så att han sedan hade ett skriftspråk med alfabetets bokstäver när han under ökenvandringen skrev ner de fem Moseböckerna.]
Sebulon [betyder "upphöjd"] ska bo vid havets strand
    och han ska bli en strand för skepp
    och hans sida [landsgräns] ska vändas mot Tsidon. [Sebulon välsignas före sin äldre bror Isaskar. Denna profetia är intressant eftersom det landområde som Sebulon så småningom tilldelas inte ligger varken vid Medelhavskusten eller Galileiska sjön, utan i ett litet område mellan dessa. Med tiden får de ändå tillgång till både Medelhavet och Galileiska sjön, eftersom Via Maris går genom deras område och de utmärker sig senare just som sjöfarare.]
Då vände Herren (Jahve) vinden så att den kom mycket starkt från väster och den förde bort gräshopporna och drev ut dem i Vasshavet. Inte en enda gräshoppa blev kvar inom hela Egyptens område (innanför Egyptens samtliga gränser).
Gud lät folket gå runt genom öknen mot Röda havet. Israeliterna marscherade som en krigshär (ordnade i strukturerade grupper) ut genom Egypten
Säg åt israeliterna att vända om och slå läger utanför Pi Hachirot [detta ord är snarlikt det hebreiska ordet "herut", som betyder frihet] mellan Migdol och havet; mitt emot Baal Sefon ska ni slå läger vid havet.
Men egyptierna jagade dem med alla faraos hästar och vagnar, liksom hans körsvenner och hans armé, och kom ikapp dem där de var lägrade vid havet utanför Pi Hachirot mitt emot Baal Sefon. [Just vid denna plats finns det ett lågland mellan bergen ut mot havet som lämpar sig som lägerplats för den stora skara människor som det här var fråga om.]
Lyft upp din stav och sträck ut din hand över havet och dela det, och israeliterna ska gå på torr mark rakt igenom havet.
Mose sträckte ut sin hand mot havet, och Herren drev undan havet med en stark vind från öster hela natten. Han förvandlade havet till torrt land och vattnet delades.
Israeliterna vandrade tvärs igenom havet på torr mark, medan vattnet stod som en vägg på båda sidor om dem. [Totalt är det omkring två miljoner människor som passerar genom havet den natten, se 2 Mos 12:37.]
Men egyptierna jagade efter dem och gick ut efter dem till mitten av havet, alla faraos hästar, hans vagnar och hans körsvenner.
Och Herren (Jahve) sade till Mose: Sträck ut din hand över havet så att vattnet kommer tillbaka över egyptierna, över deras vagnar och över deras körsvenner.
Så Mose sträckte ut sin hand över havet och havet återvände till sin styrka när morgonen grydde och egyptierna flydde mot det och Herren (Jahve) störtade egyptierna mitt i havet.
Och vattnet återvände och övertäckte vagnarna och körsvennerna, liksom hela faraos armé som gått efter dem ut i havet, inte så mycket som en enda en av dem fanns kvar (överlevde).
Men Israels söner (barn) vandrade på torr mark mitt i havet och vattnet stod som en mur för dem på deras högra sida och på deras vänstra sida.
På det sättet frälste (räddade) Herren (Jahve) Israel ur egyptiernas hand den dagen och Israel såg egyptierna döda på stranden.
[Alla israeliterna, omkring två miljoner, har passerat torrskodda genom Röda havet, medan farao och hans armé som förföljde dem just har dränkts i vattenmassorna bakom dem. Platsen där man korsade Röda havet är antagligen Nuweba i nuvarande Egypten. Det är knappt två mil över till andra sidan, nuvarande Saudiarabien. Just på den här sträckningen finns en 2 kilometer bred förhöjning på botten som gör att som djupast är det bara omkring 80 meter.] Då sjöng Mose och israeliterna denna sång till Herren, de sjöng:
"Jag vill sjunga till Herren,
    för han har vunnit en överväldigande seger.
Häst och ryttare störtade (slungade) han ner i havet.
Faraos vagnar och hans armé
    har han kastat i havet;
hans högsta befälhavare
    dränktes också i Röda havet.
En fnysning från din näsa [östanvinden som blåste under natten, se 14:21]
    dämde upp vattnen (staplade upp dem).
det böljande (forsande vattnet) reste sig som en mur,
    vattenströmmarna stelnade i havets djup.
men du [Herre] blåste med din vind (andades),
    och havet övertäckte dem.
De sjönk (virvlade ner)
    som bly i de väldiga vattnen.
För faraos hästar med hans vagnar och hans körsvenner gick ut i havet, men Herren (Jahve) förde tillbaka vattnet över dem. Ändå kunde Israels söner (folk) gå mitt i havet på torr mark.
medan Mirjam sjöng för dem:
Sjung till Herren (Jahve),
    för högt är han upphöjd!
Hästen och dess ryttare
    har han kastat i havet!
Sedan ledde Mose folket vidare från Vasshavet. De gick ut i öknen Shor. De gick tre dagar in i öknen och fann inget vatten.
För på sex dagar formade Gud himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Det är därför Herren har välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag (avsatt den som en speciell dag). [Det judiska folket firar sabbat från fredag kväll då solen går ner fram till lördag kväll en timma efter solnedgången. Det är ett dygn då man avstår från arbete och istället umgås med familjen och går till synagogan. Inom judendomen finns idag 39 Melachot. Det är 39 aktiviteter som är förbjudna att göra på sabbaten. Bland dessa regler finns beskrivet att man t.ex. inte ska skriva, radera, bygga, släcka eller starta en eld, osv. Detta innebär att sabbatsljusen måste tändas innan sabbaten börjar på fredagskvällen. Detta ska göras 18 minuter innan solnedgången. Även att trycka på en elektrisk strömbrytare räknas som att göra upp en eld, eftersom brytaren alstrar en gnista. Ortodoxa judar låter därför spisen vara påslagen på 80 grader hela sabbaten, så man kan värma maten som är tillagad och förberedd innan. Av samma anledning är det förbjudet att köra bil, inte för att bilen rör sig, utan för att motorn alstrar gnistor. Hissar har "sabbats-läge" och stannar på varje plan, för att man inte ska behöva bryta mot sabbatsbudet och trycka på en knapp.
    Dagens judiska rabbiner lär att icke-judar inte ska följa sabbaten på samma sätt som judarna gör. Ingenstans i Nya testamentet befalls de kristna att hålla sabbatsbudet på detta sätt. När dessa frågor diskuteras på apostlamötet i Jerusalem säger Jakob att "inte göra det svårt för hedningarna" och sabbaten finns inte med bland de fyra punkter som nämns i brevet till hedningarna, se Apg 15:19‑20. Budet är ett "tecken" mellan Gud och israeliterna, se 2 Mos 31:12‑13. Jesus säger dock att människan inte är till för sabbaten, utan att sabbaten är till för människan, se Mark 2:27. Vi behöver en dag av vila, en dag att söka Gud enskilt och fira gudstjänst tillsammans med familjen. Sabbaten instiftas redan i skapelsen på den sjunde dagen, se 1 Mos 2:2‑3. Se även Kol 2:17; Rom 14:5; 1 Kor 8:9.]
Jag ska sätta dina gränser från Röda havet (Vasshavet) till Filistéernas hav [Medelhavet] och från öknen (Negev eller Sinai) till floden Eufrat. För jag ska lämna landets invånare i din hand, och du ska driva ut dem ifrån dig.
Och till baksidan av tabernaklet, västerut ska du göra 6 plankor.
och 5 stänger för plankorna på den andra sidan av tabernaklet, och 5 stänger för plankorna på sidan av tabernaklet, på baksidan västerut,
Och till bredden på gården på den västra sidan ska förhänget vara 50 alnar [22,5 meter], dess stolpar 10 stycken och dess socklar 10.
Och till den bakre delen av tabernaklet västerut gjorde han 6 brädor.
och 5 stänger till brädorna på den andra sidan av tabernaklet och 5 stänger till tabernaklets brädor i den bakre delen västerut.
Och till västra sidan var våderna 50 alnar [22,5 meter], dess pelare 10 och dess socklar 10, pelarnas krokar och dess hyskor var av silver.
Detta ska ni äta av allt som finns i vattnet. Allt som har fenor och fjäll i vattnet, i haven och i floderna, det ska ni äta.
Och allt som inte har fenor och fjäll i haven och i floderna och allt som rör sig i vattnen, och av alla levande ting som finns i vattnen, de ska vara något avskyvärt (hebr. shiqats) för er.
På den västra sidan
ska vara de i lägret som tillhör Efraims baner,
    enligt deras avdelningar.
Ledaren för Efraims söner är Elishama, Ammihods son,
Gershoniternas familjer ska slå läger bredvid tabernaklet västerut.
Om flockarna och hjordarna slaktas åt dem, kan det tillfredsställa dem? Eller om alla havets fiskar samlas ihop åt dem, kan det tillfredsställa dem?"
Och det kom en vind från Herren (Jahve) och förde med sig vaktlar från havet, och lät dem falla ner över lägret, till omkring en dagsvandring från ena sidan av det och en dagsvandring på den andra sidan, runtom lägret och ungefär två alnar högt över markens ansikte.
Amalek bor i Sydlandet (Negev) och hetiterna och jevuséerna och amoreerna bor i bergen, och kananeerna bor vid havet och längs Jordan."
Nu vistas amalekiterna och kananeerna i dalen. Vänd i morgon och gå in i öknen på vägen mot Vasshavet (Röda Havet)"
De vandrade [söderut] från berget Hor i riktning mot Röda havet för att gå runt Edom [eftersom Edoms kung inte tillät dem passera, se 4 Mos 20:21]. Under vandringen [den långa omvägen] blev folket otåligt,
Och de vandrade från Pihachirot och passerade mitt genom havet till öknen, och de gick tre dagsresor in i Etams öken och slog läger i Mara.
Och de vandrade från Elim och slog läger vid Vasshavet (Röda havet).
Och de vandrade från Vasshavet (Röda havet) och slog läger i Sins öken.
[Syd]
Er södra sida ska vara från Öknen Tsin intill Edoms sida, och er södra gräns börjar vid slutet av Salthavet (Döda Havet) österut,
Och gränsen ska vända från Atsmon till Egyptens bäck, och därifrån ska den gå ut till havet [Medelhavet].
[Väst]
Och som er västra gräns ska ni ha det stora havet [Medelhavet], det ska vara er västra gräns.
[Nord]
Och detta ska vara er norra gräns, från stora havet [Medelhavet i väst] ska ni dra en linje till berget Hor,
och gränsen ska gå ner från Shefama till Rivla öster om Ajin, och gränsen ska gå ner och ska gå utefter sjön Kinnerets sluttningar österut.
och gränsen ska gå ner till Jordan och följa dess sträckning till Salthavet (Döda Havet). Detta ska vara ert land efter dess gränser runtom.
Och ni ska mäta utanför staden på den östra sidan 2 000 alnar [1 050 meter], och på den södra sidan 2 000 alnar [1 050 meter], och på den västra sidan 2 000 alnar [1 050 meter], och på den norra sidan 2 000 alnar [1 050 meter], staden ska vara i mitten. Detta ska vara för dem den öppna marken runtomkring städerna.
vänd er och vandra till amoreernas bergsland och till alla platser runtomkring i Arava, i bergsbygden, i låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och judeiska bergsbyggden] och i söder och utefter kusten, kananéernas land och Libanon så långt bort som den stora floden, floden Eufrat.
Men ni, vänd er om och ta vägen till Vasshavet (Röda havet)."
Sedan [äntligen, efter 38 års vandring] vände vi och vandrade in i öknen längs vägen till Vasshavet (Röda Havet), som Herren (Jahve) talade till mig, och vi gick runt berget Seir [sydväst om Döda havet; bergsplatån där Edom ligger] många dagar.
även Arava, Jordan är dess gräns från Kinneret ända till Aravahavet, det salta havet (Döda havet) under Pisgas sluttningar österut.
Gå du upp till toppen av Pisga och lyft upp dina ögon västerut och norrut och söderut och österut och se med dina egna ögon, för du ska inte gå över denna Jordan.
och hela Arava på andra sidan Jordan österut ända till Aravahavet (Döda havet) under Pisgas sluttningar.
och vad han gjorde med Egyptens armé, mot deras hästar och deras vagnar, hur han lät Vasshavets (Röda havets) vatten dränka dem när de jagade efter er, och hur Herren (Jahve) har fördärvat dem till denna dag [2 Mos 10:19],
Varje plats som din fotsula beträder ska vara din [Jos 1:3], från öknen och Libanon, från floden, floden Eufrat ända till Västra havet (Medelhavet, kan även översättas "det hindrande havet") ska vara din gräns.
Inte heller är de bortom havet, så att du skulle säga: "Vem ska gå över havet åt oss och ta hit det till oss och låta oss få höra det, så att vi kan göra (agera, handla efter) det?"
Ni ska kalla folket till berget, där ska de offra rättfärdiga offer, för de ska dia havets överflöd och sandens gömda rikedomar."
[Naftali]
Och till Naftali sade han: "Naftali, överöst med nåd (villkorad nåd, favör, välbehag) och full av Herrens (Jahves) välsignelser, inta (besätt) havet och södern." [Detta är en märklig profetia då Naftali får sin arvedel väster och norr om Genesarets sjö, varken vid havet eller söderut i landet. Ordet som översätts söder här kan även betyda sunnanvind. Då får det även innebörden att svepa runt hela joden på samma sätt som vinden kan blåsa långa sträckor. Med tanke på att nästan alla Jesu lärjungar kom från Naftalis område kan då denna profetia ses som en förutsägelse om evangeliets utbredning i hela världen.]
och hela Naftali [Galiléen i norr]
och Efraims och Manasses land [i centrala norra delen]
och hela Judas land ända till havet i väster [södra centrala delen fram till Medelhavet]
Från öknen [vildmarken, i söder]
    och detta Libanon [de vita bergskedjorna i norr]
och ända till den stora floden,
    floden Eufrat [i öst], över hela hettiternas land [västra Syrien och den dominerande av de sju folkslagen i Kanaans land, se 1 Mos 15:16; 2 Kung 7:6] och till det Stora havet [Medelhavet – mot öppningen] där solen går ner [i väst] ska bli ert område (er gräns, kust). [Detta är en generell beskrivning av de södra och norra gränsernas dragning mot öst och väst. Här nämns öken, berg, flod och hav, vilket ger en fin beskrivning av ett land som består av alla sorters natur! En mer detaljerad redogörelse med varje stams område ges i Jos 14‑19, se även 1 Mos 15:18‑21; 5 Mos 11:24.
    Libanon betyder ordagrant "vit", och syftar på de vita trädbevuxna snöbeklädda bergskedjorna i norr i nuvarande Libanon. Detta är enda gången det står "detta Libanon", ett liknande uttryck finns i Jos 1:2 om "denna Jordan". Det kan syfta på att området var synligt, och Libanon representerar då de vita snöbetäckta bergen i norr (bl.a. Hermon) som är synligt från Döda havet en klar dag.
    Hettiternas land syftar inte på deras rike i nuvarande Turkiet, utan i så fall snarare på de områden i västra Syrien som de besatt. Något som också bekräftas av samtida egyptiska källor som benämner västra och centrala Syrien som "hettiternas land". På Abrahams tid fanns hettiterna i trakterna kring Hebron i södra Israel. Detta folkslag hade kolonier i Kanaans land och var de starkaste av de sju folkslagen där, se 2 Mos 3:8; Jos 3:10. Troligtvis används "hettiternas land" som ett samlingsbegrepp för alla dessa folkslag, eftersom de dominerade i bergsområdena i Judéen, men inkluderar även området i västra Syrien.]
Vi har ju hört hur Herren lät Röda havet torka ut när ni lämnade Egypten, och hur ni slog ut de två amoreiska kungarna, Sichon och Og, på andra sidan Jordan [floden].
att vattnet som kom uppströms ifrån stod still och reste sig som en hög vägg långt bort vid staden Adam [3 mil norr om Jeriko], staden bredvid Tsaretan, och så var det ända ner till Aravahavet, Salthavet (Döda havet). Det (vattnet) var helt avskuret och folket gick över mitt emot Jeriko.
För Herren er Gud (Jahve Elohim) torkade upp Jordans vatten framför er, till dess ni kommit över, som Herren er Gud (Jahve Elohim) gjorde med Vasshavet [Röda Havet, se 2 Mos 14‑15], som han torkade upp framför oss till dess vi gått över,
[Kapitel 5 är den fjärde sektionen, och den centrala av de sju första (kap 1-8). Israeliterna helgar sig inför Herren och crescendot finns i vers 10 då man för första gången firar Pesach i det nya landet.] Och det skedde när alla amoréernas kungar som var bortom Jordan, västerut, och alla kananéernas kungar som var vid havet [Medelhavet], hörde hur Herren (Jahve) hade torkat upp Jordan framför Israels söner till dess att alla gått över, att deras hjärtan smälte [av rädsla], inte heller var deras ande kvar i dem längre på grund av Israels söner. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Kungarna skakade av skräck och kunde inte göra någonting åt situationen.]
Och Josua sände fram dem och de lade sig i bakhållet och satte sig mellan Betel och Ai på västra sidan om Ai. Men Josua vistades bland folket den natten.
Och han tog omkring 5 000 män och satte dem i ett bakhåll mellan Betel och Ai på den västra sidan om Ai.
Folket gjorde sig själva stridsberedda, även hela truppen som befann sig norr om staden, deras bakhåll låg och väntade väster om staden. Och Josua gick den natten till mitten av dalen (bredare dal – hebr. emeq).
[Tidigare hade motståndet bestått av enskilda städer, nu i detta och följande kapitel kommer motståndet från allianser med städer och dess kungar.] Och det hände sig att när alla kungar som var bortom Jordan i bergsbygden, i Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och judeiska bergsbyggden] och utefter hela Stora Havets (Medelhavets) kust framför Libanon, hettiterna och amoreerna, kananiterna, perisséerna, hivéerna och jebusiterna hörde detta,
och till kungarna som var i norr,
i Bergsbygden
och i Arava (ödemarken, hedmarken) [området kring Jeriko i Jordandalen] söder om Kinnerot [områden kring Genesarets sjö]
och i Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och judeiska bergsbyggden] och i området väster om Dor vid havet [Medelhavet],
till kananiterna i öster och väster
och amoreerna
och hettiterna
och perisséerna
och jebusiterna i Bergsbygden
och hivéerna under Hebron i Mitspas land.
Och de gick ut,
    de och alla deras arméer med dem,
mycket folk – som sanden på havets strand – i mängder,
    med hästar och vagnar,
i stor mängd. [Kananitiska vagnar från sena bronstiden var lätta med hjul med fyra ekrar. De drogs av två hästar. Enligt den judiske historikern Josefus bestod denna armé av 300 000 soldater, 10 000 kavallerister och 20 000 vagnar.]
och Arava till Chinrots hav österut och till Aravas hav, Salthavet, österut vägen till Beit Hajeshimot åt söder under Pisgas sluttningar [5 Mos 34:1],
Och dessa är landets kungar som Josua och Israels söner slog på andra sidan Jordan västerut, från Baal Gad i Libanons dal [i norr] till de kala bergen som går upp till Seir [Edom – i söder]. Och Josua gav det till Israels stammar som en besittning efter deras indelning,
och i dalen Beit–Haram och Beit–Nimra och Sukkot och Tsafon och resten av Sichons, Cheshbons kungs kungarike, vars gräns är Jordan till den yttersta delen av sjön Kinneret bortom Jordan österut.
Och deras södra gräns var från änden av Salthavet (Döda havet), från dess södra vik (mot Negev).
Och den går till Atsmon och vidare till Egyptens bäck och gränsen går ut till havet (Medelhavet). Detta ska vara er södra gräns.
Och den östra gränsen är Salthavet (Döda havet) till slutet av Jordan.
    Och gränsen på den norra sidan är från viken av havet (Döda havet) vid slutet på Jordan.
och gränsen går upp i Hinnoms sons dal till sidan av jevuséerna söderut, det är Jerusalem, och gränsen går upp till toppen på berget som ligger framför Hinnoms dal västerut som är den yttersta gränsen av Refaims dal norrut.
Och gränsen vänder från Baala västerut till berget Seir och passerar längs sidan av berget Jearim i norr, det är Chesalon, och går ner till Beit-Shemesh och går vidare till Timna.
Och gränsen går till sidan av Ekron norrut och gränsen är dragen till Shikrona och passerar till berget Baala och går ut vid Javneel och gränsen går ut vid havet (Medelhavet).
Och den västra gränsen, Stora havet (Medelhavet) är dess gräns. Detta är gränsen för Juda söner runtomkring efter deras familjer.
från Ekron till havet (Medelhavet) allt som fanns vid sidan om Ashdod med deras byar.
Ashdod, dess städer och dess byar, Gaza, dess städer och dess byar till Egyptens bäck. Det stora havet (Medelhavet) är dess gräns.
och den gick ner västerut till gränsen mot jafliterna till gränsen mot Beit-Choron, den nedre, till Gezer och går därifrån till havet.
och gränsen går västerut, Michmetat är i norr och gränsen vänder österut till Taanat-Shilo och passerar utmed det öster om Janocha,
Från Tappoach går gränsen västerut till bäcken Kana, och därifrån går den ut till havet. Detta är arvet för Efraims söners stam efter deras familjer,
Och gränsen gick ner till Kanas bäck söderut från bäcken med städer som tillhör Efraim bland Manasses städer, men Manasses gräns är på den norra sidan om bäcken och går därifrån ut till havet (Medelhavet).
Söderut är Efraims och norrut är Manasses och havet är hans gräns och den sträcker sig till Asher i norr och till Isaskar i öster.
Och deras gräns på den norra sidan var från Jordan och gränsen gick upp till sidan av Jeriko i norr och gick upp genom bergsbygden västerut, och därifrån gick den till Beit-Avens öken.
Och gränsen drogs och vände på den västra sidan söderut från bergen som ligger framför Beit-Choron söderut och går ut därifrån vid Kirjat-Baal, samma som Kirjat-Jearim, en av Juda söners städer, detta var den västra sidan.
Och den södra sidan var från den yttersta delen av Kirjat-Jearim och gränsen gick västerut och kom till Neftoachs vattenkälla.
Och gränsen gick utefter sidan av Beit-Chogla norrut och gränsen gick vid den norra viken av Salthavet (Döda Havet) vid den södra änden av Jordan. Detta är den södra gränsen.
Och deras gräns gick upp västerut till Marala och nådde till Dabbashet och den nådde till bäcken som är framför Jokneam.
och Alam-Melech
och Amad
och Mishal
och den sträckte sig till Karmel västerut och till Shichor-Livnat.
Och gränsen vände till Rama och till den befästa staden Tyrus och gränsen vände till Chosa och gick ut där till havet från Chevel till Achziva
Och gränsen vände västerut till Aznot-Tavor
och gick därifrån till Chokoka
och nådde till Zevolun i söder
och nådde till Asher i väster
och till Juda vid Jordan mot soluppgången.
Och till halva Manasse stam hade Mose gett arv i Bashan, men till den andra halvan gav Josua bland deras bröder bortom Jordan västerut. När Josua sände iväg dem till deras tält välsignade han dem,
Se, jag har tilldelat er ett arv, efter era stammar, de länder som är kvar från Jordan med alla länder som jag har huggit bort ända till det Stora havet [Medelhavet] mot solnedgången [västerut].
Och jag förde era fäder ut ur Egypten och ni kom till havet, och egyptierna jagade efter era fäder med vagnar och ryttare till Vasshavet (Röda Havet).
Och när de ropade till Herren (Jahve) satte han ett mörker mellan er och egyptierna, och lät havet skölja över dem, och era ögon såg vad jag gjorde i Egypten och ni bodde i öknen i många dagar.
Gilead hade sin hemvist på andra sidan Jordan,
    och Dan, varför uppehåller han sig med skeppen?
Asher bor vid havets strand
    och har sin hemvist vid dess bukt.
    [Asher har sitt område runt Haifabukten och norrut utefter kusten upp mot Libanon.]
Och filistéerna samlade sig [sina styrkor] för att strida med Israel, 30 000 vagnar och 6 000 ryttare och folk – som sanden på havets strand – i mängder [Jos 11:4; Dom 7:12], och de kom upp och slog läger i Michmas öster om Beit‑Aven [intill Betel, se Jos 7:2].
Havsdjupen exponerades (havets strömmar),
    jordens inre delar blottades vid ditt härskri (tillrättavisning, när du dånat med hög röst), Herre (Jahve),
    genom din kraftiga utblåsning från din näsa.
[Effekterna av en stor jordbävning med sprickor, slukhål och avgrundsdjup målas upp.]
Juda och Israel var lika omöjliga att räkna som sanden vid havet [1 Mos 22:17; 32:12], de åt och drack och var glada.
Och Gud (Elohim) gav Salomo vishet och mycket stor kunskap och ett stort (ordagrant expanderat, utvidgat) hjärta, som sanden på havets strand.
Mina tjänare ska föra ner det från Libanon till havet och jag ska låta dem göra (binda ihop) det till flottar för att transporteras på havet till den plats som du ska utse åt mig, och jag ska se till att det blir uppburet där och du ska ta emot det, och du ska uppfylla mina önskningar med att ge bröd (mat) till mitt hus."
Och han [Elia] sade till sin tjänare: "Gå upp, jag ber dig, och titta mot havsvägen (i riktning mot havet) [västerut]." Och han gick upp och tittade och sade: "Där är ingenting." Och han sade: "Gå igen," sju gånger.
Och det hände den sjunde gången att han [Elias icke namngivna tjänare] sade: "Se, ett moln reser sig ur havet, litet som en mans hand."
    Och han sade: "Gå upp, säg till Achav: Gör din vagn redo och far ner så att inte regnet stoppar dig."
De gav pengar till stenhuggarna och timmermännen och mat, dryck och olja till sidonierna och tyrierna för att de skulle föra cederträ från Libanon, via havet till Jaffa, så som Persiens kung Kyros hade påbjudit.
Du är Herren (Jahve), bara du! Du har gjort himlarna,
    himlarnas himlar tillsammans med hela dess härskara [alla stjärnor eller änglar],
jorden,
    och allt som finns på den,
haven,
    och allt som är i dem.
Det är du som upprätthåller allt liv,
    och den himmelska härskaran böjer sig [i tillbedjan] inför dig.
Du såg våra fäders nöd i Egypten
    och hörde deras rop vid Röda havet.
Du delade havet framför dem,
    och de gick genom havet på torr mark.
Men deras förföljare sänkte du i djupet,
    som en sten i väldiga (forsande, starka) vatten.
Kung Ahasveros (Xerxes) införde en skatt över hela landet och över havets öar.
Det är bara han [Gud] som kan spänna ut himlarna (expandera universum),
    och trampa på havets vågor. [Här anar vi hur Bibeln antyder att det måste finnas fler än de tre rumsdimensionerna. Tack vare den moderna kvantfysiken som talar om 10 dimensioner är det fullt möjligt att tolka denna vers bokstavligt, se även 2 Sam 22:10; Job 26:7. I denna vers finns också en messiansk antydan som Jesus uppfyller. Job säger profetiskt att det bara är Gud som kan gå på vattnet. När Jesus går på vattnet är det ännu ett tecken och en profetisk handling som bevisar att han är Gud, se Matt 14:25.]
Tala (på ett reflekterande, begrundande sätt) till jorden – den ska undervisa dig,
    fiskarna i havet – de ska förklara för dig. [Vilken sanning är det som hela naturen kan vittna om? Jo, sjukdom och olycka kan drabba även goda. Jobs vänners teologi var att lycka och materiellt överflöd automatiskt var ett tecken på Guds välsignelse, medan sjukdom och fattigdom var Guds straff.]
Vem begränsade havet med portar,
    när det bröt fram från moderlivet,
Har du stigit ner till havets källor
    eller vandrat på djupets botten?
Han får djupet att koka som en gryta,
    vattnet skummar som när man kokar salva.
himlens fåglar och havets fiskar
    och allt som rör sig i (korsar över) havets vågor (havsströmmar; ordagrant: på havens stigar, vägar). [I kontrast till himlarna och universums yttersta gräns (vers 2b) nämns, de minsta djuren i haven, som t.ex. plankton.]
För han har lagt dess grund i haven,
    och inrättat den på oceanströmmarna (floderna). [Gud äger jorden, men människan har fått auktoritet att råda över den, se 1 Mos 1:26.]
Han samlar havets vatten som i en hög (på en plats som en vall, damm eller i en vinlägel),
    han lägger oceanerna (djupen) i [deras] förvaringsrum. [1 Mos 1:9]
Därför ska vi inte frukta (vara rädda) även om jorden förändras (ger vika, skälver, skakar)
    och bergen störtar ner i havens djup,
Med väldiga gärningar svarar du oss i rättfärdighet,
    Gud (Elohim) vår räddare (frälsare).
Du som är en tillflykt för hela jorden
    och de avlägsna haven,
Du som stillar havens brus,
    vågornas brus, ja, folkens larm (tumult).
Han förvandlade havet till torr mark [2 Mos 14‑15],
    de kunde ta sig över floden till fots [Jos 3].
Där vi gladde oss i honom,
Herren (Adonai) säger: "Från Bashan [Hermon, ormens plats, se vers 15] ska jag föra tillbaka dem,
    föra dem tillbaka från havets djup [som ofta representerar kaos],
Låt himlarna och jorden prisa honom,
    havet och allt som rör sig däri.
Han ska härska från hav till hav,
    från floden till jordens ändar.
Du delade havet [Röda havet] med din styrka.
    Du krossade sjömonstrens huvuden på (mot, i) vattnet.
    [Sjömonster är hebr. tannin och beskriver stora havsdjur, se 1 Mos 1:21.]
Din väg var i havet, dina steg i det stora vattnet
    men dina fotavtryck var okända.
Han delade havet och lät dem gå rakt igenom,
    han lät vattnet stå som en mur. [2 Mos 14:21‑22]
Han lät kött regna över dem som damm
    och bevingade fåglar som havets sand.
Han ledde dem tryggt och de fruktade inte
    men havet överväldigade deras fiender.
Hon skickade ut sina grenar till havet [Medelhavet]
    och sina skott till floden [Jordanfloden].
Du regerar över havets stolta svall.
    När dess vågor reser sig, stillar du dem. [Matt 8:26]
Jag ska lägga havet under hans hand,
    floderna under hans högra hand.
    [Havet och floderna syftar antagligen på fiender, se vers 10‑11, men kan också syfta på Medelhavet och floden Eufrat med dess bifloder.]
Mäktigare än (starkare, högt över) dånet av stora vatten,
    mäktigare än havets bränningar,
    Herren (Jahve) upphöjd i majestät!
Hans är havet, för han gjorde det,
    hans händer formade torra land. [Bland de omkringliggande hedniska folken hade man olika gudar för olika områden, men Israels Gud är en, och han råder över allt skapat – djup och höjd, hav och land. Det vanliga ordet för "torrt land" är jabasha, se 1 Mos 1:9‑10; 2 Mos 14:16; Jos 4:22. Här används dock det ovanligare jabeshet som annars bara påträffas i 2 Mos 4:9, där Gud berättar för Mose hur han ska ta vatten från floden som ska förvandlas till blod på "torra land". Gud är större än alla egyptiska avgudar! Ordet "torra land" för också tankarna till uttåget ur Egypten och hur israeliterna korsade Röda havet, en berättelse som återknyter till varningen i psalmens senare del.]
[Tre uppmaningar till himlen, havet och marken:]
Må himlen glädja sig, och jorden fröjda sig.
    [Hebreiskan har här fyra ord vars begynnelsebokstäver är JHVH, det formar ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahve.]
    Må havet brusa, med allt som fyller det.
Låt havet och allt som är i det ropa (brusa),
    tillsammans med världen och de som bor i den.
Där borta är havet, stort och brett (vidsträckt),
    däri finns oräkneliga ting som glider omkring,
    levande varelser både små och stora.
Våra fäder i Egypten uppmärksammade inte dina under,
    de glömde din rikliga nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet),
    de var upproriska vid havet, ja vid Röda havet. [Ps 78:13; 2 Mos 14‑15]
Han tillrättavisade Röda havet och det torkade upp;
    han ledde dem genom djupen liksom genom öknen.
förunderliga ting i Hams land
    [annat namn på Egypten efter Noas son Cham (Ham) vars ättlingar bosatt sig i Afrika],
    fruktansvärda ting vid Röda havet.
och samlat från [avlägsna] länder:
från öster (där solen går upp),
    från väster (där solen går ner),
    från norr (hebr. safon) [Ps 48:3]
    och från havet. [Här förväntar man sig de fyra väderstrecken, men det sista ordet är havet som i vanliga fall brukar syfta på väst. Det kan vara en referens till Röda havet och uttåget ur Egypten, och då är det syd som avses. Oavsett tolkning av havet, så leder dessa fyra ord här upp till de fyra sektioner som nu följer: Öknen öster om Israel, se vers 4‑9; fångenskapen (också bildligt för mörker) motsvaras av väst där solen går ner, se vers 10‑16; sjuka som blivit helade i norr (kan syfta på gudaberget Safon i norr och avgudadyrkan), se vers 17‑22 och till sist havet och sjömännen, se vers 23‑32.]
[I marginalen till följande sex verser (vers 23‑28) finns ett inverterat Nun (׆), se inledningen.] De som går ner till havet i skepp,
    som gör affärer (sjömännen) på de stora vattnen,
Havet såg detta och flydde [när de korsade Röda havet, 2 Mos 14:21].
    Jordan vände tillbaka [när de korsade Jordanfloden, se Jos 3:13, 16].
Hav, varför flydde du?
    Jordan, varför vek du undan?
Allt som Herren (Jahve) har lust med, det har han gjort,
    i himlarna och på jorden
    och i haven och i alla dess djup.
Till honom som delade Röda havet i två delar,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som störtade farao och hans här i Röda havet,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Om jag flög i väg på soluppgångens vingar och
    bosatte mig på andra sidan havet (om jag kunde resa på en solstrimma till någon avlägsen del av universum),
Han som format himlar och jord, havet, och allt som finns i dem,
    som alltid är trofast,
När han satte upp havets kustlinjer så att de inte skulle överträda hans befallning,
    när han fastställde jordens grund (fundament, grundval).
Ja, du blir [lika ostadig] som en som flyter på havet
    och [lika utsatt för en katastrof] som en som ligger på toppen på en mast.
Örnens väg (bana) i luften. - Ormens väg över klippan. - En val (stor fisks, eller fartygs) väg mitt i havet. - En mans väg hos en kvinna. [Gemensam nämnare för alla dess fyra är att de lämnar inget synligt yttre spår, man kan inte se att en örn har flugit, en orm har slingrat på klippan, ett skepp har passerat, och kärleken mellan en man och en kvinna]
Alla floder rinner mot havet,
    ändå blir havet inte fullt.
Till de platser där floderna rinner upp,
    dit återvänder de igen.
    [Här beskrivs vattnets kretslopp.]
Och de ska ryta mot dem på den dagen
    som rytandet av havet,
och om någon ser på landet,
    ska de se mörker och ångest,
    och ljuset är mörkt i dess sky.
Men det ska inte förbli nattsvart mörker [i det land] där det nu råder ångest (lidande). I tidigare tidsåldrar lät han Sebulons och Naftalis land vara ringaktat (förbannat, utan välsignelse). [Dessa två israeliska områden i norr intogs av Assyrien tio år innan Jesaja skriver detta, se 2 Kung 15:29.] Men i framtiden ska han ära området kring vägen vid [Galileiska] sjön, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galiléen. [Det var i detta område runt Kapernaum Jesus verkade, och som han uppfyllde denna profetia.]
För även om ditt folk Israel, är som havets sand [Jes 48:19; 1 Mos 15:5; 22:17; Hos 1:10],
    ska bara en kvarleva av dem återvända,
en förintelse är bestämd,
    skyfall (översvämning) med rättfärdighet.
Och Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) ska uppvigla ett gissel mot honom,
    som när Midjan slaktades vid Orevs klippa [då Gideons lilla armé besegrade midjaniterna med Herrens hjälp, se Dom 7:25],
och som hans stav var över havet,
    så ska han lyfta upp den på Egyptiskt maner (sätt, vis). [2 Mos 14:15‑16]
Ingenstans på mitt heliga berg [Sion; tempelberget i Jerusalem, se Jes 2:2] ska man skada (göra något ont; bryta ner, förstöra) eller förgöra (skövla),
    för jorden ska vara full av Herrens (Jahves) kunskap, liksom vattnen övertäcker havet (döljer havets djup).
    [Citeras av Habackuk i Hab 2:14.]
På den dagen (i den tiden) ska Herren en andra gång räcka ut sin hand för att återta (återställa) resten av sitt folk, de som räddats från Assyrien, Egypten, Patros (södra Egypten), Kush (nuvarande Etiopien och Sudan), Elam, Sinear (Babylon), Hamat och kustländerna [länderna runt Medelhavet].
De ska flyga ner över Filistéens skuldror i väst, tillsammans ska de grusa österns söner, de ska räcka ut sin hand över Edom och Moab och Ammons söner ska lyda dem.
Herren (Jahve) ska torka upp viken till Egyptens hav och skaka sin hand över floden med sin glödheta vind, han ska slå den (så att den splittras) i sju strömmar så att människor kan vandra över torrskodda.
Cheshbons fält förtvinar
    och Shivmas vin också,
vars utvalda plantor
    övervanns (trampades till marken, fördärvades) av nationernas herrar,
de nådde ända till Jazer,
    de slingrade sig till vildmarken,
hennes grenar spreds utomlands,
    de passerade över havet.
Ve! Många folks uppror som ryter som det rytande havet, och rusningen av länder som rusar som de mäktiga vattnen rusar.
som sänder ambassadörer över havet,
    även papyrusbåtar på vattnen. Gå ni snabbfotade budbärare
    till ett land som är högrest och med blank hud,
till ett fruktansvärt folk (ett folk som alltid varit känt för sin ondska och råhet) från begynnelsen till idag,
    ett land som är kraftigt och trampar ner, vars land delas av floderna.
Och vattnet ska sina i havet
    och floderna ska torka ut.
Budskap om (profetord, börda över) öknen vid havet [troligtvis Babylon och området kring Eufrat floden]. Som en virvelvind i söder [hebr. negev] sveper fram,
    kommer det från öknen,
    från ett fruktat (fruktansvärt) land [mederna].
Var stilla ni kustlandets invånare, ni Tsidons köpmän som reser (passerar) över havet och fyller dig,
Bli till skam Tsidon för havet har talat, havets fäste säger: "Jag har inte haft födslovånda, inte fött fram, inte har jag uppfostrat unga män, inte fostrat jungfrur."
Han har sträckt ut sin hand över havet, han har skakat kungarikena, Herren (Jahve) har gett befallningar om Kanaan att fördärva dess starka fästen.
Mumlarna (de som mumlar) lyfter upp sina röster, de sjunger,
    för Herrens (Jahves) majestät ropar de från havet.
Ära därför Herren (Jahve) i ljuset, på öarna i havet,
    Herrens (Jahves) namn, Israels Gud (Elohim).
På den dagen,
ska Herren (Jahve) med sitt svärd,
    det stora och starka
straffa Leviatan, den snabba (flyende, hala) ormen,
    och Leviatan, den slingriga ormen,
och döda draken som är i havet.
Sjung till Herren (Jahve) – en ny sång [Jes 2:2; 26:1; Upp 5:9; 14:3],
    hans lovprisning från jordens ändar,
ni som går ner till havet och allt som är däri,
    öarna och deras invånare.
Så säger Herren (Jahve)
    som gör en väg genom havet,
    en stig genom mäktiga vatten,
O, att du ville lyssna till mina befallningar!
    Då skulle din frid (fullständiga harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom) vara som en flod [rikligt och överflödande, se även Jes 66:12]
    och din rättfärdighet som havets vågor (som väller in mot stranden oavbrutet).
Se, dessa ska komma från långt bort
    och dessa från norr och från väster
    och dessa från landet Sinim [Kina].
Varför, när jag kom, fanns där ingen människa?
    Varför, när jag kallade, var det ingen som svarade?
Är min hand avkortad så att den inte kan återlösa [Jes 59:1]?
    Eller har jag ingen kraft att befria?
Se, med min tillrättavisning torkar jag ut havet [2 Mos 14:21],
    jag förvandlar floderna till öken [Jos 3:16],
deras fiskar blir strandsatta
    eftersom där inte finns något vatten och de dör av törst.
Är du inte den som torkade upp havet,
    de stora djupens vatten,
som gjorde en väg i havets djup
    för de återlösta att passera över? [2 Mos 14:21‑22]
För jag är Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
    som rör upp havet så att dess vågor ryter,
    Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn.
Men den onde är som ett upprört hav,
    som inte kan vila
    och dess vatten kastar upp gyttja och smuts.
Då ska du se och stråla,
    ditt hjärta ska förundras (bäva) och fyllas med glädje.
Havets överflöd (rikedomar, eller människor från avlägsna länder) ska föras till dig,
    och hednafolkens välstånd ska komma till dig.
Då kom hans folk ihåg de gamla dagarna,
    Moses dagar.
Var är han som drog upp dem ur havet
    med herdarna över hans hjord?
Var är han som placerade
    sin Helige Ande i deras mitt?
De bär båge och sabel (kortare böjt svärd – hebr. kidon) de är grymma och utan förbarmande. Med ett larm likt havets dån drar de fram till häst, rustade för strid mot dig, arma Sion. [Jämför Jer 50:41‑42 där samma ord riktas mot Babylon.]
Så säger Herren (Jahve): "Vem har gett solen
    till ljus som dagen,
och direktiven till månen och stjärnorna
    till att lysa om natten [1 Mos 1:14‑18],
vem rör upp havet
    så att dess vågor ryter?
    Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn.
Hur blir du tyst?
    Men Herren (Jahve) har gett dig ett uppdrag mot Ashkelon,
och mot havets strand,
    där har han bestämt det.
[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
Därför säger Herren (Jahve) så: Se, jag ska föra din talan och ta hämnd för din räkning, och jag ska torka upp hennes hav och göra hennes källa torr.
Havet har kommit upp över Babel, hon är täckt med dess översvallande vågor.
Vad ska jag ta till vittne (undervisningsexempel) för dig?
    Vad ska jag likna dig vid, du dotter Jerusalem?
Vad kan jag jämföra dig med så att jag kan trösta dig,
    du jungfru, dotter Sion?
För din skada är stor som havet,
    vem kan läka dig? [Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar ordet "Vad" och "vem" på denna bokstav. Det upprepas flera gånger och förstärker därmed behovet av att få ställa frågor om vad, hur och varför, som är en viktig del i sorgens reaktionsfas.]
därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Se, jag ska sträcka ut min hand över Filisteen, och jag ska hugga bort kereteerna och fördärva kustlandets kvarleva.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Se jag är emot dig Tsor och jag ska låta många länder komma upp mot dig som havet låter sina vågor komma upp.
Hon ska bli en plats där man kastar ut nät mitt i havet, för jag har talat det förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve), och hon ska bli ett byte för folken.
Sedan ska havets furstar stiga ner från sina troner och lägga bort sina mantlar och klä av sig sina dyrbart vävda kläder, de ska klä sig själva med fruktans skälvningar (hebr. chadar), de ska sitta på marken och darra av skräck (skälva av fruktan, chadar) hela tiden, de ska förskräckas (bedövas av terror – hebr. shamam) över dig.
Och de ska ta upp en klagosång för dig och säga till dig:
Hur har du ödelagt dem som bor från havet
    de berömda städerna som var starka i havet,
du och deras invånare som lät din skräck
    drabba alla jordens invånare!
Nu ska öarna skaka på dagen för ditt fall,
    ja öarna som är i havet ska bli skräckslagna
när du försvinner (går ut).
"Människobarn säg till Tsors furste: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Eftersom ditt hjärta är upphöjt (högmodigt, stolt)
    och du har sagt: Jag är en gud (el),
jag sitter på Guds (Elohims) tron
    mitt i havet (ordagrant: i havets hjärta),
trots att du är en människa och inte Gud (El),
    likväl ger du ditt hjärta sken av att vara som Guds (Elohims) hjärta.
De ska föra ner dig i avgrunden
    och du ska dö de slagnas död i havets mitt (ordagrant i havets hjärta).
så att fiskarna i havet och fåglarna under himlarna och markens vilda djur och allt som kryper på marken och alla människor som är på jordens ansikte, ska skakas av min uppenbarelse (närvaro) och bergen ska kastas ner och de branta platserna ska falla och varje mur ska falla till marken.
Och det ska ske på den dagen att jag ska ge Gog en plats som är lämpad för begravning i Israel, deras dal som passerar öster om havet, och den ska hindra (stoppa) dem som passerar och där ska de begrava Gog och hans skaror, och de ska kalla (namnge) den "Hamon Gogs dal". [Hebr. hamon betyder "stor mängd" men även oljud, tumult, vrål och dån. Betydelsen kan vara dalen där hela Gogs talrika armé är begravd, eller dalen där det sista vrålet från Gog hördes.]
Han sade till mig:
"Dessa dubbla vatten (den dubbla strömmen – hebr. majim) flyter österut genom landet och kommer sedan ner i öknen (hebr. Arava) [judeiska öknen öster om Jerusalem]. När de sedan rinner ut i havet [Döda havet] – där vattnet är stillastående – så blir det friskt (helas det). [Idag finns inga fiskar eller andra levande varelser i Döda havet på grund av dess höga mineralhalt.]
Fiskare ska stå utmed den, från Ein-Gedi [ordagrant: 'getkällan' – en sötvattenkälla på västra Döda havets strand] till Ein-Eglajim [ordagrant: 'två kalvars källa' – antingen i nordvästliga hörnet eller på östra sidan] ska deras nät ligga på tork. De ska fånga många olika sorters fisk, samma överflöd som i det stora havet [Medelhavet].
Här är skildringen: Jag såg synen på natten. I synen blåste himlens fyra vindar, och det stora havet rördes upp. [Det stora havet är ofta en referens till Medelhavet som är Israels gräns mot väster, men kan också profetiskt tala om folk och nationer, se Upp 17:15. Här verkar betydelsen vara hur det stormar politiskt och nya riken och stormakter växer fram. den persiske kungen Kyros besegrar Mederna 550 f.Kr. och den kommande stormakten Medo-Persien formas; en händelse som kommer att påverka hela världshistorien. Intressant nog tangerar dessa omvälvande världshändelser tidpunkten då Daniel har denna syn.]
Fyra stora vilddjur reste sig ur havet, var och ett olikt det andra. [Vers 17 gör det klart att dessa djur representerar fyra kungar och deras riken. Än i dag förknippas länder med djur. Sveriges riksvapen har t.ex. två lejon, drakar associeras med Kina, örnen med USA osv. Flera gånger betonas den symboliska karaktären i denna syn. Uttryck som "liknade" och "var som" används. Alla dessa djur är rovdjur, vilket beskriver djurens karaktär att jaga och hur dessa riken intar andra länder. Det kan vara värt att reflektera över att det djur som Jesus och hans rike liknas med är ett lamm. De följande fyra djuren har en parallell i Nebukadnessars syn i kapitel 2 med de fyra delarna i statyn.]
Jag såg hur baggen stångade mot väst (havet, dvs. Medelhavet), norrut och söderut. [Medo-Persien utvidgade sitt rike i dessa tre riktningar, men inte österut.] Inget vilddjur [annat rike] kunde stå emot den och ingen kunde rädda något ur dess våld. Den gjorde vad den ville och blev mäktig (agerade arrogant).
Sina palatstält ska han slå upp mellan havet och helgedomens härliga berg. Men han går mot sin undergång och ingen hjälper honom.
[Situationen är inte hopplös, Gud vill återförena sitt folk. I vers 11 nämns nu att Jizreels dag ska bli stor. I nästa vers (Hos 2:1) nämns Hoseas yngsta son Ammi och hans dotter Ruhama utan den hebreiska negativa partikeln lo framför namnen!] Även om antalet av Israels söner ska vara som havets sand som inte kan mätas eller räknas [1 Mos 22:17; 32:12], ska det ske att istället för det som sagts till dem "ni är inte mitt folk" ska det sägas till dem "ni är den levande Gudens söner."
Därför sörjer (torkar) landet
    och alla som bor där försmäktar
med fältens djur och himlarnas fåglar,
    ja till och med (även) havets fiskar tas bort (försvinner).
De ska vandra efter Herren (Jahve)
    som ska ryta som ett lejon,
för han ska ryta
    och sönerna ska komma bävande från väster (havet).
Men jag ska undanröja inkräktaren från norr långt bort från er,
    ja, jag ska förvisa honom till ett torrt och öde land,
hans förtrupp till det östra havet [Döda havet]
    och hans eftertrupp till det västra havet [Medelhavet].
Hans odör ska stiga upp,
    ja stanken från honom ska spridas. För han har gjort stora ting.

Han som har gjort Plejaderna och Orion
    och för fram dödens skugga på morgonen
    och gör dagen mörk som natten,
som kallar på havets vatten
    och utgjuter det över jordens ansikte,
    Herren (Jahve) är hans namn,
Då ska man irra från hav till hav [från Medelhavet i väst till Döda havet i öst],
    från nord till syd
och söka efter Herrens (Jahves) ord,
    men man ska inte finna det."
Och om de gömmer sig själva på Karmels topp,
    ska jag söka och ta dem ut därifrån,
och om de gömmer sig för min åsyn i botten på havet
    ska jag befalla ormen och den ska bita dem.
Det är han som bygger sin övre kammare i himlarna
    och har grundlagt sitt valv på jorden,
han som kallar fram havets vatten
    och utgjuter det över jordens ansikte.
    Herren (Jahve) är hans namn.
Men Herren (Jahve) slungade (kastade) en stark vind till havet och det blev ett mäktigt oväder på havet så att skeppet höll på att brytas sönder.
Sjömännen blev rädda och ropade var och en till sin gud, och de kastade lasten över bord för att lätta skeppet. Men Jona hade gått ner [samma ord "ner" som i vers 3] i de nedersta delarna av båten och han låg och sov en djup sömn.
Han [Jona] sade till dem: "Jag är en hebré och jag fruktar (vördar) Herren, himmelens Gud (Jahve Elohim) som har skapat havet och det torra (marken)." [Mitt i stormen bekänner Jona att Gud har makt över havet och den torra marken!]
Så de sade till honom: "Vad ska vi göra med dig så att havet stillar sig för oss?" Stormen fortsatte nämligen att ligga på.
Då svarade han [Jona] dem: "Ta mig och kasta mig i havet, då ska havet bli lugnt för er. Jag vet att det är på grund av mig som denna våldsamma storm har drabbat er."
Trots det försökte männen i alla fall att ro mot land, men det gick inte för havet fortsatte att storma mot dem.
Så tog de Jona och kastade honom i havet och havet blev lugnt (stormen upphörde lika hastigt som den börjat).
För du slungade mig från djupen
    till havens hjärta
    och floderna omringade mig,
alla dina vågor och dina böljor
    passerade över mig.
Det ska komma en dag när de ska komma till dig
    från Ashur, också till Egyptens städer
och från Egypten ända till floden
    och från hav till hav och från berg till berg.
Han ska på nytt förbarma sig (visa nåd) över oss.
    Han ska segra över (trampa på) våra missgärningar,
    ja, du ska kasta alla våra synder i havets djup.
Han tillrättavisar havet och gör det torrt [Ps 106:9; Matt 8:26; Luk 8:24]
    och torkar upp alla floder.

ד – Dalet

Han tynar bort (hebr. dollu) Bashan [Golanhöjderna] och [bergskedjan] Karmel
    och Libanons blommor torkar bort. [Vissa manuskript har vissnar (hebr. umlal) i båda raderna, medan några har "tynar bort" (hebr. dollu) som börjar på Dalet.]
Är du bättre än [den egyptiska staden] No-Amon som fanns bland floderna [Nildeltat],
som hade vatten runt omkring sig,
vars befästningsvall var havet
    och hennes mur var havet? [No-Amon betyder Guden Amons stad, också känd som Thebes, och var huvudstad i det övre Egypten. Staden förgjordes av assyrierna 663 f.Kr.]
Varför gör du människan som havets fiskar,
    som krypen som inte har någon härskare över sig?
För jorden ska uppfyllas av kunskapen (insikten, förståelsen)
    om Herrens (Jahves) härlighet (överflödande prakt; närvaro) [Hab 3:3‑4],
    liksom vattnen övertäcker havet (döljer havets djup). [Jes 11:9] [Här citerar Habackuk profeten Jesaja som skriver om det kommande fridsriket där Messias ska regera från Jerusalem utöver hela jorden. Alla människor ska se Herren och få en djup personlig erfarenhet av hans härlighet.]
Herre (Jahve) är din vrede (vänd) mot floder?
    Är din ilska upptänd mot floderna
eller din vrede mot havet?
    Eftersom du rider på dina hästar,
    dina vagnar med frälsning (räddning)?
Du har trampat havet med dina hästar,
    skummet (det bubbliga, virvlandet) av mäktiga vatten.
Jag ska svepa bort människor och djur,
    jag ska svepa bort himmelens fåglar och havens fiskar
    och stötestenar [avgudabilder av fåglar och fiskar] tillsammans med de onda.
Jag ska hugga av mänskligheten
    från jordens yta (ordagrant ansikte), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). [Gud hade skapat fiskarna, fåglarna, djuren och människorna, se 1 Mos 1:20‑28. Uppräkningen här är motsatt – vilket förstärker allvaret i Sefanjas profetiska ord. Talet fyra står för hela jorden (de fyra väderstrecken). Fyra gånger används ordet "svepa bort" och totalt fyra gånger mänskligheten/jorden (hebr. adam 2x och hebr. adama 2x). Hebreiska adama är ett generellt ord som kan syfta på hela världen men också landet Israel. I dessa tre första verser är det oklart om det är en världsvid katastrof som väntar – Sefanja har läsarens fulla uppmärksamhet; nu följer tre rader som visar att orden i första hand riktar sig mot Juda och Jerusalem.]
Ve över invånarna längs havet,
    Keretims land [kretensare – folkslag ursprungligen från ön Kreta].
Herrens (Jahves) ord är emot er.
    Kanaan, Filistéernas land:
"Jag ska fördärva dig
    tills det inte längre finns några invånare hos dig."
Havskusten ska bli en betesmark
    med ängar för herdarna och fållor för hjordarna.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
    "Ännu en liten tid och jag ska skaka himlarna och jorden och havet och torra land.
Se, Herren (Adonai) ska utarma henne
    och han ska kasta hennes styrka (mäktighet) i havet,
    och hon ska bli uppslukad av elden.
Jag ska ta bort (förgöra) alla stridsfordon från Efraim
    [den största av Israels norra stammar, syftar ofta på hela landet Israel],
    och stridshästar från Jerusalem,
    och pilbågar (stridsvapen) ska utrotas (helt försvinna).
Sedan ska han tala frid (fred, hebreiska ordet shalom, som innebär Guds välsignelser på alla områden) för hednafolken.
    Hans välde ska sträcka sig från hav till hav [Medelhavet till Döda havet],
    och från floden [Eufrat] till jordens ändar. [Han ska regera över hela världen.]
Över havet ska bedrövelsen passera
    och vågorna ska bli slagna i havet
    och alla Nilens djup ska torka ut.
Assyriens stolthet ska brytas ner
    och Egyptens härskarstav ska försvinna bort.
Hans fötter ska på den dagen stå på Olivberget, på Jerusalems ansikte österut, och Olivberget ska rämna mitt itu och bilda en mycket stor förkastning mot öster och väster, halva berget ska flyttas norrut och halva berget ska flyttas söderut.
På den dagen ska levande vatten strömma ut från Jerusalem, ena hälften till det östra havet [Döda havet] och andra hälften till det västra havet [Medelhavet]. Det ska ske både på sommaren och på vintern. [En flod av levande vatten med sin källa i Jerusalem som aldrig torkar ur är ett gudomligt löfte om välsignelse för en stad där vatten är en bristvara.]



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.