Referenser (283 st)
1 Moseboken (11)
Det år då Noa blev 600 år, den sjuttonde dagen i andra månaden, den dagen öppnades alla det stora djupets källor upp och himlens dammluckor öppnades.
På sjuttonde dagen i sjunde månaden blev arken vilande (hebr. nuach – snarlikt Noas namn) på Araratbergen [bergskam i gränsområdet mellan Turkiet och Armenien].
Vattnet fortsatte hela tiden att minska fram till den tionde månaden. På den första dagen i den tionde månaden blev bergens toppar synliga.
Och det hände, i det 601:a året [1 + 600 år; av Noas livsdagar], i den första månaden, på den första [dagen], att vattnet hade torkat upp från jorden. Noa tog bort taket från arken, och såg, och se (hebr. – perspektivbyte, vi får nu se med Noas ögon]: Marken hade torkat upp!
I den 2:a månaden på den 27:e dagen var marken helt torr.
Och Laban sade till honom: "Med säkerhet är du mina ben och mitt kött." Och han vistades hos honom i en månads tid.
Det hände ungefär tre månader senare att man berättade för Juda och sade: "Tamar, din svärdotter har varit tempelsköka och nu har hon dessutom blivit gravid, hon är med barn genom prostitution."
Juda sade: "Ta hit henne och låt henne brännas."
2 Moseboken (18)
"Denna månad [Aviv/Nisan – på våren] ska vara den viktigaste månaden, den ska bli den första av årets månader. [Israeliternas nya år ska börja med att komma ihåg uttåget från Egypten. Den första månaden är på hebreiska Aviv och betyder "månaden då axen mognar", det babylonska namnet är Nisan och den judiska månaden motsvarar ungefär mars/april. De tolv månaderna är: Nisan (Aviv), Ijar, Sivan, Tamuz, Av, Elul, Tishri, Cheshvan, Kislev, Tevet, Shevat, Adar.
Det judiska nyåret, då man växlar år, infaller dock i den sjunde månaden Tishri på den första dagen som är Rosh Hashana (som är det namn som Jom Teroah, Shofarhögtiden, kallas sedan 1600-talet).]
Berätta för hela Israels folk: På den 10:e dagen i denna månad ska varje familj ta ett lamm – ett lamm för varje hushåll.
Ni ska ta hand om det fram till den 14:e i denna månad. [Lammet ska vara separerat fyra dagar från de andra fåren.] Sedan ska hela Israels folk slakta det vid skymningen. [Ordagrant "mellan aftnarna" (hebr. ben arbaim), från det att solen börjar gå ner fram till solnedgången. I Israel är det någon gång mellan klockan 15-18. Under NT:s tid hade man börjat tolka det som mellan 12 och 18, antagligen pga. logistiska problem med att alla skulle slakta i templet och köa i stället för att alla slaktade hemma.
Detta är en förebild på Jesus som red in i Jerusalem fyra dagar innan gripandet och korsfästelsen. På samma sätt som lammet här ska leva med och synas av den familj som sedan ska slakta och äta det, måste Jesus bli synad av prästerna i Jerusalem innan han kunde gå till korset. Även dörrposterna och tvärslån är en bild på korset där Jesus göt sitt blod (). Jesus var ett heloffer (). Jesu kropp togs ner från korset innan kvällen ().]
Från kvällen den 14:e dagen i första månaden ända till kvällen den 21:a dagen i månaden ska ni äta osyrat bröd.
Denna dag i månaden Aviv [det kaananeiska namnet på månaden som också kallas Nisan, se ] drog ni ut.
Och det ska ske när Herren (Jahve) ska föra in er i kananéernas och hettiternas och amoréernas och hiviternas och jevuséernas land, som han har lovat med ed till era fäder att ge er [], ett land som flyter av mjölk och honung, att ni ska betjäna, hålla denna gudstjänst i denna månad.
När hela Israels folk vandrade ut från Elim och kom till Sinaiöknen, mellan Elim och Sinai, på femtonde dagen i andra månaden [Ijar – april/maj] sedan de hade lämnat Egypten,
Precis på dagen tre månader efter att Israels barn (söner) hade gått ut från Egyptens land kom de till Sinais öken.
Det osyrade brödets högtid (hebr. chag matsah) ska du hålla (bevara; vaka över - hebr. shamar). Sju dagar ska du äta osyrat bröd (hebr. matsah) som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden Aviv [ett annat namn på vårmånaden Nisan – motsvarar mars/april], för denna månad (ordagrant; i den) drog (gick) du ut från Egypten. Ingen ska komma inför mig tomhänt [utan offergåva]. [Detta är den första av de stora vallfärdshögtiderna och den inleds den 15:e Nisan (som är det babylonska namnet på den första hebreiska månaden, Aviv – "månaden då axen mognar", se ). Ytterligare två högtider som förknippas med det osyrade brödets högtid infaller under dessa dagar – Pesach som firas kvällen innan (dvs. den 14:e Nisan, se ) och Förstlingsfruktens högtid (Bikkurim) som infaller andra eller tredje dagen under det osyrade brödets högtid, se .]
Du ska hålla (vakta, skydda, bevara) det Osyrade Brödets högtid. Sju dagar ska du äta osyrat bröd som jag befallt dig, på den bestämda tiden i månaden Aviv [Även kallad Nisan. Aviv betyder vår och anger att det är den första vårmånaden.] för i månaden Aviv kom du ut ur Egypten.
"På den första dagen i den första månaden [Aviv/Nisan] ska du sätta upp mötestältets Tabernakel.
Och det skedde i den första månaden [Aviv], på det andra året [efter uttåget ur Egypten] på den första dagen i månaden, att Tabernaklet restes. [Det är denna månad den 14:e dagen som Peasch firas följt av det osyrade brödets högtid den 15:e dagen och sju dagar.]
3 Moseboken (15)
Detta ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") för er. I sjunde månaden på den 10:e dagen [10:e Tishri, som infaller i september/oktober] ska ni rannsaka er själva [ordagrant: "ödmjuka era själar"; detta inkluderar ofta fasta, se ; , ] och inte utföra något arbete alls, oavsett om det är någon från ert eget land eller en främling som vistas bland er.
Under den första månaden [Nisan, som infaller under mars-april], på kvällen den 14:e i månaden är Herrens (Jahves) påsk (Pesach). [Just här beskrivs inte påsken utförligare men i finns en detaljerad beskrivning av hur denna dag ska firas. Se även ; .]
På den 15:e dagen i samma månad [Nisan, på våren] är Herrens (Jahves) det osyrade brödets högtid (matzot). Under sju dagar ska ni äta osyrat bröd.
Tala till Israels barn (söner) och säg: I sjunde månaden [Tishri, som infaller september/oktober], på första dagen i månaden ska ni hålla en sabbatsvila, en minnesdag (då ni kommer ihåg) med höga ljud [rop och shofarstötar, se ], en helig sammankomst.
Exakt på (hebr. ach, betonar något viktigt) den 10:e dagen i denna sjunde månad [Tishri] är Försoningsdagen (Jom Kippur; det bibliska namnet är Jom Hakippurim – ordagrant "Försoningarnas dag"), en helig sammankomst för er för att ni ska rannsaka er (era själar, hela er varelse – hebr. nefesh). Du ska bära fram ett eldsoffer till Herren (Jahve).
Det ska vara en sabbat med högtidlig vila för er och ni ska ödmjuka era själar. Efter 9:e dagen i månaden på kvällen, från afton till afton, ska ni fira er sabbat. [Här är hebreiskan lite korthuggen i sitt uttryck men judarna tolkar denna vers som att man ska inleda Försoningsdagen innan solen hunnit gå ner helt och därför blir detta dygn längre än 24 timmar. De tio dagarna mellan Jom Teroah och Jom Kippur är dagar då folket än idag rannsakar sig själva. Det är en tid då man försöker reda ut ouppklarade konflikter. Man tänker tillbaka på det år som gått för och bekänner fel och misstag man gjort. Det är en tid då man gör allt man kan för att leva i frid med varandra, se . Enligt judisk tradition är det på nyårsdagen, Jom Teroah (i modern hebreiska Rosh Hashana) som Gud avgöra vem som ska skrivas i livets bok, och på Jom Kippur som skriften beseglas. Därav hälsningsfrasen på Jom Kippur: Gmar chatimah tova som betyder "må ni bli inskrivna i livets bok".]
Tala till Israels barn (söner) och säg: På 15:e dagen i denna sjunde månad [Tishri] är det Lövhyddohögtid sju dagar till Herren (Jahve).
Exakt på (hebr. ach, betonar också något viktigt) den 15:e dagen i den sjunde månaden, när du har samlat in landets frukt ska du hålla Herrens (Jahves) högtid i sju dagar. Den första dagen ska vara en sabbatsvila och den åttonde dagen ska också vara en sabbatsvila.
Ni ska fira det som en festlig högtid till Herren (Jahve) i sju dagar varje år. Det är en evig stadga för kommande generationer. Ni ska fira den i den sjunde månaden [Tishri, som infaller på hösten i september/oktober].
På den 10:e dagen i den sjunde månaden [Tishri], på Yom Kippur (Försoningsdagen), ska du blåsa i shofaren (bagghornet) över hela landet.
Och om det är från 1 månad gammal till 5 års ålder,
ska uppskattningen (värderingen) vara 5 shekel silver för pojkar
och 3 shekel silver för flickor.
4 Moseboken (38)
Och Herren (Jahve) talade till Mose i Sinai öken, i mötestältet (Tabernaklet – hebr. ohel moed), på den första dagen i den andra månaden, det andra året efter att de kommit ut ur Egypten [tabernaklet hade varit uppsatt en månad () och israeliterna hade varit nästan ett år i öknen], och sade:
De samlade hela menigheten tillsammans på den första dagen i den andra månaden och de kungjorde deras stamtavlor efter deras familjer, enligt deras fäders hus, i enlighet med antalet namn från 20 års ålder och uppåt, varje man var för sig.
"Räkna Levis söner efter deras fäders hus, efter deras familjer, alla män från en månads ålder och uppåt ska du räkna bland dem."
De som räknades bland dem enligt antalet av alla män från en månads ålder och uppåt, de som räknades bland dem var 7 500.
enligt antalet av alla män från en månads ålder och uppåt, 8 600, väktare av helgedomens angelägenheter.
Och de som räknades bland dem enligt antalet av alla män från en månads ålder och uppåt, de som räknades bland dem var 7 500.
Alla de som räknades av leviterna, som Mose och Aron räknade på Herrens (Jahves) befallning efter deras familjer, alla män från en månads ålder och uppåt, var 22 000.
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Räkna alla förstfödda män av Israels söner, från en månads ålder och uppåt, och ta antalet av deras namn.
Och alla förstfödda män enligt antalet namn, från en månads ålder och uppåt, av dem som räknades bland dem, var 22 273.
Och Herren (Jahve) talade till Mose i Sinai öken den första månaden det andra året efter att de kommit ut ur Egyptens land och sade:
Den 14:e denna månad vid skymningen (ordagrant: 'mellan kvällarna') ska ni fira den bestämda högtiden. Enligt alla dess förordningar (ordagrant "saker inristat") och enligt alla dess påbud (bindande juridiska beslut) ska ni fira den."
Och de firade påsk i den första månaden på den 14:e i månaden vid skymningen, i Sinai öken i enlighet med allt som Herren (Jahve) befallt Mose [], så gjorde Israels söner.
den andra månaden på den 14:e vid skymningen (mellan kvällarna) ska han fira den, de ska äta det med osyrat bröd och bittra örter [],
Om det var två dagar eller en månad eller ett år som molnet dröjde över Tabernaklet och stannade (ordagrant bosatte sig) över det, förblev Israels söner lägrade och vandrade inte men när det togs upp vandrade de.
Också under era glada dagar och era bestämda högtider [Herrens högtider, se ] och vid era nymånader ska ni blåsa med trumpeterna över era brännoffer och över era shalomoffer, och de ska för er vara en åminnelse inför er Guds (Elohims) ansikte. Jag är Herren er Gud (Jahve Elohim)."
Och det skedde i det andra året i den andra månaden på den tjugonde dagen i månaden att molnet togs upp från [sin plats] över vittnesbördets tabernakel.
utan en hel månad, tills det kommer ut ur era näsborrar och det blir vämjeligt för er, eftersom ni har förkastat Herren (Jahve) som är ibland er och oroat honom med gråt och sagt: Varför kom vi ut från Egypten?"
Mose sade: "Folket som jag är ibland är 600 000 män på sina fötter, och ändå har du sagt: Jag ska ge dem kött, så att de kan äta en hel månad!
Och deras återlösningspengar från en månads ålder ska du återlösa dem, efter din värdering, 5 shekel silver efter helgedomens shekel, samma som 20 gera.
Och Israels söner, hela församlingen kom till Tsins öken i den första månaden och folket bodde i Kadesh och Mirjam dog där och begravdes där.
Och de som blev räknade bland dem var 23 000, alla män från en månads ålder och uppåt, för de räknades inte bland Israels söner eftersom de inte fick något arv bland Israels söner.
Och vid era nymånader ska ni bära fram ett brännoffer till Herren (Jahve),
två unga oxar
och en bagge,
sju felfria årsgamla lamm av hankön
Och ert drickoffer ska vara
en halv hin [1,8 liter] vin till en oxe
och en tredjedels hin [1.9 liter] till en bagge
och en fjärdedels hin [0,9 liter vin] till ett lamm.
Detta är brännoffret för varje nymånad genom årets alla månader.
Och i den första månaden på den 14:e i månaden är Herrens (Jahves) påsk (Pesach).
Och den 15:e dagen i denna månad ska vara en högtid, sju dagar ska ni äta osyrat bröd.
Och i den sjunde månaden [Tishri] på den första dagen i månaden, ska ni hålla en helig sammankomst, ni ska inte utföra något slags arbete, det är en dag då ni ska lyssna på ljudet från shofaren. [Ordagrant signaldagen.]
vid sidan om (förutom, utöver) brännoffret som hör till nymånaden och dess matoffer och de oavbrutna (dagliga) brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer, i enlighet med era påbud (bindande juridiska beslut), som en söt doftnjutning, ett eldsoffer till Herren (Jahve).
Och på den 10:e dagen i denna sjunde månad [Tishri] ska ni hålla en helig sammankomst, och ni ska rannsaka era själar, ni ska inte utföra något slags arbete,
På den 15:e dagen i den sjunde månaden [Tishri] ska ni hålla en helig sammankomst, ni ska inte utföra något slags arbete, och ni ska hålla en fest till Herren (Jahve) i sju dagar,
De vandrade från Rameses [förrådsstad i området Goshen i lägre Egypten, se ] i den första månaden [Aviv/Nisan] på den 15:e dagen i den första månaden, från morgonen efter Pesach (påsken) gick Israels söner ut stolt (ordagrant: "med en hög hand") i alla egypternas åsyn,
Och prästen Aron gick upp till berget Hor på Herrens (Jahves) befallning, och dog där, i det fyrtionde året efter att Israels söner kommit ut ur Egyptens land, i den 5:e månaden på den första dagen i månaden.
5 Moseboken (4)
Och det hände på det fyrtionde året i den elfte månaden på den första dagen i månaden [den 1 Shevat – motsvarar jan/feb 1406 f.Kr.] att Mose talade till Israels söner angående allt det som Herren (Jahve) befallt dem.
Håll (vakta, skydda, bevara) månaden Aviv [samma som Nisan, den första vårmånaden och den första månaden i den bibliska kalendern] och håll (vakta, skydda, bevara) påsken till (inför) Herren din Gud (Jahve Elohim), för i månaden Aviv förde Herren din Gud (Jahve Elohim) ut dig från Egypten på natten.
Josua (2)
Och folket kom upp från Jordan på den 10:e dagen i den första månaden (den 10 Nisan) och slog läger i Gilgal på Jerikos östra sida.
Och Israels söner hade sitt läger i Gilgal [] och de firade Pesach på Jerikos slätt på den 14:e i månaden [].
Domarboken (5)
Och hon sade till sin far: "Låt detta bli gjort med mig. Lämna mig ensam två månader så att jag kan lämna och gå ner på bergen och begråta min oskuld, jag och mina vänner."
Och han sade: "Gå." Och han sände iväg henne två månader och hon lämnade, hon och hennes vänner och begrät hennes oskuld på bergen.
Och det skedde när de två månaderna var slut att hon kom tillbaka till hennes far som gjorde med henne efter eden som han avlagt. Och hon hade inte känt någon man.
Och det blev en sedvänja i Israel
Och hans konkubin bedrev otukt [förargades] mot honom. Hon lämnade honom och gick till sin fars hus, [söderut] till Betlehem i Juda. Där var hon under fyra månaders tid. [Den hebreiska formuleringen är ovanlig med "mot honom", den grekiska översättningen Septuaginta översätter att "hon blev arg på honom". I den arameiska tolkningsskriften targum, från andra tempelperioden, nämns att hon "ratade honom". Eftersom Moseböckerna inte nämner en kvinna som skiljer sig från sin man, kan den ovanliga formuleringen här vara ett sätt att beskriva hur hon lämnar honom, vilket då skulle falla under kategorin otrohet (trots att hon inte varit otrogen med någon annan man). Vad som är helt klart är att något gör att det blir en äktenskapskris och hon lämnar honom och går tillbaka till sin familj. Efter fyra månader tar mannan initiativ för att försöka få henne tillbaka och han välkomnas både av kvinnan och hennes far.]
Men de vände och de flydde mot öknen till Rimmons klippa, 600 män, och de stannade i Rimmons klippa fyra månader.
1 Samuelsboken (7)
Och Herrens (Jahves) ark var i filistéernas land i 7 månader.
Och David sade till Jonatan: "Se, i morgon är det nymånad, när jag ska sitta hos kungen och äta, låt mig gå så att jag kan gömma mig själv på fältet till den tredje dagen på kvällen.
Och Jonatan sade till honom: "I morgon är det nymånad (nymåne) och du kommer att saknas, din stol ska vara tom.
Och David gömde sig själv på fältet, och när nymånaden hade kommit satte sig kungen [Saul] ner för att äta måltiden.
Och det hände på morgonen efter nymånen, som var den andra dagen, att Davids plats var tom, och Saul sade till Jonatan: "Varför kommer inte Jishajs son [David] till måltiden, varken igår eller idag?"
Och Jonatan steg upp från bordet i brinnande vrede och åt ingen mat den andra dagen i månaden, för han sörjde för David och eftersom hans far hade lagt skam på honom.
Och antalet dagar som David bodde i filistéernas land var ett fullt år och fyra månader.
2 Samuelsboken (5)
Och tiden som David var kung i Hebron (Chevron) över Juda hus var sju år och sex månader.
I Hebron regerade han över Juda i 7 år och 6 månader, och i Jerusalem regerade han 33 år över hela Israel och Juda.
Och Herrens (Jahves) ark förblev i gititen Oved-Edoms hus tre månader, och Herren (Jahve) välsignade Oved-Edom och hela hans hus.
Och när de gått fram och tillbaka genom hela landet, kom de till Jerusalem efter 9 månader och 21 dagar.
Och Gad kom till David och berättade för honom och sade: "Ska sju år av hungersnöd komma till dig i landet? Eller vill du fly tre månader framför dina fiender när de jagar dig? Eller ska det vara tre dagar med pest i landet? Ta nu råd och tänk igenom vilket svar jag ska ge till honom som har sänt mig."
1 Kungaboken (14)
Och Salomo hade 12 överhuvuden över hela Israel som försåg kungens hushåll med livsmedel, varje man skulle förse för en månad varje år.
Och dessa ledare [för de tolv regionerna] försåg kung Salomo och alla som kom till kungens bord med proviant, varje man sin månad, de lät ingenting saknas. [Över tid blir bördan för stor och folket ber Salomos efterträdare att lätta på skattebördan, se . Orden från Mose finns som en varning.]
Och han sände dem till Libanon, 10 000 en månad i grupper, en månad var de i Libanon och två månader var de hemma, och Adoniram var ledare över de tjänstepliktiga.
Och det skedde i det 480:e året efter att Israels söner kommit ut från Egyptens land, i det fjärde året som Salomo regerade över Israel, i månaden Ziv (Sivan), som är den andra månaden att han började bygga Herrens (Jahves) hus. [Denna vers tillsammans med de 300 åren i pekar på att uttåget skedde på 1400-talet f.Kr. Vanligt är att datera ivigningen av templet till 966 f.Kr., vilket då ger året för uttåget till 1446 f.Kr. De som hävdar ett senare datum för uttåget (ca 1260 f.Kr.) ser talet 480 symboliskt för 12 generationer av de tolv dommarna (40 x 12 = 480). Den grekiska översättningen Septauguinta skriver nummret 440.]
Och i det 11:e året i månaden Bol (Cheshvan), som är den åttonde månaden, var huset fullbordat i alla sina delar enligt alla dess ritningar. Och huset blev byggt på sju år.
Och alla Israels män samlades till kung Salomo vid festen [Lövhyddofesten] i månaden Etanim, som är den sjunde månaden. [Etanim var den sjunde månaden i den kananeiska kalendern, motsvarar Tishri. Invigningen sker elva månader efter att templet färdigställts.]
för Joav och hela Israel stannade där sex månader till dess han hade huggit av varje man i Edom,
Och Jerovam påbjöd en fest i den åttonde
månaden på den 15:e dagen i
månaden som liknade festerna i Juda, och han gick upp till altaret. Detta gjorde han i
Betel och offrade till kalven som han hade gjort, och han placerade prästen i
Betel på den höga platsen som han hade gjort.
Och han gick upp till altaret som han hade gjort i
Betel på den 15:e dagen i den åttonde
månaden, den åttonde
månaden som han hade bestämt i sitt eget hjärta, och han påbjöd en fest för Israels söner och gick upp till altaret och offrade.
2 Kungaboken (12)
Och han sade: "Varför vill du gå till honom idag?" Det är varken nymåne eller sabbat."
Och hon sade: "Shalom!" [En önskan om att allt ska bli bra.]
[Zecharja var Israels 15:e kung. Han regerade 6 månader innan han dödades av hans eftertärdare. Den kortare varianten av hans namn, Zecharja används i ; .] I det 38:e året till Azarjaho (Azarjas/Ussias), Juda kung regerade Zecharjaho (Sakarja), Jerovams son över Israel i Samarien i sex månader.
Jehoachaz var 23 år när han började regera och han regerade tre månader i Jerusalem, och hans mors [drottningmoders] namn var Chamotal, Jeremias dotter från Livna. [Jehoachaz morfar Jeremia är inte den kända profeten Jeremia, eftersom han var gift, se ]
Jehojachin var 18 år när han började regera och han regerade tre månader i Jerusalem och hans mors [drottningmoders] namn var Nechushta, Elnatans dotter från Jerusalem.
Och det skedde i hans 9:e regeringsår, i den tionde månaden på den 10:e dagen i månaden att Nebukadnessar, Babels kung kom, han och hela hans armé, mot Jerusalem och slog läger mot henne och de byggde belägringsvallar mot henne runtom.
På den 9:e dagen till månaden var hungersnöden stark i staden och inget bröd fanns till landets folk.
Och i den 5:e månaden på den sjunde dagen i månaden som var det 19:e året av Nebukadnessar, Babels kung, kom Nevozaradan, ledaren för vakten en av Babels kungs tjänare, till Jerusalem.
Men det hände i den sjunde månaden [Tishri] att Jishmael, Netanjas son, Elishamas son av kunglig börd, kom och tio män med honom och slog Gedaljaho så att han dog och judarna och kaldéerna som var med honom i Mitspa.
Och det skedde i det 37:e året av Jehojachins, Juda kungs fångenskap, i den tolfte månaden på den sjunde dagen i månaden att Evil-Merodach, Babels kung det år han började regera, lyfte upp Jehojachins huvud, Juda kung, ut från fängelset.
1 Krönikeboken (21)
Dessa sex föddes åt honom i Hebron, där han regerade i sju år och sex månader. I Jerusalem regerade han i trettiotre år.
Det var de som i första månaden gick över Jordan när den svämmade över alla sina bräddar och jagade bort alla som bodde i dalarna, åt öster och åt väster.
Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus och hans familj i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde.
Välj vilket du vill ha: antingen svält i tre år eller förödelse i tre månader genom dina motståndare utan att du kan komma undan dina fienders svärd, eller Herrens svärd med pest i landet under tre dagar då Herrens ängel sprider fördärv inom hela Israels område. Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig."
De skulle hjälpa till vid alla brännoffer åt Herren på sabbaten, vid nymånaderna och vid högtiderna, så många som det var bestämt och som det var föreskrivet för dem, alltid inför Herrens ansikte.
Detta är förteckningen på Israels barn, efter deras antal, med huvudmännen för deras familjer och med överbefäl och underbefäl och med deras förmän, vilka tjänade kungen i allt som rörde krigsfolkets avdelningar, som kom och gick växelvis för var och en av årets alla månader. Varje avdelning bestod av 24 000 man.
Över den första avdelningen, den som tjänstgjorde under första månaden [Nisan], hade
Jashobam, Sabdiels son, befälet. I hans avdelning fanns 24 000.
Han hörde till Peres barn och var huvudansvarig för alla befäl som tjänstgjorde under första månaden.
Över den andra månadens [Ijars] avdelning hade ahoaiten Dodaj befälet, det var hans avdelning. Där fanns också fursten Miklot, och i hans avdelning fanns 24 000.
Den tredje befälhavaren, som tjänstgjorde under tredje månaden [Sivan], var
Benaja, översteprästen Jojadas son. I hans avdelning fanns 24 000.
Den fjärde, som tjänstgjorde under fjärde månaden [Tamuz], var
Asael, Joavs bror, och efter honom hans son Sebadja. I hans avdelning fanns 24 000.
Den femte, som tjänstgjorde under 5:e månaden [Av], var
befälhavaren Shamhut, jisraiten. I hans avdelning fanns 24 000.
Den sjätte, som tjänstgjorde under sjätte månaden [Elul], var
tekoaiten Ira, Ickeshs son. I hans avdelning fanns 24 000.
Den sjunde, som tjänstgjorde under sjunde månaden [Tishri], var
peloniten Heles av Efraims barn. I hans avdelning fanns 24 000.
Den åttonde, som tjänstgjorde under åttonde månaden [Cheshvan], var
husatiten Sibbekaj, som hörde till seraiterna. I hans avdelning fanns 24 000.
Den nionde, som tjänstgjorde under nionde månaden [Kislev], var
anatotiten Abieser, som hörde till benjaminiterna. I hans avdelning fanns 24 000.
Den tionde, som tjänstgjorde under tionde månaden [Tevet], var
netofatiten Mahraj, som hörde till seraiterna. I hans avdelning fanns 24 000.
Den elfte, som tjänstgjorde under elfte månaden [Shevat], var
pirgatoniten Benaja av Efraims barn. I hans avdelning fanns 24 000.
Den tolfte, som tjänstgjorde under tolfte månaden [Adar], var
netofatiten Heldaj, som hörde till Otniels släkt. I hans avdelning fanns 24 000.
2 Krönikeboken (19)
Se, nu vill jag bygga ett hus åt Herren min Guds namn och helga det åt honom. Där ska man tända väldoftande rökelse inför hans ansikte och alltid ha skådebröden upplagda och offra brännoffer morgon och kväll, på sabbaterna, vid nymåne och vid Herren vår Guds högtider. Detta är för all framtid stadgat för Israel.
Han började bygga på andra dagen i andra månaden i sitt fjärde regeringsår [April 966 f.Kr.].
Alla Israels män samlades då hos kungen under högtiden [lövhyddohögtiden, som firades den 15:e Tishri och sju dagar, se ] i sjunde månaden.
Men på tjugotredje dagen i sjunde månaden lät han folket gå hem till sina tält, och de var fyllda av glädje och fröjd över det goda som Herren hade gjort mot David och Salomo och mot sitt folk Israel.
Varje dag offrade han enligt Moses befallning de bestämda offren för den dagen, på sabbaterna, vid nymånaderna och vid högtiderna tre gånger om året: vid det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid lövhyddohögtiden.
De samlades i Jerusalem i tredje månaden av Asas femtonde regeringsår [ca 896 f.Kr.. på våren, kanske under påskhögtiden i Jerusalem].
I sitt första regeringsår, i första månaden [mars/april 715 f.Kr.], öppnade han dörrarna till Herrens hus och fick dem i ordning.
De började att helga templet på första dagen i första månaden, och på åttonde dagen i månaden hade de hunnit till Herrens förhus. De helgade sedan Herrens hus under åtta dagar. På sextonde dagen i första månaden var de färdiga.
Kungen och hans furstar och hela församlingen i Jerusalem enades om att hålla påskhögtiden i andra månaden.
Mycket folk, en stor församling, kom samman i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i andra månaden.
Och på fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påskalammet. Prästerna och leviterna, som nu skämdes och därför hade helgat sig, förde vid högtiden fram brännoffer till Herrens hus.
Kungen gav en del av det han ägde till brännoffren, nämligen till brännoffer morgon och kväll och till brännoffer på sabbaterna, vid nymånaderna och högtiderna, så som det var skrivet i Herrens lag.
I tredje månaden började de att lägga upp högarna, och i sjunde månaden var de färdiga med det.
Josia firade Herrens (Jahves) påsk i Jerusalem. Man slaktade påskalammet på fjortonde dagen i första månaden.
Han var tjugotre år när han blev kung, och han regerade 3 månader i Jerusalem.
[Jehojachin regerade 598 f.Kr.] Jehojachin (Jojakin) var 18 år när han blev kung, och han regerade 3 månader och 10 dagar i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon.
Esra (13)
Och när den sjunde månaden [höstmånaden Tishri, troligtvis 538 f.Kr.] var inne och Israels barn hade bosatt sig i sina städer, samlades folket som en man (som en enhet; samstämt) i Jerusalem.
Därefter bar de fram det dagliga brännoffret, offret vid nymånad och offren för alla Herrens (Jahves) heliga sammankomster [alla Herrens högtider som beskrivs i ], liksom alla frivilliga offer som bars fram till Herren (Jahve).
Från den första dagen i den sjunde månaden började de offra brännoffer till Herren (Jahve) trots att grunden till Herrens (Jahves) tempel ännu inte var lagd.
I den andra månaden på det andra året, efter att de kommit till Herrens (Elohims) hus i Jerusalem, Serubbabel (Zerubbavel), Shealtiels son, och Jeshoa, Jotsadaks son och resten av deras bröder, prästerna, leviterna och alla dem som återvänt från fångenskapen till Jerusalem, började arbetet. De utsåg leviterna från 20 års ålder och äldre till att övervaka arbetet på Herrens (Jahves) hus.
De som återvänt från exilen firade påsken [, ; ] på den 14:e i den första månaden [14 Nisan – 21 april 516 f.Kr., se ],
Han kom till Jerusalem i den 5:e månaden [Av] i kungens sjunde regeringsår. [Den första dagen i Av i Arttacheshasettas sjunde regeringsår motsvarar 4 aug 458 f.Kr.]
Han påbörjade sin resa upp från Babylon på den första dagen i den första månaden [Nisan] och kom till Jerusalem på den första dagen i den 5:e månaden [Av], [den långa resan gick bra] eftersom Guds (Elohims) goda hand var över honom. [Resan, via Karkemisch i norra Syrien, var en lång och farlig resa, se . Datumet 1 Nisan motsvarar 8 april och 1 Av 4 aug 458 f.Kr. Det tog drygt tre och en halv månad att resa de 140 milen och man gick i genomsnitt 15 km per dag. Särskilt den senare delen av resan under sommarmånaderna blir det väldigt hett i området. Datumen anspelar också på ett nytt uttåg liknande det från Egypten, se ; . Det finns även en koppling till profeten Jesaja, se .]
Sedan gav vi oss iväg från floden Ahava på den tolfte dagen i den första månaden för att gå till Jerusalem. Guds hand var över oss och han bevarade oss från fiendens hand och bakhåll längs vägen.
Inom de tre dagarna samlades alla Juda och Benjamins män i Jerusalem. Det var den tjugonde dagen i den nionde månaden, och allt folket satt på den öppna platsen framför Guds (Elohims) hus, de darrade (bävade) både för sakens skull och på grund av regnet. [Den nionde månaden Kislev infaller runt november/december då regnperioden har börjat i Israel.]
Och de fördrivnas söner gjorde så. Och Esra, prästen, tillsammans med utvalda ledare i varje släkt (ordagrant "fädernas huvuden till fädernas hus") och var och en av dem var avskilda med sina namn. De satte sig ner den första dagen i den tionde månaden (Tevet som infaller i december/januari) och granskade ärendet.
Och de blev färdiga med alla män som hade gift sig med främmande kvinnor den första dagen i den första månaden (Nisan som infaller i mars – april). [Detta arbete med att skilja männen från sina främmande fruar tog alltså tre månader att fullfölja. Det visar att man var både noggrann och omsorgsfull. Dessutom skrevs allting ner.]
Nehemja (7)
Nehemjas, Chachaljas sons, ord
(berättelse). Och det hände sig i
månaden Kislev
[den 9:e månaden, motsvarar november/december i vår kalender], under det tjugonde året
[444-445 f.Kr.], när jag var i huvudstaden
Susa (Shushan) [i Persien, nuvarande Iran],
Och det hände i månaden Nisan [den första månaden, motsvarar mars/april i vår kalender] i kung Artachshastas tjugonde regeringsår [445 f.Kr.], när vinet stod framför honom och jag tog upp vinet och gav det till kungen. Jag hade inte tidigare visat mig bedrövad i hans närvaro. [Det har nu gått fyra månader sedan Nehemja fått rapporten om nöden i Jerusalem, se .]
Det övriga folket gav:
20 000 gulddrachmer [170 kg guld]
2 000 silverminor [1 000 kg silver]
67 prästskrudar
Då kom prästen Esra med undervisningen [de fem Moseböckerna – hebr. Torah] till de samlade, till män och kvinnor och alla som kunde förstå vad de hörde. [Även barn, se .] Det var den första dagen i sjunde månaden [8 oktober 445 f.Kr.].
De fann det skrivet i undervisningen (Torah) att Herren genom Mose hade befallt att Israels barn skulle bo i lövhyddor under högtiden i sjunde månaden [15-22 Tishri, se ],
På tjugofjärde dagen i samma månad [31 okt 445 f.Kr. – två dagar efter lövhyddohögtiden har avslutats, se ] samlades Israels barn till fasta, klädda i sorgdräkt och med jord på sina huvuden [för att visa sin sorg och omvändelse].
till skådebröden och det dagliga matoffret, till det dagliga brännoffret och offren på sabbaterna, vid nymånaderna och högtiderna, till tackoffren och syndoffren för Israels försoning och till allt arbete i vår Guds hus.
Ester (24)
Turen kom för varje jungfru att gå in till Ahasveros (Xerxes), efter att allting blivit gjort för henne i enlighet med lagen för kvinnorna, tolv månader varade deras dagar med smörjelse (skönhetsbehandlingar). Det var sex månader med myrraolja och sex månader med söta dofter och med andra krämer för kvinnorna.
Ester fördes till kung Ahasveros (Xerxes), till hans kungliga hus, i den tionde månaden, som är månaden Tevet (december/januari), i kungens sjunde regeringsår. [Ester blir drottning december 479 f.Kr. eller januari 478 f.Kr., fyra år efter att den tidigare drottningen Vasti blivit avsatt. Ester tillträder antingen i slutet av Persiens andra krig med grekerna eller under tiden det pågår. Invasionen inleddes våren 480 f.Kr.]
I den första månaden, som är månaden Nisan (mars/april), i kung Ahasveros (Xerxes) tolfte regeringsår [fem år efter att Ester blivit drottning, omkring 474 f.Kr.], kastade man lott (por) inför Haman, från dag till dag och från månad till månad, (lotten föll på) den tolfte månaden som är månaden Adar (februari/mars). [I den hedniska världsbilden lades stor vikt vid att fråga gudarna om råd. Haman ville kasta lott för att hitta den "mest lyckosamma" dagen att utföra sin plan. Fynd av antika tärningar i det Assyriska riket visar på hur viktig de olika gudarnas roll var i detta. Det är troligt att i början på året kastas lotten för att avgöra dagar för viktiga händelser. Lotten faller nu på sista månaden, knappt ett år från det man kastat lott.]
Sedan kallades kungens skrivare in i den första månaden på den 10:e dagen i månaden. [Detta är dagen innan påskhögtiden som börjar den 14 Nisan, se . År 479 f.Kr. inföll den 17 april.] Allt skrevs i enlighet med det som Haman befallde, till kungens satraper och guvernörerna som var över alla provinser, och till furstarna över varje folkslag, till alla provinser efter deras eget skrivsätt (på deras olika skriftspråk) och till varje folk på deras eget språk. I kung Ahasveros (Xerxes) namn blev det skrivet, och det var förseglat med kungens signetring. [Här i finns ett märkligt kodat budskap. Med ett intervall på 6 bokstäver står det "Haman v´satan rajach" som betyder "Haman och satan stinker." Nummer sex är människans tal. Se även ; ; ; , ; ; ; och faktarutan längst bak om hur Guds namn är gömt i boken.]
Brev skickades med kurirer till alla kungens provinser, att fördärva, slakta och förgöra alla judar, både unga och gamla, små barn och kvinnor, på en dag på den trettonde dagen i den tolfte månaden som är månaden Adar, och ta deras ägodelar som byte.
Sedan kallades kungens skrivare på den tiden, den tredje månaden som är månaden Sivan på den 23:e dagen i denna månad [25 juni]. Det skrevs i enlighet med allt som Mordochaj befallde angående judarna till satraperna, guvernörerna och furstarna i samtliga provinser som sträckte sig från Indien till Kush [nuvarande Etiopien/Sudan], 127 provinser, till varje provins på deras eget skriftspråk, och till varje folkslag på deras eget språk och till judarna på deras skrift och deras språk. []
På en dag i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, nämligen på den trettonde dagen i den tolfte månaden som är Adar (februari/mars). [Den 7 mars år 473 f.Kr., ungefär tolv månader sedan Haman planerade att förgöra det judiska folket och kastade lott om dag.]
[Ungefär 8 månader passerar mellan händelserna i och . Någon gång däremellan inträffar . Här i kapitel 9 har Mordochajs påbud nu nått alla judar i hela det Persiska riket, och dagen har kommit för dem att försvara sig från den olycka som Hamans kungörelse orsakat, se , ; .] Nu i den tolfte månaden, det är månaden Adar, på den trettonde dagen [7:e mars 473 f.Kr.] skulle kungens befallning och hans dekret verkställas. Judarnas fiender hade hoppats att övervinna dem på den dagen, men nu blev det tvärtom – judarna skulle istället övervinna dem [sina fiender].
Och judarna som var i Susa samlades även på den 14:e i månaden Adar [8:e mars 473 f.Kr.] och slog 300 män i Susa, men de lade inte sin hand på bytet.
på den 13:e dagen i månaden Adar [motsvarar mars]. På den 14:e dagen vilade de och gjorde det till en dag av fest och glädje (dagar med banketter, firande, fest och glädje).
Därför har judarna på landsbygden, de som bor i byar utan murar gjort den 14:e i månaden Adar [8:e mars] till en dag av fest och glädje, en bra dag då man sänder runt gåvor till varandra. [Ordagrant "sänder delar till varandra", dvs. man delar med sig av den mat man tillrett. I det moderna purimfirandet sänder man fortfarande gåvor och ofta är det något ätbart som godis och kakor, men även andra rätter är vanligt i en del judiska grupperingar.]
och uppmuntrade dem att fira den 14:e dagen i månaden Adar och den 15:e dagen i samma månad varje år,
dagarna när judarna hade fått ro från sina fiender och månaden som vände deras klagan till glädje och deras sorg till goda dagar. De skulle göra dessa dagar till dagar av fest och glädje (dagar med banketter, firande, fest och glädje) och dagar då man sänder delar [se ] till varandra och gåvor till de fattiga.
Job (2)
Eftersom hennes [människans] dagar är fastställda (ingraverade – hebr. charats),
hennes månaders antal finns hos dig
och du satt hennes gräns som hon inte kan överskrida,
Vilken glädje har han i sitt hus efter sig (då han dör),
när han ser sina månader bli färre (livet går mot sitt slut)?
Psaltaren (1)
Blås i shofar (vädurshorn) vid nymånaden,
vid fullmånen på våra högtidsdagar. [Shofarer användes inte i musiken utan för att utlysa att en högtid började, se . Både Sukkot och Osyrade brödets högtid börjar på den 15:e dagen i månaden då det är fullmåne, se , . Se även ; .]
Jesaja (5)
För inte fram några fler tomma (falska) offer,
röken från dem är avskyvärd för mig.
Nymånader och sabbater, utlysta fester
– jag står inte ut med era onda sammankomster (liturgiska ceremonier).
Era nymånader och era [skenheliga] högtider
avskyr min själ.
De har blivit en börda för mig,
jag är trött att bära (ta emot) dem.
Du är utmattad av mängden av dina råd,
låt nu astrologerna, stjärnskådarna, de månatliga prognosmakarna stå upp,
och rädda dig från de ting
som ska komma över dig.
Och det ska ske att från en nymånad till en annan och från en sabbat till en annan, ska allt kött komma och tillbe inför mig, säger Herren (Jahve).
Jeremia (18)
och vidare
[även] i den tid då Jehojaqim, Joshijahos son, var kung i Juda
[609-598 f.Kr.] till slutet på det 11:e året
[586 f.Kr.] då Tsidqijaho
(Sidkia), son till Joshijaho, var kung i Juda, då Jerusalem blev bortfört
[exilen till Babylon] i den 5:e
månaden
[månaden Av (juli/augusti) år 586 f.Kr., se ; ].
De sista fem kungarna och deras regeringstid i Juda (det södra riket) var: Joshijaho (640-609 f.Kr.) – den sista goda kungen, se ;
Jehoahas (3 månader 609 f.Kr.)
Jehojaqim (609-598 f.Kr.) ;
Jehoiachin (3 månader 598-597 f.Kr.) ;
Tsidqijaho (597-586 f.Kr.) – ; Hela perioden för Jeremias tjänst är 40 år och 6 månader – 18 år under Joshihaho och två perioder på 11 år vardera för Jehojakim och Tsidqijaho. I denna sammanfattning nämns inte de två korta perioderna på tre månader då Jehoahas och Jehoiachin regerar.
en vild åsna van vid öknen,
som vädrar sina önskningar i vinden,
hennes lust, vem kan stoppa den?
Alla de [hanar] som söker henne ska inte trötta ut sig själva,
i hennes månad finner de henne.
Och det skedde samma år i början av Tsidqijaho, Juda kungs regering, i det 14.e året på den femte dagen i månaden, att Chanaja, Azzors son, profeten från Givon sade till mig i Herrens (Jahves) hus i närvaro av prästerna och hela folket, han sade:
Och profeten Chananja dog samma år i den sjunde månaden.
Och det skedde i femte året av Jehojaqim, Joshijahos son, Juda kung, i den nionde månaden att de kungjorde en fasta inför Herrens (Jahves) ansikte, hela folket i Jerusalem och hela folket som kom från Juda städer till Jerusalem.
Och kungen satt i vinterhuset i den nionde månaden och kaminen brann framför honom.
I Tsidqijahos, Juda kungs nittonde år, i den tionde månaden att Nebukadnessar, Babels kung och hela hans armé kom mot Jerusalem och belägrade det.
I Tsidqijahos 11:e år i den fjärde månaden på den 9:e dagen i månaden gjordes en genombrytning i staden
Och det skedde i den sjunde månaden [Tishri, som infaller september/oktober], att Jishmael, Netanjahos son, Elishamas son av kunglig säd (börd) och en av kungens huvudledare, och tio män med honom kom till Gedaljaho, Achiqams son, till Mitspa och där åt de bröd tillsammans i Mitspa.
Och det skedde i hans 9:e regeringsår, i den 10:e månaden [Tevet] på den 10:e dagen i månaden [15:e januari, 588 f.Kr.] att Nebukadnessar, Babels kung kom, han och hela hans armé, mot Jerusalem och slog läger mot henne och de byggde belägringsvallar mot henne runtom.
I den fjärde månaden [Tamuz] på den 9:e dagen till månaden [18:e juli – 18 månader efter belägringen startade] var hungersnöden så svår i staden [eftersom alla förråd var slut], så det fanns inget bröd för folket i landet.
[En månad senare.] I den 5:e månaden [Av] på den 10:e dagen i månaden som var det 19:e året av Nebukadnessar, Babels kung, kom Nevozaradan, ledaren för vakten som stod inför Babels kung, till Jerusalem [17:e augusti, 586 f.Kr.].
Och det skedde i det 37:e året av Jehojachins, Juda kungs fångenskap, i den 12:e månaden [Adar] på den 25:e dagen i månaden [31:a mars, 561 f.Kr.] att Evil-Merodach, Babels kung [Nebukadnessars son; regerade 562-560 f.Kr.] det år han började regera, lyfte upp Jehojachins huvud, Juda kung, ut från fängelset.
Hesekiel (27)
[Årtalen i Hesekiels bok utgår från Jojachins fångenskap och exil år 597 f.Kr. (; ). är strukturerade parallellism och en kiasm som rör sig inåt från år till månad och centralt den dag då Hesekiel fick se syner.] Och det hände i det 30:e året [i Hesekiels liv]
i den 4:e [månaden]
på den 5:e [dagen] i månaden,
när jag [Hesekiel] var bland fångarna vid floden Kevar,
att himlarna öppnade sig och jag såg syner från Gud (Elohim).
På den 5:e [dagen] i månaden [troligtvis den 4:e, vilket är Tammuz – juni/juli], som var det 5:e året av kung Jojachins fångenskap [juli år 593 f.Kr.].
[Det har gått 14 månader sedan den första nedtecknade visionen i .] Och det hände i det sjätte året [efter kung Jehojachins fångenskap, se ], i den sjätte månaden [Elul] på den 15:e dagen i månaden [17 sep, 592 f.Kr.], att jag satt i mitt hus och Juda äldste satt framför mig och Herrarnas Herres (Adonaj Jahves) hand föll över mig där.
[Hesekiels fjärde samling med budskap dateras från 7:e till 9:e året efter exilen, se och . Som tidigare fokuserar det på Judas skuld och annalkande dom. Vart och ett av de sju budskapen börjar med frasen: "Herrens ord kom till mig" och avslutas med frasen "förkunnar Herren" eller en variant av detta, se , ; ; ; ; , .] Och det skedde i det sjunde året i den 5:e månaden på den 10:e dagen i månaden att några av Israels äldste kom för att söka (betyder även att följa, fråga och tillbe) Herren (Jahve) och satt framför mig.
Och Herrens (Jahves) ord kom till mig i det nionde året [sedan Jehojachins exil, se ] i den tionde månaden på den 10:e dagen i månaden [15 jan, 588 f.Kr.] han sade:
[De fyra föregående domarna har inte haft något datum. Datument här visar på ännu större allvar för denna dom. Det 11:e året är antal år efter Jehojachins exil ().] Och det hände i det 11:e året på den första dagen i månaden att Herrens (Jahves) ord kom till mig, han sade:
[Budskapet till Egypten är uppdelat i sju delar.] I det 10:e året i den 10:e månaden på den 12:e dagen i månaden kom Herrens (Jahves) ord till mig. Han sade:
Och det hände i det 27:e året i den första månaden på första dagen i månaden att Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Och det skedde i det 11:e året i den första månaden på den sjunde dagen i månaden [29 april, 587 f.Kr.] att Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Och det skedde i det 11:e året i den tredje månaden på den första dagen i månaden [21 juni, 587 f.Kr.] att Herrens (Jahves) ord kom till mig. [Knappt två månader sedan det förra budskapet, se .] Han sade:
Och det skedde i det tolfte året, i den tolfte månaden [Adar] på den första dagen i månaden [3:e mars, 585 f.Kr.] att Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Och det skedde i det tolfte året på den 15:e dagen i månaden att Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Och det skedde i det 12:e året [sedan Jehojachins exil, se ] av vår fångenskap i den 10:e månaden på den 5:e dagen i månaden, att en som hade flytt från Jerusalem kom till mig och sade: "Staden är slagen."
I sju månader ska Israels hus begrava dem så att landet bli (rituellt) rent.
Och de ska avskilja män med en fast anställning, som ska vandra genom landet tillsammans med dem som ska begrava dem som finns kvar på marken (landets ansikte) och rena det (rituellt). Efter de sju månaderna ska de genomleta (landet).
Hesekiels vision av det nya templet är väl strukturerat i sju delar som formar en kiasm. Den första central och sista delen handlar om hur landet mäts ut. A Templet mäts,
B Guds härlighet från öster,
C Stadgar för tempeltjänsten
D Landets mått
C´ Stadgar för tempeltjänsten,
B´ Den dubbla floden österut,
A´ Landets gränser,
I det 25:e året av vår fångenskap, vid årets början, på 10:e dagen i
månaden
[då påskalammet skulle väljas, se ] i det fjortonde året sedan staden hade blivit intagen
[10 april 573 f.Kr.], på just den dagen kom Herrens hand över mig, och han förde mig bort dit.
Men fursten måste bära fram brännoffer, matoffer och dryckesoffer på högtiderna, nymånaderna och sabbaterna, vid alla Israels högtidsdagar. Han ska skaffa fram syndoffer, matoffer, brännoffer och gemenskapsoffer för att bringa försoning åt Israels hus.
Så säger Herren Gud: På första dagen i första månaden ska du ta en felfri ungtjur och rena helgedomen.
Så ska du göra också på sjunde dagen i månaden, för den som av misstag eller av okunnighet har syndat. På detta sätt ska ni bringa försoning för templet.
På fjortonde dagen i första månaden ska ni fira påskhögtid. I sju dagar ska ni hålla högtid, och ni ska då äta osyrat bröd.
På 15:e dagen i sjunde månaden och under högtidens sju dagar ska han bära fram likadana offer, likadana syndoffer, brännoffer och matoffer och lika mycket olja.
Så säger Herren Gud: Den inre förgårdens port, den som vetter åt öster, ska vara stängd under de sex arbetsdagarna, men på sabbatsdagen ska den öppnas. Likaså ska den öppnas på nymånadsdagen.
Folket i landet ska på sabbater och nymånader tillbe inför Herren vid ingången till samma port.
På nymånadsdagen ska han bära fram en felfri ungtjur, sex lamm och en bagge, alla felfria.
Längs med flodens båda stränder ska alla sorters fruktträd växa. Deras blad ska aldrig vissna och deras frukt aldrig ta slut. Varje månad bär de frukt, eftersom deras vattenkälla kommer från helgedomen. Deras frukt ska användas som mat och deras blad ska ge läkedom."
Daniel (1)
På den tjugofjärde dagen i första månaden [Nisan, som infaller i mars/april, vid påskhögtiden] var jag vid stranden av den stora floden Tigris. [Floden Eufrat rann genom staden Babylon. Parallellt öster om den rinner floden Tigris i nuvarande Irak.]
Hosea (2)
Jag ska göra slut på all hennes glädje (munterhet),
hennes fester, hennes nymånader och hennes sabbater
och alla hennes bestämda högtider. [Herrens högtider, se .]
De har handlat bedrägligt mot Herren (Jahve)
för de har blivit som främmande barn.
Nu ska nymånen sluka dem med deras arvedel.
Amos (2)
"Jag har också hållit tillbaka regnet för er
när det var tre månader kvar till skörd,
och jag lät det regna över en stad
men lät det inte regna över en annan stad,
på en plats regnade det
och på en annan plats hölls regnet tillbaka.
Ni säger:
"När är nymånadshögtiden över,
så att vi kan sälja säd?
När är sabbaten över,
så att vi så vi kan sälja vårt korn?
Då ska vi minska efa-måttet [35 liter, så att köparen får mindre]
och öka shekeln (lägga på priserna)
och förvränga vågen [använda olika vikter för att lura köparen].
Haggai (5)
I kung Darejavesh andra regeringsår, i sjätte månaden [Elul] på den första dagen [29 augusti 520 f.Kr.], kom Herrens (Jahves) ord genom profeten Haggais hand till:
Serubbabel (Zerubbavel), son till Shealtiel, guvernör i Juda [; ; ]
och till Jehoshua (Josua), son till Jehotsadak, översteprästen [; ; ; ]. [Budskapet riktas först till ledarna, det är först och främst deras ansvar, men det profetiska ordet riktas även till folket, se .] Han sade [Haggai profeterade]:
Detta skedde den tjugofjärde dagen i den sjätte månaden [Elul] i kung Darejavesh andra år [21 september 520 f.Kr.]. [Drygt 3 veckor efter det första budskapet från Haggai (första Elul, se ) påbörjades arbetet nu med templet. Bygget skulle komma att fortsätta under de kommande fem åren för att bli klart den 3:e Adar i Darius 6:e år. Det motsvarar 12 mars 515 f.Kr. i vår kalender, jmf .]
Är säden ännu i ladan [från vårens skörd]? [Nej!]
Vinet
och fikonträdet
och granatäppelträdet
och olivträdet har inte gett någon frukt [denna höst],
men från denna dag ska jag välsigna dig." [Frågorna här antyder ett negativt svar. Spannmålsskörden togs in under våren. Man sår på hösten och det bör vara gjort vid den här tiden på hösten i december. Tiden för att skörda frukt är också över. Situationen var hopplös, dåliga skördar, inget i ladan, och inget hopp om någon mer skörd. Då kommer Guds ord med hopp om välsignelse från denna dag.]
Sakarja (5)
I åttonde månaden [Chesvan, infaller i oktober/november] av kung Darejavesh andra regeringsår [år 520 f.Kr., han var persisk kung 522-486 f.Kr.] kom Herrens (Jahves) ord till profeten Sakarja [på hebreiska Zecharja som betyder "Gud kommer ihåg"], son till Berechja [som betyder "Herren välsignar"], son till Iddo [som betyder "Hans vittne"]. [Sakarjas farfar Iddo hade återvänt från Babylon 16 år tidigare (538 f.Kr.) under Serubbabels ledning, se , . Sakarja var från en prästfamilj, se , . Hans tjänst börjar en månad innan Haggai får sin sista vision, se , . Händelserna i Sak 1-6 sker samtidigt som händelserna i ] Han [Sakarja] sade:
På den 24:e dagen i den elfte månaden som är månaden Shvat [den 15 februari 519 f.Kr.], i kung Darejavesh andra regeringsår [520-519 f.Kr.], kom Herrens (Jahves) ord till profeten Sakarja, son till Berechja, son till Iddo. [Tre månader efter det profetiska tilltalet, se .] Han [Sakarja] sade:
I kung Darejavesh fjärde regeringsår kom Herrens (Jahves) ord till Sakarja på den fjärde dagen i den nionde månaden, som är Kislev. [7 december, 518 f.Kr.]
och för att tala med prästerna i Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) hus och med profeterna och säga: "Ska jag gråta i den 5:e månaden och avskilja mig själv såsom jag har gjort alla dessa år?" [Saretser och Regem-Melech är ledarna i Babylon som skickar bud till Jerusalem med denna fråga angående bön och fasta med anledning av stadens tidigare belägring och templets förstörelse.]
månad
