2320 – חֹ֫דֶשׁ (chådesh)

månad


Typ:
Hebreiska: חֹ֫דֶשׁ (chådesh)
Ursprung: from H2318 (חָדַשׁ)
Användning: 283 ggr i GT

Engelsk översättning

month
month(-ly), new moon

Engelsk beskrivning

1) the new moon, month, monthly
1a) the first day of the month
1b) the lunar month


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (283 st)


Det år då Noa blev 600 år, den sjuttonde dagen i andra månaden, den dagen öppnades alla det stora djupets källor upp och himlens dammluckor öppnades.
På sjuttonde dagen i sjunde månaden blev arken vilande (hebr. nuach – snarlikt Noas namn) på Araratbergen [bergskam i gränsområdet mellan Turkiet och Armenien].
Vattnet fortsatte hela tiden att minska fram till den tionde månaden. På den första dagen i den tionde månaden blev bergens toppar synliga.
Det år Noa blev 601 år, på första dagen i första månaden, hade vattnet torkat bort från jorden. Noa tog bort taket från arken och såg att marken nästan hade torkat upp.
På tjugosjunde dagen i andra månaden var marken helt torr.
Och Laban sade till honom: "Med säkerhet är du mina ben och mitt kött." Och han vistades hos honom i en månads tid.
Det hände ungefär tre månader senare att man berättade för Juda och sade: "Tamar, din svärdotter har varit tempelsköka och nu har hon dessutom blivit gravid, hon är med barn genom prostitution."
    Juda sade: "Ta hit henne och låt henne brännas."
"Denna månad ska vara den viktigaste månaden, den ska bli den första av årets månader. [Israeliternas nya år ska börja med att komma ihåg uttåget från Egypten. Den första månaden är på hebreiska Abib och betyder "månaden då axen mognar", den kallas också Nisan och motsvarar ungefär april.]
Berätta för hela Israels folk: På den tionde dagen i denna månad ska varje familj ta ett lamm – ett lamm för varje hushåll.
Ni ska ta hand om det fram till den fjortonde dagen i denna månad. [Lammet ska vara separerat fyra dagar från de andra fåren.] Sedan ska hela Israels folk slakta det vid skymningen. [Ordagrant "mellan aftnarna" (hebr. ben arbaim), från det att solen börjar gå ner fram till solnedgången. I Israel är det någon gång mellan klockan 15-18. Under NT:s tid hade man börjat tolka det som mellan 12 och 18, antagligen pga. logistiska problem med att alla skulle slakta i templet och köa i stället för att alla slaktade hemma.
    Detta är en förebild på Jesus som red in i Jerusalem fyra dagar innan gripandet och korsfästelsen. På samma sätt som lammet här ska leva med och synas av den familj som sedan ska slakta och äta det, måste Jesus bli synad av prästerna i Jerusalem innan han kunde gå till korset. Även dörrposterna och tvärslån är en bild på korset där Jesus göt sitt blod (vers 7). Jesus var ett heloffer (vers 9). Jesu kropp togs ner från korset innan kvällen (vers 19).]
Från kvällen den fjortonde dagen i första månaden ända till kvällen den tjugoförsta dagen i månaden ska ni äta osyrat bröd.
Denna dag i månaden Aviv [Ett annat/tidigare namn på månaden Nisan] drog ni ut.
Och det ska ske när Herren (Jahve) ska föra in er i kananiternas och hettiternas och amoréernas och hiviternas och jevuséernas land, som han har lovat med ed till era fäder att ge er [1 Mos 12:1‑3], ett land som flyter av mjölk och honung, att ni ska betjäna, hålla denna gudstjänst i denna månad.
När hela Israels folk vandrade ut från Elim och kom till Sinaiöknen, mellan Elim och Sinai, på femtonde dagen i andra månaden sedan de hade lämnat Egypten,
Precis på dagen tre månader efter att Israels söner (barn) hade gått ut från Egyptens land kom de till Sinais öken.
Osyrade brödets högtid ska du hålla. Sju dagar ska ni äta osyrat bröd som jag har befallt er, på den bestämda tiden i månaden Aviv [ett annat namn på månaden Nisan, motsvarar mars – april], för denna månad kom ni ut från Egypten. Ingen ska komma inför mig tomhänt. [Man måste ha en offergåva med sig till Herren.]
Du ska hålla (vakta, skydda, bevara) det Osyrade Brödets högtid. Sju dagar ska du äta osyrat bröd som jag befallt dig, på den bestämda tiden i månaden Aviv [Även kallad Nisan. Aviv betyder vår och anger att det är den första vårmånaden.] för i månaden Aviv kom du ut ur Egypten.
"På den första dagen i den första månaden (Nisan) ska du sätta upp mötestältets Tabernakel.
Och det skedde i den första månaden, på det andra året (efter uttåget ur Egypten) på den första dagen i månaden, att Tabernaklet restes.
Detta ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") för er. I sjunde månaden på den tionde dagen [10:e Tishri] ska ni rannsaka er själva [ordagrant: "ödmjuka era själar"; detta inkluderar ofta fasta, se Ps 35:13; Jes 58:3, 10] och inte utföra något arbete alls, oavsett om det är någon från ert eget land eller en främling som vistas bland er.
Under den första månaden [Nisan, som infaller under mars-april], på kvällen den fjortonde dagen i månaden är Herrens (Jahves) påsk (Pesach). [Just här beskrivs inte påsken utförligare men i 2 Mos 12 finns en detaljerad beskrivning av hur denna dag ska firas. Se även 4 Mos 28:16‑23; 5 Mos 16:1‑7.]
På den femtonde dagen i samma månad [Nisan, på våren] är Herrens (Jahves) det osyrade brödets högtid (matzot). Under sju dagar ska ni äta osyrat bröd.
Tala till Israels söner (barn) och säg; I sjunde månaden [Tishri, som infaller på hösten i september-oktober], på första dagen i månaden ska ni hålla en sabbatsvila, en minnesdag (då ni kommer ihåg) med höga ljud [rop och shofarstötar, se 4 Mos 29:1], en helig sammankomst.
Exakt på (hebr. ach, betonar något viktigt) den tionde dagen i denna sjunde månad är Försoningsdagen (Jom Kippur; det bibliska namnet är Jom Hakippurim – ordagrant "Försoningarnas dag"), en helig sammankomst för er för att ni ska rannsaka era själar (er själva). Du ska bära fram ett eldsoffer till Herren (Jahve).
Det ska vara en sabbat med högtidlig vila för er och ni ska ödmjuka era själar. Efter nionde dagen i månaden på kvällen, från afton till afton, ska ni fira er sabbat. [Här är hebreiskan lite korthuggen i sitt uttryck men judarna tolkar denna vers som att man ska inleda Försoningsdagen innan solen hunnit gå ner helt och därför blir detta dygn längre än 24 timmar.]
Tala till Israels söner (barn) och säg: På femtonde dagen i denna sjunde månad är det Lövhyddohögtid sju dagar till Herren (Jahve).
Exakt på (hebr. ach, betonar också något viktigt) den femtonde dagen i den sjunde månaden, när du har samlat in landets frukt ska du hålla Herrens (Jahves) högtid i sju dagar. Den första dagen ska vara en sabbatsvila och den åttonde dagen ska också vara en sabbatsvila.
Ni ska fira det som en festlig högtid till Herren (Jahve) i sju dagar varje år. Det är en evig stadga för kommande generationer. Ni ska fira den i den sjunde månaden [Tishri, som infaller på hösten i september-oktober].
På den tionde dagen i den sjunde månaden, på Yom Kippur (Försoningsdagen), ska du blåsa i shofaren (bagghornet) över hela landet.
Och om det är från 1 månad gammal till 5 års ålder,
    ska uppskattningen (värderingen) vara 5 shekel silver för pojkar
    och 3 shekel silver för flickor.
Och Herren (Jahve) talade till Mose i Sinai öken, i mötestältet (Tabernaklet – hebr. ohel moed), på den första dagen i den andra månaden, det andra året efter att de kommit ut ur Egypten [tabernaklet hade varit uppsatt en månad (2 Mos 40:17) och israeliterna hade varit nästan ett år i öknen], och sade:
De samlade hela menigheten tillsammans på den första dagen i den andra månaden och de kungjorde deras stamtavlor efter deras familjer, enligt deras fäders hus, i enlighet med antalet namn från tjugo års ålder och uppåt, varje man var för sig.
"Räkna Levis söner efter deras fäders hus, efter deras familjer, alla män från en månads ålder och uppåt ska du räkna bland dem."
De som räknades bland dem enligt antalet av alla män från en månads ålder och uppåt, de som räknades bland dem var 7 500.
enligt antalet av alla män från en månads ålder och uppåt, 8 600, väktare av helgedomens angelägenheter.
Och de som räknades bland dem enligt antalet av alla män från en månads ålder och uppåt, de som räknades bland dem var 7 500.
Alla de som räknades av leviterna, som Mose och Aron räknade på Herrens (Jahves) befallning efter deras familjer, alla män från en månads ålder och uppåt, var 22 000.
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Räkna alla förstfödda män av Israels söner, från en månads ålder och uppåt, och ta antalet av deras namn.
Och alla förstfödda män enligt antalet namn, från en månads ålder och uppåt, av dem som räknades bland dem, var 22 273.
Och Herren (Jahve) talade till Mose i Sinai öken den första månaden det andra året efter att de kommit ut ur Egyptens land och sade:
Den fjortonde dagen denna månad vid skymningen (ordagrant: 'mellan kvällarna') ska ni fira den bestämda högtiden. Enligt alla dess förordningar (ordagrant "saker inristat") och enligt alla dess påbud (bindande juridiska beslut) ska ni fira den."
Och de firade påsk i den första månaden på den fjortonde dagen i månaden vid skymningen, i Sinai öken i enlighet med allt som Herren (Jahve) befallt Mose [2 Mos 12:18], så gjorde Israels söner.
den andra månaden på den fjortonde dagen vid skymningen (mellan kvällarna) ska han fira den, de ska äta det med osyrat bröd och bittra örter [2 Mos 12:8],
Om det var två dagar eller en månad eller ett år som molnet dröjde över Tabernaklet och stannade (ordagrant bosatte sig) över det, förblev Israels söner lägrade och vandrade inte men när det togs upp vandrade de.
Också under era glada dagar och era bestämda högtider [Herrens högtider, se 3 Mos 23] och vid era nymånader ska ni blåsa med trumpeterna över era brännoffer och över era shalomoffer, och de ska för er vara en åminnelse inför er Guds (Elohims) ansikte. Jag är Herren er Gud (Jahve Elohim)."
Och det skedde i det andra året i den andra månaden på den tjugonde dagen i månaden att molnet togs upp från [sin plats] över vittnesbördets tabernakel.
utan en hel månad, tills det kommer ut ur era näsborrar och det blir vämjeligt för er, eftersom ni har förkastat Herren (Jahve) som är ibland er och oroat honom med gråt och sagt: Varför kom vi ut från Egypten?"
Mose sade: "Folket som jag är ibland är 600 000 män på sina fötter, och ändå har du sagt: Jag ska ge dem kött, så att de kan äta en hel månad!
Och deras återlösningspengar från en månads ålder ska du återlösa dem, efter din värdering, 5 shekel silver efter helgedomens shekel, samma som 20 gera.
Och Israels söner, hela församlingen kom till Tsins öken i den första månaden och folket bodde i Kadesh och Mirjam dog där och begravdes där.
Och de som blev räknade bland dem var 23 000, alla män från en månads ålder och uppåt, för de räknades inte bland Israels söner eftersom de inte fick något arv bland Israels söner.
Och vid era nymånader ska ni bära fram ett brännoffer till Herren (Jahve), två unga oxar och en bagge, sju felfria årsgamla lamm av hankön
Och ert drickoffer ska vara en halv hin [2-3 liter] vin till en oxe och en tredjedels hin till en bagge och en fjärdedels hin [en dryg liter vin] till ett lamm. Detta är brännoffret för varje nymånad genom årets alla månader.
Och i den första månaden på den fjortonde dagen i månaden är Herrens (Jahves) påsk (Pesach).
Och den femtonde dagen i denna månad ska vara en högtid, sju dagar ska ni äta osyrat bröd.
Och i den sjunde månaden (Tishri) på den första dagen i månaden, ska ni hålla en helig sammankomst, ni ska inte utföra något slags arbete, det är en dag då ni ska lyssna på ljudet från shofaren. [Ordagrant signaldagen.]
vid sidan om (förutom, utöver) brännoffret som hör till nymånaden och dess matoffer och de oavbrutna (dagliga) brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer, i enlighet med era påbud (bindande juridiska beslut), som en söt doftnjutning, ett offer gjort med eld till Herren (Jahve).
Och på den tionde dagen i denna sjunde månad (Tishri) ska ni hålla en helig sammankomst, och ni ska rannsaka era själar, ni ska inte utföra något slags arbete,
På den femtonde dagen i den sjunde månaden (Tishri) ska ni hålla en helig sammankomst, ni ska inte utföra något slags arbete, och ni ska hålla en fest till Herren (Jahve) i sju dagar,

De vandrade från Rameses i den första månaden på den femtonde dagen i den första månaden, från morgonen efter Pesach (påsken) gick Israels söner ut med en hög hand i alla egypternas åsyn,
Och prästen Aron gick upp till berget Hor på Herrens (Jahves) befallning, och dog där, i det fyrtionde året efter att Israels söner kommit ut ur Egyptens land, i den femte månaden på den första dagen i månaden.
Och det hände på det fyrtionde året i den elfte månaden på den första dagen i månaden [den 1 Shevat – motsvarar jan/feb 1406 f.Kr.] att Mose talade till Israels söner angående allt det som Herren (Jahve) befallt dem.
Håll (vakta, skydda, bevara) månaden Aviv [samma som Nisan, den första vårmånaden och den första månaden i den bibliska kalendern] och håll (vakta, skydda, bevara) påsken till (inför) Herren din Gud (Jahve Elohim), för i månaden Aviv förde Herren din Gud (Jahve Elohim) ut dig från Egypten på natten.
Och folket kom upp från Jordan på den tionde dagen i den första månaden (den 10 Nisan) och slog läger i Gilgal på Jerikos östra sida.
Och Israels söner hade sitt läger i Gilgal [Jos 4:19] och de firade Pesach på Jerikos slätt på den fjortonde dagen i månaden [2 Mos 12].
[Eftersom den som helgats till tjänst i tabernaklet inte har man och barn, gråter hon över sin barnlöshet.]
Och Herrens (Jahves) ark var i filistéernas land i sju månader.
Och David sade till Jonatan: "Se, i morgon är det nymånad, när jag ska sitta hos kungen och äta, låt mig gå så att jag kan gömma mig själv på fältet till den tredje dagen på kvällen.
Och Jonatan sade till honom: "I morgon är det nymånad (nymåne) och du kommer att saknas, din stol ska vara tom.
Och David gömde sig själv på fältet, och när nymånaden hade kommit satte sig kungen [Saul] ner för att äta måltiden.
Och det hände på morgonen efter nymånen, som var den andra dagen, att Davids plats var tom, och Saul sade till Jonatan: "Varför kommer inte Jishajs son [David] till måltiden, varken igår eller idag?"
Och Jonatan steg upp från bordet i brinnande vrede och åt ingen mat den andra dagen i månaden, för han sörjde för David och eftersom hans far hade lagt skam på honom.
Och antalet dagar som David bodde i filistéernas land var ett fullt år och fyra månader.
I Hebron regerade han över Juda i 7 år och 6 månader, och i Jerusalem regerade han 33 år över hela Israel och Juda.
Och Herrens (Jahves) ark förblev i gititen Oved-Edoms hus tre månader, och Herren (Jahve) välsignade Oved-Edom och hela hans hus.
Och Salomo hade 12 överhuvuden över hela Israel som försåg kungens hushåll med livsmedel, varje man skulle förse för en månad varje år.
Och dessa ledare [för de tolv regionerna] försåg kung Salomo och alla som kom till kungens bord med proviant, varje man sin månad, de lät ingenting saknas. [Över tid blir bördan för stor och folket ber Salomos efterträdare att lätta på skattebördan, se 1 Kung 12:1‑4. Orden från Mose 5 Mos 17:14‑20 finns som en varning.]
Och han sände dem till Libanon, 10 000 en månad i grupper, en månad var de i Libanon och två månader var de hemma, och Adoniram var ledare över de tjänstepliktiga.
Och när den sjunde månaden [höstmånaden Tishri, troligtvis 538 f.Kr.] var inne och Israels barn hade bosatt sig i sina städer, samlades folket som en man (som en enhet; samstämt) i Jerusalem.
Därefter bar de fram det dagliga brännoffret, offret vid nymånad och offren för alla Herrens (Jahves) heliga sammankomster [alla Herrens högtider som beskrivs i 3 Mos 23], liksom alla frivilliga offer som bars fram till Herren (Jahve).
Från den första dagen i den sjunde månaden började de offra brännoffer till Herren (Jahve) trots att grunden till Herrens (Jahves) tempel ännu inte var lagd.
I den andra månaden på det andra året, efter att de kommit till Herrens (Elohims) hus i Jerusalem, Serubbabel (Zerubbavel), Shealtiels son, och Jeshoa, Jotsadaks son och resten av deras bröder, prästerna, leviterna och alla dem som återvänt från fångenskapen till Jerusalem, började arbetet. De utsåg leviterna från 20 års ålder och äldre till att övervaka arbetet på Herrens (Jahves) hus.
De som återvänt från exilen firade påsken [2 Mos 12:1‑30, 43‑51; 3 Mos 23:4‑8] på den fjortonde dagen i den första månaden [14 Nisan – 21 april 516 f.Kr., se vers 15],
Han kom till Jerusalem i den femte månaden [Av] i kungens sjunde regeringsår. [Den första dagen i Av i Arttacheshasettas sjunde regeringsår motsvarar 4 aug 458 f.Kr.]
Han påbörjade sin resa upp från Babylon på den första dagen i den första månaden [Nisan] och kom till Jerusalem på den första dagen i den femte månaden [Av], [den långa resan gick bra] eftersom Guds (Elohims) goda hand var över honom. [Resan, via Karkemisch i norra Syrien, var en lång och farlig resa, se Esra 8:21‑22. Datumet 1 Nisan motsvarar 8 april och 1 Av 4 aug 458 f.Kr. Det tog drygt tre och en halv månad att resa de 140 milen och man gick i genomsnitt 15 km per dag. Särskilt den senare delen av resan under sommarmånaderna blir det väldigt hett i området. Datumen anspelar också på ett nytt uttåg liknande det från Egypten, se 2 Mos 12:2; 4 Mos 33:3. Det finns även en koppling till profeten Jesaja, se Jes 11:11‑16.]
Sedan gav vi oss iväg från floden Ahava på den tolfte dagen i den första månaden för att gå till Jerusalem. Guds hand var över oss och han bevarade oss från fiendens hand och bakhåll längs vägen.
Inom de tre dagarna samlades alla Juda och Benjamins män i Jerusalem. Det var den tjugonde dagen i den nionde månaden, och allt folket satt på den öppna platsen framför Guds (Elohims) hus, de darrade (bävade) både för sakens skull och på grund av regnet. [Den nionde månaden Kislev infaller runt november/december då regnperioden har börjat i Israel.]
Och de fördrivnas söner gjorde så. Och Esra, prästen, tillsammans med utvalda ledare i varje släkt (ordagrant "fädernas huvuden till fädernas hus") och var och en av dem var avskilda med sina namn. De satte sig ner den första dagen i den tionde månaden (Tevet som infaller i december/januari) och granskade ärendet.
Och de blev färdiga med alla män som hade gift sig med främmande kvinnor den första dagen i den första månaden (Nisan som infaller i mars – april). [Detta arbete med att skilja männen från sina främmande fruar tog alltså tre månader att fullfölja. Det visar att man var både noggrann och omsorgsfull. Dessutom skrevs allting ner.]
Nehemjas, Chachaljas sons, ord (berättelse). Och det hände sig i månaden Kislev [den 9:e månaden, motsvarar november/december i vår kalender], under det tjugonde året [444-445 f.Kr.], när jag var i huvudstaden Susa (Shushan) [i Persien, nuvarande Iran],
Och det hände i månaden Nisan [den första månaden, motsvarar mars/april i vår kalender] i kung Artachshastas tjugonde regeringsår [445 f.Kr.], när vinet stod framför honom och jag tog upp vinet och gav det till kungen. Jag hade inte tidigare visat mig bedrövad i hans närvaro. [Det har nu gått fyra månader sedan Nehemja fått rapporten om nöden i Jerusalem, se Neh 1:1.]
Det övriga folket gav:
20 000 gulddrachmer [170 kg guld]
2 000 silverminor [1 000 kg silver]
67 prästskrudar
Då kom prästen Esra med undervisningen (de fem Moseböckerna – hebr. Torah) till de samlade, till män och kvinnor och alla som kunde förstå vad de hörde. Det var den första dagen i sjunde månaden [8 oktober 445 f.Kr.].
De fann det skrivet i undervisningen (Torah) att Herren genom Mose hade befallt att Israels barn skulle bo i lövhyddor under högtiden i sjunde månaden [15-22 Tishri, se 4 Mos 29:12‑38],
På tjugofjärde dagen i samma månad [31 okt 445 f.Kr. – två dagar efter lövhyddohögtiden har avslutats, se 3 Mos 23:34‑37] samlades Israels barn till fasta, klädda i sorgdräkt och med jord på sina huvuden [för att visa sin sorg och omvändelse].
till skådebröden och det dagliga matoffret, till det dagliga brännoffret och offren på sabbaterna, vid nymånaderna och högtiderna, till tackoffren och syndoffren för Israels försoning och till allt arbete i vår Guds hus.
Turen kom för varje jungfru att gå in till Ahasveros (Xerxes), efter att allting blivit gjort för henne i enlighet med lagen för kvinnorna, tolv månader varade deras dagar med smörjelse (skönhetsbehandlingar). Det var sex månader med myrraolja och sex månader med söta dofter och med andra krämer för kvinnorna.
Ester fördes till kung Ahasveros (Xerxes), till hans kungliga hus, i den tionde månaden, som är månaden Tevet (december/januari), i kungens sjunde regeringsår. [Ester blir drottning december 479 f.Kr. eller januari 478 f.Kr., fyra år efter att den tidigare drottningen Vasti blivit avsatt. Ester tillträder antingen i slutet av Persiens andra krig med grekerna eller under tiden det pågår. Invasionen inleddes våren 480 f.Kr.]
I den första månaden, som är månaden Nisan (mars/april), i kung Ahasveros (Xerxes) tolfte regeringsår [fem år efter att Ester blivit drottning, omkring 474 f.Kr.], kastade man lott (por) inför Haman, från dag till dag och från månad till månad, (lotten föll på) den tolfte månaden som är månaden Adar (februari/mars). [I den hedniska världsbilden lades stor vikt vid att fråga gudarna om råd. Haman ville kasta lott för att hitta den "mest lyckosamma" dagen att utföra sin plan. Fynd av antika tärningar i det Assyriska riket visar på hur viktig de olika gudarnas roll var i detta. Det är troligt att i början på året kastas lotten för att avgöra dagar för viktiga händelser. Lotten faller nu på sista månaden, knappt ett år från det man kastat lott.]
Sedan kallades kungens skrivare in i den första månaden på den tionde dagen i månaden. [Detta är dagen innan påskhögtiden som börjar den 14 Nisan, se 2 Mos 12:6. År 479 f.Kr. inföll den 17 april.] Allt skrevs i enlighet med det som Haman befallde, till kungens satraper och guvernörerna som var över alla provinser, och till furstarna över varje folkslag, till alla provinser efter deras eget skrivsätt (på deras olika skriftspråk) och till varje folk på deras eget språk. I kung Ahasveros (Xerxes) namn blev det skrivet, och det var förseglat med kungens signetring. [Här i vers 11‑12 finns ett märkligt kodat budskap. Med ett intervall på 6 bokstäver står det "Haman v´satan rajach" som betyder "Haman och satan stinker." Nummer sex är människans tal. Se även Est 1:20; 5:4; 5:13; 7:7, Est 1:3; 4:2; 4:7; 7:5 och faktarutan längst bak om hur Guds namn är gömt i boken.]
Brev skickades med kurirer till alla kungens provinser, att fördärva, slakta och förgöra alla judar, både unga och gamla, små barn och kvinnor, på en dag på den trettonde dagen i den tolfte månaden som är månaden Adar, och ta deras ägodelar som byte.
Sedan kallades kungens skrivare på den tiden, den tredje månaden som är månaden Sivan på den 23:e dagen i denna månad [25 juni]. Det skrevs i enlighet med allt som Mordochaj befallde angående judarna till satraperna, guvernörerna och furstarna i samtliga provinser som sträckte sig från Indien till Kush (nuvarande Etiopien och Sudan), 127 provinser, till varje provins på deras eget skriftspråk, och till varje folkslag på deras eget språk och till judarna på deras skrift och deras språk. [Est 1:1]
På en dag i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, nämligen på den trettonde dagen i den tolfte månaden som är Adar (februari/mars). [Den 7 mars år 473 f.Kr., ungefär tolv månader sedan Haman planerade att förgöra det judiska folket och kastade lott om dag.]
[Ungefär 8 månader passerar mellan händelserna i Est 8:9‑14 och Est 9:1. Någon gång däremellan inträffar Est 8:15‑16. Här i kapitel 9 har Mordochajs påbud nu nått alla judar i hela det Persiska riket, och dagen har kommit för dem att försvara sig från den olycka som Hamans kungörelse orsakat, se Est 3:9, 13; 8:10‑12.] Nu i den tolfte månaden, det är månaden Adar, på den trettonde dagen [7:e mars 473 f.Kr.] skulle kungens befallning och hans dekret verkställas. Judarnas fiender hade hoppats att övervinna dem på den dagen, men nu blev det tvärtom – judarna skulle istället övervinna dem [sina fiender].
Och judarna som var i Susa samlades även på den fjortonde dagen i månaden Adar [8:e mars 473 f.Kr.] och slog 300 män i Susa, men de lade inte sin hand på bytet.
på den trettonde dagen i månaden Adar. På den fjortonde dagen vilade de och gjorde det till en dag av fest och glädje (dagar med banketter, firande, fest och glädje).
Därför har judarna på landsbygden, de som bor i byar utan murar gjort den fjortonde dagen i månaden Adar [8:e mars] till en dag av fest och glädje, en bra dag då man sänder runt gåvor till varandra. [Ordagrant "sänder delar till varandra", dvs. man delar med sig av den mat man tillrett. I det moderna purimfirandet sänder man fortfarande gåvor och ofta är det något ätbart som godis och kakor, men även andra rätter är vanligt i en del judiska grupperingar.]
och uppmuntrade dem att fira den fjortonde dagen i månaden Adar och den femtonde dagen i samma månad varje år,
dagarna när judarna hade fått ro från sina fiender och månaden som vände deras klagan till glädje och deras sorg till goda dagar. De skulle göra dessa dagar till dagar av fest och glädje (dagar med banketter, firande, fest och glädje) och dagar då man sänder delar [se vers 19] till varandra och gåvor till de fattiga.
Blås i shofar (vädurshorn) vid nymånaden,
    vid fullmånen på våra högtidsdagar. [Shofarer användes inte i musiken utan för att utlysa att en högtid började, se 3 Mos 23:24. Både Sukkot och Osyrade brödets högtid börjar på den 15:e dagen i månaden då det är fullmåne, se 3 Mos 23:6, 34. Se även 4 Mos 10:10; 2 Krön 30:21‑23.]
För inte fram några fler tomma (falska) offer,
    röken från dem är avskyvärd för mig.
Nymånader och sabbater, utlysta fester
    – jag står inte ut med era onda sammankomster (liturgiska ceremonier).
Era nymånader och era [skenheliga] högtider
    avskyr min själ.
De har blivit en börda för mig,
    jag är trött att bära (ta emot) dem.
Du är utmattad av mängden av dina råd,
    låt nu astrologerna, stjärnskådarna, de månatliga prognosmakarna stå upp,
och rädda dig från de ting
    som ska komma över dig.
Och det ska ske att från en nymånad till en annan och från en sabbat till en annan, ska allt kött komma och tillbe inför mig, säger Herren (Jahve).
Och det kom i Jehojakims dagar, son till Joshijaho, kung i Juda, till slutet på det elfte året till Tsidkijaho [2 Kung 24:18–20; 2 Krön 36:11‑16], son till Joshijaho, Juda kung, till bortförandet av Jerusalem i den femte månaden. [Exilen till Babylon år 586 f.Kr., se 2 Kung 25:1‑21; 2 Krön 36:4‑8.]
I det trettonde året …
[Det har gått 14 månader sedan den första nedtecknade visionen i Hes 3:16.] Och det hände i det sjätte året [efter kung Jehoiachins fångenskap, se Hes 1:2], i den sjätte månaden [Elul] på den femtonde dagen i månaden [17 sep, 592 f.Kr.], att jag satt i mitt hus och Juda äldste satt framför mig och Herrarnas Herres (Adonai Jahves) hand föll över mig där.
[Heskiels fjärde samling med budskap dateras från 7:e till 9:e året efter exilen, se vers 1 och Hes 24:1. Som tidigare fokuserar det på Judas skuld och annalkande dom. Vart och ett av de sju budskapen börjar med frasen: "Herrens ord kom till mig" och avslutas med frasen "förkunnar Herren" eller en variant av detta, se Hes 20:2, 45; 21:1; 22:1; 23:1; 24:1, 15.]
Och Herrens (Jahves) ord kom till mig i det nionde året [sedan Jehoiachins exil, se Hes 1:2] i den tionde månaden på den tionde dagen i månaden [15 jan, 588 f.Kr.] han sade:
Och det hände i det 11:e året på den första dagen i månaden att Herrens (Jahves) ord kom till mig, han sade:
[Budskapet till Egypten är uppdelat i sju delar.]
Och det skedde i det elfte året i den första månaden på den sjunde dagen i månaden [29 april, 587 f.Kr.] att Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Och det skedde i det elfte året i den tredje månaden på den första dagen i månaden [21 juni, 587 f.Kr.] att Herrens (Jahves) ord kom till mig. [Knappt två månader sedan det förra budskapet, se Hes 30:20‑26.] Han sade:
Och det skedde i det tolfte året [sedan Jojakins exil, se Hes 1:2] av vår fångenskap i den tionde månaden på den femte dagen i månaden, att en som hade flytt från Jerusalem kom till mig och sade: "Staden är slagen."
I sju månader ska Israels hus begrava dem så att landet bli (rituellt) rent.
Och de ska avskilja män med en fast anställning, som ska vandra genom landet tillsammans med dem som ska begrava dem som finns kvar på marken (landets ansikte) och rena det (rituellt). Efter de sju månaderna ska de genomleta (landet).

Hesekiels vision av det nya templet är väl strukturerat i sju delar som formar en kiasm. Den första central och sista delen handlar om hur landet mäts ut. A Templet mäts, Hes 40:1‑42:20
  B Guds härlighet från öster, Hes 43:1‑12
    C Stadgar för tempeltjänsten Hes 43:13‑44:31
      D Landets mått Hes 45:1‑12
    C´ Stadgar för tempeltjänsten, Hes 45:13‑46:24
  B´ Den dubbla floden österut, Hes 47:1‑12
A´ Landes gränser, Hes 47:13‑48:35

...
Längs med flodens båda stränder ska alla sorters fruktträd växa. Deras blad ska aldrig vissna och deras frukt aldrig ta slut. Varje månad bär de frukt, eftersom deras vattenkälla kommer från helgedomen. Deras frukt ska användas som mat och deras blad ska ge läkedom."
På den tjugofjärde dagen i första månaden [Nisan, som infaller i mars/april, vid påskhögtiden] var jag vid stranden av den stora floden Tigris. [Floden Eufrat rann genom staden Babylon. Parallellt öster om den rinner floden Tigris i nuvarande Irak.]
Jag ska göra slut på all hennes glädje (munterhet),
    hennes fester, hennes nymånader och hennes sabbater
    och alla hennes bestämda högtider. [Herrens högtider, se 3 Mos 23.]
De har handlat bedrägligt mot Herren (Jahve)
    för de har blivit som främmande barn.
Nu ska nymånen sluka dem med deras arvedel.
"Jag har också hållit tillbaka regnet för er
    när det var tre månader kvar till skörd,
och jag lät det regna över en stad
    men lät det inte regna över en annan stad,
på en plats regnade det
    och på en annan plats hölls regnet tillbaka.
Ni säger:
"När är nymånadshögtiden över,
    så att vi kan sälja säd?
När är sabbaten över,
    så att vi så vi kan sälja vårt korn?
Då ska vi minska efa-måttet [35 liter, så att köparen får mindre]
    och öka shekeln (lägga på priserna)
    och fuska med vågen [allt för att lura köparen].
I kung Darejavesh andra regeringsår, i sjätte månaden [Elul] på den första dagen [29 augusti 520 f.Kr.], kom Herrens (Jahves) ord genom profeten Haggais hand till:
    Serubbabel (Zerubbavel), son till Shealtiel, guvernör i Juda [Esra 2:2; 3:2; Sak 6:9‑14]
    och till Jehoshua (Josua), son till Jehotsadak, översteprästen [Esra 2:2; 3:2; 5:2; Sak 3:1‑10]. [Budskapet riktas först till ledarna, det är först och främst deras ansvar, men det profetiska ordet riktas även till folket, se vers 3‑4.] Han sade [Haggai profeterade]:
Detta skedde den tjugofjärde dagen i den sjätte månaden [Elul] i kung Darejavesh andra år [21 september 520 f.Kr.]. [Drygt 3 veckor efter det första budskapet från Haggai (första Elul, se vers 1) påbörjades arbetet nu med templet. Bygget skulle komma att fortsätta under de kommande fem åren för att bli klart den 3:e Adar i Darius 6:e år. Det motsvarar 12 mars 515 f.Kr. i vår kalender, jmf Esra 6:15.]
[Lövhyddohögtiden (Sukkot) firas från kvällen den 15:e Tishri och sju dagar. Det har nu gått knappt två månader sedan Haggais första budskap. Det andra budskapet kommer den 21:a dagen i månaden, vilket är den sjunde dagen i högtiden. Detta är ett passande sammanträffande eftersom Haggais namn (hebr. chaggai) just betyder "mina högtider". Det är också exakt 440 år sedan 960 f.Kr. då Salomo färdigställde det första templet, se 1 Kung 6:38; 8:2.] I den sjunde månaden [Tishri] på den tjugoförsta dagen i månaden [17 oktober 520 f.Kr.], kom Herrens (Jahves) ord till Haggais, profetens hand, han sade:
Herrens ord kom för andra gången till Haggai på den tjugofjärde dagen i den nionde månaden [Kislev; samma dag som det tredje budskapet, se vers 10 – 18:e december 520 f.Kr.], han sade:
I åttonde månaden [Chesvan, infaller i oktober/november] av kung Darejavesh andra regeringsår [år 520 f.Kr., han var persisk kung 522-486 f.Kr.] kom Herrens (Jahves) ord till profeten Sakarja [på hebreiska Zecharja som betyder "Gud kommer ihåg"], son till Berechja [som betyder "Herren välsignar"], son till Iddo [som betyder "Hans vittne"]. [Sakarjas farfar Iddo hade återvänt från Babylon 16 år tidigare (538 f.Kr.) under Serubbabels ledning, se Neh 12:1, 4. Sakarja var från en prästfamilj, se Neh 12:12, 16. Hans tjänst börjar en månad innan Haggai får sin sista vision, se Hag 2:10, 20. Händelserna i Sak 1-6 sker samtidigt som händelserna i Esra 4:24‑6:13] Han [Sakarja] sade:
På den 24:e dagen i den elfte månaden som är månaden Shevat [den 15 februari 519 f.Kr.], i kung Darejavesh andra regeringsår [520-519 f.Kr.], kom Herrens (Jahves) ord till profeten Sakarja, son till Berechja, son till Iddo. [Tre månader efter det profetiska tilltalet, se vers 1.] Han [Sakarja] sade:
I kung Darejavesh fjärde regeringsår kom Herrens (Jahves) ord till Sakarja på den fjärde dagen i den nionde månaden, som är Kislev. [7 december, 518 f.Kr.]
och för att tala med prästerna i Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) hus och med profeterna och säga: "Ska jag gråta i den femte månaden och avskilja mig själv såsom jag har gjort alla dessa år?" [Saretser och Regem-Melech är ledarna i Babylon som skickar bud till Jerusalem med denna fråga angående bön och fasta med anledning av stadens tidigare belägring och templets förstörelse.]



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.