Referenser (71 st)
Esra (16)
Kungen bör veta att de judar som gav sig i väg från dig har kommit hit till oss i Jerusalem. De bygger nu upp den upproriska och onda staden, de reparerar murarna och förbättrar fundamenten.
Kungen bör nu veta att om denna stad byggs upp och murarna repareras kommer de varken att betala skatt, tull eller vägpengar, och det kommer att skada kungarnas inkomster.
I Jerusalem har det också funnits mäktiga kungar som har härskat över hela landet på andra sidan floden. Skatt, tull och vägpengar har getts till dem.
Se till att ni inte är försumliga med denna sak, så att skadan inte växer och kungarna blir lidande."
Alltså upphörde arbetet på Guds hus i Jerusalem. Det blev förhindrat ända till den persiske kungen Darejaveshs andra regeringsår [520 f.Kr.]. [Darejavesh I övertog makten i Persien efter inbördeskriget efter Kambyses död. Några år in i sitt styre hade det politiska läget stabiliserats (förutom några strider med Egypten 518-519 f.Kr.). Under Darejavesh styre 522-486 f.Kr. nådde det persiska riket sin storhetstid.]
Guds öga vakade över judarnas äldste, så att ingen hindrade dem innan saken hade kommit inför Darejavesh [som regerade 522-486 f.Kr.] och de hade fått brev tillbaka från honom om detta.
Kungen bör veta att vi kom till provinsen Judéen, till den store Gudens hus. Detta bygger man nu upp med stora stenar [ordagrant: "stenar som måste rullas"] och sätter trävirke [balkar] i väggarna. Arbetet utförs med omsorg och går snabbt framåt under deras ledning.
Detta är svaret som de gav oss: Vi är tjänare till himlarnas och jordens Gud, och vi bygger på nytt upp det hus som för många år sedan stod här och som en stor kung i Israel hade byggt och gjort färdigt.
Nu ska du Tattenaj, ståthållare i landet på andra sidan floden, och du Shetar-Bosenaj och era medbröder afarsekiterna på andra sidan floden, hålla er borta därifrån.
Härmed ger jag befallning om vad ni ska göra för judarnas äldste när de bygger på detta Guds hus. Av de pengar som kungen får i skatt från landet på andra sidan floden ska det som behövs för omkostnaderna fullt ut betalas till dessa män så att arbetet inte avbryts.
Vad de behöver av ungtjurar, baggar och lamm till brännoffer åt himlarnas Gud, liksom vete, salt, vin och olja, ska efter uppgift av prästerna i Jerusalem ges dem dag för dag utan försummelse.
Så ska de kunna bära fram offer till en ljuvlig doft åt himlarnas Gud och be för kungens och hans söners liv.
Allt vad himlarnas Gud befaller ska noggrant göras och ges till himlarnas Guds hus, för att inte vrede ska komma över kungens och hans söners rike.
Och du Esra, ska efter den vishet du fått av Gud utse domare och lagkloka som ska skipa rätt bland allt folket i landet på andra sidan floden, alla dem som känner din Guds påbud. Om någon inte känner dem ska ni lära honom dem.
Den som inte följer din Guds påbud och kungens påbud ska omgående (noggrant) dömas, antingen till döden eller till förvisning, indragning av egendom eller fängelse."
Daniel (55)
Daniel sade:
"Prisa (välsigna) Guds namn från evighet till evighet,
för han har vishet och makt!
Däremot finns det en Gud i himlen som uppenbarar (förklarar) det som är dolt. Han har låtit kung Nebukadnessar få veta vad som ska hända i framtiden (de sista dagarna, ordagrant "slutet av dagarna"). Detta är din dröm, de syner du såg i ditt huvud när du låg på din bädd:
När du, o konung, låg på din bädd kom tankar om vad som ska ske i framtiden, och han som uppenbarar hemligheter lät dig veta vad som ska ske.
O konung, du såg i din syn (dröm) en stor staty framför dig. Den var mäktig (enorm), starkt glänsande – fruktansvärd (skräckinjagande) att se på. [Denna mäktiga koloss som till största delen bestod av metall reflekterade ljuset vilket gjorde att den strålade.]
Medan du såg på statyn, såg du hur en sten höggs ut [från ett berg], dock utan att någon mänsklig hand rörde vid den. [Vilket antyder att Gud gjorde det.] Den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem.
Då krossades alltsammans på en gång, järnet, leran, bronset, silvret och guldet. Allt blev som agnar från tröskplatserna på sommaren. Vinden tog tag i dem och förde bort dem och inget blev kvar. Men stenen som hade träffat statyn blev ett stort berg som uppfyllde hela jorden.
Det fjärde riket ska bli starkt som järn. På samma sätt som järn tillintetgör och slår sönder allt [i sin väg, är den hårdaste av dessa metaller], ska detta rike krossa som järn, stampa och bryta sönder [alla andra riken]. [Fem synonymer används för att beskriva kraften i detta fjärde rike. Det ska tillintetgöra, slå sönder, krossa, stampa och bryta sönder allt i sin väg.] [År 65 f.Kr. besegrar den romerska generalen Pompejus Syrien och 30 f.Kr. hade Augustus besegrat Egypten och tagit över Jerusalem. Värdet på metallerna i synen minskar. Det stämmer med hur kejsarens makt i det romerska imperiet var svagare än tidigare riken. Däremot är järnet det hårdaste, vilket överensstämmer med hur dess militära styrka var den starkaste.]
Du såg att fötterna och tårna var delvis av krukmakarens lera och delvis av järn. [Troligtvis beskrivs blöt lera som krukmakaren använde för att forma kärl, men också nästa steg i processen kan åsyftas i nästa vers. När materialet torkat och bränts i ugn blir det hårt men är skört.] Det betyder att det ska vara ett delat rike. Det kommer att ha något av järnets hårdhet (fasthet), du såg ju att järnet var blandat med lerjord.
Att tårna på fötterna var delvis av järn och delvis av lera, betyder att riket delvis ska vara starkt och delvis svagt (bräckligt).
Du såg järnet blandat med lera, på samma sätt ska folk blanda sig med varandra via mänsklig säd [DNA; via giftermål], men ändå inte hålla samman, lika lite som järn kan förenas med lera. [Till det yttre kan man blanda järn och lera, men det blir ingen bestående förening mellan materialen.]
Du [kung Nebukadnessar] såg ju hur en sten höggs ut från ett berg, men inte genom en mänsklig hand. Stenen krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet. Den store Guden har uppenbarat för kungen vad som ska ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig." [Profetiskt talar och om Jesus – hörnstenen, se ; ; . Troende kallas "levande stenar" i Guds husbygge, se . Se även .]
Men om inte [även om han inte skulle rädda oss], så ska du veta, o konung, att vi ändå inte dyrkar dina gudar och att vi inte tillber guldstatyn som du har ställt upp." [Det är troligt att dessa händelser utspelar sig efter Jerusalems fall 586 f.Kr. Om judarnas Gud inte hade kunnat försvara sitt eget tempel måste ju Nebukadnessar vara starkare än deras Gud. Nebukadnessar är segerviss och känner sig som en gud.
De tre judiska pojkarna Hananja, Mishael och Asarja gör ett uttalande av verklig tro. De vägrar böja sig oavsett om de blir räddade eller inte, se ; . Har Gud all makt? Ja. Kan Gud befria troende från alla problem och svårigheter? Ja. Befriar Gud troende från alla svåra situationer? Nej. Ibland tillåter Gud prövningar, se . Ibland är syftet med prövningarna uppenbara, andra gånger inte, men Guds önskan är att hans barn ska lita på honom, se ; ; ; ; . Gud garanterar inte ett problemfritt liv, men han lovar att alltid vara med, se ; .]
Jag, Nebukadnessar, levde i fred (lugn och ro utan sorger) i mitt hus (hem) och njöt av all framgång (lyx och god hälsa) i mitt palats. [Det är en tid av fred. Stora delar av den dåvarande världen hade intagits av babylonierna. Året skulle kunna vara 581 f.Kr., se . I så fall är det drygt 20 år sedan Daniel och hans vänner hade tagits till fånga.]
[Nebukadnessar återberättar synen för Daniel:] "Detta var synen jag såg när jag låg på min bädd:
Jag såg ett träd mitt på (i centrum av) jorden,
och det var mycket högt. [Daniel identifierar trädet som en bild på Nebukadnessar själv och det babyloniska riket. Att det står centralt och breder ut sig i alla riktningar beskriver hur det genomsyrar och påverkar hela världen. Träd används ofta i Bibeln: Livets träd stod mitt i Edens lustgård, se . Både landet Assyrien och farao i Egypten liknas vid ett träd av Hesekiel, se . Jesus liknar Gudsriket vid ett stort träd, se . En lertavla som hittats i Babylon beskriver hur Nebukadnessars rike liknas vid ett träd.]
[Men det var inte allt, mer hände.] I synerna som kom [fortsatte att komma] när jag låg på min bädd såg jag en helig väktare (ängel) komma ner från himlen. [Ordagrant två ord: 'en väktare, någon som är vaken och vaktar' följt av 'en helig en'. Uttrycket återfinns bara i detta kapitel, se , och . Den grekiska översättningen Septuaginta översätter med "angelo" som är ängel och budbärare.]
Du kommer att drivas bort från människor och tvingas bo bland markens djur. Du kommer att äta gräs som en oxe och fuktas av himlens dagg. Sju tidsperioder [år] ska passera (gå över dig), tills du insett att den Högste [Gud] regerar över alla riken på jorden och han ger dem åt vem han vill.
Så därför, o konung, lyd (välkomna) mitt råd: Bryt dig loss (befria dig) från din synd [som när ok runt en hals bryts] och gör det som är rätt [lev rättfärdigt]; istället för att göra det som är ont, var barmhärtig mot de fattiga []. Det kan hända att din framgång (lycka, välgång) då kan bestå."
Tolv månader senare gick kungen omkring på taket till sitt palats i Babylon. [Från sitt palats kunde Nebukadnessar se ut över staden och alla hans lyckade byggnadsprojekt. Här fanns de hängande trädgårdarna, som grekerna senare kom att beteckna som ett av världens sju underverk. För att bygga allt detta krävdes en enorm arbetsstyrka där många hade usla förhållanden, något som Daniel troligen refererar till, se . Den romerska historikern Herodotos beskriver hur staden var rektangulär där varje sida var över 2 mil lång. Genom staden flöt floden Eufrat och ett avancerat system med kanaler gav bevattning. Den yttre muren var 9 mil lång, 100 meter hög och 25 meter bred. Han skriver att den var så bred att två hästekipage, vardera med fyra hästar i bredd, med lätthet kunde mötas på den. Från Ishtarporten ledde paradgatan in till Marduks tempel. Totalt fanns över 50 tempel, 180 altare till Ishtar och en guldstaty av Baal. Centralt fanns också en ziggurat, som var ett torn, en nybyggd replik av Babels torn som tidigare funnits i staden. Nebukadnessar hade tre palats, där den storslagna festsalen i ett av dem beskrivs i nästa kapitel.]
Då svarade Daniel kungen:
"Behåll dina fina gåvor själv eller ge dem till någon annan! Men skriften [på väggen] ska jag läsa för dig och berätta vad den betyder (ge uttydningen). [Att Daniel inte vill ta emot kungens gåvor beror nog inte på stolthet eller oartighet, snarare vill han undvika missförstånd att man kan köpslå med Guds gåvor. Innan texten tolkas talar Daniel några allvarsord med kungen. Han börjar med att påminna om högmodets konsekvenser hos Babylons största kung, Nebukadnessar, i . Han avslutar med att fördöma Belshassars medvetna handling att häda den högste Guden i . I Nebukadnessars fall gav Gud en 12 månaders nådatid innan domen föll, se . För Belshassar, som borde vetat bättre, rör det sig om timmar innan orden besannas, se . Att Gud skriver på väggen visar ändå på att han vill omvändelse.]
Eftersom Gud hade låtit honom få så stor makt, darrade människor från alla folk, stammar och språkgrupper inför honom.
Den han ville blev dödad,
den han ville blev skonad.
Den han ville blev upphöjd (ärad, befordrad),
den han ville blev avsatt (förödmjukad).
På Belshassars befallning blev Daniel klädd i purpur [fick kunglig status], en guldkedja hängdes om hans hals, och man utropade honom att få den tredje högsta positionen i riket. [Daniel visste att detta var värdelösa gåvor och titlar i ett rike som skulle falla om några timmar! Det verkar som Daniel ändå accepterar att ta emot belöningarna som prackas på honom mot hans vilja, se . Kanske hade protester i detta läge gjort att han blivit anklagad för förräderi?]
[Dareios introducerades i föregående vers som "medern Dareios". Det är inte historiskt bekräftat vem denne Dareios är. Namnet härstammar från persiskan och betyder ordagrant: "hålla fast vid det som är gott" eller "han äger" eller "rik och kunglig". Det kan vara namn eller en titel. De två troliga förslagen är: kungen Kyros själv eller Gubaru, den general som hjälpte Kyros att inta staden Babylon och också fungerade som dess guvernör. Det var inte ovanligt att kungen hade olika namn och benämningar i olika delar av riket. På samma sätt som namnet Belshassar i föregående kapitel var oidentifierat fram till slutet på 1800-talet finns förhoppningen att framtida arkeologiska fynd kan ge klarhet i vem denne Dareios var.] Dareios (Darejavesh) ansåg att det var en bra idé att utse 120 satraper (ordagrant "landets beskyddare") som skulle finnas i hela riket.
Över dem satte han tre ministrar, varav Daniel var en av dem. [Troligtvis ansvarade ministrarna för 40 satraper var.] Satraperna skulle rapportera till dessa tre ministrar så att kungen inte led någon förlust. [Det medo-persiska riket expanderar och kungen tillsätter ledare och en ny administration för att behålla nyligen intagna områden och säkra att de betalar skatt. Ordet "förlust" används i om skatt, tull och vägavgifter. Det var inte ovanligt med korruption på alla nivåer. Tulltjänstemän och administratörer tog ofta ut högre avgifter än bestämt och lät överskottet gå in i sin egen ficka.]
Denne Daniel utmärkte sig (överglänste, gjorde ett bättre jobb) jämfört med de andra [två] ministrarna och [de 120] satraperna, för han hade en extraordinär ande (en andlig förmåga utöver det vanliga, se ). Kungen tänkte (planerade att) sätta Daniel över hela riket. [Daniel hade en hög moral, han följde Guds lag och var ärlig och trofast. Daniel hade också en lång erfarenhet av att arbeta som administratör för Babylon, han hade tjänat närmare 40 år under Nebukadnessar, se . Daniels tilltänkta befordran skapade avundsjuka, se . Här fanns en tidigare judisk slav som tjänat i det besegrade babyloniska riket som skulle bli deras överordnade!]
Då försökte de andra [två] ministrarna och [en grupp av] satraperna att hitta något att anklaga Daniel för i hans tjänsteutövning (i det som gällde riket). De kunde dock inte hitta någonting som var orätt [något ämbetsbrott] eller någon korruption (moraliskt fel), eftersom han var trofast (hade hög moral och integritet) fanns det ingen försummelse (slarv) eller korruption (moraliskt orätt).
Även efter att Daniel fått reda på att den nya lagen var uppsatt (signerad och börjat gälla), gick han till sitt hus där han hade ett rum på taket med fönster som var öppna i riktning mot Jerusalem. [I riktning mot väster från Babylon.] Där böjde han knä tre gånger om dagen och tackade sin Gud på samma sätt som han alltid gjort. [Seden att be mot templet i Jerusalem bygger på Salomos ord, se , , , . Daniel fortsätter sin vana att be tre gånger om dagen. Han lyder Gud mer än människor, se . David skriver hur han ber kväll, morgon och mitt på dagen, se (kvällsbönen nämns först eftersom den judiska dagen börjar vid solnedgången). I templet i Jerusalem var tiderna för bönen 9, 12 och 15, se även ; ; ; ; .]
När kungen hörde detta, tog han mycket illa vid sig. [Det arameiska ordet beesh används här. Det betyder "lukta illa" och används bildligt för hur "hela situationen stinker". Det som skett är helt fel, skamfyllt och orättfärdigt. Kungen förstår hur han har blivit lurad.] Han bestämde sig för att göra allt han kunde för att rädda Daniel. Ända till solnedgången försökte han hitta en utväg.
Härmed ger jag en ny förordning att man i mitt rike ska frukta och vörda Daniels Gud. För han är den levande Guden,
som förblir för evigt.
Hans rike går inte under,
och hans välde består till slutet.
Här är skildringen: Jag såg synen på natten. I synen blåste himlens fyra vindar, och det stora havet rördes upp. [Det stora havet är ofta en referens till Medelhavet som är Israels gräns mot väster, men kan också profetiskt tala om folk och nationer, se . Här verkar betydelsen vara hur det stormar politiskt och nya riken och stormakter växer fram. den persiske kungen Kyros besegrar Mederna 550 f.Kr. och den kommande stormakten Medo-Persien formas; en händelse som kommer att påverka hela världshistorien. Intressant nog tangerar dessa omvälvande världshändelser tidpunkten då Daniel har denna syn.]
Det första [vilddjuret – som symboliserar en kung och ett rike, se ] liknade ett lejon, men hade vingar som en örn. Medan jag betraktade det rycktes vingarna av. Det lyftes upp från marken så att det stod på två fötter som en människa, och det fick ett mänskligt hjärta. [Lejonet och örnen förknippas med det babyloniska riket. Nebukadnessar jämförs med båda dessa bilder i Bibeln, som ett lejon, se ; ; , , och som en örn i ; ; ; . Lejonet var också en av Babylons symboler. Över 100 lejon prydde den berömda Ishtarporten. Statyer med vingbeprydda lejon har hittats i Babylons ruiner och det antas att det var rikets symbol. Både lejonet och örnen är rovdjur. Lejonet är kungen på land och örnen är luftens konung.
Synen där vingarna tas bort kan symboliskt beskriva vad som hände med Nebukadnessar när han ödmjukades i kapitel 4. De sju åren då han var sinnessjuk for han inte fram och erövrade fler områden. Efter hans upprättande styr han inte längre som ett vilddjur utan har fått ett mänskligt hjärta.]
Efter detta [efter det andra djuret] fick jag se ännu ett vilddjur [som symboliserar en kung och ett rike, se ]. Det såg ut som en leopard med fyra vingar på sin rygg (sidor) som såg ut som fågelvingar. Vilddjuret hade fyra huvuden och det fick stor makt (auktoritet att råda). [Karaktärsdragen hos en leopard är snabbheten och dess blodtörst. De fyra vingarna ökar hastigheten för detta redan snabba djur. Detta beskriver exakt det grekiska riket som blixtsnabbt intog hela den då kända världen. Alexander den store blev kung bara 20 år gammal 336 f.Kr. På mindre än 10 år hade han intagit hela Medo-Persien ända till gränsen mot Indien. Det sägs att han då gråtit över att det inte fanns något mer territorium att inta. Att det var fyra vingar kan också anspela på jordens fyra hörn och att det skulle vara ett världsrike.
De fyra huvudena kan representera regenter, se ; ; , . I synen förutsägs att det grekiska riket skulle mynna ut i fyra riken, och det är exakt vad som hände. Alexander dog 323 f.Kr. i staden Babylon på grund av alkoholförgiftning, bara 32 år gammal. Efter interna stridigheter delas riket upp mellan fyra av hans generaler.]
Efter detta [efter det tredje djuret] fick jag se ännu ett vilddjur [ännu ett rike, se ] i mina syner om natten. Det var fruktansvärt, skräckinjagande och mycket starkt. [Detta fjärde vilddjur passar inte in på någon existerande klassificering av ett djur.] Det hade stora tänder av järn. Det slukade och krossade, och det som var kvar trampade det under sina fötter. Det var olikt de tidigare djuren och hade tio horn.
Medan jag betraktade (reflekterade över) [de tio] hornen, sköt ett annat horn upp mellan dem och stötte bort tre av hornen. Det hade ögon som liknade människoögon och en mun som talade stora ting. [Stora och hädiska ord, enligt .]
Jag fortsatte att se. [Daniel hade i sin syn just sett hur ett litet horn hade trätt fram bland de tio hornen, under tiden han ser detta och betraktar det förändrades synen.]
Troner sattes fram,
och den Gamle av dagar [Gud den evige Fadern bortom all tid, se även och ] satte sig ner.
Hans kläder var vita som snö,
och håret på hans huvud var som ren ull.
Hans tron var av eldslågor,
och hjulen på den var av flammande eld.
[Daniels uppmärksamhet riktades nu mot det lilla hornet.] Jag fortsatte titta, eftersom [det lilla] hornet talade så stora ord. Jag såg vidare [i synen] ända tills odjuret dödades och dess kropp förstördes och kastades i den brinnande elden.
I synerna på natten såg jag något annat:
Jag tittade och fick se en människoson,
som kom med himlens skyar.
Han närmade sig den Gamle av dagar [Gud den evige Fadern bortom all tid],
och fördes (eskorterades) fram inför hans närvaro.
[Efter denna kortfattade övergripande förklaring vill Daniel veta mer. Särskilt det fjärde vilddjuret hade väckt Daniels intresse.] Jag ville veta innebörden av (den fulla sanningen om) det fjärde vilddjuret. Det var olikt alla andra, skräckinjagande med tänder av järn och klor av brons. [Klorna är en ny detalj som inte nämndes i .] Det krossade och slukade det den dödat och sedan trampade och krossade vilddjuret det som var kvar under fötterna.
Medan jag tittade började hornet [det elfte nya hornet] föra krig mot de heliga [] och besegrade (ha makt över) dem,
[Ängeln förklarar nu för Daniel betydelsen av det fjärde odjuret, de tio hornen, det lilla hornet och det slutgiltiga Gudsriket.] Då svarade han:
"Det fjärde vilddjuret är ett fjärde rike som ska komma på jorden.
Det är annorlunda från alla de andra rikena.
Det ska sluka hela jorden, trampa och krossa den.
vara
