1818 – דָּם (damm)

blod


Typ:
Hebreiska: דָּם (damm)
Uttal: dam
Talvärde: 604 (4 + 600)    ord med samma talvärde
Ursprung: från H1826 (דָּמַם) (jämför H0119 (אָדַם))
Användning: 360 ggr i GT

Motsvarande grekiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) översätts det hebreiska ordet damm till följande:

αἷμαhaimaG0129blod
ἔνοχοςenochosG1777skyldig inför, hemfallen åt, skyldig till
μέτοχοςmetochosG3353deltagande
φόνοςphonosG5408mord

Engelsk översättning

blood
blood(-y, -guiltiness, (-thirsty), [phrase] innocent

Engelsk beskrivning

1) blood
1a) of wine (fig.)


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (360 st)


1 Moseboken (11)

Då sade Herren: "Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken.
Du är nu fördömd (förbannad) från marken, som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod från din hand.
Men kött som har liv, det vill säga blod, i sig ska ni inte äta.
Och för ert eget blod [mänskligt liv], ska jag utkräva (begära – hebr. darash) [vedergällning],
    av varje djur ska jag utkräva (begära) [vedergällning]
    och från människans (hebr. adam) hand,
    från varje broder, ska jag utkräva (begära) [vedergällning] för mänskligt liv.

Den som utgjuter
    blod av
        en människa, genom
        en människa
    ska hans [förövarens] blod
utgjutas,
för Gud (Elohim) gjorde människan till sin avbild. [Hebreiskan har inga prepositioner och de första sex orden formar en tydlig kiasm: shofech dam haadam baadam damo jishafech. Texten betonar ordet människa, som både offer och den instans som ska verdergälla brottet, genom att placera hebr. adam centralt. Att frasen också har sex ord för också tankarna till människans tal som är sex. Att utguta blod används i betydelsen överlagt mord, se 1 Mos 37:22; 1 Kung 2:31; Hes 22:4. Allt liv är heligt, och speciellt mänskligt liv. Anledningen till att Gud ser detta så viktigt är att människan är skapad till hans avbild. Att mörda en annan människa är ett angrepp på dess skapare, Gud själv.]
Ruben fortsatte: "Spill inget blod! Kasta honom i brunnen i ödemarken (öknen), men lägg inte er hand på honom (döda honom inte)." Han sade så för att han skulle kunna rädda Josef ur deras händer och föra tillbaka honom till hans far.
Juda sade till sina bröder: "Vilken vinning har vi av att döda vår bror och dölja hans blod?
De tog Josefs mantel och dödade en bagge och doppade manteln i blodet.
Ruben svarade dem och sade: "Talade jag inte till er och sade att ni inte skulle synda mot barnet, men ni lyssnade inte? Därför utkrävs hans blod"
Han binder sin åsna (unga laståsna av hankön; sin unga och spänstiga åsnehanne) vid vinstocken
    och sitt åsneföl [av hankön] vid den ädla rankan [som ger det utvalda vinet].
Han tvättar sina kläder (sitt klädesplagg) i vin
    och sin dräkt [sin mantel] i druvans juice (blod).

2 Moseboken (29)

Men om de inte tror på dessa två tecken eller lyssnar på dig, så ska du ta lite vatten från Nilen och hälla det på torra landet (marken). [Detta blir det tredje tecknet.] Då ska vattnet från floden förvandlas till blod på torra land." [Två olika hebreiska ord för "torrt land" används i denna vers. Det första är det generella ordet som används i skapelsen och när israeliterna korsar Röda havet och Jordan torrskodda. Det sista används bara här och i Ps 95:5, där det används om hur Gud är större än alla avgudar.]
Då tog Sippora en vass flintbit och skar bort förhuden på sin son och strök (vidrörde) honom [Gershom eller Mose] ned till foten med den och sade: "Du är min blodsbrudgum." [Hebreiska ordet för "strök" är samma ord som används i 2 Mos 12:22 där israeliterna "stryker" lammets blod på dörrposterna för att den förstfödde inte ska dö.]
När han [syftar antagligen på Gud] lät honom [Mose] vara, sade Sippora "du är min blodsbrudgum på grund av omskärelsen." [I Guds förbund med Abraham och Israels folk var omskärelsen av pojkar viktig, se 1 Mos 17:9–14. Det verkar som om Mose och Sippora hade försummat att göra detta för en eller båda av deras söner. Även om den exakta betydelsen av dessa verser inte är helt klar, ser vi att Gud var noga med att Mose som skulle befria sitt folk följde Guds bud.]
Detta är vad Herren säger: 'Genom detta ska du veta att Jag är Herren. Se jag ska slå vattnet som är i floden med staven i min hand och det ska förvandlas till blod.
Herren sade till Mose: "Säg till Aron: 'Ta din stav och sträck ut din hand över Egyptens vatten, över floden, över dess strömmar, över dess pölar och över alla dess dammar så att det blir till blod.' Det ska vara blod över hela Egyptens land även i träkärl och stenkärl (allt vatten, både naturligt och uppsamlat ska bli till blod)."
Mose och Aron gjorde som Herren (Jahve) hade befallt. Han lyfte upp staven och slog vattnet i Nilen inför faraos och hans tjänares ögon. Då förvandlades allt vatten i floden till blod (blev det blodrött). [Hebreiskan kan tolkas så att vattnet bokstavligt blev till blod, eller att det blev färgat blodrött. Ordet symboliserar också död, vilket blev effekten eftersom fiskarna dör och folket får gräva brunnar för att få drickbart vatten, se vers 21, 24.]
Fiskarna som fanns i floden dog och floden stank (luktade och smakade) så illa att egyptierna inte kunde dricka vattnet. blodet var överallt (i alla slags vatten) över hela Egyptens land. [Plågorna var riktade "mot alla gudar i Egypten", se 2 Mos 12:12. Egyptierna tillbad fler än 2 000 olika gudar. Eftersom Nilen med dess årliga översvämningar skapade de bördiga förutsättningarna var flera gudar kopplade till just Nilen. Den stora skaparguden Khnum var Nilens beskyddare. Hapi var Nilens ande och guden för flodens årliga översvämming. Han ansvarade för fiskarna, fåglarna och bördigheten i marken runt floden genom översvämningarna. Dessa båda gudar sågs som livets källa, Khnum gav livet och Hapi gav mat och vatten som är förutsättningen för att livet ska bestå. Osiris var underjordens gud och Nilen ansågs vara hans blodflöde.]
De ska ta från blodet och stryka det på de båda dörrposterna och på träslån över dörren i alla de husen där man ska äta det.
blodet som ni strukit på era hus ska vara ett tecken [för mig] på var ni är. När jag ser blodet ska jag passera förbi er (hebr. pasa), och denna plåga ska inte komma över er och förgöra er när jag attackerar Egyptens land. [På samma sätt ser Gud på oss idag när vi har accepterat Jesu försoning i våra liv. Då slipper vi straffet för våra synder eftersom Jesus tagit det i vårt ställe.]
Tag en handfull isopstjälkar. [Isop har en styv och förgrenad stjälk och blir upp till 0,5 meter lång.] Doppa dem i skålen med blodet [som ni tömt från lammet] och stryk det ovanför dörren och ner på de båda dörrposterna. Ingen av er får sedan gå ut förrän nästa morgon.
Herren (Jahve) ska gå fram [genom landet under natten] för att slå Egypten. Men när han ser blodet ovanför dörren och på de båda dörrposterna, ska han passera förbi dörren och inte tillåta fördärvaren [dödsängeln] att komma in i era hus och slå er.
Om en tjuv blir påkommen med att bryta sig in och blir slagen så att han dör, ska det inte vara någon blodskuld för honom.
Om solen går upp över honom ska det var blodskuld för honom, då ska han återbetala. Om han inte har något då ska han bli såld [som slav] för sin stöld.
[Fyra lagar med förbjudna traditioner från omkringliggande folk.] Offra inte blodet från mina offer med syrat eller jäst bröd. [Drick inte blod, se 3 Mos 17:14, blanda inte heller med bröd.] Inte heller får fettet från mina fester bli kvar ute, utomhus, hela natten till morgonen [3 Mos 3:16–17].
Mose tog hälften av blodet och hällde det i karen, och den andra hälften stänkte han på altaret.
Då tog Mose blodet [den kvarvarande hälften som tömts i karen] och stänkte det på folket [de i främsta leden, eller de äldste, eftersom de var omkring två miljoner] och sade: "Detta är blodet i det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord." [Folket och Gud blev nu förenade i ett blodsförbund, som är den starkaste form av kontrakt som finns. Det som nu gällde var att din strid är min strid, dina fiender är mina fiender, mina tillgångar är dina tillgångar, vi är ett och jag kommer att beskydda dig med livet som insats.]
Och du ska ta blodet från oxen och stryka det på altarets horn med ditt finger och du ska hälla ut hela återstoden av blodet vid altarets fot.
Och du ska slakta baggen och du ska ta dess blod och stänka det runtomkring mot altaret.
Sedan ska du slakta baggen och ta av dess blod och stryka det på Arons högra örsnibb och på den högra örsnibben på hans söner, och på tummen på deras högra händer, och på stortån på deras högra fötter och stänka blodet mot altaret runtomkring.
Och du ska ta av blodet som är på altaret och av smörjelseoljan och stänka det över Aron och över hans kläder och över hans söner och över sönernas kläder med honom. Och han och hans kläder ska bli helgade och hans söner och hans söners kläder med honom.
Och Aron ska bringa försoning över dess horn en gång om året, med blodet från syndoffret för försoning en gång om året ska han bringa försoning för det genom era generationer. Det är det allra heligaste till Herren (Jahve). [Detta är en del av arbetet som översteprästen gör på Jom Kippur – Försoningsdagen, se 3 Mos 16.]
Du ska inte offra blodet av mina offer med syrat bröd.
Inte heller ska något av offren som hör till påsken lämnas kvar till morgonen. [Profetiskt om Jesus som togs ner från korset samma dag.]

3 Moseboken (88)

Och han ska döda oxen inför Herrens (Jahves) ansikte och Arons söner, prästerna, ska ta blodet och stänka det runtomkring över altaret som är vid ingången till församlingens mötestält (hebr. Ohel Moed).
Och han ska döda det på den norra sidan av altaret inför Herrens (Jahves) ansikte och Arons söner, prästen, ska stänka dess blod runtomkring över altaret.
Och prästen ska föra den till altaret och vrida av dess huvud och bränna den på altaret, och dess blod ska hällas ut vid sidan av altaret.
Och han ska lägga sin hand på huvudet på sitt offerdjur och döda det vid ingången till församlingens mötestält, och Arons söner, prästerna, ska stänka blodet över altaret runtomkring.
Och han ska lägga sin hand på huvudet på sitt offerdjur och döda det framför församlingens mötestält, och Arons söner ska stänka blodet över altaret runtomkring.
Och han ska lägga sin hand på dess huvud och döda det framför församlingens mötestält, och Arons söner ska stänka dess blod över altaret runtomkring.
Det ska vara en evig stadga för era generationer överallt där ni bor, att inte äta varken fett eller blod.
Och prästen som är smord ska ta av oxens blod och föra in det i mötestältet,
och prästen ska doppa sitt finger i blodet och stänka blodet sju gånger inför Herrens (Jahves) ansikte, framför helgedomens förhänge.
Och prästen ska stryka en del av blodet över altarets horn med söt rökelse inför Herrens (Jahves) ansikte, som är i mötestältet. Resten av blodet (Och allt blodet) från oxen ska han hälla ut vid foten på altaret med brännoffret som står vid ingången till mötestältet.
Och prästen som är smord ska föra oxens blod till mötestältet,
och prästen ska doppa sitt finger i en del av blodet och stänka det sju gånger inför Herrens (Jahves) ansikte, framför helgedomens förhänge.
Och han ska stryka en del av blodet över altarets horn som är inför Herrens (Jahves) ansikte, som är i mötestältet. Resten av av blodet (Och allt blodet) från oxen ska han hälla ut vid foten på altaret med brännoffret som står vid ingången till mötestältet.
Och prästen ska ta av blodet från syndoffret med sitt finger och stryka en del av blodet över brännofferaltarets horn. Resten av blodet (Och allt blodet) ska han hälla ut vid foten av brännofferaltaret.
Och prästen ska ta av dess blod med sitt finger och stryka en del av blodet över brännofferaltarets horn. Resten av blodet (och allt blodet) ska han hälla ut vid foten av altaret.
Och prästen ska ta av blodet från syndoffret med sitt finger och stryka en del av blodet över brännofferaltarets horn. Resten av blodet (Och allt blodet) ska han hälla ut vid foten av altaret.
Och han ska stänka blodet från syndoffret på sidan av altaret, och resten av blodet ska rinna ut vid foten av altaret. Det är ett syndoffer.
Vadhelst som berör dess kött ska vara heligt, och om något av blodet stänker på någon klädnad ska du tvätta det som blivit nedstänkt på en helig plats.
Men inget syndoffer vars blod burits in i mötestältet för att försona det heliga ska ätas. Det ska brännas i eld.
På den plats där brännoffret dödas ska skuldoffret dödas, och dess blod ska stänkas runtomkring över altaret.
Och av dem ska han offra en av alla från hela offret som ett viftoffer till Herren (Jahve), och den ska tillhöra den präst som stänker blodet från shalomoffret.
Ni ska på inget sätt äta något blod, oavsett om det kommer från en fågel eller ett djur, inte någonstans där ni bor.
Vilken själ det än är som äter något blod, den själen ska huggas av från sitt folk.
Den bland Arons söner som offrar blodet och det feta från shalomoffret, han ska ha den högra skuldran som sin del.
Och han slaktade den och Mose tog blodet och strök det med sitt finger på altarets horn [de fyra hörnen, se 2 Mos 27:2] runtom och renade altaret och hällde blodet vid altarets fot och helgade (avskilde) det till att bringa försoning (täcka över) på det.
Och han slaktade den och Mose stänkte blodet på altaret runtomkring.
Och han slaktade den och Mose tog av dess blod och strök det på Arons högra örsnibb, och på tummen på hans högra hand, och på stortån på hans högra fot [2 Mos 29:20].
Och han förde fram Arons söner och Mose strök blod på deras högra örsnibbar, och på tummarna på deras högra hand, och på stortårna på deras högra fot. Och Mose stänkte blodet över altaret runtomkring.
Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet som var på altaret och stänkte det över Aron och över hans kläder och över hans söner och över hans söners kläder med honom, och helgade (avskilde) Aron och hans kläder och hans söner och hans söners kläder med honom.
Och Arons söner förde blodet till honom och han doppade sitt finger i blodet och strök det på altarets horn och hällde ut blodet vid foten av altaret.
Och han slaktade brännoffret och Arons söner bar fram blodet till honom som han stänkte runt omkring över altaret.
Han slaktade oxen och baggen som shalomoffer som var för folket, och Arons söner förde fram blodet till honom som han stänkte över altaret runt omkring.
Se blodet av det fördes inte in i den heliga platsen, ni skulle verkligen ha ätit det på en helig plats som jag befallde.
33 dagar ska hon sedan fortsätta med sin blodrening.
Hon ska inte vidröra några heliga föremål
och inte komma till Tabernaklet förrän hennes reningsdagar är fullbordade.
Men om hon föder en flicka ska hon vara oren två veckor som under sin menstruation och 66 dagar ska hon fortsätta med sin blodrening.
som ska offra det inför Herrens (Jahves) ansikte och bringa försoning för henne. Och hon ska vara ren från sitt blod.

Sammanfattning

Detta är undervisningen om henne som har fött en son eller dotter.
Sedan ska han ta den levande fågeln och cederträet och det röda och isopen och ska doppa det och den levande fågeln i blodet från fågeln som dödades över det rinnande vattnet.
Och prästen ska ta en del av blodet från skuldoffret och prästen ska stryka det på den högra örsnibben på honom som ska bli ren och på tummen på hans högra hand och på stortån på hans högra fot. [3 Mos 8:23]
Och resten av oljan som är i hans hand ska prästen stryka på den högra örsnibben på honom som ska bli ren och på tummen på hans högra hand och på stortån på hans högra fot ovanpå blodet från skuldoffret.
Och han ska döda lammet till skuldoffer och prästen ska ta en del av blodet från skuldoffret och stryka det på den högra örsnibben på honom som ska bli ren och på tummen på hans högra hand och på stortån på hans högra fot.
Och prästen ska ta av oljan som är i hans hand och stryka på den högra örsnibben på honom som ska bli ren och på tummen på hans högra hand och på stortån på hans högra fot ovanpå platsen med blodet från skuldoffret.
Och han ska ta cederträet och isopen och den karmosinröda färgen och den levande fågeln och ska doppa det i blodet från fågeln som dödades och i det rinnande vattnet och stänka det på huset sju gånger.
Och han ska rena huset med blodet av fågeln och med det rinnande vattnet och med den levande fågeln och med cederträet och isopen och den karmosinröda färgen.
Om en kvinna har ett bekymmer och hennes bekymmer i kroppen är blod, ska hon vara avskild (separerad, isolerad) i sju dagar, och vemhelst som rör henne ska vara oren till kvällen.
Om en kvinna har problem med sin menstruation många dagar utöver hennes avskildhet, eller om det rinner utöver tiden för hennes avskildhet, alla dagar av hennes orsak till orenhet ska vara som dagarna för hennes avskildhet. Hon ska vara oren.
Han ska ta av oxblodet och stänka det med sitt finger ovanpå nådastolens ansikte österut och framför nådastolen ska han stänka av blodet med sitt finger sju gånger. [Den östra sidan av nådastolen är dess framsida. tabernaklet, och senare templet, placerades alltid så att ingången var vänd mot öster. Därav följer att även arken och nådastolen blir placerade så att de alltid vänds med framsidan mot öster. Därför kan man säga att Gud blickar österut när han sitter på nådastolen, kerubernas vingar är ju hans tron. Öster är ett väderstreck som inte bara betyder en viss riktning i förhållande till omgivningen. I detta ord, hebr. kedem, ligger många fler betydelser. Öster är ett av de två eviga väderstrecken, till skillnad från norr och söder som har sina begränsningar vid respektive pol. Öster handlar om det eviga perspektivet också på det sättet att det ser både bakåt och framåt samtidigt. Det är ett ord som knyter ihop tidens begränsning med evighetens gränslöshet. Det är också ett ord som handlar om möten, att möta sig själv och att möta Gud. Det är när man blickar bakåt ett ord som innebär att man gör bokslut med det som har varit. På samma sätt när man blickar framåt ser man profetiskt vad som ska komma. Det är även ett ord som talar om vägledning, vilket är precis det man får när man profetiskt blickar framåt. I förståelsen av ordet öster ligger inte bara människans möjlighet att se hela sitt liv, utan också förståelsen av Gud som den som står utanför tid och rum och ser allting samtidigt från sitt evighetsperspektiv.]
Sedan ska han [prästen] slakta folkets syndofferbock och bära in blodet bakom förhänget. Han ska göra på samma sätt som med tjurblodet: han ska stänka det ovanpå nådastolen och framför nådastolen.
Han ska gå ut till altaret som är framför Herren (Jahve) och bringa försoning för det, och han ska ta av oxblodet och av getblodet och placera det ovanpå altarets horn runtom. [2 Mos 27:2. Altaret har fyra horn, ett i varje hörn. Hornen på altaret representerar makt.]
Han ska stänka av blodet ovanpå det med sitt finger sju gånger och rena det och helga det från Israels söners (folks) orenhet.
Syndoffersoxen och syndoffersgeten vars blod bars in för att bringa försoning på den heliga platsen ska bäras bort utanför lägret, och de ska brännas i eld, deras hud och deras kött och deras exkrement.
och inte för fram djuret till uppenbarelsetältets (hebr. Ohel Moed) ingång för att bära fram det som en offergåva åt Herren (Jahve) framför hans tabernaklet (hebr. miskan), ska det tillräknas den mannen som blodskuld. Han har spillt blod, och han ska utrotas ur sitt folk.
Prästen ska stänka blodet på Herrens (Jahves) altare vid ingången till uppenbarelsetältet och bränna fettet till en ljuvlig doft för Herren (Jahve).
Om någon (ordagrant: "och, man, man") av Israels hus eller av främlingarna som bor bland dem förtär något blod, ska jag vända mitt ansikte mot den som äter blodet [3 Mos 3:17] och utrota honom ur hans folk.
För kroppens (varje varelses) liv (själ) är i blodet, och jag har gett er det för altaret, för att bringa försoning för era liv (själar). Det är blodet som bringar försoning genom livet (själen) som är i det.
Därför säger jag till Israels barn: Ingen av er ska äta blod. Främlingen som bor ibland er ska inte heller äta blod.
Om någon (ordagrant: "och, man, man") av Israels barn eller av främlingarna som bor bland dem fäller ett villebråd av fyrfotadjur eller en fågel av det slag som får ätas, ska han låta blodet rinna ut och täcka över det med jord.
För varje kropps liv är dess blod. Därför säger jag till Israels barn: Ni ska inte äta någon kropps blod, för varje kropps liv är dess blod. Var och en som äter det ska utrotas.
Du ska inte gå runt och förtala (baktala, spionera på) ditt eget folk.
Du ska inte bara se på [utan att ingripa] om din medmänniskas liv står på spel.
    [Ordagrant "Du ska inte stå på din medmänniskas blod".] Jag är Herren (Jahve). [Från vers 15 återkommer hebreiska suffixet -ka sju ggr, något som ökar närheten till objektet av dina handlingar.]
Ni ska inte äta något som innehåller blod.
Ni ska inte befatta er med spådom eller trolldom.
[Fem gånger används "blodskuld" som ordagrant är "hans/deras blod", se vers 9, 11, 12, 13, 16.] [Hedra dina föräldrar, se 3 Mos 19:3]
Varje man (hebr. ish ish – upprepningen av "man" betonar att det är ett generellt förbud) som förbannar sin far eller mor
    han ska straffas med döden. [2 Mos 20:12; 21:17]
Han har förbannat sin far och sin mor,
    han bär på blodskuld.
[Son + faders hustru – incest, se 3 Mos 18:8]
Om en man ligger med en kvinna
    som är hans fars hustru så blottar han sin fars nakenhet.
De ska båda straffas med döden.
    De bär på blodskuld.
[Far + svärdotter – incest, se 3 Mos 18:17]
Om en man ligger med sin svärdotter,
    ska de båda straffas med döden.
De har begått en avskyvärd handling.
    De bär på blodskuld.
[Man + man, se 3 Mos 18:22]
Om en man ligger med en annan man (har sexuellt umgänge med honom)
    som en man ligger med en kvinna,
    gör de båda något avskyvärt!
De ska straffas med döden.
    De bär på blodskuld.
[Kvinna + djur, se 3 Mos 18:23]
Om en kvinna gör närmanden mot något djur för att ligga med det,
    ska du döda både kvinnan och djuret.
De ska straffas med döden.
    De bär på blodskuld.
Om en man ligger med en kvinna som har sin månadsrening och blottar hennes nakenhet,
    blottar han hennes blodflöde.
De kommer att försvinna (skäras bort) ur sitt folk. [Passivformen indikerar att det är Gud som straffar dem.]
När någon – man eller kvinna – befattar sig med andebesvärjelse eller förtroliga andar [demoner som förställer sig och talar för den döde], ska den personen straffas med döden. Han bär på blodskuld och ska stenas.

4 Moseboken (15)

Men det förstfödda av en oxe eller det förstfödda av ett får, eller det förstfödda av en get ska du inte lösa ut. De är heliga. Du ska stänka deras blod mot altaret, och ska göra en rök av deras fett som ett eldsoffer som en söt arom till Herren (Jahve).
Och prästen Elazar [Arons son, se 4 Mos 3:2] ska ta av hennes blod med sitt finger och stänka hennes blod mot mötestältets öppning (bokstavligt: ansikte) sju gånger. [Så från den östra området skulle prästen stänka i västlig riktning, mot altaret, där blodet i normala fall hälldes ut eller stänktes. Upprepningen sju gånger talar om fulländing. Flera andra offer, t.ex. försoningsdagen, har samma upprepning, se 3 Mos 16:14–19.]
Och kvigan ska brännas framför hans ögon (i hans åsyn). Hennes skinn och hennes kött och hennes blod med hennes dynga ska brännas [allt ska brännas].
Se ett folk som reser sig upp som en lejoninna,
    och som ett lejon lyfter han upp sig själv,
han ska inte ligga ner förrän han har ätit av bytet
    och druckit blodet av det slagna."
blodshämnaren ska själv döda mördaren, när han möter honom ska han döda honom.
eller slår honom i fiendskap med sin hand så att han dör, då ska han som slog honom dödas, han är en mördare, och blodshämnaren ska döda mördaren, när han möter honom.
då ska församlingen döma mellan den som slog och blodshämnaren enligt dessa påbud (bindande juridiska beslut),
och församlingen ska fria mandråparen från blodshämnarens hand, och församlingen ska upprätta honom i fristaden till vilken han har flytt, och han ska bo därinne till dess översteprästen som var smord med helig olja är död.
och blodshämnaren finner honom utanför gränsen till hans fristad, och blodshämnaren dräper mandråparen, ska ingen blodskuld gälla för honom,
Och ni ska inte orena landet som ni är i, för blod orenar landet, och ingen försoning kan göras för landet för det blod som spillts där, utom genom blodet av den som spillde det.

5 Moseboken (23)

Du ska bara låta bli att äta blod, du ska hälla ut blodet på marken som vatten.
Var bara stark (fast, säker, tapper) i att inte äta blodet, för blodet är livet och du ska inte äta livet med köttet.
och du ska offra ditt brännoffer, köttet och blodet, ovanpå Herren din Guds (Jahve Elohims) altare, och blodet från ditt offer ska hällas ut mot Herren din Guds (Jahve Elohims) altare och du ska äta köttet.
Du ska endast avstå från att äta dess blod, det ska du utgjuta på marken som vatten.
Om det kommer fram ett ärende som är för svårt för dig att döma,
    mellan blod och blod [mord och dråp – medvetet eller olyckshändelse, se 2 Mos 21:18–21],
    mellan påstående och påstående (där ord står mot ord)
    och mellan slag och slag (där någon har slagit eller spottat på),
    liksom kontroversiella frågor inom dina portar.
Då ska du resa dig upp och gå upp till platsen som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska visa dig. [5 Mos 12:4–7]
För att inte blodshämnaren (ordagrant: återlösaren av blod – hebr. gaal ha-adam) ska jaga dråparen med vrede i sitt hjärta (när hans känslor svallar över) och övermanna honom, eftersom vägen är lång [till den närmsta fristaden], och ge honom ett dödligt slag [i stundens hetta ta lagen i egna händer], när han inte förtjänar att dö eftersom det inte fanns något hat till honom [osämja mellan dråparen och offret innan olyckan].
så att oskyldigt blod inte spills mitt i ditt land, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som arvedel, och blodet kommer över dig.
då ska de äldste i staden sända efter och hämta honom därifrån och ge honom till blodshämnaren så att han kan dö.
Dina ögon ska inte beklaga honom [ingen nåd ska visas mot den skyldige mördaren, anledningen är att människan är Guds avbild, se 1 Mos 1:27; 9:6], istället ska du rena Israel från skulden för oskyldigt blod för att det ska gå väl för dig.
Och de ska tala och säga:
    "Våra händer har inte spillt detta blod, inte heller har våra ögon sett det.
Förlåt Herre (Jahve) ditt folk Israel, som du har återlöst, och tillåt inte [skulden av] oskyldigt blod att vara kvar mitt bland ditt folk Israel". Så ska blodet förlåtas dem [i den staden].
Så ska du ta bort [skulden för] oskyldigt blod från din mitt, när du gör det som är rätt i Herrens (Jahves) ögon.

När du bygger ett nytt hus ska du göra ett räcke för ditt tak, så att du inte drar blod över ditt hus om någon faller ner därifrån. [Husen som byggdes hade platta tak som användes för vila, arbete och bön, se t.ex. Dan 6:10; Apg 10:9; Matt 24:7. Det var vanligt att man vistades på taket och därför viktigt att göra vad man kan för att förebygga olyckor. Rent strukturellt så finns en röd tråd på temat liv/död från dråp (5 Mos 19:1-21:23), ovillighet att rädda liv (5 Mos 22:1-4) och nu oaktsamhet som leder till död här i vers 4–8. Allt sammanfattas i budet "Du ska inte mörda", se 2 Mos 20:13; 5 Mos 5:17.]
"Förbannad är den man som tar en muta för att dräpa en oskyldig person." [3 Mos 23:8]
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
smör (ost) från nötkreatur och mjölk från småboskapen,
    med det feta från lammen och baggar från Bashans hjordar och getter,
med det bästa av vetet
    och av druvans blod drack du skummande vin. [Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. En av ordets betydelser är "bördig mark", vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön, som också är känt för sina stora välgödda tjurar.]
Jag ska göra mina pilar druckna med blod
    och mitt svärd ska sluka kött,
med de slaktades blod och de fångna,
    från fiendernas långhåriga huvuden."
Sjung högt (ljudligt), hans folks länder,
    för han hämnas sina tjänares blod
och verkställer hämnd på hans motståndare
    och försoning för sitt folks land.

Josua (5)

Och det ska ske att vem som än går ut på gatan genom dörren på ditt hus, hans blod ska komma över hans eget huvud, och vi ska inte hållas skyldiga, och vem som än är hos dig i huset, hans blod ska komma över våra huvuden om någon lägger sin hand på honom (skadar honom).
så att mandråparen som dödar en annan själ (person) av misstag eller olyckshändelse kan fly dit. De ska vara en tillflykt för er från blodshämnaren.
Och om blodshämnaren jagar efter honom ska de inte utlämna mandråparen i hans hand eftersom han slog sin granne oavsiktligt och inte hatade honom dessförinnan.
Dessa vara de avskilda städerna för alla Israels söner och för främlingen som vistades ibland dem, så att alla som dödar en annan själ av misstag (olyckshändelse) kan fly dit och inte dö för blodshämnarens hand innan han stått inför församlingen.

Domarboken (1)

så att våldet som gjorts mot Jerubaals 70 söner kom och deras blod blev lagt på Avimelech, deras bror som slog dem och på Shechems män som stärkte hans händer till att slå hans bröder.

1 Samuelsboken (8)

Och folket klädde sig i det tillspillogivna och tog får och oxar och kalvar och slaktade dem på marken och folket åt det med blodet. [Att äta ett slaktat djur med sitt blod var strängt förbjudet, men här gör hungern att folket inte bryr sig om att låta blodet rinna ut ur djuret innan de äter det.]
Och de berättade för Saul och sade: "Se, folket syndar mot Herren (Jahve) när de äter med blodet." [1 Mos 9:4; 4 Mos 12:23] Och han sade: "Ni har handlat förrädiskt, rulla en stor sten till mig idag."
Då sade Saul: "Gå ut bland folket och säg till dem: 'Var och en, kom med din oxe och ditt får och slakta dem här och ät. Men synda inte mot Herren (Jahve) genom att äta blod.' " Så hela folket förde med sig sin oxe den natten och slaktade dem där. [Förbudet mot att äta kött med blod är också kopplat med förbud mot blodsoffer för att frambringa andar, en sed som finns beskriven i flera hettitiska texter, se 3 Mos 19:26; 17:11–12.]
Han har lagt sitt liv i din hand och slagit filistén [Goliat, se 1 Sam 17] och Herren (Jahve) gjorde en stor seger för hela Israel, du såg det och gladde dig. Varför vill du då synda mot oskyldigt blod och döda David utan anledning?"
Och nu min herre, Herren (Jahve) lever, och din själ lever, se Herren (Jahve) har hållit dig borta från blodskuld och från att finna gottgörelse för dig själv med din egen hand, låt därför dina fiender och de som söker ont mot min herre vara som Naval.
så ska inte detta bli en stötesten för dig, ingen överträdelse för min herres hjärta eller att du har utgjutit blod utan orsak eller att min herre har funnit gottgörelse för sig själv (tagit rätten i egna händer). Kom ihåg din tjänarinna när Herren (Jahve) har gjort gott mot min herre."
och välsignad är din taktfullhet och välsignad är du som denna dag har avhållit mig från blodskuld, och från att söka gottgörelse för mig själv med min egen hand.
Och nu, låt inte mitt blod falla till marken långt bort från Herrens (Jahves) ansikte, för Israels kung har kommit ut för att leta efter en ensam loppa, som en som jagar rapphöns i bergen."

2 Samuelsboken (12)

David sade till honom: "Ditt blod kommer över ditt huvud, för din mun har vittnat emot dig och sagt: Jag har dödat Herrens (Jahves) smorde."
Från blodet av de slagna,
    från fettet (mänskliga köttet) av de mäktiga,
Jonatans båge återvänder inte,
    och Sauls svärd återvände inte tomt.
Och när Avner återkommit till Hebron (Chevron) tog Joav honom åt sidan till mitten av porten för att tala med honom i tysthet och där slog han honom i skrevet så att han dog, för Asahels blod, hans bror.
Och efteråt, när David hörde det sade han: "Jag och mitt kungarike är utan skuld inför Herren (Jahve) för evigt för Avners blod, Ners son.
Hur mycket mer när onda män har dödat en rättfärdig människa i hans eget hus på hans säng, ska jag inte utkräva hans blod av er hand och ta bort er från jorden?"
Och hon sade: "Jag ber dig, låt kungen komma ihåg Herren din Gud (Jahve Elohim) så att blodshämnaren inte fördärvar mer, annars fördärvar de min son." Och han sade: "Herren (Jahve) lever, inte ett hår på din son ska falla till marken."
Och detta sade Shimi när han förbannade: "Försvinn, försvinn, du blodsman [som har blod på dina händer] och ditt sällskap,
Herren (Jahve) har låtit komma över dig Sauls hus blod, i vars ställe du har regerat, och Herren (Jahve) har gett kungariket i din son Avshaloms hand, och se du har fångats i din egen ondska eftersom du är en blodsman."
Och Amasa låg och vältrade i sitt blod mitt på huvudvägen. Och när mannen såg att hela folket stod still, bar han bort Amasa från huvudvägen ut på fältet och han kastade en mantel över honom, eftersom han såg alla som kom över honom stå stilla.
Och det var en hungersnöd i Davids dagar, tre år, år efter år, och David sökte Herrens (Jahves) ansikte. Och Herren (Jahve) sade: "Det är för Saul och för blodet från hans hus eftersom han dödade givoniterna."
Och han sade: "Vare det långt bort från mig Herre (Jahve) att jag skulle göra detta, att jag skulle dricka dessa mäns blod som riskerade sina liv när de gick!" Därför drack han det inte. Sådana ting gjorde de tre mäktiga männen (stridsmän, män i sina bästa år – hebr. gever).

1 Kungaboken (12)

Och även du vet vad Joav, Tserojas son gjorde mot mig och vad han gjorde mot två av Israels härhövitsmän, mot Avner, Ners son [2 Sam 3:22–39] och mot Amasha, Jeters son [2 Sam 20:8–10], som han slog och hällde ut stridsblod i fred och satte stridsblod på sin gördel som han har runt sina länder och på sina skor som han har på sina fötter.
Och nu, låt honom inte vara skuldfri, för du är en vis man och du vet vad du ska göra mot honom, och du ska föra ner hans gråa hår i Sheol (graven, underjorden, de dödas plats) med blod."
Och kungen sade till honom: "Gör som han har sagt och fall över honom och begrav honom, så att du tar bort blodet, som Joav har spillt utan anledning, från mig och min fars hus.
Och Herren (Jahve) ska vända tillbaka hans blod över hans eget huvud, eftersom han har slagit två män som var mer rättfärdiga och bättre än han, och han slog dem med svärd och min far David visste det inte. Avner, Ners son Israels härförare [2 Sam 3:22–39] och Amasa, Jeters son Juda härförare [2 Sam 20:8–10].
Så ska deras blod återvända över Joavs huvud och över hans säds huvud för alltid. Men till David och till hans säd och till hans hus och till hans tron, ska det vara frid (shalom) för evigt från Herren (Jahve)."
För den dagen du går ut och passerar över bäcken Kidron, ska du med säkerhet veta att du ska döden dö, ditt blod ska komma över ditt eget huvud."
Då ropade de högre och skar sig själva som de brukade med svärd och lansar tills blodet sprutade fram över dem.
Och du ska tala till honom och säga: Har du dödat och tagit i besittning? Och du ska tala till honom och säga: Så säger Herren (Jahve): På platsen där hundarna slickade Navots blod ska hundarna slicka ditt blod, även ditt."
Och striden ökade den dagen och kungen stod i sin vagn mot araméerna och dog på kvällen, och blodet rann ut från hans sår i botten på vagnen.
Och de tvättade vagnen vid Samariens vattencistern och hundarna slickade upp hans blod, och skökorna tvättade sig där, enligt Herrens (Jahves) ord som han talat.

2 Kungaboken (13)

Och de steg upp tidigt på morgonen och solen sken på vattnet och moaviterna såg vattnet en bit bort och det var rött som blod,
och de sade: "Detta är blod, kungarna har säkert stridit mot varandra och de har slagit var och en sin man, därför Moav: Till bytet!"
Och du ska slå din herre Achavs hus, för att jag ska hämnas blodet på mina tjänare profeterna, och blodet på alla Herrens (Jahves) tjänare från Izevels (Isebels) hand.
Om inte jag har sett Navots blod och hans söners blod igår förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och jag ska belöna er på denna plats förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Och nu ta och kasta honom på denna plats på marken enligt Herrens (Jahves) ord.
Och han sade: "Kasta ner henne." Och de kastade ner henne och en del av hennes blod skvätte på muren och på hästarna och hon blev nedtrampad.
Och han offrade sitt brännoffer och sitt matoffer och hällde ut sitt drickoffer och stänkte blodet från sitt shalomoffer mot altaret.
Och kung Achaz befallde Orija, prästen och sade: "På det stora altaret ska morgonens brännoffer och aftonens matoffer och kungens brännoffer och hans matoffer med brännoffret från hela landets folk och deras matoffer och deras drickoffer offras och stänk allt blod mot det från brännoffren och allt blod från offren, men bronsaltaret ska vara för mig att se på."
Och Manasse har även utgjutit oskyldigt blod väldigt mycket, till dess han fyllt Jerusalem från den ena änden till den andra, vid sidan av hans synder varmed han fått Juda att synda genom att göra det som är ont i Herrens (Jahves) ögon.
och även oskyldigt blod som han spillt, för han har fyllt Jerusalem med oskyldigt blod och Herren (Jahve) kommer inte att andas (samtycka) till att förlåta.

1 Krönikeboken (4)

Han sade: "Aldrig inför min Gud att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod? De har ju vågat sina liv, de har burit hit det med fara för sina liv." Och han ville inte dricka det. Sådana bragder hade de tre hjältarna utfört.
Men Herrens ord kom till mig. Han sade: Du har spillt mycket blod och fört många krig. [Flera av krigen besrkvis i 1 Krön 14:8; 18–20; Ps 18.] Du ska inte bygga ett hus åt mitt namn, för du har spillt mycket blod på jorden inför mina ögon.
Men Gud sade till mig: Du ska inte bygga ett hus åt mitt namn, för du är en stridsman och har spillt blod.

2 Krönikeboken (8)

Så ofta en rättssak dras inför er av era bröder som bor i sina städer, antingen dom för dråp eller tillämpning av lag och bud, stadgar och förordningar, då ska ni varna dem så att de inte ådrar sig skuld inför Herren och hans vrede drabbar er och era bröder. Så ska ni göra för att inte dra skuld över er.
När de drog bort från honom – de lämnade honom kvar svårt sjuk – gaddade hans tjänare ihop sig mot honom, därför att han hade utgjutit prästen Jojadas söners blod, och de dödade honom på hans bädd. Det blev hans död, och man begravde honom i Davids stad. Men man begravde honom inte i kungagravarna.
De slaktade då tjurarna, och prästerna tog blodet och stänkte det på altaret. Därefter slaktade de baggarna och stänkte blodet på altaret. Sedan slaktade de lammen och stänkte blodet på altaret.
Och prästerna slaktade dem och lät deras blod som syndoffer komma på altaret till försoning för hela Israel. Kungen hade nämligen befallt att dessa brännoffer och syndoffer skulle offras för hela Israel.
De inställde sig till tjänstgöring på sina platser, så som det var föreskrivet för dem i gudsmannen Moses lag. Prästerna stänkte med blodet, som de hade tagit emot av leviterna.

Job (2)

Jord, täck inte över mitt blod!
    Och låt inte mitt skrik (rop i förtvivlan – hebr. zeaqa) ha en plats (att vila på?).
Hans ungar festar på blod (sliter stycken).
Där kadavret är, där finner man honom. [De sista tre verserna börjar att beskriva örnens höga position på klippan, hur den spanar efter bytet till hur den föder sina ungar. Både höken och örnen jagar och äter kadaver, vilket är vad sista ordspråket beskriver. Jesus använder det uttrycket att där kadavret är där hittar man örnen, se Matt 24:28; Luk 17:37. Temat med hur fåglar jagar byte ramar in den del av Guds svar som började med frågan "Är det du som jagar byte för lejonhonan", se Job 39:1. Det är intressant att Jesus citerar både från början – hur Gud föder korpen, se vers 3 – och slutet av detta stycke – hur Gud föder örnen!]

Psaltaren (21)

Du förgör lögnare (de som talar osanning),
    Herren (Jahve) avskyr den blodtörstige och falske (som förför och missleder andra).
För han som kräver blod [blod i plural, se 1 Mos 9:5–6] kommer ihåg,
    han har inte glömt de ödmjukas rop. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Bokstaven används i ordet "Lovsjung". Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver och förstärker hur Gud är den som utkräver blod. Gud ser allvarligt på mord och första gången ordet "kräver" används är i 1 Mos 9:5, vilket tydligt kopplar ihop betydelsen här. Ordet för ödmjuk (hebr. anav) beskriver också någon som är betryckt på grund av orättfärdighet, se Ps 37:11.]
De som springer efter (väljer) andra gudar mångdubblar (multiplicerar) sina problem (bedrövelser, sorger, smärtor).
    Jag vill inte offra drickoffer av blod till dem,
    eller ta deras namn på mina läppar [svära en ed på deras namn]. [Vers 3–4 är svåröversatta. De heliga skulle kunna syfta på Guds änglar, se Ps 89:6–8, men eftersom de "är i landet" är det troligare att det handlar om Guds folk eller det religiösa ledarskapet, se Ps 34:10; 2 Krön 35:3. Vers 4 är ännu svårare att översätta. Versen kan beskriva de israeliter som utöver Herren också tillber andra gudar, så kallad synkretism, eller ren avgudadyrkan. Oavsett så är poängen att dessa mångdubblar sina sorger eftersom dessa tyranniska avgudar kräver avskyvärda riter och offer. Det är ironiskt att denna vers om just avgudadyrkan är svårtydd. Det förstärker faktiskt litterärt poängen att avgudadyrkan är något obegripligt i Guds ögon och något vi inte ska ägna oss åt!]
Ta inte bort mig (ryck inte bort mitt liv) med syndare,
    ta inte bort mitt liv (min existens) med mördare (män av blod, plural, de som har spillt oskyldigt blod),
"Vad vinner du på mitt blod (min död),
    att jag sjunker ned i avgrunden (graven)?
Kan stoftet tacka (prisa, bekänna) dig,
    kan det förkunna din trofasthet (sanning)?
    [På hebreiska är människa adam, blod dam och stoft adamah, se 1 Mos 2:7; 1 Mos 3:19.]
Äter jag tjurars kött
    eller dricker jag getters blod?
Rädda (ryck bort) mig från blodskuld Gud (Elohim),
    min frälsnings Gud (Elohim),
så ska min tunga sjunga om (höja gälla jubelrop i triumferande glädje över) din rättfärdighet.
Men, du Gud (Elohim), ska störta (kommer att dra) ner dem
    i fördärvets grop –
blodtörstiga och bedrägliga människor –
    de ska inte leva [de når inte ens] hälften av sina dagar.
Men jag, jag förtröstar [kommer alltid att lita] på dig. [Substantivet jehav används bara i vers 23 och kommer från det hebreiska verbet för "att ge". Här beskriver det något som har blivit tilldelat – en given lott i livet – mitt i den situation och tid man befinner sig i. Det kan innefatta både det som är tungt och svårt, men också det som är lätt och glädjefyllt. Eftersom Gud hela tiden är med och hjälper och stöttar, så betonas här möjligheten till befrielse från det som upplevs som en börda. Det är troligen därför den grekiska översättningen Septuaginta använder ordet merimna, som just betyder oro och bekymmer. Det är den översättningen Petrus refererar till i sitt brev där han också vidgar betydelsen till att kasta all oro och varje bekymmer på Herren, se 1 Pet 5:7.]
Den rättfärdige ska fröjdas när han ser hämnden,
    när han tvättar sina fötter i de ogudaktigas blod. [Jes 63:1–6; Upp 14:19–20; 19:13–14]
Rädda (ryck bort) mig från överträdarnas hantlangare (de som medvetet ägnar sig åt synd och uppror mot Gud),
    rädda mig från blodtörstiga människor (som aktivt arbetar för att skada andra).
så att din fot kan stampa (bada) i blod,
    och dina hundars tunga kan ta del av [äta, slicka blodet från] fienderna." [Upp 14:20; 19:17]
Han ska återköpa deras liv från förtryck och våld,
    deras blod ska vara dyrbart i hans ögon.
Han vände deras floder till blod
    så att de inte kunde dricka ur strömmarna. [Ps 105:29; 2 Mos 7:17–20; Upp 16:4]
De har hällt ut deras blod som vatten
    runt hela Jerusalem,
    och där fanns ingen som kunde begrava dem.
Varför skulle hedningarna få säga:
    "Var är deras Gud (Elohim)?" Inför våra ögon, låt det bli känt bland nationerna
    att du hämnas det utgjutna blodet av dina tjänare.
De samlar sig tillsammans mot den rättfärdige (hans själ, liv, person – hebr. nefesh)
    och utgjuter (dömer) oskyldigt blod.
Han förvandlade deras vatten till blod
    och slog deras fiskar. [2 Mos 7:20–21]
De utgöt oskyldigt blod,
    blodet av deras söner och döttrar,
som de offrade till Kanaans avgudar [Jer 19:4],
    så landet blev ohelgat (orenat) genom blodet.
[Följande fyra verser utlämnas ibland när psalmen reciteras, men de finns med i psalmen och ger en bakgrund till varför psalmen komponerades. Psalmisten har blivit sårad och sviken, utstått ondska från människor som hatar Gud och gör uppror mot honom. Mitt i detta kaos och motstånd, talar denna psalm om förtröstan, tacksamhet och en innerlig gudsnärvaro.] Om du bara ville döda de gudlösa, Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden]!
    Bort från mig, ni blodtörstiga!

Ordspråksboken (8)

Om de säger:
"Kom med oss,
    vi ska överfalla oskyldiga utan orsak.
För deras fötter skyndar (rusar) till allt vad ont är,
    de är kvicka att utgjuta blod.
Det är precis vad de gör, de sätter upp en fälla för andra,
    men det är deras egen undergång de förbereder.
Stolta ögon (en högfärdig blick och arrogant attityd). - En lögnaktig (falsk) tunga. - Händer som utgjuter oskyldigt blod. -
Orden från de ogudaktiga är som ett dödligt bakhåll,
    men de rättfärdiga räddas (rycks bort) [från överfallet] genom sina ord.
Om en man medvetet utgjuter en människas blod [mördar någon],
    blir han en flykting ända till sin egen grav,
    låt ingen understödja (hjälpa, försörja) honom.
De blodtörstiga hatar den som är oskyldig (den som är ren och vill leva rätt),
    men de rättfärdiga skyddar hans liv.
På samma sätt som mjölk (grädde) blir till smör (ost) när man stöter det,
    och ett slag på näsan orsakar näsblod,
    så frambringar vrede (ilska) gräl (dispyter, ordväxling, tvister, konflikter).

Jesaja (15)

"Vad är syftet med alla era många offer [om de inte kommer från hjärtat]?" säger Herren (Jahve).
"Jag står inte ut med era brännoffer
    av hjortar och gödkalvars fett [utan lydnad].
Jag har inget behag
    till blod från tjurar, lamm och bockar [utan rättfärdighet].
När ni sträcker era händer [i bön om hjälp],
    så döljer jag mina ögon för er,
även om ni ber många böner,
    så lyssnar jag inte.
Era händer är fulla av blod,
Efter det att Herren (Adonai) har tvättat bort smutsen från Sions döttrar och har rensat bort Jerusalems blod från hennes mitt med domens ande och med brinnande ande,
Varje soldats krigsskor som marscherat
    och fått marken att vibrera,
och varje mantel som sölats med blod
    ska brännas upp och förtäras av eld.
Dimons vatten är fulla av blod,
    jag ska låta än mer komma över Dimon [område nordväst om Damaskus],
ett lejon som har flytt från Moab
    ska komma över honom och över kvarlevan av landet.
För se, Herren (Jahve) kommer fram från sin plats (boning)
    för att besöka jordens inbyggare för deras synd,
jorden ska blotta hennes blod
    och ska inte heller dölja sina slagna (slaktade).
-
Den [däremot] som vandrar (lever) rättfärdigt [Ps 15; 24:4]
    och talar rätt (rakt, uppriktigt, sanning),
som föraktar förtryckets vinning,
    som vägrar ta emot en muta i sina händer (ordagrant: "skakar av sig, att hålla mutor i sina händer"),
som stänger sina öron från att höra om blod [förslag att mörda],
    och sluter sina ögon från att se på ondska [det som är syndfullt; 1 Kor 13:6; Jes 29:20; Ps 10:3],
Deras slagna (slaktade) ska kastas ut
    och stanken av deras kadaver ska stiga upp,
    och bergen ska smälta från deras blod.
Herrens (Jahves) svärd är fyllt med blod,
    det har gjorts tjockt med fetma,
med blodet av lamm och getter,
    med det feta från baggars njurar,
för Herren (Jahve) har ett offer i Botsra
    och en stor slakt i Edoms land.
Och vildoxen ska komma ner med dem
    och stutarna (unga tjurar) med oxarna,
och deras land ska bli berusat från blod,
    och dess stoft [mark/jord] ska göras tjockt med fetma.
Och jag ska mata dem som förtryckte dig med deras eget kött,
    och de ska bli druckna av sitt eget blod som av sött vin,
och allt kött (alla människor) ska veta (känna till, vara intimt förtrogna med)
    att jag, Herren (Jahve) är din Frälsare
    och din Återlösare, den Mäktige i Jakob.
Eftersom era händer är befläckade med blod
    och era fingrar med synd,
era läppar har talat lögn,
    er tunga har muttrat (småpratat för sig själv) ondska.
Deras fötter hastar till ondska
    och de skyndar sig att utgjuta oskyldigt blod.
Deras tankar är syndiga tankar,
    ödeläggelse och förstörelse finns (följer) i deras spår.
Den som dödar en oxe
    är som om han dödat en människa.
Den som offrar ett lamm
    är som om han brutit nacken av en hund.
Den som offrar ett matoffer
    är som den som offrar svinblod.
Den som gör ett minnesoffer av rökelse
    är som den som välsignar en avgud.
Det är dessa som går sina egna vägar
    och deras själar har sin lust i deras styggelser.

Jeremia (9)

Även i dina kläder finner man blodet av oskyldiga fattiga själar,
    du fann dem inte bryta sig in i era hus [och dödade dem, vilket var försvarbart 2 Mos 22:2].
På grund av allt detta
inte förtrycker invandraren, den faderlöse och änkan,
    inte låter oskyldigt blod flyta på denna plats [i Jerusalem]
    och inte skadar er själva genom att följa andra gudar.
eftersom de har övergett mig och har gjort denna plats främmande och har offrat på den till andra gudar, som varken deras fäder har känt eller Juda kungar, och har fyllt denna plats med oskyldigt blod
Så säger Herren:
    - Döm rättfärdiga domar. - Befria de som plundras av förtryckare. - Utnyttja inte och var inte hård mot (misshandla och kränk inte) invandraren, de faderlösa och änkan [de svagaste i samhället]. - Spill inte oskyldigt blod på denna plats.
Eftersom inte dina ögon och ditt hjärta, eftersom ve över din girighet och över utgjutandet av oskyldigt blod, och över förtryck och över våld, till att göra det.
Vet bara med säkerhet att om ni dödar mig så drar ni oskyldigt blod över er själva och över denna stad och över dess invånare, för i sanning har Herren (Jahve) sänt mig till er, till att tala alla dessa ord i era öron."
Och den dagen ska Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot) ha en hämndens dag då han hämnas sina motståndare, och svärdet ska sluka och bli mätt och ska bli drucket med deras blod, för Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot) slaktar i landet i norr vid floden Eufrat.
Förbannad (utrotad, helt förgjord – hebr. arar) är den som utför Herrens (Jahves) ärenden med en slö hand, och förbannad (arar) är den som håller tillbaka sitt svärd från blod.
Våldet som utövats mot mig ska komma över Babel, säger Sions invånare, och mitt blod ska komma över Kaldéernas invånare, säger Jerusalem.

Klagovisorna (2)

Från synderna som hennes profeter har begått
    och prästernas synder [detta är orsaken],
har de rättfärdigas blod
    blivit spillt mitt i staden. [Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. Här börjar orden "Från synderna" på denna bokstav. Judas ledare, präster och falska profeter hade lett folket vilse, se Klag 2:20; Jer 2:7–8; 4:9; 5:31; 13:12–14.]
De irrar omkring som blinda på gatorna,
    så befläckade med blod
att man inte kan [vågar]
    vidröra deras kläder. [Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. Orden "De irrar omkring" börjar på den bokstaven. Här används ordet för blodshämnare som hör ihop med en återlösares uppdrag att hämnas en anförvants blod, se 4 Mos 35:19; Rut 2:20.]

Hesekiel (55)

När jag säger till de onda: Du ska döden dö, och du inte ger honom varningen, inte talar för att varna den onde från hans onda vägar till att rädda hans liv, då ska den onde mannen dö i sin synd men hans blod ska utkrävas av din hand.
Och när en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och begår synd, ska jag lägga en stötesten framför honom [som han snubblar på], han ska dö. Eftersom du inte har varnat honom ska han dö i sin synd och hans rättfärdiga gärningar som han har gjort ska inte kommas ihåg, men hans blod ska jag utkräva av din hand.
och jag ska sända över dig hungersnöd och onda djur och de ska beröva dig, och pest och blod ska passera genom dig och jag ska sända svärdet över dig. Jag Herren (Jahve) har talat det."
Gör (tillverka) kedjan, för landet är fullt av blodsdåd och staden är full av våld.
Och han sade till mig: Synden hos Israels hus och Juda är mycket stor och landet är fullt av blod och staden är full av korruption, för de säger: Herren (Jahve) har övergett landet och Herren (Jahve) ser inte.
Eller om jag sänder pest i landet och häller ut mitt raseri över det i blod för att hugga bort människa och djur,
Och när jag gick förbi dig och såg dig vältra i ditt [nyfödda] blod, sade jag till dig:
"I ditt blod lev (var levande, förbli vid liv),"
    och jag sade till dig:
"I ditt blod lev (var levande, förbli vid liv)."
[Här upprepas samma fras två gånger, detta är det hebreiska sättet att uttrycka att något är viktigt.]
Och jag tvättade dig i vatten, jag tvättade bort blodet från dig och jag smorde dig med olja.
Och i alla dina styggelser och i din prostitution har du inte kommit ihåg din ungdoms dagar, när du var naken och bar och vältrade i ditt blod.
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Eftersom din smuts (orenhet) var uthälld och din nakenhet blottad genom din prostitution med dina älskare, och eftersom alla dina avgudars styggelser och för dina barns blod som du gav till dem,
Och jag ska döma dig som kvinnor som bryter äktenskap och utgjuter blod. Och jag ska låta raseriets blod komma över dig och svartsjuka.
Men om han föder en son som är en rövare och utgjuter blod. Ve! Över en sådan. [Detta Ve! finns bara i Hesekiel, se Hes 6:11; 21:15.]
tagit ockerränta på det som han lånar [i det som borde varit ett lån i välvilja för att hjälpa en utsatt broder]. Ska han [den sonen] få leva? Nej, han ska inte få leva. Han har gjort alla dessa avskyvärdheter, därför ska han förvisso dö. Hans blod ska komma över honom.
Din mor var som en vinranka, i ditt blod (din likhet),
    planterad vid vatten.
Hon var full av frukt och full av grenar
    eftersom det fanns gott om vatten.
Du ska bli bränsle till elden,
    ditt blod ska vara mitt i landet,
du ska inte mer bli ihågkommen,
    för jag Herren (Jahve) har talat det.
Och du människobarn ska du döma, ska du döma den blodiga staden? Låt henne lära känna alla hennes styggelser.
Och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Stad som utgjuter blod i din mitt så att din tid kommer, och som gör avgudar åt dig för att orena dig.
Du har blivit skyldig i ditt blod som du har utgjutit och är befläckad (skändad) i dina avgudar som du har gjort, du har fått dina dagar att komma nära (bli få) och har kommit till dina år (fullbordat din tid), därför har jag gjort dig till en förebråelse för folken och till ett hån för alla länder.
Se, Israels furstar, varje man efter hans makt, har varit hos dig [Jerusalem] och utgjutit blod.
Hos dig har skvallerbyttorna utgjutit blod och i dig har de ätit på bergen, i din mitt har de begått äktenskapsbrott (sexuella skändligheter).
I dig har de tagit gåvor [mutor] för att utgjuta blod [5 Mos 27:25]. Du har tagit mutor och oskälig ränta [Hes 18:13, 17; 3 Mos 25:36] och du har girigt roffat åt dig genom förtryck av dina grannar, och mig glömmer du förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Se [Jerusalem], därför har min hand slagit mot din oärliga vinning som du har tagit och över ditt blod som finns i din mitt.
Hennes furstar i dess mitt är som vargar, ylande över bytet, för att spilla blod och fördärva själar för att få oärlig vinning.
För de har begått otukt och blod är på deras händer och med sina avgudar har de begått otukt, och deras söner som de födde åt mig har också avskilts till dem och slukats.
Men rättfärdiga män ska döma dem som äktenskapsbrytare blir dömda och som kvinnor som utgjuter blod blir dömda, eftersom de är äktenskapsbrytare och har blod på sina händer.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så:
Ve den blodiga staden,
    grytan vars ärg (orenhet; den blågröna missfärgningen av koppar – hebr. chela) är därinne
    och vars ärg (orenhet) inte har gått ut därifrån.
För ut den bit för bit,
    ingen del har fallit över den. [Hebr. chela används bara här och i vers 11 och två ggr i vers 12. Betydelsen är inte helt klar, men från vers 11 bör det handla om ärgen från bronskärlet. Ordet har sin rot i hebr. chala som har att göra med lidande, sjukdom och att avlida.]
För hennes blod är i hennes mitt,
    hon har ställt det på den kala klippan,
hon häller ut det över marken
    för att täcka det med jord,
för att låta raseriet komma så att hämnd kan tas
    har jag ställt hennes blod på den kala klippan så att det inte ska döljas.
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve):
Ve över den blodiga staden!
    Även jag ska göra eldhögen stor,
För jag ska sända till henne pest
    och blod på hennes gator,
och de skadade ska falla i hennes mitt
    genom svärdet över henne på alla sidor,
och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Och jag ska vattna landet där du simmade med ditt blod ända till bergen,
    och kanalerna ska bli fulla från dig.
När då vemhelst hör ljudet från shofaren och inte tar varning, om svärdet kommer och tar bort honom, ska blodet komma över hans eget huvud,
han hörde ljudet från shofaren och tog inte varning. Hans blod ska komma över honom. Men om han hade tagit varning hade han räddat sin själ.
Men om väktaren ser svärdet komma och inte blåser i shofaren och folket inte varnas och svärdet kommer och tar några själar från dem, tas han bort i sin synd, men hans blod ska utkrävas av väktarens hand.
När jag säger till de onda: Ni onda män, ni ska med säkerhet dö och du inte talar för att varna den onde från hans väg, ska den onde mannen dö i sin synd, men hans blod ska jag utkräva av din hand.
Säg därför till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Ni äter blod [som är förbjudet att göra, se 3 Mos 19:26] och lyfter upp era ögon till avgudarna och utgjuter blod. Ska ni besitta landet?
Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve), jag ska förbereda blod och blod ska jaga dig lika säkert som du har hatat ditt eget blod. Därför ska blod jaga dig.
Därför hällde jag ut mitt raseri över dem, för blodet som de hade spillt över landet och eftersom de hade orenat det med sina avgudar.
Och jag ska ivra mot honom med pest och med blod, och jag ska låta det regna över honom och över hans armé och över mycket folk som är med honom, ett häftigt störtregn och stora hagelstenar, eld och svavel.
Människobarn, så säger Herren Gud: Säg till alla slags fåglar och till markens alla djur: Samla er, kom hit och samlas från alla håll till mitt slaktoffer, till ett stort slaktoffer som jag ordnar åt er på Israels berg. Ni ska få äta kött och dricka blod.
Ni ska få äta kött av hjältar och dricka blod av jordens furstar, som av baggar och lamm, bockar och tjurar, alla gödda i Bashan.
Ni ska få äta er mätta av fett och dricka tills ni är berusade av blod från det slaktoffer som jag ordnar åt er.
Då sade han till mig: "Människo­barn, så säger Herren Gud: Detta är stadgarna angående altaret för den dag då det blir upprest, för att man ska offra brännoffer och stänka blod på det.
Och du ska ta av blodet och stryka på altarets fyra horn och på avsatsens fyra hörn och på kanten runtom. På det sättet ska du rena det och bringa försoning för det.
Ni har låtit främlingar med oomskuret hjärta och oomskuret kött komma in i min helgedom och vara där, så att mitt hus har blivit vanhelgat, medan ni bar fram min mat, fett och blod. Mitt förbund har därmed brutits, för att inte tala om alla era andra vidrigheter.
Men de levitiska präster som tjänstgjorde vid min helgedom, nämligen Sadoks söner, när de andra israeliterna for vilse och gick bort ifrån mig, de ska få träda fram till mig för att göra tjänst inför mig. De ska stå inför mitt ansikte för att offra fett och blod åt mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Herren (Adonai Jahve).
Prästen ska ta lite av syndoffrets blod och stryka på templets dörrposter och på altaravsatsens fyra hörn och på dörrposten till den inre förgårdens port.

Hosea (5)

Och Herren (Jahve) sade till honom:
"Ge honom namnet Jizreel [betyder: 'Gud ska skingra', se Sak 10:9],
för ännu en liten tid
    och jag ska besöka Jizreels blod över Jehus hus
    och ska få Israels hus kungarike att upphöra. [Jehu var den som dödade Ahabs familj, se 2 Kung 9:16, 25, 33]
Svordom
    och lögn
    och mord
    och stöld
    och äktenskapsbrott!
De bryter alla gränser (det råder full anarki; laglöshet)
    och blod möter blod [det ena blodsdådet följer det andra, se 2 Kung 15:8–16, 25; Mika 7:2].
[Här betonas speciellt den andra delen av de tio budorden som rör relationen med andra människor, se 2 Mos 20:13–16.]
Gilead [Ramot Gilead var en tillflyktsstad, öster om Jordanfloden] är en stad av ogärningsmän (deras sysselsättning är att göra ondska),
    den är full med blodiga spår.
Efraim har verkligen provocerat (förtörnat),
    därför ska hans blod bli kastat över honom,
    hans lön ska hans Herre (Adonai) ge tillbaka till honom.

Joel (4)

Jag ska visa (producera) tecken (spektakulära förändringar) i himlen (skyn) och på jorden.
    blod, eld och rökpelare [på jorden, detta betecknar krig].
Solen ska vändas i mörker och månen i blod [bli röd som blod.]
    Detta ska ske innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda dagen.
Egypten ska bli en ödemark
    och Edom en fruktlös öken
på grund av våldet mot Juda söner (barn)
    eftersom ni har spillt oskyldigt blod i deras land.
Jag ska frikänna dem från deras blodskuld
    som jag inte tidigare har förlåtit. Och Herren (Jahve) bor i Sion [tempelberget i Jerusalem].

Jona (1)

Så de ropade till Herren (Jahve) och sade: "Vi bönfaller dig Herre (Jahve), vi bönfaller dig, låt oss inte gå under på grund av berättelsen om denne mans själ (det vi har hört om denne mans liv) och placera (lägg) inte på oss oskyldigt blod (håll oss fria från ansvar). För du Herre (Jahve) har gjort det som behagar dig." [I vers 5 ropade var och en till sin gud men här ber alla istället till Jonas Gud.]

Mika (2)

som bygger upp Sion med blod
    och Jerusalem med överträdelse.
De trofasta är borta ur landet,
    det finns inga goda (redliga, ärliga) människor kvar.
Alla ligger på lur efter blod (är redo att mörda),
    de jagar sin egen bror med nät.

Nahum (1)

Ve över den blodiga staden [Nineve]!
Hon är helt fylld av lögn
    och plundring (våld),
    släpper aldrig bytet (slutar aldrig föra in rov).[Assyrierna var kända för att luras vid uppgörelser. Deras grymhet bekräftas också av monument med inskriptioner som beskriver hur fångar spetsades levande på pålar, flåddes, halshöggs, släpades efter hästar och hängdes upp. De kungliga krönikorna beskriver också hur assyrierna var ute på krigståg. Man dödade eller förde bort folk i exil, jämnade städer med marken, plundrade, brände träd och förstörde jordbruksmark.]

Habackuk (3)

Eftersom du har fördärvat många länder,
    ska kvarlevan av folket fördärva dig,
på grund av blodspillan
    och för det våld som du har fört mot landet
    och mot staden och mot alla som bor därinne.
Ve över honom som bygger en stad med blod
    och etablerar en stadsdel med missgärningar!
Våldet som utförts mot Libanon [när du skövlade cederträden, se Jes 14:8; 37:24] ska täcka dig
    och vilddjurens fördärv som gjorde honom rädd,
på grund av människors blod
    och för våldet som gjorts mot landet,
mot staden
    och mot alla som bor därinne.

Sefanja (1)

Jag ska komma med sådan ångest över mänskligheten
    att de ska vandra som blinda
    därför att de har syndat mot Herren (Jahve).
Deras blod ska utgjutas som stoft
    och deras inälvor som gödsel.

Sakarja (2)

Jag ska ta bort hans blod, ut ur hans mun,
    och hans avskyvärda ting från mellan hans tänder,
och även han ska bli en kvarleva för vår Gud (Elohim)
    och han ska bli som en ledare i Juda
    och Ekron som en jevusit.
För dig ska jag, genom förbundsblodet,
    befria dina fångar från brunnen utan vatten.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.