1571 – גַּם (gam)

även, också


Typ:
Adverb Adverb
 
Hebreiska: גַּם (gam)
Uttal: gam    Lyssna
Talvärde: 603 (3 + 600)    ord med samma talvärde
Ursprung: by contraction från en oanvänd rot betyder att gather
Användning: 769 ggr i GT

Motsvarande grekiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) översätts det hebreiska ordet gam till följande:

ἀληθῶςalethosG0230förvisso, i sanning, verkligen

*Vi arbetar med att ta fram svenska beskrivningar på alla ord, i de fall de inte finns ännu finns visas den engelska här. Även fältet ursprung är inte fullständigt och kan ha blandat engelska och svenska.

Engelsk översättning

also
again, alike, also, (so much) as (soon), both (so)and, but, eitheror, even, for all, (in) likewise (

Engelsk beskrivning

1) also, even, indeed, moreover, yea
1a) also, moreover (giving emphasis)
1b) neither, neither...nor (with negative)
1c) even (for stress)
1d) indeed, yea (introducing climax)
1e) also (of correspondence or retribution)
1f) but, yet, though (adversative)
1g) even, yea, yea though (with 'when' in hypothetical case)
2) (TWOT) again, alike


Alternativa former

Grammatisk kodSvenskaAntal
Adv. Adverb
-769


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com Rapportera ett problem

Referenser (769 st)


1 Moseboken (94)

När kvinnan såg att trädet [hade frukt som] var gott (väl lämpat för) att äta och det var behagligt (attraktivt, en lust) för ögonen, och att det var ett begärligt (önskvärt, lockande) träd eftersom man skulle få förstånd (insikt), tog hon av dess frukt och åt. Hon gav också till sin man [som var alldeles intill] och han åt också.
[I denna vers finns fyra verb: såg, tog, åt och gav. Synintrycken (såg ut att vara gott och den yttre attraktionen) tillsammans med de inre känslorna (löftet om att ge högre förstånd) ledde till ett ödesdigert beslut, se Jak 1:15; 1 Joh 2:16. Sökandet av vishet utan Gud har också att göra med stolthet, se Ords 11:2. Ordet för begärligt är samma som används i förbudet mot begär, se 2 Mos 20:17.]
Herren Gud (Jahve Elohim) sa: "Människan har blivit som en av oss, så hon förstår (kan skilja mellan) gott och ont (välsignelse och förbannelse). Låt henne inte räcka ut sin hand och äta från livets träd och leva i evighet ..."
[Meningen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis som visar på Guds djupa känslomässiga engagemang. Vad skulle hända om människan nu fick leva i evighet i synd och sjukdom? Detta går inte att uttrycka i ord.]
Abel bar också fram den förstfödda av sin hjord, den bästa delen (de feta delarna). Herren såg med välvilja till (respekterade, tog emot) Abel och hans offer,
Också Tsilla födde Toval-Kain, som smidde (hamrade, slipade, vässade – hebr. latas) [arbetade som smed och gjorde] alla slags verktyg av brons och järn.
[Här saknas "far till", vilket visar att han var en av flera som arbetade med metaller. Han var en smed och tillverkade jordbruksredskap men även vapen. Hans namn, som har med brodermördaren Kains namn, tillsammans med släktskapet med Lemech, antyder att hans hantverk kunde bli använt också till ondska.]
Och Toval-Kains syster var Naama [betyder: "tilltalande/vacker"].
[Lemechs tre söner Javal, Joval och Toval-Kain är snarlika Abel (hebr. Hevel), men som förfader för de som bor i tält och har boskap är det Javal som speciellt är likt hans namn och bär vidare Abels profession som fåraherde, se vers 2.]
Åt Set föddes också en son, och han kallade honom Enosh. På den tiden började människor åkalla Herrens (Jahves) namn.
Då sa Herren: "Min Ande [min livgivande ande, se 1 Mos 2:7] ska inte bli kvar i [vara ansvarig för] människorna för alltid. De är kött och deras tid ska vara 120 år." [Hebreiska ordet jadon översatt "bli kvar" är ovanligt och används bara här i hela GT.]
[Människans livslängd är 120 år
På 1800-talet började forskare upptäcka och beskriva celldelning i växter och djur. Länge trodde man att cellerna kunde dela sig i all oändlighet, dock upptäckte den amerikanske mikrobiologen Leonard Hayflick på 1960-talet att mänskliga celler slutade dela sig efter 40-60 delningar. Denna gräns kom att kallas Hayflicks begränsning. Vetenskapliga beräkningar ger alltså en biologisk maximal livslängd för människan på just 120 år plus minus några år! Mose skriver i Ps 90:10 att medellivslängden för en människa är 70-80 år, se även Jes 38:5 där 15 år läggs till Hiskias liv.]
Nefilimerna (jättarna, ordagrant "de fallna", eller "de som orsakar andra att falla på jorden") fanns på jorden på den tiden – och även senare – när Guds söner hade sexuella relationer med människornas döttrar och dessa födde barn åt dem. Detta var urtidens väldiga män (krigare, hjältar – hebr. gibborim), och deras rykte var stort.
också av himlens fåglar sju par, hane och hona, för att en avkomma ska leva vidare över hela jorden.
[Totalt 26 ättlingar till Shem nämns. Till Sems söner ("semiterna") hör hebréerna (Evers ättlingar, se vers 21), araméerna, assyrierna m.fl. Områdena de rör sig till är främst österut och motsvarar Mesopotamien och Arabien. Introduktionen till Shem är annorlunda än för hans bröder Jafet och Chem (vers 2 och 6) där det bara står "Jafets söner" och "Chems söner". Här betonas denna del av släktträdet genom att ha en längre skrivning "till Shem föddes barn". Det är via Shem, Arppacheshad, Shelach, Ever, Peleg som sedan Abraham kommer födas. Redan i inledningen betonas Ever som är den fjärde generationen från Noa, det släktled som kommer leda fram till Abraham och Messias.]
Till Shem föddes också barn. Shem var förfader till alla Evers barn [fyra generationer framåt, se vers 24–25, ordet betyder "gå över" och har gett upphov till ordet "hebré"] och Jafets bror den äldre.
[Ordagrant avslutas den hebreiska meningen med "broder Jafet äldre". Det går att tolka hebreiska adjektiv haggadol så betydelsen blir: "Jafet var den äldre brodern". Så gör den grekiska översättningen Septuaginta och många judiska rabbiner. Andra tolkar frasen som "Jafets äldre broder" och att det är Shem som är Jafets äldre broder. Liknande formulering finns i Dom 1:13 där Kenas är Kalebs yngre bror. Den syriska, latinska och många moderna översättningar väljer denna tolkning. Kärnbibeln lutar sig mot 1 Mos 11:10 och 1 Mos 11:26 där det verkar som om Jafet är äldst, se även vers 1.]
Även Lot, som gick med Abram, hade småboskap och boskapshjordar och tält.

Jag ska göra din säd
som stoftet på jorden;
kan någon räkna stoftet på jorden, då ska din säd också [kunna] räknas.
Sedan vände de om och kom till En-Mishpat [betyder: "rättvisans källa"], det vill säga Kadesh, och erövrade hela amalekiternas land. De slog också amoréerna som bodde i Hasason-Tamar.
och tog tillbaka all egendom. Sin broder [släkting] Lot och hans ägodelar tog han också tillbaka, liksom kvinnorna och det övriga folket.
och även det folk [egyptierna], som de ska tjäna [som slavar], ska jag döma. Efteråt ska de komma ut med stora rikedomar. [2 Mos 12:33–36]
Hagar gav Herren, som hade talat med henne, ett namn: "Du är en Gud som ser (hebr. El-Roi)." Hon sa: "Har jag verkligen fått se en skymt (ryggen) av honom som ser (hebr. raah) mig? [Hagar var uppväxt i Egypten och van med gudar gjorda av trä och sten som varken talade eller såg. Nu hade hon med egna ögon fått möta den levande Guden.]
Jag ska välsigna henne och ska tillsammans med dig ge henne en son. Jag ska välsigna henne och hon ska bli en mor till många folkslag (nationer – hebr. gojim). Kungar över folk (hebr. am) ska komma från henne!"
[På samma sätt som Gud lägger till bokstaven h, "He", i Abrahams namn (se vers 5), så gör Gud på samma sätt med Saraj så hennes namn blir Sarah. Detta är signifikant eftersom bokstaven He uttalas som en utandning. Vad betyder detta? Jo Gud blåser in sin ande in i Sarajs namn! Med Guds andes hjälp ska undret ske!]
Och han sa till honom: "Se jag har gått med på din önskan också i denna sak, så jag ska inte omstörta staden som du talar om.
På morgonen sa den förstfödda till den yngre: "Se, jag låg i natt med min far. Låt oss berusa honom med vin ikväll också och gå du in och ligg med honom, så att vi kan bevara vår fars säd."
Och de berusade sin far med vin den natten också. Och den yngre steg upp och låg med honom, och han visste inte när hon lade sig ner eller när hon steg upp.
Och den yngre födde också en son och gav honom namnet Ben-Ammi [låter som "min släktings son"], denne är stamfar till ammoniternas söner till denna dag. [Ammoniterna bosatte sig norr om Moab; både Moab och Ammon var fiender till Israel.]
Avimelech hade inte kommit nära (inte haft något intimt umgänge eller samlag med) henne och han sa: "Herre (Adonaj), vill du slå även ett rättfärdigt land?
Sa han inte själv till mig: 'Hon är min syster' och hon sa själv: 'Han är min bror'. I mitt hjärtas enfald och med mina händers oskyldighet har jag gjort detta."
Och Gud (Elohim) sa till honom i drömmen: "Ja, jag vet att det är i ditt hjärtas enfald (okunnighet) som du har gjort detta och det är också därför som jag hindrar dig från att synda mot mig. Därför tillät jag inte att du rörde henne.
Dessutom är hon verkligen min syster, dotter till min far men inte dotter till min mor, och så blev hon min hustru.
Men också av tjänstekvinnans son ska jag göra ett folk, eftersom han är din säd."
Och Avimelech sa: "Jag vet inte vem som har gjort detta, inte heller har du berättat för mig, jag har inte hört något om detta förrän idag."
Och det hände sig efter dessa händelser att man berättade för Abraham och sa: "Se, Milkah har fött [åtta] barn till din bror Nachor." [1 Mos 11:29]
Hans konkubin som hette Reoma födde Tevach och Gacham och Tachash och Maacha.
Låt det ske att den unga kvinna till vilken jag ska säga: Ställ ner din kruka så att jag får dricka, hon ska då svara: Drick och jag ska även ge dina kameler att dricka, låt det vara den som är utvald för din tjänare, för Isak, så att jag kan veta att du har visat nåd (omsorgsfull kärlek) mot min herre."
När hon hade gett honom att dricka sa hon: "Jag ska dra upp vatten till kamelerna också till dess att de har druckit" [En kamel kan dricka upp till 40 liter vatten vid ett och samma tillfälle, om 10 kameler ska dricka sig otörstiga betyder det att Rebecka kan ha dragit upp så mycket som 400 liter vatten. Det är alltså ingen självklarhet att hon skulle erbjuda sig detta.]
Vidare sa hon: "Vi har både hö och tillräckligt med foder och rum att övernatta i."
hon ska då svara: 'Drick och jag ska även ge dina kameler att dricka', låt det vara den kvinna som Herren (Jahve) har utvalt till min herres son.
Hon skyndade sig att ta ner krukan från axeln och sa: 'Drick, jag ska ge dina kameler att dricka också.' Då drack jag, och hon gav kamelerna vatten också.
De grävde en annan brunn och de tvistade om den också. Han gav den namnet Sitna. [Hebr. sitna betyder anklagelse, beskyllning eller kiv.]
Och även han tillredde (gjorde) något läckert [en välsmakande måltid med viltstek och tillbehör] och bar in till sin far och han sa till sin far: "Låt min far stå upp och äta av sin sons anrättning, så att han kan välsigna mig."
Och Isak darrade våldsamt och sa: "Vem är då han som tog viltkött och gav det till mig, och jag har ätit allt av det innan du kom, och har välsignat honom? Ja, och han ska vara välsignad."
När Esau hörde sin fars ord, skrek han ett högt (mycket stort) och bittert skrik och han sa till sin far: "Välsigna mig, även mig, min far!"
Och Esau sa till sin far: "Har du inte någon välsignelse min far? Välsigna mig, även mig, min far." Och Esau lyfte upp sin röst och grät.
till dess hans vrede har vänts bort från dig, och han glömmer det som du har gjort mot honom. Sedan ska jag sända och hämta dig därifrån, varför skulle jag berövas er båda på samma dag?"
Fullfölj veckorna för denna och vi ska även ge dig den andra för det arbete som du ska göra i ytterligare sju år."
Och han [Jakob] gick in även till Rakel och han [Jakob] älskade Rakel mer än Leah, och tjänade hos honom [Laban] ytterligare sju år.
[Att Jakob älskar Rakel mer än Leah leder till avundsjuka, se 1 Mos 29:31, 33; 30:1, 15. Jakob arbetar sju år före giftemålet med Leah och Rakel. Han förbinder sig sedan att arbeta sju år till, dvs totalt 14 år.]
Och hon [Leah] blev gravid igen och födde en son och sa: "Eftersom Herren (Jahve) har hört (hebr. shama) att jag är hatad (oälskad, motbjudande, avvisad), har han gett mig även denna son." Och hon gav honom namnet Simeon (hebr. Shimon – betyder: "höra").
Då sa hon: "Se min tjänstekvinna Bilhah, gå in till henne och hon kan få barn över min välsignelse, så att även jag blir uppbyggd genom henne."
Och Rakel sa: "Gud (Elohim) har dömt (hebr. danan) mig och även hört min röst och har gett mig en son." Därför gav (kallade) hon honom namnet Dan [betyder: domare].
Och Rakel sa: "Guds närkamper har jag utkämpat (stretat, 'vridit mig'; brottats) med min syster och jag har [verkligen] fått överhanden (övervunnit)." Så gav (kallade) hon honom namnet Naftali [betyder: "min kamp"; eller möjligtvis "slug närkamp"].
Och hon [Leah] sa till henne [Rakel]: "Är det en liten sak (är det inte tillräckligt illa) att du har tagit min man från mig? Ska du nu också ta min sons alrunor ('kärleksäpplen')?"
Så Rakel sa: "Låt gå (ordagrant: därför), han kan ligga med dig i natt för [i utbyte mot] din sons alrunor."
Innan jag kom hade du lite och den har förökat sig och blivit talrik, och Herren (Jahve) har välsignat dig oavsett vart du har vänt dig. Och nu ska jag förse även mitt eget hus (hushåll)."
Är vi inte som främlingar för honom? Han har ju sålt oss och sedan gjort slut på det han fick i betalning för oss.
Och budbärarna återvände till Jakob och sa: "Vi kom till din bror Esau och nu kommer han för att möta dig och 400 män med honom."
Då ska ni svara (säga): 'De är din tjänare Jakobs, det är en gåva sänd till min herre, till Esau och se, han är även bakom oss.' "
Och han befallde även den andra och den tredje och alla som följde flockarna och sa: På detta sätt ska ni tala till Esau när ni finner honom
och ni ska säga: "Se, även din tjänare Jakob är bakom oss." För han sa (tänkte): "Jag ska blidka honom med gåvan som går framför mig och därefter ska jag se hans ansikte, måhända ska han ta emot mig."
Även Leah och hennes barn kom nära och böjde sig ner, och efter kom Josef nära och Rakel och de böjde sig ner. [Samma ordning som i vers 2–3.]
Och det skedde när hon var i svåra födslosmärtor att barnmorskan sa till henne: "Frukta inte för även detta är en son till dig."
Vi band kärvar på fältet och min kärve reste på sig och stod upprätt, och se, era kärvar kom och stod runt omkring och bugade sig för min kärve."
Detta som han gjorde var ont i Herrens (Jahves) ögon och han dödade honom också. [Här ser vi Bibelns första exempel på leviratäktenskap, se 5 Mos 25:5–10; Rut 2:20; 4:7–12; Matt 22:24.]
Efter detta sa Juda till sin svärdotter Tamar: "Förbli en änka i din fars hus till dess min son Shela har vuxit upp." Han sa (tänkte för sig själv) annars dör han också, som sina bröder. Och Tamar gick iväg och bodde i sin fars hus.
Han återvände till Juda och sa: "Jag har inte hittat henne och även männen på platsen säger att det inte har varit någon tempelsköka där."
Det hände ungefär tre månader senare att man berättade för Juda och sa: "Tamar, din svärdotter har varit tempelsköka och nu har hon dessutom blivit gravid, hon är med barn genom prostitution."
Juda sa: "Ta hit henne och låt henne brännas."
För jag har verkligen blivit (oskyldigt) bortrövad från hebréernas land och inte heller här har jag gjort något som förtjänar att jag har hamnat i fängelsehålan."
[Josef kände sig bortglömd. Han blev en slav som 17-åring, oskyldigt anklagad och kastad i fängelse. Först när han är 30 år blir han fri – 13 år är en lång tid! Människor kan glömma, men Gud glömmer inte Jer 29:11–13.]
Ruben [Jakobs förstfödde (med Leah)] svarade dem och sa: "Talade jag inte till er och sa att ni inte skulle synda mot barnet, men ni lyssnade inte? Därför utkrävs hans blod"
Han sa till sina bröder: "Mina egna pengar har lagts tillbaka, och de ligger i min egen säck."
De blev förskräckta (deras hjärtan svek dem) och de vände sig oroligt till varandra och sa: "Vad är det som Gud (Elohim) har gjort mot oss?"
Juda sa till sin far Israel: "Sänd gossen [Benjamin] med mig så ska vi stå upp och gå, så att vi får leva och inte dö, både vi och du och även våra små.
Hos den av dina tjänare som den blir funnen, låt honom dö, och vi ska bli vår herres slavar."
Han svarade: "Låt det nu bli som ni har sagt. Den hos vilken den blir funnen ska vara min slav och ni övriga ska vara oskyldiga."
Juda svarade: "Vad kan vi säga till vår herre? Vad ska vi tala? Hur ska vi förklara oss själva (rättfärdiga oss)? Gud har funnit dina tjänares missgärningar, vi är min herres slavar, både vi och den i vars hand bägaren blev funnen."
om ni tar denne enda ifrån mig också och något drabbar honom så för ni ner mitt gråa hår med sorg i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).'
Jag ska gå med dig ner till Egypten och jag ska också garanterat föra dig upp igen och Josef ska lägga sin hand på dina ögon." (Josef ska tillsluta dina ögon när du dör).
Då ska ni svara: 'Dina tjänare har varit boskapsskötare från sin ungdom till nu, både vi och våra fäder,' så att ni kan bo i landet Goshen, för alla herdar är en styggelse för egyptierna."
Farao sa till hans bröder: "Vilket är ert yrke?" De svarade farao: "Dina tjänare är herdar, både vi och våra fäder."
Varför skulle vi dö inför dina ögon, både vi och vår mark? Köp oss och vår mark för bröd, och vi och vår mark ska vara faraos slavar. Ge oss bröd så att vi kan leva och inte dö och så att marken inte blir ödelagd."
Israel sa till Josef: "Jag trodde inte att jag skulle få se ditt ansikte och se, Gud har låtit mig se din säd (dina söner) också!"
Hans far vägrade och sa: "Jag vet (känner mycket väl till) det min son. Jag vet det. Han ska också bli ett folk och även han ska bli stor. Likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och är – hebr. olam) ska hans yngre bror bli större än honom och hans säd (efterkommande) ska bli en myckenhet av folk (nationer)."
Med honom gick både vagnar och ryttare och det var ett stort sällskap.
Sedan kom också hans bröder och föll ner framför honom och sa: "Här är vi, vi är dina slavar."
Josef såg [sin andra son] Efraims söner till den tredje generationen; även Manasses son, Machir [Josefs barnbarn], födde barn i Josefs knä.
[Manasse var Josefs förstfödde, vars son hette Machir, se 4 Mos 26:29; 32:39–40. Uttrycket "föddes i Josefs knä" antyder att Josef adopterade sina barnbarn och barnbarnsbarn, vilket betyder att de fick del av hans välsignelse och arv, se även 1 Mos 30:3.]

2 Moseboken (40)

Nu måste vi handla klokt i den här situationen. Annars blir de ännu fler och om det blir krig kan de alliera sig med våra fiender och kämpa mot oss, och sedan ge sig av härifrån."
De svarade: "En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna. [De andra herdarnas trakasserier mot dem verkade vara något de var vana vid.] Han öste även upp vatten och vattnade fåren åt oss."
Se, israeliternas rop har nått mig, och jag har också själv sett hur egyptierna förtrycker (torterar) dem.
Men om de inte tror på dessa två tecken eller lyssnar på dig, så ska du ta lite vatten från Nilen och hälla det på torra landet (marken – hebr. jabbashah). [Detta blir det tredje tecknet.] Då ska vattnet från floden förvandlas till blod på torra land (hebr. jabeshet)."
[Två olika hebreiska ord för "torrt land" används i denna vers. Det första är det generella ordet som används i skapelsen och när israeliterna korsar Röda havet och Jordan torrskodda. Det sista används bara här och i Ps 95:5, där det används om hur Gud är större än alla avgudar.]
Då sa Mose [och kom med ännu en ursäkt] till Herren (Jahve): "Min Herre (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt), jag har så svårt att uttrycka mig. Jag har aldrig varit bra med ord, varken förut eller efter att du har talat till din tjänare. Jag stakar mig och stammar (är långsam att tala och har en trög tunga)."
Då blev Herren arg på Mose, och sa: "Har du inte en bror, Aron [som är 3 år äldre, se 2 Mos 7:7], leviten [som är en skolad präst och är van att tala Guds ord]? Jag vet att han är duktig på att tala (ordagrant: 'talande tala' – hebr. davar davar), dessutom är han faktiskt på väg just nu för att möta dig. När han ser dig kommer han att glädja sig i sitt hjärta.
Men farao [som själv ansåg sig vara en gud] svarade: "Vem är Herren (Jahve). Varför skulle jag lyda honom och släppa Israel? Jag känner inte Herren, och jag tänker inte släppa Israel."
De israeliska förmännen som faraos slavdrivare hade satt över folket, blev slagna och man sa: "Varför har ni inte fullgjort er kvot av tegel som tidigare, varken i går eller i dag?"
Jag har också upprättat mitt förbund med dem och lovat att ge dem Kanaan, det land där de bodde som främlingar.
Jag har också hört israeliternas jämmer över att egyptierna har gjort dem till slavar, och jag har tänkt på (inte glömt) mitt förbund.
Då kallade farao till sig sina visa män och magiker (trollkarlar), och dessa – de egyptiska spåmännen (skrivare, från ordet för penna) – gjorde liknande saker [imiterade Guds mirakler] med hjälp av magi (ockulta krafter). [Enligt judisk tradition hette två av dem Jannes och Jambres, se 2 Tim 3:8.]
Farao vände sig om och gick in i sitt hus utan att ens ta någon notis om dem.
Annars, om du inte låter mitt folk gå, ska jag sända flugsvärmar över dig, dina tjänare, ditt folk och in i era hus. Egyptens hus ska bli fulla (så att det fullständigt kryllar) av svärmande flugor till och med i husgrunderna.
[Den egyptiska guden Khepri hade kontrollen över alla insekter, flugor och skalbaggar. Han hade kontroll över skapelsen och han ansågs även så mäktig att han var den som personligen flyttade solen över himlen varje dag.]
Men farao förhärdade (tillslöt) sitt hjärta och lät inte folket gå.
Farao kallade på Mose och sa: "Gå, betjäna (håll gudstjänst för) Herren (Jahve). Lämna bara era fårflockar och boskapshjordar, era små kan också gå med er."
Men Mose sa: Du måste också ge oss offer och brännoffer i våra händer, så att vi kan offra till Herren vår Gud (Jahve Elohim).
Vår boskap ska också gå med oss, inte en enda klöv ska lämnas bakom. Vi måste ta av dem för att betjäna Herren vår Gud (Jahve Elohim). Själva vet vi inte hur vi ska betjäna Herren (Jahve) förrän vi kommer dit.
Herren (Jahve) gav folket favör i egyptiernas ögon. Mannen Mose var verkligen, sannerligen stor i faraos tjänares ögon och i folkets ögon.
[I princip alla egyptier såg vid det här laget på Mose som en stor, kanske den störste guden som fanns, eftersom han, genom alla tecken som Herren låtit honom göra, nu hade visat att Egyptens alla stora gudar inte hade den makt som folket tills nu hade tillskrivit dem.]
[När det gäller dateringen av uttåget finns det två teorier: den sena (1200-talet f.Kr.) och den tidiga (1400-talet f.Kr.), se 1 Kung 6:1 för mer info. Det enorma vulkanutbrottet på den grekiska ön Santorini (dåtida Thera) skulle kunna ge förklaringar på många av plågorna. Utbrottet orsakade jordbävningar, tsunamier och många kubikkilometer aska och pimpsten skakade några av Medelhavets tidiga civilisationer i grunden. Det skulle kunna förklara hur vattnet drog sig tillbaka och en enorm tsunami. Det skulle kunna synas en "eldstod" på natten osv. Utbrottet som är det värsta någonsin har daterats till 1450 f.Kr. baserat på fynd från intilliggande civilisationer. Dateringar baserade på radiometriska mätningar placerar utbrottet tidigare 1628-1600 f.Kr.]
Han [farao] kallade på Mose och Aron mitt i natten och sa: "Stå upp, gå ut från mitt folk, både ni och Israels söner (alla israeliter) och gå och betjäna (håll gudstjänst för) Herren (Jahve) som ni har talat.
Ta era fårflockar och boskapshjordar, som ni har talat och försvinn! Men välsigna även mig."
Också en blandad skara (icke-judar) drog upp med dem tillsammans med fårflockar, boskapshjordar och mycket nötkreatur.
De hade bakat osyrat (ojäst) bröd av degen som de tog med sig från Egypten. Den var ojäst eftersom de inte hann låta den jäsa när de blev utslängda från Egypten. Inte heller hade de hunnit proviantera (inför uttåget).
Du kommer att trötta ut dig själv, liksom folket som är med dig, för uppgiften är för stor för dig. Du kan inte göra allt själv, ensam.
Om du gör detta (på det sätt) som Gud (Elohim) har befallt dig, ska du kunna uthärda (klara av arbetsbördan) och alla dessa människor ska gå till sin plats i frid (shalom, tillfreds med lösningen på sina problem).
Herren (Jahve) sa till Mose: "Jag är på väg att komma till dig i ett tjockt moln så att folket ska höra när jag talar med dig och tro på dig för alltid." Sedan berättade Mose folkets ord för Herren (Jahve).
Även prästerna som kommer nära Herren (Jahve) måste helga sig själva så att Herren (Jahve) inte far ut (blir vred) mot dem."
Men om oxen har stångats tidigare, och dess ägare har blivit varnad men inte brytt sig om varningen, och den dödar en man eller kvinna, då ska oxen stenas och dess ägare ska också dödas.
Och om en mans oxe skadar en annans så att den dör, då ska han sälja den levande oxen och de ska dela på betalningen för den och de ska dela på den döda oxen.
Och Mose sa till Herren (Jahve): "Se, du har sagt till mig: 'För upp detta folk', och du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig. Och du har sagt: 'Jag känner dig vid namn och även att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon.'
Och Herren (Jahve) sa till Mose: "Jag ska göra dessa ting som du har talat, för du har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i mina ögon, och jag känner dig vid namn.
Och ingen man ska komma upp med dig, låt inte någon man synas på hela berget, låt inte heller några flockar eller hjordar beta på berget."

3 Moseboken (3)

Och även från främlingarnas söner som vandrar omkring bland er, av dem ska ni köpa och från deras familjer som finns bland er, som de födde i ditt land, och de ska vara din egendom.
då ska jag också vandra i motstånd mot er och ska straffa er sju gånger för era synder.
Likväl, för allt detta, när de är i sina fienders land, ska jag inte helt förkasta dem, inte heller ska jag avsky dem för att helt förgöra dem och bryta mitt förbund med dem, för jag är Herren deras Gud (Jahve Elohim).

4 Moseboken (19)

"Ta antalet av Gershons söner, från deras fäders hus efter deras familjer,
Och patrask-följet (den blandade hopen – hebr. asafsof) som var bland dem fick begär efter läckrare mat (ordagrant: "begärde ett begär") och även Israels söner grät för deras skull och sa: "Vem låter oss äta kött? [Om vi ändå kunde få äta kött!]
De [både Mirjam och Aron] sa: "Är Mose den ende som Herren talar till? Han talar väl till oss också." Herren hörde det [och kommer snart att svara dem].
Och de [12 spejarna] berättade för honom [Mose] och sa: "Vi kom till landet som du sände oss till och det flödar verkligen av mjölk och honung, och detta är dess frukt.
Dock är folket som bor i landet våldsamt och städerna är befästa och mycket stora, dessutom såg vi Anaks barn där.
och att han har fört er nära och alla dina bröder, Levi söner, med er. Men ni söker prästerskapet också!
är det en liten sak att du har fört oss upp från ett land som flyter av mjölk och honung för att döda oss i öknen och dessutom vill du göra dig själv till furste över oss?
Och även dina bröder, Levi stam din fars stam, ska du föra nära dig så att de kan vara tillsammans med dig och betjäna dig, du och dina söner med dig ska vara framför vittnesbördets tält.
Och de ska hålla (vakta, skydda, bevara) det som du håller (vaktar, skyddar, bevarar) och allt som ska hållas (vaktas, skyddas, bevaras) i tältet. De ska bara inte komma nära de heliga möblerna och till altaret för att de inte ska dö, varken de eller du.
Så ska ni lägga undan en gåva åt Herren (Jahve) av allt ert tionde som ni tar emot från Israels söner, därav ska ni ge gåvan som är satt åt sidan till Herren (Jahve) åt prästen Aron.
Därför ber jag er, stanna även ni här denna natt, så att jag kan veta vad Herren (Jahve) talar till mig ytterligare."
och din åsna såg mig och vände undan från mig dessa tre gånger. Hade hon inte vänt åt sidan från mig skulle jag nu ha slagit dig och räddat henne levande."
Och Balak sa till Bileam: "Förbanna dem inte alls och välsigna dem inte alls"
Och Bileam sa till Balak: "Talade jag inte till dina budbärare att du inte skulle sända efter mig när jag sa:
Men skepp ska komma från Kittims kust
och de ska hemsöka Assyrien
och ska hemsöka Ever
och även han ska gå under."
Och Bileam steg upp och gick sin väg och återvände till sin plats, och Balak gick också sin väg.
Och när du har sett det ska du bli samlad till ditt folk, som Aron din bror blev samlad,

5 Moseboken (21)

Vad möter oss när vi går upp? Våra bröder har fått våra hjärtan att smälta och sagt: 'Folket är större och högre än vi, städerna är stora och befästa ända upp till himlarna och dessutom har vi sett anakiternas söner där.' " [4 Mos 13:28–33]
Även mot mig var Herrens (Jahves) vrede för er skull när han sa: 'Inte heller du ska komma dit in.' [4 Mos 20:12]
Ni ska köpa mat av dem för pengar (silver) och ni ska äta, och ni ska även köpa vatten av dem för pengar (silver) så att ni kan dricka.' "
Även Herrens (Jahves) hand var emot dem, för att utrota dem från lägrets mitt, till dess de var förgjorda.
Så Herren vår Gud (Jahve Elohim) gav även Og, Bashans kung, i vår hand och hela hans folk och vi slog honom till dess ingen överlevande fanns kvar.
till dess Herren (Jahve) ger vila åt era bröder, precis som åt er och de också besitter landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett dem på andra sidan Jordan, sedan ska ni återvända, var och en till sin besittning som jag har gett er."
Dessutom ska Herren din Gud (Jahve Elohim) sända bålgetingar bland dem till den dag de lämnar och de ska gömma sig själva och förgås framför dig.
Jag fruktade för vreden och den heta ilskan, som Herren (Jahve) vredgades mot er till att utrota er. Men Herren (Jahve) lyssnade på mig även den gången.
Dessutom var Herren (Jahve) mycket vred på Aron och ville förgöra honom och jag bad även för Aron vid samma tillfälle.
Och jag [betoning på jag Mose], jag stod på berget som den första gången, 40 dagar och 40 nätter [5 Mos 10:6], och Herren (Jahve) lyssnade till mig även den gången så att Herren (Jahve) inte utrotar er.
vakta (skydda, bevara) då dig själv så att du inte blir snärjd (lurad) att följa dem efter att de har blivit förgjorda framför dig, och så att du inte frågar efter deras gudar och säger: "Hur brukade dessa folkslag tjäna sina gudar? Även jag vill göra likadant."
Du ska inte göra så mot Herren din Gud (Jahve Elohim), för varje styggelse för Herren (Jahve) som han hatar har de gjort för sina gudar, även sina söner och sina döttrar har de bränt i eld till sina gudar.
Om en man ertappas då han ligger med en gift kvinna som har en make, då ska de båda dö. Mannen som låg med kvinnan och kvinnan. Så ska du ta bort ondskan från Israel. [Joh 8:2–10]
Ingen som är född i förbjudna relationer (utanför äktenskapet) [ordet används bara här och i Sak 9:6 om ett blandfolk som levde i Ashdod] får komma in i Herrens (Jahves) församling. Ända till den tionde generationen ska ingen av hans efterkommande komma in i Herrens (Jahves) församling.
En ammonit eller moabit får inte komma in i Guds (Jahves) församling. Ända till den tionde generationen ska ingen av dem komma in i Herrens (Jahves) församling för evigt,
Du ska inte föra in skökolön eller betalningen för en hund [en manligt prostituerad] i Herren (Jahve) din Guds (Elohims) hus på grund av någon ed, för båda dessa är en styggelse för Herren (Jahve) din Gud (Elohim).
då ska du säga inför Herren (Jahve) din Gud (Elohim):
"Jag har lagt undan det heliga och tagit ut det ur mitt hus och gett det till leviten och till främlingen, till de faderlösa och till änkan enligt alla dina befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som du har befallt (hebr. tsavah) mig, jag har inte överträtt något av dina budord, inte heller har jag glömt dem.
Även alla sjukdomar och alla plågor som inte är nedskrivna i denna bok med undervisning, dem ska Herren (Jahve) föra fram över dig till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad).
Utomhus ska svärdet dräpa
och inomhus terror,
de slaktar både unga män och jungfrur,
spädbarn med män med grått hår.

Josua (12)

till dess Herren (Jahve) har gett era bröder vila, precis som ni har, och de också har intagit landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) ger dem, sedan ska ni återvända till era egna besittningar, som Herrens (Jahves) tjänare Mose gav er på andra sidan Jordan mot soluppgången."
Lova mig nu med en ed inför Herrens namn, eftersom jag visat er godhet, att visa godhet mot min familj. Ge ett säkert tecken på er trohet,
Och de sa till Josua: "Herren (Jahve) har verkligen (sannerligen, helt säkert) gett landet i våra händer, och dessutom bävar alla landets invånare för oss (smälter alla bort från vårt ansikte). [Beskriver något som de omöjligt kan stå emot.]
Israel har syndat. De har överträtt mitt förbund som jag befallt dem, ja de har också tagit av de avskilda tingen och har stulit och även dolt (gömt) det och de har lagt det bland sina egna ägodelar.
gick de listigt tillväga och vandrade iväg och gjorde sig som om de var sändebud, och lade gamla säckar på sina åsnor, och vinskinn (som var) slitna, använda och lappade,
Och Herren (Jahve) gav även det och dess kung i Israels hand, och han slog det med sin svärdsegg, och alla själar som var därinne, han lämnade ingen där, och han gjorde mot dess kung som han hade gjort med Jerikos kung.
[Livna har inte med säkerhet identifierats, men fynd vid utgrävningar i Tel Burna 2015, gör att det kan vara den bibliska Livna.]
Och till halva Manasse stam hade Mose gett arv i Bashan, men till den andra halvan gav Josua bland deras bröder bortom Jordan västerut. När Josua sände iväg dem till deras tält välsignade han dem,
[Vi vet att] Herren har jagat i väg alla dessa folk för oss, också amoréerna som bodde i landet. Vi vill också tjäna (tillbe) Herren, för han är vår Gud."

Domarboken (28)

[I sju sektioner beskrivs nu hur israeliterna misslyckas att inta landet. Den första beskriver två stammar (Juda och Simeon) som har viss framgång, följt av fem stammar (Benjamin, Josef, Zevolun, Asher och Naaftali) som misslyckas, för att avslutas med Dans katastrofala nederlag, se vers 34. Sjutalet finns med i den medvetna strukturen. De fem stammar som inte får en egen uppräkning är Ruben, Levi, Gad och Isaskar. Simeon, som finns inom Juda område, omnämns kortfattat i inledningen tillsammans med Juda, men redan i nästa vers är inte fokus på dem utan på Juda, se vers 4.]
Juda [folket i Juda stam] sa till sin bror Simeon (Shimon) [folket i Simeons stam]: "Kom upp med mig till min lott så att vi kan strida mot kanaanéerna, och jag ska på samma sätt gå upp med dig till din lott." Och Simeon gick med honom.
[Simeons område ligger vid staden Beer-Sheva och Juda stams område runtomkring, mestadels österut upp mot bergen, se Jos 19:9. Det är därför naturligt att dessa två stammar hjälper varandra. Simeon är känd för sin iver för rättvisa och hämndlystnad när de räddar och hämnas sin syster Dina som blivit våldtagen, se 1 Mos 34:1, 26. Nu följer sju episoder, från norr till söder i Juda stams område, där man har viss framgång med att inta landet.]
[Berättelsen med Josefs stammar är uppdelad i sju sektioner, där den första (vers 22–26) och sista (vers 29) handlar om Efraims område. Däremellan beskrivs hur Manasse inte drev ut fienderna från fem städer (vers 27–28).]
Josefs hus gick upp mot Betel och Herren (Jahve) var med dem.
Och jag säger även: "Jag ska inte driva ut dem framför er, utan de ska vara sidor för er [finnas runt omkring er; ska tränga er och blir en snara; irritera som en törntagg i sidan] och deras gudar ska bli en fälla för er." [4 Mos 33:55; Jos 23:12–13]
Och även hela den generationen samlades till sina fäder [hade dött] och det uppstod en ny generation efter dem som inte kände (var intimt förtrogna med) Herren (Jahve) eller hans gärningar som han hade gjort för Israel.
[Detta stycke hör ihop med vers 10–13. Kommande generationer går djupare i syndens destruktiva nedåtgående spiral, se även Rom 1:21–32.]
Ändå lyssnade de inte på sina domare, utan gick istället iväg efter andra gudar och tillbad dem. De var snabba att vika av från den väg som deras fäder vandrat. De [deras fäder] lyssnade till Herrens (Jahves) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvah), men de gjorde det inte.
ska inte heller jag driva ut någon av de folkslag (nationer) som Josua lämnade när han dog,
Även skaftet följde med in efter bladet och fettet omslöt bladet, för han drog inte ut svärdet från hans buk och avföring kom ut.
Efter honom kom Shamgar, Anats son, som slog 600 filisteiska män med en oxpik. Även han räddade Israel.
Herre (Jahve) när du drar ut från Seir,
när du marscherar ut från Edoms fält bävar jorden,
himlarna dryper,
även molnen dryper vatten.
Och han sände budbärare över hela Manasse och även de samlades efter (bakom) honom, och han sände budbärare till Asher och till Zevolun och till Naftali och de kom upp och mötte honom.
När jag blåser i shofaren, jag och alla som är med mig, då ska ni också blåsa i shofarerna på varje sida av hela lägret och säga: 'För Herren (Jahve) och för Gideon!' "
Och han talade även till Penoels män och sa: "När jag kommer tillbaka i frid (shalom) ska jag bryta ner detta torn."
Och Israels män sa till Gideon: "Regera du över oss, du och även din son och även dina söners söner, för du har räddat oss ur midjaniternas hand."
Och hans konkubin som var i Shechem [nuvarande Nabulus i Samarien, se 1 Mos 12:6] födde också en son till honom och hon gav (kallade) honom namnet Avimelech.
[Avimelech betyder "min far är kung". Detta måste vara hans mors önskan och hur hon såg på Gideon. Gideon själv vägrade att vara en kung, se vers 23, så namnet är i den meningen en lögn, men kan vara ett uttryck för hans mors utopi eller önskan.]
om ni har handlat i sanning och uppriktighet mot Jerubaal och mot hans hus idag, gläd er då åt Avimelech och låt även honom glädja sig åt er.
Och på samma sätt högg hela folket ner var och en sin gren och följde Avimelech och lade dem mot citadellet och tände eld på dem så att även alla män från Shechems torn dog, omkring 1000 män och kvinnor.
Och Ammons söner gick över Jordan för att strida mot Juda och mot Benjamin och mot Efraims hus så att Israel kom i mycket nöd.
och Israel sände budbärare till Edom och sa: 'Låt mig, jag ber dig, gå genom ditt land,' [4 Mos 20:14–17] men Edoms kung lyssnade inte. Och på samma sätt sände han till Moabs kung men han ville inte och Israel vistades i Kadesh.
Och han sa till sin mor: "De 1100 silvermynt som togs från dig och du svor en förbannelse [över den som stulit; ovanliga hebr. ala används här], och även sa i mina öron (han hörde hennes ed). Se, silvret är med mig, det var jag som tog [stal] det."
Hans mor svarade: "Välsignad är min son till Herren (Jahve)." [Det är märkligt att hon välsignar sin son som just erkänt att han stulit.]
Och även hö och även foder till våra åsnor och även bröd och vin finns till mig och till din tjänstekvinna och till ynglingen som är med din tjänare. [Det finns] inget behov, alla ting [finns]."
Och Israels män vände tillbaka till Benjamins söner och slog dem med svärdsegg, hela staden och boskapen och alla som de hittade. Även alla städer som de fann satte de i brand.

Rut (9)

Så dog även både Machlon och Kiljon, och kvinnan [Noomi] blev ensam utan sina små pojkar och sin man.
[I vers 1–3 har hebreiska ordet ben för söner använts. Här används däremot jeled, som används om bäbisar och små barn. Ordvalet och ordföljden förstärker tragiken. Även om hennes söner var vuxna män, var de hennes älskade små pojkar.]
Vänd tillbaka, mina döttrar, och gå hem. Jag är för gammal för att gifta om mig. Även om jag intalade mig själv att det fanns hopp [om att få fler barn] och skulle bli gift ikväll och dessutom födde söner,
Då sa Boaz till Rut: "Min kära dotter! [En varm och välkomnande fras till främlingen Rut.] Gå inte bort och plocka ax på någon annan åker, stanna kvar på den här åkern och håll dig här till de kvinnliga arbetarna.
[Efter lunchen:] När Rut hade rest sig och gått tillbaka till arbetet, gav Boaz order till sina arbetare: "Låt henne plocka ax mellan kärvarna. Skäm inte ut (håna och förnedra inte) henne. [De skulle inte tala nedvärderande och skymfa henne.]
Dra också medvetet ut strån från de kärvar som redan är bundna, och lämna dem där, så hon får plocka upp dem. Se till att ingen tillrättavisar henne för det." [Boaz går längre än påbuden kräver för att Ruts arbete skulle bli belönat.]
Moabitiskan Rut sa: "Han sa även till mig att hålla mig nära hans arbetare ända tills hela skörden är bärgad."
Det är sant att jag är din återlösare. Men det finns [ju] en annan återlösare som är närmare [släkt med din avlidne man och svärfar Elimelech] än jag.
Jag har också förvärvat (tagit ansvar för) Rut, kvinnan från Moab som var gift med Machlon. Hon blir min fru. Jag gör detta för att hennes avlidne makes arvedel ska stanna kvar inom familjen, så att hans namn blir ihågkommet bland hans släktingar och vid porten till hans stad. Ni är alla här i dag vittnen till detta."

1 Samuelsboken (62)

Och hennes rival (hebr. sarah; från ordet för fiende) retades smärtsamt och gjorde henne orolig eftersom Herren (Jahve) hade stängt hennes livmoder.
Därför vill jag nu ge honom tillbaka till Herren (Jahve). Så länge han lever ska han tillhöra honom."
Sedan tillbad de Herren där.
Innan det feta hade gjorts till rök kom prästens tjänare och sa till den man som offrade: "Ge kött åt prästen till grillning, för han vill inte ha blött kött av dig utan rått."
Och ynglingen Samuel växte till (bokstavligt vandrade) och blev stor och god, både med Herren (Jahve) och även med människor.
Och han som hade med sig budskap svarade och sa: "Israel har flytt för filistéerna och det har också varit en stor slakt bland folket, och de slog även dina två söner. Chofni och Pinchas är döda och Guds (Elohims) ark är tagen."
I enlighet med allt som de har gjort sedan den dagen då jag förde dem upp, ut ur Egypten, till denna dag har de förkastat mig och tjänat andra gudar, så gör de också mot dig.
så att vi liknar de andra folken och att vår kung dömer oss och drar ut framför oss och utkämpar våra strider."
Och det skedde när alla som kände honom sedan tidigare såg det, se, han profeterade med profeterna, då sa folket till varandra: "Vad är detta som kommer till Kishs son? Är Saul bland profeterna?"
Och en man på samma plats svarade och sa: "Och vem är deras far?" Därför blev det ett talesätt: "Är Saul också bland profeterna?"
Och Saul gick också till sitt hus i [sin hemstad] Giva, och med honom gick de tappra männen (stridsmän – män i sina bästa år – fulla av egen styrka och kraft), vars hjärtan Gud (Elohim) hade berört.
Om ni vördar (fruktar – hebr. jare) Herren (Jahve)
och tjänar (arbetar för – hebr. avad) honom
och lyssnar (lyder – hebr. shama) till hans röst
och inte gör uppror mot Herrens (Jahves) befallningar (mun), och om både ni och kungen [Saul] som regerar över er blir Herren er Guds (Jahve Elohims) efterföljare ... [Meningen avslutas inte, här lämnas en paus för läsaren att tänka på vad som händer om man väljer att följa Gud.]
Var därför nu stilla och se denna stora sak som Herren (Jahve) ska göra framför era ögon.
Även för mig, vare det fjärran från mig att jag skulle synda mot Herren (Jahve) genom att sluta be för er, men jag ska undervisa er i den goda och den rätta vägen.
Men om ni fortfarande gör det onda, ska ni bli bortsvepta, både ni och er kung."
Och hela Israel hörde sägas att Saul slagit filistéernas avdelning, och att Israel även hade gjort sig förhatliga för filistéerna. Och folket samlades efter Saul till Gilgal.
Och det blev ett skälvande i lägret på fältet och bland folket, förläggningen och utposterna darrade också, och jorden bävade, så växte det till en skräck från Gud (Elohim).
Och hebréerna som tidigare varit med filistéerna och dragit upp med dem till lägret runtom, även de vände (bytte sida) och var med israeliterna som var med Saul och Jonatan.
Och alla Israels män som hade gömt sig själva i Efraims bergsbygd, när de hörde att filistéerna flydde förföljde även de dem i striden.
Och även Israels Evige ska inte ljuga eller ångra (hebr. nicham) sig, för han är inte en människa till att ångra (hebr. nicham) sig."
Och Jishaj kallade på Avinadav och lät honom gå framför Samuel. Och han sa: "Även denne har inte Herren (Jahve) valt."
Och Jishaj lät Shamma gå fram. Och han sa: "Även denne har inte Herren (Jahve) valt."
Din tjänare har slagit både lejon och björn och denne oomskurne filisté ska bli som en av dem eftersom han har hånat den levande Gudens (Elohims) armé."
Och David gick ut dit Saul sände honom. Han hade stor framgång (var vis, intelligent – hebr. sachal), och Saul satte honom över stridsmän, och det var gott i folkets ögon och även i Sauls tjänares ögon.
[De flesta grekiska översättningar har inte med 1 Sam 17:55–18:5, men det finns med i de hebreiska texterna.]
Då sände Saul budbärare för att ta David. Men när de såg skaran av profeter som profeterade och Samuel stå som huvud (ledare) över dem, kom Guds (Elohims) Ande över Sauls budbärare och de profeterade också.
När det berättades för Saul, sände han andra budbärare, även de profeterade. Och Saul sände budbärare en tredje gång och även de profeterade. [Hebreiska ordet för att profetera, nava handlar om att tala inspirerat av Gud, proklamera hans ord, prisa och ära hans namn, inte bara om att förutse framtiden.]
Då gick även han [sträckan som tar 1,5 timme att gå] till Rama och kom till den stora cisternen (brunnen) som finns i Secho.
[I arkeologiska utgrävningar från alla perioder är cisterner för att samla regnvatten vanliga. I allt från hus till mer publika större reservoarer. Secho låg någonstans mellan Giva och Rama. Secho betyder "vakttornet" och antyder att det låg på en höjd. Den grekiska översättningen har "brunnen vid tröskplatsen i Sefi", där sefi är ett translittererat hebreiskt ord för ett berg utan träd – dvs. var en utsiktsplats.]
Han [Saul] frågade [de som var där]: "Var är Samuel och David?"
Och en sa: "Se, de är i Najot i Rama."
Och han gick dit till Najot [profetskolan] i Rama, och Guds (Elohims) Ande kom över även honom och han gick vidare och profeterade tills han kom till Najot i Rama.
Och han tog även av sig sina [kungliga] kläder, och han profeterade även framför Samuel och han låg ner naken hela dagen och hela natten. Därför säger man: "Är även Saul bland profeterna?"
[Tre gånger hade Guds Ande kommit över de utsända tjänarna. Men Saul förstod inte att Gud var med David, utan gick då själv till Rama för att personligen ta livet av David. Detta är tolvte försöket att döda David. Det är inte troligt att Saul klädde av sig naken, istället tog han av sig sina kungliga kläder, se 2 Sam 6:20. Gud ödmjukade Saul. Berättelsen visar att det går att ha andliga erfarenheter, men det krävs omvändelse och ett verkligt överlämnade för att förvandla sitt liv. Frasen "Är även Saul bland profeterna" återfinns även i 1 Sam 10:10–12.]
Och det hände på morgonen efter nymånen, som var den andra dagen, att Davids plats var tom, och Saul sa till Jonatan: "Varför kommer inte Jishajs son [David] till måltiden, varken igår eller idag?"
David frågade Achimelech: "Du har inte något svärd eller spjut här i din hand? Jag har varken mitt svärd eller mina vapen med mig, eftersom kungens uppdrag var så brådskande."
Och Saul sa till sina tjänare som stod runt honom: "Lyssna, jag ber er Benjamins söner, ska Jishajs son [från Juda stam] ge fält och vingårdar till er alla, ska han göra er till ledare över 1000 och ledare över 100,
Och kungen [Saul] sa till löpande vakterna [livvakterna som sprang framför vagnen, se 1 Sam 8:11] som stod bredvid honom: "Vänd om och döda Herrens (Jahves) präster, för deras hand är också med David [de har valt hans parti]. De visste att han flydde, men avslöjade inte det för mig."
Men kungens tjänare ville inte sträcka fram sina händer för att döda Herrens (Jahves) präster.
[Detta är andra gången som det nämns att de som stod under Sauls ledarskap vägrade lyda hans order, se 1 Sam 14:44–45. Detta styrker hur israeliterna ansåg att en jordisk kung hade begränsad makt och det var viktigt att lyda Gud mer än människor, se Apg 5:29.]
Och han sa till honom: "Frukta inte, för min far Sauls hand ska inte finna dig, och du ska bli kung över Israel och jag ska vara nästa under dig. Och det vet även min far Saul."
Dessutom min far, se, se vingen från din mantel i min hand, för i det att jag skar av vingen från din mantel dödade jag dig inte, du vet och ser att där inte är ondska eller överträdelse i min hand, och jag har inte syndat mot dig fast du ligger och väntar efter min själ för att ta den.
Och David sa till sina män: "Omgjorda er var man med sitt svärd." Och de omgjordade sig var man med sitt svärd och David tog på sig sitt eget svärd och de gick upp efter David, omkring 400 män. Och 200 män stannade vid deras tillhörigheter.
De var en mur för [de beskyddade] oss både natt och dag, hela tiden som vi var bland dem och vaktade fåren.
David tog även jizreliten Achinoam, och båda blev hans fruar.
Och Saul sa till David: "Välsignad är du min son David, (du ska) även mäktigt vara mäktig och även segrande segra."
David gick sin väg och Saul återvände till sin plats.
Och när Saul frågade Gud (El), svarade inte Herren (Jahve) honom. Inte i drömmar, inte med Urim [som användes av översteprästen för att få svar från Gud, se 2 Mos 28:30], inte genom profeter.
Samuel sa till Saul: "Varför har du oroat mig och fört upp mig?"
Saul svarade: "Jag är mycket betryckt för filistéerna strider mot mig och Gud (Elohim) har lämnat mig och svarar mig inte längre, inte profeterna, inte genom drömmar. Därför har jag kallat på dig så att jag kan få veta vad jag ska göra.
Dessutom ska Herren (Jahve) ge Israel med dig i filistéernas hand och i morgon ska du och dina söner vara hos mig. Herren (Jahve) ska ge Israels armé i filistéernas hand."
Och Saul föll raklång i sin fulla längd på marken och var mycket rädd, på grund av Samuels ord. Och det fanns ingen styrka i honom, för han åt inget bröd hela dagen eller hela natten. [Saul hade tydligen fastat som en förberedelse inför detta besök. Ironiskt nog utövade han religiös hängivenhet för att bryta mot Guds bud.]
Och nu ber jag dig, lyssna till din tjänarinnas ord och låt mig sätta fram lite bröd åt dig och ät, så att du får styrka när du går din väg."
Men han vägrade och sa: "Jag ska inte äta." Men hans tjänare tillsammans med kvinnan uppmanade honom och han lyssnade på deras röst. Så han steg upp från marken och satt på sängen.
Och när hans vapendragare såg att Saul var död, gjorde han likadant och hävde sig över sitt svärd och han dog med honom.
Så dog Saul och hans tre söner och hans vapendragare och alla hans män denna samma dag tillsammans.

2 Samuelsboken (43)

David frågade honom: "Hur går det [i kriget mot filistéerna i norr]? Jag ber dig, berätta för mig!"
Han svarade: "Folket har flytt från striden, och många från folket har också fallit och dött, och Saul och Jonatan, hans son, är också döda."
[När den man som varit ute efter Davids liv och försökt döda honom vid flertalet tillfällen dör, gläder han sig inte.] Då tog David tag i sina kläder och rev isär dem [i sorg], och likadant gjorde alla män som var där med honom.
Så David gick upp dit och även hans två fruar, Achinoam, jizreliten, och Avigajil, som varit karmeliten Navals hustru. [1 Sam 25]
Och nu visar Herren (Jahve) nåd och sanning mot er! Jag ska också löna er med denna godhet, eftersom ni har gjort denna sak.
[Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Låt nu era händer bli starka (få mod och handlingskraft) och var tapperhetens söner, för er herre Saul är död, men Juda hus har smort mig till kung över dem."
Och Avner talade med Israels äldste och sa: "Även tidigare, även för tre dagar sedan var det så att ni sökte att göra David till kung över er,
Och Avner talade även i Benjamins öron [privat med benjaminiterna, utom hörhåll för de andra], och Avner gick även och talade i Davids öron i Hebron (Chevron) allt det som syntes gott för Israel och till hela Benjamins hus.
Men Sauls son [Ish-Boshet] hade två män som var ledare för (var sitt) rövarband. [De hade motsvarande position och uppdrag som Joav hade i Davids armé, se 2 Sam 3:22.]
Namnet på den ene var Baana [betyder: "att plåga"]
och namnet på den andre var Rechav [betyder: "en som rider"],
de var söner till Rimmon, beerotiten av Benjamins stam. För även Beerot räknades till Benjamin,
Redan långt tidigare, när Saul var kung över oss, var det du som ledde ut och förde in Israel [1 Sam 18:5, 13, 16]. Och Herren (Jahve) sa till dig: Du ska föda (valla; vara en herde för – hebr. raah) mitt folk Israel, och du ska vara furste över Israel." [1 Sam 16:11–13; Ps 78:70–72]
Du har talat om detta som om det vore något litet i dina ögon (som om inte detta vore tillräckligt), Herre (Adonaj), Herre (Jahve). Även om framtiden för din tjänares hus [har du talat], detta är undervisning (hebr. torah) för människan, Herre (Adonaj), Herre (Jahve). [Människan är ordagrant hebr. Adam och kan syfta på löftet om en Frälsare i 1 Mos 3:15.]
Även detta helgade David till Herren (Jahve) med silver och guld som han helgat från alla folkslag som han underkuvat,
Och David sa till Orija: "Stanna här idag också och i morgon ska jag låta dig gå." Så Orija stannade i Jerusalem den dagen och nästa dag.
Och stadens män gick ut och stred mot Joav och några från folket stupade, från Davids tjänare, och även hettiten Orija dog.
Vem slog Avimelech [Dom 9:53], Jerubeshets [Gideons] son? [Avimelech var Gideons son, se Dom 9:1. Gideon kallades också Jerubaal, se Dom 6:32, här i en annan stavning där avguden Baal byts ut till boshet som betyder skam, se även Eshbaal/Ishboshet (2 Sam 2:8; 1 Krön 8:33). Jerubeshet betyder ordagrant: ´skamen ska strida´.] Var det inte en kvinna som kastade ner den övre kvarnstenen på honom från muren så att han dog i Tevets? [Idag staden Tubas, 15 km nordost om Shechem, se Dom 9:52–53] Varför gick ni så nära muren?' Då ska du säga: 'Även din tjänare Orija, hettiten, är död.' "
Och skyttarna sköt mot dina tjänare från muren och några av kungens tjänare är döda och även din tjänare Orija är död."
David sa till Natan: "Jag har syndat mot Herren (Jahve)." [Bekännelsen är kort och utan undanflykter, se också Luk 18:13. Guds respons och förlåtelse är omedelbar. Senare skriver David en psalm som handlar om denna händelse, se Ps 51:2, 6.]
Och Natan sa till David: "Herren (Jahve) har även tagit bort din synd, du ska inte dö. [Straffet var döden (2 Mos 21:12; 3 Mos 20:10), men Gud är nådefull, se 2 Mos 34:7.]
Likväl (som en konsekvens), eftersom du har fått Herrens (Jahves) fiender att häda [eller "verkligen visat Herren förakt"], ska sonen (hebr. ben) som är född till dig döden dö."
[Hebreiskan i första raden kan dels tolkas att David har föraktat Herren genom denna synd. Herrens fiender kan syfta på hedningar eller israeliter som föraktar hur Gud agerar, om han låter David komma undan med mord utan något straff. Att sonen dör visar att Gud både förlåter, men också är rättfärdig och synden har konsekvenser. Det är skillnad mellan att bli förlåten för sin synd och domen av synd. Gud förlät Davids synd, men han tog inte bort alla konsekvenser av synden. Den första var att barnet dog, se även Rom 6:23. Denna händelse kommer att påverka hans familjerelationer.]
Och Joav sände budbärare till David och sa: "Jag har krigat mot Rabbah, jag har tagit stadens vattenförråd ["vattenstaden"]. [Hade stadens vattenreservoar blivit intagen var det bara en tidsfråga innan stadens invånare skulle kapitulera.]
Och det skedde så snart han hade slutat tala att se, kungens söner kom och lyfte upp sina röster och grät, och även kungen grät och alla hans tjänare grät mycket.
Och se hela familjen har rest sig mot din tjänarinna och de säger: Ge oss den som slog sin bror så att vi kan döda honom för hans brors liv som han slog och så fördärva arvtagaren också. På detta sätt vill de släcka min livsgnista (mitt kol) som är kvar [mitt enda hopp och ljus], och lämna min man utan varken namn eller hågkomst på jordens ansikte."
Och kungen sa till Ittaj, gititen: "Varför går du också med oss? Återvänd och vistas hos kungen, för du är en främling och är i exil från din egen plats.
Och se, även Tsadoq och alla leviterna med honom kom och bar Herrens (Jahves) förbundsark och de ställde ner Guds (Elohims) ark, men Evjatar gick upp, till dess hela folket hade gått förbi ut ur staden.
Och Achitofels råd som han gav i de dagarna, var som om en man frågade efter Guds (Elohims) ord. Sådana var alla Achitofels råd även till David, även till Avshalom.
Och Avshalom sa: "Kalla, jag ber dig, även på Choshaj, arkiten och låt oss höra vad han har att säga."
och även en son till krigaren, vars hjärta är som ett lejons hjärta ska smälta fullständigt, för hela Israel vet (är väl förtrogna med) att din far är en mäktig krigare och de som är med honom är dugliga stridsmän.
Så ska vi komma över honom på någon plats där han blir funnen och vi ska falla över honom som daggen faller på marken, och av honom och av alla män som är med honom ska ingen bli kvar, inte en enda.
Och om han drar sig undan till en stad ska hela Israel ta fram rep till den staden, och vi ska dra ner den till dalen till dess inte en enda liten sten blir funnen där."
Sänd därför snabbt och berätta för David och säg: Sov inte i natt på slätten i öknen utan i något lämpligt bergspass ovanför, annars blir kungen slukad och hela folket som är med honom."
Och David skickade ut folket, en tredjedel under Joavs hand och en tredjedel under Avishaj, Tserojahs sons hand, Joavs bror, och en tredjedel under gititen Itajs hand. Och kungen sa till folket: "Även jag själv ska säkert gå med er."
Och en gång till sa Achimaats, Tsadoqs son till Joav: "Varför låter du inte mig, jag ber dig, låt även mig springa efter kushiten." Och Joav sa: "Varför vill du springa min son, du kommer inte att få någon belöning för dessa nyheter?"
Och väktaren sa: "Se, en annan man springer ensam."
Och kungen sa: "Han har också nyheter."
Och Mefivoshet sa till kungen: "Låt honom ta allt eftersom min herre kungen har kommit hem i frid (shalom) till sitt eget hus."
Och kungen gick över till Gilgal och Kimham gick över med honom. Och hela Juda folk förde över kungen och hälften av Israels folk.
Och Israels män svarade Juda män och sa: "Vi har tio delar (ordagrant tio händer är till oss) av kungen och även i David mer än ni. Varför föraktar ni oss (gör oss lätta) och inte låter denna sak vara först till oss att föra hem kungen?"
Men Juda mäns ord var hårdare än Israels mäns ord.
och även Ira, jairiten, var präst till David. [Namnet Ira betyder "stadens väktare", han var en präst (hebr. kohen) i det kungliga huset. Iras söner nämndes i uppräkningen i 2 Sam 8:18.]
Sedan det blev åter strid i Gat. Där fanns en hjälte som hade 6 fingrar på varje hand och 6 tår på varje fot – totalt 24 [fingrar och tår], och även han var född till rafaeerna (en jätte).

1 Kungaboken (29)


Hans far [David] hade aldrig sårat honom [genom att tillrättavisa honom] under alla hans dagar och frågat: "Varför gör du så här?"
Han hade även ett gott utseende
och han var född efter Avshalom [2 Sam 3:3, 13–18]. [David hade varit en frånvarande far, se Ords 3:11–12; 22:6; Heb 12:6–7. Adonija var mer fokuserad på det yttre, än på karaktär, se 1 Sam 16:7. Adonija var den äldste sonen vid liv, så han förutsatte att han skulle ha rätt till tronen.]
Och Salomo sitter även på kungarikets tron.
Och dessutom kom kungens tjänare och välsignade vår herre kung David och sa: 'Gud (Elohim) ska göra Salomos namn ännu större (bättre) än ditt namn och göra hans tron mäktigare än din tron,' och kungen böjde sig ner på sängen.
Och kungen [David] sa även: 'Välsignad är Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim), som har gett en att sitta på min tron idag och mina ögon får se det.' " [Jonatans rapport här i vers 43–48 är skrivet utifrån någon som var med var med och såg och hörde vad som hände.]
Och även du vet vad Joav, Tserojahs son, gjorde mot mig och vad han gjorde mot två av Israels härhövitsmän, mot Avner, Ners son [2 Sam 3:22–39], och mot Amasha, Jeters son [2 Sam 20:8–10], som han slog och hällde ut stridsblod i fred och satte stridsblod på sin gördel som han har runt sina länder och på sina skor som han har på sina fötter.
Jag ska också ge dig det du inte bett om – rikedom och ära (gott anseende). Det kommer inte att finnas någon annan kung lik dig under din livstid.
Tre dagar efter att jag hade fött mitt barn, födde den här kvinnan också ett barn. Vi var själva, ingen annan var hos oss i huset, det var bara vi två. [Det finns alltså inga vittnen.]
Den kvinna som var mor till barnet som levde sa då till kungen, för hennes hjärta brann av kärlek till sonen: "Min herre, ge henne barnet som lever, döda det inte!"
Men den andra sa: "Det ska varken vara mitt eller ditt. Hugg ni!"
Achimats – i Naftali, han tog Salomos dotter Basemat till hustru;
Och kapitälen på de två pelarna även över midjan på nätverket, och granatäpplen som var 200 i rader runt om på varje kapitäl.
Och dess mun (öppning) invändigt kapitälet och ovanför var 1 aln (45 cm) hög, och dess mun var rund som stället, 1,5 aln [68 cm], och på munnen var det snidat, och dess kant var kvadratisk, inte rund.
Främlingar som inte tillhör ditt folk Israel, ska komma från avlägsna länder på grund av ditt namn (ryktet om dig) [din närvaro].
Och även Chirams skepp som förde guld från Ofir, förde in från Ofir stora mängder sandelträ och dyrbara stenar.
Och han sa till honom: "Jag är också en profet som du och en ängel talade Herrens (Jahves) ord till mig och sa: För tillbaka honom till ditt hus så att han kan äta bröd och dricka vatten." Men han ljög för honom.
Och därtill ska Herren (Jahve) resa upp åt sig en kung över Israel som ska hugga av Jarovams hus den dagen. Och vad är det även denna gång?
För de byggde även höga platser och aseror [pålar för avgudadyrkan] på varje hög kulle och under varje lummigt träd.
Ja, det fanns även manliga tempelprostituerade (hebr. qades) i landet, de gjorde alla de styggelser som folken gjort, vilka Herren (Jahve) drivit ut framför Israels söner.
Ja, även sin farmor [mor/farmor] Maacha avsatte han från sin position som drottningmoder, eftersom hon hade gjort en styggelse, en asera [påle för avgudadyrkan]. Och Asa högg ner hennes avgud och brände den i Kidrondalen.
Och även genom profeten Jehus hand, Chananis son, kom Herrens (Jahves) ord mot Baasha och mot hans hus, över allt ont som han gjorde i Herrens (Jahves) ögon för att provocera honom med sina händers arbete, genom att vara på samma sätt som Jarovams hus och eftersom han slog honom.
Och folket som lägrats hörde sägas: "Zimri har konspirerat och har även slagit kungen." Därför gjorde hela Israel Omri, arméns härförare, till kung över Israel den dagen i lägret.
Elia ropade till Herren (Jahve) och sa: "Herre (Jahve), min Gud (Elohim), skulle du göra så illa mot denna änka som jag bor hos, att hennes son skulle dö?"
Och vattnet rann runt omkring altaret och han fyllde även diket med vatten.
Och du ska tala till honom och säga: Har du dödat och tagit i besittning? Och du ska tala till honom och säga: Så säger Herren (Jahve): På platsen där hundarna slickade Navots blod ska hundarna slicka ditt blod, även ditt."
Och även om Isebel (hebr. Izevel) har Herren (Jahve) talat och sagt: Hundarna ska äta Isebel (hebr. Izevel) i Jizreels vallgravar.
Och Herren (Jahve) sa till honom: Med vad? Och han sa: Jag ska gå fram och ska bli en lögnens ande i alla hans profeters mun.
Och han sa: Du ska locka honom och ska även lyckas, gå iväg och gör så.

2 Kungaboken (17)

Och profetsönerna som var i Betel kom fram till Elisha och sa till honom: "Vet du att Herren (Jahve) ska ta bort din herre från över ditt huvud [från hans position som en lärare och mästare] idag?"
Han svarade: "Ja, jag vet det, var tysta (gör inget, håll er lugna)."
Och profetsönerna som var i Jeriko kom fram till Elisha och sa till honom: "Vet du att Herren (Jahve) ska ta bort din herre från över ditt huvud [från rollen som mästare och lärare] idag?"
Han svarade: "Ja, jag vet det, var tysta (gör inget, håll er lugna)."
Och Elisha talade till kvinnan vars son han väckt till liv och sa: "Stig upp du och ditt hus och vistas varhelst ni kan bo, för Herren (Jahve) har kallat på en hungersnöd och den ska komma över landet under sju år."
Och Achazjaho, Juda kung, såg detta och han flydde [söderut] längs vägen vid trädgårdshuset (hebr. Bet Haggan) [kan vara moderna Jenin söder om Jizreel]. Men Jehu följde efter honom och sa: "Slå även honom [medan han är] i vagnen." I backen upp till Gor, som är vid Ivleam [blev han träffad], men han flydde [vidare] till Megiddo och dog där.
Likväl vände de inte om från Jarovams hus synder, varmed han fått Israel att synda, utan vandrade i dem. Och även aseran [påle för avgudadyrkan] i Samarien fanns kvar.
Utan han vandrade på Israels kungars vägar och lät sin son gå genom eld efter folkens styggelser, vilka Herren (Jahve) fördrivit framför Israels söner.
Och Juda höll (vaktade, skyddade, bevarade) inte Herrens (Jahves), sin Guds (Elohims), budord (tydliga befallningar) utan vandrade i Israels förordningar som de gjorde (utövade).
Och dessa folkslag fruktade Herren (Jahve) men tjänade sina gjutna avgudar, även deras söners söner gjorde som deras fäder hade gjort. Så gör de till denna dag.
"Eftersom Manasse, Juda kung, har gjort dessa styggelser och har gjort ont över (mer än) allt som ammoniterna gjorde som var före honom, och även har fått Juda att synda med hans avgudar,
Och Manasse har även utgjutit oskyldigt blod väldigt mycket, till dess han fyllt Jerusalem från den ena änden till den andra, vid sidan av hans synder varmed han fått Juda att synda genom att göra det som är ont i Herrens (Jahves) ögon.
eftersom de gjorde ditt hjärta mjukt och du ödmjukade dig inför Herrens (Jahves) ansikte när du hörde det som jag talade mot denna plats och mot dess invånare, att de ska bli ödelagda och förbannade (vanärade – hebr. qlala) och du har rivit isär dina kläder och gråtit inför mitt ansikte, därför har jag även hört dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och även altaret som var i Betel och de höga platserna som Jarovam, Nevats son, som fick Israel att synda, hade gjort, även det altaret och de höga platserna bröt han ner och han brände de höga platserna och gjorde det till fint stoft och han brände aseran [påle för avgudadyrkan].
Och även de höga platsernas alla hus som var i Samariens städer, som Israels kungar hade gjort för att provocera, tog Joshijaho bort och gjorde med dem på samma sätt som han gjort i Betel.
Och även de som spådde genom medier och spiritister och husgudar (terafimer) och avgudar och alla avskyvärda ting som sågs i Juda land och i Jerusalem, tog Joshijaho bort, för att befästa undervisningens ord som var skrivna i skriftrullen som Chilkijaho, prästen, fann i Herrens (Jahves) hus.
Och Herren (Jahve) sa: "Jag ska flytta bort Juda från mina ögon som jag har flyttat bort Israel, och jag ska kasta bort denna stad som jag har valt, Jerusalem, och huset om vilket jag sa: Mitt namn ska vara där."
och även oskyldigt blod som han spillt, för han har fyllt Jerusalem med oskyldigt blod och Herren (Jahve) kommer inte att andas (samtycka) till att förlåta.

1 Krönikeboken (14)

När väpnaren såg att Saul var död, kastade också han sig över sitt svärd och dog.
Sådan blev Sauls död, därför att han hade varit trolös mot Herren. Han hade inte hållit Herrens ord, och dessutom rådfrågat en andebesvärjerska [1 Sam 28] för att få svar.
Redan för länge sedan, när Saul fortfarande var kung, var det du [David] som var ledare och anförare åt Israel. Och Herren (Jahve), din Gud (Elohim), har sagt till dig: Du ska föda (valla; vara en herde för – hebr. raah) mitt folk Israel, du ska vara en furste över mitt folk Israel."
Alla dessa krigsmän kom till Hebron, beredda till strid, fast beslutna att göra David till kung över hela Israel. Hela det övriga Israel var också enigt i att göra David till kung.
De som bodde närmast dem, ända upp till Isaskar, Zevolun och Naftali, förde också till dem, på åsnor, kameler, mulåsnor och oxar, livsmedel i mängd till föda: mjöl, fikonkakor och russinkakor, vin och olja, kor och får. Det rådde glädje i Israel.
Även dessa helgade kung David åt Herren (Jahve), liksom han hade gjort med det silver och guld han hade fört med sig hem från alla andra folk: från edomiterna, moabiterna, ammoniterna, filistéerna och amalekiterna.
När ammoniterna såg att araméerna tog till flykten, flydde också de för hans bror Avishaj och gick in i staden. Och Joav kom till Jerusalem.
Sedan blev det återigen en strid vid Gat. Där var en reslig man som hade sex fingrar och sex tår, tillsammans tjugofyra. Han var också en ättling till rafaeerna.
Därför behöver inte leviterna längre bära tabernaklet och alla redskap till tjänstgöringen i Herrens (Jahves) hus."
Dessa kastade också lott, liksom deras bröder, Arons söner, i närvaro av kung David, Tsadoq, Ahimelek och huvudmännen för prästernas och leviternas familjer, huvudmännen för familjerna liksom deras yngsta bröder.
Då gladde sig folket över deras [ledarnas] frivilliga gåvor, för de bar fram sina frivilliga gåvor åt Herren (Jahve) av hängivet hjärta. Också kung David gladde sig mycket.
Alla hövdingarna och hjältarna och dessutom alla kung Davids söner underordnade sig kung Salomo.

2 Krönikeboken (33)

Då sa Gud till Salomo: "Eftersom detta låg på ditt hjärta och du inte bad om rikedom, skatter och ära eller om dina fienders liv eller om långt liv, utan bad om vishet och förstånd att vara domare för mitt folk som jag har gjort dig till kung över,
Också om en främling, en som inte är av ditt folk Israel, kommer från något land långt borta på grund av ditt stora namn och din starka hand och din uträckta arm, om han kommer och ber vänd mot detta hus,
När Hirams folk och Salomos folk hämtade guld från Ofir, förde de också hem algumträ och dyrbara stenar.
Eftersom Rechavam ödmjukade sig, vände sig Herrens vrede ifrån honom så att han inte fördärvade honom helt. Det fanns ännu sådant som var gott i Juda.
Till och med boskapsskjulen bröt de ner, och de förde bort kameler och småboskap i mängd. De vände sedan tillbaka till Jerusalem
Kung Asa avsatte också sin farmor (mor/farmor – hebr. im) Maaka från sin position som drottningmoder, eftersom hon hade satt upp en avgudabild åt Ashera. Asa högg ner hennes avgudabild, krossade den och brände den i Kidrondalen.
I sitt 39:e regeringsår fick Asa en mycket allvarlig sjukdom i sina fötter. Men trots sin sjukdom sökte han inte Herren (Jahve), utan bara läkare.
Några av filistéerna förde gåvor till Joshafat och gav silver i skatt. Och araberna förde småboskap till honom, 7700 baggar och 7700 bockar.
Han svarade: Jag ska gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun.
Då sa Herren (Jahve): Försök locka honom till det, och du ska också lyckas. Gå ut och gör så!
Även i Jerusalem satte Joshafat några av leviterna och prästerna och några av huvudmännen för Israels familjer till att döma enligt Herrens lag och avgöra rättstvister. När de sedan vände tillbaka till Jerusalem,
Och Juda samlades för att söka hjälp hos Herren (Jahve), och från alla Juda städer kom man för att söka Herren.
Hela Juda stod inför Herren med sina små barn, sina hustrur och söner.
När Joram hade tagit över sin fars kungadöme och stärkt sin ställning dödade han alla sina bröder med svärd, liksom några av Israels furstar.
Också han uppförde offerhöjder på bergen i Juda och förledde så Jerusalems invånare till trolöshet och förförde Juda.
utan du har vandrat på Israels kungars väg och förlett Juda och Jerusalems invånare till avgudadyrkan, på samma sätt som Ahabs hus har gjort. Du har dräpt dina bröder [landsmän], dem som hörde till din fars hus och som var bättre än du.
De drog upp mot Juda och bröt in där och förde bort alla dyrbarheter som fanns i kungapalatset, dessutom hans söner och hustrur, så att han inte hade kvar någon av sina söner utom Joahas, sin yngste son.
Också han vandrade på samma väg som Ahabs hus, eftersom hans mor förledde honom till att leva ogudaktigt.
Det var också deras råd han följde när han drog ut tillsammans med Israels kung Joram, Ahabs son, och stred mot Arams kung Chazalel vid Ramot i Gilead.
Men Joram blev sårad av araméerna.
Den ogudaktiga Ataljas söner har brutit ner Guds hus. Allt som var helgat till Herrens (Jahves) hus har de använt till baalerna."
Sedan lämnade kungen och Jojada pengarna åt de män som skulle utföra arbetet på Herrens (Jahves) hus. De lejde också stenhuggare och hantverkare för att få Herrens (Jahves) hus i ordning, och smeder som arbetade med järn och koppar.
Översteprästen Asarja och alla prästerna vände sig till honom, och se, han var spetälsk i pannan! De drev genast ut honom därifrån, och själv skyndade han också ut, eftersom Herren hade straffat honom så.
utan vandrade på samma väg som Israels kungar. Han gjorde också gjutna avgudabilder åt baalerna.
Därför gav Herren (Jahve), hans Gud (Elohim), honom i den arameiske kungens hand. De besegrade honom och tog många av hans folk till fånga och förde dem till Damaskus. Achas blev överlämnad åt Israels kung som tillfogade honom ett stort nederlag.
Och Israels barn tog bland sina bröder 200000 fångar, nämligen deras hustrur, söner och döttrar. Dessutom tog de ett stort byte från dem och förde bytet till Samaria.
De stängde också igen dörrarna till förhuset och släckte lamporna, och de tände ingen rökelse och offrade inga brännoffer i helgedomen åt Israels Gud.
Antalet brännoffer var också stort, och därtill kom fettstyckena av gemenskapsoffren liksom de dryckesoffer som hörde till brännoffren. På så sätt blev det ordnat med tjänstgöringen i Herrens (Jahves) hus.
Hiskia sände ut bud till hela Israel och Juda och skrev också brev till Efraim och Manasse att de skulle komma till Herrens (Jahves) hus i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk.
Också i Juda verkade Guds hand, så att han gav dem alla ett enigt hjärta till att göra vad kungen och furstarna hade befallt i kraft av Herrens ord.
Och de av Israel och Juda som bodde i Juda städer förde också fram tionde av kor och får, liksom tionde av de heliga gåvor som helgades åt Herren (Jahve), deras Gud (Elohim), och lade dem i högar.
Eftersom ditt hjärta veknade och du ödmjukade dig inför Gud när du hörde hans ord mot denna plats och mot dem som bor här, ja, eftersom du ödmjukade dig inför mig och rev sönder dina kläder och grät inför mig har jag också hört dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och han gjorde uppror mot kung Nebukadnessar, som hade tagit en ed av honom vid Gud. Han var hårdnackad och förhärdade sitt hjärta, så att han inte omvände sig till Herren (Jahve), Israels Gud.
Också alla de ledande prästerna och folket gick allt längre i sin trolöshet mot Gud. De följde hednafolkens alla avskyvärda seder och orenade Herrens (Jahves) hus som han hade helgat i Jerusalem.
För att Herrens (Jahves) ord genom Jeremia skulle uppfyllas, hände det i den persiske kungen Kyros (Koreshs) 1:a regeringsår [538/539 f.Kr.] att Herren påverkade perserkungen Kyros (Koreshs) sinne så att han över hela sitt rike lät utropa följande som också skriftligt kungjordes:

Esra (1)

I Kyros, den persiska kungens, första år [539 f.Kr.] – för att Herrens (Jahves) ord genom Jeremias mun ska fullbordas [Jer 29:10–14; Jes 44:28–45:13] – uppväckte Gud (Jahve) Persiens kung Kyros ande [hjärta, se Ords 21:1] så att han ropade ut (kungjorde) i hela sitt kungarike, både muntligt och skriftligt:

Nehemja (17)

Nu var ammoniten Tovija (Tobia) med honom och han sa: "Det som de bygger ska en räv bryta ner, om den hoppar på deras stenmur."
Vid den tiden sa jag också till folket: "Låt varje person med sin tjänare övernatta inne i Jerusalem så att de kan vara vår vakt på natten och utföra arbete på dagen."
Jag sa till dem: "Vi har efter vår förmåga befriat våra bröder, judarna, som har sålt sig till hednafolken, ska ni då ändå sälja era bröder? Och ska de sälja sig till oss?" Då teg de och fann inte ord [kunde inte svara].
Jämväl har jag, mina bröder och mina tjänare lånat dem pengar och säd. Jag vädjar till er, låt oss sluta med detta utkrävande.
Jag skakade min mantel och sa: "Så ska Gud skaka bort varje man från hans hus och från hans arbete som inte fullföljer sitt löfte, på detta sätt ska han skakas bort." Och hela församlingen sa: "Amen" och prisade Herren (Jahve). Och folket gjorde i enlighet med detta löfte.
Dessutom, från den tid då jag utsågs till ståthållare över Juda land, från det tjugonde året [445 f.Kr.] till det trettioandra året [433 f.Kr.] av kung Arttacheshasettas regering, vilket är 12 år, har jag och mina bröder inte ätit av ståthållarnas bröd (mat).
[Dessa 12 år handlar om ett uppdrag som ståthållare som Nehemja får av kungen. Det är inte den tid som han är i Jerusalem, utifrån dialogen med kung Artachshastas antyds att det är en kortare period på kring ett år, se Neh 2:1, 6.]
Men de tidigare ståthållarna som var före mig lade bördor på folket. De tog bröd (mat) och vin av dem motsvarande mer än 40 shekel av silver [0,4 kg]. Också deras tjänare uppträdde som herrar över folket. Men så gjorde inte jag eftersom jag fruktar (vördar) Gud (Elohim). [Ords 1:7]
Jag satte dessutom min hand till arbetet på muren, inte heller köpte vi mark och alla mina tjänare samlades runt arbetet (var nära arbetet, fokuserade, ägnade sig åt det).
Det hände sig när det rapporterades till Sanvallat och Tovija (Tobia) och till Geshem, araben, och till resten av våra fiender, att jag hade byggt upp muren och att det inte längre fanns några skador därinne, även om jag vid denna tidpunkt inte hade satt in dörrarna i portarna,
Du har också utsett profeter till att utlysa detta i Jerusalem, och de ska säga: 'Det finns en kung i Juda.' Nu ska det [dessa rykten] rapporteras till kungen [i Babylon] enligt dessas ord. Kom nu därför och låt oss rådslå tillsammans."
[Jag bad:] Kom ihåg, min Gud (Elohim), Tovija och Sanvallat efter deras gärningar och även profetissan Noadja och de övriga profeterna som har försatt mig i fara.
[Noadja är en av de fyra kvinnliga profetissor som nämns i Bibeln, De övriga är Miriam, Debora och Hulda, se 2 Mos 15:20; Dom 4:4; 2 Kung 22:14; jämför Jes 8:3; Hes 13:17–23. I Esra 8:33 nämns en levit och "son" som hette Noadja. Namnet betyder "möte med Jahve" och verkar fungera både som mans- och kvinnonamn. Denna bön visar att händelsen med Shemaja bara var ett av flera försök att misskreditera Nehemja som en ledare, men han var trofast i sin tjänst trots detta motstånd.]
Dessutom skickade furstarna i Juda många brev till Tovija, och Tovijas brev kom till dem.
De talade också med mig om hans goda gärningar, och rapporterade mina ord till honom. Så Tovija skickade brev för att sätta mig i fara.
På den dagen bar de fram stora offer och gladde sig, för Gud hade gett dem stor glädje. Också kvinnorna och barnen gladde sig, och glädjen från Jerusalem hördes vida omkring.
Jag befallde leviterna att de skulle rena sig och komma för att hålla vakt vid portarna, så att sabbaten kunde hållas helig.
Tänk också därför på mig, min Gud, och förbarma dig över mig efter din stora godhet.
På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig ashdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor.
Var det inte just så som Israels kung Salomo syndade? Bland de många hednafolken fanns ingen kung som han, och han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till kung över hela Israel. Men också honom förförde de främmande kvinnorna till synd.

Ester (8)

Samtidigt höll drottning Vasti en bankett för kvinnorna i kung Ahasveros (Xerxes) kungliga palats. [Namnet Vashti är av persiskt ursprung och har troligtvis betydelsen "vacker" eller "bästa av kvinnor".]
"Gå och samla alla judar som finns i Susa [Persiens huvudstad där de befann sig] och fasta [och be] för mig. Ät och drick inte på tre dygn, varken natt eller dag. Jag och mina tjänsteflickor ska också fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, även om det bryter mot lagen. Om jag mister livet, må det ske så." [Detta var förenat med fara för livet, se vers 11.]
Haman sa dessutom: "Ja, drottning Ester lät ingen följa med kungen till hennes bankett som hon förberett, förutom jag, och i morgon är jag också inbjuden av henne tillsammans med kungen.
Kungen sa igen till Ester på den andra dagen på banketten med vin: "Vadhelst du önskar, drottning Ester, ska det garanteras dig, vad du än begär intill hälften av kungariket ska ges till dig."
Kungen kom tillbaka från slottsträdgården till banketten i slottet med vin och Haman hade ramlat (böjt sig ned på knä) över soffan där Ester satt. Då sa kungen: "Ska han förgripa sig på drottningen också här inför mig i huset?" När ordet gick ut från kungens mun, täckte man över Hamans ansikte.
Då sa Charvona, en av kungens kammartjänare som var inför kungen: "Se, det finns en 50 alnar hög träpåle (galge), som Haman gjort för Mordochaj, som talade gott för kungen. Den står framför Hamans hus."
Då sa kungen: "Häng upp honom på den."
Då sa Ester: "Om det behagar kungen, låt judarna i Susa garanteras att få göra även i morgon vad de har gjort enligt dagens dekret, och låt Hamans tio söner bli upphängda på pålar."
Och judarna som var i Susa samlades även på den 14:e i månaden Adar [8:e mars 473 f.Kr.] och slog 300 män i Susa, men de lade inte sin hand på bytet.

Job (23)

[Perspektivet skiftar nu från jorden till himlen. Det finns även en osynlig andlig dimension som inte är uppenbar för Job. Dialogen liknar en domstolsförhandling.]
En dag hände det att Guds söner [änglar, himmelska väsen] kom och trädde fram inför Herren (Jahve, Guds personliga namn). Åklagaren [hebr. ha-Satan; translittererat till Satan] var också med bland dem.
[Guds söner är ett uttryck för Guds skapade änglar som finns runt hans tron, se 1 Kung 22:19; Jer 23:18, 22; Ps 89:8. Det hebreiska ordet ha-Satan betyder Åklagaren eller Anklagaren och är i bestämd form, vilket det hebreiska prefixet "ha" anger. Satan är den som anklagar de troende, se Sak 3. I Upp 12:9 identifieras Satan som den gamle ormen från 1 Mos 3:1. Nu följer en konversation mellan Herren och Satan.]
[Perspektivet skiftar på nytt från jorden till himlen. Stycket här i Job 2:1–3 är nästan identiskt med Job 1:6–8. Här i Job 2:1 finns tillägget "för att träda fram inför Herren" i slutet som inte finns i Job 1:6. Eftersom samma himmelska domstolsliknande förhandling upprepar sig en andra gång, verkar Bibeln visa på att detta inte är en engångsföreteelse utan något återkommande. I Uppenbarelseboken beskrivs Satan som den som anklagar de troende, se Upp 12:10.]
En dag hände det att Guds söner [änglar, himmelska väsen] kom och trädde fram inför Herren (Jahve) [ännu en gång, se Job 1:6]. Åklagaren [hebr. ha-Satan; translittererat till Satan] var också med bland dem för att träda fram inför Herren (Jahve).
Job svarade henne:
"Du talar som en dåraktig (gudlös) kvinna skulle tala.
Ska vi ta emot det goda [i livet] från Gud,
utan att också ta emot det onda [som drabbar oss]?"
[Orden för gott (hebr. tov) och ont (hebr. ra) handlar inte om Guds karaktär, utan syftar på de omständigheter som påverkar jordelivet. Ordet dåraktig handlar mer om att vara gudlös, än att vara utan förnuft. Samma ord används om den som säger i sitt hjärta att det inte finns någon Gud, se Ps 14:1. Se även Ps 74:18, 22. Notera att Job inte anklagar sin hustru för att vara ogudaktig, bara att hon talar som någon som är det. Han inkluderar även henne i svaret och använder ordet "vi". Job svarar som om han läst Jes 45:9 och 2 Kor 4:17.] Under allt detta [genom hela denna prövning] syndade inte Job med sina läppar.
Därför ska jag inte lägga band på (hålla igen) min mun,
jag ska tala utifrån min andes nöd (trångmål),
jag reflekterar (begrundar) i min själs bitterhet.
Även jag har ett hjärta, likaväl som ni, jag är inte underlägsen er,
och vem känner inte till dessa ting?
[Underförstått – detta är allmän kunskap, ni kommer inte med något nytt!]
Den kunskap ni har, den känner jag också
jag är inte underlägsen er.
[Första raden är snarlik första raden i Job 12:3, den andra raden är identisk med andra raden i Job 12:3.]
Det skulle till och med bli min räddning,
för inför honom skulle inte en gudlös kunna närma sig.
Bland oss är både den gråhårige och åldringen (den skröplige – hebr. jashish),
män med långt fler dagar [högre ålder] än din far [och därmed visare].
Även jag skulle kunna tala (hebr. davar) [mångordigt och elegant] som ni,
om rollerna var ombytta (ordagrant: om era själar var i min själs ställe),
då skulle jag stapla (förena, binda ihop) prat (ord – hebr. milah) mot (över) er
och jag skulle skaka mitt huvud mot (över) er [i hån, se Ps 22:8; Jes 37:22; Matt 27:39].
Även nu, se i himlarna har jag mitt vittne,
och min försvarare (hebr. sahed) finns i höjden [plural].
Även (vidare, ja sannerligen), den gudlöses ljus ska slockna (försvinna – hebr. daach)
och lågan i hans eld sluta lysa.
Till och med små barn föraktar mig,
när jag reser mig upp, talar de [förlöjligande, hånfullt] om mig.
[I normala fall skulle de yngre visa respekt för de äldre, se Job 32:4–6.]
Varför lever de onda,
blir gamla och växer till i styrka?
Även idag är upproriskhet mitt bekymmer,
min hand är tung över suckandet (stönandet).
Som torka och hetta slukar snövatten,
så slukar Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) [dödsriket] den som har syndat (missat målet – hebr. chata).
då såg han henne och uppenbarade henne,
han beredde henne och utforskade henne. [Ords 8:22–29]
Till vilken nytta är deras händers styrka för mig?
Män vars mogna ålder gått förlorad?
De är dårens söner, även skammens söner,
de är utdrivna från landet.
då är även detta en synd som ska straffas av domaren,
eftersom jag har ljugit till Gud (Elohim) som är därovan.
Se, jag är, som din mun (vi är lika), till (inför) Gud (El),
från lera är jag formad, även jag.
Då ska jag prisa dig [tillkännage att du har rätt],
eftersom din högra hand kan [du kan i egen kraft] rädda (frälsa) dig.
[Stycket ramas in med uttrycket "arm" och "hand" som står för styrka och kraft, se vers 4 och 9. Ingen människa kan frälsa sig själv, se Apg 4:12; 1 Tim 2:5–6.]
Se, [den som tror sig kunna attackera Leviatan] hans hopp blir om intet,
gör inte blotta åsynen att han fälls (slungas, kastas) till marken [i skräck]?

Psaltaren (35)

alla får och oxar och även de vilda djuren,
Alla (varenda en) har vikit av [från den rätta vägen, söker inte Gud],
tillsammans – alla har blivit moraliskt korrupta (har de härsknat och stinker);
ingen gör det som är rätt,
inte en enda en.
[Paulus citerar från denna vers, se Rom 3:10–12. Den leder till slutsatsen att "alla har syndat och saknar härligheten från Gud." Ordet för "har blivit moraliskt korrupta" (hebr. alach) är ovanligt. Det återfinns bara i den parallella psalmen Ps 53:4 och i Job 15:16. Det används om mjölk som blivit sur och kött som ruttnar, men också om moraliskt förfall. Människan var god från början, men har blivit moraliskt fördärvad. Kontrasten förstärks också av att första ordet är "alla" och det sista är det lägsta antalet ett, och inte ens "en enda". Se också Matt 5:13; Rom 1:22; Kol 4:6.]
Av dem blir också din tjänare varnad (påmind, upplyst, instruerad),
att hålla dem (bevara, skydda dem) ger stor lön.
[Herrens ord är mer värdefullt än finaste guld och sötaste honung. Förutom denna uppenbara bild, finns även en koppling till det återkommande mönster i psalmen som talar om människans yttre och inre liv, se vers 3 och 15. Guld har med relationer till våra medmänniskor att göra, medan honung handlar om det inre livet. Guld har bara ett värde om det efterfrågas bland människor. På en öde ö skulle ett fynd av guld inte förändra situationen, däremot skulle honung vara en värdefull livsavgörande upptäckt. Guds ord påverkar vårt tal, vilket ger god frukt till alla i vår omgivning och det ger styrka och energi åt den inre människan. Riktigt färsk honung har goda hälsofrämjande egenskaper. Att varje dag få hämta ny styrka och näring ur hans ord, främjar liv och ger kunskap och insikt om hans goda vilja.]
bevara också din tjänare [hjälp din livegne att avstå] från uppenbar synd (stolthet, arrogans, fräckhet).
Låt inte sådant [både dold och uppenbar synd, och då speciellt högmod] ha kontroll (makt) över mig,
då ska jag vara ren och oskyldig från stor (påfallande, grov) synd (överträdelse).
[Ordet "sådant" syftar på synd såsom felsteg, brister och överträdelser, och då kanske främst på högmod, se Ords 16:18. Samma hebreiska ord för "dold" används medvetet både i vers 7 och 13b. Ingenting är dolt för solens hetta, värmen tränger ner i markens djup. På samma sätt tränger Guds ord in i människans inre och berör vårt samvete. Ordet för att "ha kontroll" är samma som i 1 Mos 4:7 där Gud vädjar till Kain att "kontrollera" och råda över sin ilska.]
Även om jag vandrar (om jag än skulle vandra)
genom dödsskuggans dal (i den mörkaste ravin),
så fruktar jag inget (kommer jag inte vara rädd för något) ont.
För du är med mig. [Detta är psalmens centrum, och dess viktigaste budskap – Gud är med oavsett yttre omständigheter!] Din käpp [kortare klubba för att försvara fåren]
och din stav [längre herdestav för att leda fåren, men även för att dra tillbaka ett får på väg åt fel håll]
de tröstar mig [de får min sorg att vända till hoppfullt mod].
[Det hebreiska ordet för att trösta, nacham, härstammar ljudmässigt från en kraftig utandning som ger uttryck för sorg, medlidande och tröst. Det har en rik innebörd i sina olika verbformer, alltifrån att bli tröstad till att trösta, och inrymmer själva skeendet däremellan. Samma rot finns i Nahums och Nehemjas namn, dessa profeter vars namn och tjänst – som är sammanlänkade – också målar bilden av att trösta i sorgen och ingjuta hopp och mod.
I denna psalm förstärks det kiastiska mönstret av att subjektet i temat växlar korsvis. I vers 2 ser David sig själv ur ett fårs perspektiv där herden leder honom till spirande betesmarker och lugna vatten. I vers 5 släcker han sin törst (med en bägare fylld till brädden) vid ett dukat bord. Även hebreiskans placering av verb och substantiv växlar mellan vers 2 och 5. Samma mänskliga perspektiv på Herrens ledning finns i vers 3–4, men övergår i vers 4c återigen till att ha ett fårs perspektiv.]
Förutom det [förutom tro, se vers 2, behövs också uthållighet],
ska ingen som väntar (söker dig ivrigt, binder sig samman med dig) bli besviken (komma på skam, vara modlös, förvirrad eller uppgiven),
men de som vanemässigt utan orsak handlar trolöst (sviker, bryter löften) kommer på skam (blir besvikna).
[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Det första ordet i versen är hebreiska gam, det används ofta om ett tillägg och kan översättas med "också", "dessutom" eller som här "Förutom det". Ordet binder ihop denna vers, som handlar om väntan och att vara trogen, med föregående som handlar om tro. Ordet för vänta är qavah som också betyder att tvinna sig samman som en tråd. Det är en fin bild på en aktiv väntan där den som ber blir sammanflätad med Gud.]
Jag har varit ung och nu är jag gammal,
men jag har ännu inte sett den rättfärdige övergiven (utan stöd)
eller deras barn (avkomma) behöva tigga bröd.
Mitt hjärta slår-slår (slår häftigt, vandrar bort), min kraft har övergett mig
mina ögons ljus, även det är borta från (inte med) mig.
[Ordet för "slår" är hebreiska sachar. Formen här är unik, de två sista bokstäverna upprepar sig vilket ger ett nytt ord: sachar-char. Det nya ordet kan kanske indikera ett hastigt, upprepat och ovanligt hjärtslag. Grundordet har också betydelsen att vara på vandring, och används om köpmän, eftersom de reser fram och tillbaka med varor, se 1 Mos 23:16. Även den betydelsen att vara på vandring kan antydas, och då bildligt för hur hjärtat har vandrat bort, kraften har övergett mig och det är tomt på insidan.
Eftersom både hjärta och ögon nämns i denna vers, är den primära betydelsen av uttrycket "mina ögons ljus som är borta" försämrad syn, se 1 Sam 3:2. Samtidigt anas också uttryckets mer abstrakta syftning på förlorad livsenergi, se 1 Sam 14:27; Ps 13:4; Matt 6:22, och det finns även en koppling till sorg och gråt, se Ps 6:8; Job 17:7.]
Ja, min vän,
en som jag litade på,
en som åt mitt bröd [vid samma måltidsbord],
lyfter sin häl mot mig (förråder mig)."
[Jesus citerar denna psalm under den sista måltiden och refererar till Judas, se Matt 26:23; Mark 14:18; Luk 22:21; Joh 13:18. I Davids liv kan denna falska vän syfta på Ahitofel. Vi läser hur han var Davids rådgivare och nära vän, se 2 Sam 15:12. Han var troligtvis även Batshevas farfar, se 2 Sam 11:3; 23:34. Det kan förklara varför Ahitofel så villigt går med i Avshaloms kupp mot David, se 2 Sam 15:12. Han hade personliga skäl att hämnas David som hade betett sig illa mot hans barnbarn Batsheva (David hade ju dödat hennes man och sedan tagit henne som hustru). Det kan förklara hans första råd att sexuellt vanära Davids bihustrur, se 2 Sam 16:15–23. Även i hans andra råd till Avshalom, att döda David, kan man ana att det finns ett personligt motiv, se 2 Sam 17:1–2. Det finns en parallell mellan Ahitofel och Judas i hur de dog. Båda tog sina egna liv genom att hänga sig, se 2 Sam 17:23.]
både mänsklighetens söner ("låga" – hebr. bene adam),
som mäns söner ("höga" – hebr. bene ish) [alla],
såväl rik
som fattig.
[I psalmens centrum ändras nu subjektet till Gud.]
Gud (El) ska på samma sätt slå ned dig för alltid,
rycka upp dig och kasta ut dig ur ditt tält
och utrota dig ur de levandes land.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Alla har vikit av [från den rätta vägen, söker inte Gud],
tillsammans, alla har blivit moraliskt korrupta (har de härsknat och stinker);
ingen gör det som är rätt,
inte en enda en.
[Paulus citerar från denna vers, se Rom 3:10–12. Den leder till slutsatsen att "alla har syndat och saknar härligheten från Gud." Ordet för "har blivit moraliskt korrupta", hebreiska alach, är ovanligt. Det återfinns bara i parallellpsalmen Ps 14:3 och i Job 15:16. Det används om mjölk som blivit sur och kött som ruttnar, men också om moraliskt förfall. Människan var god från början, men har blivit moraliskt fördärvad. Kontrasten förstärks också av att första ordet är "alla" och det sista är det lägsta antalet ett, och inte ens "en enda". Se också Matt 5:13; Rom 1:22; Kol 4:6.]
även när jag blir gammal och grå [ska jag fortsätta att göra det].
Gud (Elohim), överge mig inte,
ända tills dess att jag berättat om din starka arm för nästa generation,
om din makt till alla (generationer) som kommer
Jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig med nevel-lyra [bärbart instrument med vanligtvis tolv strängar]
för din sanning, min Gud (Elohim).
Jag ska sjunga ditt lov med kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa med ljusare toner, se Ps 33:2]
Israels Helige.
Ja, min tunga ska dagen lång tala om (lågmält begrunda) [Jos 1:8] din rättfärdighet,
eftersom de fick skämmas (de bleknade; de blev konfunderade),
eftersom de blev förödmjukade (de rodnade; de blev generade)
[de hamnade i förvirring och skam dessa] som försökte skada mig.
Se, han slog klippan så att vatten kom ut
och strömmarna rann,
kan han också ge oss bröd att äta
eller förse sitt folk med kött? [2 Mos 16:2, 12–13, 31]
När Herren (Jahve) hörde detta blev han vred
och en eld tändes mot Jakob
och även mot Israel upptändes vreden.
Assyrien [de mest brutala fienderna, folket i Mesopotamien] har också anslutit sig till dem,
de har blivit en arm (styrka) till Lots barn [moabiterna och ammoniterna, se 5 Mos 2:9, 19].
[Den assyriska stormakten beskrivs i termer av de historiska nära regionala fienderna. Psalmisten antyder att Moab och Ammon har ingått en allians med Assyrien mot Israel.]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Min själ (mitt inre) går sönder
av längtan till Herrens tempels förgårdar. [Jag är desperat för att få vara i Herrens närhet!]
Mitt hjärta och hela min varelse jublar (ropar i glädje) mot den levande Guden (El).
[Psalmisten liknar sig vid en fågel, ofta en symbol på något med lågt värde, se även Ps 11:1; 55:7; 102:7–8.]
Till och med fågeln har hittat ett hem
och svalan ett bo åt sig,
där hon kan skydda sina ungar nära dina altare.
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
min kung och min Gud.
När de går genom dalen med bakaträd (tåredalen),
gör de den till en vattenkälla,
regnen (de tidiga höstregnen, eller läraren) täcker dem med välsignelser (de blir till vattenreservoarer).
[Versen är mångbottnad. Hebreiska baka kan syfta på 3-4 meter höga balsamträd vars doftande kåda användes för att göra balsam. Ordet är snarlikt verbet beki som används för "att gråta" i Bibeln. Anledningen kan vara kopplingen till hur träden "gråter" ut sin kåda från barken. Frasen kan tolkas bildligt för en tid av sorg, en dal med tårar. Om det däremot är en verklig plats så nämns bakaträden i samband med Refaimdalen nära Jerusalem, se 2 Sam 5:22–24; 1 Krön 14:13–16. I den dalen vann David seger över filistéerna. Israeliterna anföll från den plats där bakaträden stod, samtidigt som Herren lät ljudet från bakaträdens toppar låta som en här som skrämde filistéerna. Refaimdalen är den dal som leder upp till den sista sträckan till Jerusalem från sydväst, den sista etappen före målet. Associationen till hur Herren hjälper pilgrimen på väg till templet och tårarna blir en källa till glädje passar bra. Ordet för de tidiga höstregnen, hebreiska moreh, har också betydelsen lärare. Sista ordet är berakhot, välsignelser, som är snarlikt berekhot (vattensamlingar), och en fin parallell med källor.]
Herren ska ge det som är gott,
och vårt land ska ge sin skörd.
där era fäder satte mig på prov, de prövade mig,
fastän de hade sett min gärning (mitt verk) [uttåget – befrielsen från slaveriet].
[De hebreiska orden Meriva och Massa har fått namnge platser längs israeliternas ökenvandring. Inte långt efter att de korsat Röda havet på ett mirakulöst sätt, sattes de på prov då det inte fanns vatten. Frågan som då ställdes var: "Är Herren med oss eller inte?", se 2 Mos 17:7. En liknande händelse inträffade även en generation senare när Mirjam hade dött i öknen Sin, se 4 Mos 20:1, 13. Hebreerbrevets författare varnar utifrån dessa verser för risken att avfalla från den levande Guden och betonar att de ska uppmuntra varandra att hålla fast vid sin tro, se Heb 3:7–14. Se även 5 Mos 6:16; 9:22; 32:51; 33:8; Ps 81:8; 106:32.]
De var hungriga och törstiga,
deras själ försmäktade (de gick under av utmattning).
De omringar mig, ja, de omringar mig
I Herrens (Jahves) namn ska jag förgöra dem.
Även då furstar sitter och talar emot mig,
har din tjänare begrundat (tänkt på, reflekterat över) dina förordningar (hebr. chuqim).
Ja (även, också), dina vittnesbörd (hebr. edot) är min njutning,
de är mina rådgivare.
Hur ofta (mycket, många gånger) var de inte fientliga mot mig, ända från min ungdom,
men de har inte övervunnit mig. [Vistelsen i Egypten var Israels ungdom, se Hos 11:1.]
om dina barn håller mitt förbund
och mina vittnesbörd (stadgar – hebr. edot) som jag ska lära (undervisa) dem,
då ska dina söner för evigt,
sitta på din tron.
En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
Av (för) David. Se hur gott och ljuvligt (vackert) det är
för bröder (släktingar, landsmän) som bor (lever tillsammans; ordagrant: sitter – hebr. shevet)
i endräkt (förenade) [som är överens; inte har några inbördes tvister].
[Bröder är hebr. achim, ordagrant blodsbröder (används första gången om Kain och Abel, se 1 Mos 4:2), men används även för släktingar, storfamilj, och i förlängningen också byar och samhällen. I 1 Mos 13:5–8 finns det första exemplet där knappa resurser håller på att orsaka konflikt i en familj. Abraham utbrister då till sin brorsson Lot: "Inte ska det råda osämja mellan mig och dig eller mellan mina herdar och dina. Vi är ju av samma släkt (achim)", se 1 Mos 13:8. En liknande konflikt uppstår också i 1 Mos 36:6–7.]
Vid Babylons floder [under exilen], där satt vi och grät,
när vi kom ihåg Sion [tempelberget i Jerusalem].
ska också där din hand leda mig,
och din högra [hand] hålla (gripa tag om) mig.
Nej, mörkret ska inte vara mörkt (mörkna) för dig,
utan natten lysa som dagen – mörkret och ljuset gör ingen skillnad [för dig].
[Versen avslutas ordagrant: "som mörkret som ljuset". De två vertikala ytterligheterna (himlarna och underjorden, se vers 8) och de två horisontala (öst och väst, se vers 9) beskriver på ett poetiskt sätt att det inte finns någon plats där Guds Ande inte kan nå fram och hans närvaro förvandla situationen!]
[Alla människor:]
Ni unga män och unga kvinnor,
gamla tillsammans med unga.
[Alla människor oavsett samhällsklass, kön eller ålder uppmanas att prisa Gud från jorden!]

Ordspråksboken (23)

Därför ska jag [visheten personifierad] skratta åt er olycka,
och håna er när förskräckelse (fruktan) kommer över er,
Den som välsignar (en generös själ; en givmild person)
blir framgångsrik (rikt mättad; även: smord, se Ps 23:5),
och den som vederkvicker andra (släcker andras törst; frikostigt vattnar andra),
ja, han blir [själv] översköljd (vattnad; rikligt välsignad med regn) [från ovan].
[Ordet "vederkvickt" (hebr. ravah) handlar om att fylla andras behov och släcka andras törst. "Översköljd" är i grundtexten det ovanligare ordet yara, som bara går att finna här och i profetboken Hosea, där det dels beskriver fysiskt höst- och vårregn som vattnar jorden, se Hos 6:3, men också används bildligt för Guds rättfärdighet som "regnar" över Israel, se Hos 10:12. Här i Ordspråksboken antyds en skillnad både i proportion och riktning. Den som frikostigt delar med sig av lite vatten från egen brunn till andra människor vill Gud kompensera med rikliga välsignelser från ovan, speciellt genom den så nödvändiga nederbörden. De två subjekten översätts "den", även om "själ" på hebreiska är i feminin form och det i grundtexten står "han som vederkvicker". Versen innehåller andliga principer som gäller alla människor.]
Även mitt i ett skratt kan hjärtat vara sorgset (värka),
och slutet på [en sådan ytlig] glädje är sorg (tyngd).
Den fattige är hatad även av sina egna grannar,
men de rika har många [som vill vara deras] vänner.
Herren (Jahve) har gjort allting [för att fullfölja och bidra] till sitt syfte,
även de ogudaktiga [passar i rollen] för den onda dagen.
När en människas vägar (sätt att leva) tilltalar (behagar) Herren (Jahve),
gör han även så att hans fiender försonas (sluter fred) med honom.
Den som rättfärdigar syndaren och den som fördömer den rättfärdige
– båda är lika avskyvärda (motbjudande, vidriga) i Herrens (Jahves) ögon.
Att straffa den rättfärdige är inte rätt,
att slå (döda) personer med hög moral för deras ärlighet (övertygelse, moral, rättvisa) är också fel.
Även en [babblande] dåre (hebr. evil) kan tas för att vara vis om han håller tyst,
den som stänger sina läppar kan tyckas vara skärpt (skarpsinnig; ha urskillningsförmåga).
Där en ogudaktig finns [på en plats, i ett sällskap, eller i djupen av sin ondska],
där finns också förakt [av allt som är ärbart och rätt].
Inre brist på aktning leder till yttre tillrättavisning.
Den som är lat i sitt arbete (försummar det medvetet och inte ens försöker),
är bror till den som förgör (vandaliserar, bryter ner, dödar).
[Att bara släppa taget leder till undergång.]
Det är farligt att ha en stark längtan (passion, iver) utan kunskap,
den som rusar i väg gör dåliga val (missar målet, syndar).
Den late lägger handen i fatet,
men förmår inte föra den tillbaka till munnen.
Olika vikter [en för försäljning och en annan för inköp] och olika mått,
bådadera är avskyvärda (motbjudande, vidriga) i Herrens (Jahves) ögon.
[Herren ser allvarligt på oärlighet i affärer.]
Redan ett barn (en ung man) visar sin karaktär genom sina handlingar,
om de är rena och ärliga [eller falska].
Örat som hör och ögat som ser.
Herren (Jahve) har gett oss båda.
Den som väljer att inte höra (stänger sitt öra för) den fattiges rop,
kommer själv att ropa utan att få svar.
Fostra (invig, initiera, träna, instruera) ynglingen (hebr. naar) med din mun [dvs. genom att samtala] om hans [individuella] vägval
[resonera tillsammans med den unge om vikten av goda vanor och att gå på Guds "smala" vägar]
så viker han inte av från det (det goda sättet) när han är gammal (vuxen, äldre).
[Ordet för yngling (hebr. naar) kan syfta på ett litet barn (1 Sam 1:24), men den vanliga betydelsen är en yngling i åldern 14-17 år, se 1 Mos 22:12; 37:2; 34:19. Ordet kommer från en rot att "skaka sig fri" och beskriver tonårstiden då ett barn blir en egen individ. Ordet för fostra, vänja och träna är ovanligt och används också om att inviga ett hus, se 5 Mos 20:5; 1 Kung 8:63. Här blir betydelsen att tidigt inviga den unge i det Gud initierat och förberett för honom. Väg (hebr. derech) är i singular, vilket också visar på att visa den unge på sin egen unika livsväg. Versens inledning kan även översättas: "Gör vägen smal för ynglingen". Den nyansen ger ännu ett djup i betydelsen, med tanke på Jesu undervisning om den breda vägen till fördärvet och den smala vägen som leder till livet, se Matt 7:14.]
Mitt barn, om ditt hjärta (själ, sinne) fylls med vishet,
då fylls också mitt hjärta av glädje.
Detta är också de visas ord:
Att vara partisk (ordagrant: känna igen ansikten) när man dömer
är fasansfullt (fruktansvärt). [5 Mos 16:19]
[Följande sektion, kap 25-29, består av ordspråk som Salomo har skrivit. Kung Hiskia och hans medarbetare har sedan sammanställt dem på 700-talet f.Kr. Det går att dela upp dem i 130 ordspråk, vilket motsvarar det numeriska värdet av de hebreiska bokstäverna i namnet Hiskia som det är stavat här – Hizqiyah.]
Dessa ordspråk är också av Salomo,
som Judas kung Hiskias män har kopierat (överfört).
[Hur ska dåren bemötas? Varje situation är unik och det krävs vishet för att veta om man antingen ska ignorera eller bemöta dårskap:]
Svara inte en [självgod, arrogant] dåre på hans dåraktiga sätt,
då befinner du dig själv på hans [låga] nivå.
[Ibland är det inte värt att ge sig in i en diskussion med en dåre.]
Den som vänder bort sitt öra från att höra undervisningen [vägrar att lyssna och leva efter Guds bud],
även hans bön är avskyvärd [inför Gud].

Predikaren (58)

Det finns inget minne av dem som varit först (levt före oss),
inte heller kommer det att finnas något minne av dem som kommer senare,
bland dem som ska komma efter (leva efter oss).
Jag har ägnat mitt hjärta åt att känna till (få personlig kunskap om) vishet, och att känna till (vara förtrogen med) dårskap och galenskap, jag insåg att det också var ett jagande efter vind.
Jag, jag själv [jag upprepas för att ge betoning, se Pred 1:16] säger i mitt hjärta: "Kom, jag ska pröva dig med munterhet och glädje i det goda" Och se, även detta är fåfänga (något som försvinner snabbt; tomhet).
Jag skaffade mig tjänare och tjänarinnor och tjänare föddes i mitt hus. Jag hade också en stor boskapshjord och småboskap, förutom allt som jag hade hos mig i Jerusalem.
Jag samlade också åt mig silver och guld och skatter, sådana som kungar och provinser har som sina egna. Jag hade manliga sångare och kvinnliga sångare och människosönernas behag – kvinnor, väldigt många.
Den vise mannens ögon är i hans huvud,
men [den oresonlige] dåren vandrar i mörkret.
Och jag, jag själv insåg också
att samma händelse drabbar dem alla.
Då sa jag själv i mitt hjärta:
"Som det händer för dåren
så kommer det också att hända för mig,
varför har jag då mer vishet?"
Och jag, jag själv talade i mitt hjärta:
"Detta är också fåfängt."
och vem vet om han är en vis man eller en dåre? Oavsett kommer han att råda över allt arbete som jag har arbetat med och där jag har visat mig vis under solen.
Detta är också fåfängt.
Det finns en människa vars arbete är gjort med vishet och med kunskap och med skicklighet, ändå ska det lämnas som en del (arvedel) till en människa som inte har deltagit i arbetet.
Detta är också fåfängt och en stor ondska.
Alla hans dagar är smärta och hans sysselsättning förtret, inte ens på natten får hans hjärta vila.
Detta är också fåfängt.
[Besvikelse: vem vet vad nästa generation kommer att göra med de resurser som sparats åt dem, de kan t.o.m. använda dem till ondska och dårskap. Salomos son var Rechavam.]
Det finns inget bättre för en människa än att hon får äta och dricka och att hon kan låta sin själ njuta av hennes arbete. Detta såg jag också, att det är från Guds (Elohims) hand.
För till den människa som är god i hans åsyn ger han vishet och kunskap (personlig erfarenhet) och glädje, men till syndaren ger han besväret att samla in och lägga på hög, för att det ska lämnas till den som är god i Guds (Elohims) åsyn.
Detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
Han har gjort allt vackert (lämpligt, passande) för sin (hans) tid [alla mänskliga bestyr (vers 10) och livets kontraster (vers 1–8) har sin fulländning i Gud], han har även gett evigheten (det dolda – hebr. ha olam) i deras hjärtan så att människan inte kan utforska (hitta, förstå) det arbete som Gud (Elohim) har gjort från första början (ordagrant från huvudet) ända till slutet.
[Här är enda gången i GT olam står i bestämd form. Detta är den fjärde (och centrala) av sju förekomster i Predikaren. Ordet olam härstammar från alam som betyder dold. En betydelse är något som är dolt och inte kan ses. Ordet har också betydelsen av tidsåldrar som har varit (Pred 1:10) och framtiden och evigheten (Pred 1:4). Senare judisk tolkning översätter ordet med "världen". Människan är skapad i Guds avbild (1 Mos 1:27), och i varje människa finns en nedlagd Gudslängtan (Rom 1:19).]
Men också att varje människa ska äta och dricka och finna glädje i sitt arbete, är en gåva från Gud (Elohim).
Återigen begrundade jag allt arbete och alla som utmärker sig i sitt arbete (är yrkesskickliga), det är en mans tävlan (rivalitet) med hans granne.
Detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.

Där är en ensam och han har ingen tid,
han har varken son eller bror,
och ändå är det inget slut på hans arbete,
inte heller är hans ögon tillfredsställda av rikedom:
"För vem arbetar jag då och håller min själ borta från det goda (berövar min själ njutning)?"
Detta är också fåfängt,
en sorglig företeelse.
Också om två ligger tillsammans, då har de värme,
men hur kan den ensamme hålla sig varm?
Ut ur fängelset kommer han för att bli kung, likväl föddes han fattig i sitt kungarike.
Där var inget slut på allt folk, på alla dem som han ledde, ändå ska de som kommer efter inte glädja sig med honom. Var övertygad – detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.

Den som älskar silver (pengar) blir aldrig mätt på (tillfredsställd av) silver,
och den som älskar rikedom (pompa och ståt) får aldrig nog. Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst).
Detta är också något mycket ont och plågsamt (en sorglig ondska; en vidrig sjukdom): På samma sätt som han kom ska han lämna. Vad har han för glädje av sin strävan efter vind?
Alla sina dagar äter han i mörkret och han har många förtret, sjukdomar och vrede.
Också för varje man som Gud (Elohim) har gett rikedom och välstånd, så har han gett honom kraften att njuta därav och ta sin del och glädja sig över sitt arbete, detta är Guds (Elohims) gåva.
Om en man får 100 barn och lever många år, så att dagarna av hans år är många, men hans själ (aptit) inte har nog av det goda, och dessutom har han ingen grav. Jag säger att en för tidig födsel (ett missfall) är bättre än han (hans öde),
dessutom har det inte sett solen och har ingen kunskap om den, det har större tillfredsställelse än den andres –
Allt människans arbete är för hennes mun
och ändå blir aptiten (själen – hebr. nefesh) aldrig mätt [Ords 16:26].
Bättre är [att vara tillfreds med] vad ögat ser,
än kringflackande önskningar (själens vandringar – hebr. halach nefesh).
Detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst)
och ett jagande efter vind.
[Den andra delen av denna vers är det matematiska centrumet i hela Predikaren sammanfattar hela bokens tema med hebreiska ordet hevel – tomhet och meningslöshet.]
För som sprakandet av törnen under en gryta,
så är dårens skratt.
Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst).
I tider av framgång (goda dagar – hebr. jom tovah) var glad (god – hebr. tov),
och under onda dagar (hebr. jom raah) betänk (hebr. raah) [ordet ond (Resh-Ain-He) är snarlikt att se (Resh-Alef-He)]
att Gud (Elohim) har gjort den ena [dagen]
så väl som (nära, intill) den andra,
därför kan människan inte utforska
sin framtid (hitta något efter honom).
Det är gott att du tar hand om det ena,
men dra inte undan din hand från det andra,
för den som vördar (fruktar) Gud (Elohim) ska vara fri från ansvar i allt.
[Denna mening är svåröversatt, men talar tydligt om att vi har ansvar för både det ena och det andra under vårt liv här på jorden. Samtidigt pekar den också på att det yttersta ansvaret inte är vårt. Det betyder att om vi har det rätt ställt med Gud så blir vi frikända på domens dag.]
Ge inte akt på alla ord som talas,
för att du inte ska höra din tjänare förbanna dig,
för många gånger vet också ditt eget hjärta
att du själv på samma sätt har förbannat andra.
Och jag såg de onda begravas och de gick in i sin vila, men de som hade gjort rätt gick från den heliga platsen [templet] och var glömda i staden. Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst). [Det är inte rätt att de onda lyckas i sitt liv och prisas efter att de dött.]
eftersom en syndare gör ont hundra gånger och förlänger sina dagar, men jag vet (är intimt förtrogen med) att det går väl för de gudfruktiga (de som vördar Elohim), som fruktar (visar vördnad) inför hans ansikte.
Det finns en fåfänga som görs på jorden, att det finns rättfärdiga som drabbas av det som de onda gör, dessutom finns det onda som drabbas av det som de rättfärdiga gör. Jag säger att detta också är fåfängt (tomhet; helt meningslöst).
När jag ägnade mitt hjärta åt att förstå (bli intimt förtrogen med) vishet, och se allt som görs på jorden – för varken dag eller natt ser deras ögon sömn –
sedan skådade jag allt Guds (Elohims) arbete som människan inte kan utforska, arbetet som görs under solen. För även om en människa arbetar och letar för att förstå ska hon ändå inte kunna finna det. Även om en vis man tänker att han ska känna till (vara intimt förtrogen med) det, ska det inte vara (är det inte) möjligt för honom att finna det.
För allt detta har jag lagt på (tagit till, gett) mitt hjärta, och till att klargöra (förklara) allt detta, att de rättfärdiga och de visa och deras arbete är i Guds (Elohims) hand, även kärlek, även hat. Ingen människa vet (har intim kunskap om) allt, det (som) är inför deras ansikten.
Detta är en ondska i allt som görs under solen, att det oförutsedda händer (drabbar) alla. Ja även människosönernas hjärtan är fulla av ondska, och galenskap (dårskap) är i deras hjärtan medan de lever och därefter går de till döden.
Både deras kärlek och deras hat
och deras avund har för länge sedan tynat bort,
inte heller har de längre någon del
för alltid i de ting som görs under solen.
Jag återvände och såg under solen
att det är inte de snabba som vinner loppet,
inte hjältarna som vinner striden,
inte de visa som får bröd,
inte de kloka som får rikedom,
inte de skickliga som får nåd (oförtjänt kärlek).
Tid och tillfälle drabbar (sker) dem alla.
För människan känner inte till (saknar intim kunskap om) sin tid.
Som fiskarna fångas i det onda nätet
eller som fåglarna fångas i snaran,
så snärjs människans söner i en ond tid,
när det plötsligt kommer över dem.
Detta har jag också sett som vishet under solen och det är stort för mig;
Likaså när en dåre vandrar utefter vägen (går genom livet)
så sviker hans förstånd honom,
och han säger till alla att han är en dåre.
Förbanna inte (ta inte lätt på, vanära inte) kungen,
inte ens i dina tankar (för dig själv)
och förbanna inte (ta inte lätt på, vanära inte) en rik man [som Gud välsignat, se Ps 112:3],
inte ens i ditt sovrum,
för en fågel i skyn kan bära rösten (viska i någons öra)
och någon med vingar kan sprida dina ord.
[Ordspråket "en fågel har viskat i mitt öra..." härstammar från detta bibelställe. Var varsam vad du säger för rykten och skvaller sprids snabbt och blir lätt allmänt känt.]
Dela en portion i sju, ja i åtta,
för du vet inte vilken ondska (olycka) som ska komma (dyka upp) på jorden.
[Ordspråket kan betyda att man sår på vattnet, dvs ger godhet och är generös, och det hittar en väg tillbaka. Det kan också handla om köpmän som handlar med varor över vattnet, se 1 Kung 10:22.]
Då man bävar för en backe (höjd),
och faror på gatorna. [Då man är rädd för att gå ut.]
Då mandelträdet lyser vitt [håret har vitnat].
Då en gräshoppa blir en stor börda.
Då kaprisfrukten mist sin kraft [all sexuell kraft och lust är borta].
[Gräshoppan kan beskriva att en liten insekt blir till en stor tyngd eller också en bild på att en åldring är som en gräshoppa som släpar sig fram. Detta är enda versen i Bibeln kaprisfrukten nämns, den användes i antiken som en lustförhöjande drog.] Då människan är på väg till sitt eviga hem
och gråtarna väntar på gatan.

Höga Visan (2)

Alrunan avger sin väldoft
och över vår dörr finns alla sorters utvalda frukter,
både nya och gamla,
som jag har samlat till dig, min älskade (raring).
[Seden i dåtida Israel var så att kvinnor fick inte öppet uttrycka sin kärlek, inte ens till sin gifta man! Bruden drömmer och sjunger därför:]
Tänk om du var som min bror,
ammad vid min mors bröst!
Om jag mötte dig därute
så skulle jag få kyssa dig,
och ingen skulle förakta mig för det.

Jesaja (31)

När ni sträcker era händer [i bön om hjälp],
så döljer jag mina ögon för er,
även om ni ber många böner,
så lyssnar jag inte.
Era händer är fulla av blod,
Han har grävt den
och gjort fritt från stenar
och byggt ett torn i dess mitt
och även huggit ut ett kar (vinpress) där.
Och han förväntade sig att den skulle bära goda druvor,
men den bar vilddruvor [värdelösa druvor].
Då sa Jesaja: "Lyssna nu noga, Davids ätt [kung Achaz och hela hans kungahus]! Är det inte illa nog att ni prövar människors tålamod [med förtryck och tyranni], ska ni också pröva min Guds tålamod [med hyckleri, avgudadyrkan och otro]?
På den dagen ska Herren (Adonaj) raka, med en rakhyvel från andra sidan floden, med kungen från Assyrien, huvudet och håret på benen och även klippa av skägget.
Jag har befallt mina helgade (avskilda),
jag har kallat mina mäktiga för min vrede [för att verkställa den],
även mina stolt jublande.
Ja cypresserna jublar med dig och Libanons cedrar:
'Nu när du ligger där [kungen av Babylon], kommer ingen upp för att fälla oss.'
[Libanon var känt för sina cederträd, nu vänds ordspråket, se 2 Kung 19:23.]
Alla svarar
och säger till dig:
'Har du också blivit svag som vi?
Har du blivit lik oss?'
Väktaren svarar:
"Morgonen kommer, men även natten,
om ni ska fråga, fråga, återvänd, kom."
Och han sa: "Du ska inte längre glädjas, du förtryckta jungfru, Sidons dotter. Stå upp gå över till kitteernas land [Cypern, men även länderna västerut – hebr. erets Kittim], inte heller där ska du ha någon vila.
Herre (Jahve) du ska påbjuda (stadfästa) frid (shalom) för oss,
för du har verkligen utfört allt vårt arbete för oss.
Men dessa rullar i vin
och raglar i starka drycker,
prästen och profeten vinglar med starka drycker,
de är förvirrade på grund av vinet,
de raglar på grund av starka drycker,
de tar miste i synen [när de ska profetera],
de vacklar i dömandet (domen).
Också detta kommer från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Underbara är hans råd och stor hans vishet.
De ska alla skämmas för ett folk
som inte kan ge dem vinning,
de är inte till hjälp eller vinning,
men en skam och även en förebråelse.
En Tofet (hebr. tofte eldplats – kremeringsplats, begravningsplats) har varit redo länge,
redo för kungen, djupt och stort,
dess stapel är eld
och mycket ved,
Herrens andedräkt är som en ström av svavel
som antänder den.
Men även han är vis och för fram ondska
och återkallar inte sina ord,
utan ska resa sig mot de ondas hus (familjer)
och mot hjälpen från dem som gör synd.
Otillräckligt har de planterat,
otillräcklig är deras sådd,
otillräckligt har den slagit rot i marken,
när han blåser på den vittrar den
och virvelvinden för bort den som agnar.
Ja, redan innan ens dagen fanns [innan ljuset skapades, dvs. från tidernas begynnelse],
och från denna dag och i all framtid är jag densamme.
Ingen kan stå emot vad jag gör (rycka något från min hand).
Jag ska agera (verka), och vem skulle kunna hindra det (göra det om intet)?"
Smeden tar [använder, vässar] sitt verktyg (någon form av yxa – hebr. maatzad)
och arbetar i kolet och bearbetar det [metallstycket] med hammaren
och arbetar med sin starka arm,
han blir hungrig och hans styrka sviker,
han dricker inget vatten och blir svag.
De ska komma på skam, ja, bli förvirrade varenda en av dem,
de ska tillsammans gå in i förvirringen, de som tillverkar avgudar.
Din nakenhet ska blottas,
din skam ska bli synlig.
Jag ska ta hämnd
och inte låta någon människa lägga sig i.
Du hörde inte, du kände inte till,
från förr var dina öron inte öppnade,
för jag visste (var intimt förtrogen med) att du skulle handla (agera) mycket förrädiskt (trolöst),
och du kallades en överträdare från moderlivet.
[Herren svarade:]
Kan en kvinna glömma bort sitt barn som hon ammar?
Skulle hon undanhålla sin kärlek från det barn hon själv fött (skulle hon inte ha förbarmande över sin livsfrukt)?
Även om en mor skulle glömma sina barn,
så skulle jag aldrig glömma dig.
Men så säger Herren (Jahve):
Också de mäktigas (starkas) fångar ska tas bort
och bytet från den fruktansvärda ska befrias,
och jag ska strida med den som stred mot dig,
och jag ska frälsa (rädda) mina söner.
I dalens lena (stenar) har du din del,
de, de är din lott.
Över dem har du utgjutit drickoffer,
du har offrat matoffer [3 Mos 2:1].
Ska jag tillåta mig själv att vara stilla inför dessa ting?
[Att hebreiska ordet hem (de) upprepas två gånger förstärker att dessa lena stenar som används som offeraltare är något helgjutet och genuint som man ägnar sig åt helhjärtat, vilket inte behagar Herren, då det är han som ensam borde ha denna vår överlåtelse. Det finns också en ordlek med uttrycket chalka som upprepas två gånger i den första meningen. Ordet betyder både "len" och att ha "sin del" eller "sin lott", kan också avse en "avskild plats".]
Överst (ovanpå) ett högt och upphöjt berg har du placerat din bädd,
dit går du också för att offra dina offer.
Den som dödar en oxe
är som om han dödat en människa.
Den som offrar ett lamm
är som om han brutit nacken av en hund.
Den som offrar ett matoffer
är som den som offrar svinblod.
Den som gör ett minnesoffer av rökelse
är som den som välsignar en avgud.
Det är dessa som går sina egna vägar
och deras själar har sin lust i deras styggelser.
Så ska även jag välja deras bestraffning
och jag ska föra tillbaka deras fruktan över dem,
eftersom ingen svarade när jag kallade,
när jag talade lyssnade de inte,
utan de gjorde det som var ont i mina ögon
och valde det som jag inte har behag till."
Vem har hört något sådant?
Vem har sett något sådant?
Kan ett land födas på en enda dag?
Kan en nation komma till på ett ögonblick?
Så snart som Sion kom i barnsnöd
födde hon fram sina söner.
Av dem ska jag även ta för prästerna och leviterna säger Herren (Jahve).

Jeremia (58)

Även Nofs söner [folket i Memfis i Egypten] och Tachpanches
livnär sig på ditt huvuds krona.
[Israel blev förnedrade genom att ingå allianser med Egypten, se Jer 41:5; 48:37; 2 Sam 10:4; Jes 7:20; Hes 44:20.]
Hur skicklig är du att hitta vägen (hur väl ordnar du din väg) för att söka kärlek!
Därför, även den onda kvinnan har du lärt dina vägar.
Även i dina kläder finner man blodet av oskyldiga fattiga själar,
du fann dem inte bryta sig in i era hus [och dödade dem, vilket var försvarbart 2 Mos 22:2].
På grund av allt detta
Hur mycket gör du dig billig [samma bildspråk som i vers 23]
för att ändra dina vägar?
Du ska även skämmas för Egypten
som du skäms för Assyrien.
Från honom ska du gå fram
med dina händer över ditt huvud,
för Herren (Jahve) har förkastat dem som du sätter din tillit till,
och du ska inte ha någon framgång med dem.
Och jag såg, eftersom Israel har tagit alla tillfällen att avfalla i äktenskapsbrott har jag förskjutit henne och gett henne skilsmässobrev. Likväl har inte hennes bedrägliga syster Juda fruktat, utan även hon har ägnat sig åt prostitution.
Och även i allt detta har inte hennes bedrägliga syster Juda vänt om till mig med hela sitt hjärta, utan är kvar i lögn, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
En vind för stark för detta ska komma till mig, nu ska jag även tala rättvisa med dem.
Men även i de dagarna förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), ska jag inte fullständigt göra slut på (inte helt utplåna) dig.
De har blivit tjocka, de är välmående, de överflödar i ondskans gärningar, de försvarar inte de behövande, inte de faderlösa till att göra dem framgångsrika, och den fattige får inte rätt i domen.
Därför är jag fylld av Herrens (Jahves) vrede,
jag är trött på hålla igen,
häll ut den över dibarnen på gatan
och över samlingen av unga män,
eftersom även mannen med sin hustru ska bli fångad,
den gamle med den som är full av dagar (har fyllt sina dagars mått).
De ska skämmas eftersom de har gjort det avskyvärda,
men de skäms inte,
de vet inte hur man rodnar.
Därför ska de falla bland dem som faller,
på den tiden då jag straffar dem som ska snubbla
säger Herren (Jahve).
Har detta hus, där mitt namn åkallas blivit en rövarkula i era ögon? [Mark 11:17; Luk 19:46] Se, även jag, jag har sett det, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Även storken under himlen
vet sin bestämda tid,
och turturduvan och tornseglaren och svalan
håller (vaktar, skyddar, bevarar) tiden då de ska röra sig [migrera],
men mitt folk känner inte till
Herrens (Jahves) påbud (bindande juridiska beslut).
[Dessa flyttfåglar vet när det är dags att flytta till den rätta platsen vid den rätta tiden.]
De ska komma på skam eftersom de har begått styggelser,
de skäms inte och de vet inte hur man rodnar.
Därför ska de falla bland dem som faller,
i sin besökelsetid ska de snubbla
säger Herren (Jahve).
De är som pelare i gurklandet (grönsakslandet)
och talar inte.
De måste bäras
eftersom de inte kan gå.
Var inte rädda för dem
för de kan inte göra [något] ont,
inte heller kan de göra gott.
Du har planterat dem, de har slagit rot, de växer,
de bär frukt.
Du är nära i deras mun
men långt från deras tyglar.
Eftersom även dina bröder och din fars hus, även de har handlat bedrägligt med dig, även de har ropat högt efter dig. Tro dem inte eftersom de talar fagra ord till dig.
Kan etiopiern ändra sin hud eller leoparden sina fläckar? Även ni kan göra det rätta, som är vana att göra ont.
Därför ska jag täcka av dina sidor över ditt ansikte och din skam ska bli synlig.
Hinden kalvar på fältet och överger sin unge eftersom det inte finns något gräs.
Om jag vandrar ut på fältet ser jag de slagna med svärdet. Och om jag går in i staden ser jag dem som är sjuka av hungersnöd. Eftersom även profeten och prästen har gått till ett land som de inte känner.
För både präst och profet är ogudaktiga, ja i mitt hus har jag funnit deras ondska förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Eftersom många folkslag och stora kungar även har gjort slavar av dem, och jag ska vedergälla dem efter deras gärningar och efter deras händers arbete.
Och där fanns även en man som profeterade i Herrens (Jahves) namn, Orijaho, Shemajas son från Qirjat-Jearim, och han profeterade mot denna stad och mot detta land i enlighet med alla Jeremias ord,
Och nu har jag gett alla dessa länder i Nebukadnessar, Babels kungs hand, min tjänare, och fältens djur har jag också gett honom för att tjäna honom.
Och alla folkslag ska tjäna honom och hans son och hans sons son, till dess tiden för hans eget land har kommit, även det. Och till sin slav ska många folkslag och stora kungar göra honom.
För så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Jag har lagt ett ok av järn på nacken till alla dessa folkslag för att de ska tjäna Nebukadnessar, Babels kung och de ska tjäna honom, och jag har även gett honom fältets djur.
Sannerligen, efter att jag blivit omvänd,
ångrade jag mig och efter att jag fått insikt (intim kunskap) slog jag mig på höften,
jag skämdes och var även förödmjukad
eftersom jag bar min ungdoms förebråelser.
Om denna förordning upphör inför mitt ansikte,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
då ska också Israels säd upphöra
att vara ett folk inför mitt ansikte i alla dagar."
Så säger Herren (Jahve):
"Om himlarna därovan kan mätas
och jordens grundvalar där nere kan utforskas,
då ska jag också förskjuta hela Israels säd
för allt som de har gjort,"
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
då ska också mitt förbund med min tjänare David brytas så att han inte har en son som regerar på hans tron, och med leviterna, prästerna, mina tjänare.
då ska jag även avvisa Jakobs och min tjänare Davids säd, så att jag inte tar av hans säd till att regera över Abrahams, Isaks och Jakobs säd, för jag ska låta deras fångna återvända och ska ge dem nåd (evig nåd och barmhärtighet – hebr. rachamim).
gå därför du och läs i rullen det som du har skrivit från min mun, Herrens (Jahves) ord, i öronen på folket i Herrens (Jahves) hus på en fastedag, och du ska också läsa det i öronen på hela Juda som kommer ut från sina städer.
Och även Elnatan och Delajaho och Gemarijaho hade vädjat till kungen att inte bränna bokrullen, men han lyssnade inte till dem.
Och även alla judar som var i Moab och bland Ammons söner och i Edom och som var i alla länder, hörde att Babels kung hade lämnat en kvarleva i Juda och satt Gedaljaho, Achiqams son Shafans son, över dem.
Han fick många att snubbla,
de föll den ene över den andre och sa:
"Stå upp och låt oss återvända till vårt eget folk
och till vårt födelseland, från det förtryckande svärdet."
Även köpmännen i hennes mitt
är som kalvar i stallet,
för de har vänt tillbaka, de har alla flytt tillsammans,
de stannar inte [i "båset"],
för dagen för deras olycka har kommit över dem,
deras besökelsetid.
Moabs lov finns inte mer. I Cheshbon har de tänkt ut ont mot henne: "Kom låt oss hugga av henne från att vara en nation." Även du Madmen ska föras till tystnad, svärdet ska jaga dig.
Eftersom du har litat på ditt arbete och på dina skatter, ska du fångas och Kemosh ska gå i fångenskap, hans präster och hans furstar tillsammans.
Gör honom drucken för han har gjort sig själv stor mot Herren (Jahve) och Moab ska vältra sig i sina spyor och han ska även bli till åtlöje.
Från Cheshbons rop till Elale till Ahat har du hävt upp din röst, från Tsoar till Choronajim, en treårig kviga, även Nimrims vatten ska bli öde.
Jag har lagt en snara för dig och du är fångad, Babel, du var inte vaksam, du är funnen och fångad eftersom du har stridit mot Herren (Jahve).
Sätt upp ett standar mot Babels murar, gör väktarna starka (fasta, säkra, tappra), ställ väktarna (på plats), gör i ordning bakhåll, för Herren (Jahve) har bestämt det och gjort det som han har talat om Babels invånare.
Och jag ska straffa Bel i Babel, och jag ska föra ut ur hans mun det som han har slukat, och folkslagen ska inte längre fly till honom, Babels mur har fallit.
Som Babel har fått Israels slagna att falla, så ska Babels slagna i hela landet falla.
Och Babels kung slog (slaktade) Tsidqijahos söner framför hans ögon. Han slog [slaktade] även alla Judas furstar i Rivla.

Klagovisorna (6)

Jerusalem har syndat svårt [ordagrant "synd syndar"; begått upprepade överträdelser, syndat mer och mer],
därför har hon blivit som en rituellt oren.
Alla som tidigare höll henne i ära,
föraktar henne nu när de ser hennes nakenhet.
Själv suckar hon (stönar av sorg och smärta)
och vänder sig bort.
[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. Denna vers inleds i hebreiskan av det hebreiska ordet chata som upprepas två gånger, först som substantiv och sedan som verb. Upprepningen är hebreiskans sätt att förstärka ett uttryck och översätts "har syndat svårt". Här görs det tydligt hur avgrundsdjupa dessa överträdelser och synder är. Det förstärker lidandet i sorgen. Att hon vänder sig bort blir som en markering av en gräns där murar och staket saknas.]
Hennes portar sjunker ner i marken,
han har fördärvat och brutit sönder hennes galler.
Hennes kung och furstarna är bland hedningarna (utspridda i andra länder),
det finns ingen undervisning (hebr. Torah) längre.
Hennes [Jerusalems] profeter får inte längre
några syner från Herren (Jahve).
[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "sjunker ner" med denna bokstav, och förstärker här hela nederlaget när allt är borta som fanns då Gud själv var hos dem i templet.]
Även när jag ropar på hjälp,
stänger han ute mina böner.
Till och med schakalerna ger bröstet
för att föda sina valpar,
men mitt folks döttrar har blivit grymma
som strutsar i öknen. [Strutsen överger sina ungar, se Job 39:16]
[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Det första ordet i hebreiskan är "Till och med".]
"Ur vägen – oren!" ropar man till dem,
"Ur vägen, ur vägen, vidrör inte!"
Man säger bland hedningarna,
de ska inte vistas här.
[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det orden "Ur vägen", vilket upprepas flera gånger, som börjar med denna bokstav. Profeterna, som skulle visa på vägen till Gud och leva ett helgat liv, hade blivit korrumperade. Istället för att ge stöd och vara en pelare hade de oskyldiga människors blod på sina händer. De hade blivit som spetälska som folket skulle hålla sig undan från. Upprepande "Ur vägen, ur vägen" och frasen "Oren! Oren!" anknyter till just detta i 3 Mos 13:35–46.]
Fröjda dig och var glad dotter Edom,
som bosatt dig i landet Uz [stad i Edom, se Job 1:1; Jer 25:20].
Även över dig ska bägaren [symboliskt för Guds dom] passera,
du ska bli drucken och göra dig själv naken [Jer 25:15–38; 49:12–13].
[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "Fröjda dig" som börjar med denna bokstav och det blir en kontrast, eftersom det först är glädje som sedan i praktiken visar sig vändas i sorg.]

Hesekiel (29)

Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Se, jag är emot er, även jag, och jag ska verkställa mina domar i din mitt, till folkens ögon (i folkens åsyn).
Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Eftersom du har orenat min helgedom med alla dina avskyvärda ting och med alla dina styggelser, ska jag även med säkerhet förminska dig och inte skona mitt öga och även jag ska inte ha något medlidande.
Därför ska jag agera i raseri, mina ögon ska inte skona och jag ska inte ha medlidande, och även om de ropar i mina öron med en hög (stark) röst ska jag inte höra (lyssna på) dem."
Och även jag ska inte låta mina ögon skona och jag ska inte ha medlidande, utan jag ska ge tillbaka deras egna vägar över deras huvuden (låta dem få samma behandling som de själva utövat i form av förtryck, blodspillan, girighet och alla andra synder som de ägnat sig åt).
Och när keruberna gick, gick hjulen bredvid dem, och när keruberna lyfte upp sina vingar för att höja sig från jorden, gjorde hjulen likadant och lämnade inte deras sida.
Du har också bedrivit prostitution med Assyrien utan att få nog, ja du har bedrivit prostitution med dem och inte blivit tillfredsställd.
Och du har förökat din prostitution med "Köpmännens land" (hebr. erets knaaner; anspelar på folkslaget kanaanéers land) som kaldéerna och även i detta har du inte fått nog.
Och de ska bränna dina hus med eld och verkställa domen på dig inför många kvinnors ögon, och jag ska få dig att upphöra med din prostitution och du ska inte längre ge någon lön.
Eftersom du inte har kommit ihåg din ungdoms dagar utan har oroat mig med alla dessa ting, därför ska också jag föra dina vägar över ditt huvud förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), har du inte begått denna oanständighet över alla dina styggelser?
Du bär även din egen skam i det du har gett domskäl för dina systrar. Genom dina synder som du har begått mer avskyvärt än de, är de mer rättfärdiga än du, därför ska du vara häpen och bära din skam i det att du har rättfärdigat dina systrar.
Och han själv har inte gjort alla dessa ting,
för även han har [offrat till avgudar och] ätit på bergen
och orenat sin grannes hustru,
Och jag gav dem även mina sabbater till att vara ett tecken mellan mig och mellan dem, för att de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve) som helgar dem.
Och även jag lyfte upp min hand till dem i öknen för att jag inte skulle föra in dem i landet jag gett dem, flödande med mjölk och honung som är ländernas skönhet,
Jag lyfte även upp min hand (som en varning) till dem i öknen, att jag skulle förskingra dem bland folkslagen och sprida dem bland länderna,
Och jag gav även till dem förordningar (ordagrant "saker inristat") om det som inte är gott och påbud (bindande juridiska beslut) om det de inte kan leva efter. [I denna vers är förordningar och påbud de varningar, om olika felaktiga sätt att leva, som finns i Torah.]
Människobarn profetera och säg: Så säger Herren (Adonaj):
Ett svärd, ett svärd
har blivit slipat och även putsat.
Det är en prövning (något som prövar, utrannsakar – hebr. bachan), och vad (händer) om även staven föraktas? Den ska inte finnas mer (alternativ översättning: Det får inte ske) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
ska jag slå ihop mina händer
och jag ska tillfredsställa mitt raseri.
Jag Herren (Jahve) har talat det.
En ruin, en ruin, en ruin ska jag göra det till, även detta ska inte bestå till dess han kommer som rätten tillhör och jag ska ge den till honom.
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Eftersom du har glömt bort mig och kastat mig bakom din rygg, därför bär du även din oanständighet och ditt skökoväsende.
För de har begått otukt och blod är på deras händer och med sina avgudar har de begått otukt, och deras söner som de födde åt mig har också avskilts till dem och slukats.
Och tala i en liknelse om det upproriska huset och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve):
Ställ fram grytan, ställ fram den
och häll även vatten i den.
Ta det utvalda av flocken
och stapla veden under den,
låt den koka ordentligt
så att dess ben också sjuder i dess mitt.
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve):
Ve över den blodiga staden!
Även jag ska göra eldhögen stor,
Även de går ner till Sheol (underjorden) med honom, till dem som är slagna med svärd, de som var i hans armar, som vistades under hans skugga mitt bland folkslagen.
Hamona ("en stor skara") ska också vara namnet på en stad. Så ska de rena landet (rituellt). [Hamona är den feminina formen för ordet för "en stor skara", se även vers 11. Den grekiska översättningen översätter med det grekiska ordet "begravningsplats".]

Daniel (2)

Han ska också föra med sig deras gudar, gjutna bilder (avgudabilder) och dyrbara (värdefulla, högt aktade) föremål gjorda av både silver och guld till Egypten. Under några år kommer han att låta kungen i norr vara i fred. [Ptolemaios III erövrar syriska avgudabilder, men tar även tillbaka egyptiska gudar som den persiske Kambyses hade fört med sig när han erövrat Egypten 300 år tidigare, 525 f.Kr.]
Arméer ska hastigt svepas bort [som en störtflod med vatten efter ett kraftigt regn] och krossas inför honom, likaså en kung som hade fredsförbund med honom.

Hosea (12)

och sa till henne: "Många dagar ska du sitta ensam hos mig, du ska inte vara sköka och du ska inte vara någon mans hustru, inte heller ska jag vara din."
[Det är oklart varför Hosea måste betala ett pris för henne. Vi kan bara spekulera, kanske hade hon lämnat honom och sedan blivit såld som slav. Kanske hade hon blivit en tempelprostituerad och behövde köpas fri?]
Därför sörjer (torkar) landet
och alla som bor där försmäktar
med fältens djur och himlarnas fåglar,
ja till och med (även) havets fiskar tas bort (försvinner).
Därför ska du stappla på dagen
och profeten ska också stappla med dig på natten
och jag ska förgöra din mor [en bild på Israel, se Hos 2:2].
[Prästerna var ansvariga att undervisa folket om Guds ord, se 3 Mos 10:11. Jämför också Jes 5:13.]
Mitt folk är fördärvat på grund av brist på (intim) kunskap.
Eftersom du har förkastat kunskap
ska jag också förkasta dig så att du inte har någon präst till mig (som tjänar mig).
Eftersom du har glömt din Guds (Elohims) undervisning
ska även jag glömma dina söner.
Men Israels stolthet ska vittna i hans ansikte
och Israel och Efraim ska snubbla i sin synd.
Juda ska också snubbla med dem.
Även för dig Juda är en skörd bestämd,
när jag ska vända mitt folks fångenskap (föra tillbaka mitt folk från fångenskap).
Främlingar har slukat hans styrka
och hans kunskap finns inte.
Gråa hår finns insprängda (lite här och där) på honom
utan att han vet det.
Även fast de lånar bland nationerna,
ska jag samla ihop dem,
så att de börjar förminskas
under bördan av kung och furstar.
Även om de uppfostrar sina barn
ska jag ta dem ifrån dem så att inte en enda människa lämnas kvar.
Ve över dem
när jag lämnar (överger) dem!
Efraim är slagen,
deras rot är uttorkad,
de ska inte bära någon frukt,
även om de föder,
ska jag [Herren] slå deras älskade livsfrukt.
Också den [den gjutna avgudakalven i Betel] ska bäras bort till Assyrien,
som en gåva till kung Jarev.
Efraim ska ta emot skam
och Israel ska skämmas för sina egna råd.
Om Gilead ges till missgärning
blir allt fåfängt,
i Gilgal offrar de till oxar,
deras altaren ska bli stenhögar i fältens plogfåror.

Joel (7)

Vinet vissnar,
fikonträdet slokar (förtorkar),
granatäppelträdet, dadelpalmen och äppelträdet,
alla fältets träd är förvissnade,
för glädjen har vissnat bort
från människors söner (barn).
Hur stönar inte djuren!
[Hör deras klagan.]
Boskapshjordarna är rådvilla [vandrar mållöst runt, se 2 Mos 14:3]
eftersom de inte har något bete;
även fårhjordarna lider.
Även fältens vilda djur flämtar till dig,
för flodbäddarnas (wadis) vatten är upptorkat
och eld har slukat vildmarkens betesängar.
Framför dem slukar (äter) en eld
och bakom dem flammar eldslågor.
Framför dem är landet som Edens trädgård
och efter dem är det en öde vildmark,
ingenting undgår dem (allt utan undantag fördärvas där de drar fram).
Och även nu förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) [som en bekräftelse på att Herrens dag är nära, se vers 1–11]:
Vänd om [vänd/omvänd er] till mig av (i) hela ert hjärta, i fasta, och i gråt, och i klagan (sorg; jämrande klagosång).
Även över tjänare och tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta min Ande.
[Denna profetia började uppfyllas i Apg 2:16–21, och kommer helt att uppfyllas då Jesus regerar i tusenårsriket.]
Och likaså, vad är ni för mig Tyros och Sidon och Filistéens områden? Vill ni vedergälla mig något? Även om ni vill vedergälla mig något ska jag snabbt och smidigt skicka tillbaka den vedergällningen över era egna huvuden.

Amos (3)

"Jag har gett er tomma munnar (ordagrant: rena tänder; dvs. brist på mat) i alla städer
och avsaknad av bröd på alla era platser,
ändå har ni inte återvänt till mig,"
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
"Jag har också hållit tillbaka regnet för er
när det var tre månader kvar till skörd,
och jag lät det regna över en stad
men lät det inte regna över en annan stad,
på en plats regnade det
och på en annan plats hölls regnet tillbaka.
Herren (Jahve) hade medlidande i detta: "Det ska inte heller hända", säger Herren Herren (Adonaj Jahve).

Obadja (2)

På den dag då du stod vid sidan om (avskilt),
dagen då främlingar bar iväg det värdefulla
och utlänningar gick in i hans portar och kastade lott om Jerusalem,
då var också du en av dem.
[Vers 11–14 verkar beskriva babyloniernas anfall mot Jerusalem 605–586 f.Kr.]
Du skulle inte ha gått in i mitt folks portar
på deras olyckas dag!
Du skulle inte ha stirrat (sett med skadeglädje) på deras lidande
på deras olyckas dag!
Inte heller skulle du ha lagt dina händer på deras ägodelar
på deras olyckas dag!

Mika (1)

Därför slår jag dig också med djupa sår,
jag gör dig öde på grund av din synd.

Nahum (4)

Likväl fördes hon bort,
hon gick i fångenskap.
Hennes unga barn slogs i stycken mitt på alla gator
och de kastade lott om hennes ärbara män
och alla hennes stora män blev bundna i kedjor.
Du [Nineve] ska bli drucken, du ska svimma [bild för nederlag i strid, se Jes 49:26; Jer 25:27; 51:21],
även du ska söka ett värn (starkt skydd, en tillflykt) från dina fiender.

Habackuk (1)

Du är full av skam istället för ära.
Drick du också och bli avklädd.
Bägaren i Herrens (Jahves) högra hand ska vändas till dig
och smuts ska täcka din ära.

Sefanja (5)

Varken deras silver eller deras guld
ska kunna rädda dem på Herrens (Jahves) vredes dag.
I (av) hans nitälskans eld [Nah 1:2] ska hela jorden (landet – hebr. ha-eretz) förtäras,
för han ska komma med en fullständig, fruktansvärd förintelse av alla jordens (landets) invånare.
Du Kush (Etiopien och Sudan)
ska också bli slaktat av mitt svärd.
Hjordar ska ligga ner i hennes mitt,
alla sorters vilda djur,
både små ugglor och stora ugglor
ska ha sina bon på hennes pelare.
Deras röst (hoande) ska höras i fönstret,
dörröppningen ska vara i ruiner,
cederplankorna ska vara exponerade.
[Här tecknas bilden av ett putsat hus som har en stomme av cederträ som nu blir synligt när huset har lagts i ruiner. Ceder är ett starkt virke som förmultnar väldigt långsamt och kan därför synas flera årtionden bland ruinerna såvida inte huset brinner.]

Sakarja (12)

"Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): 'Om du vandrar på mina vägar [är helt överlåten till mig] och håller mina bud [troget utför de prästerliga uppgifterna], då ska du få leda mitt hus och vakta mina tempelgårdar. Jag ska tillåta dig att komma och gå fritt bland de [änglar] som tjänar mig här.
[Detta löfte ger prästen nu tillträde till Guds tronrum. I det gamla förbundet fick översteprästen bara komma in i det allra heligaste en gång per år, löftet nu är fritt inträde och direkt kommunikation med Gud på samma sätt som änglarna! Detta är en profetia om det som gäller när Jesus har uppstått från döden och därmed gjort det möjligt för dem som tar emot honom att få tillträde direkt till Gud. Förlåten brast i templet när Jesus gav upp andan och enligt 2 Pet 2:5 är vi ett heligt prästerskap när vi blir frälsta.]
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
Även om något sådant [att Israel ska bli återupprättat igen]
skulle vara för underbart (svårt, helt omöjligt) [att förstå]
för kvarlevan av detta folk,
skulle det då vara för underbart (svårt, helt omöjligt)
för mig [att låta det ske]?
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
och invånarna i en stad ska gå till en annan och säga: "Låt oss gå med hast och bönfalla inför Herrens (Jahves) ansikte och söka Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), jag ska också gå."
Och även Chamat [ett syriskt rike med en huvudstad med samma namn, norr om Damaskus],
ska gränsa mot henne [kommer dela samma öde],
[även] Tyros och Sidon
[kuststäderna längs med en erövrares väg mot Egypten, se Jes 23:1–18],
för hon är [trodde själv sig vara] mycket vis [se vers 3].
Jag ska ta bort hans blod, ut ur hans mun,
och hans avskyvärda ting från mellan hans tänder,
och även han ska bli en kvarleva för vår Gud (Elohim)
och han ska bli som en ledare i Juda
och Ekron som en jevusit.
För dig ska jag, genom förbundsblodet,
befria dina fångar från brunnen utan vatten.
Återvänd till den starka fästningen, ni hoppets fångar;
idag förkunnar jag att jag ska ge er dubbelt tillbaka.
Jag högg av de tre herdarna på en månad, för min själ blev otålig på dem och deras själar avskydde mig.
Se, jag ska göra Jerusalem till en berusningens bägare [Ordet "berusningens bägare" finns bara här i hela GT och därför är dess betydelse inte helt klar men roten skvallrar om att det har med fruktansvärda skakningar att göra.] för alla folk runtomkring, och över Juda ska det också falla och bli en belägring mot Jerusalem.
Det ska ske på den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), att jag ska hugga av namnen på avgudarna i (de ska rensas ut ur) landet, och de ska inte mer bli ihågkomna. Jag ska också göra så att profeterna och de orena andarna lämnar landet.
Även Juda ska strida mot Jerusalem. Folkens rikedomar runt omkring ska samlas ihop, guld, silver och dräkter i stor myckenhet.

Malaki (5)

[Vers 10 är den centrala versen i den första sektionen som ramas in av vers 6–9 och 11–14 som har många liknande ord och beskriver problemet.]
Om bara en enda av er ville stänga dörrarna och inte tända elden på mitt altare förgäves. Jag finner ingen glädje (tillfredsställelse) i det, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). Jag ska inte heller ta emot något offer från er hand.
Om ni inte lyssnar och om ni inte tar till ert hjärta att ge ära till mitt namn, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), då ska jag sända förbannelser över er och jag ska förbanna era välsignelser. Ja, jag ska sannerligen förbanna dem, eftersom ni inte tar detta till ert hjärta.
Så har jag också gjort er föraktade och låga [som någon man ser ner på] inför allt folket eftersom ni inte håller mina vägar utan visar anseende till personen i undervisningen.
Nu kallar vi de stolta för välsignade. De som praktiserar det onda blir stärkta. Sannerligen, de har prövat Gud (Elohim) och har kommit undan."



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.