0954 – בּוֹשׁ (bosh)

skämmas, att bli fördröjd


Typ:
Verb Verb
 
Rotord
Hebreiska: בּוֹשׁ (bosh)
Uttal: båsh    Lyssna
Talvärde: 308 (2 + 6 + 300)    ord med samma talvärde
Ursprung: en ursprunglig rot
Användning: 125 ggr i GT

Beskrivning

Ordet för att skämmas kan också betyda att bli fördröjd. En del delar upp ordet i två olika rötter, men det finns en koppling till att om någon skäms så dröjer den personen att komma. Ordet översätts "dröja" i 2 Mos 32:1.

Ordstam

Ord med bosh som rot:

בׇּשְׁנָהboshnahH1317skam
בֹּ֫שֶׁתboshetH1322skam
מָבוֹשׁmavoshH4016könsdelar

Motsvarande grekiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) översätts det hebreiska ordet bosh till följande:

αἰσχύνηaischuneG0152skam
αἰσχύνομαιaischunoG0153skäms för, skämmas
ἀτιμίαatimiaG0819vanära, skamlig, vidrig
ἄφρωνaphronG0878dåre, oförståndig
γυνήguneG1135kvinna, hustru
ἐπαισχύνομαιepaischunomaiG1870skämmas
κακοποιόςkakopoiosG2555att vara ond
καταισχύνωkataischunoG2617skämmas, förödmjuka, vanära
λαμβάνωlambanoG2983ta emot, få, välkomna, ta
ὀφείλωopheiloG3784skyldig att, förpliktad att, skyldig, bunden
χρονίζωchronizoG5549dröja

Alternativa former

Grammatisk kodSvenskaAntal
Verb Verb
hifil 3p pl. hifil tredje person pluralis
-1
Verb Verb
qal qatal 3p pl. qal qatal (perfekt) tredje person pluralis
-9
Verb Verb
qal 2p sing. qal andra person femininum singularis
-1
Verb Verb
qal 3p pl. qal tredje person pluralis
-3
Verb Verb
qal 3p sing. qal tredje person femininum singularis
-1
Verb Verb
qal 3p sing. qal tredje person maskulinum singularis
-1
Verb Verb
qal 3p pl. qal tredje person maskulinum pluralis
-5
Verb Verb
qal 3p sing. qal tredje person maskulinum singularis
-1
Verb Verb
qal 2p pl. qal andra person maskulinum pluralis
-2
Verb Verb
qal vajjiqtol 3p pl. qal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) tredje person maskulinum pluralis
-2
Verb Verb
hifil 2p pl. hifil andra person maskulinum pluralis
-1
Verb Verb
hifil 2p sing. hifil andra person maskulinum singularis
-2
Verb Verb
hifil qatal 2p sing. hifil qatal (perfekt) andra person maskulinum singularis
-3
Verb Verb
hifil qatal 3p pl. hifil qatal (perfekt) tredje person pluralis
-6
Verb Verb
hifil qatal 3p sing. hifil qatal (perfekt) tredje person femininum singularis
-4
Verb Verb
hifil qatal 3p sing. hifil qatal (perfekt) tredje person maskulinum singularis
-5
Verb Verb
hifil particip aktiv sing. hifil particip aktiv femininum singularis
-1
Verb Verb
hifil particip aktiv sing. hifil particip aktiv maskulinum singularis
-5
Verb Verb
piel qatal 3p sing. piel qatal (perfekt) tredje person maskulinum singularis
-2
Verb Verb
qal qal
-6
Verb Verb
qal 1p sing. qal första person singularis
-10
Verb Verb
qal 2p sing. qal andra person femininum singularis
-4
Verb Verb
qal 2p pl. qal andra person maskulinum pluralis
-3
Verb Verb
qal 3p sing. qal tredje person femininum singularis
-1
Verb Verb
qal 3p pl. qal tredje person maskulinum pluralis
-32
Verb Verb
qal 3p sing. qal tredje person maskulinum singularis
-1
Verb Verb
qal qatal 1p pl. qal qatal (perfekt) första person pluralis
-2
Verb Verb
qal qatal 1p sing. qal qatal (perfekt) första person singularis
-3
Verb Verb
qal qatal 2p sing. qal qatal (perfekt) andra person femininum singularis
-1
Verb Verb
qal qatal 3p sing. qal qatal (perfekt) tredje person femininum singularis
-3
Verb Verb
qal particip aktiv pl. qal particip aktiv maskulinum pluralis
-1
Verb Verb
qal 2p sing. qal andra person femininum singularis
-2
Verb Verb
3p pl. tredje person maskulinum pluralis
-1


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com Rapportera ett problem

Referenser (125 st)


1 Moseboken (1)

De var båda nakna, men skämdes (blygdes) inte inför varandra. [Det hebreiska ordet för naken är arummim. Det är nära besläktat med ordet "listig" (hebr. arum) som beskriver ormens natur i nästa vers, se 1 Mos 3:1. Ordvalet binder samman detta stycke med det följande.]

2 Moseboken (1)

Folket märkte att Mose dröjde kvar på berget (de blev otåliga och besvikna och skämdes för honom eftersom han var kvar längre än väntat). De samlade sig omkring (bildade en gruppering mot) Aron och sa till honom: "Gör någonting (sitt inte bara där), gör gudar åt oss som kan gå framför oss! Vi vet inte vart den där Mose har tagit vägen, han som förde oss ut ur Egypten."

Domarboken (2)

Och de väntade tills de skämdes, men se, han öppnade inte dörrarna till det övre rummet. Därför tog de nycklarna och öppnade, och se, deras herre hade fallit ner död på golvet (marken).
Genom fönstret såg hon ut och kikade, Siseras mor,
genom gallret:
"Varför är hans vagn så sen att komma?
Varför dröjer stegen [ljudet av hästarnas hovar] från hans vagn?"

2 Samuelsboken (1)

Och Joav kom in i huset till kungen och sa: "Du har idag dragit skam över alla dina tjänares ansikten, som idag har räddat ditt liv och livet på dina söner och dina döttrar och livet på dina fruar och livet på dina konkubiner,

2 Kungaboken (3)

Men när de uppmanade honom tills han skämdes, sa han: "Gå". Då sände de 50 män och de sökte tre dagar men de fann honom inte.
Och han såg stadigt på honom tills han började skämmas och gudsmannen grät.
Och deras invånare, svaga utan kraft (har en liten hand),
de är förskräckta och förvirrade,
de är som fältets gräs
och de gröna örterna,
som gräset på hustaken
och som fördärvad säd innan den växer upp.

Esra (2)

Jag skämdes för att fråga kungen om en grupp soldater och ryttare för att hjälpa oss mot fiender utefter vägen, eftersom vi hade talat till kungen och sagt: "Guds (Elohims) hand är över alla dem som söker honom och hans goda, och hans vrede är emot dem som överger honom."
och jag bad:
"O, min Gud (Elohim), jag är skamsen och rodnar av blygsel att lyfta upp mitt ansikte inför dig, min Gud (Elohim), för våra överträdelser har ökat och gått över våra huvuden och vår skuld har vuxit upp till himlarna.

Job (2)

De blir svikna i sin förhoppning,
när de kommer fram blir de bestörta.
Tio gånger [gång på gång] har ni hånat mig
och kränkt mig utan att rodna (skämmas).
[Talet tio används om något som sker ofta, se 1 Mos 31:7. Detta är Jobs femte svar, och i de hittills fem anförandena av Elifaz (2st), Bildad (2st) och Tsofar (1st) finns otaliga tillfällen då de hånat och kränkt Job.]

Psaltaren (34)

Alla mina fiender ska skämmas (förödmjukas) och bli skräckslagna,
de ska vända tillbaka och plötsligt (i ett ögonblick) bli skamsna (förödmjukade).
[De tre sista verserna har en ny ton och rollerna blir ombytta. I vers 3 var det psalmistens ben som skakade – i vers 11 är det fienderna som är skräckslagna. I vers 5 var bönen att Herren skulle vända tillbaka – i vers 11 är det fienderna som vänder tillbaka. Det sista ordet är "plötsligt" och beskriver ett hastigt förlopp. Frågan "hur länge" i vers 4 får här sitt svar. Bön förändrar allt, se vers 11.]
Ni förlöjligar (hånar, gör om intet) den förtrycktes (svages) planer [försöker ta bort deras hopp, försöker förvirra dem],
men Herren (Jahve) är hans tillflykt.
De ropade till dig och blev räddade (befriade, hjälpta),
de förtröstade (litade) på dig och blev inte besvikna (behövde inte skämmas, var inte modlösa och gav inte upp hoppet även om de fick vänta).
[Här avslutas de två första mindre enheterna av de totalt tolv i denna psalm. Nu i vers 7–11 följer två till med samma mönster. En inledande klagan följd av en bön riktad till Gud hur han tidigare har varit med.]
min Gud (Elohim)!
[Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden "Till dig" och "min Gud" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet jag kan göra är att ge hela mitt liv till Gud. Det sista ordet "min Gud", "Elohim" på hebreiska, börjar även det på bokstaven Alef, men den uttalas "e". Ordet står utanför det alfabetiska mönstret vilket ger extra fokus på utropet "Min Gud".]
Jag förtröstar på dig (litar, lutar mig emot, är trygg i dig),
tillåt mig inte att bli förödmjukad (komma på skam, tappa hoppet),
låt inte mina fiender triumfera (glädja sig) över mig.
[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet "Jag förtröstar" börjar med denna bokstav vilket förstärker hemvisten och förtröstan som tron ger.]
Förutom det [förutom tro, se vers 2, behövs också uthållighet],
ska ingen som väntar (söker dig ivrigt, binder sig samman med dig) bli besviken (komma på skam, vara modlös, förvirrad eller uppgiven),
men de som vanemässigt utan orsak handlar trolöst (sviker, bryter löften) kommer på skam (blir besvikna).
[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Det första ordet i versen är hebreiska gam, det används ofta om ett tillägg och kan översättas med "också", "dessutom" eller som här "Förutom det". Ordet binder ihop denna vers, som handlar om väntan och att vara trogen, med föregående som handlar om tro. Ordet för vänta är qavah som också betyder att tvinna sig samman som en tråd. Det är en fin bild på en aktiv väntan där den som ber blir sammanflätad med Gud.]
Bevara mig (min själ) och rädda mig;
låt mig inte bli besviken (komma på skam, bli modlös, förvirrad och uppgiven på grund av lång väntan)
för min tillflykt är i dig.
[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "Bevara" som börjar med denna bokstav och det blir en kontrast, i stället för att krossas av fienden är bönen att Gud ska rädda och bevara från döden.]
I dig, Herre (Jahve) har jag min tillflykt (finner jag vila och trygghet).
Låt mig aldrig komma på skam.
Rädda (bered en flyktväg för) mig genom din rättfärdighet.
Herre (Jahve), låt mig inte skämmas (bli förödmjukad), för jag ropar [höjer min röst i bön] till dig;
låt [istället] de gudlösa (ogudaktiga, medvetet ondskefulla) skämmas (bli förödmjukade),
låt dem bli tystade (gå klagande, sörjande ner) i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).
[Fiender har anklagat psalmisten och det kommer att bli skam och vanära i något läger. David ber att sanningen ska fram och de som falskt anklagar ska bli förödmjukade. På samma sätt verkar situationen kräva någons död. Fienderna anklagar David för något som skulle kunna leda till dödsstraff. Om deras anklagelser visar sig falska, blir de istället ansvariga, skyldiga och drabbas av det straffet.]
Låt dem som är ute efter mitt liv,
bli förödmjukade och vanärade!
Låt dem som vill mig ont,
vända om förnedrade.
Låt alla dem som gläder sig över min olycka,
bli förödmjukade och vanärade.
De som förhäver sig över mig,
måste bli klädda med skam och förödmjukelse.
De ska inte komma på skam i svåra (onda) tider,
i tider av hunger ska de bli mättade [2 Mos 16:8].
[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Vers 18 börjar med tre ord som alla börjar med jod. I hebreiskan är de i ordningen känner, Herren och dagar. Herren är aktivt involverad i den troendes liv. Han är dagligen involverad i den som lever med integritet och Gud förser med dagligt bröd, se Matt 6:11.]
Må skam och förvirring drabba alla dem
som försöker ta mitt liv.
Må de som önskar mig olycka (har sin glädje i att skada mig)
vika tillbaka och bli offentligt förödmjukade.
[Kör:] Du räddade oss från våra fiender,
och har förödmjukat dem som hatar oss.
Där står de, helt skräckslagna (ordagrant "förskräckta förskräcks de"),
utan att det finns något att vara rädd för
eftersom Gud (Elohim) har skingrat benen (låtit dem försvinna) på dem som belägrade dig,
du har fått dem att skämmas eftersom Gud har förkastat dem.
[Det är här i denna vers den största skillnaden är mellan Psalm 14 och 53, se Ps 14:5. I Psalm 14 fanns en förvissning om att Gud skulle skydda de rättfärdiga. Här är det profetiska löftet fullbordat, deras ben är skingrade och de är förkastade av Gud.]
Må de som sätter sitt hopp till dig, inte skämmas för min skull,
Herre (Adonaj), Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Låt inte dem som söker dig hamna i förvirring genom mig,
Israels Gud (Elohim).
Må de skämmas och bli generade som står efter mitt liv (själ – hebr. nefesh).
Må de som önskar mig olycka (har sin glädje i att skada mig) vika tillbaka och bli offentligt förödmjukade.
[Av David. Av Jonadav och de första som togs tillfånga.]
[Ovan är ett tillägg i den grekiska översättningen Septuaginta som inte finns i den hebreiska texten. Psalm 71 är den första psalmen sedan Psalm 33 som inte har en inledning i den hebreiska texten. Psalm 43 saknar också inledning, men hör tydligt ihop med Psalm 42 med gemensam refräng som återkommer i båda psalmerna. Liknande strukturella samband finns mellan Psalm 9 och 10. Psalm 71 och 70 hör ihop, men inte lika tätt som 9-10 och 42-43. Eftersom flera hebreiska manuskript kombinerar dessa två psalmer är det naturligt att det inte finns en inledning. Det är också förståeligt hur de grekiska översättarna lade till David som författare, eftersom mycket av materialet kommer från andra psalmer som David författat. Hänvisningen till Jonadav pekar på att psalmen sammanställdes efter exilen i Babylon.]
I dig, Herre (Jahve), har jag min tillflykt (finner jag vila och trygghet),
låt mig aldrig komma på skam (skämmas). [Ps 31:2]
Låt dem skämmas och förtäras,
de som är ute efter mitt liv (min själ).
Låt dem övertäckas med förakt och förvirring,
de som söker min ofärd (undergång).
[Vers 12–13 är tematiskt och rent fysiskt psalmens centrum. Ordet "skämmas" (hebr. bosh) återfinns i första och sista versen, och här i vers 13.]
Ja, min tunga ska dagen lång tala om (lågmält begrunda) [Jos 1:8] din rättfärdighet,
eftersom de fick skämmas (de bleknade; de blev konfunderade),
eftersom de blev förödmjukade (de rodnade; de blev generade)
[de hamnade i förvirring och skam dessa] som försökte skada mig.
Låt dem skämmas och frukta (vara rädda) för alltid,
ja, låt dem bli generade och förgås,
Visa mig ett tecken [Dom 6:17] på din godhet,
när mina fiender ser, ska de komma på skam,
för du, Herre (Jahve),
hjälper och tröstar mig (vänder min sorg till hopp inom mig).
Låt dem komma på skam, alla som tjänar bildstoder [statyer i trä eller sten, samma ord som i 2 Mos 20:4],
de som skryter om sig själva med ting som är ingenting,
böj er inför honom [Gud] alla gudar (elohim) [avgudar].
Låt dem förbanna (ta lätt på, lättviktigt, en mild förbannelse) men välsigna du,
när de reser sig ska de bli satta i skam, men din tjänare ska glädja sig.
ska jag inte skämmas
när jag tar hänsyn till alla dina budord (hebr. mitzvot).
Jag håller fast vid (följer efter, "är som limmad mot" – hebr. dabaq) dina stadgar (hebr. edot).
Herre, låt mig inte komma på skam!
Och jag ska tala om dina vittnesbörd (hebr. edot) inför kungar
utan att behöva skämmas.
Låt de stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] komma på skam, för de har förvrängt min sak med falskhet,
men jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
Låt mitt hjärta vara odelat (låt mig vara helhjärtad) i dina förordningar (hebr. chuqim),
så att jag inte drabbas av skam.

Uppehåll mig enligt ditt löftesord (hebr. imrah) så att jag får leva,
och låt inte mitt hopp komma på skam.
[Detta är den centrala versen.]
Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den man (stridsman – hebr. gever) [en man i sin krafts dagar]
som har sitt koger fyllt av dem.
De ska inte komma på skam
när de talar med sina fiender i porten.
[Stadsporten var den plats där man möttes när man hade något som behövde avgöras inför domstol. Fiende här bör kanske i första hand ses som en motpart i ett rättsfall, men har också en utvidgad betydelse.]
Må alla som hatar Sion [tempelberget i Jerusalem]
drivas tillbaka i skam (vanära).

Ordspråksboken (6)

Den som samlar in [skörden] under sommaren är en vis son,
men den som sover under skördetiden är en skam [för sin far och för sig själv].
En skicklig (effektiv, alert, hederlig) hustru (med stark karaktär och initiativförmåga) är sin makes krona,
men en maka som orsakar skam (förvirring, oreda) är som röta (förruttnelse) i hans ben.
En tjänare med förstånd får kungens favör (gillande, accepterande, uppskattning),
men hans vrede kommer över den som skämmer ut honom.
En vis tjänare får regera över en son som orsakar skam (förvirring, oreda),
och han får dela arvet med bröderna.
En son som utövar våld mot sin far och driver bort sin mor,
han ger [föräldrarna] skam och drar vanära (förbannelse) över sig själv.
Bestraffning och tillrättavisning ger vishet,
men ett barn lämnat till sig själv [utan uppfostran och tillsyn] drar skam över sin mor.

Jesaja (21)

De ska skämmas över de heliga ekarna som ni önskade,
och generas på grund av trädgårdarna som ni valde.
[Ekarna och trädgårdarna står för platser där man utövade avgudadyrkan och ägnade sig åt sexuella orgier.]
Därtill ska de som arbetar med kammat lin
och de som väver bomull komma på skam.
De ska bli förskräckta och fyllda med skam eftersom de satte sitt hopp till Kush och skröt om Egypten."
Bli till skam Sidon för havet har talat, havets fäste säger: "Jag har inte haft födslovånda, inte fött fram, inte har jag uppfostrat unga män, inte fostrat jungfrur."
Sedan ska månen blygas och solen skämmas,
för Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) ska regera
på Sions berg och i Jerusalem och inför hans äldste ska härlighet råda.
Herre (Jahve), din hand är upplyft [redo att handla]
men de ser inte;
de ska se med skam din nitälskan (din djupa passion och kärlek – hebr. qinah) för folket,
eld ska uppsluka dina motståndare.
Därför säger Herren (Jahve) som befriat (återlöst) Abraham, angående Jakobs hus, Jakob ska inte skämmas inte heller ska hans ansikte bli vaxblekt,
Och dina invånare
har en kort hand (utan makt),
de är rädda och skamsna,
de är som gräset på fältet
och som de gröna örterna,
som gräset på taket
och som ett sädesfält innan det vuxit upp.
Se, alla som var arga på dig
ska komma på skam och bli förvirrade.
De som argumenterade mot dig
ska bli till intet och förgås (försvinna, upphöra att existera).
De ska omvända sig (bli vända tillbaka),
och skämmas stort (mycket), de som har sin tillit till skurna avbilder,
som säger till de gjutna avgudarna: "Ni är våra gudar."
De som formar (hebr. jatsar) en skuren avbild är alla fåfänga,
och deras ljuvliga ting ger ingen framgång (fördel)
och deras egna vittnen ser ingenting
och vet ingenting (saknar kunskap) för att de ska skämmas.
Se, alla som följer dem ska skämmas,
och hantverkarna, begåvade bland människor,
låt dem alla samlas tillsammans, låt dem stå upp,
de ska frukta och de ska skämmas tillsammans.
De ska komma på skam, ja, bli förvirrade varenda en av dem,
de ska tillsammans gå in i förvirringen, de som tillverkar avgudar.
Israel, som är frälst (räddad) av Herren (Jahve) med en evig frälsning,
ni ska inte komma på skam eller bli förvirrade, inte i all evighet.
De ska säga om mig:
'Bara i Herren (Jahve) finns rättfärdighet och styrka.' "
Alla som vänt sin vrede mot honom,
ska komma till honom i skam.
Och kungar ska vara deras uppfostrare
och drottningar deras ammor,
de ska böja sig ner för dig med sina ansikten mot jorden
och slicka stoftet [dammet] från dina fötter,
och du ska veta (känna till, vara intimt förtrogen med) att jag är Herren (Jahve),
för de ska inte skämmas som väntar på mig.
Men Herren Gud (Adonaj Jahve) hjälper mig,
därför kände jag inte förödmjukelsen.
Därför har jag gjort mitt ansikte hårt (orörligt) som hårdaste sten,
jag vet att jag inte ska komma på skam.
Frukta inte,
för du ska inte skämmas!
Låt dig inte generas,
för du ska inte mer förödmjukas.
Du ska glömma bort din ungdoms skam
och ditt änkestånds vanära ska du inte mer komma ihåg.
[Att vi alla här liknas vid änkor hör ihop med att den viktigaste uppgiften som en återlösare har är att se till att när någon blir änka så måste det finnas barn till den avlidne mannen för att inte någon del av landet ska hamna i orätta händer på grund av avsaknad av arvingar. Vi är alla, både män och kvinnor, del av Jesu brud när vi blir frälsta, se Ef 5:25–27; Upp 21:2.]
Därför säger Herren Gud (Adonaj Jahve):
"Se, min tjänare ska äta,
men ni ska vara hungriga.
Se, min tjänare ska dricka,
men ni ska vara törstiga.
Se, min tjänare ska fröjda sig,
men ni ska skämmas.
Hör Herrens (Jahves) ord,
ni som darrar vid hans ord:
Era bröder som hatar er,
som har kastat ut er för mitt namns skull, har sagt:
"Låt Herren (Jahve) bli ärad
så att vi kan se på er glädje!"
Men de ska bli till skam.

Jeremia (35)

Som tjuven skäms när han hittas (blir tagen på bar gärning)
så är Israels hus i skam,
de, deras kungar, deras furstar och
deras präster och deras profeter.
Hur mycket gör du dig billig [samma bildspråk som i vers 23]
för att ändra dina vägar?
Du ska även skämmas för Egypten
som du skäms för Assyrien.
De ska skämmas eftersom de har gjort det avskyvärda,
men de skäms inte,
de vet inte hur man rodnar.
Därför ska de falla bland dem som faller,
på den tiden då jag straffar dem som ska snubbla
säger Herren (Jahve).
De visa (kloka) skäms,
de är bestörta och fångade.
Se, Herrens (Jahves) ord har de förkastat
och vilken vishet har de (finns i dem)?
De ska komma på skam eftersom de har begått styggelser,
de skäms inte och de vet inte hur man rodnar.
Därför ska de falla bland dem som faller,
i sin besökelsetid ska de snubbla
säger Herren (Jahve).
Eftersom en klagande röst hörs från Sion: Hur är vi tillintetgjorda? Vi är mycket förvirrade eftersom vi har övergett landet, eftersom våra boningar har kastat ut oss.
De har sått vete och skördat törne, de har försatt sig själva i smärta, de gör ingen vinst, skäms för er förtjänst för Herrens (Jahves) brinnande vrede.
Deras ädla sänder sina ynglingar efter vatten,
de kommer till brunnarna men finner inget vatten,
deras kärl återvänder tomma, de skäms och är förvirrade, de täcker sina huvuden.
Marken är sprucken för det har inte kommit något regn i landet, de som plöjer skäms, de täcker sina huvuden.
Hon som har burit sju tynar bort, hennes själ slokar, hennes sol har gått ned medan det ännu är dag, hon skäms och är förvirrad och återstoden av dem ska jag ge till svärdet inför deras fiender
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Israels hopp (hebr. miqveh), Herren (Jahve). Alla som överger dig ska skämmas, de som lämnar dig ska bli skrivna på marken, eftersom de överger källan med livets vatten, Herren (Jahve).
Låt dem skämmas som förföljer mig, men låt inte mig skämmas. Låt dem vara bestörta, men låt inte mig bli bestört. Låt ondskans dag drabba dem och fördärva dem med dubbel förstörelse.
Men Herren är med mig som en mäktig hjälte (fruktansvärd krigsman),
därför ska mina fiender misslyckas (komma på fall), de ska inte segra över mig.
De ska komma på skam, eftersom de var ovisa (de misslyckades med sina planer).
Deras skam ska aldrig glömmas.
En vind [metafor för Guds dom] ska valla (hebr. raah) [föra bort] alla dina vallare (herdar – hebr. raah)
och dina älskare ska gå i fångenskap,
då ska du med säkerhet skämmas
och bli förvirrad av all din ondska (hebr. raah).
Sannerligen, efter att jag blivit omvänd,
ångrade jag mig och efter att jag fått insikt (intim kunskap) slog jag mig på höften,
jag skämdes och var även förödmjukad
eftersom jag bar min ungdoms förebråelser.
Egyptens dotter är satt i skam.
Hon är given i handen på folket i norr.
Till Moab.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim):
Ve till Nevo! För det är tillspillogivet. Qirjatim måste skämmas, det är taget. Misgav måste skämmas och förskräckas.
Och Moab ska skämmas för Kemosh som Israels hus skämdes för Betel, deras tillförsikt.
Moab måste skämmas, för det är nedbrutet, jämra er och ropa, berätta det i Arnon, att Moab är fördärvat.
Hur nedbruten är han inte! De jämrar sig!
Hur har inte Moab visat ryggen med skam.
Så ska Moab bli ett hån
och en förfäran för alla runtomkring honom.
Till Damaskus. Chamat skäms och Arpad, för de har hört onda rykten, de har smält bort, deras ångest är i havet, den kan inte tystas (stillas, lugnas).
[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
Förkunna bland folkslagen och låt dem höra, res upp ett baner, låt dem höra dölj det inte, säg: "Babel är intaget, Bel är satt i skam, Merodach är förskräckt, hennes avgudabilder är satta i skam, hennes avgudar är förskräckta."
ska er mor få skämmas grundligt, hon som födde er ska bli förbryllad. Se, de bortersta folkslagen ska bli en öken, ett torrt land, en vildmark.
Alla människor är bevisats brutala för sin kunskap (kännedom), alla guldsmeder måste skämmas för sina skurna avgudabilder, att hans gjutna avgudar är falska, det finns ingen ande i dem (de kan inte andas).
Därför, se, dagar kommer och jag ska döma över Babels skurna avgudar och hela hennes land ska skämmas, och alla hennes slagna ska falla i hennes mitt.
Vi skäms eftersom vi har hört förebråelser, förvirring har täckt våra ansikten, för främlingar har kommit in i Herrens (Jahves) helgedoms hus.

Hesekiel (4)

Du bär även din egen skam i det du har gett domskäl för dina systrar. Genom dina synder som du har begått mer avskyvärt än de, är de mer rättfärdiga än du, därför ska du vara häpen och bära din skam i det att du har rättfärdigat dina systrar.
för att du ska komma ihåg och häpna och aldrig igen öppna din mun på grund av din skam, när jag förlåter dig allt som du har gjort förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Där är furstarna från norr, allesamman, och alla sidonier som har gått ner med de slagna, som skäms för all terror som de har förorsakat genom sina mäktiga och de ligger oomskurna med dem som är slagna av svärd och bär sin skam med dem som går ner i avgrunden.
[Vers 32–38 formar en kiasm där vers 35 är central.]
Inte för er skull gör jag detta förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), det ska ni veta (vara intimt förtrogna med). Israels hus ska skämmas och förbryllas över sina vägar (det sätt som ni har agerat på).

Hosea (3)

För deras mor har agerat prostituerad,
hon som har fött dem har gjort det som är skamligt
för hon sa: "Jag ska gå efter mina älskare som ger mig mitt bröd
och mitt vatten och min ull och mitt linne och min olja och min dryck."
Vinden har bundit upp henne i sina vingar
och de ska skämmas för (på grund av) sina offer.
Också den [den gjutna avgudakalven i Betel] ska bäras bort till Assyrien,
som en gåva till kung Jarev.
Efraim ska ta emot skam
och Israel ska skämmas för sina egna råd.

Joel (4)

Känn skam ni jordbrukare,
jämra er ni vingårdsmän
över vetet och kornet,
för skörden på fälten har gått förlorad.
Vinet vissnar,
fikonträdet slokar (förtorkar),
granatäppelträdet, dadelpalmen och äppelträdet,
alla fältets träd är förvissnade,
för glädjen har vissnat bort
från människors söner (barn).
Ni ska äta rikligt och bli mätta
och prisa Herrens er Guds (Jahve Elohims) namn,
som har handlat så underbart (utfört dessa under) med er.
Aldrig mer ska mitt folk behöva skämmas.
Då ska ni veta att jag är i Israel.
Ja, jag är Herren er Gud (Jahve Elohim),
det finns ingen annan.
Aldrig mer ska mitt folk behöva skämmas.

Mika (2)

Siarna (de som ser syner) ska stå där med skam,
spåmännen ska bli förödmjukade.
Ja, de ska alla behöva täcka sina ansikten [i skam],
för de får inga svar från Gud."
Hednafolken ska se och komma på skam
för all deras mäktighet (stolthet),
de ska lägga sina händer på sina munnar,
deras öron ska bli döva.

Sefanja (1)

På den dagen ska du inte längre skämmas
för alla synder som du begått mot mig.
Då ska jag befria dig [Jerusalem]
från de stolta och högmodiga (de som gläder sig i sin stolthet),
och ni ska aldrig mer uppträda arrogant
på mitt heliga berg.

Sakarja (3)

[Kuststäderna bävar för erövraren som avancerar söderut mot Egypten.]
Ashkelon ser det och fruktar,
även Gaza ska bli öm av smärta
och Ekrons hopp (förväntningar) [att undkomma] ska komma på skam,
Gaza ska mista sin kung
och Ashkelon ska inte längre bli bebodd.
De ska vara mäktiga män
som trampar ner i smutsen på gatan i striden,
och de ska strida därför att Herren (Jahve) är med dem,
och ryttarna (motståndarna) ska bli förvirrade.
Det ska ske på den dagen att varje [så kallad] profet ska bringas på skam, varenda en, genom sin syn när han profeterar, han ska inte heller bära någon hårig mantel för att bedra,



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.