0899b – בֶּ֫גֶד (beged)

kläder


Typ:
Hebreiska: בֶּ֫גֶד (beged)
Uttal: be-ged
Talvärde: 9 (2 + 3 + 4)    ord med samma talvärde
Användning: 215 ggr i GT

Engelsk översättning

garment

Engelsk beskrivning

1) (CLBL) garment, clothing (used indiscriminately)


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (215 st)


1 Moseboken (14)

Tjänaren tog fram juveler av silver och juveler av guld och vackra kläder och gav till Rebecka, han gav också dyrbara ting till hennes bror och hennes mor.
Och Rebecka tog Esaus, hennes äldre sons, utvalda kläder som hon hade hos sig i huset, och satte dem på sin yngre son Jakob.
Och han kom nära och kysste honom. Och han kände doften av hans kläder och välsignade honom och sade:
"Se, doften av min son är
    som doften av fälten
    som Herren (Jahve) har välsignat.
Och Jakob avlade ett löfte och sade: "Om Gud (Elohim) är med mig och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mig på den väg jag går och ger mig bröd att äta och kläder att klä mig med,
Ruben återvände till brunnen men Josef var inte i brunnen och han rev sönder sina kläder [för att visa sin sorg och upprördhet].
Hon tog av sig sina änkekläder och täckte sig själv med sin slöja och svepte in sig själv och satte sig vid porten till [staden] Einaim [betyder: ögonen eller källorna; kanske samma stad som Enam, se Jos 15:34], som ligger på vägen till Timna. Hon såg att Shela hade vuxit upp (blivit giftasvuxen) men att hon inte blivit given till honom som hustru.
Hon steg upp och gick sin väg och tog av sig sin slöja och satte på sig sina änkekläder.
Då tog hon tag i hans mantel och sade: "Ligg med mig!" Men han lämnade sin mantel i hennes hand, flydde och tog sig ut [ur huset].
När hon såg att han hade lämnat manteln i hennes hand och flytt undan,
När han hörde att jag höjde min röst och ropade för full hals, då lämnade han sin mantel hos mig, flydde och tog sig ut." [Ibland är flykt ett tecken på svaghet, andra gånger mod. Josef förlorade sin mantel, men behöll sin integritet.]
Hon lade hans mantel bredvid sig till dess att hennes herre kom hem.
När jag höjde min röst och ropade för full hals, då lämnade han sin mantel hos mig, flydde och tog sig ut."
Farao tog sin signetring från sin hand och satte den på Josefs hand och klädde honom i praktfulla dräkter av fint linne och satte en guldkedja runt hans hals. [Istället för fängelsekläder får Josef fina linnekläder. Två gånger hade han förlorat sin mantel, nu får han en ny. Istället för fängelsets järnkedjor (Ps 105:18) får han nu kedjor av guld!]

2 Moseboken (23)

Och du ska göra heliga kläder till Aron, din bror, för prakt (glans) och skönhet. [Här används roten kbd (Kaf Bet Dalet) som beskriver en härlighetstyngd och par (Pe Alef Resh) som handlar om något skönt, vackert men också att utsmycka och göra strålande. Arons kläder har dels syftet att helga honom, avskilja honom för tjänst, men de återspeglar också en aning av Guds skönhet men mest av allt är de ett undervisningsmaterial där varje detalj påminner om Arons prästuppgifter och även är en förebild i det nyare förbundet.]
Och du ska tala till alla som har visa hjärtan, som jag har fyllt med vishetens ande att de gör (tillverkar) Arons kläder för att helga (avskilja) honom så att han kan tjänstgöra för mig i prästämbetet.
Detta är plaggen som de ska tillverka:
en bröstsköld
en efod
en rock
en tunika av rutigt arbete
en huvudbonad och
en gördel De ska tillverka en helig ämbetsdräkt till din bror Aron och hans söner så att han kan göra tjänst för mig i prästämbetet.
Och du ska ta kläderna och sätta tunikan på Aron, och efodens rock och efoden och bröstskölden och omgjorda honom med efodens konstfullt vävda band.
Och du ska ta av blodet som är på altaret och av smörjelseoljan och stänka det över Aron och över hans kläder och över hans söner och över sönernas kläder med honom. Och han och hans kläder ska bli helgade och hans söner och hans söners kläder med honom.
Och Arons heliga kläder ska vara för hans söner efter honom, för att bli smorda i dem och för att bli invigda (avskilda) i dem.
och de broderade kläderna
    och de heliga kläderna till prästen Aron
    och kläderna till hans söner för att tjänstgöra i prästämbetet,
de broderade kläderna för tjänstgöring på den heliga platsen, de heliga kläderna till prästen Aron och kläderna till hans söner för att göra tjänst i prästämbetet."
Och de kom, alla vars hjärta uppmuntrade honom, och alla vars ande gjort honom villig, och förde fram Herrens (Jahves) offer till arbetet med mötestältet och för all dess tjänstgöring och till de heliga kläderna.
[Nu beskrivs prästens klädnad. Stycket verkar vara uppdelat i sju sektioner.] Och från blått och purpur och scharlakansrött gjorde de broderade kläder för tjänst i det heliga och gjorde heliga kläder till Aron som Herren (Jahve) befallt Mose.
de broderade kläderna för tjänstgöring på den heliga platsen,
    de heliga kläderna till prästen Aron
    och kläderna till hans söner för att tjänstgöra i prästämbetet.
Du ska sätta på Aron de heliga kläderna och du ska smörja honom och helga honom så att han kan betjäna mig i prästämbetet.

3 Moseboken (55)

Och han ska ta av sig sina kläder och sätta på sig andra kläder och bära ut askan utanför lägret till en ren plats.
Vadhelst som berör dess kött ska vara heligt, och om något av blodet stänker på någon klädnad ska du tvätta det som blivit nedstänkt på en helig plats.
"Ta Aron tillsammans med hans söner,
    och kläderna
    och smörjelseoljan
    och en oxe som syndoffer [3 Mos 4:3]
    och två baggar
    och en korg med osyrat bröd,
Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet som var på altaret och stänkte det över Aron och över hans kläder och över hans söner och över hans söners kläder med honom, och helgade (avskilde) Aron och hans kläder och hans söner och hans söners kläder med honom.
Och Mose sade till Aron och till Elazar och Itamar, hans söner: "Täck inte av era huvuden och riv inte sönder era kläder, för att ni inte ska dö så att vreden kommer över hela folket, men låt era bröder, hela Israels hus begråta elden (som dödade Nadav och Aviho) som Herren (Jahve) tände.
Och den som bär ett kadaver av dem ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen.
Och han som rör ett kadaver av dem ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen, de är orena för er.
Och vad som helst som råkar ramla på dem när de är döda ska vara orent, om det är ett redskap av trä eller kläder eller skinn eller säcktyg, vilket redskap det må vara som man gör något arbete med, det måste läggas i vatten och ska vara orent till kvällen, så ska det bli rent.
Och den som äter av dess kadaver ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen, också den som burit kadavret ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen.
Och prästen ska se på (undersöka) honom en andra gång den sjunde dagen, och se, om fläcken har blivit mörk och fläcken inte har spridit sig på huden, ska prästen förklara honom ren, då är det en sårskorpa och han ska tvätta sina kläder och vara ren.
Och på sjunde dagen ska prästen se på (undersöka) fjällen, och se, om fjällen inte har spridit sig i huden och om de inte ser ut att vara djupare än huden, då ska prästen förklara honom ren och han ska tvätta sina kläder och vara ren.
[Detta sammanfattande stycke berör de som har blivit diagnostiserade med någon av de ovanstående sju olika fallen.] Och den som lider av svampinfektionen (möglet), hans kläder ska rivas söner och hans huvud rakas, och han ska täcka över sin överläpp och ropa "Oren, oren". [Hebr. tame tame!]
kläderna som plågan med möglet (svampinfektionen) är i, oavsett om det är yllekläder eller linnekläder,
och om fläcken är grönaktig eller rödaktig i kläderna eller på skinnet, på det vävda eller på det stickade eller på någonting tillverkat av skinn, är det en fläck med mögel (svampinfektion) och ska visas för prästen.
Och han ska se på (undersöka) fläcken den sjunde dagen. Om fläcken har spridit sig i kläderna, antingen i det vävda eller i det stickade eller på skinnet eller i någonting som är tillverkat av skinn, då är fläcken ett frätande mögel (svampinfektion). Det är orent.
Han ska därför bränna den klädnaden, oavsett om det är vävt eller stickat, av ull eller linne eller någonting av skinn där fläcken är ett frätande mögel (svampinfektion). Det ska brännas i eld.
Men om prästen ser på (undersöker) och ser att fläcken inte har spridit sig i klädnaden, varken i det vävda eller i det stickade eller i någonting av skinn,
Men om prästen ser på (undersöker) och ser att fläcken har mörknat efter att den har tvättats, då ska han riva ut den ur plagget eller ur skinnet eller ur väven eller ur det stickade.
Och om det fortfarande syns i klädnaden eller i det vävda eller i det stickade eller i någonting av skinn, då är det en fläck som sprider sig. Du ska bränna det som har fläcken med eld.
Och klädnaden, vävd eller stickad eller vad som än är tillverkat av skinn, det som du ska tvätta, om fläcken försvinner från det, då ska det tvättas en andra gång och det ska vara rent.
Detta är undervisningen om fläckar med mögel (svampinfektion) i kläder av ull eller linne, antingen det är vävt eller stickat, och om allting av skinn, för att förklara det rent eller för att förklara det orent.
Och den som har blivit ren ska tvätta sina kläder och raka av allt sitt hår och tvätta sig själv i vatten så att han blir ren, och därefter ska han komma in i lägret och ska stanna utanför sitt tält i sju dagar.
Men på den sjunde dagen ska han raka av allt sitt hår och sitt skägg och sina ögonbryn, allt hår ska han raka av, och han ska tvätta sina kläder och han ska tvätta sin kropp och han ska vara ren.
Och den som ligger i huset ska tvätta sina kläder och han som äter i huset ska tvätta sina kläder.
och för mögel (svampinfektioner)kläder och på hus,
Och vemhelst som rör hans säng ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen.
Och han som sitter på någonting som han med flytningen har suttit på, ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen.
Och den som rör kroppen på honom som har en flytning ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen.
Och om han som har en flytning spottar på honom som är ren, då ska han tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen.
Och vemhelst som vidrör något som varit under honom som har en flytning ska vara oren till kvällen, och han som har burit (flyttat på) något av dessa ting ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen.
Och vemhelst som vidrör honom som har en flytning och inte har sköljt sina händer i vatten, han ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen.
Och när han som har flytningen är ren från sin flytning ska han räkna för sig själv sju dagar [jmf 3 Mos 12:2; 13:4; 15:19] för sin rening och tvätta sina kläder och bada sig själv i rinnande vatten och ska vara ren.
Och varje plagg och varje skinn varpå (den spillda) säden från samlaget finns ska tvättas med vatten och vara orent till kvällen.
Och vemhelst som rör hennes säng ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen.
Och vemhelst som rör någonting som hon suttit på ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen.
Och vemhelst som rör dessa ting ska vara oren och ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen.
Han ska klä sig i heliga linnekläder, han ska ha linnebyxor på sin kropp och ska vara omgjordad med en linnegördel och med en linneturban ska han vara klädd. Detta är de heliga kläderna, därför ska han tvätta sin kropp i vatten och sedan klä sig i dem. [Översteprästen hade i vanliga fall en färggrann skrud med guld och ädelstenar, se 2 Mos 28:39–41; 39:29. De enklare vita linnekläderna var de övriga prästernas ämbetsdräkt. När nu översteprästen ska klä sig lika enkelt som alla andra präster, visar det profetiskt att Jesus måste bli som en av oss, sann människa, för att kunna ge oss försoningen. Heligheten förstärks också av att sju gånger i detta kapitel upprepas frasen "för honom själv" när det gäller offer, se vers 6 (2 ggr), 11 (3 ggr), 17, 24.]
Aron ska komma in i församlingens mötestält och ska ta av sig linnekläderna som han tog på sig när han gick in till den heliga platsen och han ska lämna dem där.
Han ska tvätta sin kropp med vatten på den heliga platsen och sätta på sig sina (egna) kläder och komma fram och offra sitt brännoffer och folkets brännoffer och bringa försoning för sig själv och för folket.
Den man som ledde ut syndabocken ska tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten och sedan komma in i lägret.
Den som bränner dem ska tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten och därefter ska han gå in i lägret.
Översteprästen, som han ska smörja, och som han ska helga till tjänstgöring i översteprästens ämbete i hans fars ställe, ska bringa försoning och ska ta på sig linnekläder, de heliga kläderna.
Och var och en som äter ett självdött eller ihjälrivet djur, vare sig han är infödd eller främling, ska tvätta sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till kvällen. Då blir han ren.
Mina stadgar ska ni hålla. Du ska inte låta två slags djur av din boskap para sig med varandra.
Du ska inte så två slags säd i din åker.
Ta inte på dig klädesplagg av två olika slags garn.
[Översteprästen har fler krav än en vanlig präst.]
Och han som är överstepräst bland sina bröder, över vars huvud smörjelseoljan är utgjuten och som är avskild för att ta på sig kläderna, ska inte avtäcka sitt huvud och inte riva sönder sina kläder.

4 Moseboken (20)

och ovanpå ska de lägga ett täcke av skinn och breda ut ett blått tyg över och de ska sätta stängerna på plats.
Och över skådebrödsbordet ska de sprida ut ett blått tyg och ovanpå ska de lägga fat, grytor och skålar och kannorna som de utgjuter med, och brödet ska ligga kvar därpå.
Och de ska sprida ut ett rosenrött tyg och täcka det med skinn [2 Mos 26:14], och sedan ska de sätta stängerna på plats.
Och de ska ta ett blått tyg och täcka menoran och dess lampor och dess tänger och dess vektrimmare och alla dess oljeverktyg som de sköter den med.
Och på det gyllene altaret ska de sprida ut ett blått tyg och täcka över det med ett skinn, och sedan ska de sätta in dess stänger.
Och de ska ta alla tillbehör som hör till arbetet som de utför i helgedomen och lägga dem i ett tyg av blått och täcka dem med skinn, och sedan ska de lägga dem på ett ok.
Och de ska ta bort askan från altaret och sprida ut ett purpurtyg över det.
Och så ska du göra med dem för att rena dem, stänk reningsvatten över dem och låt en rakkniv gå över hela deras kropp (kött) och låt dem tvätta sina kläder och tvätta sig själva.
Och leviterna renade sig själva och de tvättade sina kläder, och Aron offrade dem som en helig gåva inför Herrens (Jahves) ansikte, och Aron bringade försoning för dem för att rena dem (göra dem rituellt rena).
Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, som var bland dem som utforskat (undersökt – hebr. tor) landet, rev sönder sina kläder.
"Tala till Israels söner och säg till dem att de ska göra sig hörntofsar (tsitsit) i hörnen (vingarna) på sina kläder genom generationerna, och att de ska sätta en blå tråd i varje hörntofs (tsitsit).
Sedan ska prästen tvätta sina kläder och han ska bada sin kropp i vatten och efteråt ska han komma in i lägret och prästen ska vara [cermoniellt] oren till kvällen.
Och den som bränner henne ska tvätta sina kläder i vatten och bada sin kropp i vatten och ska vara oren till kvällen.
Och han som samlar ihop askan efter kvigan ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen, och det ska vara för Israels söner och främlingen som vistas bland dem, till en evig förordning (ordagrant "saker inristat").
Och den rena personen ska stänka över den orena på den tredje dagen, och på den sjunde dagen ska han rena honom och han ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och ska bli ren vid kvällen.
Och det ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") för dem, och han som stänker stänkelsevattnet ska tvätta sina kläder och han som vidrör stänkelsevattnet ska vara oren till kvällen.
Och ta av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Elazar. Och Aron ska samlas till sitt folk och ska dö där."
Och Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Elazar. Och Aron dog där på toppen av berget. Och Mose och Elazar kom ner från berget.
Och varje klädnad och allt som är gjort av skinn, och allt arbete av gethår, och allt gjort av trä ska ni rena."
Och ni ska tvätta era kläder på sjunde dagen och ni ska bli rena. Därefter får ni komma in i lägret."

5 Moseboken (1)

Du ska inte förvanska rätten för främlingen eller den faderlöse, och inte ta en änkas kläder som säkerhet för ett lån [se vers 10–13].

Domarboken (5)

Och guldvikten på öronringarna som han bad om var 1700 shekel guld. Förutom skärorna och hängsmyckena och de purpurfärgade dräkterna som var på Midjans kungar, och förutom kedjorna som var runt nackarna på deras kameler.
Och det skedde när han såg henne att han rev sönder sina kläder och sade: "Ack, min dotter! Du har böjt mina knän mycket djupt (ödmjukat mig) och har gjort mig drabbad (har blivit mitt bekymmer). Jag öppnade min mun till Herren (Jahve) och kan inte backa (ta tillbaka det jag sagt)." [Se 4 Mos 30:3]
Simson sade då till dem: "Låt mig förelägga en gåta (hebr. chod chida; ordagrant: "låt mig gåta en gåta") för er. Om ni kan berätta gåtans lösning för mig inom festens sju dagar och finna den, då ska jag ge er 30 linneskjortor och 30 ombyten kläder.
Men om ni inte kan berätta för mig, då ska ni ge mig 30 linneskjortor och 30 ombyten kläder." De svarade honom: "Förelägg gåtan för oss och låt oss höra." [Dåtidens investeringar var bland annat kläder, se Matt 6:19. Utifrån männens protester i vers 15 förstår vi också att värdet på belöningen var stor.]
Och Micha sade till honom: "Bo hos mig och bli till mig till en far och till en präst, och jag, jag ska ge till dig tio silver till dagarna och dyrbara kläder och ditt levebröd (din överlevnad – hebr. michja)." Och leviten gick (in till honom).

1 Samuelsboken (4)

Michal tog husguden (figurinen – hebr. terafim) och lade den i sängen och lade en gethårsfilt på dess huvud och svepte in den i tyg. [De husgudar/figuriner som hittats i utgrävningar är ofta mindre, men här verkar det vara en som är i mänsklig storlek. Att det fanns en husgud att tillgå så nära Michal kan antyda att hon blandade omgivande religioners tillbedjan, men texten uttrycker varken att hon gjorde eller inte gjorde det. Däremot är det tydligt i 2 Sam 6:16–23 att hon inte hade full förståelse av sann tillbedjan.]
Och han tog även av sig sina [kungliga] kläder, och han profeterade även framför Samuel och han låg ner naken hela dagen och hela natten. Därför säger man: "Är även Saul bland profeterna?" [Tre gånger hade Guds Ande kommit över de utsända tjänarna. Men Saul förstod inte att Gud var med David, utan gick då själv till Rama för att personligen ta livet av David. Detta är tolvte försöket att döda David. Det är inte troligt att Saul klädde av sig naken, istället tog han av sig sina kungliga kläder, se 2 Sam 6:20. Gud ödmjukade Saul. Berättelsen visar att det går att ha andliga erfarenheter, men det krävs omvändelse och ett verkligt överlämnade för att förvandla sitt liv. Frasen "Är även Saul bland profeterna" återfinns även i 1 Sam 10:10–12.]
Och David slog landet och lämnade varken man eller kvinna levande, och han tog bort fåren och oxarna och åsnorna och kamelerna och dräkterna. Och han återvände och kom till Achish.
Och Saul klädde ut sig själv (gjorde sig själv oigenkännlig) och tog på sig andra kläder och gick, han och två män med honom, och de kom till kvinnan på natten och han sade: "Skåda åt mig, jag ber dig, genom en ande och mana fram åt mig vemhelst jag ska namnge för dig."

2 Samuelsboken (8)

På den tredje dagen kom en man kom från Sauls läger [i Jezereldalen] med sina kläder sönderrivna och jord på sitt huvud [två tydliga tecken på sorg]. När han kom till David föll han ner på marken och böjde sig ner. [Avstånden mellan Sauls läger i Gilboa i Jezereldalen ner till området i Negev kring Beer-Sheva är drygt 20 mil, vanligtvis är det en 4-5 dagars vandring, men referensen till tredje dagen tyder på att han rört sig raskt med dessa brådskande nyheter.]
[När den man som varit ute efter Davids liv och försökt döda honom flertalet tillfällen dör gläder han sig inte.] Då tog David tag i sina kläder och rev isär dem [i sorg], och likadant gjorde alla män som var där med honom.
Och David sade till Joav och till allt folket som var med honom: "Riv sönder era kläder och svep in er i säcktyg och klaga över Avner." Och kung David följde efter båren.
Och kungen steg upp och rev sönder sina kläder och låg på marken, och alla hans tjänare stod hos honom med sina kläder sönderrivna.
Och Joav sände till Tekoa och hämtade därifrån en vis kvinna och sade till henne: "Jag ber dig, förklä dig själv till en som sörjer och ta på dig en sorgdräkt, jag ber dig, och smörj inte dig själv med olja utan var som en kvinna som har sörjt länge över en död,
Och Mefivoshet, Sauls son kom ner för att möta kungen och han hade inte haft skor på sina fötter, inte klippt skägget och inte tvättat sina kläder från den dag kungen lämnade till dagen då han kom hem i frid (shalom).
Och Amasa låg och vältrade i sitt blod mitt på huvudvägen. Och när mannen såg att hela folket stod still, bar han bort Amasa från huvudvägen ut på fältet och han kastade en mantel över honom, eftersom han såg alla som kom över honom stå stilla.

1 Kungaboken (4)

Kung David var nu gammal, och i hög ålder (kommen till dagar) och de täckte honom med filtar men han kunde inte bli varm. [David var i 70-årsåldern, se 2 Sam 5:4–5]
Och det skedde när Ahav hörde dessa ord att han rev sönder sina kläder och satte säcktyg på sin kropp och fastade och låg i säcktyg och gick mjukt (smög, rörde sig ljudlöst).
Och Israels kung och Jehoshafat, Juda kung satt var och en på sin tron smyckade i sina dräkter, på en tröskplats vid öppningen till Samariens port, och alla profeter profeterade för dem.
Och Israels kung sade till Jehoshafat: "Jag ska förklä mig själv och gå ut i striden, men sätt på dig din (kungliga) klädnad." Och Israels kung förklädde sig själv och gick ut i striden.

2 Kungaboken (20)

Under tiden Elisha såg detta ropade han: "Min fader, min fader! Du som är Israels vagnar och ryttare!" [Syftar antagligen på Elia, vars profetiska tjänst var som en armé som skyddade Israel.] Sedan kunde han inte längre se honom. Han tog tag i sina kläder och rev dem i två stycken.
Och en gick ut på fältet för att samla örter och fann ett vildvin och samlade famnen full av de vilda kalebasserna och kom och skar ner dem i soppan, för han visste inte [vad det var].
Arams kung svarade: "Gå nu och jag ska sända ett brev till kungen i Israel." Och han gick och tog med sig 10 talenter [motsvarar 340 kg] silver och 6 000 siklar [motsvarar 70 kg] guld och 10 ombyten dräkter.
Och det hände när Israels kung hade läst brevet, att han rev sönder sina kläder och sade: "Är jag Gud (Elohim), att döda och göra levande, att denne man sänder efter mig för att bota en man från hans hudsjukdom? Men betänk, jag ber dig, och se hur han söker en anledning mot mig."
Och det var så att när gudsmannen Elisha hörde att Israels kung hade rivit sönder sina kläder, att han sände till kungen och sade: "Varför har du rivit sönder dina kläder? Låt honom komma till mig nu och han ska veta att det finns en profet i Israel."
Och han sade: "Allt är i sin ordning. Min herre har sänt mig och sagt: "Se, nu kom det till mig från Efraims bergsbygd två unga män av profetsönerna, ge dem, jag ber dig, en talent silver och två ombyten dräkter."
Och Naaman sade: "Var snäll och ta två talenter." Och han övertalade honom och band in två talenter silver i två påsar med två ombyten dräkter och lade dem på två av sina tjänare och de bar dem framför honom.
Men han [Elisha] sade till honom: "Gick inte mitt hjärta (med dig) när mannen gick tillbaka från sin vagn för att möta dig? Är detta en tid att ta emot pengar och att ta emot dräkter och olivlundar och vingårdar och får och oxar och tjänare och tjänarinnor?
Och det skedde när kungen hörde kvinnans ord att han rev sönder sina kläder, han vandrade nu på muren, och folket tittade, och se, han hade säcktyg inunder på sin kropp.
Och när de som var sjuka kom till utkanten av lägret, gick de in i ett tält och där åt de och drack, och tog därifrån silver och guld och kläder och gick och gömde det. Och de kom tillbaka och gick in i ett annat tält och bar därifrån också och gömde det.
De gick efter dem [österut ända] till Jordan. [Troligen via Beth-shan som ligger längs med vägen mellan Samarien och Damaskus.] Och se, hela vägen var full av klädesplagg och vapen som araméerna hade kastat bort i sin brådska. [Under flykten tillbaka hade syrierna kastat mantlar, sköldar och även svärd – ja, allt som hindrade en brådskande reträtt.] Så budbärarna återvände och berättade [allt detta] för kungen.
Och de skyndade sig och tog varje man sin mantel och lade den under honom överst på trappen och de blåste i shofaren och sade: "Jehu är kung!"
Och hon såg och se, kungen stod på plattformen som seden var och ledarna och trumpeterna bredvid kungen och hela landets folk fröjdades och blåste i trumpeterna. Och Atalja rev sönder sina kläder och ropade: "Förräderi, förräderi!"
Sedan kom [de tre männen]
    Eljakim, son till Chilkijaho, som var ledare över huset,
    och skrivaren Shevna
    och Joash, upptecknaren Asafs son,
till Hiskia med sina kläder sönderrivna [som ett yttre tecken på sorg] och berättade för honom befälhavarens (hebr. ravshakes) ord.
Och det hände när kung Hiskia hörde det att han rev sönder sina kläder och täckte sig själv i säcktyg och gick in i Herrens (Jahves) hus.
Och det skedde när kungen hörde orden i skriftrullen att han rev sönder sina kläder.
Och Chilkijaho, prästen och Achiqam och Achbor och Shafan och Asaja gick till profetissan Hulda (Chulda), hustru till Shallum, Tiqvas son, Charchas son klädkammarens väktare, och hon bodde i Jerusalem i det andra kvarteret, och de talade med henne.
eftersom de gjorde ditt hjärta mjukt och du ödmjukade dig inför Herrens (Jahves) ansikte när du hörde det som jag talade mot denna plats och mot dess invånare, att de ska bli ödelagda och förbannade (vanärade hebr. qlala) och du har rivit isär dina kläder och gråtit inför mitt ansikte, därför har jag även hört dig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och han bytte ut hans fångdräkt och han åt bröd inför honom oavbrutet alla hans livs dagar (så länge han levde).

2 Krönikeboken (6)

Israels kung och Joshafat, Juda kung, satt nu på var sin tron, klädda i sina skrudar. De satt på en tröskplats vid ingången till Samarias port medan alla profeterna profeterade inför dem.
Och Israels kung sade till Joshafat: "Jag ska dra ut i striden förklädd, men kläd dig du i dina egna kläder." Så förklädde sig Israels kung när de drog ut i striden.
Hon såg sig omkring, och se, då stod kungen där vid sin pelare, nära ingången, och befälen och trumpetblåsarna stod bredvid kungen, och allt folket i landet jublade och stötte i trumpeterna, och sångarna med sina instrument ledde hyllningssången. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: "Sammansvärjning! Sammansvärjning!"
När kungen hörde lagens ord, rev han sönder sina kläder.
Och Hilkia och de som kungen hade utsett gick till profetissan Hulda, hustru till Shallum, klädkammarvaktaren, som var son till Tokehat, Hasras son. Hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne så som de hade blivit tillsagda.
Eftersom ditt hjärta veknade och du ödmjukade dig inför Gud när du hörde hans ord mot denna plats och mot dem som bor här, ja, eftersom du ödmjukade dig inför mig och rev sönder dina kläder och grät inför mig har jag också hört dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

Esra (2)

När jag hörde detta rev jag sönder mina kläder och min mantel och slet av hår från mitt huvud och mitt skägg och satt ner i förfäran.
Vid tiden för aftonoffret reste jag mig upp från min fasta, med mina kläder och min mantel sönderrivna och jag föll på mina knän och spred ut mina händer till Herren min Gud (Jahve Elohim)

Nehemja (1)

Varken jag eller mina bröder, inte mina tjänare eller de väktare som följde mig, ingen av oss tog av sig sina kläder, alla som gick till vattnet [hämtade dricksvatten i Gihonkällan som var Jerusalems dricksvattentäkt] hade sina vapen med sig.

Ester (2)

När nu Mordochaj [Esters fosterfar, se Est 2:7] fick veta allt som hade gjorts (bestämts), rev han sönder sina kläder och satte sig i säck och aska och gick till stadens mitt och ropade med hög, ljudlig och bitter röst. [Att sätta sig i säck och aska är ett vanligt uttryck för sorg, även det bittra ropandet.]
Esters jungfrur och kammartärnor kom och berättade det för henne, och drottningen tog mycket illa vid sig och hon skickade en skrud för att klä Mordochaj och ta ifrån honom hans säcktyg, men han accepterade inte detta.

Job (3)

Psaltaren (4)

De delar mina kläder mellan sig
    och kastar lott om min klädnad.
Dina kläder doftar [underbart] som myrra, aloe och kassia (kanel);
    från smyckade palats (elfenbenspalats) [hörs musik från] stränginstrument som gläder dig!
    [Tre aromatiska oljor som alla framställdes från träd. Myrra och kanel var ingredienser till templets smörjelseolja, se 2 Mos 30:22–24, se även Ords 7:17; Höga V 4:14.]
De ska förgås,
    men du står kvar.
De slits ut som ett plagg,
    som kläder ska du ta av dem och byta ut (förändra) dem.
Låt det bli för honom som manteln han tar på sig
    och som gördeln som han omger sig med hela tiden.

Ordspråksboken (4)

Kan man bära eld (brinnande ved) i famnen
    utan att kläderna tar eld?
[Domaren säger till fordringsägaren:]
Ta kläderna (manteln) från den som gått i borgen för en främling,
    panta vad han har då han är säkerhet för en okänd (en främmande kvinna). [Den som är dåraktig och tar på sig ansvaret för en främlings skulder, vars pålitlighet inte är känd, eller en äktenskapsbrytares, vars opålitlighet är känd, blir ansvarig även om det kostar honom hans mantel som pant.]
Som att ta av sig kläder en kylig dag [vilket gör att man fryser ännu mer]
    eller som att blanda vinäger och lut (natrium-karbonat)
    
    [som är en helt opassande blandning],
så är det att sjunga [glada] sånger
    till ett tungt (sorgset) hjärta.
[Domaren säger till fordringsägaren:]
Ta kläderna (manteln) från den som gått i borgen för en främling,
    panta vad han har då han är säkerhet för en okänd (en främmande kvinna).
    [Den som är dåraktig och tar på sig ansvaret för en främlings skulder, vars pålitlighet inte är känd,
    eller en äktenskapsbrytares, vars opålitlighet är känd, blir ansvarig även om det kostar honom hans mantel som pant.]

Predikaren (1)

Låt alltid din klädnad vara vit och låt inte olja saknas på ditt huvud.

Jesaja (13)

Sedan kom [de tre männen]
    Eljakim, son till Chilkijaho, som var ledare över huset,
    och skrivaren Shevna
    och Joash, upptecknaren Asafs son,
till Hiskia med sina kläder sönderrivna [som ett yttre tecken på sorg] och berättade för honom befälhavarens (hebr. ravshakes) ord.
Och det hände när kung Hiskia hörde det att han rev sönder sina kläder och täckte sig själv med säcktyg och gick in i Herrens (Jahves) hus [templet i Jerusalem]. [Till skillnad från Achas som vägrade be Herren om ett tecken, se Jes 7:12.]
Se, Herren Gud (Adonai Jahve) hjälper mig,
    vem vågar utmana mig?
De ska alla slitas ut som ett klädesplagg,
    mal ska förtära dem.
Lyft upp era ögon till himlarna!
    Se på jorden därunder!
    [Både universum och jorden som verkar så stabil ska en dag förgås.]
För himlarna ska skingras som rök (upplösas, tunnas ut och försvinna),
    och jorden nötas ut (trasas sönder) som en klädnad,
    och dess invånare ska dö som myggor.
Men min frälsning ska förbli för evigt,
    min rättfärdighet ska inte brytas ner (upphävas).
För mal ska äta dem som en klädnad
    och en larv ska äta dem som ylle,
men min rättfärdighet ska vara för evigt
    och min frälsning för alla generationer.
    [Ordagrant: till generationernas generation; dvs. till den sista av alla generationer.]
Vakna upp, vakna upp! [Var redo – det är dags nu!]
Klä på dig dina härlighetskläder Jerusalem,
    den heliga staden.
För inga fler oomskurna och rituellt orena ska fortsättningsvis komma in till dig.
Deras nät ska inte bli kläder,
    inte heller ska någon skyla sig själv med deras arbete.
Deras arbete är ett arbete i missgärning,
    ondskans handling är i deras händer.
Han bar [längtan efter] rättfärdighet som ett bröstpansar,
    och frälsningen (befrielsen) som en hjälm på sitt huvud.
Han tog på sig hämndens dräkt
    och bar svartsjuk kärlek som en mantel.
Herren uppfyller mig med stor glädje,
    och mitt inre fröjdar sig i Gud,
för han har iklätt mig frälsningens klädnad,
    och rättfärdighetens mantel.
Jag är lik en brudgum klädd med huvudklädnad,
    som en brud när hon bär sina smycken.
[Profeten öppnar med en fråga. Vem är det som plötsligt står framför honom från staden Botsra i Edom, se Jes 34:6? Jesaja får nu se Herren som en stridsman som återvänder till Sion, se Jes 63:2, 3; Nah 2:3; Upp 19:13.] Vem är det som kommer från Edom [söder om Döda havet]
    med högröda kläder från Botsra [betyder "fårfålla" eller "fästning"; en stad i Edom]?
Denne som är magnifik i sin dräkt,
    ståtlig i sin storhet och styrka?
– "[Det är] Jag som talar i rättfärdighet,
    mäktig att frälsa."
"Varför är din dräkt röd
    och varför ser din klädnad ut som att den varit nedtrampad i vinpressen?"
"Jag ensam har trampat min vinpress
    och av folket var det ingen som var med mig.
Jag trampade dem i min vrede,
    ja, jag trampade dem i min vrede
    och i mitt raseri förtrampade jag dem.
Blodet från deras hjärtan stänkte mot min klädnad
    så att jag sölade ner hela min dräkt.
Vi är alla orena (nedsmutsade) människor,
    våra så kallade rättfärdiga handlingar är som en nedsmutsad klädnad (använd dambinda),
och vi vissnar alla som löv,
    våra synder för oss bort som vinden. [Den hebreiska frasen som används här är beged ida, vilket ordagrant översatt är "tyg/klädnad menstruation". Bibeln liknar alltså våra egna rättfärdiga handlingar med en använd dambinda – så illa är det med vår egen rättfärdighet. Denna osmakliga liknelse visar hur detta verkligen inte är någonting vi ska skryta med inför Gud.]

Jeremia (4)

Och de var inte rädda och rev inte isär sina kläder, kungen och alla hans tjänare som hörde alla dessa ord.
Och det kom män från Shechem, från Shilo och från Samarien, 80 män som hade sina skägg avrakade och sina kläder sönderrivna och hade skurit sig själva, de hade matoffer och rökelse i sina händer för att föra det till Herrens (Jahves) hus.
Och jag ska tända en eld i Egyptens gudars hus och han ska bränna dem och bära bort dem i fångenskap. Och han ska vika ihop Egyptens land som en herde viker ihop sina kläder och han ska gå därifrån i frid (shalom).
Och han [Jehojachin] bytte ut hans fångdräkt och han åt bröd inför honom oavbrutet alla hans livs dagar (så länge han levde).

Hesekiel (14)

Och du tog av dina kläder och gjorde åt dig höga platser täckta med olika färger och du prostituerade dig på dem, det ska inte komma och inte vara så.
och du tar dina brokigt vävda kläder och täcker dem och placerar min olja och min rökelse framför dem.
Och jag ska ge dig i deras hand och de ska riva ner dina valv [välvda tempelbyggnader – hebr. gav] och bryta ner dina upphöjda platser och de ska klä av dig dina kläder och ta dina vackra juveler och de ska lämna dig naken och kal.
och den man som inte gör fel mot någon
    utan betalar sina skulder
och inte rövar,
    han ger sitt bröd till den hungrige
    och täcker den nakne med en mantel.
inte gör fel mot någon
    och tar inte ränta på ett lån
och stjäl inte
    utan ger sitt bröd till den hungrige
    och täcker den nakne med en mantel,
De ska ta av dig dina kläder och ta bort dina vackra smycken.
Sedan ska havets furstar stiga ner från sina troner och lägga bort sina mantlar och klä av sig sina dyrbart vävda kläder, de ska klä sig själva med fruktans skälvningar (hebr. chadar), de ska sitta på marken och darra av skräck (skälva av fruktan, chadar) hela tiden, de ska förskräckas (bedövas av terror – hebr. shamam) över dig.
Dedan var din handelsresande i dyrbara kläder till ryttarna.
När han nu hade avslutat mätningen av det inre tempelområdet, förde han mig ut till den port som låg mot öster. Där mätte han platsen runtom.
När de kommer in i den inre förgårdens portar, ska de ta på sig linnekläder. De får inte ha på sig något av ylle, när de gör tjänst i den inre förgårdens portar och inne i templet.
När de sedan går ut på den yttre förgården, till folket på den yttre förgården, ska de ta av sig de kläder som de gjort tjänst i och lämna kvar dem i helgedomens tempelkamrar och klä sig i andra kläder, så att de inte gör folket heligt med sina kläder.

Joel (1)

Riv sönder era hjärtan,
    inte bara era kläder
och vänd om till Herren (Jahve), er Gud (Elohim)
för han är barmhärtig (förlåtande, känner medlidande) och nådefull,
    sen till vrede och visar stor (överflödande) nåd (omsorgsfull kärlek)
    och han tar tillbaka det onda.
[Citat från 2 Mos 34:6, efter händelserna med guldkalven.]

Amos (1)

De lägger sig ner vid varje (alla) altare,
    på kläder tagna i pant,
och i sin Guds (Elohims) hus insuper de vinet från dem som är bötfällda (straffade för något brott).

Haggai (1)

Om någon bär helgat kött i sin mantelflik och med sin mantel råkar vidröra bröd eller något som är kokat eller vin eller olja eller någon annan mat, blir den då helig?" Prästerna svarar och säger: "Nej."

Sakarja (4)

Josua var klädd i smutsiga kläder [bokstavligen "stinkande kläder indränkta i dynga"] där han stod inför ängeln (budbäraren).
Ängeln sade till de [änglar] som stod runtomkring: "Ta av honom hans smutsiga kläder." Sedan sade han till Josua: "Jag har fritt förlåtit dig din synd och ska klä dig i festkläder."
Då sade jag [Sakarja]: "Sätt en ren turban på hans huvud." Så de satte en ren turban på hans huvud och klädde honom, under tiden stod Herren bredvid honom. [En turban eller mitra, symboliserar att prästen kunde föra folkets talan inför Gud i bön. På turbanens framsida stod texten "Helgad åt Herren", se 2 Mos 28:36.]
Även Juda ska strida mot Jerusalem. Folkens rikedomar runt omkring ska samlas ihop, guld, silver och dräkter i stor myckenhet.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.