0518a – אִם (im)

om


Typ: H:Cond
Hebreiska: אִם (im)
Ursprung: a primitive particle
Användning: 915 ggr i GT

Engelsk översättning

if
(and, can-, doubtless, if, that) (not), [phrase] but, either, [phrase] except, [phrase] more(-over i

Engelsk beskrivning

1) if
1a) conditional clauses
1a1) of possible situations
1a2) of impossible situations
1b) oath contexts
1b1) no, not
1c) if...if, whether...or, whether...or...or
1d) when, whenever
1e) since
1f) interrogative particle
1g) but rather


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (915 st)


Är det inte så att om du gör det som är gott (behagar Gud), då kan du lyfta din blick? Men om du inte gör det som är rätt, då lurar (väntar, ligger) synden vid dörren [som ett vilddjur]. Den vill (längtar efter att) dominera dig, men du måste råda (regera) över den."
Ligger inte hela landet framför oss? Skilj dig från mig, jag ber dig. Om du vill gå åt vänster, går jag åt höger, och om du vill gå åt höger, går jag åt vänster."
Jag ska göra dina ättlingar som dammkornen på marken. Om någon kan räkna jordens alla dammkorn, då ska din avkomma också kunna räknas.
Herren förde ut Abram [från tältet till den stjärnklara natten] och sade: "Blicka upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan!" Sedan sade han till honom: "Så talrika ska dina ättlingar bli."
Då föll Abraham ner på sitt ansikte och skrattade och sade i sitt hjärta: "Ska ett barn födas till honom som är 100 år gammal och ska Sara som är 90 år bli gravid?"
Han sade: "Min Herre (Adonai), om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare.
Nu vill jag gå ner och se huruvida de förtjänar förintelse så som ropet har kommit till mig. Om inte kommer jag att veta (få kunskap om) det."
Herren (Jahve) svarade: "Om det finns 50 rättfärdiga i staden Sodom så ska jag rädda hela platsen för deras skull."
Tänk om det fattas fem för att det ska bli 50 rättfärdiga, kommer du att förgöra hela staden för dessa fem människors skull?" Herren svarade: "Jag ska inte förgöra den om det finns 45 rättfärdiga där."
Då sade Abraham: "Herre, bli inte upprörd över att jag fortsätter fråga! Vad händer om det bara är 30 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 30."
Återbörda nu mannens hustru för han är en profet och han ska be för dig så att du ska leva, och om du inte återbördar henne ska du veta att du med säkerhet ska dö, du och allt som hör till dig.
Ge mig därför din ed (löfte) vid Gud (Elohim) att du inte agerar falskt (gör fel) mot mig, inte mot mina söner, inte mot mina sonsöner (barnbarn), utan i enlighet med den nåd (omsorgsfulla kärlek, hebr. chesed) som jag har visat (gjort mot) dig, så ska du göra mot mig och mot landet som du har vandrat omkring i."
Han talade med dem och sade: "Om det är er önskan att jag ska få begrava min döda i min närhet, så lyssna på mig och bönfall för min räkning inför Efron, Tsoars son,
Han talade till Efron så att folket i landet hörde det och sade: "Om du önskar, ber jag dig (vädjar) lyssna på mig, jag ska ge dig full betalning för fältet, ta emot det av mig och jag ska sedan begrava min döda där."
Om kvinnan inte är villig att följa med dig ska du vara fri från min ed. Det enda du (för alltid) ska lova är att inte föra tillbaka min son dit."
När hon hade gett honom att dricka sade hon: "Jag ska dra upp vatten till kamelerna också till dess att de har druckit" [En kamel kan dricka upp till 40 liter vatten vid ett och samma tillfälle, om 10 kameler ska dricka sig otörstiga betyder det att Rebecka kan ha dragit upp så mycket som 400 liter vatten. Det är alltså ingen självklarhet att hon skulle erbjuda sig detta.]
Mannen iakttog henne hela tiden och var tyst (förblev stilla) för att få veta om Herren (Jahve) hade gjort hans resa framgångsrik eller inte.
Man satte fram mat för att han skulle äta men han sade: "Jag vill inte äta förrän jag har framfört mitt ärende." Han (Laban) sade: "Tala"
Istället ska du gå till min fars hus och till mina släktingar och ta en hustru till min son."
Sedan ska du vara fri från din ed när du kommer till mina släktingar. Om de inte ger henne till dig ska du vara fri från min ed."
Idag kom jag till källan och sade: "Herre (Jahve), min herre Abrahams Gud (Elohim), låt nu den väg jag har gått vara lyckosam,
Om ni vill vara nådiga (visa omsorgsfull kärlek) och sanna (trofasta) [se vers 27] mot min herre så säg det, och om inte så säg mig det, så att jag kan gå till höger eller till vänster."
Barnen var oroliga i hennes livmoder (ordagrant sönerna slogs med varandra) och hon sade. "Om det ska vara så här, varför ska jag leva?" Och hon gick till Herren (Jahve) för att fråga.
så att du inte skadar oss, såsom vi inte har rört dig. Så som vi inte har gjort annat än gott mot dig och har sänt iväg dig i frid, så är du nu Herrens (Jahves) välsignade.
Se, jag är med dig och ska bevara dig vart du än går, och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska inte överge dig intill dess att jag har gjort vad jag har lovat dig." [Jakob hade inte ännu någon fru, men skulle bli far till tolv söner, nationen Israel, och finns med i släktledet för den utlovade Messias – Jesus.]
Och han sade. "Om Esau kommer till det ena lägret och slår det, då kan det andra lägret som är kvar fly."
Hans bröder sade till honom: "Skulle du verkligen regera över oss? Eller ska du råda över oss?"
Och de hatade honom ännu mer på grund av hans drömmar och hans ord.
De skickade iväg den speciella manteln och tog den till deras far och sade: "Vi har funnit denna. Vet du om det är din sons mantel eller inte?"
Men Onan visste att säden (barnet) inte skulle bli hans, när han därför gick in till sin brors hustru spillde han sädesvätskan på marken, så att han inte skulle ge avkomma till sin bror.
Han sade: "Jag ska skicka en killing från flocken". Hon svarade. "Vill du ge mig en pant till dess du sänder den?"
Härigenom ska ni prövas, så sant farao lever, ni ska inte gå härifrån om inte er yngste bror kommer hit.
Sänd en av er och låt honom hämta er bror och ni ska vara bundna för att era ord ska prövas, huruvida det är sanning i er, annars, så sant farao lever, är ni verkligen spioner."
om ni är ärliga män, låt en av era bröder vara bunden i fängelset, men gå ni och ta med er säd för hungersnöden i era hus,
Ruben talade till sin far och sade: "Du ska dräpa mina två söner om jag inte för honom tillbaka till dig. Ge honom i min hand och jag ska föra tillbaka honom till dig." [Ruben hade fyra söner, så hebreiskan antyder "två av mina söner".]
Om du sänder vår bror med oss ska vi gå ner och köpa dig mat,
men om du inte vill låta honom gå, kommer vi inte att gå, för mannen sade till oss: "Ni ska inte se mitt ansikte utan att ha er bror med er."
Jag ska vara garanten för honom. Från min hand ska du utkräva honom om jag inte för honom tillbaka till dig och ställer honom framför dig. Då ska jag bära skulden för det för evigt.
Deras far Israel sade till dem: "Om det måste vara så nu så gör detta. Ta av landets utvalda frukter i era väskor och ta med gåvor till mannen, lite balsam och lite honung, kryddor och myrra, nötter och sötmandel. [Ironiskt nog är det samma varor som fanns i karavanen som förde med Josef till Egypten, se 1 Mos 37:25, som nu förs ned som gåvor till Josef.]
Men du sade till dina tjänare: 'Om ni inte har den yngste brodern med er ner hit ska ni inte se mitt ansikte igen.'
och vi svarade: 'Vi kan inte gå ner om inte vår yngste bror är med oss, då ska vi gå ner, för vi får inte se mannens ansikte om inte vår yngste bror är med oss.'
Din tjänare blev en garant för ynglingen gentemot min far och jag sade: 'Om jag inte för tillbaka honom till dig ska jag bära skulden och skammen för min far för evigt.' [1 Mos 43:9]
Egyptens land ligger framför dig, se till att din far och dina bröder bor i den bästa delen av landet. Låt dem bo i Goshens land. Om du vet om (känner till) några duktiga män ibland dem, så gör dem till chefer över min boskap."
Josef svarade: "Kom hit med er boskap. Jag ska ge er bröd för boskapen om pengarna är slut."
När det året gått till ända kom de till honom ett andra år och sade till honom: "Vi vill inte undanhålla för vår herre hur alla våra pengar är spenderade, och småboskapen och boskapshjordarna är min herres. Ingenting är kvar i min herres åsyn förutom våra kroppar och vår mark.
Tiden närmade sig när Israel [Jakob] måste dö och han kallade på sin son Josef och sade till honom: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i dina ögon, lägg, jag ber dig, din hand under min höft och agera välvilligt och trofast med mig. Jag ber dig, begrav mig inte i Egypten.
När sorgedagarna var över talade Josef till faraos hus och sade: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i era ögon, tala då, jag ber er, i faraos öra och säg:
Han sade: "När ni hjälper de hebreiska kvinnorna vid förlossningen ska ni se efter om det är en pojke eller flicka. Är det en pojke så döda honom, är det en flicka så låt henne leva."
[Herren sade:] "Om de inte tror eller bryr sig om det första tecknet [med staven], så kanske de tror det andra tecknet [med handen].
Men om de inte tror på dessa två tecken eller lyssnar på dig, så ska du ta lite vatten från Nilen och hälla det på torra landet (marken). [Detta blir det tredje tecknet.] Då ska vattnet från floden förvandlas till blod på torra land." [Två olika hebreiska ord för "torrt land" används i denna vers. Det första är det generella ordet som används i skapelsen och när israeliterna korsar Röda havet och Jordan torrskodda. Det sista används bara här och i Ps 95:5, där det används om hur Gud är större än alla avgudar.]
Men om du vägrar låta dem gå, då ska jag slå (drabba) hela ditt land med grodor." [Gudinnan Heket associerades med grodorna. Hon ansvarade för barnafödande, skapelse och att spannmålen växte. Som en vattengudinna var fertilitet och särskilt den senare delen av graviditeten och födandet viktiga delar av hennes ansvar. Hon ansågs vara Khnums hustru. Khnum gjorde människan av lera på sin drejskiva och sedan inblåste Heket livsanden i leran innan hon placerade den i kvinnans livmoder. Khnum och Hapi var källan till liv medan Heket var garanten för kommande generationer så att livet inte tar slut.]
Om något hushåll är för litet för ett lamm [om man är färre än tio personer], så ska mannen och hans närmsta granne dela på ett lamm. Beroende på hur mycket varje person äter och antal familjemedlemmar ska ni beräkna hur många som kan dela på ett lamm.
Varje förstfödd åsna ska du lösa ut med ett lamm, och om du inte löser ut det ska du bryta av dess nacke. Men du måste lösa ut varje förstfödd son bland dina söner. [När det handlar om djuren är det alltså valfritt att lösa ut ett förstfött djur eller inte, men när det gäller människorna finns inte den valmöjligheten. Jesus är den som löser ut oss alla om vi låter oss bli utlösta.]
Han [Mose] sade: "Om du hör Herren (Jahve) din Guds (Elohim) röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren (Jahve) din läkare." [Detta är det första av förbundsnamnen som Herren låter Israels barn få veta. Det sker i den andra månaden i den judiska kalendern som är Ijar. Det är intressant att frasen "Jag Herren din läkare" (hebr. ani Jahve Rafa) består av tre ord. Den första bokstaven i varje ord är de tre bokstäverna Alef, Jod och Resh – Ijar. Frasen är en akronym för just månaden Ijar!]
Då sade Herren (Jahve) till Mose: "Jag ska låta det regna bröd från himlen åt er. Folket ska gå ut och samla ett dagsbehov för varje dag, så jag kan pröva dem, om de vill vandra efter min undervisning (hebr. Torah) eller inte.
Han gav platsen namnet "Massa" och "Meriva", eftersom israeliterna hade stridit [mot Mose och Gud] och eftersom de frestat (prövat) Herren, och sagt: "Är Herren med oss eller inte?" [Ordet "Massa" betyder fresta och pröva. Ordet "Meriva" betyder strida, provocera.]
Om du gör detta (på det sätt) som Gud (Elohim) har befallt dig, ska du kunna uthärda (klara av arbetsbördan) och alla dessa människor ska gå till sin plats i frid (shalom, tillfreds med lösningen på sina problem).
Och nu, om ni noggrant lyssnar till mig och håller mitt förbund, då ska ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk, för hela jorden är min
Inte en hand får röra det [att röra vid en död kropp gjorde en person oren, se 4 Mos 5:2], utan blir stenad eller genomborrad, oavsett om det är ett djur eller en människa, ska det inte leva. När shofaren (vädurshornet) ljuder, ska de komma till berget."
Och om du gör ett altare till mig av sten, ska du inte bygga det av huggna stenar, för om du rör det med ett verktyg har du förorenat det.
Om du skulle förlåta deras synd ... men om du inte gör det, utplåna mig från boken du skriver i." [Första delen av meningen är inte fullständig, den avslutas inte. Det är en "aposiopesis", som förstärker att det blir en känsloladdad tystnad. Det verkar som om Mose börjar fundera på vad människorna skulle kunna ge tillbaka till Gud om han förlåter deras synd? Eftersom det inte finns någonting vi kan göra för att förtjäna förlåtelse så fortsätter i stället Mose med det andra alternativet – utplåna mig från din bok.]
Därför ber (vädjar) jag till dig: Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, visa mig nu dina vägar så att jag kan känna (vara intimt förtrogen med) dig till slutet (för evigt, hela vägen, fullt ut) och finner nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, och betänk att denna nation är ditt folk."
Och han sade till honom: "Om ditt ansikte (din närvaro) inte går med oss, så för oss inte upp dit.
Och han sade: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon Herre (Jahve), jag ber dig (vädjar), låt Herren (Jahve) gå i vår mitt, för det är ett styvnackat folk, och förlåt våra överträdelser och synder, och ta oss som din arvedel."
Det förstfödda av en åsna ska du lösa ut med ett lamm, och om du inte vill lösa ut den ska du bryta av dess nacke. Allt förstfött av dina söner ska du lösa ut. Och ingen ska komma tomhänt inför mig.
Men om molnet inte höjde sig, bröt de inte upp, de vandrade inte framåt förrän den dag det höjde sig.
Om hans offer är ett brännoffer från hjorden, ska han offra ett felfritt djur av hankön. Han ska offra det vid ingången till församlingens mötestält till nåd (till behag, villkorad nåd – hebr. ratson) inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och om hans offer är från småboskapen, från fåren eller från getterna som ett brännoffer, ska han föra fram ett felfritt djur av hankön.
Och om brännoffret till hans offer till Herren (Jahve) är från fågel, ska han föra fram sitt offer av duvor eller av unga turturduvor.
Och om offret är ett matoffer bakat i en panna ska det vara av fint mjöl, osyrat och ringlat med olja.
Och om ditt offer är ett matoffer bakat i en stekpanna ska det göras med fint mjöl med olja.
Och om du offrar ett matoffer av din förstlingsfrukt till Herren (Jahve), ska du offra gröna ax (omogen säd) som är torkade (rostade) i eld liksom fullt mogna ax.
Och om hans offer är ett shalomoffer (gemenskapsoffer) om han offrar det från hjorden, oavsett om det är ett handjur eller hondjur, ska det vara felfritt (rent, hebr. tamim) inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och om hans offer till shalomoffer till Herren (Jahve) kommer från småboskapen, oavsett om det är ett handjur eller hondjur, ska det vara felfritt (rent, hebr. tamim) inför Herrens (Jahves) ansikte.
Om han offrar ett lamm som sitt offer, ska han offra det inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och om hans offer är en get ska han offra den inför Herrens (Jahves) ansikte.
Om prästen som är smord gör synd efter folkets synd, låt honom föra fram för den synd varmed han har syndat, en ung felfri (ren – hebr. tamim) oxe till Herren (Jahve) som ett syndoffer.
Om hela Israels församling (menighet) syndar oavsiktligt, och detta göms undan från församlingens ögon, och de har gjort någonting (en sak) mot någon av Herrens (Jahves) tydliga befallningar angående de ting som inte borde göras, och är skyldiga,
Och om någon person (ordagrant en själ) syndar oavsiktligt när han gör någonting (en sak) mot någon av Herrens (Jahves) tydliga befallningar angående de ting som inte borde göras, och är skyldig,
Och om han för fram ett lamm som syndoffer ska han föra fram ett felfritt (tamim) hondjur.
Och om en själ syndar och hör rösten som svär (avlägger en ed) och är ett vittne som har sett eller känner till om det, om han inte säger något, då ska han bära hans synd.
Och om han inte kan föra fram ett lamm, då ska han föra fram för sin överträdelse som han har begått, två duvor eller två turturduvor till Herren (Jahve), en som skuldoffer och den andra som brännoffer.
Men om han inte har möjlighet att föra fram två duvor eller två turturduvor, då ska han som har syndat föra fram som sitt offer en tiondels efa av fint mjöl som ett syndoffer, han ska inte hälla någon olja på det, inte heller ska han lägga någon rökelse på det, för det är ett syndoffer.
Och om en själ syndar och begår något av dessa ting som är förbjudna att göra av Herrens (Jahves) förordningar (ordagrant "saker inristat"), även om han inte kände till det är han skyldig och ska bära sin överträdelse.
Men lerkärlen som blivit nersölade ska krossas, och om det är ett kopparkärl som blivit nedsölat ska det både bli skurat och sköljt i vatten.
Om han offrar det som en tacksägelsegåva, då ska han offra det med tacksägelseoffret, osyrat bröd blandat med olja, och osyrade kakor smorda med olja och stekta kakor av fint mjöl blandade med olja.
Men om offret som han offrar är en ed eller ett frivilligt offer, ska det ätas samma dag som det offras och på morgonen ska det överblivna ätas.
Men om något av köttet från hans shalomoffer äts på den tredje dagen, ska ingen nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) ges [offret accepteras inte], det ska inte tillräknas honom som offrar, istället ska det vara en styggelse och den personen (den själ) som äter av det ska bära sin synd.
Men om hon föder en flicka ska hon vara oren två veckor som under sin menstruation och 66 dagar ska hon fortsätta med sin blodrening.
Om hon inte kan föra fram ett lamm ska hon föra fram två duvor eller två unga turturduvor, den ena som brännoffer, den andra som syndoffer och prästen ska bringa försoning för henne och hon ska vara ren. [Det var detta offer Jesu mor Maria (Miriam) offrade, se Luk 2:22‑24.]
Om den ljusa fläcken blir vit i huden på hans kropp och inte ser djupare ut än huden och om håret på den inte blir vitt, då ska prästen stänga in (isolera) honom som har fläcken i sju dagar. [Den initiala tiden för karantän var alltid en vecka när inte orsaken till sjukdomen inte var uppenbar.]
Men om sårskorpan sprider ut sig i huden efter det att prästen har synat honom för hans rening, då ska han synas av prästen en andra gång.
Och om svampinfektionen (möglet) sprider ut sig på huden och svampinfektionen (möglet) täcker hela hans hud som har fläcken, från hans huvud till hans fötter, oavsett var prästen ser (undersöker),
Men om prästen ser på (undersöker) den och ser att där inte finns några vita hår och om det inte är lägre än huden men är mörkare, då ska prästen stänga in (isolera) honom i sju dagar.
Och om det sprider ut sig i huden ska prästen förklara honom oren, det är en plåga (sjukdom).
Men om de ljusa fläckarna stannar på sin plats och inte breder ut sig är det en böld och prästen ska förklara honom ren.
Men om prästen ser på (undersöker) den och ser att där inte finns några vita hår och att det inte är lägre än huden men är mörkare, då ska prästen stänga in (isolera) honom i sju dagar.
Och prästen ska se på (undersöka) honom den sjunde dagen, och om det har spridit ut sig över huden ska prästen förklara honom oren. Det är en fläck med svampinfektion (mögel).
Och om den ljusa fläcken stannar på sin plats och inte sprider sig i huden men är lite mörkare, då är det en upphöjd böld och prästen ska förklara honom ren, för det är en inflammation i bölden.
Men om fjällen sprider ut sig på huden efter tvättningen,
Men om fjällen när han ser dem har stannat och det finns svarta hår som vuxit upp där, då är fjällen botade, han är ren och prästen ska förklara honom ren.
Och han vars hår faller av från delar av hans huvud mot ansiktet, han är pannskallig, men han är ren.
Men om prästen ser på (undersöker) och ser att fläcken inte har spridit sig i klädnaden, varken i det vävda eller i det stickade eller i någonting av skinn,
Men om prästen ser på (undersöker) och ser att fläcken har mörknat efter att den har tvättats, då ska han riva ut den ur plagget eller ur skinnet eller ur väven eller ur det stickade.
Och om det fortfarande syns i klädnaden eller i det vävda eller i det stickade eller i någonting av skinn, då är det en fläck som sprider sig. Du ska bränna det som har fläcken med eld.
Och om han är fattig och inte kan ge så mycket då ska han ta ett lamm som skuldoffer som ska viftas för att bringa försoning för honom och en tiondels fint mjöl blandat med olja som ett matoffer och ett mått olja.
Och om fläckarna kommer tillbaka igen och visar sig i huset efter det att han har tagit bort stenarna och efter att han har skrapat huset och efter att det är putsat,
Och om prästen kommer in och ser på (undersöker) den och ser att fläcken inte har spridit sig i huset efter att huset blivit putsat, då ska prästen förklara huset rent eftersom fläcken är botad.
Och om det är på hennes säng eller någonting som hon suttit på, när han rör det är han oren till kvällen.
Och om någon man ligger hos henne kommer hennes orenhet över honom, han ska vara oren i sju dagar, och hela sängen som han legat på ska vara oren.
Men om hon blir ren från sin blödning ska hon räkna sju dagar och sedan ska hon vara ren.
Om han inte tvättar sina kläder och badar sin kropp, kommer han att bära på skuld.
Om det äts på tredje dagen, är det avskyvärt och ger inte nåd (blir inte välbehagligt, villkorad nåd – hebr. ratsa).
Om folket i landet ser mellan fingrarna med den mannen när han ger ett av sina barn åt Molok och inte dödar honom,
Men om han inte har möjlighet att återbörda det till honom, då ska det som är sålt förbli hos honom som köpte det till jubelåret, och under jubelåret ska det återlämnas och han ska återvända till sin besittning.
Om det inte återlöses inom ett fullt år, ska huset som finns i staden med stadsmur för alltid bli kvar i köparens ägo genom hans generationer. Det ska inte återlämnas vid jubelåret.
Om det är många år efter ska han ersätta priset för hans återlösning från hans köpeskilling.
Om det bara återstår några år till jubelåret, då ska han räkna med honom och efter antalet år ska han ge honom priset för hans återlösning.
Och om han inte blir återlöst under dessa år då ska han lämna vid jubelåret, både han och hans barn med honom.
Om ni vandrar i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och håller (vaktar, skyddar) mina budord (tydliga befallningar) och gör dem,
Men om ni inte vill lyssna till mig och inte vill göra alla dessa budord (tydliga befallningar),
och om ni föraktar mina förordningar (ordagrant "saker inristat") eller om er själ avskyr mina domar så att ni inte gör alla mina budord (tydliga befallningar) utan bryter mitt förbund [som jag ingick på Sinai berg],
Och om ni trots detta inte vill lyssna på mig, då ska jag straffa er sju gånger värre för era synder.
Om ni vandrar i motstånd (lever i uppror, fientligt – hebr. qeri) mot mig och inte lyssnar till mig [är apatiska och likgiltiga], ska jag ge sju gånger mer plågor [straffdomar] över er för era synder.
Om ni inte låter mig förändra er med dessa ting utan vandrar i motstånd (lever i uppror, fientligt) mot mig,
Och om du inte trots allt detta vill lyssna till mig utan vandrar i motstånd (lever i uppror) mot mig,
Och om det är en kvinna,
    ska din uppskattning (värdering) vara 30 shekel [motsvarar 0,3 kg silver].
Om det gäller någon från 5 års ålder till 20 års ålder,
    ska uppskattningen (värderingen) vara 20 shekel för pojkar
    och 10 shekel för flickor.
Och om det är från 1 månad gammal till 5 års ålder,
    ska uppskattningen (värderingen) vara 5 shekel silver för pojkar
    och 3 shekel silver för flickor.
Och om det är från 60 års ålder och uppåt,
    ska uppskattningen (värderingen) vara 15 shekel silver för män och 10 shekel silver för kvinnor.
Men om det är någon som är fattigare än uppskattningen (värderingen),
    då ska han komma inför prästen, och prästen ska värdera honom. Efter hans förmåga som avlagt eden ska prästen värdera honom.
Och om det är ett djur som man för fram offer med till Herren (Jahve), allt som någon ger av sådant till Herren (Jahve) ska vara heligt.
Han ska inte ändra det, inte byta ut det ett gott mot ett ont eller ett ont för ett gott. Men om han alls skulle byta ett djur mot ett djur, ska det och det utbytta (båda djuren) vara heligt.
Om det är något orent djur som man inte offrar något offer till Herren (Jahve) med, då ska han visa djuret för prästen.
Men om han alls vill lösa det ska han lägga till en femtedel av det uppskattade värdet.
Och om han som helgar det vill lösa sitt hus ska han lägga till en femtedel av silvret på det uppskattade värdet och det ska vara hans.
Och om en man ska helga en del av sitt fält av hans besittning till Herren (Jahve), då ska uppskattningen göras i förhållande till dess gröda. En chomer korn ska värderas till 50 shekel silver.
Om han helgar sitt fält från jubelåret, ska värderingen gälla.
Men om han helgar sitt fält efter jubelåret ska prästen beräkna åt honom pengarna efter antalet år som återstår till jubelåret, och det ska dras av från värderingen.
Och om han som helgat fältet på något sätt vill återlösa det, ska han lägga till en femtedel av pengarna för värderingen till det, och det ska garanteras honom.
Och om han inte vill återlösa fältet, eller om han har sålt fältet till en annan man, ska det inte återlösas igen.
Och om en man helgar till Herren (Jahve) ett fält som han har köpt som inte är hans besittning,
Bara förstlingen av djuren, som är Herrens (Jahves) förstling, ska ingen man helga, oavsett om det är en oxe eller ett får. Det är Herrens (Jahves).
Och om det är ett orent djur, då ska han återlösa det enligt dina uppskattningar och ska lägga till en femtedel därtill, eller om det inte återlöses ska det säljas enligt din uppskattning.
Och om en man skulle vilja återlösa av sitt tionde, ska han lägga till en femtedel av dess värde.
Han ska inte efterforska om det är bra eller dåligt och inte byta ut det, och om han byter ut det, då ska både det och det utbytta vara heligt, det ska inte återlösas.
Men om mannen saknar en återlösare till vilken betalningen för skulden kan ges, då ska återbetalningen vara Herrens (Jahves), ja prästens, vid sidan av baggen för försoning, med vilken försoning ska göras för honom.
Och prästen ska låta henne avlägga en ed och säga till kvinnan. "Om ingen man har legat med dig, och om du inte har gått åt sidan till orenhet, medan du varit under din man, ska du vara fri från detta bitterhetens vatten som orsakar förbannelse,
Och när han har låtit henne dricka vattnet, då ska det visa sig om hon är orenad och har agerat otroget mot sin man, genom att vattnet som orsakar förbannelsen kommer in i henne och blir bittert och hennes mage sväller upp och hennes lår faller av, och kvinnan ska bli en förbannelse bland sitt folk.
Men om kvinnan inte är orenad, utan ren, då ska hon bli rentvådd och ska bära säd. [Märkligt nog används ordet säd här, trots att det är mannens säd som befruktar kvinnans ägg.]
Och han sade:
"Hör (lyssna noga på) mina ord. Om det finns en profet ibland er
    gör jag Herren (Jahve) mig själv känd för honom i en syn,
    jag talar till honom i en dröm.
Alla som kommer nära, som kommer nära Herrens (Jahves) Tabernakel dör. Ska vi helt förgås?"
Den personen ska rena sig själv på den tredje dagen och den sjunde dagen och han ska vara ren. Men om han inte renar sig själv den tredje dagen och den sjunde dagen ska han vara (förbli) oren.
Då gjorde Mose en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon hade blivit biten av en orm, så fick han leva om han tittade på kopparormen. [I Joh 3:14-15 liknas synden vid denna giftorm, den finns inte bara omkring oss utan har också bitit oss. Jesus gjordes till synd och bar den på korset, men den som ser upp på honom i tro blir frälst, se Joh 6:40.
    Det hebreiska ordet för påle kan också översättas "banér" eller "fälttecken". Första gången det används är i 2 Mos 17:15 där Herren kallas "Jahve Nissi" – Herren är mitt banér. Detta sker efter Josuas seger över amalekiterna, då livet segrade över döden. På ett snarlikt sätt lyfte då Mose upp Guds stav i sina händer, när han bad på ett berg.]
Men om hennes far inte tillåter henne den dagen han hör henne (svära en ed), ska inga av hennes eder eller löften varmed hon binder sin själ vara giltiga, och Herren (Jahve) ska förlåta henne eftersom hennes far inte tillät henne.
Och om hon gifter sig med en man medan hennes ed gäller för henne, eller hennes förhastade uttalande på hennes läppar varmed hon bundit sin själ,
Men om hennes man inte tillåter henne samma dag som han hör om det, då ska han annullera hennes ed som gäller henne och hennes förhastade uttalande på hennes läppar varmed hon bundit sin själ, och Herren (Jahve) ska förlåta henne.
Och om en kvinna avlägger en ed i sin mans hus eller binder sin själ med ett löfte,
Men om hennes man annullerar dem den dagen han hör dem, vad som än kommer ut över hennes läppar, om det är en ed eller ett löfte som binder hennes själ, gäller det inte, hennes man har ogiltigförklarat dem, och Herren (Jahve) ska förlåta henne.
Men om hennes man tiger mot henne från dag till dag då låter han alla hennes eder gälla, och allt hon lovat gäller henne. Han har låtit det gälla eftersom han teg mot henne den dagen som han hörde dem.
Men om han vill annullera dem efter att han har hört dem [vid ett senare tillfälle än den dagen han först hörde dem], då ska han bära hennes överträdelse.
Och de sade: "Om vi har funnit nåd (chen, oförtjänt kärlek) inför dina ögon, låt detta land ges till dina tjänare som besittning, för oss inte över Jordan."
"Sannerligen ska ingen av de män som kom upp från Egypten, från 20 års ålder och uppåt, se det land som jag med ed lovade till Abraham, till Isak och till Jakob, eftersom de inte helhjärtat har följt mig,
men själva ska vi vara redo och rustade att dra ut framför Israels söner, till dess att vi har fört dem till deras plats, och våra små ska bo i befästa städer (som skydd) från landets invånare.
Och Mose sade till dem: "Om ni ska göra på detta sätt, om ni rustar er själva och går inför Herrens (Jahves) ansikte till striden,
Men om ni inte gör så, då har ni syndat inför Herren (Jahve), och ska veta att er synd hittar (kommer ikapp) er.
Och Mose sade till dem: "Om Gads söner och Rubens söner ska gå över Jordan med er, varje man rustad till strid inför Herren (Jahve), och landet ska underkuvas inför er, så ska ni ge dem Gileads land som besittning,
men om de inte vill gå över med er rustade till strid, då ska de ha sina besittningar i Kanaans land."
Men om ni inte driver ut landets invånare från framför er, då ska deras kvarleva bli som törnen i era ögon, och som taggar i era sidor, och de ska plåga er i landet som ni bor i.
Men om han slår honom med ett järnföremål så att han dör, då är han en mördare, mördaren ska ni låta dö.
Och om han slår honom med en sten i sin hand och han dör, då är han en mördare, mördaren ska ni låta dö.
Och om han stöter till honom av hat, eller kastar något på honom när han ligger i bakhåll, så att han dör,
Men om han stöter till honom plötsligt, utan fiendskap, eller kastar mot honom något utan att ligga i bakhåll,
Men om mandråparen vid något tillfälle går utanför fristadens gräns, till vilken han flytt,
Och när Israels söners jubelår kommer, då kommer deras arv att läggas till arvet hos den stam som de då tillhör, på det sättet kommer deras arv att tas bort från arvet till våra fäders arv."
"Inte någon av dessa män i denna onda generation ska se det goda landet som jag med ed lovade att ge till era fäder,
Om vi fortsätter att höra Herrens, vår Guds, röst kommer denna stora eld att förtära oss och vi kommer att dö! Varför ska vi låta det ske?
Och du ska komma ihåg alla de vägar som Herren din Gud (Jahve Elohim) har lett dig dessa 40 år i öknen, att han har ödmjukat dig (tvingade dig att böja dig ner) för att pröva dig, för att veta (ha intim förståelse för, kunskap om) vad som är i ditt hjärta, om du vill hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) eller inte.
Och det ska ske, om du glömmer Herren din Gud (Jahve Elohim) och vandrar efter andra gudar och tjänar dem och tillber dem, jag har varnat dig, att då ska du säkert förgås.
Det ska ske om ni lyssnar noga på mina budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) som jag befaller er idag, att älska Herren din Gud (Jahve Elohim) och tjäna honom med hela ditt hjärta och med hela din själ,
och förbannelsen om ni inte lyssnar till Herren er Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) utan vänder av från vägen som jag har befallt er idag och går efter andra gudar som ni inte känner.
om du bara lyssnar noggrant (ordagrant lyssnar, lyssnar) till Herren din Guds (Jahve Elohims) röst och håller (vaktar, skyddar, bevarar) och gör alla dessa budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot) som jag befaller er idag.
Detta ska vara prästernas legala del från folket, från dem som offrar ett offer, om det är en oxe eller får, som de ska ge till prästen – skuldran, de två kinderna och magen.
Om Herren (Jahve) din Gud (Elohim) utökar dina gränser, så som han svurit till dina fäder, och ger dig hela det land som han har lovat att ge till dina fäder,
Om staden svarar dig med frid (shalom) och öppnar sina portar för dig, då ska allt folk som finns därinne bli dina tvångsarbetare (skattskyldiga) och de ska betjäna dig.
Om de inte vill ingå fred med dig utan vill strida mot dig, då ska du belägra dem.
Och det ska ske att om du inte finner tillfredsställelse i henne, då ska du låta henne gå vart hon vill, men du får inte sälja henne för pengar. Du ska inte behandla henne som en slav, för att inte förnedra henne.
Om din broder inte är en nära släkting och du inte känner honom, ska du föra dem till ditt hus och de ska vara där till dess din broder kommer och frågar efter dem, då ska du ge tillbaks dem till honom.
Men om det är sant att man inte finner ungmöns tecken på jungfrulighet,
Men om mannen som finner ungmön som är trolovad ute på fältet, och mannen övermannar henne och ligger med henne, då ska endast våldtäktsmannen (mannen som låg med henne) dö.
När en man tar en hustru och äktar henne, och det sedan händer att hon inte finner nåd (oförtjänt kärlek) i hans ögon, eftersom han har funnit något oanständigt hos henne och skriver ett skilsmässobrev till henne och ger i hennes hand och skickar ut henne ur hans hus,
Om det är en fattig man ska du inte sova med hans pant,
då ska det ske att om den onde förtjänar att bli slagen, ska domaren tvinga honom att lägga sig ner och bli slagen framför hans (domarens) ansikte med det antal slag som ondskan förtjänar.
Om mannen inte vill ta sin brors hustru, då ska broderns hustru gå upp till de äldste i stadens port och säga: "Min mans bror vägrar att resa upp sin brors namn i Israel, han vill inte fullfölja sitt ansvar som bror till min make för mig".
Och det ska ske, om du lyssnar uppmärksamt på Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) röst, så att du håller (vaktar, skyddar) alla hans budord (klara tydliga befallningar – hebr. mitzvot) som jag befaller dig denna dag, för att Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska sätta dig högt över jordens alla länder.
Det kommer att ske om du inte vill lyssna till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst och hålla (vakta, skydda, bevara) alla budord (klara tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt dig denna dag, då ska dessa förbannelser drabba (ta över) dig:
Om du inte är noga med att göra (hålla, skydda) undervisningens alla ord som är nedskrivna i denna bok (bokrulle), så att du vördar (respekterar, högaktar) detta ärevördiga (respektingivande, tunga, fantastiska) och strålande (storslagna) namn, Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
Om någon av er som är förskingrade, befinner sig i de bortersta delarna av himlarna, därifrån ska Herren (Jahve) din Gud (Elohim) samla dig och därifrån ska han hämta dig.
Men om ditt hjärta vänder sig bort och inte vill höra, utan i stället dras i väg för att tillbe och tjäna andra gudar,
Hur ska en (person) kunna slå tusen,
    och två (personer) kunna driva tiotusen på flykten,
om inte deras Klippa hade överlämnat dem (fienderna) till döden
    och deras Herre (Jahve) hade gett det till dem? [5 Mos 28:25‑27]
Om jag vässar mitt glimmande svärd,
    och min hand tar tag i domen [Ps 7:13‑14],
ska jag verkställa hämnden på mina motståndare,
    och jag ska återgälda dem som hatar mig.
Männen sade till henne: "Om du dör, då dör vi också. Om du inte förråder oss ska vi visa barmhärtighet mot dig när Herren ger oss landet." [Männen går i borgen med sina egna liv.]
Och det ska ske att vem som än går ut på gatan genom dörren på ditt hus, hans blod ska komma över hans eget huvud, och vi ska inte hållas skyldiga, och vem som än är hos dig i huset, hans blod ska komma över våra huvuden om någon lägger sin hand på honom (skadar honom).
Men om du yppar något av detta ska vi vara oskyldiga (skuldfria) till den ed som du låtit oss svära."
Och det hände när Josua var vid Jeriko att han lyfte upp sina ögon och såg, och se, där stod en man mittemot honom med sitt svärd draget i handen. [2 Mos 3:2‑4:17; Dom 6:11‑23] Och Josua gick till honom och sade till honom: "Är du för oss eller för våra motståndare?"
Därför kan inte Israels söner stå framför sina fiender, de vänder ryggen mot sina fiender eftersom de har blivit förbannade. Jag ska inte vara med dig längre om du inte utrotar de förbannade ibland er.
Och Mose svor på den dagen och sade. 'Sannerligen, landet som dina fötter har trampat på ska vara ett arv till dig och till dina söner för evigt, eftersom du helhjärtat följde Herren min Gud (Jahve Elohim).'
Och Josua sade till dem: "Om du är ett stort folk gå då upp till skogen och hugg ner för dig själv där i perisséernas land och Refaim, eftersom Efraims bergsland är för trångt för dig."
för att jag genom dem ska pröva Israel om de ska hålla (vakta, skydda, bevara) Herrens (Jahves) vägar och vandra på dem som deras fäder höll (vaktade, skyddade, bevarade) dem eller inte."
Moabitiskan Rut sade: "Han sade även till mig att hålla mig nära hans arbetare ända tills hela skörden är bärgad."
Då sade Boas: "Välsignad är du av Herren (Jahve), min dotter! Nu har du visat ännu större nåd (trohet) än förut genom att inte springa efter unga män, vare sig fattiga eller rika. [För tredje gången förekommer det hebreiska nyckelordet chesed, se Rut 1:8; 2:20. Här framkommer ännu en nyans där nåden är frimodig och vågar ta initiativ till en fördjupad kärlek.]
Var kvar här i natt. [På nytt är författaren noga med ord så att det inte kan missuppfattas. Istället för "ligg här" väljs ordet "var här", samma ord som används när Rut säger att hon vill vara varhelst Noomi är, jämför Rut 1:16; 4:13.] Imorgon på morgonen [på en gång] ska jag ge honom möjlighet att få agera som en återlösare [och gifta sig med dig]. Om han vill det så får han göra det, men om han inte vill så lovar jag så sant Herren (Jahve) lever att göra det. Var kvar här tills det blir morgon. [Det är inte tryggt för dig att bege dig iväg nu mitt i natten.]"
Därför tänkte jag underrätta dig och säga: Förvärva det inför de som sitter här och de äldste av mitt folk. Vill du återlösa det, så återlös; men vill du inte återlösa, så säg till mig så jag vet det, för ingen annan än du har rätt att återlösa det, och jag är efter dig." [Drygt tio år tidigare hade Elimelek och Noomi flyttat från Betlehem till Moab på grund av svält, se Rut 1:1, 4. Innan familjen tog ett sådant drastiskt beslut, som också var fyllt av skam, hade Elimelek säkert gjort allt för att rädda situationen. Troligen hade han sålt sin åkermark till någon utanför familjen, se 3 Mos 25:30. Under svälttider stod åkermark inte högt i kurs, så de ekonomiska svårigheterna fortsatte. Han stod då inför två val: Sälja sig själv som slav, se 3 Mos 25:47‑55, eller flytta någonstans där det fanns mat. Han valde det sistnämnda och flyttade till Moab. Det hebreiska ordet mashar i vers 3 översätts ibland "sälja", men har också betydelsen att "överlämna". I sammanhanget här är det Noomi som överlämnar nyttjanderätten och ger tillåtelse för deras återlösare att köpa tillbaka den mark som hennes man Elimelek hade sålt. Enligt Mose lag säljs aldrig mark permanent eftersom den tillhör Gud, se 3 Mos 25:23. Någon i släkten kunde alltid köpa tillbaka marken. Vart femtionde år, då det var jubelår, återgår marken till den ursprungliga familjen, se 3 Mos 25:28.] Han svarade: "Jag vill återlösa det."
Och hon gav ett löfte och sade: "O Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), om du verkligen vill se på din tjänares lidande och komma ihåg mig och inte glömma bort din tjänare, men vill ge din tjänare en son, så ska jag ge honom åt Herren (Jahve) för hela hans liv, och ingen rakkniv ska komma på hans huvud." [Här är första gången Guds namn Herren Sebaot används. Jahve är Guds personliga namn. Sebaot är den feminina formen av det hebreiska ordet tsaba, som betyder armé, strid eller krig. I kombinationen av dessa två namn ser vi en allsmäktig och i allt kraftfull och mäktig Gud.]
Eli sade därför till Samuel: "Gå tillbaka och lägg dig. När Han ropar på dig så säg, tala Herre, din tjänare lyssnar." Samuel gick tillbaka och lade sig på sin plats.
Om du vandrar på mina vägar och håller fast vid mina stadgar och bud, så som din fader David gjorde, då ska jag också lägga till dagar till ditt liv."
Tishbiten Elia [hebr. Eliajahu betyder "Jahve är min Gud"], från Tishbe i Gilead [öster om Jordanfloden], sade till Ahab (Ahav): "Lika säkert som Herren (Jahve), Israels Gud, lever, honom som jag tjänar, så ska det de närmsta åren varken falla dagg eller regn tills jag säger det." [Ahab hade infört baalsdyrkan. Baal var en fruktbarhetsgud och herre över regnmolnen. Genom att säga att det inte ska regna utmanar Herren själva kärnan i den här falska religionen.]
Hon sade: "Så sant Herren, din Gud, lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu ett par vedpinnar, sedan ska jag gå hem och laga en sista måltid till mig och min son. När vi har ätit det kommer vi sedan att dö av svält."
Nu ber jag därför, gör en vadslagning med min herre, Assyriens kung, och jag ska ge dig 2 000 hästar om du kan klara din del att sätta ryttare på dem.
Jabes ropade (bad, åkallade) Israels Gud och sade:
    - Om du bara ville välsigna mig stort - utvidga mitt område (min gräns).- Låt din hand vara med mig (låt mig vara nära dig)- bevara mig från ondska, så att jag inte smärtar mig
Gud lät det ske som han begärde (önskade).
Om jag tillsluter (håller tillbaka) himlarna så att inget regn faller,
    eller om jag befaller gräshoppan att fördärva landet [landets grödor],
    eller om jag sänder pest (epidemier, plågor, sjukdomar) bland mitt folk,
[Övriga:]
Och där var de som gick upp från Tel-Melach, Tel-Charesha, Kerov, Addan, och Immer, men de kunde inte redogöra för vilka som var deras fäders hus (vilken släkt de kom ifrån) och deras säd (avkomma) huruvida de var israeliter eller inte.
Men om ni vänder om till mig och håller mina stadgar och gör dem (lever ut dem i era liv), då ska jag, även om ni är utspridda till himmelens yttersta gräns, samla ihop er därifrån och föra er tillbaka till den plats som jag har utvalt till boplats för mitt namn. [Nehemja går in i förbön på liknande sätt som Daniel gjort knappt 100 år tidigare, se Dan 9. Båda inleder sin bön med att bekänna synd, inte bara för sig själva utan för hela folket, se Dan 9:4‑7.]
och jag svarade kungen: "Om det synes gott för kungen och om din tjänare har funnit favör inför dig, sänd mig till staden i Juda där mina förfäder är begravda så att jag kan återuppbygga den."
Jag sade till kungen: "Om det behagar kungen, låt honom ge mig ett brev till ämbetsmännen på andra sidan Eufrat som gör det möjligt för mig att passera genom deras område till dess att jag ankommer Juda,
Nu var ammoniten Tovija med honom och han sade: "Det som de bygger ska en räv bryta ner, om den hoppar på deras stenmur."
Dessa var de som gick upp från Tel-Melach, Cherov-Addon (Cherov, den starke) och Immer, men de kunde inte redogöra för sina fäders hus, inte för sin säd (genealogi), huruvida de var israeliter.
Men jag varnade dem och sade till dem: "Varför övernattar ni framför muren? Om ni gör så en gång till, ska jag låta min hand straffa er." Från den dagen kom de inte mer på sabbaten.
Då förebrådde jag dem detta och förbannade dem, och några slog jag och drog i håret. Jag lät dem lova med ed vid Gud och sade: "Ni ska inte ge era döttrar åt deras söner, och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller åt er själva.
Om det behagar kungen, låt ett kungligt påbud gå ut från honom och låt det bli inskrivet i Persiens och Mediens lag, som inte kan upphävas, att Vasti aldrig mer får visa sig inför kung Ahasveros (Xerxes) igen, och kungen bör ge hennes kungliga status till någon annan som är mer värdig än hon.
Om det behagar kungen, låt det bli skrivet att de ska förgöras. Jag ska betala tiotusen talenter silver i handen till dem som handhar kungens affärer och föra det till kungens skattkammare." [Detta är en enorm summa som motsvarar två tredjedelar av rikets årliga skatteintäkter (utifrån den samtida grekiska historikern Herodotos uppgifter i sitt verk Historia, 3.95). Det är möjligt att Haman tänkte betala utifrån sina egna tillgångar, eller mer troligt, utifrån bytet från det judiska folket, se Est 4:7.]
Om du är tyst nu, så kommer befrielse och räddning för judarna från något annat håll, men du och din fars hus ska gå under. Det kan mycket väl vara så att du fått kungligt inflytande (blivit drottning) för en tid som denna."
Ester svarade: "Om det syns gott för kungen, må kungen och Haman komma idag till en bankett som jag har förberett för honom." [Här i vers 4 finns Guds namn JHVH kodat i de fyra orden som översatts "må kungen och Haman komma idag". Begynnelsebokstäverna formar framlänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahve, se även Est 1:20; 5:13; 7:7.]
att om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) inför kungens ögon och det behagar kungen att garantera mig min begäran och verkställa min önskan, låt kungen och Haman komma till en andra bankett som jag ska förbereda för dem, och i morgon ska jag göra som kungen har sagt."
Haman redogjorde för sin hustru Zeresh och alla sina vänner om allt som hade drabbat honom.
    Då sade hans visa män och hans hustru Zeresh till honom: "Om Mordochaj, inför vilken du har börjat falla, verkligen är en jude kommer du inte att kunna stå honom emot. Faktum är att du verkligen kommer att falla inför honom." [Detta är ett råd som stämmer överens med Guds löfte till Abraham, se 1 Mos 12:3.]
Då svarade drottning Ester och sade: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i dina ögon o kung och om det behagar kungen, låt mitt liv ges mig som min önskan och mitt folk på min begäran,
Hon sade: "Om det behagar kungen och jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i hans ögon, och om denna sak verkar riktig för kungen och om jag behagar hans ögon, låt det bli skrivet ett brev som återkallar beslutet av Haman, son till Hammedata, agagiten, som han skrev för att förgöra judarna som finns i alla kungens provinser,
Då sade Ester: "Om det behagar kungen, låt judarna i Susa garanteras att få göra även i morgon vad de har gjort enligt dagens dekret, och låt Hamans tio söner bli upphängda på pålar."
Men räck ut din hand och rör vid allt han äger. Då kommer du se att han förbannar dig rakt i ansiktet."
Men räck ut din hand och rör vid hans ben och kött [uttryck för hela personen, även hans psykiska hälsa, se Ords 14:30]. Då kommer du se att han förbannar dig rakt i ansiktet." [Identisk med Job 1:11 förutom "ben och kött".]
… Gud (Eloha)
När en människa dör, finns det då liv efter döden? I så fall ska jag under alla mina dagar [här på jorden] som är som en hård militärtjänst vänta på (ivrigt se fram emot) min vaktavlösning (då jag byter min klädnad, då jag skjuter nya skott och växer).
Ska de [mina förhoppningar] gå ner till bommarna för dödsrikets portar?
    Ska vi [mitt hopp och jag] sjunka ned tillsammans i stoftet?
"Var var du när jag lade jordens grund?
    Berätta, om du vet så mycket (har så stor insikt).
Förstår du hur stor jorden är? [Vilket Gud gör, se Job 28:24] Berätta [för mig], om du nu vet så mycket (har så stor insikt).
Känner du himlens lagar,
    kan du inrätta dem (göra så de gäller) på jorden? [De himmelska lagarna kan syfta på Guds moraliska lagar, men troligare är att det har att göra med de fysiska lagar som styr himlakropparnas rörelser och årstidernas växlingar på jorden, se 1 Mos 8:22. Sjustjärnorna är förknippade med våren och Orion med vintern.]
Skulle vildoxen (buffeln) vilja bli din tjänare?
Stannar han [villigt kvar] intill stallet (vid krubban) över natten?
Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran med töm,
    så den plöjer dina dalar [där den bördiga marken är i Mellanöstern]
    och följer efter dig?
Strutshonan (skrikfågeln) flaxar glatt (stolt) med sina vingar,
    men visar hennes vingar och fjädrar storkens ömhet [mot sin avkomma]? [De tre sista orden i meningen är i hebreiskan – vingspets, stork, fjäder. Det hebreiska ordet för stork är samma ord som för kärlek "khasidah". Poängen är att strutsen saknar föräldrainstinkt, medan storken karaktäriseras av det och är en symbol för en förälders omtanke och beskydd. Båda fåglarna benämns med deras beskrivande poetiska namn i stället för deras vanliga artnamn. Strutsen är känd för sitt dåliga föräldraskap, se Klag 4:3.]
Är det på din befallning som örnen svävar högt i skyn,
    och bygger sitt näste så högt?
Har du en arm [är du lika stark] som Gud,
    och dundrar din röst som hans?
[Om du fångar den?]
Skulle den komma med många böner,
    eller tala (vädja) till dig med mjuka ord?
Herre (Jahve), min Gud (Elohim), om jag har gjort detta;
    om mina händer bär på skuld (om jag har handlat fel),
om jag har gjort ont mot min vän eller plundrat (räddat) min fiende utan orsak.
    [Den sista delen kan tolkas som att orättfärdigt ha plundrat en fiende eller omedvetet ha hjälpt sin väns fiende.]
Om någon inte vill omvända sig,
    så slipar han sitt svärd,
    spänner han sin båge,
    
Även om en armé skulle omringa (belägra) mig,
    känner jag ingen fruktan (ska mitt hjärta inte frukta);
om ett krig bryter ut mot mig,
    så är jag trygg.
Om han kommer på besök,
    då talar han tomhet.
Hans hjärta samlar på ondska;
    när han går ut, sprider han det.'
Om vi hade glömt vår Guds (Elohims) namn [hans auktoritet, se Jer 23:27],
    och sträckt våra händer [i bön] till en främmande gud (El),
Om jag blev hungrig, skulle jag berätta det för dig [Israel],
    världen tillhör mig och allt som finns i den.
När du ser en tjuv är du belåten med honom,
    och din del är tillsammans med äktenskapsbrytare.
De vankar hit och dit efter mat.
    Blir de inte mätta stannar de uppe (hela natten).
När jag kommer ihåg dig
    på min bädd
    och under nattväkterna [plural]
begrundar (talar i låg ton till) dig. [Jos 1:8] [Judarna delade in natten i tre nattpass på vardera fyra timmar. Pluralformen indikerar flera pass, vakna timmar och sömnlösa nätter.]
Om jag hade sett någon synd i mitt hjärta,
    så skulle Herren (Adonai) inte höra.
När ni ligger ner i era fårfållor [när ni är hemma i säkerhet, eller när ni är stilla],
    då ska ni glittra och glänsa i silver och glänsande guld [ni har fått ett stort segerbyte],
    ni ska vara helt övertäckta precis som duvorna täcks av sina vingar!"
Om jag hade sagt: Så [här] vill jag förkunna [återge/resonera/uttala mig om detta],
    se, då skulle jag ha förrått en generation av dina barn (svikit dina söners släkte).
Har Gud (El) glömt att vara nådig,
    eller har han i sin vrede tillslutit sin barmhärtighet (ömsinta nåd)? [Barmhärtighet, hebr. rachamim, kommer från ordet rechem som betyder moderliv. Guds barmhärtighet liknas genom detta ord vid den ömsinta kärlek föräldrarna har till sitt ofödda barn som ännu är i mammas mage. Ordet "tillslutit" kan också i sammanhanget ha betydelsen att psalmisten Asaf i sin klagan och djupa oro undrar om det som är från Gud kanske ändå inte kommer att födas fram.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Se, han slog klippan så att vatten kom ut
    och strömmarna rann,
kan han också ge oss bröd att äta
    eller ska han förse sitt folk med kött? [2 Mos 16:2, 12‑13, 31]
När han slog dem skulle de ha frågat efter (sökt, tagit sin tillflykt till, närmat sig) honom
    och vänt om och sökt Gud (El) ärligt.
[B]
Hör mitt folk, jag ska tillrättavisa er,
    O, Israel om du ville lyssna på mig! [2 Mos 15:26]
Ska du göra under (tecken, mirakler) för de döda?
    Eller ska skuggorna (de dödas andar – hebr. rafaim) resa sig och tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) dig? Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Om hans söner (barn) överger min undervisning (hebr. Torah)
    och inte vandrar efter mina stadgar,
om de vanhelgar mina påbud
    och inte håller mina befallningar,
En gång har jag svurit (avlagt en ed) vid min helighet,
    förvisso ska jag inte vara falsk mot David (ändra på något som jag lovat honom).
Våra år varar i 70 år,
    eller med styrka, 80 år.
Likväl är deras stolthet [bästa år som en passerande storm] möda (hårt arbete) och fåfänga (tomhet, smärta, olycka);
    de är snabbt förbi och vi flyger bort.[Hebreiska ordet stolthet rohav är ovanligt, det kommer från verbet "att storma" och har betydelsen av att vara högmodig och arrogant uppblåst. Här finns också liknelsen att livet är som oväder som snabbt drar in och hastigt försvinner. Se även Pred 1:2.]
Han som formade örat,
    skulle han inte höra?
Han som formade ögat,
    skulle han inte se?
Om jag säger [tänker inom mig]: "Min fot vacklar",
    då upprätthåller mig din nåd (omsorgsfulla kärlek) Herre (Jahve).
För han är vår Gud (Elohim)
    och vi är folket i hans vård (hjord; på hans betesmark),
    en fårhjord (flock av småboskap) i hans hand [under hans ledning och beskydd].
    [Joh 10:27]

En varning

[Nu skiftar tonen i psalmen. Från glädjefylld tillbedjan till en varning från den Helige Ande, se Heb 3:7. Detta skärper tonen och visar allvaret i en sund gudsfruktan, se Ords 1:7. Vi påminns om att tillbedjan inte bara är sånger och ord, utan också lydnad. Om Gud ska vara vår herde, måste vi också följa honom.] Om ni ändå ville lyda honom i dag.
Därför svor jag i min vrede:
    'De ska aldrig komma in i min vila.' " [4 Mos 14:21‑23; 5 Mos 1:34, 35] [Denna psalm har ett allvarligt budskap. Både Paulus och Hebreerbrevets författare tar upp texten som ett varnande exempel, se 1 Kor 10:1‑10, 13; Heb 3‑4. Budskapet är att vi ska prisa Gud med glädje i sång och jubel, men också med vördnad. Anledningen är att vår Skapare och Herde är en allsmäktig och helig Gud. Psalmen påminner oss även om att tillbedjan och lydnad går hand i hand. Ord och handlingar hör ihop, se Jak 2:17. Det är viktigt att se förhållandet mellan den första delen i vers 1‑7 och varningen i vers 8‑11. Uppmaningen som inledde psalmen – att lova Gud – är något att verkligen hörsamma. Att sluta lovprisa Gud utgör det första steget till ett förhärdat och hårt hjärta. Den som vill bevara sitt hjärta, se Ords 4:23, gör väl i att alltid ödmjuka sig, prisa och lova Herren.]
En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.] Av (för) Salomo.
-om/images/bible/divider_ornament.png>
Om inte Herren (Jahve) bygger huset
    arbetar (sliter) de som bygger på det fåfängt (i tomhet; förgäves).
Om inte Herren (Jahve) bevarar (beskyddar; vakar över) staden,
    vaktar (vakar) väktarna fåfängt.
    [Deras insats blir misslyckad och är inte till någon nytta om inte Gud är med.]
Om du, Herre (Jah – kortformen av Jahve; betecknar att han alltid har existerat),
    skulle hålla fast vid (föra räkenskap över) våra synder,
    vem skulle då kunna stå inför dig [på domens dag]?
Jag har lugnat och stillat min själ (mitt inre),
    som ett avvant barn [tryggt och stilla] vilar i sin mors famn,
    som ett avvant barn [som inte längre rastlöst suger] är min själ i mig.
"Jag vill inte gå in i tältet till mitt hus,
    inte vila på min bädd,
inte heller vill jag ge mina ögon någon sömn,
    eller sluta mina ögonlock,
om dina barn håller mitt förbund
    och mina stadgar (hebr. edot) som jag ska lära (undervisa) dem,
då ska dina söner för evigt,
    sitta på din tron.
Om jag glömmer dig O, Jerusalem,
    låt min högra hand förvissna (glömma sin skicklighet, begåvning).
Låt min tunga fastna i gommen i min mun,
    om jag inte kommer ihåg dig,
om jag inte gör Jerusalem
    till min högsta glädje.
Även om jag går genom nöd (svårigheter, problem) så håller du mig vid liv (ger du mig liv, styrka och kraft);
    du sträcker ut din hand mot mina fienders vrede.
Din högra hand räddar (frälser) mig.
Om jag steg upp i himlen,
    skulle du vara där.
Om jag lägger mig (bäddar åt mig) i dödsriket (Sheol),
    så är du där.
[Följande fyra verser utlämnas ibland när psalmen reciteras, men de finns med i psalmen och ger en bakgrund till varför psalmen komponerades. Psalmisten har blivit sårad och sviken, utstått ondska från människor som hatar Gud och gör uppror mot honom. Mitt i detta kaos och motstånd, talar denna psalm om förtröstan, tacksamhet och en innerlig gudsnärvaro.] Om du bara ville döda de gudlösa, Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden]!
    Bort från mig, ni blodtörstiga!
Se (och se; se sedan) om det finns en fördärvlig (smärtsam) väg hos (i) mig [ett sätt som sårar dig och skadar mig],
     och led mig på den eviga vägen.
    [Den väg som leder till en evig fortsättning i gemenskap med Gud.]
Min son (mitt barn, min vän), om syndare frestar (lockar, förleder) dig,
    följ inte med dem (håll inte med om vad de säger, och längta inte att vara med dem).
Om de säger:
"Kom med oss,
    vi ska överfalla oskyldiga utan orsak.
Min son (barn, vän):
om du tar emot mina ord
    och bevarar mina bud inom dig,
om du söker efter den som efter silver
    och letar efter den som efter en gömd skatt,
När du lägger dig ska du inte vara rädd,
    när du ligger ner ska din sömn vara god.
Bråka (tvista) inte med någon utan orsak,
    när han inte har gjort dig något ont.
Han hånar (föraktar) de som ständigt är hånfulla
    (arroganta, nedlåtande, de som har som livsstil att vara översittare och förakta andra),
    men ger sin nåd (favör, gillande) till de ödmjuka.
När du går ska dina steg inte hindras (få kramp, vara fastbundna, bekymrade, bedrövade),
    när du springer ska du inte falla (snava).
De [ogudaktiga] kan inte sova om de inte gjort något ont,
    sömnen tas ifrån dem om de inte fått någon på fall.
Min son (mitt barn, min vän), om du gått i borgen för din granne,
    eller [förhastat] skrivit på ett avtal med en främling,
Kan man gå [barfota] på glödande kol
    utan att fötterna blir svedda?
Om du är vis, hjälper visheten dig,
    men om du hädar (föraktar, hånar) får du själv bära straffet [ensam bära konsekvenserna].
Redan ett barn (en ung man) visar sin karaktär genom sina handlingar,
    om de är rena och ärliga [eller falska].
För om du inte har medlen att betala,
    kommer de [indrivarna att även] ta ifrån dig sängen du ligger på.
Sätt en kniv på din strupe
    om du har stor aptit [behärska dig].
Mitt barn, om ditt hjärta (själ, sinne) fylls med vishet,
    då fylls också mitt hjärta av glädje.
Rädda (ryck bort) dem som släpas i väg mot döden,
    undsätt dem som förs bort till slakten.
På samma sätt ska du veta att vishet är ljuvligt för din själ (ditt liv),
    om du tar till dig den så finns en framtid för dig,
    och det du hoppas på (längtar efter) är inte förgäves.
Om din fiende är hungrig, ge honom mat att äta,
    och om han är törstig, ge honom vatten att dricka.
Även om du skulle stöta en dåre bland grynen i en mortel,
    skulle hans oförnuft inte lämna honom.
för rikedom (välfärd) [ofta mätt i mängden boskap] varar inte för evigt.
    Består en krona [makten i ett land] från generation till generation?
Om du har agerat dåraktigt (agerat utan att tänka) och upphöjt dig själv,
    eller om du medvetet planerat synd, lägg handen på munnen [sluta omedelbart].
Också om två ligger tillsammans, då har de värme,
    men hur kan den ensamme hålla sig varm?
Och om en man övermannar honom som är ensam,
    kan två stå emot honom,
och en tretvinnad tråd brister inte så snabbt (lätt).
Om du ser att den fattige förtrycks och att våldet förvränger rätten och rättfärdigheten i landet, ska du inte förvånas över detta. En auktoritet vakar över en annan auktoritet, och det finns ännu högre auktoriteter än dessa.
En arbetares sömn är god,
    vare sig han äter lite eller mycket,
men den rikes överflöd
    ger honom ingen ro att sova.
Om en man får hundra barn och lever många år, så att dagarna av hans år är många, men hans själ (aptit) inte har nog av det goda, och dessutom har han ingen grav. Jag säger att en för tidig födsel (ett missfall) är bättre än han (hans öde),
sedan skådade jag allt Guds (Elohims) arbete som människan inte kan utforska, arbetet som görs under solen. För även om en människa arbetar och letar för att förstå ska hon ändå inte kunna finna det. Även om en vis man tänker att han ska känna till (vara intimt förtrogen med) det, ska det inte vara (är det inte) möjligt för honom att finna det.
Om en ledares ande reser sig upp emot dig,
    lämna inte din plats,
    för mildhet stillar stora överträdelser.
Om järnet blir slött (trubbigt)
    och ingen skärper eggen
måste han använda mer kraft,
    men vishet lönar sig för vägledning [man tjänar på vishetens goda råd].
Om ormen biter innan den har blivit tjusad,
    har ormtjusaren ingen vinning.
[Vers 3‑4 formar en kiasm med moln (3a och 4b) och fallande träd och vind (3b och 4a):]
Om molnen är fulla av regn tömmer de sig själva över jorden,
och om ett träd faller åt söder eller åt norr, på en plats där träd faller,
så kommer det att ske.
Så din säd på morgonen,
    och avhåll inte din hand (från att så) på eftermiddagen [då det ofta blåser],
för du vet inte vilket som har framgång,
    om det är det ena eller det andra
    eller om båda ska bli lika bra.
För varje gärning (handling) ska Gud (Elohim) föra fram i domen,
    även det som är dolt (undangömt) – gott som ont. [Predikaren slutar där Ordspråksboken börjar – med en sund gudsfruktan, se Ords 1:7. Den som fruktar Gud kommer också att bry sig om hans budord. Den som fruktar Gud fruktar inget annat, men den som inte fruktar Gud fruktar allt annat. Den som fruktar Gud blir också fri från hämndbegär. Gud kommer att ge en rättvis dom och döma även det som skett i det fördolda, se 5 Mos 32:35; Rom 12:19.]
Om du inte vet det, du skönaste (vackraste) bland kvinnor,
    gå din väg framåt i flockens fotspår
och föd dina lamm
    bredvid herdarnas tält.
Jag besvär er ni Jerusalems döttrar, vid gasellerna och vid fältets hindar,
    att inte väcka, att inte oroa kärleken förrän den själv önskar.
Jag besvär er ni Jerusalems döttrar,
    vid gasellerna och vid fältets hindar,
att inte väcka, att inte oroa kärleken
    förrän den själv önskar.
Jag besvär er ni Jerusalems döttrar,
    om ni finner min älskade (raring), vad ska ni säga honom?
    Att jag är sjuk av kärlek.
[Bokens sjätte enhet består av ett tal enbart av kvinnan. Hon inbjuder mannen att komma med henne ut på landsbygden.]
Låt oss stiga upp tidigt (och gå) till vingårdarna.
    Låt oss se om vinet har knoppar,
om vinblommorna har öppnat sig
    och om granatäppelträden blommar.
    Där vill jag ge dig min älskade (raring).
Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken,
    floder kan inte svepa bort den.
Om en man erbjöd allt han ägde för att köpa kärleken,
    skulle hans erbjudande bli helt föraktat.
    [Sann kärlek kan inte köpas.]
Är hon en mur
    så bygger vi ett krön av silver [som förstärker muren].
Är hon en dörr
    så stänger vi till den med plankor av cederträ.
Kom nu och låt oss tala med varandra,
    säger Herren (Jahve).
"Även om era synder är röda som scharlakan,
    ska de bli vita som snö.
Även om de är röda som karmosin,
    ska de bli vita som ull.
Om ni är villiga och lyder (min undervisning),
    ska ni äta landets goda.
Men om ni vägrar och är upproriska,
    ska ni förtäras av svärdet."
För Herrens (Jahves) mun har talat.
Efter det att Herren (Adonai) har tvättat bort smutsen från Sions döttrar och har rensat bort Jerusalems blod från hennes mitt med domens ande och med brinnande ande,
I mitt öra... [hör jag] Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Med säkerhet ska många hus bli öde,
    även stora och fina (hus) ska sakna någon som bor i det.
Då sade jag: "Herre (Adonai), hur länge?" Han svarade:
Till dess städerna ligger öde
    och utan invånare,
husen är utan människor,
    och landet är fullständigt öde.
Efraims huvud är Samarien och Samariens huvud är Remaljahos son. Om du inte har tro ska du inte erfara det."
till undervisning och till vittnesbörd?" Säkerligen ska de tala enligt detta ord, som inte har något ljus.
Är inte Kalno [vid Tigrisfloden, se 1 Mos 10:10] som Karkemish [vid Eufrats, tillsammans representerar de norra Syrien]?
Är inte Arpad som Chamat [representerar centrala Syrien]?
Är inte Samarien som Damaskus [representerar södra Syrien]?[Dessa tre par av städer/regioner representerar hela Syrien. Den första staden/regionen i varje par är den södra följt av den norra i varje del. Karkemish besegrades senare av den egyptiska kungen Necho, men återtogs av Nebukadnessar, se även Jes 46:2. Chamat intogs av Assyrien 753 f.Kr. Damaskus nämns även i Jes 17:1‑3.]
Ska yxan förhäva sig (skryta) mot honom som svingar med den?
    Ska sågen förhärliga sig själv över den som sågar med den?
Som om en stav skulle förflytta dem som lyfter upp den,
    eller som om en gren lyfter upp honom som inte är trä.
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har svurit (avlagt en ed) och sagt:
"Sannerligen, som jag har tänkt ut, så ska det bli,
    och så som jag har avsett så ska det stå.
Väktaren svarar:
"Morgonen kommer, men även natten,
om ni ska fråga, fråga, återvänd, kom."
Och Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) uppenbarar sig själv i mina öron: "Sannerligen ska denna synd inte bli sonad av dig till dess du dör", säger Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot).
För så ska det vara mitt på jorden
    bland folken,
som när man slår av ett olivträd (vid skörd),
    som efterskörden när vinskörden är klar.
Har han slagit honom
    som han slog dessa som slog honom?
Eller är han slagen
    efter (i likhet med) slakten av dem som slaktades av honom?
Nej, när han har gjort marken slät,
    då kastar han ut dill och sprider kummin
och sår dit vete i rader
    och korn på dess bestämda plats
    och speltvete i dess kant,
Ni förvridna! Ska krukmakaren behandlas som lera? Ska föremålet säga till den som gjort det: "Han har inte gjort mig!", eller det formade säga till den som format det: "Han förstår inte!"
Tusen ska fly
    vid hotet från en,
vid hotet från fem
    ska ni fly,
till dess ni lämnas
    som en fyr på en bergstopp
    och som ett banér (flagga) på en kulle.
    [Som en påle utan någon flagga, se Jes 33:23; Hes 27:5.]
Nu ber jag därför, gör en vadslagning med min herre, Assyriens kung, och jag ska ge dig 2 000 hästar om du kan klara din del att sätta ryttare på dem.
Vet du inte (är du inte väl införstådd med)?
    Har du inte hört? Herren (Jahve) är en evig Gud (Elohim),
    skapare av hela världen (jordens ändar).
Han blir inte trött eller utmattad,
    hans förstånd är outrannsakligt (omöjligt att till fullo utforska).
Ska bytet tas från den mäktige
    eller de tillfångatagna bli befriade från segraren?"
Varför, när jag kom, fanns där ingen människa?
    Varför, när jag kallade, var det ingen som svarade?
Är min hand avkortad så att den inte kan återlösa [Jes 59:1]?
    Eller har jag ingen kraft att befria?
Se, med min tillrättavisning torkar jag ut havet [2 Mos 14:21],
    jag förvandlar floderna till öken [Jos 3:16],
deras fiskar blir strandsatta
    eftersom där inte finns något vatten och de dör av törst.
[I detta avslutande stycke, vers 10‑12 (som tematiskt hör ihop med Jes 52:13‑15) uppenbaras hur det är Guds vilja att hans smorde tjänare blir försoningsoffret. Även om Jesus korsfästes av onda människor var hans död på förhand bestämd av Gud, se Apg 2:22‑23. Jesus var ingen martyr och det var inte en olyckshändelse – Jesus var syndoffret för världens synd, se 3 Mos 7:1‑10. Jesus inte bara tog vår skuld utan blev vår skuld. Till skillnad från skuldoffret (3 Mos 5:14‑6:7), övertäckte han inte bara skulden utan bar bort den, se Joh 1:29.] Det var Herrens (Jahves) vilja att krossa honom [tynga ner honom med världens synd]
    – göra honom sjuk (svag).
Om hans liv blir (hans själ gör sig själv till) ett skuldoffer,
    ska han se sin säd [andliga ättlingar] (frön) och ett långt liv,
    och Herrens (Jahves) vilja ska förverkligas genom hans hand.
Då ska ni be och Herren (Jahve) ska svara.
    Ni ska ropa (desperat) och han ska svara: "Här är jag."
Om ni tar bort alla slags ok [som förtrycker människor],
    slutar att peka finger [hånar andra],
    och inte längre talar ondska (synd, lögn, förtal).
Om du på sabbaten avhåller din fot
    från att sköta dina affärer på min heliga dag
och kallar sabbaten din lust
    och hedrar (ärar) det som Herren (Jahve) håller heligt,
om du hedrar det och inte söker din egen njutning
    och inte går dina egna vägar
    eller sköter dina egna sysslor och inte ägnar dig åt tomt prat,
Herren (Jahve) har svurit vid sin högra
    och vid sin starka arm [vid sin kraft, se Jes 41:10]:
"Sannerligen jag ska inte längre ge din säd till mat åt dina fiender
    och främlingar ska inte dricka ditt vin som du har arbetat för.
Vem har hört något sådant?
    Vem har sett något sådant?
Kan ett land födas på en enda dag?
    Kan en nation komma till på ett ögonblick?
Så snart som Sion kom i barnsnöd
    födde hon fram sina söner.
Skulle jag låta fostret bli fullgånget
    och sedan inte låta det komma ut (födas)? Säger Herren (Jahve).
Skulle jag som gör fostret fullgånget
    sedan stänga livmodern? Säger din Gud (Elohim).
… sanning (trofasthet)
Nej, bara om ni verkligen ändrar era vägar och era gärningar.
    Om ni handlar rätt mot varandra (dömer rättvist),
"Tror ni verkligen att någon kan gömma sig på ett hemligt ställe så jag inte skulle kunna se honom?"
    säger Herren (Jahve).
"Vet ni inte att jag är överallt (Är det inte Jag som uppfyller himmel och jord)?"
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Är Efraim en kär son för mig?
    Är han ett barn som är gungat på knät?
För så ofta jag talar om honom,
    kommer jag fortfarande ärligt ihåg honom,
därför längtar mitt hjärta efter honom,
    jag ska sannerligen ha förbarmande över honom,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Om denna ordning upphör inför mitt ansikte,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
då ska också Israels säd upphöra
    att vara ett folk inför mitt ansikte i alla dagar.
Så säger Herren (Jahve): "Om himlarna därovan kan mätas
    och jordens grundvalar där nere kan utforskas,
då ska jag också förskjuta hela Israels säd
    för allt som de har gjort,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
… Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot)
Låt det inte drabba er, alla ni som passerar längs vägen.
    Kom se er omkring, se på mig!
Finns det någon smärta som kan jämföras med min smärta,
    det som har gjorts mot mig?
Herren (Jahve) har straffat (tillfogat) mig,
    på den dag då hans vrede brann (mot mig). [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. Den är storleksmässigt den längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. I denna vers börjar orden "låt det inte" med denna bokstav och förstärker att de som går förbi och ser ska låta sig varnas, undervisas, så att de inte gör samma misstag som judarna har gjort.]
Se, Herre (Jahve) och betänk
    mot vem du har gjort detta!
Ska kvinnorna äta sin livsfrukt,
    sina friska nyfödda barn?
Ska prästen och profeten slaktas,
    i Herrens (Adonais) helgedom? [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "Se" börjar med denna bokstav och förstärker vädjan till Gud att se den svåra situationen. Här ser vi också hur just frågorna återkommer, vilket är en viktig del av reaktionsfasen.]
Svara dem: "Så sant jag lever, säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve), jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död, utan föredrar att den ogudaktige vänder om från sin väg och lever. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Varför skulle ni välja att dö [när ni kan få leva], ni av Israels hus?"
För i min svartsjuka och i min vredes eld har jag talat: "Sannerligen, på den dagen ska det bli en stor skakning i Israels land,
Om Gilead ges till missgärning
    blir allt fåfängt,
i Gilgal offrar de till oxar,
    deras altaren ska bli stenhögar i fältens plogfåror.
[Den åttonde plågan i Egypten var gräshoppor, se 2 Mos 10.] Hör detta, alla ni gamla män
    och lyssna (ge ert öra) alla ni landets invånare.
Har detta någonsin hänt (ägt rum) i era dagar (under er livstid)
    eller ens under era fäders dagar (era förfäders livstid)?
Och likaså, vad är ni för mig Tyros och Sidon och Filistéens områden? Vill ni vedergälla mig något? Även om ni vill vedergälla mig något ska jag snabbt och smidigt skicka tillbaka den vedergällningen över era egna huvuden.
[Nu följer sju retoriska frågor, i inledningen liknades Gud vid ett rytande lejon som upphöjde sin röst, se Amos 1:2. Samma ord återkommer här i vers 4:]
Kan två vandra tillsammans, utan att vara överens om det? [Nej, självklart inte.]
Ryter ett lejon i skogen, när han inte har något byte? [Nej, självklart inte.]
Upphäver ett ungt lejon sin röst från sin lya, om han inte har tagit (fångat) något? [Nej, självklart inte.]
Om en shofar ljuder i en stad, är det inte så att invånarna bävar? [Jo!]
Om det sker ondska i en stad, har inte Herren (Jahve) med den att göra? [De första fem frågorna har ett underförstått nej som svar. Den sjätte frågan har ett ja som svar och den sista fanns det olika åsikter om. Amos samtid trodde inte att Gud skulle kunna tillåta att förödelse kom över deras stad. Gud förorsakar aldrig ondska men han kan tillåta den.]
Gå över till Kalne [troligtvis i närheten av Aleppo i norra Syrien] och se,
    och gå därifrån till det stora Chamat [nuvarande Hama, i centrala Syrien],
    gå sedan ner till filistéernas Gat,
är de bättre än dessa kungariken?
    Eller är deras gränser större än dina gränser?
Och det ska ske att om tio män finns kvar i ett hus ska de dö.
Springer hästar på klippor?
    Plöjer någon där med oxar?
Eftersom ni har förvänt rätten till galla
    och rättfärdighetens frukt till malört,
När de (gräshopporna) gjort slut på ätandet av landets gräs, sade jag: "Herre Herre (Adonai Jahve) förlåt, jag vädjar, hur ska Jakob stå (förbli stående, bevaras)? För han är liten.
Herren har svurit vid [sig själv, han som är] Jakobs stolthet. Jag ska aldrig glömma någon av deras [upproriska] handlingar.
Om de så gräver sig ner till dödsriket
    ska min hand ta dem där,
och även om de klättrar upp till himlarna
    ska jag föra ner dem. [Ps 139:7‑12]
Och om de gömmer sig själva på Karmels topp,
    ska jag söka och ta dem ut därifrån,
och om de gömmer sig för min åsyn i botten på havet
    ska jag befalla ormen och den ska bita dem.
Trots att de går i fångenskap framför sina fiender,
    ska jag där befalla svärdet och det ska slakta dem,
och jag ska hålla mina ögon på dem
    för ont och inte för gott.
Trots att du gör (bygger) ditt bo lika högt som örnens [bildligt för stolthet],
    och placerar det bland stjärnorna
    så ska jag slå ner det därifrån, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Om tjuvar kommer till dig,
    om rövare (kommer) på natten,
hur är du avskuren (ensligt placerad, en utsatt position),
    skulle de inte stjäla till dess de fått nog?
Om druvplockare kommer till dig
    skulle de inte lämna lite efterskörd [åt de fattiga]?
Är jag föränderlig, du Jakobs hus?
    Är Herrens (Jahves) Ande utan tålamod?
Är detta hans gärningar?
    Gör inte mitt ord gott mot den som vandrar upprätt?
Varför ropar du nu så högt?
    Finns det ingen kung hos dig?
Har dina rådgivare förgåtts,
    eftersom värkarna har gripit (övermannat) dig som en födande kvinna?
Och Jakobs kvarleva ska vara i mitten bland nationerna
    med mycket folk,
som ett lejon bland skogens vilddjur,
    som ett ungt lejon bland fårflockarna,
som om han går igenom (passerar) trampar ner och river i bitar,
    och där är ingen som kan rädda.
Så säger Herren (Jahve): "Fastän de är vid full styrka, ja de är många,
    så ska de bli nedslagna och försvinna bort,
och även om jag har plågat dig
    ska jag inte plåga dig mer.
Alla dina fästningar ska bli som fikonträd med den första skördens fikon,
    om de skakas faller de i munnen på dem som äter.
    [Ett fikonträd brukar ge tre skördar per år.]
För synen (visionen) måste vänta på sin bestämda tid.
    Den förkunnar om slutet och den ljuger inte (slår inte fel).
Även om den dröjer,
    vänta på den,
för den ska med säkerhet komma
    och den ska inte försenas."
Herre (Jahve) är din vrede (vänd) mot floder?
    Är din ilska upptänd mot floderna
eller din vrede mot havet?
    Eftersom du rider på dina hästar,
    dina vagnar med frälsning (räddning)?
Sedan frågade Haggai: "Om någon som är [ceremoniellt] oren genom en död kropp, rör något av detta ska det då anses som orent?"
    Prästerna svarade och sade. "Det ska vara orent."
"Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): 'Om du vandrar på mina vägar [är helt överlåten till mig] och håller mina bud [troget utför de prästerliga uppgifterna], då ska du få leda mitt hus och vakta mina tempelgårdar. Jag ska tillåta dig att komma och gå fritt bland de [änglar] som tjänar mig här. [Detta löfte ger prästen nu tillträde till Guds tronrum. I det gamla förbundet fick översteprästen bara komma in i det allra heligaste en gång per år, löftet nu är fritt inträde och direkt kommunikation med Gud på samma sätt som änglarna! Detta är en profetia om det som gäller när Jesus har uppstått från döden och därmed gjort det möjligt för dem som tar emot honom att få tillträde direkt till Gud. Förlåten brast i templet när Jesus gav upp andan och enligt 2 Pet 2:5 är vi ett heligt prästerskap när vi blir frälsta.]
De som är långt borta ska komma och bygga på Herrens (Jahves) tempel och ni ska veta att Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har sänt mig till er. Och det ska ske att ni verkligen ska höra och lyda Herren er Guds (Jahve Elohims) röst." [Upprepningen av frasen, se vers 13, betonar att det är Messias verk.]
Sedan sade jag till dem: "Om du tycker det är lämpligt, ge mig min lön, annars gör det inte." De vägde upp trettio silvermynt. [Priset för en slav, se 2 Mos 21:32. Det var den summan Judas Iskariot fick betalt för att förråda Jesus, se Matt 26:15.]
Om familjerna i Egypten inte drar upp och inte kommer, ska de inte ha något överflöd (torkan i brist på regn skapar svält), det ska bli en plåga som Herren slår nationerna med, som inte drar upp för att fira Lövhyddohögtiden. [I tusenårsriket, som beskrivs här, finns det fortfarande en fri vilja att lyda Gud eller låta bli. Men nu får det direkta konsekvenser att vara olydig. Jämför med Jes 65:20 där livet förkortas för dem som inte lever som Gud har tänkt. Detta är viktiga löften. Det betyder att det fortfarande finns en möjlighet att bli frälst även under tusenårsriket. Faktum är att så länge vi lever finns möjligheten att bi frälst ända fram till domens dag som kommer efter tusenårsriket, se Dan 12:2; Matt 10:15; 12:36; Upp 20:6.]
En son hedrar sin far
    och en tjänare sin herre.
om jag är far [Fadern],
    var är min heder?
Om jag är Herre (Adonai) [Herren],
    var är [då] min vördnad? säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), till er präster som föraktar mitt namn. Men ni säger (ändå frågar ni): "Hur har vi föraktat ditt namn?"
Om ni inte lyssnar och om ni inte tar till ert hjärta att ge ära till mitt namn, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), då ska jag sända förbannelser över er och jag ska förbanna era välsignelser. Ja, jag ska sannerligen förbanna dem, eftersom ni inte tar detta till ert hjärta.
För fullt tionde till förrådshuset, då ska det finnas mat i mitt hus. Pröva och testa mig sedan i detta, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), om jag inte ska öppna himlens fönster för er [samma ord som i 1 Mos 7:11; 8:2 om syndafloden] och vräka ut välsignelser över er till dess att ingen saknar överflöd (alla har mer än nog; alla behov är fyllda med råge). [Det hebreiska uttrycket ad bli dai är svårt att översätta men talar om något som är i så rikt mått att det inte finns några behov mer, så mycket mer att det inte går att mäta.]



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.