0410 – אֵל (el)

Gud, gud, makt


Typ:
Substantiv Substantiv
 
mask. maskulinum
 
Kategori:  Religiösa termer  Guds namn
Hebreiska: אֵל (el)
Uttal: el    Lyssna
Talvärde: 31 (1 + 30)    ord med samma talvärde
Ursprung: shortened från H0352a (אַיִל)
Användning: 241 ggr i GT

Beskrivning

El är kortformen av Elohim. Översätts som regel Gud men kan ibland även användas om andra gudar och skrivs då med liten bokstav för att markera att det är skillnad på Gud och avgudar. Ordet kan även användas om makt/kraft när det står i någons makt att göra något, se 1 Mos 31:29; 5 Mos 28:32; Ords 3:27; Mika 2:1.

Ursprung

shortened från H0352a (אַיִל):

אַ֫יִלajilH0352abagge

Ordstam

Ord med el som rot:

אֲבִיאֵלAvielH0022Aviel
אַדְבְּאֵלAdbeelH0110Adbeel
אוּאֵלOelH0177Oel
אוּרִיאֵלOrielH0222Oriel
אִיתִיאֵלItielH0384Itiel
אֵל אֱלֹהֵי יִשְׂרָאֵלEl elohej jisraelH0415El-Elohej-Israel
אֵל בֵּית־אֵלEl bejt-elH0416El-Betel
אֶלְגָּבִישׁelgavishH0417hagelsten
אֶלְדָּדEldadH0419Eldad
אֶלְדָּעָהEldaahH0420Eldaah
אֱלֹהַּelohaH0433Gud, Eloha
אֶלְזָבָדElzavadH0443Elzavad
אֶלְחָנָןElchananH0445Elchanan
אֱלִיאָבEliavH0446Eliav
אֱלִיאֵלElielH0447Eliel
אֳלִיאָ֫תָהEliatahH0448Eliatah
אֶלְיָדָעEljadaH0450Eljada
אֵלִיָּהElijahH0452Elijah
אֱלִיהוּElihoH0453Eliho
אֶלְיַחְבָּאEljachbaH0455Eljachba
אֱלִיחֹ֫רֶףElichorefH0456Elichoref
אֱלִימֶ֫לֶךְElimelechH0458Elimelech
אֶלְיָסָףEljasafH0460Eljasaf
אֱלִיעֶ֫זֶרEliezerH0461Eliezer
אֱלִיעָםEliamH0463Eliam
אֱלִיפַזElifazH0464Elifaz
אֱלִיפָלElifalH0465Elifal
אֱלִיפְלֵ֫הוּEliflehoH0466Elifleho
אֲלִיפֶ֫לֶטElifeletH0467Elifelet
אֱלִיצוּרElitsorH0468Elitsor
אֱלִיצָפָןElitsafanH0469Elitsafan
אֱלִיקָאEliqaH0470Eliqa
אֶלְיָקִיםEljaqimH0471Eljaqim
אֱלִישֶׁ֫בַעElishevaH0472Elisheva
אֱלִישׁוּעַElishoaH0474Elishoa
אֶלְיָשִׁיבEljashivH0475Eljashiv
אֱלִישָׁמָעElishamaH0476Elishama
אֱלִישָׁפָטElishafatH0478Elishafat
אֶלְנָ֑עַםElnaamH0493Elnaam
אֶלְנָתָןElnatanH0494Elnatan
אֶלְעָדEladH0496Elad
אֶלְעָדָהEladahH0497Eledah
אֶלְעוּזַיElozajH0498Elozaj
אֶלְעָזָרElazarH0499Elazar
אֶלְעָלֵאElaleH0500Elale
אֶלְעָשָׂהElasahH0501Elasah
אֶלְפַּ֫עַלElpaalH0508Elpaal
אֶלְקָנָהElqanahH0511Elqanah
אֶלְתּוֹלַדEltoladH0513Eltolad
אֶלְתְּקֹןElteqonH0515Elteqon
אֲרִיאֵלarielH0739arieler
אֲשַׂרְאֵלAsarelH0840Asarel
בֵּֽיתְ־אֵלBejt-elH1008Betel
בֵּית אַֽרְבֵֿאלBejt arvelH1009Bejt-Arvel
בְּצַלְאֵלBetsalelH1212Betsalel
בָּרַכְאֵלBarachelH1292Barachel
בְּתוּאֵלBetoelH1328aBetoel
גְּאוּאֵלGeoelH1345Geoel
גַּבְרִיאֵלGavrielH1403Gabriel
גַּדִּיאֵלGaddielH1427Gaddiel
גַּמְלִיאֵלGamlielH1583Gamliel
דָּנִאֵלDanielH1840Daniel
דְּעוּאֵלDeoelH1845Deoel
הַרְאֵלharelH2025altarhärd
זַבְדִּיאֵלZavdielH2068Zavdiel
חֲזָהאֵלChazahelH2371Chazahel
חֲזִיאֵלChazielH2381Chaziel
חִיאֵלChielH2419Chiel
חַמּוּאֵלChamoelH2536Chamoel
חַנִּיאֵלChannielH2592Channiel
חֲנַנְאֵלChananelH2606Chananel
טָֽבְאֵלTavelH2870aTavel
יַבְנְאֵלJavneelH2995Javneel
יְדִיעֲאֵלJediaelH3043Jediael
יְהַלֶּלְאֵלJehallelelH3094Jehallelel
יוֹאֵלJoelH3100Joel
יְזִיאֵלJezielH3149Jeziel
יִזְרְעֶאלJizreelH3157Jizreel
יַחְדִּיאֵלJachdielH3164Jachdiel
יַחֲזִיאֵלJachazielH3166Jachaziel
יְחֶזְקֵאלJechezqelH3168Jachezqel
יְחִיאֵלJechielH3171Jechiel
יַחְלְאֵלJachleelH3177Jachleel
יַחְצְאֵלJachtseelH3183Jachtseel
יַחְצִיאֵלJachtsielH3185Jachtsiel
יְמוּאֵלJemoelH3223Jemoel
יְעוּאֵלJeoelH3262Jeoel
יַעֲזִיאֵלJaazielH3268Jaaziel
יְעִיאֵלJeielH3273Jeiel
יַעֲשִׂיאֵלJaasielH3300Jaasiel
יִפְתַּח־אֵלJiftach-elH3317Jiftach-El
יְקַבְצְאֵלJeqavtseelH3343Jeqavtseel
יְקוּתִיאֵלJeqotielH3354Jeqotiel
יׇקְתְאֵלJoqteelH3371Joqteel
יְרוּאֵלJeroelH3385Jeroel
יְרַחְמְאֵלJerachmeelH3396Jerachmeel
יְרִיאֵלJerielH3400Jeriel
יִרְפְּאֵלJirpeelH3416Jirpeel
יְשִׁימִאֵלJeshimielH3450Jeshimiel
יִשְׁמָעֵאלJishmaelH3458Ismael
יִשְׂרָאֵלJisraelH3478Israel
יְשַׂרְאֵ֫לָהJesarelahH3480Jesarelah
יַתְנִיאֵלJatnielH3496Jatniel
לָאֵלLaelH3815Lael
לְמוּאֵלLemoelH3927Lemoel
מַגְדִּיאֵלMagdielH4025Magdiel
מִגְדַּל־אֵלMigdal-elH4027Migdal-El
מְהֵיטַבְאֵלMehejtavelH4105Mehejtavel
מַהֲלַלְאֵלMahalalelH4111Mahalalel
מְחוּיָאֵלMechojaelH4232Mechojael
מִיכָאֵלMichaelH4317Mikael
מִישָׁאֵלMishaelH4332Mishael
מַלְכִּיאֵלMalkielH4439Malchiel
מְשֵׁיזַבְאֵלMeshejzavelH4898Meshejzavel
מְתוּשָׁאֵלMetoshaelH4967Metoshael
נַחֲלִיאֵלNachalielH5160Nachaliel
נְעִיאֵלNeielH5272Neiel
נְתַנְאֵלNetanelH5417Netanel
עַבְדְּאֵלAvdeelH5655Avdeel
עַבְדִּיאֵלAvdielH5661Avdiel
עֲדִיאֵלAdielH5717Adiel
עַדְרִיאֵלAdrielH5741Adriel
עֲזִיאֵלAzielH5815Aziel
עֻזִּיאֵלUzzielH5816Uzziel
עֲזַרְאֵלAzarelH5832Azarel
עַזְרִיאֵלAzrielH5837Azriel
עַמִּיאֵלAmmielH5988Ammiel
עֲשָׂהאֵלAsahelH6214Asahel
עֲשִׂיאֵלAsielH6221Asiel
עׇתְנִיאֵלOtnielH6274Otniel
פַּגְעִיאֵלPagielH6295Pagiel
פְּדַהְאֵלPedahelH6300Pedahel
פּוּטִיאֵלPotielH6317Potiel
פַּלְטִיאֵלPaltielH6409Paltiel
פְּנוּאֵלPenoelH6439Penoel
פְּתוּאֵלPetoelH6602Petoel
צוּרִיאֵלTsorielH6700Tsoriel
קַבְצְאֵלQavtseelH6909Qavtseel
קַדְמִיאֵלQadmielH6934Qadmiel
קְמוּאֵלQemoelH7055Qemoel
רְעוּאֵלReoelH7467Reoel
רְפָאֵלRefaelH7501Refael
שְׁאַלְתִּיאֵלShealtielH7597aShealtiel
שְׁבוּאֵלShevoelH7619Shevoel
שְׁלֻמִיאֵלShlomielH8017Shelumiel
שְׁמוּאֵלShmoelH8050Samuel

Motsvarande grekiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) översätts det hebreiska ordet el till följande:

ἄγγελοςaggelosG0032budbärare, ängel
ἀπάντησιςapantesisG0529möte
ἄρχωνarchonG0758regent, furste
γενεάgeneaG1074släktled, släkte
δύναμιςdunamisG1411makt, kraft, styrka, mirakel, kraftgärning
εἴδωλονeidolonG1497avbild, avgud, kopia
ἐκτόςektosG1622utanför, ut ur
ἐναντίονenantionG1726inför
ἐπάνωepanoG1883över, på, ovanpå, ovanför, därpå, mer än
ἐπίσκοποςepiskoposG1985biskop/församlingsledare, herde
ἔχωechoG2192ha, hålla, äga, hålla i sin hand.
ἡγεμώνhegemonG2232landshövding
ἡγέομαιhegeomaiG2233anse, se det som, aktning, ledare
θεῖοςtheiosG2304gudomlig
θεόςtheosG2316Gud
ἰσχυρόςischurosG2478mäktig, stark, stark man, stormig, kraftfull, tapper
ἰσχύωischuoG2480ha kraft, vara stark, kunna, klara av, förmå
κύριοςkuriosG2962Herren, herre
ὄπισθενopisthenG3693bakom, efter, utsida
ὀπίσωopisoG3694efter, bakom, tillbaka
οὐρανόςouranosG3772himmel
οὖςousG3775öra

Alternativa former

Grammatisk kodSvenskaAntal
Subst. Substantiv
♂/♀ sing. maskulinum och femininum singularis
-188
Subst. Substantiv
♂/♀ sing. gen. maskulinum och femininum singularis genitiv
-47
Subst. Substantiv
pl. maskulinum pluralis
-5
Subst. Substantiv
Namn/Plats namn/plats
-1


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com Rapportera ett problem

Referenser (241 st)


1 Moseboken (18)

Melkisedek, kungen i Salem [Jerusalem; hebr. shalem betyder frid och helhet], bar ut bröd och vin. Han var präst åt den Högste Guden (El Elion).
[Hebreiska namnet Malki-zedek betyder: "Min kung är rättfärdig". Se även Ps 110; Heb 5:6–10; 6:20–7:28. Kopplingen mellan hans namn och staden finns också i orden "rättfärdighet" och "frid". Dessa två ord återfinns ofta tillsammans, se Ps 85:11; Jes 9:7; 32:17; 48:18; 60:17.]
Och han välsignade honom och sa:
"Välsignad är Abram av Gud den Högste (El Elion),
Skapare av himlarna och jorden,
och välsignad är Gud den Högste (El Elion)
som har gett dina fiender i din hand." Och han gav honom tionde av allt [som han fört tillbaka som krigsbyte från slaget].
Men Abram sa till Sodoms kung: "Jag har lyft upp min hand till Herren (Jahve), Gud den Högste (El Elion) Skapare av himlarna och jorden,
Hagar gav Herren, som hade talat med henne, ett namn: "Du är en Gud som ser (hebr. El-Roi)." Hon sa: "Har jag verkligen fått se en skymt (ryggen) av honom som ser (hebr. raah) mig? [Hagar var uppväxt i Egypten och van med gudar gjorda av trä och sten som varken talade eller såg. Nu hade hon med egna ögon fått möta den levande Guden.]
[Tretton år efter Ismaels födelse (1 Mos 16:16; 17:1, 24) visar sig Herren för Abram igen, återupprepar löftet att han ska få en arvinge (1 Mos 12:1–3; 13:14–17; 15:1, 4–5, 18–21) och instruerar honom om omskärelsens förbund.]
När Abram var 99 år gammal, visade sig Herren (Jahve) för Abram och sa till honom: "Jag är Gud Allsmäktig (El Shaddaj), vandra inför mig (framför mitt ansikte) och var fullkomlig. [Ordet fullkomlig står här i plural vilket förstärker att det gäller alla områden i hela livet.]
Och Abraham planterade en tamarisk i Beer-Sheva och åkallade Herrens (Jahves) namn på platsen, den Evige Guden (El Olam).
[Tamarisken växer långsamt, det tar 400 år innan den når full höjd. Ett träd planteras inte för sin egen skull, utan för kommande generationer. Detta är en profetisk handling av Abraham som säger att här ska kommande generationer bo och de ska få svalka sig i skuggan av detta träd! Tamarisken växer i jord med hög salthalt och är därför det enda träd som kan växa kring Döda havet. Under dagen utsöndrar trädet salt på sina löv, en process som kräver mycket vatten. Under natten absorberar saltet vatten, som sedan på morgonen avdunstar och ger en naturlig kylande effekt. Detta är en anledning till varför detta träd är populärt att plantera i trädgårdar. Se även 1 Sam 22:6; 31:13.]
Och Allsmäktig Gud (El Shaddaj) välsignar dig och gör dig fruktsam och förökar dig så att du blir en församling av folk,
Jag är den Gud (El) som såg dig i Betel [för 20 år sedan, se vers 38], där du smorde en minnessten och gav mig ett löfte [1 Mos 28:20–22]. Bryt nu upp och dra ut ur detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland.' "
Jag har makt (kraft – hebr. el) att göra er illa, men er fars Gud (Elohim) sa till mig i natt: 'Akta dig för att tala något mot Jakob, gott eller ont.'
Och han reste där ett altare och kallade det El-Elohei-Israel (Gud, Israels Gud).
Och Gud (Elohim) sa till Jakob. "Stig upp och gå till Betel och bo där. Och gör ett altare till Gud (El) som visade sig för dig när du flydde från din bror Esaus ansikte."
och låt oss stå upp och gå till Betel. Där ska jag göra ett altare till Gud (El) som svarade mig den dag jag var i nöd (var trängd) och som har varit med mig på den väg jag har vandrat."
Och Gud (Elohim) sa till honom: "Jag är Allsmäktig Gud (El Shaddaj). Var fruktsam och föröka dig. Ett folk och flera folk ska komma från dig och kungar ska komma från din länd. [Ordet för länd syftar på hela den nedre delen av kroppen, inklusive könsorganen.]
Må Allsmäktig Gud (El Shaddaj) ge er evig nåd (gränslös barmhärtighet) inför den mannen [som ju är Josef – ännu dold för dem], så att han befriar er andra bror [Simeon, se 1 Mos 42:19, 36] och Benjamin. Och för min del – om jag blir barnlös (berövas mina barn), så är jag barnlös (berövad)." [Jakob förtröstar på att Guds vilja ska få ske, se 2 Kung 7:4; Est 4:16.]
[Detta är första gången som det hebreiska ordet rachamim förekommer i GT. Det betyder evig nåd, obegränsad barmhärtighet, gränslöst medlidande, oändligt förbarmande. Då ordet står i plural finns det ingen början och inget slut, det är omöjligt att räkna, det saknar begränsningar. Därav översättningar som på olika sätt uttrycker detta med adjektiv som evig, oändlig, gränslös m.m. Huvudbetydelsen i ordet är nåd, men hebreiskan har fem olika rötter för detta ord. Just denna rot betonar att nåden innebär barmhärtighet, medlidande och förbarmande.
Rachamim delar även rot med ordet för livmoder rechem. Det ger nåden i detta uttryck ytterligare en dimension av att vara värnande och beskyddande på samma sätt som livmodern är det lilla, hjälplösa och värnlösa barnets beskydd. På samma sätt som det ofödda barnet också är helt beroende av navelsträngen för att få näring, ligger i detta ord för nåd även en dimension som visar att vi är helt och hållet beroende av Guds eviga nåd för att ens överleva! Det gör att barmhärtigheten, medlidandet och förbarmandet får mycket djupare dimensioner än en allmän välvilja.]
Han sa: "Jag är Gud (El) dina fäders Gud (Elohim). Frukta inte att gå ner till Egypten, för där ska jag göra dig till ett stort folkslag.
Jakob sa till Josef: "Gud den Allsmäktige (El Shaddaj) visade sig för mig i Loz [annat namn för Betel] i Kanaans land och välsignade mig [1 Mos 28:19; 35:9–15],
genom din fars Gud (El) som hjälper dig,
och den Allsmäktige (Shaddaj) som ska välsigna dig
med välsignelser från himlarna därovan,
välsignelser från djupet [underjordiska källor] som vilar (breder ut sig) därunder,
välsignelser från bröst och moderliv.

2 Moseboken (7)

Jag visade mig för Abraham, Isak och Jakob som Gud den Allsmäktige (El-Shaddaj) [1 Mos 17:1; 35:11]. Dock gjorde jag mig inte känd (fick de inte erfara mig) under mitt namn Herren (Jahve).
Herren (Jah, kortformen av Jahve, betecknar att han alltid har existerat) är min styrka (starkhet) och min lovsång,
han blev min frälsning (räddning).
Han är min Gud (El) och jag vill prisa honom,
min faders Gud (Elohim) och jag vill upphöja honom.
Vem bland gudarna [alla avgudar som fanns i Egypten] liknar dig, Herre (Jahve)?
Vem är som du –
majestätisk i helighet (helt fullkomlig, totalt avskild från allt orent) [motsatsen till all synd],
värdig förundran (respekt, vördnad) under lovsång,
du som gör under (förunderliga ting, mirakler)?
Du ska inte tillbe (böja dig inför) dem, och inte heller tjäna dem.
[Ordet tjäna är felstavat i den hebreiska texten, en förklaring kan vara att förstärka det bisarra i att försöka tjäna avgudar, det är så fel så att inte ens ordet "tjäna" är värd en korrekt stavning. Ordet för att tjäna (hebr. avad) betyder både att tjäna något gudomligt och att arbeta. Samma ord används i vers 9 om att "arbeta" sex dagar, se även 1 Mos 2:5; 15. För Gud hör tillbedjan och arbete ihop och är inte åtskilda som grekiska tänkande där det heliga och profana skiljs åt.]
Jag, Herren (Jahve), din Gud (Elohim), är en nitälskande Gud [hebr. El qana; en avundsjuk Gud (i fråga om avgudadyrkan och falsk tillbedjan) som kräver odelad lojalitet]. Jag låter fädernas synd drabba (besöker, konsekvenserna av denna synd drabbar) barnen fram till tredje och fjärde släktled när man hatar mig,
Herren (Jahve) gick förbi honom och ropade:
"Herren (Jahve), Herren (Jahve) är en barmhärtig och nådig Gud (El),
sen till vrede och rik på nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning (stabilitet, fasthet, trofasthet),
Du ska inte falla ner för någon annan gud (hebr. el), för jag Herren (Jahve), vars namn är Nitälskande (ett starkt känslomässigt uttryck för att vilja ha fullt ägandeskap över något – hebr. qana), är en nitälskande Gud (El),

4 Moseboken (10)

Då ropade Mose till Herren (Jahve) och sa: "Gud (El) jag bönfaller dig, hela (bota) henne nu."
Då föll de ner på sina ansikten och sa: "Gud (El), allt kötts andars Gud (Elohim)! [Uttryck för hur Gud har skapat alla människor, se Job 12:10; Heb 12:9.] En enda man har syndat [Korach, se vers 1]. Ska du då bli vred på hela församlingen?"

Hur ska jag förbanna (hebr. qavav)
den som Gud (El) inte har förbannat (hebr. qavav)?
Och hur ska jag förbanna (hebr. zaam)
den som Herren (Jahve) inte har förbannat (hebr. zaam)?
Gud (El) är inte en man så att han kan ljuga,
inte en människoson så att han kan ändra sig (gå från sorg till att trösta – hebr. nicham).
När han har sagt, ska han då inte göra det?
Eller när han talar, ska han då inte fullborda det?
Gud (El) som förde dem ut ur Egypten
är för dem som de imponerande (höga, upphöjda) hornen på en vildoxe (buffel – hebr. reem).
Där finns ingen trolldom hos Jakob
inte heller någon spådom hos Israel.
Man säger hos Jakob och hos Israel:
' [Se!] Vad Gud (El) har gjort (gör och utför)!'
så förkunnar (säger, proklamerar) han som hör Guds (Els) ord,
som ser den Allsmäktiges (Shaddajs) syner
fallande (komma ner) [böjer sig mot marken], med öppna ögon [för att se syner].
Gud (El) som förde fram honom ut från Egypten,
är för honom som vildoxens höga horn,
han ska sluka folken (hednafolken) som är hans fiende
och ska bryta deras ben i bitar
och genomborra dem med sina pilar.
så förkunnar (säger, proklamerar) han som hör Guds (Els) ord
och känner till (är intimt förtrogen med) kunskapen om den Högste (Elion),
som ser den Allsmäktiges (Shaddajs) syner
fallande (komma ner) [böjer sig mot marken], med öppna ögon [för att se syner, samma fras som i vers 4.]
Och han tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sa:
"Ve, vem ska leva (förbli levande)
efter att Gud (El) har mött honom?

5 Moseboken (14)

"Herre (Adonaj), Herre (Jahve), du har börjat att visa din tjänare din storhet och din starka (mäktiga) hand, för vilken gud (hebr. el) finns i himlarna eller på jorden som kan göra det du gör och dina mäktiga gärningar?
För Herren (Jahve), er Gud (Elohim), är en förtärande eld [3 Mos 10:2–3; Heb 12:29], en nitälskande Gud (hebr. El qana) [2 Mos 20:5].
För en barmhärtig (medlidande – hebr. rachom) Gud (El) är Herren (Jahve), din Gud (Elohim). Han ska inte överge (släppa taget om) dig eller förgöra dig. Han ska inte glömma förbundet med dina fäder som han med ed svurit [att hålla].
[Ordet barmhärtig beskriver den starka kärlek en förälder känner för sitt barn. Ordet delar även rot med ordet för livmoder rechem. Det ger nåden i detta uttryck ytterligare en dimension av att vara värnande och beskyddande på samma sätt som livmodern är det lilla, hjälplösa och värnlösa barnets beskydd.]
Du ska inte böja dig för dem eller tjäna dem, för jag Herren (Jahve), din Gud (Elohim), är en nitälskande Gud (hebr. El qana) [kräver odelad lojalitet], som hemsöker fädernas synder över sönerna och över tredje och fjärde generationen hos dem som hatar mig,
för Gud (El) är nitälskande, Herren (Jahve), din Gud (Elohim), är i din mitt, så att inte Herren (Jahves), din (Elohims), vrede upptänds mot dig och han utplånar dig från jordens ansikte (yta).
Så förstå (var medveten om, känn till) att det är Herren (Jahve), din Gud (Elohim), som är Gud (Elohim); den trofaste Gud (El) som håller fast vid sitt förbund och visar nåd i tusen släktled mot dem som älskar honom och håller hans budord. [Nåd i tusen generationer syftar antagligen på oändlig evig nåd, se t.ex. Ps 105:8.]
Du ska inte frukta (vara rädd) för dem, för Herren din Gud (Jahve Elohim) är i din mitt, en Gud (El) stor och respektingivande.
För Herren (Jahve), din Gud (Elohim), han är Gudarnas Gud (hebr. elohim ha-elohim) och Herrarnas Herre (hebr. adon ha-adon), den Store Guden (hebr. El ha-gadol), den Mäktige och den Vördnadsbjudande (Fruktansvärda), som inte har anseende till person och inte tar mutor.
Dina söner och dina döttrar ska ges till andra folk, och dina ögon ser på och du längtar efter dem hela dagen, men dina händer ska vara utan makt (kraft – hebr. el).
Klippan [en benämning på Gud] – hans gärningar är fulländade,
för alla hans vägar är rätta.
En trofast Gud (El) utan missgärning;
rättvis och rättfärdig är han.
Herren (Jahve) själv (ensam, ordagrant: solitär) ledde honom
och där fanns ingen främmande gud (hebr. el) vid hans sida.
Du har varit obekymrad för Klippan som födde dig
och du har glömt bort Gud (El) som bar fram dig.
De har drivit mig till avundsjuka [5 Mos 4:24] med en icke-gud (hebr. lo el),
de har provocerat mig med sina fåfängligheter.
Jag ska driva dem till avundsjuka med ett icke-folk,
jag ska provocera dem med en vidrig nation.
[Nu följer en avslutande lovprisning där hela Israel välsignas. Ordet Jesjurun kommer från det hebreiska ordet yashar, som betyder att vara uppriktig eller en jämnad väg. Det beskriver idealbilden av Israel som ett folk som följer Guds väg och lever i hans vilja. Att Gud beskrivs att rida fram på skyn beskriver hur han står över stormar, se Ps 68:34. I ugaritiska myter kallas Baal den som "rider fram på stormen". Formuleringen kan vara medveten av Mose för att betona att det är Israels Gud, inte Baal, som är den sanne Guden. Gud kontrollerar väder och skördar och befriar sitt folk från fiender. Ordet för Gud här är El, som är det mest generella ordet för Gud, och skulle kunna översättas gudomlig kraft. Så kan Israels Gud upplevas för de som inte känner honom, se 2 Mos 3:13–15; Ps 19.]
"Ingen är som Jesjuruns [Israels] Gud (El),
han rider fram över skyn (himlarna) för att hjälpa (hebr. ezer) dig,
på skyarna i sitt majestät.

Josua (4)

Josua sa: "Här är hur ni ska veta att den levande Guden (El-Chaj) är mitt ibland er, och att han verkligen ska driva ut:
kanaanéerna,
hettiterna,
hivéerna,
perisséerna,
girgashéerna,
amoréerna,
jevusiterna."
[I den andliga kamp vi lever i dag är det inte en strid mot kött och blod utan mot andemakter, se Ef 6:12. Genom att se vad namnen på dessa folk betyder, kan vi se de områden som en troende idag behöver erövra för att få full frihet.
kanaanéer – var handelsmän, vår relation till pengar
hettiter – fruktan och rädsla,
hivéer – stad, by, liv, alternativa livsstilar, beroende av den här världen, världslighet,
perisséer – oskyddade städer,
girgashéer – en som bor i jorden/lera
amoréer – högmod och skrytaktigt tal
jevuséer – att trampa på andra, orenhet.
Det finns tre uppräkningar med dessa sju folkslag, se 5 Mos 7:1; Jos 3:10; 24:11. I den vanligaste är det sex av dessa, alla utom girgashéerna, se 2 Mos 3:17; 23:23; 33:2; 34:11; 5 Mos 20:17; Jos 9:1; 11:3; 12:8; Dom 3:5. I Esra 9:1 nämns även moabiterna och egyptierna. Det finns två uppräkningar där även kanaanéerna saknas, se 1 Kung 9:20; 2 Krön 8:7. I uppräkningen i Neh 9:8 nämns inte hivéerna. Ordningen är inte densamma utan varierar. Även i en kristens liv kan det vara variation i ordningen på vilka områden som behöver intas.]
"Gud, Gud Herren (El, Elohim Jahve) Gud, Gud Herren (El, Elohim Jahve), han vet (är intimt förtrogen med) och Israel han ska veta (bli intimt förtrogen med), om det är i uppror eller om det är förrädiskt mot Herren (Jahve), rädda oss inte idag,
Och Josua sa till folket: "Ni kan inte tjäna Herren (Jahve) för han är en helig Gud (Elohim). Han är en nitälskande Gud (hebr. El qana) [2 Mos 20:5]. Han ska inte förlåta era överträdelser, inte era synder.

Domarboken (1)

Och när alla män från Shechems torn hörde om det, gick de in i citadellet till El-Berits hus [El-Berit betyder ´förbundets gud´, se Dom 9:4].

1 Samuelsboken (1)

Tala inte längre så högmodigt [mina ovänner],
låt inte arrogant tal flöda ur er mun.
För Herren (Jahve) är en Gud (El) som vet allt,
han väger varje handling (utvärderar allt vad människor gör).

2 Samuelsboken (5)

Vad gäller Gud (El) [den ende sanne Guden] – hans väg (sätt att agera) är utan brist (har integritet),
Herrens löftesord (hebr. imrah) har visat sig vara sanna (är prövade) [Ps 12:7],
han är en sköld för alla som tar sin tillflykt i honom.
För vem är Gud (El) förutom Herren (Jahve),
och vem är en klippa (berg, en säker och stabil grund) utom vår Gud (Elohim)?
Gud (El) som är mitt starka fäste
och gjorde min väg utan brist (hjälpte mig att vandra med integritet, gjorde mig helhjärtad, ärlig).
Gud (El) [den sanne Guden],
den som ger mig fullständig hämnd [plural],
den som lägger folken under mig,
För är inte mitt hus grundat med Herren (Jahve)
som ett evigt förbund som han har med mig,
god ordning i allt och tryggt (omgärdat)
för hela min frälsning och alla mina önskningar,
ska han inte låta det växa?

Nehemja (4)

Jag sa [bad]:
Jag bönfaller dig, Herre (Jahve), himmelens Gud (Elohim), du stora och fruktansvärda (den som är värd att vörda), Gud (El), som håller förbund och nåd (kärleksfull omsorg) med dem som älskar dig och håller sig till dina budord (följer principerna i Torah, undervisningen – de fem Moseböckerna).
Nu är våra kroppar (bokstavligt kött) som våra bröders kroppar, våra barn som deras barn, och vi för våra söner och våra döttrar i bojor till att bli tjänare, och några av våra döttrar är redan förda i bojor och det står inte i vår makt (hebr. el) att hjälpa dem, för andra människor har våra fält och våra vingårdar."
Men du som är rik på barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd – hebr. rachamim) [plural]
gjorde inte slut på dem
och övergav dem inte,
för du är en nådig (hebr. chanon)
och nådefull (hebr. rachom) Gud (El).
Och nu, vår Gud (Elohim) – den store, den väldige (hjälten, den mäktige krigaren) och fruktade Gud (El),
du som håller förbundet och nåden (trofasta kärleken):
Låt den inte vara liten i dina ögon,
den plåga som har drabbat oss,
våra kungar, våra furstar,
våra präster, våra profeter,
våra fäder och hela ditt folk –
från de assyriska kungarnas dagar
ända till i dag.

Job (56)

För min del [Elifaz råder nu Job hur han skulle göra om han var i samma situation],
jag söker (frågar) efter Gud (El)
och till Gud (Elohim) lämnar jag mitt ärende (min sak, min fråga – hebr. divra).
Har Gud (El) förvrängt (perverterat, gjort krokigt) rätten (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat)?
Eller har den Allsmäktige (Shaddaj) förvrängt (perverterat, gjort krokig) rättfärdigheten?
[Bildads två frågor liknar Guds två frågor i Job 40:8.]
Om du tidigt söker (som högsta prioritet – hebr. shachar) dig mot Gud (El)
och ber om nåd (oförtjänt favör – hebr. chanan) till den Allsmäktige (Shaddaj).
Så är stigarna (de upptrampade välkända vägar) [det är ödet] för alla som glömmer Gud (El)
den gudlöses (skenheliges – hebr. chanef) hopp är om intet (förgås).
Se, Gud (El) föraktar inte en oskyldig
[samma adjektiv som Gud använde för att beskriva Job, se Job 1:8; 2:3]
och inte heller stödjer han (styrker, upprätthåller han handen på) en ond,
I sanning vet jag att det är så,
men hur kan en man (hebr. enosh) vara rättfärdig inför (med, i närvaro av – hebr. im) Gud (El)? [Job 25:4]
Rövarnas tält [nomader som härjar och plundrar, se Job 1:15; Job 1:17] har trygghet (framgång, blomstrar – hebr. shalah)
och de som upprör Gud (El) är helt säkra (hebr. battochot; plural av batach)
– de som gör sin egen hand till Gud (Eloha). [Agerar som de själva är Gud.]
Men likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och är – hebr. olam),
jag vill (personligen) tala till den Allsmäktige (Shaddaj),
jag vill försvara mig mot Gud (El).
Vill ni tala orättfärdighet till Gud (El)
och tala oärligt för hans sak?
Visar ni er partiska för honom (lyfter upp hans ansikte),
är det Guds (Els) sak ni försvarar?
Ja, du gör gudsfruktan om intet
och hindrar begrundan (reflektion) inför Gud (El).
Är Guds (Els) rådslut för små för dig
och är orden varsamma med dig?
Eftersom du vänder din ande [stormar som en vind – i vrede] mot Gud (El)
och låter sådant prat komma ut från din mun.
eftersom han har sträckt ut sin hand mot Gud (El)
och till den Allsmäktige (Shaddaj) i sin styrka.
Gud (El) har stängt mig med gudlösa (de som inte gör det rätta – hebr. avil)
och över min hand kastas (hebr. rata) ondska [plural].
Ja, så går det den orättfärdiges boning (hebr. miskan),
detta är platsen (den position; riktning det går åt) för den som inte känner Gud (El).
Varför förföljer ni mig som Gud (El) gör?
Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
Den rikedom han svalt (konsumerat)
måste han spy upp
ur hans mage driver Gud (El) ut den.
Det är vad den gudlösa människan (hebr. adam) får av Gud (Elohim),
den lott Gud (El) har bestämt.
Och de säger till Gud (El):
"Lämna oss för vi önskar inte kunskap om dina vägar.
Ska (kan) någon undervisa kunskap till Gud (El)?
Det är han som dömer de upphöjda (kan betyda både att bli upplyft och att i högmod upphöja sig själv).
Kan en stridsman (en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft) vara till nytta (hebr. sachan) för Gud (El),
kan ens en vis ("nyttig" – hebr. sachal) man vara till nytta (hebr. sachan) för honom?
Och du säger: "Vad kan Gud (El) veta?
Kan han döma genom detta tjocka mörker?
De sa till Gud (El):
"Lämna oss! Vad kan den Allsmäktige (Shaddaj) göra?"
Gud (El) har gjort mitt hjärta försagt (jag tappar modet),
den Allsmäktige (Shaddaj) har fått mig att bäva,
[Från att fokusera på Guds storhet skiftar nu Bildad till att tala om mänsklighetens litenhet.]
Hur kan en man (hebr. enosh) vara rättfärdig inför (med, i närvaro av – hebr. im) Gud (El)? [Job 9:2]
Och vem kan vara [moraliskt] ren (hebr. zacha) som är född av en kvinna?
[Ovanligt ord för renhet, se även Job 15:14.]
Så sant Gud (El) lever, han som undanhållit mig min rätt,
den Allsmäktige (Shaddaj) som har förbittrat min själ
Kommer Gud (El) att höra hans rop
när nöden drabbar honom?
Jag vill lära er om Guds (Els) hand,
den Allsmäktiges (Shaddajs) tankar vill jag inte dölja.
Detta är den onda människans lott hos Gud (El),
det arv som den hänsynslöse (våldsverkaren) får av den Allsmäktige (Shaddaj).
vad skulle jag då göra när Gud (Elohim) reser sig?
Och när han kommer ihåg, vad ska jag besvara honom?
Olycka från Gud (Elohim) var en skräck för mig
och på grund av hans majestät kan jag inte göra något.
då är även detta en synd som ska straffas av domaren,
eftersom jag har ljugit till Gud (Elohim) som är därovan.
Svara nu inte: "Vi möttes av vishet!
[Bara] Gud (El) kan besegra honom, inte människor (hebr. ish)."
Guds (Els) Ande har skapat mig
och den Allsmäktiges (Shaddajs) livsande har gett mig liv.
Se, jag är, som din mun (vi är lika), till (inför) Gud (El),
från lera är jag formad, även jag.
För Gud (El) talar ibland på ett sätt,
ibland på ett annat, men utan att man bryr sig om det.
[Nu följer två sätt som Eliho säger Gud talar: drömmar (vers 15–18) och lidande (vers 19–22).]
Se, allt detta gör Gud (El) [talar genom drömmar och plågor, vers 15–22]
både två och tre gånger med en stridsman (hebr. gever).
eftersom Job har sagt: "Jag är rättfärdig
och Gud (El) har tagit bort min rätt.
Därför hjärtats män, lyssna till mig:
Vare det långt från Gud (El) att han skulle göra det onda
och från den Allsmäktige (Shaddaj) att han skulle begå överträdelse.
Säkerligen ska Gud (El) inte göra något ont
och den Allsmäktige (Shaddaj) inte förvränga rätten.
Eftersom han har bestämt en tid över varje man,
då han ska gå till Gud (El) i domen.
Anta att någon säger till Gud (El):
"Jag har burit tuktan utan att förolämpa,
för han lägger upproriskhet till sin överträdelse,
han slår ihop sina händer ibland oss och förökar sina ord mot Gud (El).
Tycker du att du har rätt [när] du säger:
"Min rättfärdighet – från Gud (El)" [Job 6:29],
Med säkerhet – tomhet, det hör inte Gud (El),
den Allsmäktige (Shaddaj) ser sådant.
Se, Gud (El) är mäktig (väldig – hebr. kabir), han föraktar ingen,
han är mäktig (hebr. kabir), ett hjärta med styrka (full vigör - koach).
Se, Gud (El) är upphöjd i sin styrka (hebr. koach),
vem är en lärare (regn – hebr. moreh) som han?
[ Det hebreiska ordet för regn är moreh och kan både betyda höstregn och lärare. Anledningen till den dubbla betydelsen finns i ordets rot jarah som har att göra med att "skjuta ut något". Ett moln "skjuter ut" regndroppar mot marken och en lärare "skjuter ut ord" till sina elever. På samma sätt som regnet vattnar jorden vattnar läraren lyssnarens hjärtas jordmån, jämför Jesu undervisning om såningsmannen i Matt 13:3–10. Paulus tar som exempel hur Apollos var en lärare som "vattnade", men Gud står för växten, se 1 Kor 3:6.]
Se, Gud (El) är stor och inte möjlig att känna (bli intimt förtrogen med) antalet av hans år (hans ålder)
går inte att räkna (vi kan inte veta hur gammal Gud är).
Gud (El) dundrar underbart (förunderligt) med sin röst,
han gör stora och ofattbara ting.
[Fyra gånger används ordet röst, hebr. qol, i vers 4–5.]
med sin livsande (hebr. neshamah) [1 Mos 2:7] sänder Gud (El) frost,
och de vida vattnen fryser.
Lyssna [med emfas] noga på detta Job!
Stanna upp och betrakta Guds (Els) under. [Ps 111:2]
Vem är det som förser korpen med mat,
när hans ungar ropar till Gud (El)
och stapplar runt utan föda?
[Psalmisten och Jesus refererar också till hur Gud föder korparna, se Ps 147:9; Luk 12:24]
Har du en arm [är du lika stark] som Gud (El),
och dundrar din röst som hans?
Han rankas som det största (första) av Guds (Els) vägar (skapelse),
den som gjort honom har gett honom hans svärd.
[Versen kan betyda att Behemot är det första eller största djuret. Kan vara en referens till 1 Mos 1:24 där just boskapen (hebr. behemah) är den första gruppen av djur som nämns. Sista delen av versen är svåröversatt. De tre hebreiska orden är ordagrant "Den som format honom – närma sig – hans svärd". Två huvudtolkningar finns. Den första är mer bildlig att det bara är Gud som kan dra sitt svärd mot honom. Det harmonierar med den retoriska frågan i vers 19: "Vem kan fånga honom?" Den andra tolkningen är att Behemot har fått ett svärd av Gud. Svärd är i singular och beskriver något som kanske liknar en noshörnings horn eller en kraftig svans. I vers 12 liknas svansen vid ett cederträd och bensenor i låren beskrivs som flätade. Den strukturen är typisk för dinosaurier där senorna hjälpte till att hålla svansen rakt ut.]
När han reser sig [för att attackera eller försvara sig] bävar gudarna (de mäktiga – hebr. el),
brutna (krossade) retirerar de.
[Versen är svåröversatt. Den första delen har hebr. el-im, gudar i plural. Det kan vara en anspelning på det mytologiska havsodjuret som strider mot olika gudar. Syftar Leviatan på Satan, kan det vara striden mellan Guds och Satans änglar som beskrivs, se Upp 12:7–9. Är Leviatan bara ett djur måste "gudar" översättas till "de mäktiga" och syftar då på stridshjältar som försöker angripa odjuret. Den andra delen är också svårtolkad. Den består i hebreiskan av två ord seber och chata. Det första betyder "fraktur, att något bryts, krossas och förstörs" och det andra "synd, att missa målet, retirera eller att gå vilse". Betydelsen verkar vara att den som utmanar Leviatan krossas mentalt och får fly.]

Psaltaren (77)

För du är inte en Gud (El) som finner behag (har glädje) i ondska (ogudaktighet – hebr. resha),
ondska (hebr. ra) kan inte bo hos dig [stå under ditt beskydd].
Gud (Elohim) är en rättfärdig domare (dömer helt rättvist),
Gud (El) känner ilska (avsky, fördömer, förbannar) varje dag [mot ondskan].
Han tänker (säger i sitt hjärta):
"Gud (El) har glömt det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig."
[Vers 4 och 11 ramar in beskrivningen av den ogudaktige med hans citat om att Gud inte skulle ställa någon till svars och se vad som sker. Även vers 13 har liknande citat. Efter sex saknade bokstäver återupptas det akrostiska mönstret nu i vers 12.]
Stå upp, Herre (Jahve)! Gud (El), lyft din hand,
glöm inte de ödmjuka (förtryckta på grund av orättfärdighet, de som har böjt sig inför dig och söker dig).
En Michtam [en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras]. Av David.
[Betydelsen av det hebreiska ordet michtam är oviss. I Jes 38:9 används det snarlika ordet michtav om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I 2 Mos 39:30 används det ordet också om att "skriva en guldgraverad skrift". Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder "något dolt" och "guld". Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr. översätter med "inskription i sten", vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Psalmen beskriver alltså något som är värt att gravera in i guld för all framtid och den kan innehålla dolda element.
Ordet används bara här och i titeln på fem andra psalmer, se Ps 56:1; 57:1; 58:1; 59:1; 60:1. Alla dessa psalmer som inleds med ordet michtam, är personliga böner av David. Det är anmärkningsvärt. Den judiska kulturen bygger på det gemensamma och de flesta psalmerna användes för unison sång. I dessa sex psalmer framträder en personlig Gud som berör det innersta hos psalmisten och som graverar sitt ord i hans hjärta, se Jer 31:33; 2 Kor 3:3.]
Bevara (försvara, skydda, rädda) mig, Gud (El),
jag söker min tillflykt (förtröstan, tillit, hopp) i dig.
Jag ropar [höjer min röst i bön] till dig,
för du svarar mig, Gud (El)!
vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
hör mina löftesord (hebr. imrah).
Herre (Jahve),
min bergsklyfta (ointagliga bergskam; skyddade plats)
och min borg (mitt starka fäste)
och min räddare (den som befriar mig) [så att jag kan undkomma oskadd].
Min Gud (Eli),
min Klippa (fasta punkt; mitt massiva berg) – till vilken jag tar min tillflykt [Matt 7:24],
min sköld [mitt personliga försvar]
och min frälsnings horn [som hornet på en vildoxe – metafor för militär styrka och seger]
och mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd)!
[I vers 2–3 riktar psalmisten sig direkt till Herren och använder åtta termer: min styrka, min bergsklyfta, min borg, min räddare (verb – en personlig beskyddare), min klippa, min sköld, min frälsnings horn och mitt värn. Detta är den längsta uppräkningen i Psaltaren och visar på Gud som vår Hjälpare och Beskyddare! I vers 4–7 summeras hela psalmen. Här finns ett kiastiskt mönster i flera nivåer som inramar Davids rop och vädjan till Herren.]
[Nu kommer fem verser som beskriver Herren:]
Vad gäller Gud (El) [den ende sanne Guden]
– hans väg (sätt att agera) är utan brist (har integritet),
Herrens (Jahves) löftesord (tal) är rent (prövat, luttrat som metall utan slagg) [Ps 12:7],
han är en sköld för alla som tar sin tillflykt i honom.
Gud (El) är den som utrustade (gav, iklädde) mig med kraft (styrka, mod, inflytande, rikedom),
och gjorde min väg utan brist (hjälpte mig att vandra med integritet, gjorde mig helhjärtad, ärlig).
Gud (El) [den sanne Guden],
han som ger mig fullständig hämnd [plural],
och talar till [kuvar] folk under mig [de som är besegrade],
Himlarna förkunnar (dokumenterar) [berättar med matematisk exakthet om]
Guds (Els) härlighet (ära, tyngd, dignitet),
skyn (fästet, himlavalvet) [himlens vidd] visar på (proklamerar)
hans händers verk [står synligt och frimodigt upp för hans hantverk].
[Skapelsen vittnar om Skaparen och hans verk, se Rom 1:19–20. Det hebreiska ordet safar, som här översätts förkunnar, används ofta för matematiska beräkningar och antal, t.ex. i 1 Mos 15:5 där Abraham uppmanas att räkna stjärnorna.]
[Svindlande avstånd
Vår galax, Vintergatan, har omkring 200 miljarder stjärnor. Av alla dem är omkring 5000 synliga för blotta ögat. De närmsta stjärnorna ligger 4 ljusår från jorden och de mer avlägsna flera tusen ljusår bort. En stjärna vi ofta kan se i Sverige är sommarstjärnan Vega. Den har ett avstånd på 25 ljusår från jorden. Det innebär att det ljus vi ser, när vi tittar på stjärnan, strålade ut från den för 25 år sedan och färdades med ljusets hastighet under 25 års tid innan det nådde jorden. Avståndet är svindlande 240 biljoner kilometer. Ett sätt att göra den siffran mer greppbar är att skala ner avståndet. Om avståndet till Vega skulle motsvara sträckan mellan Stockholm och Rom, som är 250 mil, då skulle vi ha passerat månen redan efter några få millimeter på vår färd mot Rom!]
[Psalmen inleds med en fråga i förtvivlan där orden "Min Gud, min Gud" och "övergivit" kan uppfattas som en motsägelsefull kontrast. Dock är det just Guds frånvaro som gör honom så påtaglig. David är kluven mellan tidigare upplevelser där Gud har svarat, se vers 4–6, och nuvarande situation där Gud inte verkar höra hans bön. Ordet för "jämrande" beskriver ett lejons ljudliga rytande, men också en oformulerad högljudd klagan, se Jes 5:29; Sak 11:3; Job 3:24; Ps 32:3. I ordvalet kan vi ana början av uppfyllandet av frasen från Bibelns sista bok "Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat", se Upp 5:5.]
Min Gud (Eli), min Gud (Eli),
varför har du övergivit (lämnat) mig?
Min hjälp (frälsning) verkar så långt borta,
avlägsen från mina jämrande (rytande) ord.
[I Heb 5:7 beskrivs hur Jesus ropade högt under tårar när han bad.]
Från det att jag föddes har jag alltid varit beroende av dig (ordagrant "blivit kastad på dig"),
alltsedan [tiden i] min mors livmoder har du varit min Gud (Eli).
En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David [för avslutningen av sukkot].
[Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget att den användes vid avslutningen av sukkot (lövhyddohögtiden) som firas på hösten, se 3 Mos 23:34. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern. Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under sukkot, se t.ex. Joh 7:2, 27, 31, 40–42. Det är intressant att det är i slutet på högtiden Jesus träder fram, se Joh 7:37–38.] Ge åt Herren (Jahve), Guds söner [änglar, himmelska väsen],
ge åt Herren (Jahve) ära och styrka (makt).
Herrens (Jahves) röst var över vattnen;
ärans Gud (El) dundrade (ekade som åskdunder),
Herren (Jahve) var över de stora vattnen.
I din hand överlämnar (lämnar) jag min ande (mitt liv).
[Jesus citerar från första delen av denna vers på korset, se Luk 23:46. Det hebreiska ordet för överlämnar betyder att överlämna något i någons vård, men här finns också bilden på en deposition, där någon lämnar något och sedan får tillbaka det. Inom judendomen citeras ofta denna vers som avslutning på den dagliga kvällsbönen. Tanken är att man överlämnar sin ande till Gud för att han ska ha den i tryggt förvar under natten. I den judiska morgonbönen Mohed Ani finns sedan en fras där man tackar Gud för att han på nytt gett vår inre människa liv, se Ps 111:10.]
Du friköper mig, Herre (Jahve),
du trofaste Gud (Elohim).
Din rättfärdighet (trofasthet)
är som de högsta bergen (Guds majestätiska berg).
Dina domar
är som det djupaste hav [outgrundligt].
Du beskyddar (bevarar, hjälper)
både människa och djur (mänskligheten och djurriket), Herre (Jahve).
[Vers 6–7 ramas in av Herrens namn. De två ytterligheterna som beskrivs, "himlen och molnen" och "högsta berg och djupaste hav", visar på omfattningen av Herrens trofasthet. Det finns ingen gräns på hans kärlek, se Rom 8:35–39; Ps 139:7–12. Ordvalet i vers 11, att sträcka ut din trofasta kärlek, binder fint samman denna del med psalmens avslutande bön!]
Hela min varelse (själ – hebr. nefesh) törstar efter Gud (Elohim),
den levande Guden (El).
När får jag komma
och se Guds ansikte (träda fram inför Elohim)?
Om dagen ska Herren (Jahve) befalla sin nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) [mot mig],
om natten är hans sång hos mig
– en bön till mitt livs Gud (den levande Elohim).
Jag vill säga till Gud, min klippa (min ointagliga bergskam och bergsklyfta):
"Varför har du glömt mig?
Varför måste jag gå (sörjande) i mörker på grund av mina fienders förtryck?"
Så jag kan komma till Guds (Elohims) altare [2 Sam 6:17, det yttre brännofferaltaret och det inre rökelsealtaret],
till Gud, min överväldigande glädje (hebr. El simchah gijil; "Gud, min jublande glädje")!
Jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig med kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa],
Gud (Elohim), min Gud (Elohim)!
Om vi hade glömt vår Guds (Elohims) namn [hans auktoritet, se Jer 23:27],
och sträckt våra händer [i bön] till en främmande gud (hebr. el),
En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) Asaf.
[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, denna och Ps 73–83.] Gud (El), Herrarnas Gud (Elohim Jahve) [Gudarnas gudar – den mäktige Guden],
har talat och kallat (namngett) jorden
från solens uppgång till dess nedgång [från öst till väst – över hela jorden].
[Det var genom att tala som allting blev till i skapelsen, här påminns om hur Guds tal är skapande. Kombinationen av Guds namn El Elohim Jahve är ovanlig, se även vers 14 och 22.]
Varför förhäver du dig själv med ondska (skryter med din ondska), mäktige man?
Guds (Els) nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) varar oavbrutet.
[I psalmens centrum ändras nu subjektet till Gud.]
Gud (El) ska på samma sätt slå ned dig för alltid,
rycka upp dig och kasta ut dig ur ditt tält
och utrota dig ur de levandes land.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Gud (El) ska höra och ödmjuka dem,
han som tronar sedan urminnes tid.
[Här används hebr. kedem, öster, som också beskriver dåtid.]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Ingenting förändras,
de fruktar (vördar, aktar) inte Gud (Elohim).
Jag vill ropa (höja min röst i bön) till Gud den Högste (Elohim Elion),
till Gud (El) som fullbordar (avslutar, gör klart) det för mig.
Gud (Elohim), du är min Gud (El, den mäktige, starke), jag söker (längtar) ivrigt efter dig.
[Det första jag gör, min högsta önskan och prioritet är att ha en relation med dig, se också Ps 42:2–3.]
Hela min varelse (min själ, jag) törstar efter dig, min kropp längtar efter dig,
i ett kargt och uttorkat land där det inte finns något vatten.
Välsignad är Herren (Adonaj) [låt oss knäböja inför honom, ja, inympas i honom – hebr. barach]!
Dag efter dag bär han oss [som en börda; med vår börda – han som tar hand om sitt folk],
Gud (El) [den Mäktige] är vår frälsning (räddning).
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Det hebreiska ordet för välsigna (barach) kan även betyda att knäböja och att inympa.]
Vår Gud (El) är en Gud (El) som befriar (Vår Gud är frälsningens Gud),
ja, hos Herren (Jahve), Herren (Adonaj) [den högste allsmäktige Guden]
finns befrielse (räddning) från döden.
Man såg din segermarsch (din väg, resa, intåg), Gud (Elohim),
segermarschen av min Gud (El), min kung, i helighet!
Fruktad är du, Gud (Elohim), i din helgedom,
du som är Israels Gud (El),
som ger makt och styrka åt sitt folk,
lovad är Gud (Elohim).
De säger: Hur kan Gud (El) veta [hur har Gud känt till och varit intimt förtrogen med detta]
och har den Högste (Elion) [någon] kunskap?
till dess jag gick in i Guds (Els) helgedom
och förnam (insåg; kunde urskilja) deras slut [de ondas och de ogudaktigas öde].
De säger i sina hjärtan: Låt oss fullständigt fördärva.
De har satt eld på alla Guds (Els) mötesplatser i landet.
Har Gud (El) glömt att visa nåd (oförtjänt kärlek),
eller har han i sin vrede tillslutit sin barmhärtighet (medkännande nåd)?
[Hebr. rachamim kommer från ordet rechem som betyder moderliv. Guds barmhärtiga nåd liknas genom detta ord vid den ömsinta kärlek föräldrarna har till sitt ofödda barn som ännu är i mammas mage. Ordet tillslutit kan också i sammanhanget ha betydelsen att psalmisten Asaf i sin klagan och djupa oro undrar om det som är från Gud kanske ändå inte kommer att födas fram.]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Gud (Elohim), dina vägar är heliga.
Vilken stor gud (hebr. el) kan jämföras med dig, Gud (Elohim)?
Du är den Gud (El) som gör under (mirakler),
du har gjort din styrka känd bland människor.
för att de ska sätta sin förtröstan på Gud (Elohim)
och inte glömma bort Guds (Els) gärningar
utan hålla (vakta, bevara) hans bud. [5 Mos 6:6–9, 20–22]
Så ska de inte bli som sina fäder (förfäder),
en envis och upprorisk generation.
En generation som inte har sitt hjärta rätt [alltså ett hjärta som förlitar sig på sig själv i stället för på Gud]
och vars ande inte stadigt är med Gud (El).
[Asaf gör här tydligt att grundinställningen måste vara att alltid lita på Gud, att alltid välja att gå med Gud och ha sina prioriteringar i livet inordnade i Guds ordningar. Se även 5 Mos 9:6–7, 13, 24; 31:27; 32:5; Apg 2:40.]
De fortsatte att fresta Gud (El) i sina hjärtan
genom att be om mat utifrån sina begär.
Ja, de talade mot Gud (Elohim), de sa:
Kan Gud (El) duka ett bord i öknen?
När han slog dem skulle de ha frågat efter (sökt, tagit sin tillflykt till, närmat sig) honom
och vänt om och sökt Gud (El) ärligt.
De [Israels folk under ökenvandringen] kom ihåg
att Gud (Elohim) var deras beskyddare (starka befästa klippa), och
att Gud den Högste (El Elion) var deras Återlösare (befriare).
De återvände (gång på gång gick de tillbaka) till att pröva Gud (El)
och begränsade (märkte med en signatur, ristade; sårade – hebr. tava) Israels helige. [5 Mos 1:19–23]
[Verbet tava används bara här i GT. Det kommer från sista bokstaven i alfabetet (hebr. Tav). Piktogrammet för bokstaven är ett kors, och betydelsen kan vara att märka eller staka ut en väg eller gräns, därav betydelsen att sätta en begränsning. Ordet (om det appliceras på en person) kan också vara att bli sårad och orsaka smärta, utifrån betydelsen att rista, se även 1 Sam 21:13; Hes 9:4.]
Bergen täcktes av dess skugga
och de mäktiga cedrarna med dess grenar.
[C]
Det ska inte finnas någon främmande gud (hebr. el) hos er [Ps 44:21],
inte heller ska ni tillbe (böja er inför) någon okänd gud (hebr. el). [De första av de tio orden i tio Guds bud, se 2 Mos 20:3, 5]
En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av Asaf.
[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73–83.]
Gud (Elohim) [universums domare] står i gudaförsamlingen [den himmelska domstolen],
mitt bland gudarna (elohim) håller han dom.
[I det sammansatta ordet "gudaförsamlingen", ordagrant "i Guds församling", används det mest generella ordet för gud, hebr. El. Det kan beskriva Gud, se Ps 19:2, avgudar eller mäktiga människor, och då ofta domare. Betydelsen här verkar vara en himmelsk domstol inför en samlad gudomlig kommitté, se Job 1:6; 2:1; 1 Kung 22:19–23, en scen som även finns beskriven i ugaritiska texter som Legenden om Keret. Paulus beskriver också en andlig hierarki, se Ef 6:12; Kol 1:16. Se även vers 6 och Ps 89:6–8. Allt som tar Guds plats är en avgud, se 2 Mos 20:3. Den hebreiska prepositionen qerev, översatt "mitt bland", kräver att det andra elohim översätts i plural: "mitt bland gudarna".]
Gud (Elohim),
tig inte,
var inte tyst
och var inte overksam,
Gud (El).
Min själ (mitt inre) går sönder
av längtan till Herrens tempels förgårdar. [Jag är desperat för att få vara i Herrens närhet!]
Mitt hjärta och hela min varelse jublar (ropar i glädje) mot den levande Guden (El).
Jag vill lyssna på vad Gud (El), Herren (Jahve), säger,
för han ska tala frid (välsignelse på alla områden)
till sitt folk, hans trogna (heliga, de som följer honom);
låt dem inte återvända till dårskap.
[Ett liv där man aktivt väljer att gå mot Guds lagar och är självrättfärdig.]
Men du, Herre (Adonaj), är en Gud (El) som är
barmhärtig (är nådig och har ett starkt känslomässigt band till oss) och ger favör (generös i nåd),
sen till vrede
och överflödar i (är rik på) nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning.
[I denna vers finns 3 olika ord för nåd för att beskriva den så mångsidigt som möjligt. Herren både är nåd och ger nåd på alla upptänkliga sätt. Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Vem i skyarna kan jämföras med Herren (Jahve),
vem av de mäktigas (guds – hebr. el) söner kan liknas vid Herren (Jahve)?
En Gud (El) som är fruktad i de heligas stora rådsförsamling,
och respekterad av alla dem som är omkring honom.
Han ska ropa (höja sin röst i bön) till mig:
"Du min Fader, min Gud (Elohim), min frälsnings klippa!"
Innan bergen föddes,
eller du ens hade format jorden
och världen (marken, den bebodda delen), från evighet till evighet är du (har alltid varit, och kommer alltid att vara) Gud (El).
[Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget: "En psalm av David, för veckans fjärde dag", vilket är onsdag.] Hämndens Gud (El), Herre (Jahve),
Hämndens Gud (El), träd fram i glans (lys fram, stråla tydligt)!
För en stor [allsmäktig] Gud (El) är Herren (Jahve)
och en stor kung över alla gudar (hebr. elohim). [Ps 47:3; 96:4]
Herre (Jahve), vår Gud (Elohim), du svarade dem
och du var en förlåtande Gud mot dem,
trots att du hämnades deras felsteg (misstag).
Jag säger: "Min Gud (El), ta inte bort mig mitt i mina dagar (mitt i livet),
du vars år varar genom alla släkten (generationer).
De unga lejonen ryter efter byte,
och söker sin mat från Gud (El).
utan svävade ut i ohämmad lusta i öknen
och prövade Gud (El) i vildmarken. [4 Mos 11]
De glömde bort Gud (El) deras frälsare
som gjort stora ting för dem i Egypten,
Eftersom de gjorde uppror mot Guds ord,
och föraktade den Högstes (Elions) råd.
Herren (Jahve) är Gud (El, den mäktige) och han har gett oss ljus
[vänder sitt ansikte mot oss, ger favör och seger över fiender].
Bind fast offret med band vid altarets horn. [2 Mos 27:2]
Du är min Gud (El),
jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig!
Min Gud (Elohim),
jag vill upphöja dig.
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] himmelens Gud (El),
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Hur ofattbara (dyrbara)
är inte dina tankar om mig, Gud (El) [den mäktige, starke]!
Hur ofantligt stor
är inte summan av dem alla!
[David avslutar psalmen med samma verb som han använder i inledningen, se vers 1b–2, dock med en vädjan istället för i den indikativa formen "Du rannsakar mig och känner mig":]
Rannsaka (genomsök, granska) mig Gud (El),
och känn (bli intimt förtrogen med; var personligt involverad i) mitt hjärta (mitt innersta). [Ps 26:2]
Pröva (undersök, testa) mig [som silver och guld renas, se Ps 66:10; Ords 17:3]
och känn [ta hand om] mina oroliga tankar (min oro).
[Det hebreiska ordet med innebörden "oroliga tankar" står i plural och används bara här och i Ps 94:19.]
Jag har sagt till Herren (Jahve): "Du är min Gud (El)."
Lyssna (vänd ditt öra), Herre (Jahve), till mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].
Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den som har Jakobs Gud (El) som sin hjälpare [den som förlitar sig på Guds kraft],
den som har sitt hopp i Herren (Jahve), sin Gud (Elohim).
Guds fulla lovprisning ska vara i deras mun
och ett tveeggat (tvåmunnat) svärd i deras hand. [Heb 4:12]
[Lovprisning är ett vapen – ett svärd!]
Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!
[Psalmen inleds och avslutas med uppmaningen att prisa Herren, se vers 6. Den hebreiska frasen hallelu-jah translittereras ofta rakt av och har blivit ett välkänt uttryck på alla språk för uppmaningen att prisa Guds namn. Verbet hallelu betyder prisa och har betydelsen att välsigna, böja sig och tala väl om Gud. Ordet Jah är den första delen i Guds personliga namn Jahve, vars innebörd är den evige.]
[Mellan det inledande och avslutande halleluja, finns elva imperativ av verbet hallelu. Det första och sista är riktat till Gud och däremellan kommer nio "Prisa honom".]
Prisa Gud (El) i hans helgedom [här på jorden],
prisa honom i hans starka (mäktiga) fäste (himlavalvet). [Ps 19:2; 1 Mos 1:6–8]

Ordspråksboken (1)

Undanhåll inte gott (glädje, välgång, framgång)
till någon som har rätt till det [dess rättmätiga ägare],
när det står i din makt (kraft – hebr. el) att ge det.

Jesaja (22)

Men Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är upphöjd i rätt,
och Gud (El) den Helige är helig i rättfärdighet.
Rådslå tillsammans och det ska bli till intet,
tala ord och de ska sakna substans (ordagrant inte vara stående),
för Gud är med oss (hebr. ki immanu-El).
För ett barn har fötts åt oss,
en son är oss given,
och herradömet (ansvaret att regera),
vilar (ska vila) på hans axlar (skuldra, rygg) [singular];
och hans namn [singular] är (ska vara):
Under (mirakel),
Rådgivare (en som ger råd, vägleder, planerar och hjälper),
Gud den Mäktige (El Gibbor),
Evig Fader,
Fridsfurste.
[I hebreiskan står ordet för namn i singular. Namnet som sedan följer består av åtta hebreiska ord (pele jaats el-gibbor avi-ad sar-shalom). Innebörden skulle kunna formuleras: Han som hjälper på ett underbart och mirakulöst sätt – vår mäktige Gud, Evige Fader och Fridsfurste. De sex sista orden bildar tre sammansatta par, medan de två första (under och rådgivare) antingen kan stå åtskilda eller också bilda en enhet. Slår man ihop betydelsen av under (som är ett substantiv i singular) och rådgivare (som i den hebreiska texten egentligen utgörs av ett verb) blir det: under-rådgivare eller extraordinär strateg! Delar man upp i två ord blir det totalt fem komponenter i namnet som i sin helhet består av åtta ord. Talet åtta står för en ny begynnelse och talet fem står för nåd! Det hebreiska ordet för furste (sar) kommer från verben för att strida och att regera som kung, dvs. "en stridande prins/furste". Sarah, den feminina formen av sar, kan översättas "en stridande prinsessa". Här kombineras ordet för stridande furste med shalom – frid, fred, helhet och fullkomlig harmoni på alla livets områden. Gud liknas även vid fler tillfällen som en stridsman, se Ps 45:4–7. Benämningen El Gibbor återfinns bara här och i Jes 10:21.]
En kvarleva ska återvända, Jakobs kvarleva [Jes 7:3],
till Gud den Mäktige (El Gibbor).
Se, Gud (El) är min frälsning (räddning, befrielse – hebr. jeshua),
jag förtröstar [på honom] (är trygg/frimodig) och fruktar inte,
för Herren Herren (Jah Jahve) är min styrka (starkhet) och min lovsång,
ja, han har blivit min frälsning.
[Mose lovar Herren med samma ord i 2 Mos 15:2 och frasen används även i Ps 118:14. I hebreiskan upprepas ordet för Herren: kortformen Jah, följt av gudsnamnet Jahve (JHVH), något som betonar Guds oföränderlighet.]
Och du säger i ditt hjärta:
'Jag ska stiga upp
till himlarna, över (ovanför) Guds (Els) stjärnor
ska jag upphöja min tron,
och jag ska sitta på mötesberget (berget Sion, tempelberget i Jerusalem)
längst upp i norr.
För egyptierna är människor
och inte Gud (El),
deras hästar är kött
och inte ande,
så när Herren (Jahve) sträcker ut sin hand,
ska både den som hjälper snubbla
och den som blir hjälpt falla,
och de ska förgås tillsammans.
Med vem vill ni då likna Gud (El)?
Eller vad vill ni jämföra honom med?
Så säger den ende Guden (El), Herren (Jahve),
han som skapat himlarna (universum) och sträckt ut (expanderat) dem [2 Sam 22:10; Jes 40:22],
han som brett ut jorden och allt som lever där (allt som föds på jorden),
han som gett liv (livsande) till människorna, och ande åt alla som vandrar där.
"Ni är mina vittnen", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
"Min tjänare som jag har utvalt,
för att lära känna mig, tro (lita, förtrösta) på mig,
och förstå att jag är Gud (El, den mäktige, starke).
Ingen gud har blivit till före mig,
och ingen ska komma efter mig.
Jag har förutsagt [framtiden], räddat (befriat) er, och visat mig för er [att jag var er Gud, ni har hört och sett mig].
Då fanns det inte några främmande gudar hos er.
Ni är mina vittnen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Jag är Gud (El, den mäktige, starke).
Vem har formgett en gud,
eller en gjuten avbild som inte är till någon nytta?
Sedan använder en människa det som bränsle
och han tar av det och värmer sig,
ja han antänder det och bakar bröd,
han gör en gud och tillber den,
han gör en skuren avbild och faller ner för den.
Av det som blir över gör han en gud (hebr. el), ja, en utskuren avgud.
Han faller ner inför den och lovsjunger
och ber till den och säger:
"Befria mig, för du är min gud (hebr. el)."
Så säger Herren (Jahve):
"Egyptens arbetare och Kushs [Etiopien och Sudans] handelsmän
och Shevas [Saudiarabiens] resliga män,
ska alla komma över till dig och vara dina slavar,
de ska gå efter dig,
i bojor ska de komma över
och de ska falla ner inför dig och de ska vädja till dig:
"Gud (El) bor sannerligen hos dig,
och där finns ingen annan, där finns ingen annan Gud (Elohim)."
I sanning är du en Gud (El) som gömmer dig själv,
Israels Gud (Elohim), Frälsaren.
Samla ihop er själva och kom,
kom nära tillsammans, ni som är förskingrade bland länderna.
De som bär på sina trägudar har ingen kunskap,
de ber till en gud (makt – hebr. el) som inte kan frälsa (rädda).
Förkunna och för dem nära,
ja låt dem ta emot råd tillsammans.
Vem har tillkännagett detta från forna tider [öster – hebr. kedem; väderstrecket där vi ser både bakåt och framåt]
och har förkunnat det sedan länge?
Är det inte jag Herren (Jahve)?
Och det finns ingen annan gud jämte mig,
en rättfärdig Gud (El) och en Frälsare.
Det finns ingen annan jämte mig.
[Upprepningen som sker här och i flera av de föregående verserna är hebreiskans sätt att betona något och understryka att så här är det verkligen. Det finns ingen annan gud jämte Herren Jahve.]
[Herren talar vidare, se vers 14:]
"Vänd er till mig (se på mig) och bli frälsta, ni jordens alla ändar,
för jag är Gud (El) och det finns ingen annan.
Ni som är frikostiga med guld i era väskor
och väger upp silver på vågen,
ni som hyr guldsmeden som gör det till en gud (makt – hebr. el)
att falla ner inför och tillbe,
Kom ihåg (tänk på) det som [jag gjort] tidigare, i det förgångna,
för jag är Gud (El; mäktig, gudomlig), och det finns ingen annan
jag är Gud (Elohim), och det finns ingen som jag.

Jeremia (2)

som visar nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) till tusenden och vedergäller fädernas synd i famnen på deras söner efter dem. Gud (El) den Stora, den Mäktiga, Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn.
För tillspillogivaren har kommit över henne, över Babel, och hennes mäktiga män är tagna, deras bågar är förskingrade, för Herren (Jahve) är en gengäldande Gud (El) han ska kompenserande kompensera.

Klagovisorna (1)

Låt oss lyfta upp våra hjärtan och händer
till Gud (El) i himlen.

Hesekiel (4)

Och ljudet från kerubernas vingar hördes till den yttre gården, som Gud den Allsmäktiges (El Shaddajs) röst när han talar.
Människobarn säg till Tyros furste (upphöjde; ordagrant: "den som sätter något högt" – hebr. nagid): Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve):
Eftersom ditt hjärta är upphöjt (högmodigt, stolt)
och du har sagt: Jag är en gud (hebr. el),
jag sitter på Guds (Elohims) tron
mitt i havet (ordagrant: i havets hjärta),
trots att du är en människa och inte Gud (El),
likväl ger du ditt hjärta sken av att vara som Guds (Elohims) hjärta.
Kommer du fortfarande att säga till honom som slår dig:
Jag är en gud?
Men du är en människa och inte Gud (El)
i handen på den som skändar dig.

Daniel (4)

Jag bad till Herren (Jahve), min Gud (Elohim), och bekände [prisade Guds storhet och erkände min personliga synd och mitt folks synd]:
"Jag ber dig, Herre (Adonaj), min Gud (El), den store och skrämmande (som inger vördnad och respekt), du som håller fast vid förbundet och nåden (den omsorgsfulla kärleken) mot dem som älskar dig och håller ditt bud. [5 Mos 7:9]
[Fram tills hit är de flesta bibelforskare överens om att synen handlat om händelser från Kyros i Daniels tid fram till Antiochos IV. Från och med vers 36 finns två huvudsakliga tolkningar på den person som introduceras som "kungen". Den ena är att synen fortsätter att handla om Antiochos IV, den andra att en framtida antikrist beskrivs. Rent historiskt finns det problem med att harmonisera händelserna med Antiochos liv. Han satte sig inte över alla gudar eller tillbad en okänd gud, se vers 36–37. Han dog inte i Israel, se vers 45, utan i Persien. Antiochos IV kan ses som en skuggbild av en kommande antikrist, så att de båda beskrivs här är inte konstigt.]
Kungen [en framtida världsledare] ska göra vad han vill, och han ska upphöja sig och förhäva sig över varje gud (makt – hebr. el). Ja, mot gudarnas Gud (hebr. El El) ska han tala fruktansvärda ting. Allt ska lyckas för honom till dess att vredens tid är ute, för det som har beslutats måste ske.

Hosea (3)

[Situationen är inte hopplös, Gud vill återförena sitt folk. I vers 11 nämns nu att Jizreels dag ska bli stor. I nästa vers (Hos 2:1) nämns Hoseas yngsta son Ammi och hans dotter Ruhama utan den hebreiska negativa partikeln lo framför namnen!]
Även om antalet av Israels söner ska vara som havets sand som inte kan mätas eller räknas [1 Mos 22:17; 32:12], ska det ske att istället för det som sagts till dem "ni är inte mitt folk" ska det sägas till dem "ni är den levande Gudens (hebr. El) söner."
Jag ska inte verkställa min häftiga vrede,
jag ska inte återvända för att ödelägga Efraim,
för jag är Gud (El) och inte en man,
den Helige i din mitt,
och jag ska inte komma i raseri.
Efraim omsluter mig med förnekelse (hyckleri – hebr. kachash)
och Israels hus med svek (hebr. mirmah)
och Juda är ständigt trolös mot (vill bryta sig loss; irra bort från; vara hemlös från – hebr. rod) Gud (El)
ja, mot den Helige, den trofaste (han som står fast – hebr. aman).

Jona (1)

Han bad till Herren (Jahve) och sa: "O (Ack – hebr. ana), Herre (Jahve), var det inte det här mitt ord (vad jag trodde skulle hända) när jag var i mitt land. Det var därför jag försökte fly till Tarshish! Jag visste att du är en nådig (hebr. chanon) och barmhärtig Gud (El), sen till vrede och rik på nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed), beredd att ångra det onda du hotat med.

Mika (2)

Ve (hebr. hoj) över dem som förordar orättfärdighet
och gör det onda på sina bäddar!
När morgonen har ljusnat verkställer de det,
eftersom det står i deras makt [ordagrant: den makten (hebr. el) finns i deras händer].
[Mika avslutar nu sin bok genom att påminna om Guds godhet, se 2 Mos 34:6–7. Den retoriska frågan "Vem är som Gud?" (2 Mos 15:11; Ps 35:10; 71:19; 77:14; 113:5) kan anspela på profeten Mikas namn som betyder: "Vem är som Herren?"]
Vem är en Gud (El) som du [nej, det finns ingen],
som förlåter (bär; tar bort) synd [Joh 1:29] och förbiser (inte tillräknar) överträdelse (rebelliskhet)
hos dem som är kvar bland hans folk (arvedel, egendom)?
Han är inte vred för evigt,
för han gläder sig över [att visa] nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed). [Ps 103:8–10]

Nahum (1)

[Det inledande stycket (vers 1–10) är väl strukturerat på många plan. Stycket formar en kiasm i sju steg med centrum kring vers 5. Den sista bokstaven i vers 1, 2a, 2b och 3c är JHVH – Herrens personliga namn. Det numeriska värdet för dessa fyra bokstäver är 10 (Jod), 5 (He), 6 (Vav) och 5 (He). Summan ger talvärdet 26, vilket är samma nummer som antal ord för dessa fyra rader (vers 1–3)! Totalt nämns JHVH sju gånger, och med denna bibelkod blir det totalt åtta gånger.
Det finns även ett alfabetiskt mönster av halva alfabetet, från den första bokstaven Alef i vers 2 till den elfte bokstaven Kaf i vers 8. Dock bryts mönstret i vers 4b (Zajin) och 6a (Jod). I vers 7 återfinns Jod efter prefixet Vav (och). Följande stycken i GT har alfabetiska mönster, se Ps 9–10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19–20; Ords 31:10–31.]

Gud (El)
är nitälskande [låter inte dela sin plats med avgudar, se 2 Mos 20:5; 34:14]
och en hämnare
är Herren (Jahve).
En hämnare är Herren (Jahve)
och full av vrede.
En hämnare är Herren (Jahve) mot sina ovänner,
och han har sparat sin vrede till sina motståndare.

Malaki (3)

Men bönfall nu (vädja nu verkligen blidkande) inför Gud (El) att han visar oss nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan). När detta har kommit från (har skett genom) era egna händer, skulle han då välvilligt ta emot [något] från er? säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). [Gud kan aldrig ta emot en mänsklig gåva som inte ges med ett rent uppsåt.]
Har vi inte alla en fader?
Har inte en Gud (El) skapat oss?
Varför behandlar vi varandra förrädiskt, en man mot sin bror, och besudlar fädernas förbund?
Juda har agerat förrädiskt, en styggelse gjord i Israel, till och med i Jerusalem. För Juda har förorenat Herrens (Jahves) helgedom, som han älskar, och äktat, gift sig med, främmande gudars (hebr. el) döttrar.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.