1 Moseboken (11)
se till att din tjänare har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, och du har visat stor nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot mig genom att du har räddat mitt liv. Jag kan inte [hinner inte] fly till bergen för att inte ondskan ska komma ikapp mig och jag dör.
[Lot förhandlar med huvudängeln på liknande sätt som Abraham med sina gäster, se . Han önskar fly till den lilla staden Tsoar. Här finns det hebreiska ordet chesed för första gången i GT. Det betyder nåd, omsorgsfull kärlek och trofasthet. Även ordet chen för nåd används här men det beskrivs ingående i . Chesed är det vanligaste ordet för nåd i GT. Det förekommer 241 gånger. Totalt finns det fem olika rötter som betyder nåd fast på lite olika sätt i hebreiskan. Chesed är den typen av nåd som beskriver en omsorgsfull kärlek och även trofasthet. Det är nåden som bryr sig om på ett praktiskt sätt, driven av äkta kärlek som håller över tid. Chesed är en nåd som aldrig sviker.]
Och det hände när Gud (Elohim) fick mig att vandra bort från min fars hus (min släkt) [] att jag sa till henne: "Detta är den nåd (omsorgsfulla kärlek) som jag vill att du visar mig, att på varje plats som vi kommer till, ska du säga om mig att jag är din bror."
[Ordet "vandra" (hebr. taah) betyder att vandra men även irra omkring både konkret och i sina tankar, vilket gör det möjligt att det var redan under den första tiden efter att Abraham lämnat Ur som han i sina funderingar kom fram till denna ståndpunkt.]
Ge mig därför din ed (löfte) vid Gud (Elohim) att du inte agerar falskt (gör fel) mot mig, inte mot mina söner, inte mot mina sonsöner (barnbarn), utan i enlighet med den nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) som jag har visat (gjort mot) dig, så ska du göra mot mig och mot landet som du har vandrat omkring i."
Han sa: "Herre (Jahve), min herre Abrahams Gud (Elohim) jag ber dig (vädjar till dig) låt idag något gott komma framför mitt ansikte och visa nåd (omsorgsfull kärlek) mot min herre Abraham.
Låt det ske att den unga kvinna till vilken jag ska säga: Ställ ner din kruka så att jag får dricka, hon ska då svara: Drick och jag ska även ge dina kameler att dricka, låt det vara den som är utvald för din tjänare, för Isak, så att jag kan veta att du har visat nåd (omsorgsfull kärlek) mot min herre."
Han sa: "Välsignad är Herren (Jahve), min herre Abrahams Gud (Elohim), som inte har försummat sin nåd (omsorgsfulla kärlek) och sin sanning mot min herre. Herren (Jahve) har lett mig på vägen (har varit min vägvisare så att jag kom rätt) till min herres brors hus."
[Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Om ni vill vara nådiga (visa omsorgsfull kärlek) och sanna (trofasta) [se ] mot min herre så berätta det, och om inte så berätta det för mig, så att jag kan gå till höger eller till vänster."
[Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se . Här används uttrycket mellan människor. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Jag är inte värdig all din nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) och all sanning (trofasthet – hebr. emet) som du har visat din tjänare, för med min stav gick jag över denna Jordan och nu är jag två läger.
Men Herren (Jahve) var med Josef och visade honom nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) och gav honom nåd (favör, oförtjänt kärlek – hebr. chen) i fängelsechefens ögon.
Men kom ihåg mig när det går väl för dig, och visa mig nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – chesed) och berätta om mig för farao och för mig ut ur detta hus.
Tiden närmade sig när Israel [Jakob] måste dö och han kallade på sin son Josef och sa till honom: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i dina ögon, lägg, jag ber dig, din hand under min höft och agera välvilligt och trofast med mig. Jag ber dig, begrav mig inte i Egypten.
2 Moseboken (4)
Du i din nåd (omsorgsfulla kärlek) ledde folket
som du återlöst (hebr. gaal) []. Du har väglett dem i din styrka och i din heliga boning.
men visar min trofasta kärlek mot tusenden [i tusen generationer] när man älskar mig och håller mina budord.
Herren (Jahve) gick förbi honom och ropade:
"Herren (Jahve), Herren (Jahve) är en barmhärtig och nådig Gud (El),
sen till vrede och rik på nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning (stabilitet, fasthet, trofasthet),
som bevarar nåd (omsorgsfull kärlek) mot tusenden [i alla kommande släktled, för evigt],
förlåter (lyfter upp) missgärning och överträdelse och synd.
[Ordet nåd (hebr. chesed) beskriver Guds nåd och trofasta kärlek. Ordet förekommer både i och . Den första förekomsten beskriver Guds nåd och barmhärtighet mot Israel när han förnyar förbundet och ger dem Torah för andra gången. I handlar det om nåd för tusenden. Det syftar på framtida släktled och även andra folk än Israel. En parallell finns i Guds löfte till Abraham i där Gud lovar sin välsignelse både till honom och kommande släktled. Samma tanke finns i . Nåd och sanning, hebr. chesed ve emet, hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning (; ; ; ; ). Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Samtidigt låter han inte den skyldige bli ostraffad,
utan låter straffet för fädernas skuld drabba barn och barnbarn intill tredje och fjärde led."
[Gud straffar inte barn och barnbarn för något som deras fäder gjort, i stället beskriver det Guds rättvisa straff för en viss synd i varje generation. Gud påminner att en generation inte kan komma undan Guds straff, eftersom Gud straffade en tidigare generation. Gud är rättvis och hans natur är både nåd och sanning, se .]
4 Moseboken (2)
Herren (Jahve) är sen (långsam) till vrede [ordagrant: näsor – det vanligaste uttrycket för vrede är "brinnande näsa", men här står det bara näsor i plural] och rik på nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed), förlåter (lyfter bort) synd och överträdelse, men frikänner inte från skuld, men fastställer fädernas synd över deras söner, över tredje och över fjärde [led]. []
Förlåt, jag ber dig, detta folks synd efter din stora nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed), så som du har förlåtit detta folk från Egypten och till nu."
5 Moseboken (3)
och visar nåd (omsorgsfull, trogen kärlek) till tusen generationer hos dem som älskar mig och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina budord (tydliga befallningar).
Så förstå (var medveten om, känn till) att det är Herren (Jahve), din Gud, som är Gud; den trofaste Gud som håller fast vid sitt förbund och visar nåd i tusen släktled mot dem som älskar honom och håller hans budord. [Nåd i tusen generationer syftar antagligen på oändlig evig nåd, se t.ex. .]
Och det ska ske eftersom ni lyssnar till dessa påbud (bindande juridiska beslut) och håller (vaktar, skyddar, bevarar) och gör dem, att Herren din Gud (Jahve Elohim) ska hålla (vakta, skydda, bevara) förbundet med er och nåden (den omsorgsfulla kärleken) som han svor till era fäder.
Josua (3)
Lova mig nu med en ed inför Herrens namn, eftersom jag visat er godhet, att visa godhet mot min familj. Ge ett säkert tecken på er trohet,
Männen sa till henne: "Om du dör, då dör vi också. Om du inte förråder oss ska vi visa barmhärtighet mot dig när Herren ger oss landet." [Männen går i borgen med sina egna liv.]
Domarboken (2)
Och väktarna såg en man komma ut ur staden, och de sa till honom: "Visa oss, vi ber dig, ingången till staden så ska vi ge dig nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed)"
Och de visade ingen nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot Jerubaals hus, Gideon efter allt det goda som han visat mot Israel.
Rut (3)
[Efter en tid, troligtvis när de närmar sig gränsen till Israel i Jordandalen, inleder Noomi en dialog.] Noomi sa till sina svärdöttrar: "Vänd om, gå hem till era mödrars hem. [Ni har följt med mig tillräckligt långt nu.] Må Herren (Jahve) visa er nåd (kärleksfull omsorg, trofast kärlek) på samma sätt som ni har gjort mot mina döda [plural, min make och mina två söner] och mig. [Här är första gången bokens nyckelord, hebr. chesed, används. Subjektet är Herren, det är han som är nåden och den trofasta omsorgsfulla kärlekens ursprung. Se även ; .]
Noomi sa till sin sonhustru: "Välsignad vare han av Herren (Jahve), som inte har slutat att visa nåd (trofast kärlek, omsorg) både mot levande och döda." [Uttrycket levande och döda syftar på hela Noomis familj. Noomi och Rut levde; Elimelech, Machlon och Kiljon var döda. I denna vers är det andra gången som bokens viktiga nyckelord chesed används, se även . Ordet beskriver nåd, kärlek, omsorg, godhet, trofasthet, osv. Här är betoningen Guds trofasthet och omsorg om Noomis familj.]
Noomi sa också till henne: "Den mannen är en nära släkting till oss; han är en av våra återlösare (beskyddare)."
[Enligt judisk tradition var Boaz Elimelechs brorson, och därför kusin med Ruts avlidne man Machlon. Boaz far var alltså bror med Noomis avlidne man Elimelech. Återlösare, hebreiska gaal, är en nära släkting som har extra juridisk omsorg för sina anhöriga. Kan i viss mån jämföras lite med en fadder. De tre frivilliga åtagandena för en återlösare var:
1. Om hans äldre bror dör barnlös ska han gifta sig med hans hustru, se . Dessa äktenskap kallas leviratsäktenskap, från det latinska ordet levir, som betyder svåger. I ett samhälle där änkan annars skulle tvingats ut i tiggeri garanterar det hennes försörjning och bevarar den avlidne mannens namn. Seden fanns redan före Moseböckernas undervisning, se . I Israel var det extra viktigt att det fanns arvingar i alla familjer så att Israels folk kunde fortsätta att besitta landet som Gud har gett dem. I första hand var det äldste sonen som ärvde, men även döttrarna kunde få ärva just för att bevara landet Israel hos de judiska familjerna. Tselofchads döttrar är ett sådant exempel, se .
2. Återlösa mark som en släkting tvingats sälja, se .
3. Hämnas en mördad släkting, se .]
Då sa Boaz: "Välsignad är du av Herren (Jahve), min dotter! Nu har du visat ännu större nåd (trohet) än förut genom att inte springa efter unga män, vare sig fattiga eller rika. [För tredje gången förekommer det hebreiska nyckelordet chesed, se ; . Här framkommer ännu en nyans där nåden är frimodig och vågar ta initiativ till en fördjupad kärlek.]
1 Samuelsboken (4)
Och Saul sa till keniterna [; ; ; ]: "Gå, lämna, gå ner från amalekiterna, annars fördärvar vi er med dem, för ni visade nåd (kärleksfull omsorg) till hela Israels hus, när de kom upp, ut ur Egypten." Så keniterna lämnade från amalekiterna.
Handla därför välvilligt med din tjänare för du har ett Herrens (Jahves) förbund med din tjänare, men om det finns någon överträdelse i mig så döda mig du själv, för varför skulle du ta mig till din far?"
[Varje nymånad firades med speciella offer, följt av en middag. Det förväntades att David skulle vara med. Eftersom det var allmänt känt att han hade kommit tillbaka från Rama, var hans närvaro förväntad vid kungens bord. Detta tillfälle blir nu en test om Saul verkligen hade förändrats efter sina upplevelser i Rama. Jonatan verkar leva i en illusion, trots flera uppenbara mordförsök från Sauls sida mot David tror han inte att Saul ska döda David.]
Medan jag fortfarande lever, visa mig Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed), om jag forfarande lever… [Hebreiska texten är inte helt klar, men troligt är Jonatan inser att han äventyrar sitt eget liv genom att hjälpa David.]
Men hugg aldrig av din nåd (hebr. chesed) från mitt hus, inte ens om Herren (Jahve) har huggit av varenda en av Davids fiender från jordens ansikte." [David håller detta löfte och ärar Jonatans son Mefivoshet, se .]
2 Samuelsboken (12)
Och David sände budbärare till Javesh-Gileads män och sa till dem: "Välsignade är ni av Herren (Jahve) eftersom ni har visat nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot er herre, till Saul och har begravt honom.
Och nu visar Herren (Jahve) nåd och sanning mot er och även jag ska också löna er med denna godhet eftersom ni har gjort denna sak.
Och Avner blev mycket arg över Ish-Boshets ord och sa: "Är jag ett hundhuvud som tillhör Juda? Idag har jag gjort nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot din far Sauls hus, till dina bröder och till hans vänner och har inte gett dig i Davids hand, och du anklagar mig idag för en synd med denna kvinna!
Men min nåd (omsorgsfulla kärlek) ska inte lämna (vika från) honom, så som jag lät den lämna (vika från) Saul, som jag tog bort (lät vika undan) för dig. []
Och David sa: "Finns det fortfarande någon kvar av Sauls hus, så att jag kan visa honom nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed) för Jonatans skull?"
Kungen frågade: "Finns det fortfarande någon kvar av Sauls hus (familj) så att jag kan visa Guds (Elohims) nåd (hebr. chesed) mot honom?"
Tsiva svarade kungen: "Jonatan har fortfarande en son som är förlamad i sina båda fötter."
Och David sa till honom: "Frukta inte, för jag ska med säkerhet visa dig nåd (hebr. chesed) för Jonatan din fars skull, och ska återställa hela din far Sauls mark och du ska alltid få äta bröd vid mitt bord."
Och David sa: "Jag ska visa nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) [hålla mitt förbund] till Nachash son Chanon på samma sätt som han visade nåd (hebr. chesed) [var lojal] mot mig." Så David sände i sina tjänares händer (gåvor med sina tjänare) för att trösta honom efter hans far.
Och Davids tjänare kom till Ammons söners land.
Igår kom du, skulle jag idag låta dig gå upp och ner med oss och se att jag går dit jag kan? Återvänd du och ta dina bröder med dig i nåd och sanning."
[Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Och Avshalom sa till Choshaj: "Är detta din nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed) mot din vän? Varför gick du inte med din vän?"
Ett frälsningens torn är han åt sin konung,
han visar nåd (omsorgsfull kärlek) mot sin smorde (utvalde, kung) [Messias],
mot David och hans säd [ätt, singular, se ; ] för evigt.
1 Kungaboken (5)
Men visa nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot Barzilajs söner, gileaditen, och låt dem vara bland dem som äter vid ditt bord, för de kom nära mig när jag flydde från Avshalom din bror.
Salomo svarade: "Du har redan visat stor nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) mot din tjänare, min far David, därför att han vandrade inför dig i sanning, i rättfärdighet och med ett ärligt hjärta [under alla sina levnadsdagar]. Du har fortsatt att visa honom denna stora nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet) genom att ge honom en son som nu regerar på hans tron.
och sa: "Herre (Jahve) Israels Gud (Elohim) det finns ingen Gud (Elohim) lik dig i himlarna däruppe och på jorden längst ner, som håller (vaktar, skyddar, bevarar) förbund och nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) med dina tjänare, som vandrar inför ditt ansikte med hela sitt hjärta,
Och hans tjänare sa till honom: "Se nu, vi har hört att Israels hus kungar ger nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed), låt oss vi ber dig, sätta säcktyg på våra höfter och rep på våra huvuden och gå till Israels kung, kanhända ska han rädda ditt liv."
1 Krönikeboken (5)
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed). []
och dem tillsammans med Heman
och Jedutun och de övriga namngivna
för att de skulle tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve),
för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed).
Jag ska vara hans fader och han ska vara min son, och min nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) ska jag inte låta vika av från honom, som jag lät den vika av från din företrädare [Saul].
Då sa David: "Jag vill visa godhet mot Hanun, Nahashs son, eftersom hans far visade mig nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed)." Så David skickade sändebud för att trösta honom i sorgen efter hans far.
När Davids tjänare kom till ammoniternas land, till Hanun för att trösta honom,
2 Krönikeboken (10)
Salomo svarade Gud: "Du har visat min far David stor nåd och gjort mig till kung efter honom.
När trumpetblåsarna och sångarna samtidigt och samstämmigt stämde upp Herrens lov och pris, och man lät trumpeter, cymbaler och andra instrument ljuda och började tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve),
för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek – hebr. chesed)!
[Denna refräng var också en del av den lovsång som sjöngs när David förde in arken i Jerusalem, se . Citatet här kommer troligen från , men frasen är vanligt förekommande i Psaltaren, se ; ; .] Då blev huset, Herrens (Jahves) hus, uppfyllt av en molnsky,
och sa:
"Herre, Israels Gud, det finns ingen Gud som du, varken i himlen eller på jorden, du som håller förbundet och bevarar nåden mot dina tjänare när de vandrar inför dig av hela sitt hjärta.
Herre Gud, visa inte tillbaka din smorde. Tänk på den nåd du har lovat din tjänare David."
När alla Israels barn såg hur elden kom ner och såg Herrens härlighet över huset, föll de ner på den stenlagda gården med ansiktena mot marken och tillbad Herren och tackade [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Prästerna stod på sina platser, och leviterna stod med Herrens musikinstrument som kung David hade låtit göra, för att de med dem skulle tacka Herren (Jahve), för hans nåd är evig. David lät nämligen leviterna utföra lovsången. Prästerna stod mitt emot dem och blåste i trumpeter medan hela Israel förblev stående.
Sedan han hade rådgjort med folket, ställde han upp sångare som skulle prisa Herren i helig skrud medan de drog ut framför den beväpnade hären. skulle sjunga: "Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve) – för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek)."
Kung Joash tänkte inte på den kärlek som Sakarjas far Jojada hade visat honom utan dödade hans son. Och i sin dödstund sa Sakarja: "Herren ska se det här och utkräva hämnd."
Vad som mer finns att säga om Hiskia och om hans gudfruktiga gärningar, det är skrivet i "Profeten Jesajas, Amots sons, syner", i boken om Judas och Israels kungar.
Vad som mer finns att säga om Josia och om de fromma gärningar han gjorde enligt det som var skrivet i Herrens (Jahves) undervisning (Torah),
Esra (3)
Med lovprisning och tacksägelse sjöng de till Herren (Jahve):
För Han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek) över Israel! [] Och hela folket gav upp ett härskri (ropade med stark röst) när de prisade Herren (Jahve) eftersom grunden till Herrens (Jahves) hus var lagd.
och har utvidgat sin nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) mot mig inför kungen och hans rådgivare och kungens alla mäktiga furstar. Jag har vunnit styrka när Herren min Guds (Jahve Elohims) hand har varit över mig och jag samlade ledande män från Israel för att gå upp med mig.
Även om vi är slavar har vår Gud (Elohim) inte övergett oss i vår träldom. Han har utökat sin nåd (omsorgsfulla kärlek) mot oss inför Persiens kung, upplivat oss för att kunna bygga upp vår Guds hus, resa upp dess ruiner och ge oss en mur i Juda och i Jerusalem.
Nehemja (5)
Jag sa [bad]:
Jag bönfaller dig Herre (Jahve) himmelens Gud (Elohim), du stora och fruktansvärda (den som är värd att vörda), Gud (El) som håller förbund och nåd (kärleksfull omsorg) med dem som älskar dig och håller sig till dina budord (följer principerna i Torah, undervisningen – de fem Moseböckerna).
De vägrade lyssna
och tänkte inte på undren du gjort bland dem.
De var hårdnackade och i sin upproriskhet
valde de en ledare för att vända tillbaka till sitt slaveri.
Men du är en Gud som förlåter,
nådig (full av kärleksfull omsorg) och barmhärtig,
sen till vrede och stor i nåd (omsorgsfull kärlek).
Du övergav dem inte.
Och nu, vår Gud (Elohim) – den store, den väldige (hjälten, den mäktige krigaren) och fruktade Gud (Elohim),
du som håller förbundet och nåden (trofasta kärleken):
Låt den inte vara liten i dina ögon,
den plåga som har drabbat oss,
våra kungar, våra furstar,
våra präster, våra profeter,
våra fäder och hela ditt folk –
från de assyriska kungarnas dagar
ända till i dag.
Tänk därför på mig, min Gud, och utplåna inte vad jag av kärlek har gjort för min Guds hus och för tjänstgöringen där.
Jag befallde leviterna att de skulle rena sig och komma för att hålla vakt vid portarna, så att sabbaten kunde hållas helig.
Tänk också därför på mig, min Gud, och förbarma dig över mig efter din stora godhet.
Ester (2)
Jungfrun [Ester] behagade honom [Hege] och hon vann hans välvilja (blev vänligt bemött). Han gav henne omgående hennes skönhetsbehandlingar (rengörande behandlingar; med tvål, salvor och parfymer) och hennes ranson [troligen den kost hon blev tilldelad] och de sju tärnorna som var utvalda för henne från kungens hus (hushåll) och han flyttade henne och hennes tärnor till den bästa platsen i kvinnornas hus.
Kungen älskade Ester mer än (över) alla andra kvinnor och hon fick (fann) nåd (oförtjänt kärlek; favör) och nåd (barmhärtighet, omsorgsfull kärlek) inför honom, mer än alla jungfrur. [Två synonymer för nåd, hebr. chen följt av chesed, förstärker Esters utstrålning, som har sin källa från hennes gudstro.] Han satte den kungliga kronan på hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vastis ställe.
Job (3)
Till den förtvivlade (den som "smälter inombords" – hebr. mas; någon står under yttre påverkan som han inte kan påverka) [syftar på Job själv]
en vän [bör visa] nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed)
och fruktan för den Allsmäktige (Shaddaj) – överger (lämnar) han.
[Versen är svåröversatt, men ändå är betydelsen klar. Job identifierar sig med den förtvivlade, och "en vän" är Jobs vänner. Versens enda verb är överger, och det har att göra med Gudsfruktan, men frågan är vem är det som överger? Är det Job som inte fruktar Gud, eller är det vännerna?]
Liv (hebr. chajim) [plural] och nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) har du tilldelat (ordagrant: gjort med) mig
och din omsorg (försörjning, räkenskap – hebr. peqodah) har bevarat (hållit, vaktat, skyddat – hebr. shamar) min ande.
[Ända sedan moderlivet, se .]
Han låter dem komma som straff,
för att hjälpa hans land eller visa hans godhet.
Psaltaren (127)
Men vad det gäller mig, på grund av din stora (överflödande) nåd (omsorgsfulla och trofasta kärlek)
får jag komma till (gå in i) ditt hus. [Du välkomnar mig!]
Jag böjer mig ner i fruktan (vördnad, beundran)
mot ditt heliga tempel.
Vänd tillbaka, Herre (Jahve),
rädda mitt liv (min själ, mitt innersta – hebr. ),
rädda mig på grund av din nåd (omsorg, trofasta kärlek).
Men jag förtröstar på (litar på) din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet),
mitt hjärta gläder sig i din frälsning (befrielse, framgång, seger).
Jag vill sjunga till Herren,
för han har behandlat mig väl (är så god mot mig; kommer att kompensera mig).
Visa mig en särskild (extra mycket) nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed)
[i den hårt ansatta situation jag är i just nu behöver jag ett mirakulöst ingripande],
du som med din högra hand (din makt) räddar den som tar skydd (har sin tillflykt) hos dig,
från de som reser sig upp [mot mig].
Stora segrar ger Herren (Jahve) åt sin konung,
han handlar trofast (nådefullt, med omsorgsfull kärlek) mot sin smorde (utvalde, kung) [syftar också på Messias],
mot David och hans ätt [säd, singular, se ; ] för evigt.
För kungen förtröstar på Herren (Jahve),
genom den Högstes (Elions) nåd (omsorg, trofasta kärlek) står han trygg och säker.
Ja [ja, så är det verkligen], din godhet och nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed)
ska förfölja (energiskt följa; fortsätta att oavbrutet jaga) mig varje dag (alla dagar) i mitt liv.
Jag vill återvända till (återupprättad vill jag bo i) Herrens (Jahves) hus
alla mina dagar (ordagrant: "till dagars längd").
[Versen inleds på hebreiska med ach som betyder ja, sannerligen, endast eller bara. David som genom hela sitt liv upplevt Herrens godhet och nåd, är förvissad om att Herren ska fortsätta att följa honom. Detta förstärks ytterligare genom att ordet som normalt används för att jaga, förfölja och rusa efter någon används. Det är inte hans fiender som har tagit upp jakten på honom (; ; ), utan bara den gode herdens godhet och nåd som inte släpper honom ur sikte (). Ordet för att återvända, shuv (som också används i och översätts med vederkvicker), har en rik innebörd och talar här om någon som gång på gång kommer till templet för att tillbe i Herrens hus. Prepositionen bet gör att det ordagrant blir "och återvända i huset Herrens". På Davids tid syftade "Herrens hus" på tabernaklet (, ) medan nästa generation förknippade termen med Salomos tempel (). Även om man inte rent fysiskt bodde i templet (som leviterna gjorde under tjänstgöringen), kan det ändå betyda att det var här man kände sig som hemma. En del lägger till en vokal och ser istället ordet jashav, något som översättarna av Septuaginta troligtvis gjort eftersom de skriver "att slå sig ner/bosätta sig". Betydelsen blir då densamma som i , dvs. att ha sitt hjärtas hemvist och boning hos Herren i templet.]
Kom ihåg (tänk på) din barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd) [plural] och din nåd (omsorgsfulla kärlek) [plural], Herre (Jahve),
för de är eviga (har funnits sedan urminnes tider).
[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet "Kom ihåg" börjar med den bokstaven och förstärker bönen om att Gud inte ska glömma sin barmhärtighet och nåd – ord som i hebreiskan står i plural här. Hebreiska ordet som översatts barmhärtighet är rachamim. Det förekommer alltid i plural i grundtexten. Ett ord som inte finns i singular är omöjligt att räkna – detta pekar på den ofattbara oändliga dimension som finns i Guds barmhärtighet. Rachamim kommer från ordet rechem som betyder moderliv. Guds barmhärtighet kan liknas vid föräldrars ömsinta kärlek till sitt ännu ofödda barn. Det innebär att vi får gömma oss i honom under det att vi växer till i mognad och styrka. Hebreiska ordet för nåd är chesed. Ordet är rikt och beskriver kärlek, genuin godhet och trofasthet som går längre än vad som behövs.]
Min ungdoms synder (mina omogna felsteg) och mina upproriska handlingar (överträdelser, uppror mot auktoriteter)
– kom inte ihåg (tänk inte på, räkna inte upp) dem;
kom [istället] ihåg (tänk på) mig med din nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed), för din godhets skull, Herre (Jahve).
[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "synder" som börjar med den bokstaven. Det förstärker bönen om förlåtelse för tidigare överträdelser.]
Alla Herrens stigar (välkända upptrampade gångvägar) är nådefulla (fyllda med kärleksfull omsorg) och sanna (rätta, stabila, trofasta)
för dem som håller (vaktar, bevarar) hans förbund och vittnesbörd (stadgar, instruktioner).
[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. I denna vers börjar ordet "Alla" med denna bokstav och förstärker att Gud vill välsigna och ge vägledning. Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se ; ; ; . Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
För jag har din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) inför mina ögon,
och jag vandrar i din sanning.
Jag vill jubla och glädja mig över din nåd (omsorgsfulla kärlek),
att du har sett mitt lidande,
du känner till varje bekymmer i mitt liv (min själs ångest, trånga passager, känslomässigt pressade situationer).
Låt ditt ansikte lysa över din tjänare [],
rädda (fräls) mig i (genom) din trofasta nåd (omsorgsfulla kärlek).
Välsignad (lovad, värd att lovsjungas) är Herren (Jahve),
för han har visat sin nåd (omsorgsfulla kärlek) mot mig,
i en belägrad stad.
[Troligtvis en bild på en situation "som en belägrad stad", utan tillgång till förnödenheter och instängd utan frihet, se . Det finns även rent bokstavliga tillämpningar, Jeremia levde i en tid då Jerusalem var belägrat, se .]
Många är sorgerna (smärtorna; alla de själsliga bedrövelserna) som drabbar de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla),
men den som förtröstar på Herren (Jahve) omsluts (ska bli omgiven) av nåd (omsorgsfull kärlek; trofasthet).
Han älskar rättfärdighet och rätt [han finner glädje i att döma rättvist],
jorden är full av Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed). [Nåden fyller hela jorden.]
Se, Herrens (Jahves) öga är vänt till dem
som fruktar (vördar, respekterar) honom,
till dem som sätter sitt hopp till (förtröstar, väntar på) hans nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet),
Låt din nåd (omsorgsfulla kärlek), Herre (Jahve), vara [vila] över oss,
på samma sätt som vi [tålmodigt] hoppas (väntar, förtröstar) på dig.
Herre (Jahve) –
Din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet)
finns i himmelen,
Din trofasthet (sanning)
sträcker sig till molnen (skyarna).
[Herrens nåd och trofasthet är obegränsad.]
Hur dyrbar är inte din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet), o Gud!
Mänskligheten (Adams barn) tar sin tillflykt under dina vingars skugga.
Fortsätt med (sträck ut till sin fulla längd) din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) till dem som känner dig,
din rättfärdighet till de rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan)!
Jag har inte dolt din rättfärdighet i mitt hjärta,
utan har talat om din trofasthet (sanning, fasthet) och frälsning (räddning).
Jag har inte undanhållit din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) och sanning
från den stora församlingen.
Du, Herre (Jahve) kommer inte att hålla tillbaka
din barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd) mot mig.
Låt din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) och din sanning (stabilitet, fasthet, trofasthet)
alltid (fortsättningsvis – både dagligen och evigt) bevara mig.
[Nåd och sanning i (heb. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Ordet för barmhärtighet är hebr. rachamim. Det förekommer bara i plural och visar på Guds oändliga nåd, se .]
Om dagen ska Herren (Jahve) befalla sin nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) [mot mig],
om natten är hans sång hos mig
– en bön till mitt livs Gud (den levande Elohim).
Stå upp och hjälp oss!
Återlös (befria, köp tillbaka) oss på grund av din nåd (trofasta, omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed)!
[På nytt skiftar psalmen till en bön. På samma sätt som kungarna som flydde beskrevs med fyra adjektiv, beskrivs fyra av Guds egenskaper som beskyddar staden: Hans nåd, hur hans namn och lov når hela världen, hans rättfärdighet och hans domar.]
Vi begrundar din nåd (omsorgsfulla kärlek), Gud (Elohim),
här i ditt tempel.
Var mig nådig (visa mig oförtjänt kärlek) Gud (Elohim) i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek)
för din stora barmhärtighets (ömsinta nåds) skull, utplåna (radera, omintetgör) mina överträdelser (rebelliska handlingar).
[Här vädjar David till Gud om nåd med tre av de fem ord för nåd som finns i hebreiskan. De hebreiska orden för nådig, nåd och barmhärtighet är chen, chesed och rachamim. Psalmisten inser att inget annat än Guds nåd kan rädda honom ur den situation som han själv har försatt sig i].
Varför förhäver du dig själv med ondska (skryter med din ondska), mäktige man?
Guds (Els) nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) varar oavbrutet.
När det gäller mig är jag som ett grönskande olivträd
i Guds (Elohims) hus.
Jag litar på Guds (Elohims) nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet)
i all evighet.
Han [Gud] ska sända [hjälp] från himlen
och frälsa mig när den som vill sluka mig hånar (talar föraktfullt om mig).
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Gud ska komma med sin
nåd (omsorgsfulla kärlek) och sanning.
[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se ; ; ; . Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
För din nåd (omsorgsfulla kärlek) är stor, den når till himlarna,
och din sanning når till skyarna
[Ännu en gång kommer begreppet "nåd och sanning", se ].
Min nåds (kärleksfulle omsorgs; trofaste) Gud (Elohim) ska komma och möta mig.
Gud (Elohim) ska låta mig se ner på mina motståndare.
[Verbet "möta mig" har en hebreisk rot qedem, som betyder öster eller fronten, men det är även ett uttryck som beskriver att man möter både sig själv och Gud – både bakåt och framåt. Den rika innebörden blir att jag och Gud ömsesidigt går varandra till mötes, men också att Gud just därför även går framför mig.]
[Psalmen avslutas med två verser som uttrycker förtröstan på Gud. inleds med ett men och är en kontrast till de två föregående verserna. Skillnaden förstärks även av de olika tidsangivelserna. I verserna 7 och 15 diktar och sjunger David om hur han under kvällen hör sina fiender yla som hundar i staden; nu på morgonen riktar han sin tacksamhet och sitt förnyade hopp till Gud.]
Men jag ska (vill) sjunga om din makt (styrka, starkhet),
ja, var morgon (vid soluppgången) ska jag jubla (vill jag sjunga) högt i glädje (höjer jag höga triumferande glädjerop)
över din nåd (kärleksfulla omsorg – hebr. chesed).
För du är (har varit/kommer alltid vara) mitt försvarstorn (värn; mina murars höga fäste/säkra höjd)
och min tillflykt i tider av nöd (på min nöds dag).
[Hebreiskan ord för nöd (tsar) innebär att man är trängd och står inför svårigheter, oro och bekymmer.]
Min [mäktige] styrka (starkhet), till dig vill jag sjunga lovsånger,
för Gud (Elohim) är mitt försvarstorn (värn; mina murars höga fäste/säkra höjd), min nåds (kärleksfulle omsorgs; trofaste) Gud (Elohim).
Må han [konungen] sitta (leva, bo) inför Gud (Elohim) för evigt;
låt nåd (kärleksfull omsorg) och sanning bevara honom.
[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se ; ; ; . Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
och du Herre (Adonaj) visar nåd (omsorgsfull kärlek),
men kommer också att löna var och en efter vad han gjort.
[Guds styrka innehåller både nåd och dom.]
För [att få erfara] din nåd (omsorgsfulla kärlek) är bättre än livet självt,
mina läppar ska lovsjunga (prisa) dig.
Lovad (välsignad) är du Gud (Elohim),
som inte avvisade min bön
eller tog sin nåd (omsorgsfulla kärlek) från mig.
[I detta stycke, , finns femton imperativ efter bönen "svara mig" i .]
Men jag låter mina böner gå till dig Gud (Jahve),
i nådens tid [då Gud välkomnar, accepterar, villkorad nåd – hebr. ratson, se .]
Gud (Elohim) i din stora nåd (kärleksfulla omsorg – hebr. chesed) svara mig
med sanningen om din frälsning (med sanningen som befriar).
[I denna vers finns både villkorad nåd (hebr. ratson) och kärleksfull omsorgsnåd (hebr. chesed). Genom hela Bibeln hör nåd och sanning ihop. De finns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, men nåden kommer alltid först. Den sista delen klingar likt Jesu uttalande i : sanningen ska göra er fria!]
Svara mig, Herre (Jahve),
för din nåd (kärleksfulla omsorg) är god;
i enlighet med din stora barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd).
Vänd ditt ansikte till mig,
Är hans nåd (kärleksfulla omsorg) borta för alltid?
Har hans tal (språk; löften – hebr. omer) upphört från släkte till släkte (generation till generation)?
Herre (Jahve), låt oss se din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet),
ge oss din frälsning.
Nåd (kärleksfull omsorg) och sanning (trofasthet) – de har mötts,
rättfärdighet och frid – de har hälsat varandra med en kyss.
För du Herre (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt) är verkligen god och förlåtande,
du visar stor nåd (kärleksfull omsorg; trofasthet) till alla som ropar (åkallar, höjer sin röst i bön) till dig.
För din nåd (omsorgsfulla kärlek) är stor mot mig
och du har räddat (ryckt bort) min själ från Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).
Men du Herre (Adonaj) är en Gud (El) som är
barmhärtig (är nådig och har ett starkt känslomässigt band med oss) och ger favör (generös i nåd),
sen till vrede
och överflödar i (är rik på) nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning.
[I denna vers finns 3 olika ord för nåd för att beskriva den så mångsidigt som möjligt. Herren både är nåd och ger nåd på alla upptänkliga sätt. Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Berättas det om din nåd (omsorgsfulla kärlek) i graven,
om din trofasthet i Abaddon (döden, avgrunden, förgörelsens plats)?
[Det hebreiska ordet Abaddon har koppling till verbet att förstöra och förgöra och intensifierar dödens destruktivitet. Läggs någon i en grav så försvinner kroppen, den förmultnar bort. Se även ; ; .]
Jag ska sjunga om Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek) för evigt,
för alla släkten (generationer) ska jag kungöra din trofasthet med min mun.
Jag har sagt: "För evigt är nåden (den omsorgsfulla kärleken) skapad,
i själva himlarna har du etablerat din trofasthet.
Din tron vilar på (ditt konungsliga styre baseras på)
rättfärdighet och rättvisa,
nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning (trofasthet)
går framför ditt ansikte (karaktäriserar hur du regerar).
[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se ; ; ; . Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
Min trofasthet (fasthet, stabilitet) och min nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) ska vara med honom.
i mitt namn ska han få stor styrka och seger.
[Ordagrant "hans horn vara upphöjt i mitt namn". Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och en seger.]
Jag ska hålla fast min trofasta kärlek (nåd) mot honom för evigt,
mitt förbund med honom ska stå fast (är oföränderligt).
Men min nåd (omsorgsfulla kärlek) ska jag inte ta bort (hugga av) från honom,
inte heller ska jag göra avkall på (vara falsk med) min trofasthet (sanning).
[ ramar in det första stycket med orden nåd och trofasthet, se .]
Var är din tidigare nåd (omsorgsfulla kärlek) Herre (Adonaj),
som du i din trofasthet svor (gav din ed på) till David?
Gör oss tillfredsställda (mätta oss) på morgonen med din nåd (omsorgsfulla kärlek),
så att vi kan jubla (höja gälla triumferande jubelrop) och vara glada alla våra dagar.
Att förkunna din nåd (omsorgsfulla kärlek) på morgonen,
och din trofasthet (sanning) under nattimmarna.
Om jag säger [tänker inom mig]: "Min fot vacklar",
då upprätthåller mig din nåd (omsorgsfulla kärlek) Herre (Jahve).
Han kommer ihåg sin nåd (omsorgsfulla kärlek) och trofasthet mot Israels folk,
[folk från] alla jordens hörn ser hur vår Gud (Elohim) frälser (räddar).
För Herren (Jahve) är god [han har den bästa välviljan],
i evighet [varar]
hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed)
och från släkte till släkte (från generation till generation) [varar]
hans trofasthet (sanning, fasthet – hebr. emonah).
[Versen formar en kiasm där Guds nåd står centralt och ramas in av "tidsangivelserna" evighet och släkte till släkte. Den yttre ramen utgörs av Herrens godhet och trofasthet/sanning. Den hebreiska texten har ki-tov JHVH (ordagrant: "för god Jahve"). Här finns inget ord för är med. Enligt det grekiska tänkesättet – som påverkat oss i väst – kan godhet existera oberoende av Gud. Godhet anses alltså inte som ett av Guds attribut. I den judiska världsbilden hör dock dessa två begrepp oskiljaktigt ihop. Det går inte att se godhet utan att se Gud. Att förneka Guds godhet är att förneka Gud själv. Det finns ingen godhet skild från Gud – Gud och godhet hör ihop. Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se ; ; ; ; . Första gången dessa ord står tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden nämns alltid först.]
Av (för) David, en psalm (sång ackompanjerad på strängar). Jag vill sjunga om nåd (omsorgsfull kärlek) och rätt (rättvisa),
till dig Herre (Jahve) ska jag sjunga mitt lov.
som köper tillbaka (återlöser) [och på så vis räddar] ditt liv från graven (döden, dödsriket) [från ett liv i meningslöshet],
som kröner (hedrar) dig [min själ] med nåd (omsorgsfull kärlek) och barmhärtighet (ömsint nåd),
Herren (Jahve) är barmhärtig (ger oändlig nåd; är förlåtande, känner medlidande) och nådefull,
sen till vrede och stor i (överflödande rik på) nåd (kärlek, omsorg) [han är trofast sina löften].
[Denna vers innehåller tre olika ord som alla betyder nåd, med lite skilda aspekter.]
För lika höga som himlarna är över jorden,
lika väldig (stark, mäktig) är hans nåd (omsorgsfulla kärlek) mot dem
som fruktar (vördar) [tillber] honom. []
Men Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek) varar från evighet till evighet
över dem som fruktar (vördar) honom,
och hans rättfärdighet till sönernas söner (från generation till generation).
Prisa Herren (lova Jah – hebr. )!
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [; ; ; ]
Våra fäder i Egypten uppmärksammade inte dina under,
de glömde din rikliga nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet),
de var upproriska vid havet, ja vid Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet]. [; ]
Han kom ihåg förbundet som han slutit med dem
och ångrade sig (kände en sorg och agerade) i enlighet med hans överflödande, rika nåd (omsorgsfulla kärlek).
[Ordet för att "ångra" (hebr. nicham) innebär inte att Gud ångrar sitt första beslut i betydelsen "inser att det var fel". Betydelsen är både att känna sorg och att trösta, och själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst. Gud känner sorg över att människan föll i synd, men det finns hopp och tröst och räddning!]
Psalmen är en av de längre i Psaltaren. Den innehåller upprepade uppmaningar till tacksägelse över att Gud i sin godhet och nåd samlat sitt folk som varit långt borta. Psalmisten lär oss att bön fungerar i alla situationer: i den torraste öken, i fångenskap, på sjukbädden eller mitt i stormande hav.
Författare: Okänd
Struktur: Centralt finns fyra sektioner med flera gemensamma återkommande fraser. återges snarlikt i , och . återges exakt i , och . De fyra delarna följer ett liknande mönster med introduktion, bön, beskrivning av befrielsen och avslutande tacksägelse.
Inledande uppmaning till tacksägelse,
1 – Vilsna ökenvandrare,
2 – Fångar som blivit fria,
3 – Sjuka som blivit helade,
4 – Sjömän som räddats,
Gud förser,
En sista uppmaning,
I den hebreiska texten finns ett inverterat Nun (׆) i marginalen på sju verser, se och . Det var något med dessa verser som gjorde att skrivarna som kopierade texten markerade dessa verser. Bara på ett ställe till i Bibeln används detta tecken och det är i . Där tolkar många rabbiner att det stycket (där arken går före folket) kommer att få sin uppfyllelse när Messias kommer tillbaka. Applicerar vi denna messianska tolkning även här, är det intressant att just anspelar på Jona, och hur Jesus nämner om sin död och uppståndelse som just Jona tecken, se .
Tacka
[med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren
(Jahve),
för han är god
[Gud har den bästa välviljan och är riklig på allt gott],
för evigt
(i evighet) varar hans
nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed).
[Psalmen inleds med ett verb som härrör från det hebreiska ordet för en öppen hand, här finns betydelsen att lyfta händerna i lovprisning, men även att bekänna. Hebreiskans ord för god, tov, beskriver adjektivet i dess vidaste bemärkelse.][Tacksägelse:]
Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve)
för hans nåd (omsorgsfulla kärlek),
och allt han gör för människosläktet (Adams barn).
[Exakt samma fras återkommer i , och .]
[Tacksägelse:]
Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve)
för hans nåd (omsorgsfulla kärlek),
och allt han gör för människosläktet (Adams barn).
[Jmf , och .]
[Tacksägelse:]
Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve)
för hans nåd (omsorgsfulla kärlek),
och allt han gör för människosläktet (Adams barn). [Jmf , och .]
Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve)
för hans nåd (omsorgsfulla kärlek),
och allt han gör för människosläktet (Adams barn).
[Jmf , och .]
Den som är vis, låt honom lägga märke till (bevara, skydda) dessa ting,
och låt dem förstå (uppfatta, se) Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek). []
För din nåd (omsorgsfulla kärlek) är stor över himlarna,
och din sanning når till skyarna.
[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se ; ; ; . Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
Låt det inte visas någon nåd (omsorgsfull kärlek) mot honom,
låt inte heller någon visa nåd (oförtjänt kärlek) mot hans faderlösa barn.
Eftersom han inte kom ihåg att visa nåd (omsorgsfull kärlek)
utan förföljde de betryckta (ansatta) och fattiga [helt beroende av dig Gud]
och dem med brustna hjärtan, var han redo att dräpa.
Men du Herre Herre (Jahve Adonaj), handla med mig för ditt namns skull,
eftersom din nåd (omsorgsfulla kärlek) är god, rädda (lyft upp) mig du,
Hjälp mig Herre min Gud (Jahve Elohim),
fräls mig (rädda mig) i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek),
Inte till oss, Herre (Jahve), inte till oss [det handlar inte om oss],
utan till ditt namn ge äran,
för din nåds skull, för din sannings skull.
[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se ; ; ; . Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
För mäktig (väldig, stark, överflödande) över (mot) oss är
hans nåd (omsorgsfulla kärlek)
och sanning (trofasthet) – Herrens (Jahves),
som varar i evighet!
Prisa Herren (lova Jah – hebr. )!
[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se ; ; ; . Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
[Psalmen inleds med lovprisning. En försångare kan ha sjungit den första strofen och sedan har församlingen svarat "för i evighet varar hans nåd".]
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Sjung, du Israels folk,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Sjung, du Arons släkt [alla präster],
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Sjung, ni som fruktar (vördar) Herren (Jahve) [; ],
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve) för han är god.
I evighet varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Talvärdet är 6. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Tältpinnens funktion är att hålla upp tältduken, den är den centrala knutpunkt som binder ihop olika delar. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden "och", "men", "alltså" osv. börjar med "vav". Hebreiska bokstäver har även ett talvärde. Bokstaven "vav" har talvärdet sex. Detta är människans tal och därför symboliserar den ofta människan och det mänskliga. Varje ord börjar med ett ord som har "vav" som ett prefix.]
Och kom med din nåd (omsorgsfulla kärlek) över mig O, Herre (Jahve),
liksom din frälsning (räddning), enligt ditt löftesord (hebr. imrah).
Jorden, o Herre (Jahve), är full av din nåd (omsorgsfulla kärlek),
lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
[Herrens namn, Jahve, nämns bara i första och sista versen, se och . Även kombinationen av hur Herren ger chelek (arvedel) och chesed (nåd) hjälper till att rama in detta stycke. På ett fint sätt förstärker dessa nyckelord, som båda börjar på bokstaven Chet, hur Herren ger ett utstakat område och omsluter och skyddar med sin nåd!]
Jag ber dig, låt din nåd (omsorgsfulla kärlek) vara redo att trösta mig,
efter ditt löftesord (hebr. imrah) till din tjänare.
I din nåd (med din omsorgsfulla kärlek) – ge mig liv (bevara, återuppliva mig)
och jag ska följa din muns alla stadgar (hebr. ).
[Denna vers är psalmens mittpunkt om man räknar hebreiska ord. Fram till och med är det 530 ord och från till sista versen () är det också 530 ord. Den sista raden () består av tre hebreiska ord. Det centrala ordet är edot och den centrala frasen, och psalmens centrala budskap, är: "och jag önskar att följa – dina vittnesbörd – från din mun"!]
Handla (gör) med din tjänare i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek)
och lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
Hör min röst, i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek),
uppliva mig (ge mig ny styrka och liv) Herre (Jahve) med dina domar (hebr. mishpat).
Se hur jag älskar dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. ),
Herre (Jahve), ge mig liv (blås nytt liv i mig) genom din nåd (omsorgsfulla kärlek).
Israel, förtrösta (vänta ivrigt) på Herren (Jahve),
för hos Herren (Jahve) finns nåd (omsorgsfull kärlek – chesed),
och hos honom finns full befrielse (fullständig lösensumma för att köpa oss fria från synden).
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] gudarnas Gud (Elohei elohim),
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] herrarnas Herre (Adonaj adonim),
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som ensam gör stora mirakler,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som gjort (skapat) himlarna med förstånd (kunskap),
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som har fördelat (spridit ut, expanderat) jorden ovanpå vattnet [se ],
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som gjort stora ljus [plural],
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som gjort solen att råda över dagen,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som gjort månen och stjärnorna att råda över natten,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som slog Egyptens förstfödda,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som förde ut Israel ifrån dem [Egypten],
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Med stark hand och med uträckt arm,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som delade Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet] i två delar,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek),
och lät Israel gå mitt igenom det [Röda havet],
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som skakade ner (skingrade, kringströdde – hebr. naar) farao och hans här i Vasshavet,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som ledde sitt folk genom öknen,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som störtar stora kungar,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som störtar mäktiga kungar,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek):
Amoréernas kung Sichon,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek),
och Basans kung Og,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som gav deras [kungarnas] land till arvedel,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Ja, till en arvedel åt sin tjänare Israel,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som kom ihåg oss i vår ringhet [när vi var slavar],
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som befriade oss från våra fiender (motståndare),
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som ger bröd (mat) till allt kött (allt levande)
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] himmelens Gud (El),
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Jag vill tillbe, vänd mot ditt heliga tempel,
och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn
för din nåd (omsorgsfulla kärlek) och din sanning.
[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se ; ; ; . Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
För du har gjort ditt löftesord och ditt namn större än allt!
[Du har överträffat allt!]
Herren (Jahve) ska fullborda sitt verk för mig.
Herre (Jahve), din nåd (omsorgsfulla kärlek) varar för evigt;
överge inte (upphör inte med) dina händers verk.
Låt den rättfärdige drabba mig, det är nåd (omsorgsfull kärlek),
och tillrättavisa mig, det är olja på mitt huvud.
Men mina böner är fortfarande emot deras ondska.
Låt mig få höra om (hörsamma, förstå) [möta; uppmärksamt få erfara] din nåd (omsorgsfulla kärlek) på morgonen,
för på dig förtröstar (litar) jag.
Låt mig [personligen] få veta (lära känna) [visa mig] den väg jag ska gå,
för till dig lyfter jag upp min själ (mig själv, hela mitt liv, min inre människa). []
[En ny dag gryr – David längtar efter nådens gryningsljus efter en tid i själens mörka natt, se .]
och i din nåd (omsorgfulla kärlek - hebr. chesed)
tysta (hugg av; utplåna) mina fiender,
och förgör alla dem som plågar min själ (mitt liv, mitt inre) – för jag är din tjänare.
Min nåd (omsorgsfulla kärlek),
och min borg,
mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
och min befriare,
min sköld,
honom, i vilken jag tar skydd,
som kuvar folk under mig.
[Varje rad i denna vers är ett attribut på Gud.]
Herren (Jahve) är full av nåd (oförtjänt kärlek) och barmhärtig (förlåtande, känner medlidande, oändlig nåd),
sen till vrede och stor (överflödande) i nåd (omsorgsfull kärlek).
[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers finns det tre ord som betyder nåd, två av dessa börjar med denna bokstav, vilket belyser hur enorm Guds nåd är. En del av Guds nåd är barmhärtighet vilket syns i ordet rachamim som beskriver en nåd som är gränslös, saknar möjlighet att låta sig mätas men också barmhärtighet. Orden chen och chesed handlar om olika typer av kärlek, chen är nåd och oförtjänt kärlek medan chesed är nåd och omsorgsfull kärlek.]
Herren (Jahve) har sitt behag (sin fröjd/glädje) i dem
som [i vördnadsfull tillbedjan] fruktar honom,
som [ivrigt och tålmodigt] väntar (hoppas) på hans nåd (omsorgsfulla kärlek).
Ordspråksboken (10)
Låt aldrig nåd (kärleksfull omsorg) och sanning (stabilitet, fasthet, trofasthet) lämna dig –
bind dem runt din hals [som påminnelsetecken, se ; ],
skriv (gravera in) dem [rista in deras initialer] på ditt hjärtas tavla [; ],
En man som ger sig själv nåd (omsorgsfull kärlek) gör sig själv gott (får tillbaka välsignelse),
men den som är hård [grym mot andra] skadar sin egen kropp.
Är det inte så att de som planerar ondska själva vandrar vilse,
men de som planerar (tänker ut) godhet möter nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning (trofasthet).
[Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Genom nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet) och sanning (pålitlighet, fasthet, stabilitet)
[till Gud och människor – inte genom religiösa offer], sonas (övertäcks) straffet för synd,
och genom att frukta (vörda, respektera) Herren (Jahve) [genom att ha en sund gudsfruktan]
undviker människor ondska (fara).
[Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Vad som är önskvärt i människan är godhet (nåd, omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed),
och en fattig man [som är ärlig] är bättre än en [rik] lögnare.
Många människor ropar ut hur nådefulla de är (säger sig ha kärleksfull omsorg – hebr. chesed), men en trofast (pålitlig) person – vem kan finna en sådan?
Nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet) och sanning (pålitlighet, fasthet, stabilitet) bevarar en kung,
hans tron upprätthålls genom nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet).
[Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Den som strävar (följer, jagar) efter rättfärdighet och nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed)
finner liv, rättfärdighet och ära. []
[Versens motsvarighet, men också dess motsats återfinns i . Ära och liv återkommer i .]
När hon öppnar sin mun talar hon vishet (andlig vishet talad med färdighet),
på hennes tunga finns nådens (den omsorgsfulla kärlekens) undervisning.
[Hon ger vänliga förmaningar, hennes råd ges i en ande av kärlek, godhet och trofasthet.]
[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "sin mun" som börjar med denna bokstav. I den här versen förstärks hur viktig kommunikation är i ett äktenskap, och att den sker i kärlek.]
Jesaja (8)
Genom nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) är en tron upprättad,
och en (person) ska sitta på den i sanning (stabilt; tryggt – hebr. emet), i Davids tält,
en som dömer och söker rätt
och är redo till rättfärdighet.
[Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
En röst säger: "Ropa (proklamera, predika)",
och en annan frågar: "Vad ska jag ropa (proklamera, predika)?"
[Rösten från Herren svarade:]
"Alla människor (allt kött) är som gräs,
och all deras nåd (människornas omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) är som blomman på ängen.
[Lika föränderlig och temporär, se ; .]
För ett ögonblick dolde jag mitt ansikte för dig i häftig vrede,
men i evig nåd (oändlig omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) ska jag visa min nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim) över dig",
säger Herren, din Återlösare.
[Syftar dels på tiden då Israels folk var bortförda som fångar i Babylon, men även på framtida händelser. Här används två olika ord för nåd.]
Ja, även om bergen viker bort (rämnar, försvinner – hebr. mosh)
och höjderna vacklar (skakar),
ska min nåd (kärleksfulla omsorg; trohet – hebr. chesed) inte vika (försvinna – hebr. mosh) från dig
och mitt fridsförbund inte vackla (skaka)",
säger han som förbarmar sig över (älskar, är nådefull mot – hebr. racham) dig, Herren (Jahve).
Böj ditt öra (lyssna noga) och kom till mig,
lyssna så ska er själ leva!
Jag ska sluta ett evigt förbund med dig,
på samma sätt som den trofasta nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) jag lovade David. [Se ]
De rättfärdiga förgås (försvinner, dunstar bort)
och ingen människa lägger det på hjärtat (noterar det).
Människor fulla av nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) tas bort,
men ingen tänker att den rättfärdige bevaras från (tas bort från ansiktet av; från att se) den kommande ondskan.
Jag ska komma ihåg (hålla i minnet, som ett minnesmärke) Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek),
Herrens lovprisning [pluralis],
över allt som Herren rikligen har skänkt (beviljat) oss
och den stora godhet till Israels hus som han har skänkt (beviljat) över dem,
riklig nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim) [pluralis] och som myckenhet av nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) [pluralis].
[Att både rachamim och chesed står i pluralis är ovanligt, men det understryker bara det totala överflödet och gränslösheten i båda sorternas nåd som omnämns här.]
Jeremia (6)
Gå och ropa i öronen på Jerusalem [dualformen för öra används, dvs "ropa i båda öronen"; uttrycket förstärker att Jeremia ska tala så Jerusalems invånare verkligen hör och förstår allvaret i budskapet; men har även en underton att tala för döva öron] och säg:
"Så säger Herren (Jahve):
Jag kommer ihåg nåden (den omsorgsfulla kärleken – hebr. chesed) i din ungdom,
kärleken i ditt äktenskap,
hur du gick efter mig i öknen,
i ett land som inte var besått.
Utan låt den som söker ära, ha sin ära i detta [om någon ska skryta över eller berömma sig över något, låt det vara detta]:
Att han förstår och känner (har en personlig erfarenhet av) mig, att jag är Herren (Jahve),
som här på jorden agerar (verkar) i:
kärlek (lojal trofast kärlek, nåd),
rätt (själva beslutsprocessen, dömer rättvist), och
rättfärdighet (renhet, kärlek, godhet, trofasthet, hjälp, fred, framgång och lycka),
för i detta har jag min glädje (tillfredställelse), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Därför säger Herren (Jahve): Gå inte in i sorgehuset, gå inte till jämmer, begråt dem inte, för jag har tagit bort min shalom (frid, fred välgång) från detta folk förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), nåden (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) och nåden (barmhärtighet - hebr. rachamim). [Här används två ord för nåd som Gud har tagit bort, både den kärleksfulla omsorgsnåden och den barmhärtiga, eviga nåden.]
Från fjärran uppenbarade sig Herren (Jahve) för mig:
Med evig kärlek har jag älskat dig,
därför har jag omgärdat (byggt ett staket runt) dig med min nåd (kärleksfulla omsorg).
som visar nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) till tusenden och vedergäller fädernas synd i famnen på deras söner efter dem. Gud (El) den Stora, den Mäktiga, Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn.
en röst av glädje och en röst av fröjd, en röst för brudgum och en röst för brud, en röst som säger:
Tacka Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
för Herren (Jahve) är god
för till evighet varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed).
Klagovisorna (2)
Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) är det
att det inte är ute med oss (att vi inte är förbrukade),
att det inte är slut med
hans [stora] barmhärtighet (oändliga nåd – hebr. rachamim).
[Både nåd och barmhärtighet är plural i grundtexten. Orden står först och sist och ramar in hela versen.]
Även om han förorsakar sorg,
ska han också ha medlidande i enlighet med hans överflödande nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet)
Daniel (2)
Gud gjorde så att han [Aspenas] visade nåd (omsorgsfull kärlek) och barmhärtighet (oändlig nåd) till Daniel (han blev vänligt inställd; fick tillit och kände medkänsla).
Jag bad till Herren min Gud (Jahve Elohim) och bekände [prisade Guds storhet och erkände min personliga synd och mitt folks synd]:
"O Herre min Gud (Adonaj El), den store och skrämmande (som inger vördnad och respekt), du som håller fast vid förbundet och nåden (den omsorgsfulla kärleken) mot dem som älskar dig och håller ditt bud. []
Hosea (6)
Och jag ska trolova dig med mig för evigt,
jag ska trolova dig med mig i rättfärdighet och rätt
och i nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed) och i evig nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim).
[I kapitel 4-7 återkommer talet tre många gånger i uppräkningar. I en bok som talar mycket om vishet () är valet av talet tre inte slumpmässigt. Det kopplar troligtvis an till Hoseas tre barn: Jizreel, Lo-Ruhama och Lo-Ammi.]
Hör Herrens (Jahves) ord, ni Israels söner, för Herren (Jahve) har sak (väcker en rättslig tvist) med invånarna
i landet,
för ingen sanning (trofasthet – hebr. emet),
ingen nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed),
ingen [nära, personlig och intim] kunskap om Gud (Elohim)
finns i landet.
[Orden sanning och nåd förekommer många gånger i Bibeln. Här är dock enda gången ordet sanning placeras före nåd. Den vanliga ordföljden är "nåd och sanning" (; ; ; ; ), vilket visar att nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Här i Hosea används tre ord: sanning, nåd och kunskap. Nåden står centralt och ramas in av sanningen och kunskapen. Här i denna kiasm betonas själva huvudpunkten i åtalet mot Israels folk.]
Vad ska jag göra (ta mig till) med dig, Efraim [det norra riket – Israel]?
Vad ska jag göra (ta mig till) med dig, Juda [det södra riket]?
Er nåd (kärleksfull omsorg, trofast kärlek) är som morgondiset [som snabbt skingras],
som dagg som fort försvinner [när solen bränner bort det, se ].
För jag önskar (har behag i; föredrar) nåd (kärleksfull omsorg, trofast kärlek)
och inte offer [försonande slaktoffer],
och [hängiven, överlåten; nära personlig] kunskap om Gud (Elohim)
mer [hellre] än brännoffer [i plural – där röken steg upp inför Gud som ett lov, se ].
[Jesus citerar från denna text två gånger, vid ett tillfälle för att rättfärdiga hans nåd mot syndare, se ; och vid ett annat tillfälle för att rättfärdiga barmhärtighet mot sina kroppar när de var hungriga, se . Nåden här handlar både om hur Gud önskar och älskar att få visa nåd mot människor, men också hur han gläds över när människor visar nåd mot varandra. Se även . Ordet för kunskap är hebr. daat som har samma rot för verbet för att ha en nära relation och känna någon, se ; . I båda fraserna så finns en kontrast. Brännoffer var det mest dyrbara högsta offret, i jämförelse med offer.]
Så åt er själva i rättfärdighet,
skörda åt er i nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed),
bryt upp marken som legat i träda;
för det är tid att söka Herren (Jahve)
till dess han kommer
för att låta rättfärdighet regna över dig.
Vänd dig därför till din Gud (Elohim),
håll (vakta, skydda, bevara) nåd (omsorgsfull kärlek) och påbud (bindande juridiska beslut)
och vänta på din Gud (Elohim) oavbrutet.
Joel (1)
Riv sönder ert hjärta,
inte [bara] era kläder,
och vänd om till Herren (Jahve), er Gud (Elohim),
för han är nådig och barmhärtig,
sen till vrede och stor i (överflödande av) nåd (omsorgsfull kärlek) –
och han avstår från (sorg-tröstar – hebr. nacham) det onda.
[Citat från , efter händelserna med guldkalven.]
Jona (2)
De som ser på lögnaktig fåfänglighet (värdelösa tomma ting)
överger sin nåd (omsorgsfulla kärlek).
[De byter bort den nåd de fått genom att inte ta vara på den utan istället ägna sig åt ytlighet.]
Han bad till Herren och sa: "O Herre, var det inte det här jag trodde skulle hända när jag var i mitt land. Det var därför jag försökte fly till
Tarshish! Jag visste att du är kärleksfull och barmhärtig, sen till vrede och rik på
nåd (kärleksfull omsorg), beredd att ångra det onda du hotat med.
Mika (3)
Han har visat dig (förklarat; gjort känt) [speciellt sådant som varit oklart och dolt, se ; ] du människa,
vad som är gott (behagligt, vackert, bättre, bäst; etiskt rätt).
Och vad begär Herren (Jahve) av dig [efterfrågar och söker hos dig], annat än att [du ska/vill]
göra [det som är] rätt (fastställt, värdigt; förespråka rättvisa),
älska (önska; sträva efter) nåd (omsorgsfull och trofast kärlek; barmhärtighet – hebr. chesed)
och ödmjukt vandra [leva ditt liv] med din Gud (Elohim)? [Här får profeten Mika svaret på de frågor han just ställt, se verserna 6 och 7. Gud ser inte bara till yttre offer, utan till något som är långt viktigare, nämligen hjärtats inställning och ett liv som reflekterar hans kärlek. Det första är att göra det som är rätt och förespråka rättvisa domar, se . Det andra är att älska Guds nåd. De hebreiska orden som används är ahava chesed. Ordet chesed används oftast om Guds omsorgsfulla och trofasta kärlek mot människan, se ; . Här handlar det om att se med Guds nåd på andra människor. Det tredje är att vara ödmjuk i sin vandring (hebr. tsana) inför Gud. Det hebreiska verbet används som ett adjektiv och förekommer bara här och i och handlar om att hålla en låg profil, dvs. att frivilligt inta en anspråkslös blygsamhet. Välsignelsen som följer då man handlar på denna insikt resulterar i att man vill leva sitt liv efter Guds vilja, söka hans närvaro och umgås med honom. Jesus utgår från detta sammanhang i Mika när han talar till fariséerna och de skriftlärda. Han ställer tre små "lätta" kryddor mot dessa tre långt "tyngre" delar av Mose undervisning och använder orden: rättvisa, barmhärtighet och trohet (tro), se . Lukas sammanfattar med två ord: rättvisan och kärleken till Gud, se .]
[Mika avslutar nu sin bok genom att påminna om Guds godhet, se . Den retoriska frågan "Vem är som Gud?" (; ; ; ; ) kan anspela på profeten Mikas namn som betyder: "Vem är som Herren?"]
Vem är en Gud som du [nej, det finns ingen],
som förlåter (bär; tar bort) synd [] och förbiser med (inte tillräknar) överträdelse (rebelliskhet)
hos dem som är kvar bland hans folk (arvedel, egendom)?
Han är inte vred för evigt,
för han gläder sig över [att visa] nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed). []
Du ska visa trofasthet (fasthet, sanning, trovärdighet, pålitlighet) mot Jakob
och nåd (omsorgsfull kärlek) mot Abraham –
så som du med ed har lovat våra förfäder
i forna dagar.
[I liturgin för synagogsgudstjänsten på försoningsdagen (Jom Kippur; det bibliska namnet är Jom Hakippurim – ordagrant "Försoningarnas dag") ingår , efter att hela Jona bok har lästs.]
Sakarja (1)
"Så har Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) talat, han säger: 'Döm sanna domar och visa nåd (omsorgsfull kärlek) och barmhärtighet (oändlig nåd), var och en mot sin broder.
nåd, omsorgsfull kärlek, trofasthet
