Folkskaran som gick före honom, och de som gick efter honom, ropade högt (man sjöng gång på gång): "Hosianna (rädda, fräls oss nu) Davids son! [Arvtagaren till Davids rike, Guds utlovade Messias.] Välsignad (värd att prisas) är han som kommer i Herrens namn! [Den som Herren utvalt att vara vår kung.] Hosianna i höjden (himlen)!" [Under påskhögtiden sjöng man från Psalm 113‑118, de så kallade Hallel-psalmerna. Här sjunger man stroferna Ps 118:25‑26, och lägger till delen "Davids son" och hyllar Jesus som Messias.]
När översteprästerna och de skriftlärda såg allt det märkliga han gjorde och hörde hur barnen ropade i templet: "Hosianna Davids son!" blev de förargade
De som gick före [i följet tillsammans med dem som mötte honom från Jerusalem, se Joh 12:18] och de som följde honom [från Betfage och Betania] ropade [citerade från Ps 118:25‑26]: "Hosianna (Herre rädda oss)! Välsignad (prisad) är han som kommer i Herrens namn!
tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom och de ropade [sjöng från Ps 118:25]: "Hosianna (rädda, fräls, befria nu)! Välsignad är han som kommer i Herrens namn – Israels kung." [Att vifta med palmkvistar betecknade ett varmt välkomnande. Hosianna är ursprungligen ett hebreiskt och arameiskt bönerop – här ett hyllningsrop i glädje och förväntan. Ordet har samma rot som Jesu namn på hebreiska – Yeshua.]
rädda oss nu, fräls oss nu, Hosianna
