5590 – ψυχή (psuche)

själ


Typ:
Grekiska: ψυχή
Med latinska bokstäver:     psuche
Fonetiskt: psoo·khay
Ursprung: Från 5594
Användning: 105 ggr i NT

Engelsk översättning (i KJV version)

soul (58), "life" (40), "mind" (3), "heart" (1), "heartily + 1537" (1), not translated (2)

Engelsk beskrivning

  1. Breath.
    1. The breath of life.
      1. The vital force which animates the body and shows itself in breathing.
        1. Of animals.
        2. Of men.
    2. Life.
    3. That in which there is life.
      1. A living being, a living soul.
  2. The soul.
    1. The seat of the feelings, desires, affections, aversions (our heart, soul etc.
  • ).
      1. The (human) soul in so far as it is constituted that by the right use of the aids offered it by God it can attain its highest end and secure eternal blessedness, the soul regarded as a moral being designed for everlasting life.
      2. The soul as an essence which differs from the body and is not dissolved by death (distinguished from other parts of the body).


    Fler lexikon

    BlueletterBible.org
    BibleHub.com
  • Passager (105 st i TR)


    och sade: "Stå upp, ta barnet och hans mor och gå [tillbaka] till Israels land, för de som har varit ute efter barnets liv är nu döda."
    På grund (som en följd) av detta [att man inte klarar av att tjäna både Gud och mammon, se vers 24] säger jag er: Oroa (bekymra) er inte ["gå inte i bitar" – stressa inte upp er] för ert liv, vad ni ska äta eller vad ni ska dricka, inte heller för er kropp, vad ni ska klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? [Fil 4:6]
    Frukta inte dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i Gehenna (helvetet).
    Den som finner (tillfredsställer, skyddar) sitt liv (sin själ – gr. psuche) ska mista det, men den som mister sitt liv (sin själ) för min skull ska finna det [får ta del av Guds högre livskvalitet].
    Ta på er mitt ok, och lär [er] av mig [bli mina lärjungar] – för jag är mild och ödmjuk i hjärtat – så ska ni (kommer ni att) finna vila (ro) [nytt mod] för era själar,

    Se, min tjänare som jag har utvalt,
        min älskade som jag har min glädje i (som är min själs behag).
    Jag ska låta min Ande komma över honom,
        och han ska proklamera (förkunna) rätten (fälla en rättvis dom) till folken (alla etniska grupper).
    För den som vill rädda (skulle vilja bevara) sitt liv,
        ska mista (kommer förlora; totalt förstöra och ruinera) det,
        men den som mister (skulle mista) sitt liv för min skull –
    han ska rädda (han är den som kommer bevara) det. [Gr. psuche betecknar både liv och själ, men måste förstås och användas utifrån sitt sammanhang i vers 35‑37, se även Joh 12:25. Att 'förneka sig själv' i vers 34 handlar inte om brist på självaktning. Jesu efterföljare har skäl till en bättre självkänsla än någon annan. Den faderskärlek Gud känner för sina barn är enorm och bygger inte på gärningar utan barnaskap, se Gal 3:26, osv. Genom saligprisningarna visar Jesus vad det innebär att tillhöra Guds rike och få den himmelska lönen, se Matt 5:3‑12. I ljuset av detta förstår vi att självförnekelsen handlar om att korsfästa sina egna själviska intressen och ambitioner och sätta Gud och hans rike främst. Samma skarpa åtskillnad görs i Matt 6:19‑24 där Jesus förklarar att man inte både kan tjäna Gud och mammon.]
    Vad hjälper det en människa att vinna hela världen och [samtidigt] förlora (förverka) sitt liv (sin själ)? Vad kan en människa ge i utbyte mot sitt liv (till lösen för sin själ)?
    just [precis på samma sätt] som Människosonen inte kom för att bli betjänad (gr. diakoneo), utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många." [Jes 53:10‑12; Joh 11:49‑50]
    Då svarade han honom:
    " 'Du ska [osjälviskt och utgivande] älska Herren, din Gud,
        av hela ditt hjärta,
        av hela din själ
        och av hela ditt förstånd (intellekt – gr. dianoia).'[Citatet är från 5 Mos 6:5. Referenserna till människans olika delar visar att det första budet involverar hela personen. Hebreiskan avslutar med "din kraft" – ett rikt ord som också betyder ditt överflödiga och ditt passionerade. Matteus och Lukas översätter förstånd, se Luk 10:27, medan Markus väljer förstånd och kraft, se Mark 12:30, 33.]
    Sedan sade han till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds [jag förgås av själslig ångest]. Stanna här och vaka [håll er vakna och be] med mig!"
    Sedan sade han till dem [alla samlade där, men främst fariséerna]:
    "Vad är tillåtet [enligt Mose undervisning] på sabbaten?
        Att göra gott eller ont,
        att rädda liv eller utsläcka liv?" Men de [svarade inte, utan] var tysta.
    För den som vill rädda (skulle vilja bevara) sitt liv,
        ska mista (kommer förlora; totalt förstöra och ruinera) det,
        men den som mister (skulle mista) sitt liv för min och evangeliets (det glada budskapets) skull –
    han ska rädda (han är den som kommer bevara) det. [Gr. psuche betyder både liv och själ och används i båda betydelserna här i vers 35‑37, se även Joh 12:25. Att 'förneka sig själv' i vers 34 handlar inte om brist på självaktning och självkänsla. Jesu efterföljare har skäl till en bättre självbild än någon annan. Den faderskärlek Gud känner för sina barn är enorm och bygger inte på gärningar utan på barnaskap, se Gal 3:26, osv. Jesus hade tidigare i saligprisningarna predikat om den himmelska lönen och vad det innebär att vinna livet, se Luk 6:20‑26. Utifrån vers 36 "att vinna hela världen", handlar självförnekelsen om att sätta Gud och hans rike främst.]
    För vad hjälper det en människa att vinna hela världen
        och [samtidigt] förlora (förverka) sitt liv (sin själ)?
    Vad skulle en människa ge i utbyte mot sitt liv (till lösen för sin själ)?
    Även Människosonen kom [hit till jorden], inte för att bli betjänad, utan för att tjäna, och ge sitt liv som lösensumma för många."
    Du ska älska [osjälviskt och utgivande] Herren, din Gud,
        av hela ditt hjärta,
        av hela din själ,
        
        av hela ditt förstånd (intellekt – gr. dianoia)
        och av hela din kraft.' [Citatet är från 5 Mos 6:4‑5. Detta är också öppningsfrasen i den judiska trosbekännelsen, shema, som varje from jude ber varje morgon och kväll. Till de tre komponenterna (hjärta, själ och kraft) lägger Jesus till en fjärde – förståndet! Alla fyra fraser börjar med den grekiska prepositionen ex, som inte bara innebär att älska Gud 'med hjärtat' och 'av hjärtat' utan också 'från det innersta av hjärtat som utgångspunkt'.]
    Att älska honom [osjälviskt och utgivande]
        av hela sitt hjärta,
        av hela sitt förstånd (sin insikt och förståelse – gr. synesis)
        och av hela sin kraft
        och att älska sin nästa (sin medmänniska) som sig själv,
    det är mer än alla brännoffer och [andra] offer."
    Sedan sade han till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds [jag förgås av själslig ångest]. Stanna kvar här och vaka!" [Uppmaningen kan betyda att vara vakna och be, men också att hålla uppsikt för att säga till när de som skulle gripa honom kom.]
    [Maria brister ut i lovsång. Det första ordet i grekiskan är verbet "upphöjer". Det sätter tonen för hela sången. Den latinska översättningen har samma ordföljd, och därför har detta stycke kommit att kallas Magnificat, från det latinska ordet för "upphöjer". Maria var redan vid ung ålder välbekant med Skrifterna och hela lovsången andas bibelcitat. Det finns många likheter med Hannas lovsång då Gud gett henne en son, se 1 Sam 2:1‑10. Lovsången är uppbyggd som en psaltarpsalm, vilket även gäller Sakarias och Simeons lovsång, se Luk 1:68‑79; 2:29‑32.] Då sade Maria:
    "Min själ upphöjer Herren [jag lovsjunger och talar ständigt om Herrens storhet],
    Detta för att det ska uppenbaras
        vad många människor tänker i sina hjärtan.
    Också genom din själ ska det gå ett svärd." [Guds ord är som ett svärd, se Heb 4:12. Den sista delen handlar om den smärta Maria också kommer att gå igenom när Jesus ska dö på korset.]
    Sedan sade han till dem [alla som var samlade där i synagogan, men främst de skriftlärda och fariséerna]:
    "Jag vill ställa en fråga till er: Är det tillåtet att göra gott på sabbaten,
        eller ont,
    att rädda liv,
        eller att utsläcka liv?"
    För den som vill rädda (skulle vilja bevara) sitt liv,
        ska mista (ruinera; totalt förstöra; kommer att förlora) det,
        men den som mister (skulle mista) sitt liv för min skull,
    han ska rädda det (han är den som kommer att bevara det). [Gr. psuche, som inkluderar både liv och själ, används i båda betydelserna här i vers 24, se även Joh 12:25. Att förneka sig själv (vers 23) handlar inte om att brista i självaktning eller självkänsla – Jesu efterföljare har ju skäl till en bättre självbild än någon annan. Guds faderskärlek är enorm och bygger inte på gärningar utan på barnaskap, se Gal 3:26. Jesus hade tidigare predikat om den himmelska lönen och vad det innebär att vinna livet, se Luk 6:20‑26. Frågeställningen i nästa vers klargör att självförnekelsen handlar om att sätta Gud och hans rike främst.]
    och de gick till en annan by [som välkomnade dem]. [Anledningen till att man vill kalla ner eld kan vara att i samma område i Samarien hade Elia blivit beskyddad från två angrepp genom att just kalla ner eld från himlen. Tredje gången man kommer emot honom ödmjukar däremot officeren sig och femtio män skonas, se 2 Kung 1:1‑18. Jesus hade inte kommit för att döma världen utan för att ge människor en chans att omvända sig, se 2 Pet 3:9. Om bara några år kommer samme Johannes, som här ville förgöra staden, att predika evangeliet tillsammans med Filippus och Petrus, och skaror blir frälsta, se Apg 8:4‑25.]
    Han svarade [genom att citera 5 Mos 6:5 och 3 Mos 19:18]:
    "Du ska älska [osjälviskt och utgivande] Herren din Gud,
        av hela ditt hjärta,
        av hela din själ,
        av hela din kraft
        
        och av hela ditt förstånd (intellekt – gr. dianoia);
    och din nästa (din medmänniska) som dig själv."
    Sedan kan jag säga till mig själv (min själ): 'Du har nu mycket gott i förvar, det räcker många år framöver. Ta det nu lugnt, ät, drick och roa dig.'
    Men Gud sade till honom: 'Du handlar dåraktigt (resonerar inte logiskt)! I natt ska din själ utkrävas av dig. Allt som du har samlat, vem ska då få det?'
    Sedan sade Jesus till sina lärjungar: "Därför säger jag er [eftersom det är dårskap att bara fokusera på att samla rikedomar i den här världen som liknelsen om den rike mannen visade, se vers 16‑21]: Bekymra (oroa) er inte för ert liv (gr. psuche) [jordelivet]
        vad ni ska äta,
        eller för er kropp,
        
        vad ni ska klä er med. [Fil 4:6]
    Livet (själen; hela den mänskliga varelsen) är mer än maten,
        och kroppen mer än kläderna!
    "Om någon kommer till mig och inte hatar (älskar mig mer än)
        sin far och sin mor,
        sin hustru och sina barn [eller väljer att avstå från att gifta sig, se Matt 19:10‑12],
        sina bröder och systrar
        och även sitt eget liv [detta jordeliv],
    kan han inte vara min lärjunge. [I den judiska kulturen är dessa talesätt, som är överdrifter, vanliga och kallas hyperboler. Även på svenska kan man t.ex. säga att man älskar röda hus men hatar gula och på så sätt uttrycka att man föredrar en viss färg mer utan att för den skull bokstavligen hata den andra. Matteus översätter ett liknande sammanhang "den som är mer vän med", se Matt 10:37. Ändå är orden väldigt skarpa och tvingar oss att fundera över var vi har vår lojalitet. Vem förtröstar vi ytterst på, är Jesus främst? Det är typiskt Lukas att ta med fyra punkter, se Luk 6:17.]
    Den som försöker bevara sitt liv [detta jordeliv] ska mista det, men den som mister sitt liv, han ska rädda det.
    Genom uthållighet (ståndaktighet) [en karaktär som står fast i prövningar] ska ni rädda era liv (vinna era själar)."
    [Från att ha använt sig av bilden av en "grind", vers 7‑10, kallar Jesus sig nu för den "gode herden". Ordet för god, gr. kalos, betyder också underbar, älskvärd och fullt kapabel. De judiska åhörarna kände till det profetiska löftet om en herde som skulle leda folket, se Hes 34:23. Psalm 23 presenterar hur den gode herden för sina får till spirande ängar och stilla vatten – hur han föder, vaktar och beskyddar dem, se Ps 23. Jesus kallas även "den store" och "den högste" herden, se Heb 13:20; 1 Pet 5:4.] Jag är den gode (genuine, ideale) herden [mönsterbilden av en äkta herde].
        Den gode herden ger sitt liv för fåren (lägger ner hela sin själ i det som gäller fåren).
    precis som Fadern känner (har en personlig relation med) mig,
        känner jag också (har jag också en personlig relation med) Fadern
        – och jag ger mitt liv för fåren (lägger ner hela min själ i det som gäller fåren).
    Därför älskar Fadern mig,
        för att jag lägger ner mitt liv för att sedan få tillbaka det igen.
    De judiska ledarna omringade honom och frågade: "Hur länge ska du hålla oss i ovisshet? Om du nu är den Smorde (Kristus), säg det rent ut (öppet)!"
    Den som är nöjd med (förtjust i, älskar) sitt liv (sin själ – gr. psuche) förlorar det (förstör det själv), men den som hatar sitt liv i den här världen [inte har det här temporära livet som första prioritet] ska rädda (skydda, bevara) det till evigt liv [gr. zoe – Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv]. [I den judiska kulturen används ofta starka kontraster. Ordet 'hata' kan också översättas 'älska mindre' i förhållande till något annat. Den som älskar det här livet lever bara för stunden. Fokus blir då att samla skatter här på jorden, se Matt 6:19. Den som däremot prioriterar Guds väg, samlar skatter i himlen, se Matt 6:20. Det skapade är i sig inte ont och kroppen är Guds tempel, se 1 Kor 6:19. Jesus uppmanar oss att älska vår nästa som oss själva, men framför allt att älska Gud med hela vårt hjärta, själ, förstånd och kraft, se Mark 12:30‑31. Det är bara i Guds vilja jordelivet får mening, se Apg 20:24.]
    Nu är min själ (mina känslor, tankar) i oro (nöd, fylld med bekymmer). Ska jag säga: Fader, rädda (fräls, bevara) mig från denna stund [av prövning och vånda]? Nej, det var just för denna stund jag har kommit.
    Petrus sade till honom: "Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag vill lägga ner mitt liv för dig (jag dör gärna för dig)."
    Jesus svarade: "Vill du [verkligen] ge ditt liv för mig? Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig: Innan tuppen gal ska du ha förnekat (frånsagt dig allt samband med) mig tre gånger." [Petrus, som annars är den som brukar vara först att prata och ställa frågor, blir nu helt tyst. Under resten av måltiden ställer Tomas, Filippus och Jakob frågor som Jesus svarar på.]
    Ingen har större kärlek än denna [detta exempel på utgivande kärlek]: att man lägger ner (att någon skulle ge/offra) sitt liv för sina vänner. [Jes 53:10; Joh 10:11; Rom 5:7‑8]
    För du ska inte överge min själ (lämna den hjälplös) i dödsriket (grekiska Hades, hebreiska Sheol)
        eller låta din heliges kropp förgås [utsättas för förgängelsen, då kroppen förmultnar efter döden].
    I förväg såg han den Smordes (Messias) uppståndelse och sade [i Ps 16:10]: 'Han ska inte lämnas kvar i graven, inte heller ska hans kropp utsättas för förgängelsen [då kroppen förmultnar efter döden].'
    De som tog emot (med glädje välkomnade) hans ord döptes, och den dagen ökade deras antal med ungefär 3 000 personer (själar).
    En känsla av djup respekt (vördnad) kom mer och mer över varje själ [alla invånare i Jerusalem], och många under (som väckte förundran) och tecken (mirakler som bevisade Guds karaktär) gjordes genom apostlarna.
    Men var och en som inte lyssnar till den profeten ska utrotas ur folket.' [Citat från 3 Mos 23:29 och 5 Mos 18:15-20.]
    Alla de många som trodde var ett hjärta och en själ (sinne). Ingen av dem kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt.
    Josef skickade då bud och lät hämta sin far Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer. [Som grekisktalande jude använder Stefanos den grekiska översättningen av 1 Mos 46:27 som inkluderar Josefs barnbarn och har antalet sjuttiofem. Den hebreiska texten har sjuttio utan Josefs barnbarn.]
    Men de judar som vägrade tro [att Jesus var Messias] hetsade upp hedningarna och förgiftade deras sinnen (fick dem att tänka onda tankar) mot syskonen [bröder och systrar i tron, både judar och hedningar].
    och styrkte lärjungarnas själar och uppmuntrade (uppmanade) dem att stå fasta i tron. De sade: "Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike."
    Vi har hört att några som kommit från oss har oroat er (ordagrant "plundrat och rivit ner") med sin undervisning och skakat om era själar. Men vi har inte gett dem något uppdrag [att undervisa att ni måste hålla hela den judiska lagen och att männen måste omskära sig].
    som har vågat (riskerat) sina liv för vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn.
    Paulus gick då ner, böjde sig (lade sig) ner över honom och tog honom i sina armar och sade: "Var inte oroliga. Hans själ är kvar (han är vid liv)." [Paulus agerande påminner om Elia och Elisa, se 1 Kung 17:21; 2 Kung 4:34.]
    Men jag anser inte mitt liv vara värt något för mig själv, bara jag får fullborda mitt lopp och den uppgift jag fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium (det glada budskapet om Guds oförtjänta favör och kraft som finns tillgänglig).
    och sade: "Ni män, som jag ser det kommer denna resa att innebära stor skada och förlust, inte bara för last och skepp, utan även för våra liv."
    Men nu uppmanar jag er att fatta mod. Inte en enda av er ska mista livet, bara fartyget ska gå under.
    Vi var totalt 276 personer ombord.
    Lidande (nöd, betryck) och ångest över varje människas själ som [fullt ut] gör det onda,
        judens först (främst) men också grekens

    Herre, de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren. Jag ensam är kvar, och de är ute efter mitt liv. [1 Kung 19:10, 14]
    Varje människa ska underordna sig den överhet (högre auktoriteter) hon har över sig. Det finns ingen auktoritet [i himlen eller på jorden] som inte är av Gud [som inte har fått hans tillåtelse att komma till makten], och den som finns är tillsatt av Gud. [Många judar tolkade budet mot en utländsk kung i 5 Mos 17:15 som en ursäkt för att inte lyda den romerska staten och betala skatt. Jesus besvarar tydligt frågan om det var rätt att betala skatt eller inte genom att säga "Ge Caesar det som tillhör Caesar, och Gud det som tillhör Gud", se Matt 22:17‑21. Efter floden gav Gud människan auktoritet att döma i rättsliga frågor och straffa förbrytare, se 1 Mos 9:5‑6. När Pilatus säger till Jesus att han har makt att frisläppa eller korsfästa svarar Jesus honom att han inte skulle ha någon makt om den inte var given från ovan, se Joh 19:10‑11. Gud använde t.ex. den persiske kungen Kyros för att utföra Guds vilja, se Jes 44:28.
        Det är värt att notera att Paulus uppmanar de troende att underordna sig en så pass korrupt regim som den romerska. Detta innebär inte att Paulus blundar för den orättfärdighet som finns omkring honom utan man måste se detta i ljuset av vad som skulle hända om det inte fanns någon centralmakt och inga civilrättsliga lagar alls. Då skulle anarki råda och den svage skulle bli fullständigt rättslös.]
    De riskerade sina egna liv för mig. [Det kan syfta på upploppen i Efesos som beskrivs, se Apg 19:23‑41.] Inte bara jag, utan alla icke-judiska (hedniska) församlingar tackar dem.

    Det står skrivet [1 Mos 2:7]:
    "Den första människan, Adam,
        blev en varelse med liv."
    Den siste Adam
        blev en ande som ger liv.
    Jag tar Gud till vittne över min själ att det är för att skona er som jag inte har kommit än till Korint.
    Jag ska med glädje offra allt och själv låta mig offras för era själars skull. Blir jag då mindre älskad för att jag älskar er så högt?
    Var inte inställsamma ögontjänare som bara vill behaga människor,
        utan var den Smordes (Kristi) tjänare som gör Guds vilja helhjärtat.
    [Vers 27‑30 är en mening i grekiskan. Filippi var en romersk koloni. Trots det långa avståndet till Rom gällde romerska lagar i staden och staden var befriad från större skatter. Paulus bild och ordval i vers 27, "lev som medborgare", förstods väl av brevets mottagare.] Vare sig jag kommer och besöker er, eller om jag förblir frånvarande, lev era liv som [himmelska] medborgare på ett sätt som är värdigt evangeliet om den Smorde (Messias, Kristus), så att jag får höra detta om er:
    Att ni står fasta i samma ande
        och samma sinne (tanke) och sida vid sida kämpar (tävlar tillsammans som i en lagsport – gr. synathleo)
        för tron på evangeliet [sprider det glada budskapet],
    för han var nära döden i sitt arbete för den Smorde (Messias, Kristus). Han satte sitt liv på spel för att ge mig den hjälp som ni inte kunde ge. [För att undvika att filipperna skulle se Epafroditus som en svag vekling som misslyckats med delar av sitt uppdrag att stanna kvar hos Paulus och hjälpa honom, säger Paulus att han är en hjälte. Uttrycket "satte sitt liv på spel" anspelar på Epafroditus namn som härstammar från gudinnan Afrodite. Innan en spelare kastade tärningen åkallade han ofta Afrodite. Epafroditus åkallade inte en hednisk Gud utan den levande Guden – Jesus Kristus!]
    Vad ni än gör, arbeta helhjärtat (ordagrant: "utifrån själen" – dvs. villigt, med entusiasm), som för Herren och inte för människor.
    så mycket längtade vi efter er.
    Vi var glada att inte bara dela Guds evangelium,
        utan också våra liv med er.
    Så älskade har ni blivit för oss.
    Fridens Gud ska själv helga er (avskilja varje del av varenda en av er för helig tjänst), och [vi ber att] er
        ande och
        själ och
        kropp
    ska bevaras hela så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) ankomst.
    För Guds ord (gr. logos) är levande och verksamt (aktivt, effektivt, kraftfullt – gr. energes) och skarpare [mer genomträngande och hjälper långt mer] än något tveeggat svärd. Det tränger till och med igenom så långt att det delar:
    själ och ande,
    leder och märg, och urskiljer (granskar; avgör och dömer mellan) hjärtats
    tankar (känslosamma överväganden; reflektioner)
        och uppsåt (intentioner; moraliska insikter) [där idéer och uppfattningar föds]. [Grekiskans ordagranna innebörd av "tveeggat svärd" är "svärd med två munnar som en flod". Ordet som utgår från Guds mun utgör den ena sidan av svärdet och när vi med vår mun talar ut Guds ord utgör det den andra sidan.
        Versen har tre ordpar: själ/ande, leder/märg och hjärtats tankar/uppsåt. Centralt finns en liknelse från kroppens skelett – osynligt för ögat, men som ändå påverkar hela kroppen. Ordningen i varje par visar att leden illustrerar själ och tankar och märgen ande och uppsåt. På samma sätt som leden är rörlig är själen ombytlig och de känslosamma tankarna föränderliga. Och liksom märgen producerar blodkroppar inuti den fasta benstommen och är källan till liv, se 3 Mos 17:11, så utgör människans ande hennes inre liv. En människas innersta inställning och djupa övertygelse föder hjärtats uppsåt.]
    Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget.
    Den rättfärdige ska leva av tro [på Jesus],
        men om han drar sig undan (tillbaka av rädsla) [bort från tron, på grund av förföljelse],
        finner min själ ingen glädje i honom." [Fritt citerat från Hab 2:3-4 och Jes 26:20.]
    Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade, utan i stället till dem som tror och vinner sina själar.
    Tänk [reflekterande och analyserande] på honom som själv har uthärdat sådan rebelliskhet [avsiktligt fientligt argumenterande och opponerande] från (under) syndare – [detta] så att ni inte tröttnar (blir kraftlösa; slutkörda) och tappar modet (ger upp; blir själsligt utmattade). [Bilden som målas upp är inte ett sprinterlopp utan ett längre distanslopp som kräver uthållighet. Författaren kan också ha ett stafettlopp i åtanke, där vi nu löper vår delsträcka med stafettpinnen som var en brinnande fackla. Åskådarna är de som gått före och redan löpt sina lopp. Dessa har vittnat om vad de hört och sett, ofta med livet som insats och de sitter nu på idrottsarenan, som är fullsatt från nedersta läktaren ända upp till översta balkongerna (som man på den tiden just benämnde "skyn"). Under den förberedande träningen användes vikter för att öka belastningen, men ingen atlet skulle komma på tanken att tävla med dessa vikter på sig – dessa lade man av sig. Innan deltagarna klev in på stadion klädde de av sig eftersom man tävlade helt naken.]
    Lyssna på dina andliga ledare och låt dig överbevisas av dem [utifrån Guds ord som de talar], för de vakar ständigt över era själar och ska avlägga räkenskap [för sin trohet till sin kallelse, se Apg 20:28]. Låt dem kunna göra detta [vaka över er] med glädje och inte med tungt hjärta (suckan, klagan), för det skulle inte gagna er. [Ordet "gagna" är ordagrant en ekonomisk term: "att inte betala". Ett andligt ledarskap som ständigt måste oroa sig för en församling, är en dålig investering.]
    Ni måste själva ta beslutet att ta bort (avkläda) all er orenhet (smuts) och all överflödande ondska [hat och illvilja som bubblar upp, manifesteras och befläckar hela själen] från era liv [permanent ta bort och medvetet skjuta ondskan utom räckhåll för alltid på samma sätt som man skulle ta av sig smutsiga kläder]. Ta i ödmjukhet emot (var villiga och öppna för) Guds ord som är planterat i er och som kan frälsa (bevara, hela) era själar.
    så ska han veta att den som återför en syndare från hans villoväg (felaktiga tankemönster, som gradvis vandrat bort från sanningen) räddar hans själ från döden och överskyler många synder [dvs. många synder förlåts som gjorts av den som blivit räddad och återupprättad]. [Se även Ords 10:12; 1 Pet 4:8.]
    eftersom ni är på väg mot målet med er tro – [en slutgiltig] befrielse (frälsning) för era själar (er livsande).
    [Petrus första brev passar bra att läsa vid ett dop. I så fall skulle man ha läst föregående avsnitt, förrättat dopet, och sedan läst följande stycke.] Nu när ni har renat era själar genom att lyda sanningen, har ni en äkta syskonkärlek (genuin vänskap som inte bara är ett yttre skådespel). Älska då varandra [osjälviskt och utgivande] uthålligt (gör ert yttersta för att behålla kärleken) med ett rent hjärta. [Ordet "uthålligt" är det grekiska ordet ektenos, som är en medicinsk term för en arm som sträcks till det yttersta. Ordet används totalt tre gånger i NT. Det används om de troendes bön i Jerusalem för Petrus som var fängslad, se Apg 12:5, och om Jesu bön i Getsemane, se Luk 22:43‑44. Petrus, som fick erfara hur de troende sträckte sig till det yttersta i bön för honom, väljer nu att använda samma uttryck för hur vi ska sträcka oss till det yttersta för att älska varandra. Adjektivet ektenes används i 1 Pet 4:8.]
    Mina älskade [brevets mottagare i nuvarande norra Turkiet, se 1 Pet 1:1, men också troende i alla tider], jag uppmanar er som främlingar och gäster [i en värld influerad av hedniska ideal] att avhålla er (aktivt ta avstånd) från de köttsliga begären som för krig mot själen. [Begreppet "avhålla er" har huvudbetydelsen att hålla avstånd till något, som t.ex. en båt som har ett avstånd till land, se Matt 14:24. Även verbformen har betydelse. Ordet är här i formen medium, se kommentar till vers 3. Det jag aktivt väljer att göra är viktigt, eftersom det passivt kommer att påverka mig genom efterföljande konsekvenser. Vad Petrus alltså säger här är att vi ska avhålla oss från köttets lustar, inte bara för att det är en regel, utan för att det är i vårt eget intresse att göra det. Håll avstånd eftersom det är bra för dig.]
    Ni var som
    får som gått vilse [Jes 53:6], men nu har ni kommit tillbaka till herden som beskyddar era liv.
    Det var för dem som inte lydde (vägrade tro) för länge sedan i Noas dagar [som budskapet predikades], när Gud tålmodigt väntade medan arken byggdes. Några få, för att vara exakt: åtta personer, räddades i arken genom vatten. [Ämnet i vers 19‑21 skiftar från Jesu död, till Noas tid och sedan tillbaka till dopet i vatten på Petrus tid. Det går att tolka texten på olika sätt. I kommentarerna här antas att det var Noa som predikade frälsningen till de människor som levde då, inte att Jesus predikade till döda andar. I så fall skulle det finnas en andra chans att ta emot Jesus, vilket inte nämns någonstans i Bibeln.]
    Därför ska också de som lider efter Guds vilja [de som alltid behandlas illa därför att de gör Guds mest önskade vilja] se till att de [ständigt] överlåter sina själar till sin trofaste ("övertygade", se vers 17) Skapare genom att göra gott (det som är rätt).
    Den rättfärdige som bodde bland dem plågades nämligen dag efter dag i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde.
    De har ögon fulla av otrohet och kan inte få nog av synd. De lockar till sig ostadiga själar och har hjärtan som är övade i att roffa åt sig, dessa förbannelsens barn.
    Genom (i) detta har vi lärt känna (personligen fått vetskap om) kärleken [den som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande]:
    att han [Jesus] lade ner (gav upp) sitt liv (sig själv) för oss. Därför är vi skyldiga att lägga ner våra liv (oss själva) för syskonen [bröderna och systrarna i tron] [Joh 15:12].
    Älskade [broder Gaius], i allting (vad gäller allt) så ber (önskar) jag att det ska gå dig väl (att du ska lyckas, blomstra; gr. euodoo betyder: "ha en lyckosam resa", se Rom 1:10) och att du ska vara vid god hälsa, precis som det står väl till med din själ [se vers 3 och 4]. [Johannes inte bara ber för sin broder utan önskar också innerligt av hela sitt hjärta att Gaius på alla sätt ska få "blomstra och bära frukt" i sin fortsatta vandring på vägen med Herren.]
    för att hålla dom över alla och ställa varje själ till svars för alla de gudlösa gärningar de gjort och för alla de hårda ord som gudlösa syndare har talat mot honom." [1 Henok 1:9] [I ett samhälle som snabbt drev djupare i synd vandrade Henok med Gud. Hans ålder blev 365 år och han togs upp utan att dö en naturlig död, se 1 Mos 5:18‑24. Citatet är från Första Henoks bok, en utombiblisk skrift. Anledningen till att Judas citerar från denna bok kan vara att hans motståndare höll den högt och ofta använde den i sin argumentation. Se även resonemanget i vers 9.]
    [De fyra första sigillen handlade om världen, medan de tre sista sigillen rör den osynliga världen.] När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och för vittnesbördet som de hade.
    en tredjedel av allt liv i havet dog,
    och en tredjedel av alla fartyg gick under. [Vattnet som förvandlas till blod liknar den första plågan mot Egypten, se 2 Mos 7:14‑21.]
    De besegrade honom
        på grund av Lammets blod och
        på grund av budskapet i deras vittnesbörd.
    De hade inte sitt liv så kärt
        att de undvek döden.
    Den andre [ängeln] tömde sin skål över havet, och havet förvandlades till blod som från en död, och allt liv i havet dog. [Den andra basunen påverkade också haven, se Upp 8:8‑9. Den andra och tredje skålen motsvarar den första plågan mot Egypten, se 2 Mos 9:9‑11.]
    [Parfymer och kryddor:]
    Kanel och salvor,
        rökelse, myrra och parfymer. [Matvaror:]
    Vin och olivolja,
        fint mjöl och säd. [Från boskapsmarknaden:]
    Boskap och får,
        hästar och vagnar. [Från slavmarknaden:]
    Mänskliga kroppar
        och själar (liv). [Uttrycket "kroppar och själar" kan tolkas på två sätt. Antingen som två skilda begrepp där ordet "kroppar" syftar på slaveriet och "själar/liv" visar på hur degenererat ett mänskligt liv blivit. De två orden kan också tolkas som ett begrepp. Inom retoriken kallas detta för hendiadys. Tidigare i listan finns flera ord som används parvis och också kan tolkas enskilt eller som ett begrepp. Ett exempel från samma vers är "boskap och får" som kan stå för just boskap och får, eller syfta på boskapsmarknaden som helhet och då även inkludera getter och andra djur. I så fall beskriver "kroppar och själar" alla former av människohandel. Oavsett tolkning handlar det om slavhandeln som var utbredd i Romarriket där hälften av befolkningen var slavar.
        Totalt innehåller listan 29 produkter, och speglar varorna från Tyre, se Hes 27. Det är anmärkningsvärt att längst ner i uppräkningen av varor som såldes och köptes nämns slavhandeln. Placeringen, efter matvaror och boskap, visar på hur degenererat människovärdet blivit i Romarriket.]
    Frukten som din själ längtade efter har försvunnit från dig. All lyx och glans har du förlorat, och man ska aldrig mer finna den.
    [Martyrerna, som Johannes sett under altaret när det femte sigillet bröts, ställde en fråga: "Hur länge ska det dröja innan du dömer jordens invånare och straffar dem för vårt blod?", se Upp 6:10‑11. Den frågan får nu sitt svar och fullbordan.] Sedan såg jag (och jag såg) troner, och de som satt på dem fick rätt att döma (kan också översättas "ett domslut gavs dem"). Jag såg själarna [se Upp 6:9‑11] av dem som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörd [eftersom de vittnade om Jesus] och [bekände sig till och talade] Guds ord. De hade inte tillbett vilddjuret och dess bild eller tagit emot märket på sin panna eller sin hand. De levde och regerade med den Smorde [kungen] (Messias, Kristus) i tusen år. [Dessa troende som inte tog vilddjurets märke och fick lida martyrdöden har nu uppstått och blivit upprättade. De får nu regera tillsammans med Jesus. I striden i Upp 19:19‑21 förgjordes armén, men det finns många andra människor på jorden, se Upp 20:7.]



    Grekiskt/svenskt lexikon BETA

    Lexikonet är under uppbyggnad.