Referenser (47 st i TR)
Matteusevangeliet (3)
När lärjungarna förstod att han gick på sjön, blev de förskräckta (fyllda med fruktan) och sade: "Det är ett spöke!" Och de skrek av rädsla.
och de som vaktade [4-16 vakter, kanske fler, se ] blev så förskräckta av att se honom att de skakade okontrollerat och blev som döda [och blev liggande orörliga på marken].
De lämnade snabbt graven, och fyllda av bävan och stor glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar. [Att kvinnorna springer och visar både bävan och glädje visar att de trodde på ängelns ord om Jesus redan innan de mötte honom som uppstånden. Jämför med lärjungarnas reaktion som inte tog kvinnornas ord på allvar, se .]
Markusevangeliet (1)
Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom."
Lukasevangeliet (7)
Sakarias blev mycket oroad vid denna syn och fruktan föll över honom.
Alla deras grannar fylldes med fruktan, och överallt i
Judéens bergsbygd talade man om detta som hade hänt.
Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet strålade (lyste, blixtrade) runt dem. De blev fruktansvärt rädda,
Alla slogs av häpnad och prisade Gud, och de fylldes av fruktan och sade: "Det är otroligt (ofattbart, något som vi inte kunnat drömma om i vår vildaste fantasi), det vi har sett i dag."
Alla fylldes på en gång med fruktan, och de började prisa (tacka, ära) Gud (de prisade honom mer och mer) och sade: "En stor profet har visat sig (uppstått) bland oss, Gud har besökt sitt folk."
Alla i Gergesa och trakten däromkring bad då Jesus att lämna dem, för de hade gripits av fruktan.
[Mark 5:16 antyder att det var ekonomiska skäl. Värdet på svinen var någonstans kring sju årslöner. Ägarna brydde sig mer om den ekonomiska förlusten, än att en plågad människa blivit helad.] Jesus steg i båten och vände tillbaka
[till den västra sidan av Galileiska sjön].
Människor ska tappa andan av skräck (oro) över vad som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas [].
Johannesevangeliet (3)
Men ingen vågade tala öppet om honom, av fruktan för de judiska ledarna.
Efter detta frågade Josef från
Arimatea Pilatus om lov att få ta ner Jesu kropp. Josef var en Jesu lärjunge, fast i hemlighet av
rädsla för de judiska ledarna. Pilatus tillät det. Då gick han och tog ner Jesu kropp.
[Nyheten om Jesu uppståndelse hade redan nått de judiska ledarna i Jerusalem, se . Det är kväll och lärjungarna är troligen samlade i samma övre rum som de firat den sista måltiden i. Emmausvandrarna har nyss kommit och berättat hur de mött Jesus, se .] På kvällen samma dag, den första veckodagen
[söndagen då Jesus uppstått], var lärjungarna tillsammans bakom stängda dörrar av
rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt bland dem och sade: "Frid vare med er!"
[Den vanliga judiska hälsningsfrasen. Nu då Jesus just har uppstått får den frasen en djupare innebörd, nämligen att ta emot försoningens välsignelser.] Apostlagärningarna (5)
En känsla av djup respekt
(vördnad) kom mer och mer över varje själ
[alla invånare i Jerusalem], och många under
(som väckte förundran) och tecken
(mirakler som bevisade Guds karaktär) gjordes genom apostlarna.
När Ananias hörde de orden föll han ner och tappade andan. [Här används en medicinsk term för att "andas ut" och dö, det används bara här, i och i .] Stor fruktan kom över alla som hörde om vad som hänt.
Stor fruktan kom över hela församlingen
(kyrkan – gr. ekklesia, "de utkallade") och över alla andra som hörde detta.
[Gud hatar religiöst hyckleri. Falskhet och helighet kan inte existera samtidigt. Var det uppmärksamheten kring Barnabas som väckte avundsjuka? Vi vet att där det finns avund och rivalitet, där finns också oordning och all slags ondska, se . Texten väcker frågor och det är viktigt att se vad texten säger och inte säger: - Var Ananias och Safira verkligen avgjort kristna? De rörde sig i de kristna kretsarna och var kända av Petrus, men bara Gud känner människans hjärta, se . Ett liknande exempel är trollkarlen Simon i staden Samarien som kom till tro och lät döpa sig, men vars hjärta fortfarande var fast i pengar, se ; . På domens dag får alla människor en rättvis dom, se . - Kan en troende bli fylld av Satan? Petrus själv hade tidigare blivit förledd att tala djävulens ord och Jesus fördömde honom kraftigt för det, dock utan att han dog, se . - Var det Gud som dödade dem? Petrus blev förmodligen förvånad när Ananias föll död ner, det enda han gjorde var att exponera synd. Det kan vara så att de dog av fruktan. Vad vi vet är att syndens lön alltid är död, se .
Denna vers är första gången församlingen nämns i Apostlagärningarna. Det är inte en perfekt församling, men den är generös, fruktar Gud och får se stora under och tecken.]Församlingen hade nu lugn och ro i hela
Judéen,
Galileen och
Samarien. Den blev uppbyggd och levde i vördnad för Herren, och växte genom den helige Andes uppmuntran
(förmaning, tröst).
Detta blev känt för alla i
Efesos, både judar och greker. Alla greps av fruktan och Herren Jesu namn blev prisat.
Romarbrevet (5)
[Ögon:]
De har ingen gudsfruktan
för ögonen. [De väljer att inte vörda, tillbe, lyda och tjäna honom.] []
För ni fick inte (tog inte emot) slaveriets ande för att falla tillbaka in i fruktan (vilket återigen leder till rädsla) utan ni tog emot barnaskapets Ande [som ger söners rätt], i vilken vi [ständigt] ropar [högt; vädjande efter hjälp]: "Abba (pappa)! Fader!" [Den som tagit emot Jesus har blivit adopterad in i Guds familj, vilket innebär full rätt och fri tillgång till allt som föräldern äger. "Abba" betyder pappa på arameiska – det språk Jesus och hans lärjungar talade till vardags. De första ord ett litet barn lär sig säga är pappa och mamma, "abba" och "imma". Uttrycket "Abba Fader" visar att vi får vara Guds barn och ha en nära familjerelation till vår himmelske Fader.]
De styrande är ju inget hot mot dem som gör det goda
(det som är rätt), utan mot dem som gör det onda. Vill du slippa vara rädd för överheten? Gör då det goda, så får du beröm av den.
[I det längsta ska en kristen följa samhällets förordningar, men i de fall där de går emot Guds bud är det viktigare att lyda Gud än människor, se ; . När Daniel och hans vänner blir påtvingade nya hedniska namn i Babylon, se , skulle man kunna tro att de skulle klaga över detta, men det gör de inte. Däremot frågar de hovmarskalken Aspenas om tillåtelse att inte behöva äta kött, som i Babylon var offrat till avgudar. Anledningen är att det finns ett bud mot att äta "kött offrat till avgudar", se . Däremot finns inget bud för att inte ha ett hedniskt namn! Däremot ska noteras att Daniel och hans vänner alltid använde sina hebreiska namn när de talade med varandra.]Betala tillbaka alla det ni är skyldiga dem (fullgör era skyldigheter mot dem): Skatt till den som ska ha skatt, tull till den som ska ha tull, respekt till den som ska ha respekt, ära (heder) till den som ska ha ära. [Vid den här tiden hade kejsar Nero höjt skatterna och folk var allmänt missnöjda. Paulus är mån om att de troende inte ska dras med i missnöjesyttringarna och han betonar just vikten av att betala skatt.]
1 Korintierbrevet (1)
För egen del, när jag mötte er uppträdde jag i svaghet och fruktan (jag var nervös och tyckte inte om att tala inför människor) och
2 Korintierbrevet (5)
Vi vet alltså vad det är att frukta (vörda, respektera) Herren, och därför försöker vi vinna människor. För Gud är det uppenbart hurdana vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten.
[Paulus fortsätter med bilden av församlingen som Guds tempel, se . På samma sätt som templet har reningsceremonier, se , har de troende ett ansvar att helga sina liv från det som orenar dem. Dessa ritualer i det äldre förbundet är skuggbilder på omvändelse och Paulus tillämpar denna princip i det kristna livet. Även om riterna inte observeras på samma sätt i Nya testamentet så består den andliga sanningen.] När vi nu har dessa löften [från GT, att vi är Guds tempel], mina älskade, så låt oss rena oss från allt som befläckar kropp (kött) och ande och fullborda vår helgelse i fruktan för (vördnadsfull tillbedjan av) Gud. [Den som vördar och respekterar Gud tar inte lätt på synden och ondskan, se även ; . Det som orenar kroppen är yttre handlingar som sexuella synder, dryckenskap, tungans missbruk, se . Det som orenar människans inre är onda tankar, högmod, irrläror, se .]
När vi kom till
Makedonien [] fick vi ingen ro. Vi var trängda på alla sätt, utifrån av konflikter och inifrån av oro.
Tänk vad mycket gott det kommit från att Gud tillät er att känna bedrövelse:
Vilken hängivenhet (iver) har det inte fört med sig bland er [till skillnad från er tidigare apati].
Vilket försvar [gr. apologia – hur de nu argumenterar mot synden].
Vilken upprördhet [över synden, och att ni tillåtit den få pågå].
Vilken fruktan [för Gud och kanske att Paulus skulle besöka dem].
Vilken längtan [efter Gud, ett besök av Paulus och att synden skulle konfronteras].
Vilken iver [efter Guds härlighet och upprättelse av syndaren].
Vilken bestraffning [gjorde upp med synden]. På allt sätt har ni visat att ni är oskyldiga i den här saken.
Hans hjärta klappar nu ännu varmare för er, när han minns hur ni alla lydde [råden han kom med] och hur ni tog emot honom med respekt och vördnad.
Efesierbrevet (2)
Underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) varandra [inte i människofruktan utan]
i vördnad (fruktan) för den Smorde (Messias, Kristus). [Fyra grekiska particip – tala, sjung/spela, tacka, underordna – hör till verbet "bli fylld" i . Sång och musik har en stor plats, men även tacksamhet och ömsesidigt underordnande karaktäriserar en andefylld kristen.]
[Slaveriet var utbrett i Romarriket. Vid den tiden Paulus skriver sina brev var troligtvis hälften av befolkningen slavar. I församlingen fanns slavar och välbärgade familjer som hade slavar. Ett sådant exempel är Filemon i Kolossai. I Filemonbrevet, som skrevs och skickades samtidigt med detta brev, uppmanar Paulus honom att ta emot en förrymd slav som kommit till tro. Han är inte bara en slav, utan nu också en älskad broder, se . I Kolosserbrevet, som även det skrivs samtidigt som Efesierbrevet, skriver Paulus att i den nya skapelsen finns inte längre slav eller fri, se . Vad innebar det uttalandet i en församling som växte och bestod av både slavar och fria? Även om tiderna har förändrats gäller principerna i detta stycke även arbetstagare och arbetsgivare i vårt västerländska samhälle.
Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se . Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot så har slaveriet avskaffats överallt där evangeliet har gått fram. Evangeliet förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället.] Slavar
(tjänare), lyd era mänskliga herrar med samma fruktan
(respekt), bävan och motiv i hjärtat som ni lyder den Smorde
(Messias, Kristus).
[Paulus betonar skillnaden mellan mänskliga herrar och Jesus som är smord som kung över både slavar och herrar, se .] Filipperbrevet (1)
Därför, mina älskade, precis som ni alltid [uppmärksamt] har lyssnat [lytt mina råd], inte bara i min närvaro utan [ännu] mycket mer nu i min frånvaro:
arbeta [fullt ut] på er egen frälsning (räddning, befrielse; ert eget bevarande) [låt er fullkomnas]
med [Guds-] fruktan och bävan [varsamhet för hur ni lever].
[Lev i helgelse (), var vaksamma () och var medvetna om att hjärtat är bedrägligt ().]
1 Timoteusbrevet (1)
Dem [de församlingsledare] som syndar (en pågående handling, medvetet fortsätter att agera fel) inför alla ska du tillrättavisa inför alla så att även de andra tar varning.
Hebreerbrevet (1)
och fullständigt frigöra dem som av fruktan för döden levt som slavar (varit bundna) i hela sitt liv.
1 Petrusbrevet (5)
Om ni åkallar (frågar efter, ropar och vädjar till) honom som Fader [ni ber ju och kallar Gud er Fader], han som opartiskt dömer efter våra handlingar (inte efter det yttre), lev då i gudsfruktan (vördnad) under er temporära vistelse [här på jorden].
Ni tjänare [speciellt ord för de slavar som tjänade i hemmet], underordna er (militärisk term för att inta sin plats, inta en frivillig position av samarbete med) era herrar och visa dem all respekt, inte bara de goda och milda utan även de hårda.
när de ser hur gudfruktigt och rent ni lever.
Ja, även om ni skulle få lida för det som är rätt är ni saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda). []
Var inte rädda för dem (ordagrant: frukta inte deras fruktan)
och låt er inte skrämmas. []
Men gör det med ödmjukhet (mildhet, saktmod) [] och respekt (fruktan, vördnad), med ett gott samvete, så att de som talar illa om (baktalar, hånar) er i detta, får skämmas som förtalar ert goda levnadssätt (uppförande) i den Smorde (Messias, Kristus).
1 Johannesbrevet (3)
Rädsla (fruktan) finns inte i [kan inte samexistera med] kärleken [som är osjälvisk och utgivande], istället kastar (driver) den fullkomliga (mogna) kärleken ut rädslan, eftersom rädslan har att göra med straff (plåga). Men den som fruktar [är rädd för domens dag, se ] har inte fullkomnats (nått sin fulla mognad) i kärleken. [Jesu efterföljare tillhör honom och behöver inte vara rädda för att möta honom på domens dag, se . Jesus, som nu sitter på Faderns högra sida i himlen, har redan tagit all synd på sig när han betalade priset på Golgata. Vi blir förlåtna genom att ta emot frälsningens gåva redan nu, här på jorden, se ; ; . Denna förlåtelse och kärlek påverkar också relationerna till människor omkring oss, se .]
Judas brev (1)
Andra [som redan slagit in på en fel väg] ska ni rädda,
genom att rycka dem ur elden. [Elden syftar på den kommande domen, se .] Andra ska ni vara barmhärtiga mot, fast med fruktan så att ni avskyr till och med deras tunikor [underklädesplagg som bars närmast kroppen] som är nersmutsade av köttet.
Uppenbarelseboken (3)
Men efter de tre och en halv dagarna kom livsande från Gud in i dem, och de stod upp på sina fötter igen, och de som såg dem blev skräckslagna. [; ]
Skrämda av hennes plåga står de på avstånd och säger:
"Ve, ve
[uttryck för intensiv förtvivlan], du stora stad!
Babylon, du mäktiga stad!
På en enda timme
[en jämförelsevis kort tid] kom domen över dig."
[Samma uttryck återkommer två gånger till, se och .]Köpmännen som hade handlat med detta och blivit rika genom henne ska stå där på avstånd, skrämda av hennes plåga, och gråta och klaga:
rädsla
