Matteusevangeliet (13)
På grund (som en följd) av detta [att man inte klarar av att tjäna både Gud och mammon, se ] säger jag er: Oroa (bekymra) er inte ["gå inte i bitar" – stressa inte upp er] för ert liv, vad ni ska äta eller vad ni ska dricka, inte heller för er kropp, vad ni ska klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? []
Oroa er därför inte (gör er inte bekymmer) och säg: 'Vad ska vi äta?' eller 'Vad ska vi dricka?' eller 'Vilka kläder ska vi ta på oss?'
Han gick in i Guds hus, och de åt upp skådebröden, som varken han eller hans män hade lov att äta, utan bara prästerna. [Skådebröden var tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.]
Jesus svarade: "De behöver inte gå bort, ni kan ge dem att äta."
Alla åt och blev mätta. Sedan samlade man upp de överblivna bitarna, tolv fulla korgar.
[Detta var en mindre korg som man hade med sig när man reste. Dessa tolv korgar tillhörde antagligen lärjungarna. Vid nästa matunder för 4000 män används ett annat ord för en större typ av korg, se .]
Det är detta som gör människan oren. Men att äta utan att ha tvättat händerna, det orenar inte människan."
[Detta är det andra brödundret som omnämns i Bibeln; tidigare på våren hade Jesus gjort ett brödunder för 5000 judar på västra sidan av Galileiska sjön, se . Nu är Jesus på den östra sidan av Galileiska sjön efter en tur utanför de judiska områdena med start vid Tyros och Sidon och sedan tillbaka via Dekapolis, se . Många hade kommit ut från städer och byar och följde med Jesus och det är nu redan tredje dagen. Man hade troligtvis med sig lite mat för en dag eller så, men var mer upptagna med att bli botade och höra Jesu undervisning än att tänka på sina vardagliga behov. Det har gått några veckor sedan det förra brödundret som skedde vid påsktiden då gräset var grönt efter regnen, se . Vid den här tiden är det mesta gräset bortbränt och temperaturen en bit över trettio grader på dagen, och Jesus bryr sig om människornas välbefinnande så att de ska orka vandringen hem i värmen.] Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sa: "Jag känner medlidande över folket, för de har nu redan varit med mig i tre dagar
(stannat kvar; de är fortsatt hos mig) och de har inget
[kvar] som de kan
äta och jag vill inte skicka iväg dem hungriga för de kan bli
[alldeles] uttröttade
[och kollapsa] på vägen
[hem]."
Alla åt och blev mätta. Sedan samlade man ihop sju stora korgar med de överblivna bitarna. [Här används ett annat ord för korg än i matundret med 5000 män, se . Dessa sju korgar var stora korgar; ordet används t.ex. i , och kunde rymma en människa.]
[Här är anledningen, motiveringen till mitt beslut:]
Jag var hungrig, och ni gav mig att äta.
Jag var törstig och ni gav mig att dricka.
Jag var en främling (okänd, ny i ett sammanhang)
och ni bjöd in mig (var gästfria mot mig, bjöd in mig att bli en del i ert sociala umgänge).
[Här är anledningen, motiveringen till mitt beslut:]
Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta.
Jag var törstig och ni gav mig inget att dricka.
Nu, före
(den första) [högtidsdagen i] det osyrade brödets högtid
[då man bakade bröd utan jäst för att påminna om uttåget ur Egypten], kom lärjungarna till Jesus och frågade: "Var vill du att vi ska förbereda så att du kan
äta påskmåltiden
(pesach)?"
Medan de åt, tog Jesus ett bröd och när han hade välsignat det, bröt han det och gav det till lärjungarna och sa: "Ta emot, ät, detta är min kropp!"
Markusevangeliet (16)
Hur han då, på den tiden när Abjatar var överstepräst, gick in i Guds hus och åt skådebröden. [Tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.] Även om det inte var tillåtet för någon annan än prästerna att äta brödet åt han det, och gav åt dem som följde med honom."
Sedan gick han till ett hus
[antagligen Petrus hus i Kapernaum] och folket samlades på nytt, så att han och lärjungarna inte ens kom åt att
äta.
Men han förbjöd dem strängt att låta någon få veta vad som hänt. Sedan bad han dem att ge henne något att äta.
Han sa till dem: "Följ med mig till en obebodd plats, ni behöver vara för er själva och vila lite!" Det var så många som kom och gick [i huset där de var] att de inte ens fick tid att äta.
Bryt upp och skicka i väg dem så att de kan köpa sig något att äta på landsbygden och i städerna."
Men han svarade: "Ni kan ge dem något att äta!"
De svarade: "Ska vi gå bort och köpa bröd för 200 denarer [dagslöner] och ge dem att äta?"
[En denar var en vanlig arbetares dagslön, se . Tvåhundra denarer motsvarade åtta månadslöner. På en gång började lärjungarna kalkylera hur mycket det skulle kosta att köpa mat till folket. Antagligen skulle maten kosta så mycket, och det är inte otroligt att de hade den summan i kassan. Det är vanskligt att jämföra med dagens priser, men om en dagslön är 1000 kr så motsvarar tvåhundra dagslöner att det blev 40 kr per familj, om det var 5000 familjer samlade där.]
och alla åt och blev mätta.
Det var 5000 män [förutom kvinnor och barn, se ] som hade ätit av bröden [och fiskarna den dagen när Jesus mättade den hungriga folkskaran.]
[Detta är det andra brödundret. Tidigare på våren hade Jesus gjort ett brödunder för 5000 judar på västra sidan av Galileiska sjön, se . Även om Markus inte anger var det andra matundret sker är det troligt att Jesus är någonstans på östra sidan av Galileiska sjön. Formuleringen "vid den tiden" kopplar ihop händelsen till Jesu vandring utanför de judiska områdena till Tyros och Sidon och sedan tillbaka via Dekapolis, se .] Vid den tiden
[då de var på östra sidan av Galileiska sjön] hade det återigen samlats mycket folk, och de hade inte något att
äta. Då kallade Jesus till sig lärjungarna och sa till dem:
"Jag känner medlidande med folket (från djupet av mitt hjärta), de har nu varit med mig tre dagar och har ingenting [kvar] att äta.
Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop sju stora korgar med överblivna bitar. [Här används ett annat ord för korg än i matundret med 5000 män. Dessa sju korgar var stora korgar, ordet används t.ex. i , och kunde rymma en människa.]
Det var omkring 4000 som ätit [förutom kvinnor och barn, se ]. Sedan skickade han hem dem,
[Trädet hade inte verbalt talat med Jesus, men likväl kommunicerat ett falskt budskap att det hade fikon, så] Jesus svarade trädet och sa: "Aldrig någonsin ska någon äta frukt från dig!" Hans lärjungar hörde detta.
[Fikonträdet är skapat att bära frukt innan det producerar löv. Detta fikonträd hade brutit mot hans befallning och hycklade, det utgav sig för att ha något som det inte hade. Fikonträdet är ofta en symbol på nationen Israel. Både denna händelse och nästa då templet renas är två starkt symboliska handlingar.]
När det var dags att slakta påskalammet, inför den första dagen i det osyrade brödets högtid, sa hans lärjungar till honom: "Vart vill du att vi ska gå och förbereda så att du kan äta påskmåltiden?"
I det hus han går in ska ni säga till ägaren: 'Läraren säger, var är mitt gästrum där jag ska äta påskmåltiden med mina lärjungar?'
Medan de åt tog han ett helt bröd (en rund osyrad brödkaka), prisade (tackade) Gud och bad välsignelse över det, sedan bröt han det och gav åt dem och sa:
"Ta emot, ät, detta är (representerar) min kropp."
Lukasevangeliet (21)
under fyrtio dagar. Där frestades han (hans karaktär prövades ständigt) av djävulen. Under dessa dagar åt han inget [på liknande sätt som Mose och Elia också fastat, se ; ], och när de [de fyrtio fastedagarna] var över blev han hungrig.
Han gick in i Guds hus och tog [de heliga] skådebröden, som ingen utom prästerna får äta, och åt av dem och gav åt sina män." [Skådebröden var tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.]
En av fariséerna frågade om Jesus ville äta middag med honom, så han gick in till fariséns hus och lade sig till bords. [Man låg på sidan med huvudet närmast bordet.]
Hennes ande återvände, och omedelbart reste hon sig upp. Sedan sa han till dem att ge henne något att äta.
Men han sa till dem: "Ge dem ni att äta."
De svarade: "Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar – om vi nu inte skall gå och köpa mat åt allt det här folket?"
Alla åt och blev mätta, sedan samlade man upp det som blev över – tolv korgar fulla med bröd. [Detta var en mindre korg som bands fast vid midjan för packning och proviant under en resa. Det var antagligen lärjungarnas korgar som användes under matutdelningen. De fick också med mat för resan framöver!]
Sedan kan jag säga till mig själv (min själ): 'Du har nu mycket gott i förvar, det räcker många år framöver. Ta det nu lugnt, ät, drick och roa dig.'
Sedan sa Jesus till sina lärjungar: "Därför säger jag er [eftersom det är dårskap att bara fokusera på att samla rikedomar i den här världen som liknelsen om den rike mannen visade, se ]:
Bekymra (oroa) er inte för ert liv (gr. psuche) [jordelivet] vad ni ska äta, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. []
Sök inte (var inte fixerade vid) vad ni ska äta och dricka, och oroa er inte.
[Detta är enda gången det grekiska ordet meteorizomai används för oro i NT. Det kan beskriva hur ett skepp kastas för havets vågor, och bilden blir då en oro där man kastas mellan hopp och fruktan. En annan betydelse är något högt i luften. Ordet "meteor" kommer från detta ord. Betydelsen blir då att inte sätta oproportionerliga skyhöga förväntningar på jordiska ting som sin trygghet, vilket bara leder till oro och besvikelse.]
Då ska ni säga: 'Vi har ätit och druckit i ditt sällskap [dock inte som verkliga vänner och gäster som i ], och du har undervisat på våra huvudgator.'
[Efter lördagens gudstjänst i synagogan blev gästtalaren ofta inbjuden till en sabbatsmåltid av föreståndaren, se . Det är antagligen detta som sker här, men intentionerna var inte goda. Fariséerna vaktade på honom för att se om han skulle göra något de kunde anklaga honom för.]
När Jesus en sabbat gick in för att äta hos en av de ledande fariséerna, iakttog de honom noga.
När en av gästerna hörde detta [att det finns en belöning som väntar efter uppståndelsen, se ] sa han till Jesus: "Salig (lycklig, välsignad, avundsvärd) är den som får vara med om måltiden i Guds kungarike." [; ]
Hämta den gödda kalven [som var avsedd för något speciellt festligt tillfälle] och slakta den, så ska vi äta och fira,
Säger han inte i stället: 'Gör i ordning maten åt mig, fäst upp dina kläder och betjäna mig medan jag äter och dricker; sedan kan du själv äta och dricka.'
Jesus skickade i väg Petrus och Johannes och sa: "Gå och förbered så vi kan äta påskmåltiden."
Säg till ägaren av huset: 'Läraren frågar dig: »Var är gästrummet där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?»'
Han sa till dem: "Med en intensiv längtan har jag väntat på att få äta detta påskalamm innan mitt lidande börjar.
För jag säger er att jag inte kommer att äta det mer förrän det får sin fullbordan i Guds rike." [Den himmelska bröllopsmåltiden, .]
och han tog den och åt inför deras ögon.
Johannesevangeliet (15)
Under tiden försökte lärjungarna övertala honom (tjatade de enträget på Jesus): "Rabbi (lärare, mästare) ät någonting." [De var hungriga och seden var sådan att läraren måste inleda måltiden innan de andra fick börja äta.]
Men han svarade: "Jag har mat (näring) som ni inte känner till (inte ser med era hjärtans ögon)."
Då började lärjungarna fråga varandra: "Kan någon ha kommit med mat till honom?"
När Jesus tittade upp och såg att en stor skara [tusentals människor] närmade sig honom, sa han till Filippus: "Var ska vi köpa bröd, så att alla får något att äta?"
Andra små båtar hade kommit från
Tiberias och lagt till nära det ställe där de ätit brödet efter att Herren hade uttalat tacksägelsen.
Jesus svarade dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Ni letar inte efter mig därför att ni sett tecken (mirakler), utan för att ni fick äta [fritt] av bröden tills ni blev mätta.
Våra förfäder åt manna i öknen, som Skriften säger: Han gav dem bröd från himlen att äta." [Dagen innan hade man hyllat honom som Messias och tänkte med våld göra honom till konung på grund av brödundret, se . Nu när Jesus inte var den de tänkte sig, räcker inte det undret, eller något av alla de andra tecken som han gjort, som bevis.]
Era förfäder åt manna i öknen, och de dog,
men detta är brödet som kommer ner från himlen. Var och en som äter det ska aldrig dö.
Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Om någon äter av detta bröd ska han leva för evigt. Brödet jag ska ge er är mitt eget kött, och jag ger det för att världen ska leva."
Då började de judar som var emot Jesus att öppet gräla med varandra [man hade tidigare mumlat, se ] och sa: "Hur kan denne man ge oss sitt kött att äta?"
Jesus sa till dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er, ni kan inte ha något liv i er om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod.
Detta är det bröd som kom ner från himlen. Det är inte som det bröd som era förfäder åt, och sedan dog. Den som äter (kontinuerligt tuggar) detta bröd ska leva för evigt."
De förde sedan Jesus från Kaifas till romerska guvernörens palats (pretoriet). Det var tidigt (mellan klockan tre och sex) på morgonen. Själva gick de inte in i palatset, för att de inte skulle bli [ceremoniellt] orena utan kunna äta påskmåltiden.
Apostlagärningarna (6)
Under tre dagar såg han ingenting, och han varken åt eller drack.
[Saulus har mycket att bearbeta, hela hans värld har förändrats. Han behövde omvärdera sin tolkning av Gamla testamentet, frälsning, sitt förhållande till människorna på Vägen, hans uppdrag, osv.]
En röst kom till honom: "Stå upp, Petrus, slakta och ät!"
Petrus svarade: "Nej, verkligen inte, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent."
Jag hörde också en röst som sa till mig: 'Res dig upp, Petrus, slakta och ät!'
När det blev dag gjorde judarna upp en hemlig plan och svor en ed på att varken äta eller dricka [någonting] förrän de hade dödat Paulus.
Men låt dem inte övertala dig, för mer än fyrtio av dem ligger i bakhåll för honom. De har svurit en ed att varken äta eller dricka förrän de dödat honom, och nu står de och väntar på att du ska säga ja till deras begäran."
Romarbrevet (3)
Den ene har tro till att
äta allt
[kött, även det som är offrat till avgudar utan samvetsbetänkligheter], den andre är svag och äter bara grönsaker.
[I Rom, precis som i alla andra större städer i Romarriket, var köttet som såldes på marknaden offrat till avgudar. Judarna kom från det första förbundet och såg en parallell hos Daniel och hans tre vänner som avstod från sådant kött och i stället bara åt grönsaker, se . Det var otvivelaktigt så att andra hebreiska ungdomar i Babylon åt kött. Daniel och hans vänners beslut illustrerar vad Paulus säger här om att vi måste följa vårt samvete.]Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt (blir sårad) av.
Men den som har betänkligheter och ändå äter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Allt som inte sker av tro är synd.
[Samvetet är inte det avgörande för vad som är rätt och fel. "Det finns en väg som verkar rätt, men som leder till döden", se . Ett rent samvete gör inte att det som är fel blir rätt. Däremot kan den som gör något som är tillåtet, utifrån den kristna friheten, men som ändå tvivlar och tror att det är fel, begå en synd.]
1 Korintierbrevet (10)
Men det är inte maten som för oss närmare Gud.
Äter vi inte så förlorar vi inget,
och äter vi så vinner vi inget.
Därför, om maten blir till fall för min broder tänker jag aldrig mer äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.
Har inte vi rätt till mat och dryck?
Alla åt samma andliga mat,
Bli inte heller avgudadyrkare som några av dem, som det står skrivet:
Folket satte sig för att äta och dricka
och reste sig för att roa sig (dansa). []
När ni samlas
är det inte Herrens måltid som ni firar.
För när det är dags att äta skyndar sig var och en att äta sin mat [utan att vänta på de fattiga som kom senare],
några är hungriga, andra har druckit sig berusade.
och när han hade tackat Gud [genom en bön eller sång i tacksägelse],
bröt (fördelade) han brödet och sa:
"Detta är min kropp för er (som blir bruten för er skull).
Gör detta till minne av mig."
Alltså, mina syskon (bröder och systrar i tron): när ni samlas för att äta,
så vänta på varandra.
Om jag trott som folk i allmänhet när jag kämpade mot vilddjuren i
Efesos,
vad hade det tjänat till?
[Det är troligt att Paulus liknar inflytelserika onda människor i Efesos med vilddjur. Herakleitos, en grekisk filosof från Efesos, hade kallat sina landsmän "vilddjur" fyra hundra år tidigare. Epimenides kallade även kreterna samma sak, se . Paulus befinner sig i Efesos och där är hans liv i fara, se . Även om tumultet som silversmeden Dimitris startar ännu inte har ägt rum, se , eftersom Paulus tvingas lämna staden direkt efteråt, så börjar han få "många motståndare", se .]Om de döda inte uppstår,
låt oss
äta och dricka, för i morgon dör vi.
[Utan uppståndelse kan man lika gärna ge upp, se ; . Jesus använder liknande resonemang i liknelsen om den rike dåren, se .]2 Thessalonikerbrevet (1)
vi åt inte gratis av någons bröd. Nej, vi arbetade med möda och slit natt och dag för att inte ligga någon av er till last.
Hebreerbrevet (1)
Vi har ett altare från vilket tabernaklets tjänare inte har rätt att äta.
Jakobs brev (1)
Ert guld och silver har rostat,
och rosten ska vittna mot er och förtära ert kött som eld.
Ni har samlat skatter under de sista dagarna.
Uppenbarelseboken (6)
Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna.
Den som vinner seger ska jag ge att äta av livets träd,
som står i Guds paradis."
Men något har jag emot dig: att du hos dig har några som håller sig till Bileams undervisning (lära), han som lärde Balak att gillra en fälla för Israels söner, så att de åt offerkött och bedrev otukt.
Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna.
Den som vinner seger ska jag ge av det dolda mannat,
och jag ska ge honom en vit sten,
och på stenen ska det stå ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det."
[En vit sten användes i de romerska domstolarna och betydde: icke skyldig. Även inom sporten användes en vit sten som segerpris. Vinnaren fick en vit sten med sitt namn. Det kan vara Guds namn eller mottagarens. Oavsett är betydelsen att den som tror äger något som bara han har fått.]
Men detta har jag emot dig
[singular – församlingen/ledarskapet som helhet, eller pastorn]: Du tolererar
(gör inget åt) kvinnan Isebel, hon som kallar sig profet och lär och förleder mina tjänare att bedriva otukt
(olovlig sex – gr. porneia) och
äta offerkött.
[Denna kvinna som antagligen hette något annat, syftar på Ahabs ökända hustru Isebel som listigt och aktivt förde bort israeliterna från Gud och införde Baalsdyrkan, se ; ; . Här i Thyatira fanns alltså en fru (till en inflytelserik man) som tilläts härja fritt i församlingen och förledde dem att tänka att det inte var fel att besöka tempelprostituerade och äta offerkött, vilket gick emot vad man lärde, se .]Jag tog bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade ätit den sved det i min mage.
De tio hornen du såg och vilddjuret, de ska hata skökan och göra henne utblottad och naken. De ska äta hennes kött och bränna upp henne i eld,
så ska ni få äta
kött av kungar,
kött av befälhavare,
kött av mäktiga män,
kött av hästar och deras ryttare
och kött av alla människor, fria och slavar, små och stora."
[Ordet kött förekommer fem gånger i denna mening. Även om det refererar till kroppen som gamarna äter, så finns även en djupare mening här. Människan kommer till korta på grund av sin fallna natur, köttet, se ; ; ; .]
äta
