4771 – σύ (su)

du, ni, er


Typ:
Grekiska: σύ (su)
Uttal: soo
Talvärde: 600 (200 + 400)    ord med samma talvärde
Ursprung: The person pronoun of the second person singular
Användning: 177 ggr i NT

Engelsk översättning (i KJV version)

thou (178)

Engelsk beskrivning

You.

Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (177 st i TR)


Matteusevangeliet (18)

Men medan han funderade (resonerade fram och tillbaka) över allt detta visade sig plötsligt en ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria [Mirjam], din hustru, för det som har blivit till (skapats, frambringats, alstrats) i henne är från (har sitt ursprung i) den helige Ande.

'Du Betlehem, i Juda land,
    du är på inget sätt den minsta bland härskare i Juda,
för från dig ska det komma en härskare (ledare)
    som ska vara en herde för mitt folk.' "
Nu när de [vise männen] hade gått, visade sig en Herrens ängel för Josef i en dröm och sade: "Stå upp, ta barnet och hans mor under ditt beskydd och fly till Egypten. Stanna där tills jag talar, för Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det."
[Det religiösa ledarskapet i Jerusalem hade tidigare skickat tjänare med frågor till Johannes, se er='1' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 1:19. Det verkar inte som om dessa svar räckte eftersom de nu själva kom ut i öknen för att betrakta vad som lockade så många dit.] Många fariséer och sadduer kom till hans dop. När han såg på dem [och genomskådade deras falska motiv] sade han till dem:
"Ni giftormars barn! [Han förknippade dem med död, och med Satan själv som bedrog Eva genom en orm.] Vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen?
Börja inte säga till varandra [ha inte er stolthet i ert religiösa arv genom att säga]: 'Vi har Abraham till far.' Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar.
Jag döper er i vatten till omvändelse, men den som kommer efter mig är starkare än jag. Jag är inte ens värd att ta av honom hans sandaler [som var en slavs uppgift]. Han ska döpa er i (med) den helige Ande och eld.
Men Johannes försökte hindra honom, han protesterade och sade: "Det är jag som behöver bli döpt av dig, och du kommer till mig?"
och sade till honom: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner, för det står skrivet [er='91' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='12' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 91:11–12]:
Han ska befalla sina änglar [att vaka] över dig
    och de ska lyfta upp dig på sina händer
    så att din fot inte stöter emot någon sten." [Djävulen utelämnar den sista delen "på alla dina vägar" från citatet i er='91' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 91:11 där det står "Han ska befalla sina änglar att skydda dig på alla dina vägar." Det ingick inte i Guds plan för Jesus att han skulle kasta sig ner från templet och göra ett spektakulärt under. När vi vandrar på Guds väg finns också hans beskydd för oss.]
Jesus upplyste (gr. phemi) honom: "Det står också (även) skrivet [er='6' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 6:16]:
Du ska inte pröva (fresta) Herren din Gud."
Han sade till Jesus: "Jag ger dig allt detta om du faller ner och tillber mig." [Jesus motsäger inte att djävulen skulle kunna ge honom alla riken. Djävulen kallas ju den här världens härskare och gud, se er='12' data-verse='31' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 12:31; er='4' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 4:4. I den tredje och sista frestelsen försöker djävulen inte dölja sina intentioner med bibelcitat; han vill ha Guds plats av tillbedjan.]
Då sade Jesus till honom: "Gå bort Satan, för det står skrivet [er='6' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 6:13]:
Du ska tillbe Herren din Gud, bara honom ska du tjäna."
Han sade till dem: "Följ mig [bli mina lärjungar] och jag ska göra er till människofiskare."
[Efter dessa åtta saligprisningar upprepar och fördjupar Jesus den sista punkten om förföljelse. Jesus riktar sig till sina efterföljare och i stället för "Saliga är de" säger han "Saliga är ni".] Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni när man [varje gång någon]
    förolämpar (skulle håna, skymfa) er
    och förföljer er (skulle orsaka er lidande)
    och ljuger och säger allt [möjligt] ont (skulle förtala er och lägga fram falska anklagelser) mot er
    
    för min skull (på grund av mig). [Den enda orsaken till dessa påhopp är bekännelsen till Jesus.]
Gläd er [hela tiden] och jubla,
    för er lön är stor i himlarna,
för så (på samma sätt) förföljde man profeterna [som var] före er." ["Gläd er och jubla" är slutsatsen av er='' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 11, men den gäller även för hela detta stycke som började i er='' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 3. I de första nio verserna (som alla börjar med "saliga") används inte ordet "och" mellan varje mening. Detta språkbruk är ett sätt att betona själva slutsatsen mer än varje enskilt exempel.]
"Ni är jordens salt, men om saltet förlorar sin sälta (styrka, kvalitet, blir till en dårskap), hur kan det då bli salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut [som grus på vägarna] och trampas ner av människorna. [Rent salt, natriumklorid, som vi använder i dag kan inte förlora sin sälta. Det gällde dock inte det salt som utvanns från Döda havet på Jesu tid. Detta mineralrika salt kunde urlakas om det utsattes för omgivningens fukt. Ordet för "mister sin sälta" kan också betyda "dårskap" och översätts så i er='1' data-verse='22' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 1:22 och er='1' data-verse='20' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 1:20. Kristendom så påverkad av världen att Jesus inte längre finns kvar blir en dårskap. Salt förhöjer smak, förhindrar förruttnelse och väcker törst. På samma sätt ska en kristen påverka sin omgivning på ett positivt sätt. En kristens tal ska alltid vara vänligt, kryddat med salt, se er='4' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Kol 4:6.]
Ni är världens ljus. Inte kan [väl] en stad döljas (gömmas, hemlighållas) som ligger uppe på ett berg? [Kanske syftade Jesus på Safed, Galileens högst belägna stad, vars ljus kunde ses från stora delar av regionen.]
På samma (detta) sätt ska ert ljus lysa (så sprid/utstråla ert ljus) inför människorna, så att de kan se era goda gärningar (handlingar, verk, åtaganden, insatser) och prisa (ära) er Fader i himlarna!" [Det grekiska ordet för ljus (phos) beskriver en ljuskälla som sprider sitt sken. Ordet används om eld och eldssken (er='14' data-verse='54' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 14:54; er='22' data-verse='56' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 22:56) och om himmelskt ljus (er='1' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jak 1:17), men även om förståelse och ett upplyst sinne, se er='6' data-verse='23' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 6:23; er='11' data-verse='35' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 11:35. I er='1' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Joh 1:5 står att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Redan i er='1' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 1:3 (innan solen och månen skapades) beskrivs hur ljuset "gjorde entré". I er='8' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 8:12 berättar Jesus själv att han är världens ljus. Se även er='4' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 4:16; er='1' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 1:5; er='3' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='21' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 3:19–21; er='2' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Joh 2:8; er='5' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='14' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ef 5:8–14.]
Jag säger er sanningen, fram till dess att himmel och jord förgås (ändras, byter skepnad), ska inte den minsta bokstav [hebreiska bokstaven jod – י], inte en hake [kort streck som särskiljer de hebreiska bokstäverna, eller de små kronor, hebr. tagin, som dekorerar vissa bokstäver] i undervisningen [Moseböckerna – Torah] förgås (ändras), inte förrän allt har skett. [Innan allt Gud har förutsagt inträffat och alla skuggbilder fullbordats, se er='24' data-verse='27' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 24:27; er='2' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Kol 2:17.]
Jag säger er, om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariséernas så kommer ni inte in i himmelriket." [Följande stycke, er='' data-verse='21' data-chapterend='' data-verseend='48' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 21–48, innehåller sex delar som alla börjar med: "Ni har hört det sägas." Jesus har precis sagt att han inte ska upphäva den skrivna undervisningen, se er='' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 17. I stället går han till rätta med den rabbinska tolkningen av Torah med de tillägg och undanflykter som hade gjorts, dvs. inte det som skrivits utan det som har sagts. Som den sjunde och sista punkten kommer uppmaningen att vara fullkomliga, se er='' data-verse='48' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 48.]
Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]:
Den som är arg på sin broder (är långsint och vägrar att förlåta),
    kan inte undgå sin dom.
    [Vissa manuskript har tillägget "utan orsak", se er='4' data-verse='26' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ef 4:26.]
Den som säger till sin broder: 'Du är värdelös' (hånfullt skällsord för 'dum i huvudet'),
    kan inte undgå att ställas inför Stora rådet [Sanhedrin, judarnas högsta juridiska instans].
Den som säger: 'Du är en dåre',
    kan inte undgå [dödsdomen i] det brinnande Gehenna (helvetet). [Gehenna är ett grekiskt lånord från hebreiskan. Det är namnet på Jerusalems södra dalgång, Hinnomdalen. Det var här som barn offrades till avguden Molok, se er='28' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Krön 28:3; er='33' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>33:6. Platsen är också en domens plats där dessa onda kungar ska dömas, se er='30' data-verse='33' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 30:33. På 1200-talet uppkom en sägen att det var här stadens avfall eldades upp i en ständigt brinnande eld. Det kan inte uteslutas att stadens avfall kan ha tippats i denna och andra dalgångar. Det är dock troligare att Jesus i ett sammanhang som talar om mord, se er='' data-verse='21' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 21, anspelar på barnoffren och den kommande slutgiltiga domen för de skyldiga till dessa avskyvärda handlingar, se er='7' data-verse='32' data-chapterend='' data-verseend='33' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 7:32–33; er='32' data-verse='35' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>32:35.]
Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att en broder har något emot dig (om det finns en outredd konflikt mellan er),
lägg då ner din gåva vid altaret och gå först och försona dig med din broder; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva.
Skynda dig att komma överens med din motpart (den som anklagar dig) medan ni fortfarande är på väg [till domstolen]. Annars kanske han överlämnar dig till domaren, som överlämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse.
Jag säger sanningen till dig, du ska inte bli frigiven förrän du betalt det sista öret [det minsta romerska myntet, en skärv]."
Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: den som medvetet ser på en kvinna med åtrå (begär, föder orena sexuella motiv), har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.
Så därför: [Vad ska man göra om man blir frestad på det sexuella området?] Om ditt högra öga förleder dig, riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre att du förlorar en av dina kroppsdelar än att hela din kropp kastas i Gehenna (helvetet).
Om din högra hand förleder dig, hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre att du förlorar en av dina kroppsdelar än att hela din kropp kastas i Gehenna (helvetet)." [Detta talesätt är inte bokstavligt utan en hyperbol, dvs. en överdrift. Jesus lär inte ut självstympning, för även en blind man, eller en man med en arm, kan ha orena sexuella tankar. Slutsatsen är att med alla medel motverka synden: utsätt dig inte för frestande situationer, kasta bort sådant som förleder till sexuell synd osv. Lösningen är inte att skuldbelägga kvinnan och tvinga bort henne från gudstjänstlokalen. Det är inte kvinnans skönhet, utan mannens brist på självbehärskning som är problemet. Jesus säger till mannen: "det är ditt öga", ta ansvar för det.]
Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: den som skiljer sig från sin hustru – av något annat skäl än otrohet – orsakar att hon begår äktenskapsbrott. Den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott." [Guds originalplan var att människor inte skulle skiljas. Äktenskapet gäller "tills döden skiljer dem åt", se er='7' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='3' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 7:1–3; er='7' data-verse='39' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 7:39. Det enda skälet till skilsmässa för troende par är otrohet. Paulus tar även upp ett fall då någon blir frälst och den andre vill skilja sig; då kan man inte hindra det, se er='7' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 7:15. Gud hatar skilsmässa, se er='2' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mal 2:16, för han vet personligen vilken djup smärta det medför, se er='3' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 3:8. Ämnet återkommer i Matteusevangeliet, se er='19' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='12' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 19:3–12.]
"Ni har också hört det sägas till de gamla (förfäderna) [hört fariséernas utläggning av budet i er='19' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 19:12]:
'Du ska inte bära falsk ed (svära falskt), utan fullfölja ditt löfte inför Herren.'
Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: bind er inte alls vid ett löfte. Inte vid himlen, för den är Guds tron;
Ge inte heller en ed vid ditt huvud, för du kan inte göra ett enda hår vitt eller svart.
Låt ert ja vara ett ja och ert nej ett nej! Allt utöver detta är av ondo (kommer från den onde)." [Fariséerna hade utvecklat avancerade system för att skydda sin integritet när man gav religiösa löften. I stället för att lova något inför Guds namn, svor man en ed inför jorden, Jerusalem osv. På så sätt hade man rent tekniskt inte svurit vid Guds namn och kunde därför, trodde man, bryta sitt löfte utan att bryta mot Guds bud.]
Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: Gör inte motstånd mot den som är ond. [Ta inte rätten i egna händer och hämnas.]
Om någon slår (daskar till) dig på den högra kinden,
    vänd också den andra mot honom.
[Det är omöjligt för en högerhänt person att slå någon på den högra kinden med ett knytnävsslag. Man kan bara slå den andres vänstra kind. Detta antyder att det inte är ett vanligt knytnävsslag som avses, utan ett föraktfullt slag med ovansidan av en öppen högerhand mot någons högra kind. Denna tolkning styrks också av att det är ett mer ovanligt grekiskt ord som betyder att "daska till" någon som används här. Om någon provocerar med ett nedvärderande slag eller bitande sarkasm, ska den som fått slaget inte ge igen. För att förhindra en ond cirkel med hat som eskalerar ska inte ont lönas med ont, se er='12' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 12:17. Denna vers lär inte att en kristen i tysthet ska ta emot slag. När Jesus blev slagen i ansiktet av tempelvakten, ställde han en fråga som var en tillrättavisning, se er='18' data-verse='23' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 18:23. I denna passage i Johannes används också ett annat grekiskt ord för att slå än här.]
Om någon vill stämma dig och ta din tunika (skjortliknande långt underklädesplagg),
    så låt honom också ta din mantel (ditt ytterplagg).
[Om man inte kunde betala tillbaka ett lån kunde manteln tas som pant, men var tvungen att lämnas tillbaka före solnedgången, se er='22' data-verse='26' data-chapterend='' data-verseend='27' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 22:26–27. Att då inte bara ge manteln utan också börja ta av sig sina underkläder där i rätten skulle förvåna. Nakenheten var tabu inom judendomen och skammen föll mindre på den som var naken än dem som såg den eller var orsak till den, se er='9' data-verse='20' data-chapterend='' data-verseend='27' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 9:20–27.]
Om någon tvingar dig att gå [med honom och bära hans bagage och utrustning] en romersk mil [1,5 km],
    så gå med honom två [3 km].
[Enligt romersk lag kunde statsanställda tvinga vem som helst att bära bagage och utrustning en romersk mil, vilket motsvarar 1,5 km. Ett exempel är Simon från Kyrene som tvingades bära Jesu kors, se er='27' data-verse='32' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 27:32.]
Ge till den som ber dig om något, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig." [I er='15' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='11' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 15:7–11 uppmanas den som kan att låna till sin nästa. Budet gäller att inte stänga sitt hjärta för den fattige. Ingenstans uppmanar dock Bibeln någon att skuldsätta sig själv för att hjälpa någon annan. Både den som ber om hjälp och den som tillfrågas och säger nej, måste se till att det inte finns girighet som motiv, se er='12' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='15' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 12:13–15.
    I Moseböckerna finns både marknadsekonomi och planekonomi i en fin kombination. Vart sjunde år upplöstes lån och marken fick ligga i träda. Det 49:e året var jubelår och släkten fick tillbaka sin mark. Detta system säkerställde att även om föräldragenerationen misslyckats ekonomiskt, så skedde en återställning. Barn och barnbarn blev inte lidande på grund av den tidigare generationens misstag. När det närmade sig det sjunde året var därför få villiga att låna ut, eftersom risken var stor att man inte fick tillbaka sina pengar. Detta är bakgrunden till Jesu uttalande som visar att girighet inte får ligga bakom ett beslut att neka någon ett lån eller hjälp.]
"Ni har hört det sägas [hört fariséernas utläggning av budet i er='19' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 19:18]:
'Du ska älska din nästa (din medmänniska) och hata din fiende.' [Den sista delen, 'hata din fiende', finns inte med i Tredje Moseboken. Detta var ett tillägg av de striktare fariséerna inom Shammaiskolan. Man antog att budet 'älska din nästa som sig själv' automatiskt innebar att man skulle hata sin fiende.]
Då visar ni att ni är er himmelske Faders barn, för han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda, och låter regnet falla över både rättfärdiga och orättfärdiga.

Om ni älskar dem som älskar er, ska det ge er en belöning?
    Gör inte tullindrivarna (publikanerna) likadant?
[De judar som allierat sig med romarna för att driva in skatt och tull av sina landsmän var bland de mest föraktade. De utnyttjade också ofta sin position för egen vinning.]
Om ni bara hälsar på era bröder (med respekt och vördnad), vad är det som är speciellt med det?
    Gör inte hedningar likadant?
Ni ska därför bli fullkomliga (helhjärtade, göras fullkomliga, mogna), på samma sätt som er himmelske Fader är fullkomlig." [er='19' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 19:2; er='18' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 18:13][Denna sista mening sammanfattar alla tidigare sex punkter. Gud är fullkomlig och han kräver fullkomlighet. Jesus höjer inte ribban för att sålla bort dem som inte duger. Han gör det för att vi ska inse att vi inte klarar det utan hans nåd. Författaren C. S. Lewis sammanfattar detta fint i boken "Kan man vara kristen?" där han skriver: "Ingen människa vet hur dålig hon är, förrän hon gjort mycket allvarliga försök att bli god."]
[Jesus fortsätter att undervisa folkskaran och lärjungarna, se er='5' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:1:] "Var på er vakt (tänk på detta)! När ni gör goda gärningar [praktiserar rättfärdighet som bl.a. innebär att ge, be och fasta], gör det inte för att bli sedda av människor. Om ni gör det [om det är ert motiv] har ni ingen lön [belöning att vänta] hos er Fader som är i himlarna." [Denna vers motsäger inte er='5' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:16, eftersom motivet där är att ge Gud äran.]
"Därför, när du ger en gåva (allmosa – gr.eleemosune; när du av medkänsla vill utöva välgörenhet) [mot de fattiga], ska du inte basunera ut det så (just på det sätt) som de skenheliga (hycklarna) gör [dvs. de som låtsas och bara utför ett skådespel] i synagogorna och på gatorna för att bli uppmärksammade (lovordade, prisade) av människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön.
Nej, när du ger en gåva (allmosa) [när du i medkänsla utövar välgörenhet] – låt [då] inte din vänstra hand veta vad den högra gör,
[detta] så att din gåva (allmosa) får vara i det fördolda [att din medkänsla alltid får möjlighet att ske och verka invärtes i det hemliga – gr. kryptos]. Då ska din Fader, som ser [han som alltid är vaksam på vad som finns och sker] i det fördolda, [öppet] belöna (gottgöra) dig." [Samma avslutande fras återkommer efter undervisningen om bön och fasta i er='' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 6 och snarlikt i er='' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 18. Vissa handskrifter har ytterligare några ord en to phanero (i det synliga) på alla dess tre ställen.]
"När ni ber (vill be) [tillbe, umgås och samtala med Gud] ska ni inte vara som de skenheliga (hycklarna – dvs. de som låtsas och bara utför ett skådespel). För de älskar (har en stark vänskapskärlek till) att stå och be i synagogan och i gathörnen för att människorna ska se dem [och imponeras av deras fromhet]. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön.
Nej, när du ber (vill be) [umgås med Gud, se er='' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 5], gå [då] in i din kammare (ditt mest privata rum; din skattkammare), stäng din dörr och be sedan till din Fader som är i det fördolda. Då ska din Fader, som ser [han som alltid är vaksam på vad som finns och sker] i det fördolda (gr. krypto), [öppet] belöna (gottgöra) dig." [Det grekiska ordet proseuchomai beskriver bön som tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud, se er='' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 5, er='' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>6, er='' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>7 och er='' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>9. Här talar Jesus specifikt om enskild bön och hjärtats inställning, men det utesluter inte gemensam bön, se er='14' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 14:19; er='15' data-verse='36' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>15:36; er='1' data-verse='24' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 1:24; er='3' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3:1; er='4' data-verse='24' data-chapterend='' data-verseend='30' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>4:24–30. Vanligtvis bad man i det övre rummet eller på taket, se er='1' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 1:13; er='10' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>10:9. Här används ett speciellt ord för kammare, gr. tameion. Det beskriver ett inre rum där de mest värdefulla tillgångarna förvarades, se er='12' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 12:3, er='12' data-verse='24' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>24. Ordet är besläktat med verbet temno som ordagrant betyder "att dela/fördela" och skulle kunna tolkas som att varor och tillgångar fördelas och distribueras från ett förråd. Jesus antyder att i bönen förmedlas himmelska skatter och rikedomar till bedjaren.]
Likna inte (ta inte efter; var inte som) dem, för er Fader vet (har sett) vad ni behöver innan ni frågar honom om det. [I er='' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 7 används det ovanliga grekiska ordet battologeo, där den sista delen av ordet utgörs av logos (ord, resonemang). Batto kan härledas till namnet Battus som skulle kunna syfta på kungen från Cyrene (som lär ha stammat) eller en författare som var känd för sina långa och uttråkande dikter. Betydelsen är dock hjärtlösa mekaniska böner som repeteras om och om igen.]
Be därför så här:
[Eftersom det i er='' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='6' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 5–6 talas om den personliga relationen och i er='' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='8' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 7–8 om att inte rabbla böner, är bönen som nu följer en "mall", dvs. en mönsterbild för hur vi kan be. Jesus erbjuder sina lärjungar att i förtrolighet närma sig Fadern, bekänna hans storhet och därefter lägga fram de mänskliga behoven. Det är enkla och ärliga böner som utgår från hjärtat som rör vid Faderns hjärta.]
-er_ornament.png>
Vår Fader,
som är i himlarna!
Låt ditt namn bli helgat (helgat vare ditt namn). [er='4' data-verse='39' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 4:39]
Låt ditt rike komma (kom/etablera – ditt kungarike)!
Låt din vilja ske, som i himlen – så också på jorden. [er='' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='10' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 9–10 är en kiasm som ramas in av två fraser med himlarna/himmel. Centralt finns tre verb, två passiva imperativ omgärdar ett aktivt imperativ. Den centrala frasen är ordagrant: "Kom riket ditt". Bönen rör sig från himlarna till jorden. Pluralformen i er='' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 9 beskriver Gud som hela universums Gud, se er='12' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='4' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 12:2–4. Den bokstavliga innebörden av roten pa i grekiska ordet för Fader, pater, är någon som ger näring, beskyddar och uppehåller, se även er='4' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Gal 4:6. Gr. hagiazo innebär att heliggöra och avskilja som speciellt och dyrbart – dvs. att vörda Guds namn som betecknar allt han är och står för. Guds rike, där Jesus är den Smorde Konungen, består av rättfärdighet, frid och glädje, se er='14' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 14:17. Här på jorden har vi människor fått auktoritet att råda – i himlen sker Guds önskade vilja fullt ut.]
Och för oss inte in i frestelse (prövning),
    utan rädda oss (ryck/dra oss in till dig; befria oss) från den onde (det onda).
[Grekiska peirasmos har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Gud själv frestar ingen, utan det är den onde och vårt kött som frestar oss att synda, se er='26' data-verse='41' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 26:41; er='1' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='14' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jak 1:13–14. Det är därför vi behöver vara bedjande. Däremot kan Anden föra oss in i situationer där vår tro prövas, se er='4' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='2' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 4:1–2.] [Senare handskrifter har en lovprisande avslutning som har likheter med er='29' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Krön 29:11.] För ditt är riket och makten och äran i evighet. Amen.
-er_ornament.png>
[Jesus utlägger er='' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 12 om förlåtelsens avgörande betydelse:]
För om ni skulle förlåta människorna deras överträdelser (felsteg, förbrytelser)
    ska också er himmelske Fader förlåta er,
men om ni inte skulle förlåta människorna,
    ska inte heller er Fader förlåta [er] era överträdelser (felsteg, förbrytelser). [I er='' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='15' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 14–15 används inte "skulder" som i er='' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 12, utan ett ord vars verbform har betydelsen: "att falla vid sidan om". Människors överträdelser (medvetna eller omedvetna) är felsteg som gör att de faller från att göra det som är rätt enligt Guds bud. Om vi ber Gud efterskänka oss våra stora skulder (er='' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 12), men samtidigt vägrar att släppa andras små felsteg och förbrytelser, hindrar vi Gud från att kunna lösa oss från våra skulder, se er='18' data-verse='23' data-chapterend='' data-verseend='35' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 18:23–35; er='11' data-verse='25' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 11:25.]
"Och när ni fastar [under tiderni väljer att fasta], var [då] inte som hycklarna [de skenheliga som bara agerar som skådespelare]. För de ser dystra ut och vanställer sitt utseende för att visa människorna att de fastar. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön.
Nej, när du fastar, smörj [då] in ditt huvud [med olivolja] och tvätta ditt ansikte [uppträd som vanligt]
så att du inte visar [inför] människorna att du fastar, utan [bara inför] din Fader som är i det fördolda (osynliga – gr. kryphaios). Då ska din Fader, som ser [han som alltid är vaksam på vad som finns och sker] i det fördolda (osynliga), kommer [öppet] belöna (gottgöra) dig." [Rättrogna judar fastade två dagar i veckan, måndag och torsdag. Att inte smörja sig var ett yttre sätt att visa sorg, se er='10' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Dan 10:3. Att smörja olja på huvudet för tankarna till glädje och fest (er='23' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 23:5) – Guds närvaro är inbjudande och glädjefylld, se er='16' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 16:11. Förmaningarna i dessa verser riktar sig mot den dystra inställningen till fastan och motivet att "visa" det inför människorna (som här främst syftar på icketroende). Här finns inget förbud att prata med andra troende om bön och fasta. Tvärtom – den första församlingen bad och fastade tillsammans inför viktiga beslut, se er='13' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='3' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 13:2–3; er='14' data-verse='23' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>14:23.]
"Samla er inte skatter (dyrbarheter; förrådshus med rikedomar) [här] på jorden,
    där mal och rost [alltjämt] förstör och där tjuvar [ständigt] bryter sig in och stjäl,
utan samla er skatter (dyrbarheter; förrådshus med rikedomar) i himlen,
    där varken mal eller rost förstör och där tjuvar inte bryter sig in eller stjäl.
[Nu vänder Jesus sig direkt till var och en:]
För där din skatt [det du värderar högst] är, där kommer också ditt hjärta att vara. [Det var vanligt att man byggde förrådsbyggnader för att magasinera ägodelar som utgjorde investeringar inför framtiden. Ofta bestod dessa av dyrbara kläder (som mal förstörde) och konstföremål i metall (som rostade). I grekiskan är det en ordlek i er='' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='20' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 19–20 – verbet för att samla, thesaurizo, delar samma rot som substantivet för skatt/skatter, thesauros. På svenska skulle detta kunna åskådliggöras så här: "Samla er inte samlingar här på jorden, utan samla er samlingar i himlen."]
Kroppens lampa (ljuskälla) är ögat. [Ögat speglar hjärtats inställning.]
Om ditt öga är friskt (ogrumlat, fokuserat, generöst)
    så får hela din kropp ljus. [I ett rent hjärta med rena motiv flödar Guds ljus på alla områden, se er='1' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ef 1:18. Ordet friskt kan också betyda generöst, se er='1' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jak 1:5. Det står i kontrast till ett "sjukt" öga i nästa vers. Ett friskt öga är generöst mot andra. Ordet friskt betyder också ogrumlat och fokuserat. Eftersom er='' data-verse='24' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 24 talar om att det inte går att tjäna två herrar, handlar det om att helhjärtat tjäna Gud.]
Om ditt öga däremot är sjukt (ont, avundsjukt)
    blir det mörkt i hela din kropp.
Om nu ljuset inom dig är förmörkat,
    hur djupt är då inte mörkret! [Ordet sjukt, grekiska poneros, betyder något som är fördärvat och värdelöst, men har även betydelsen ondska och avundsjuka, se er='20' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 20:15. Den som ser "generöst" på vad andra har och har blicken fäst på Gud blir själv tillfreds och tacksam över vad han faktiskt har, medan den som är självisk och tittar "avundsjukt" på andra förbittrar sitt inre.]
På grund (som en följd) av detta [att man inte klarar av att tjäna både Gud och mammon, se er='' data-verse='24' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 24] säger jag er: Oroa (bekymra) er inte ["gå inte i bitar" – stressa inte upp er] för ert liv, vad ni ska äta eller vad ni ska dricka, inte heller för er kropp, vad ni ska klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? [er='4' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Fil 4:6]
Se (titta noggrant) på himlens fåglar! De sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, ändå föder er himmelske Fader dem ständigt. Är inte ni mycket mer värda än de? [Även om fåglarna inte sår och skördar är de inte overksamma. De sjunger och lovprisar Gud, samlar mat och bygger bon. Slutsatsen är att om Gud upprätthåller fåglarna i sin skapelse, hur mycket mer ska han inte då försörja sina älskade barn.]
Vem av er kan genom att oroa (bekymra) sig lägga en enda aln till sin livslängd (längd)? [En aln (gr. pechys) användes främst för att mäta längd men även tid. Den romerska alnen motsvarade 45 cm och ungefär som en mans underarm; avståndet mellan armbågen och långfingret. Tidsmåttet var inte helt definierat, men det beskrev en kort tid. Det kunde syfta på det korta ögonblick det tog att ta ett steg och röra sig framåt en aln. I förhållande till år kunde en pechys motsvara en timme eller en dag. Slutsatsen är att oro inte kan förlänga livet ens ett enda steg på vår livsvandring: några sekunder, timmar eller dagar. Oro kan inte heller göra stor förändring som att öka vår längd med en halvmeter.
    Det finns även en koppling till nästa vers som Jesu åhörare kände till. Den som vevar upp garn som spunnits gör det mellan pekfingret och tummen och runt armbågen, vilket motsvarar en aln.]
Jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt (härlighet) var klädd som en av dem.
Om nu Gud klär gräset på marken, som i dag grönskar och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skulle han då inte kläda er? Så liten (kortvarig) tro (trofasthet, förtröstan) ni har!
Allt detta jagar (strävar, frågar) ju hedningarna efter, och er himmelske Fader vet [verkligen] att ni behöver allt detta.
Nej, sök först (längta, fråga och sträva främst efter) Guds rike (kungarike) [hans styre] och hans rättfärdighet (rätt, rättvisa), så ska allt detta [andra – mat, dryck och kläder också, se er='' data-verse='31' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 31] ytterligare ges (förökas; läggas till) åt er. [Guds rike är rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande, inte mat och dryck, dvs. det består inte i det yttre, se er='14' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 14:17.]
För med den dom som ni dömer andra ska ni själva dömas, och med det mått (den standard) ni mäter med, ska det mätas upp åt er.
Varför fokuserar du på flisan (stickan, sågspånet, kornet) i din broders öga, utan att ens fundera på (vara medveten om) bjälken i ditt eget öga?
Hur kan du säga till din broder: 'Låt mig ta bort flisan (stickan, sågspånet, kornet) ur ditt öga,' du som har en bjälke i ditt eget öga?
Du skenhelige (som bara spelar ett skådespel för andra), ta först bort bjälken ur ditt eget öga, sedan kan du se klart och ta ut flisan (stickan, sågspånet, kornet) ur din broders öga." [Det grekiska ordet för att döma, krino, kan användas både i positiv och negativ betydelse. Paulus gör det klart i er='5' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='13' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 5:12–13 att det inte är vår sak att döma dem som inte är med i församlingen – de behöver få höra evangeliet! Däremot uppmanas vi bedöma: oss själva (er='11' data-verse='31' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 11:31), falska profeters frukt (er='7' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='23' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 7:15–23), det som predikas (er='16' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='18' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 16:17–18), profetiska ord (er='5' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='22' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Thess 5:19–22), en församlingsledares kvalifikationer (er='3' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='7' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Tim 3:1–7) och en kristen som syndar mot dig (er='18' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='20' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 18:15–20). Jesus säger i er='7' data-verse='24' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 7:24: "Döm inte efter skenet, utan döm rättvist." Vi ska döma/bedöma, men inte ytligt eller förhastat!]
"Ge inte det som är heligt [offerkött helgat och avskilt till Gud] åt vildhundarna. Kasta inte era pärlor till (framför) svinen. De [svinen] trampar ner pärlorna och [hundarna] vänder sig om och sliter sönder er." [Offerköttet i templet var helgat åt Gud och tillhörde honom. I Bibeln är hundar ofta en bild på hedningar. I detta sammanhang handlar "inte ge det som är heligt" om att inte döma och påpeka vad som är heligt för någon som inte förstår att uppskatta värdet av det.
    Till skillnad från offerköttet som var helgat åt Gud så syftar "era pärlor" på något mer personligt, troligtvis våra innersta drömmar och tankar. I Bibeln är svin ofta en bild på något som är orent. I er='11' data-verse='22' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ords 11:22 liknas hånfulla, omdömeslösa personer vid svin. Slutsatsen är att vara varsam med vem man delar sitt hjärtas innersta tankar och drömmar.]
"Be [fråga gång på gång], så ska det ges åt (tilldelas) er.
    Sök [leta och undersök gång på gång], så ska ni finna.
Bulta [knacka gång på gång], så ska det öppnas för er.
Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om bröd,
Om nu ni som är onda (dåliga, korrupta; moraliskt fördärvade) [är fulla av själslig smärta och press – som följer på all möda] förstår (har förstått) att ge era barn goda (bra) [nyttiga och glädjefyllda gåvor], hur mycket mer ska då inte er Fader i himlarna ge det som är gott åt dem som [ständigt, gång på gång] ber (frågar) honom!
Därför [eftersom er Fader i himlarna är god och generös, se er='' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 11]:
Allt vad ni vill att människorna ska göra för er,
    det ska ni också göra för dem. För detta är [summan av] undervisningen [Moseböckerna – Torah] och profeterna. [Denna vers har kommit att kallas 'den gyllene regeln' och är en parafras av er='19' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 19:18 som Jesus kallar det näst största budet, se er='22' data-verse='39' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 22:39. De som lyssnade till Jesu Bergspredikan måste ha känt till den store rabbinen Hillel som en generation före Jesu tid sammanfattat Moseböckernas undervisning med orden: 'Gör inte mot din nästa vad du själv hatar. Detta är hela Torah – resten är kommentarer.' Till skillnad från Hillels, Isokrates (436-338 f.Kr.) och andra grekiska retorikers versioner av den gyllene regeln, innehåller Jesu uppmaning inte något förbud. Det är stor skillnad mellan att undvika att göra ont och att aktivt sätta sig in i en annan människas situation och göra gott! Den gyllene regeln tvingar oss att handla och ställa oss frågan: 'Hur skulle jag själv vilja bli bemött?']
"Var ständigt på vakt mot falska profeter [människor som säger sig tala inspirerat av Gud och föra hans talan, men inte gör det]. De kommer till er klädda som lamm [i fromma yttre uttryckssätt], men i sitt inre är de rovlystna vargar [hungriga efter att plundra och förgöra].
Då ska jag öppet säga till dem:
'Jag har aldrig känt (hade ingen personlig relation med) er, gå bort från mig, ni som agerar laglöst [syndar – som avvisar och byter ut Guds lag mot sin egen].'[Det är möjligt att göra rätt saker och bygga en kristen verksamhet utan att känna Jesus. Relationen till Jesus, klippan, måste vara grunden i allt en kristen gör.]
När Jesus hörde detta förundrade han sig [Jesus förvånas och slås med häpnad] och sade till dem som följde honom: "Jag säger er sanningen (sannerligen, amen), jag har inte funnit (mött/träffat på) [en] sådan stor (omfattande) tro hos (nära intill – gr. para) någon i Israel.
Jag säger er: Många ska komma från öster och väster [hedningar från jordens alla hörn] och sitta ner med Abraham, Isak och Jakob i himmelriket.
Jesus sade till den romerska officeren: "Gå, det ska bli som du tror." I samma ögonblick blev hans tjänare helt frisk (fri, botad).
En [ensam] skriftlärd kom fram och sade till honom [medan de var på väg att ge sig av]: "Mästare (lärare), jag vill följa dig, vart du än går."
Plötsligt vrålade (skrek) de: "Vad har vi med dig att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?"
Just då förde de [fyra män] en lam man på en bår (bädd) till honom [och firade ner honom i huset, se er='2' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='4' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 2:3–4; er='5' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='19' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 5:17–19]. När Jesus såg deras [den sjuke mannens och hans fyra vänners] tro, sade han till den lame: "Var vid gott mod (var glad och frimodig), mitt barn! Dina synder är förlåtna."
Jesus såg (visste) vad de tänkte och sade: "Varför bär ni onda tankar i era hjärtan?
Vilket är lättast att säga: 'Dina synder är förlåtna', eller: 'Stå upp och gå?'
Men för att ni ska veta vilken makt (auktoritet) Människosonen har här på jorden att förlåta synder" – så sade han sedan till den lame – "Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!" [Mitt i svaret till de skriftlärda riktar sig Jesus till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!]
När fariséerna fick se det frågade de hans lärjungar: "Varför äter er mästare med tullindrivare och syndare?"
Sedan kom Johannes [Döparens] lärjungar fram till honom och frågade: "Vi och fariséerna fastar ofta [rättrogna judar fastade regelbundet på måndagar och torsdagar], men dina lärjungar fastar inte?" [Kanske råkade Matteus fest infalla på en sådan fastedag.]
[Nu följer en serie med tre händelser där Jesus helar människor. Jesu makt blir ofta tydligt manifesterad mitt i vardagen i mötet med människor.] Medan Jesus talade till dem, kom en föreståndare [Jairus, som var föreståndare för synagogan i Kapernaum, se er='8' data-verse='41' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 8:41] och föll ner för honom och sade: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen."
Jesus vände sig om och när han fick syn på henne sade han: "Var vid gott mod (var glad och frimodig) min dotter. Din tro har gjort dig frisk." På en gång var kvinnan frisk (frälst, räddad, befriad, trygg, bevarad). [Frasen "var vid gott mod" säger Jesus även till den lame mannen, se er='9' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 9:2. Detta är enda tillfället i evangelierna där Jesus tilltalar någon "dotter". De kärleksfulla orden lugnar kvinnans rädsla som beskrivs mer detaljerat i er='5' data-verse='33' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 5:33.]
Då rörde han vid deras ögon och sade: "Som gensvar på er tro (förtröstan) ska det ske."
Ta inte med (ordagrant "införskaffa inte", dvs. ni behöver inte förbereda och fördröja er avfärd genom att samla in) guld, silver eller [ens] koppar [-mynt, den lägsta valören] i era bälten [som ofta var en tyggördel med veck där man förvarade sina pengar].
Om huset är värdigt [vilket det var om de välkomnade de två apostlarna och deras budskap], ska den frid ni tillönskar komma över det. Men om det inte är värdigt, ska er frid vända tillbaka till er.
Om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter.
Jag säger er sanningen, det kommer att vara lättare för Sodom och Gomorras regioner [er='19' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='29' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 19:1–29] på domens dag än för den staden. [Judarna ansåg att hedniska områden var befläckade och även marken orenad. Ortodoxa judar skakade därför demonstrativt av dammet från sina kläder och sandaler när de återvände till det heliga landet från en resa till icke-judiska områden. Jesus använder nu samma symbolik och jämställer en judisk stad i Galileen, som inte ville veta av lärjungarna, med en hednisk stad. Denna uppmaning från Jesus verkar praktiseras även senare, se er='13' data-verse='51' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 13:51; er='18' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>18:6.]
[När de nu blev utsända i Galileen var det ingen direkt förföljelse, men Jesus förbereder dem på vad som ska komma längre fram. Orden gäller även i dag för en Jesu lärjunge utsänd på hans uppdrag:] Se, jag sänder ut er [på uppdrag] som får mitt bland [omringade av] vargar. Var därför kloka (smarta, insiktsfulla, eftertänksamma, skarpsinniga) [listiga, diskreta och vaksamma] som ormar och oskyldiga (ordagrant: ouppblandade – dvs. rena) [oförfalskade och känsliga] som duvor [utan baktankar]. [I sin undervisning använder Jesus fyra olika djur som alla har särpräglade karaktärsdrag. Fåret och vargen är välkända bilder, se er='7' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 7:15, er='7' data-verse='Joh 10:11' data-chapterend='' data-verseend='12' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 10:11–12; er='20' data-verse='29' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 20:29. Ormen (som introduceras i er='3' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 3:1) var listig och sådde in tvivel som fick människan på fall. Med sin kluvna tunga förknippas den ofta med talet och tungans makt (er='3' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='10' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jak 3:8–10). Bland människor som rovlystet vill gå till angrepp (likt vargar), ska de troende vara som ormar, dvs. ifrågasätta ideologier och tänkesätt som inte är från Gud och skapa tvivel kring falska föreställningar. Men allt detta ska ske på ett oskyldigt och rent sätt, inte på världens sätt. Detta är helt i linje med det Paulus tar upp när han talar om att riva ner fästen och rasera tankebyggnader och varje hög mur som reser sig upp mot kunskapen om Gud, er='10' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='5' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 10:3–5.]
Var ständigt på er vakt för människorna, de ska dra er inför domstolar, och i sina synagogor ska de prygla (piska, slå) er.
När de överlämnar (förråder) er, oroa er inte för vad ni ska säga och hur ni ska säga det. Det kommer att ges åt er just i den stunden,
och då är det inte ni som talar, utan er Faders Ande som talar genom er.
När man förföljer er i den här staden, så fly till en annan. Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Ni hinner inte igenom Israels städer, förrän Människosonen kommer. [Den sista delen i detta uttalande kan syfta på att Jesus hinner ikapp lärjungarna (er='11' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 11:1), uppenbarelsen på berget då han visar sin härlighet (er='17' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='2' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 17:1–2) eller på Jesu andra tillkommelse (er='' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 15, er='' data-verse='28' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>28, er='' data-verse='32' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>32) – att det då fortfarande finns människor kvar i dessa byar och städer i Israel som inte har tagit emot Jesus som Messias och sin Frälsare. Eller någon annan händelse. Som ofta med det profetiska kan det finnas flera dimensioner och uppfyllelser; dels i närtid, men även i en mer avlägsen framtid.]
Det jag säger er i mörkret, det ska ni tala i dagsljuset, och det jag viskar i ert öra, det ska ni ropa ut från taken.
Säljs inte två små sparvar för en assarion? [Ett litet romerskt kopparmynt som var värt 1/16 av en denar, dvs. mindre än en halvtimmes lön. Ordet användes även bildligt för något mycket billigt och motsvarar vårt uttryck "en spottstyver".] Ändå faller inte en enda av dem till jorden utan er Fader [känner till eller godkänner det]. [Grundtexten utelämnar verbet här. Beroende på teologi fyller ofta översättarna i "utan att er Fader känner till att de faller till marken" eller "utan att det är hans vilja att de ska falla till marken". Ser man till sammanhanget känner Gud till den minsta transaktionen på marknaden, han har räknat huvudhåren på varje människa och då känner han också till när en sparv faller död ner. Döden fanns inte i skapelsen före syndafallet och är inte Guds vilja. Det kan vara farligt att använda denna vers som grund för en doktrin, vare sig för eller emot predestination, eftersom ordet "vilja" här inte finns i grundtexten.]
Men på er är till och med alla hårstrån på ert huvud räknade.
Frukta alltså inte, ni är mer värdefulla än många sparvar.
[Innan lärjungarna sänds ut försäkrar Jesus dem att det är värt allt att följa honom. Att ta emot Jesus är synonymt med att ta emot Gud, men alla kommer inte att möta Jesus i fysisk gestalt. En del kommer att få ta ställning för eller emot Jesus när de ser hans lärjungar. Här avslutas med en optimistisk syn att lärjungarna faktiskt kommer att bli väl mottagna på sin resa. De som tar emot dem får också löfte om Guds frid och välsignelse över sina hem, se er='' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='14' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 11–14.] Den som tar emot (välkomnar) er,
    tar emot mig,
och den som tar emot mig,
    han tar emot den som har sänt mig.
Den som ger en av dessa små [enkla Jesu efterföljare] en bägare friskt vatten därför att det är en lärjunge,
    sannerligen säger jag er, han ska inte gå miste om sin lön."
och frågade Jesus: "Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?" [Johannes förväntade sig nog att Messias skulle döma Israel och upprätta riket, vilket inte skett ännu, se er='3' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='12' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 3:2–12. Kanske tvivlade han på att Jesus verkligen var den utlovade Messias. Johannes egen situation låg kanske också till grund för hans frågor. Hur kunde någon som hade lovat sätta de fångna fria, se er='4' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 4:18, tillåta att han inte blev fri?]
Vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er, och ännu mer än en profet (mer speciell, mer betydelsefull).
Det är om honom det står skrivet:
'Se, jag sänder ut min budbärare framför dig,
    han ska bereda vägen för dig.' [er='3' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mal 3:1]
Jag säger er sanningen, bland alla dessa som har fötts av kvinnor [er='14' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Job 14:1], har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen, ändå är den minste i himmelriket större än han. [En ny era med församlingens tidsålder är på väg att bryta fram. I Guds rike har nu den minste fått större privilegier än den store förelöparen Johannes Döparen.]

'Vi har spelat flöjt för er [lekt bröllop],
    och ni har inte dansat.
Vi har sörjt [lekt begravning],
    och ni har inte jämrat er (slagit handen mot bröstet för att visa sorg).' [En oandlig människa som inte hör, se er='' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 15, liknas vid ett omoget barn som vill att Gud ska dansa efter hennes pipa och rätta sig efter hennes nycker. er='' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='19' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 16–19 bildar ett kiastiskt mönster. Johannes mer asketiska framträdande liknas med en begravning. Jesu glädjefyllda evangelium liknas med ett bröllop med flöjt och dans, se er='2' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='19' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 2:18–19.]
"Ve dig [uttryck för intensiv förtvivlan], Korasin!
    [Judisk stad på västra sidan om Galileiska sjön.]
Ve dig, Betsaida!
    [Judisk stad längs med den norra kusten av Galileiska sjön.]
För om de kraftgärningar (mirakler, mäktiga under) som har gjorts hos er hade blivit gjorda i Tyros och Sidon [två hedniska städer i Fenikien vid Medelhavet], skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska.
Men jag säger er: För Tyros och Sidon ska det bli lindrigare på domens dag än för er.
Och du, Kapernaum [Jesu hemstad], ska du upphöjas till himlen? Nej, du ska störtas ner till dödsriket (Hades). För om de kraftgärningar som har utförts i dig hade skett i Sodom, skulle det ha stått ännu i dag.
Men jag säger er: För Sodoms land ska det på domens dag bli lindrigare än för dig."
[Som svar på det växande motståndet brister Jesus ut i bön att lärjungaskapet är det enda som släcker människans törst och längtan.] I den stunden började Jesus tala (svarade han) och sade: "Jag tackar (prisar, bekänner öppet) dig, Fader, Herre över himmel och jord, eftersom du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som spädbarn (okunniga, hjälplösa, som inte kan tala än).
Ja, Fader, för så var din goda vilja.
Kom till mig alla [ni] som arbetar hårt [ständigt sliter] och är tyngda (har betungats) [under lasten av pålagda bördor och religiösa plikter], så ska jag (kommer jag att) ge er vila (ro, vederkvickelse). [Det grekiska ordet anapauso kan med sin innebörd och sin pågående aktiva verbform översättas: 'kommer jag alltid ge vila/en välförtjänt paus'.]
Ta på er mitt ok och lär [er] av mig [bli mina lärjungar], för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni (kommer ni att) finna vila (ro, vederkvickelse) för era själar [er='6' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 6:16],
När fariséerna såg detta sade de till honom: "Se, dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet på sabbaten?" [Det var tillåtet att för eget behov plocka och äta både frukt och säd från någon annans åker om man var hungrig, se er='23' data-verse='23' data-chapterend='' data-verseend='25' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 23:23–25. Att äta mat var heller inte förbjudet på sabbaten. Problemet var att enligt den rabbinska tolkningen av budorden i Moseböckerna både skördade och tröskade lärjungarna när de ryckte av ax och gnuggade dem mellan sina händer. För att vara säker på att inte utföra ett arbete tillredde rättrogna judar därför maten på fredagseftermiddagen före sabbaten. Det var troligt att Jesu lärjungar följde dessa judiska seder, se er='23' data-verse='56' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 23:56, men här var man på resande fot och kunde inte förbereda någon mat.]
Men jag säger er: Här (på denna plats) ser ni det som är större än templet. [Jesus liknar sig själv vid Guds tabernakel, se er='2' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 2:19. Det var inte tabernaklet i sig som var heligt, utan Guds närvaro i tabernaklet. Om det var tillåtet för helgedomens tjänare att visa barmhärtighet mot Davids män i en nödsituation, och om prästerna som arbetar på sabbaten inte bryter mot sabbatsbudet, måste det också vara tillåtet för Jesu lärjungar att "skörda" och "tillreda" lite mat längs med vägen.]
Han svarade dem [med en kort liknelse]:
"Vem av er skulle inte, om han hade ett får och det faller ner i en grop på någon av sabbatsdagarna [veckosabbaten eller en högsabbat under en högtid], gripa tag i det och dra upp det?
Sedan sade han till mannen: "Sträck ut din hand." Han sträckte ut den och den blev återställd, lika frisk som den andra.
Om jag nu driver ut demoner med [hjälp av] Beelsebul, med vems hjälp driverera söner ut dem? De ska bli era domare. [När de anklagade Jesus för att använda satanisk kraft innebar det att de också anklagade sina 'egna söner' – sina egna landsmän. Alla Jesu lärjungar var ju judar. Det kan vara så att översteprästen Skevas är en av dem som Jesus talar med här, och då syftar han på Skevas sju söner som sysslade med exorcism och ockulta besvärjelser, se er='19' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='16' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 19:13–16.]
Men om det är med Guds ande jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er.
Därför säger jag er: All synd och hädelse ska människorna få förlåtelse för [det ligger i Guds natur att förlåta, se er='34' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 34:7], men hädelse mot [den helige] Anden ska (kan) inte förlåtas.
Men jag säger er, på domens dag ska människorna ge räkenskap (redovisa)
    för varje fruktlöst (tomt, meningslöst) ord de talat.
För efter dina ord ska du bli rättfärdig,
    och efter dina ord ska du bli fördömd (dömas skyldig)."
Sedan sade några skriftlärda och fariséer till honom: "Mästare, vi vill se dig göra ett tecken [mirakel som bevisar att han var sänd av Gud]."
Någon sade till honom: "Lyssna, din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig."
Han svarade: "Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets mysterier (hemligheter, dolda planer), men det har inte de andra.
Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är era ögon, eftersom de ser, och era öron, eftersom de hör.
Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Många profeter och rättfärdiga har längtat efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det."
"Hör nu [med öron som är öppna][vad som menas med] liknelsen om såningsmannen.
Anledningen var att Johannes [Döparen] upprepade gånger hade sagt till honom: "Det är inte lovligt för dig att ha henne." [Herodias var Herodes Antipas olovliga fru. Hon var ett barnbarn till Herodes den store. Som ung blev hon bortgift med sin farbror Herodes Filippus i Rom. Han ska inte förväxlas med tetrarken Filippus som regerade norr om Galileen, se er='3' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 3:1. Herodias och hennes första make Filippus fick en dotter, Salome. Under ett besök i Rom blev Herodes Antipas förtjust i Herodias. Hon skilde sig, flyttade från Rom och gifte sig med Herodes Antipas. Han skilde sig också från sin fru, dottern till Aretas kung i Arabien, vilket skapade en politisk oro i området som ledde till öppet krig 36 e.Kr. Johannes Döparen hade fördömt deras agerande, eftersom de bröt mot Mose lag, se er='18' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 18:16.]
Jesus svarade: "De behöver inte gå bort, ni kan ge dem att äta."
Petrus svarade honom och sade: "Herre, om det är du, befall mig att komma till dig på vattnet."
"Varför bryter dina lärjungar mot fädernas tradition (förordning)? De tvättar ju inte händerna [för att bli ceremoniellt rena] innan de äter."
Han svarade:
"Varför bryter ni själva mot Guds bud (instruktioner) på grund av er tradition [den muntliga traditionen med stadgar och regler hur man skulle tolka Guds bud]?
Men ni påstår att om någon säger till sin far eller sin mor: 'Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det ger jag som tempelgåva',
då behöver han inte visa aktning för sin far eller mor. Så sätter ni Guds ord ur kraft på grund av er tradition. [Det hebreiska namnet för denna tempelgåva är korban, se er='7' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 7:11. Detta var en typ av löftesoffer där givaren förband sig att ge en gåva vid ett senare tillfälle, men förvaltade pengarna fram tills löftet infriades. Enligt reglerna friskrevs givaren från ansvaret att försörja sina föräldrar, vilket helt klart bröt mot Mose lag att ära sina föräldrar.]
Jesus sade:
"Är ni också [indoktrinerade i samma tänkesätt som fariséerna och] utan förstånd (oförmögna att dra egna slutsatser)? [Jesus uppmanar sina lärjungar att använda sitt intellekt.]
Då svarade Jesus henne: "O kvinna, din tro (uthållighet, tillit) är stor. Låt det du vill ske." [Kvinnan upprepar sin önskan om hjälp och knäböjer inför Jesus. Det finns två olika ord för hund på grekiska. Här i er='' data-verse='26' data-chapterend='' data-verseend='27' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 26–27 används inte det vanliga ordet för en vildhund, gr. kyon, se er='7' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 7:6, utan en diminutiv form kynarion, som beskriver en mindre, tam familjehund. Det blir även tydligt i beskrivningen att de finns i hemmet och äter under barnens bord. Det hebreiska ordet för hund är kelev, som ordagrant betyder "som ett hjärta" och trofast. Jesus har jämfört judarna med förlorade får och små barn, se er='' data-verse='24' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 24 och er='' data-verse='26' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>26. Jesus jämför inte kvinnan med en oren vildhund, vilket annars var ett vanligt skällsord, och skulle vara väldigt nedsättande. Trots detta krävs ändå en stor tro och en ödmjuk inställning från kvinnans sida för att godta att bli liknad vid familjens hund, som har lägre rang än barnen.
    Jesu uttalande är crescendot och höjdpunkten i detta stycke. Det förstärks också genom ett kiastiskt mönster kring uttrycken stor/liten tro som har sitt centrum här: er='14' data-verse='31' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 14:31 "Vilken liten/kortvarig tro du har" – riktat till lärjungen Petrus.
  er='15' data-verse='28' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 15:28 "O kvinna, din tro är stor" – riktat till en icke-jude och kvinna!
er='16' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 16:8 "Vilken liten/kortvarig tro ni har" – riktat till lärjungarna.]
I samma ögonblick blev hennes dotter helad (botad).
Hur kan ni tro att jag talade om bröd? Akta er för fariséernas och sadduernas surdeg."
Han sade till dem: "Men vem säger ni att jag är?"
Simon Petrus svarade och sade: "Du är den Smorde (Messias, Kristus), den levande Gudens son."
Då svarade Jesus honom: "Salig (lycklig, välsignad) är du, Simon, Jonas son. Kött och blod (någon människa) har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen.
Jag säger dig, du är Petrus [gr. Petros – en liten sten], och på denna klippa [gr. Petra – en stor massiv klippa, precis som den strax utanför Caesarea Filippi] ska jag bygga min församling, och dödsrikets (Hades) portar ska inte stå emot den. [Det är troligt att Jesus pekar på den klippa som de står intill, och på ett praktiskt sätt illustrerar att församlingen är som en stad på ett berg, er='5' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:14, högt över all ondska. Området här vid foten av berget Hermon har ofta förknippats med ockult verksamhet. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. kallar området "ormens plats". Den verkliga fienden och kampen blir snart tydlig här när Satan försöker influera Petrus att tillrättavisa Jesus och hindra hans lidande, död och uppståndelse, se er='' data-verse='23' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 23.]
Jag ska ge dig nycklarna till (auktoritet att stänga och öppna) det himmelska kungariket, allt du binder (förbjuder att ske) på jorden, ska redan vara bundet (förbjudet att ske) i himlen. Allt du löser (tillåter att ske) på jorden, ska redan vara löst (tillåtet att ske) i himlen." [I Bibelns bildspråk betecknar "nycklar" mandat och fullmakt. Lösa och binda var termer som användes av de skriftlärda när man beslutade vad som var rätt och fel i olika situationer. I er='5' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:19 använder Jesus samma grekiska ord för "lösa" när han talar om att "upphäva" ett bud. Jesus upprepar snart frasen "binda och lösa" igen när han undervisar alla tolv lärjungarna, se er='18' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 18:18. Där handlar det om att församlingsledningen har mandat att avgöra konflikter i församlingen, se er='18' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 18:17.]
Då tog Petrus honom avsides (för att samtala privat). Han tillrättavisade Jesus skarpt och sade: "Må Gud bevara dig, Herre! Detta får inte hända dig."
"Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Några av dem som står här kommer inte att möta döden förrän de har sett Människosonen komma i sitt rike." [Möjliga förklaringar på denna vers är att det syftar på pingstdagen, då den helige Ande blev utgjuten. Troligast är dock att det är en förutsägelse av nästa händelse en vecka senare, då tre av lärjungarna får se en glimt av Jesus i hans härlighet i hans rike, se er='17' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='8' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 17:1–8. Det kan knappast vara en förutsägelse om Jesu andra tillkommelse, eftersom Jesus aldrig gjorde anspråk på att veta tiden för detta, se er='24' data-verse='36' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 24:36. Vid himmelsfärden pressade lärjungarna honom på svar när han skulle upprätta riket, men Jesus ber dem att hellre fokusera på att vara använda här och nu, se er='1' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='8' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 1:6–8.]
Då började Petrus tala, och sade till Jesus: "Det är underbart (gott, ärofyllt) att få vara här! Om du vill så ska jag göra tre hyddor. En åt dig, en åt Mose och en åt Elia." [I er='9' data-verse='33' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 9:33 står det också att "Petrus inte visste vad han sade." Det är möjligt att han anknyter till Lövhyddohögtiden, Sukkot, som firas på hösten. Man bygger då hyddor med tak av löv under bar himmel för att minnas israeliternas ökenvandring efter deras uttåg/exodus ur Egypten. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också både med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern, se er='3' data-verse='21' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 3:21. Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under Sukkot, se t.ex. er='7' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 7:2, er='7' data-verse='27' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>27, er='7' data-verse='31' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>31, er='7' data-verse='40' data-chapterend='' data-verseend='42' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>40–42.]
Men jag säger er att Elia redan har kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. Så ska också Människosonen bli behandlad och lida genom dem."
Jag tog honom till dina lärjungar, och de kunde inte bota honom."
Då svarade Jesus [och riktar sig till folkskaran och lärjungarna]: "Ni släkte utan tro (en generation som inte vill tro) som är helt fördärvat! [Det är inte otroligt att associationerna går till israeliterna som vandrade i öknen och tappade tron och i stället tillbad guldkalven då Mose gick upp på berget Sinai.] Hur länge ska jag vara kvar hos er? Hur ska jag stå ut med er?" [Han vänder sig nu till pojkens far och säger:] "För hit honom till mig."
Han svarade: "På grund av er otro. Sannerligen säger jag er (jag säger sanningen till er), om ni har tro som ett senapskorn [det minsta av alla frön, se er='13' data-verse='32' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 13:32] kan ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er." [Jesus illustrerar nu sin undervisning genom att använda berget, som de står vid foten av, som en bild på långt större och omöjliga problem och svårigheter än att driva ut en demon. Det är inte storleken på tron som är avgörande, utan inställningen, viljan att tro till skillnad från apati och ovilja. I parallellstället i er='9' data-verse='24' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 9:24 ber pojkens far en enkel bön: "Herre, jag tror! Hjälp min otro." Tro som ett senapskorn är en ihållande tro, den fortsätter att växa och ger inte upp och den får näring av Guds ord och bön.]
När de hade återvänt till Kapernaum kom de som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: "Betalar inte er mästare någon tempelskatt?"[Det fanns tre typer av skatter: Lokal skatt/tull för varor, det romerska rikets inkomstskatt och den judiska tempelskatten. Utöver detta gav man också tionde och offer. Tempelskatten var under andra templets tid en halv shekel, vilket motsvarade två drachmer som var grekernas grundläggande myntenhet. Värdet motsvarade två dagslöner. Det var en frivillig årlig gåva för att täcka omkostnaderna kring tempeltjänsten, se er='30' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 30:12. Sista betalningsdagen var i slutet på mars, och gällde alla män mellan 20 och 50 år. Att bara Petrus och Jesus betalar denna skatt, kan antyda att de övriga lärjungarna var under 20 år. Det var inte ovanligt att man redan vid 13 års ålder började följa en rabbin.]
Han svarade: "Jo." När Petrus var hemma igen frågade Jesus innan han hunnit säga något: "Vad tror du, Simon? Kräver de jordiska kungarna tull och skatt av sina söner eller av andra?"
Men för att ingen ska ta anstöt av oss, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Öppna munnen på den första fisk som du drar upp. Där kommer du att hitta ett silvermynt (gr. stater – motsvarade fyra drachmer). Ta det och lämna det för dig och mig."
och sade: "Jag säger er sanningen, om ni inte skulle vända om [vill omvända er – ändra riktning, dvs. gå åt det andra hållet] och bli som de små barnen, ska ni inte [under några omständigheter] komma in i himmelriket (i himlarnas kungarike).

Om din hand [frestar dig att göra fel] eller din fot förleder dig [att gå till en plats som frestar dig att synda],
    hugg av den och kasta bort den.
Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller lam
    än att ha två händer eller två fötter och bli kastad i den eviga elden.
Om ditt öga förleder dig [att se på något som frestar dig att synda],
    så riv ut ögat och kasta bort det.
Det är bättre för dig att gå in i livet enögd
    än att ha två ögon och kastas i det brinnande Gehenna (helvetet). [Jesus lär inte ut självstympning, utan talar om att det är nödvändigt att ta bort sådant som förleder oss, även om det är kärt för oss.]
Se till att ni inte föraktar (nedvärderar, tänker nedsättande om) någon av dessa små. [Jesus hade kallat fram ett barn, se er='' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 2, och använder nu det i sin praktiska undervisning som en bild för en Jesu lärjunge.] Jag säger er att deras änglar i himlarna alltid ser min himmelske Faders ansikte (de är alltid i hans närvaro)." [Det var en vanlig judisk uppfattning att varje person hade en skyddsängel. Bibeln säger inte så mycket om detta, men Matteus judiska läsare uppfattade sannolikt den här versen så. Vad vi vet är att änglarna står inför Gud, se er='1' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 1:19. Fadern ser sina barn och tolererar inte att någon förleder dem.]
"Vad tror ni om det här? [Visst är det så här.] Om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio kvar i bergen och ger sig ut och letar efter det som är borta?
Och om han hittar det, sannerligen säger jag er, då gläder han sig mer över det än över de nittionio som inte hade gått vilse.
På samma sätt är det också vår himmelske Faders vilja att inte någon av dessa små [en Jesu efterföljare, se er='' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 10] ska gå förlorad."
[Jesus fortsätter att undervisa lärjungarna. Jesus sade i er='' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 7 att det inte går att undvika att snaror, förförelser, frestelser kommer. Det är alltså bara en tidsfråga tills någon säger eller gör något som sårar en annan troende, även i en kristen miljö. Anledningen till att Jesus just nu undervisar om förlåtelse och hur relationer kan helas och upprättas, beror på att några av lärjungarna hade pratat illa om Petrus, och hans ledarroll, bakom hans rygg, se er='' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 1. Det är uppenbart att det är Petrus som känt sig sårad eftersom han frågar hur många gånger han ska förlåta, se er='' data-verse='21' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 21.] "Om din broder (ett syskon, en annan troende) skulle synda (fela, begå ett misstag) mot dig [följ då de här stegen]:
    - Gå enskilt och tillrättavisa honom [visa på hans fel med övertygande hållbara bevis]. Om han väljer att lyssna på (hörsamma) dig har du vunnit [tillbaka] en broder. [Det är viktigt att den som blivit sårad faktiskt klarlägger exakt vad som gjort honom illa, många gånger vet kanske inte den skyldige om att hans sätt sårar andra personer.] -
Men om han väljer att inte lyssna på (hörsamma) dig, så ta med dig en eller två [personer] till, för 'på två eller tre vittnesmål ska varje ord (uttalande) avgöras (styrkas)' [er='19' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 19:15]. -
Och om han inte skulle bry sig om att lyssna till dem [och uppmärksamt ta till sig deras sunda förmaningar], så berätta för församlingen. [Tvistefrågan blir nu offentlig.] Men om han inte ens skulle bry sig om att lyssna till församlingen, så betrakta honom som en hedning eller en tullindrivare.
[Associera dig inte med honom, men älska honom, se er='6' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='2' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Gal 6:1–2; er='3' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='15' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Thess 3:14–15; er='2' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='11' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 2:5–11.]
Jag säger er sanningen:
Allt ni binder (skulle förbjuda ske) på jorden
    ska vara bundet (ska ha förbjudits ske) i himlen.
Allt ni löser (skulle tillåta ske) på jorden,
    ska vara löst (ska ha tillåtits ske) i himlen. [De skriftlärda använde termerna binda och lösa när man beslutade om vad som var rätt och fel i olika situationer. Något 'bundet' var förbjudet, medan något 'löst' var tillåtet, se er='7' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 7:2. Här handlar det om att församlingsledningen har mandat att avgöra konflikter i församlingen, se er='' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 17. Församlingen ska göra allt för att lösa konflikter mellan människor. När en inblandad part väljer förlåtelsens och upprättelsens väg, blir personen 'löst'. På motsvarande sätt 'binds' den som inte vill omvända sig i sina synder. Direkt efter detta, i er='' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='20' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 19–20, talar Jesus om vikten av att stå enade i bön. Ett beslut måste först vara bundet eller löst i himlen, innan det verkställs här på jorden.]
Återigen säger jag er sanningen:
Om två av er skulle komma överens om (gr. symphoneo – vara harmoniskt samstämmiga angående) att be om (fråga efter; begära) någon sak [vilken vardaglig tvistefråga det än må vara här] på jorden, så ska det ges till dem genom (ordagrant: ska det ske dem inför/från alldeles intill) min Fader, som är i himlarna.
Jesus svarade honom: "Jag säger dig, inte upp till sju gånger, utan sjuttio-sju gånger." [Uttrycket "sjuttio-sju" kan motsvara talet 490 eller 77. Oavsett hur man översätter står båda talen för en obegränsad förlåtelse!] [Talet "sju", som Petrus nämner, och Jesu svar "sjuttio-sju" för tankarna till Första Moseboken där båda dessa tal omnämns i berättelsen om brodermördaren Kain. Hans ättling Lamek hade ärvt Kains benägenhet till våld och var dessutom också skrytsam och drevs av hämndlystnad. Om någon skadade honom skulle han hämnas "sjuttio-sju" gånger, se er='4' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 4:15, er='4' data-verse='23' data-chapterend='' data-verseend='24' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>23–24. En kristen ska alltså vara lika benägen att förlåta som Lamek var att hämnas. På samma sätt som Lamek ville att straffet skulle överstiga brottet, ska förlåtelsen vida överstiga brottet.
    Talet 490 ger även associationer till jubelåret. Förlåtelsen ska vara som ett enda stort jubelår där allt startar om på nytt! Det finns tre sabbater i Moseböckerna: vilodagen, viloåret och jubelåret. Var sjunde dag ska människan vila från sitt arbete. Vart sjunde år ska marken vila, se er='25' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='5' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 25:4–5. Båda dessa sabbater var temporära, men vart 49:e år, efter sju sabbatsår, är det jubelår. Då vilar jorden, slavar friges, alla återfår sina egendomar och alla skulder avskrivs, se er='25' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='16' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 25:10–16. Tio gånger fyrtionio talar om en obegränsad förlåtelse.]
Då kastade sig tjänaren ner på marken och tillbad (böjde sig i ödmjukhet, föll på knä, kysste hans hand i vördnad) och sade: 'Ha tålamod med mig, jag ska betala tillbaka allt.'
Hans medtjänare kastade sig ner på marken och bad honom: 'Ha tålamod (ge mig tid), så ska jag betala tillbaka dig allt.'
Då kallade hans herre den förste tjänaren till sig och sade till honom: 'Du onde (avskyvärde) tjänare, här efterskänkte jag hela din skuld, bara för att du bad mig om det.
Borde inte du också ha känt medlidande med din medtjänare, på samma sätt som jag hade medlidande med dig?'
På samma sätt ska min himmelske Fader göra med er, om ni inte fritt förlåter er broder från hjärtat."
Han svarade: "Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från begynnelsen var det inte så.
Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, begår äktenskapsbrott." [Guds originalplan var att människor inte skulle skiljas, och därför är tanken att inte heller de som blir pånyttfödda – Jesu efterföljare – ska skilja sig. Äktenskapet gäller "tills döden skiljer dem åt", se er='7' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='3' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 7:1–3; er='7' data-verse='39' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 7:39. På samma sätt som i Bergspredikan sätter Jesus en högre standard än Mose lag. Det enda skälet till skilsmässa för troende par är otrohet. Paulus tar även upp att ifall den ena blir frälst och den andra då vill skiljas, då kan man inte hindra det, se er='7' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 7:15. Gud hatar skilsmässa, se er='2' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mal 2:16, för han vet personligen vilken djup smärta det medför, se er='3' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 3:8. Hela frågan är ett dilemma då det å ena sidan är fel att alls skilja sig och å andra sidan blir fel om man tillämpar idealbilden av ett äktenskap på ett lagiskt sätt, se Jesu svar till äktenskapsbryterskan i er='8' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='11' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 8:2–11. Det är intressant att i nästa stycke lyfter Jesus fram och välsignar barnen, de som ofta far illa vid en skilsmässa, se er='19' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='15' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 19:13–15.]
Jesus svarade: "Vill du vara fullkomlig [och verkligen älska din nästa som dig själv som mannen hävdade att han gjorde, se er='' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 19], gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." [För en sådan yttre handling skulle det behövas en inre förvandling. Jesus visste var mannens hjärta och skatt fanns: i hans rikedom, se er='6' data-verse='21' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 6:21.]
Då sade Jesus till sina lärjungar: "Sannerligen säger jag er (jag säger er sanningen), det är svårt för en rik människa att komma in i himmelriket.
Igen säger jag er, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike." [Jämförelsen mellan det största vanliga djuret i Mellanöstern i kontrast till den minsta öppningen i ett vanligt förekommande föremål, illustrerar att det är omöjligt mänskligt sett för en rik att ta sig in i himmelriket, om inte Gud griper in, se er='' data-verse='26' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 26. Kamelen används även i liknelsen om att sila mygg och svälja kameler, se er='23' data-verse='24' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 23:24. Under medeltiden uppstod en sägen att en låg och smal port i Jerusalems mur kallades "nålsögat", men det finns inga belägg för att en sådan port fanns i bruk under Jesu tid.]
Då svarade Petrus och sade: "Se, vi har lämnat allt för att följa dig [i motsats till den rike unge mannen, se er='' data-verse='22' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 22], vad kommer vi att få?"
Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen. När allt återskapas (föds på nytt) ska Människosonen sitta (ner) på sin tron av härlighet (ära, pris). Och då ska ni som har följt mig, sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.
Han sade till dem: 'Gå in i min vingård ni också, och ni ska få rimlig betalning.' Så de gick dit.
De svarade honom: 'Därför att ingen har anställt oss.' Han sade till dem: 'Gå in till vingården ni också.'
Då svarade han en av dem och sade [personligen till honom]: 'Min kamrat, jag behandlar dig inte illa (sårar dig inte). Kom vi inte överens om en denar per dag?
Ta det som tillhör dig och gå. Det är min vilja (önskan) att ge den siste lika mycket som dig.
Har jag inte rätt att göra vad jag vill med det som är mitt? Eller är ditt öga förmörkat av ondska [är ditt hjärta fyllt med ondska och avundsjuka] för att jag är god (generös)?' [Jesus använder inte det vanliga ordet för vän och ömsesidig vänskap, gr. philos, utan hetairos som kan översättas med kamrat eller kompanjon. Ordet användes inom judendomen för någon som var kvalificerad att vara en religiös lärare, men ännu inte var officiellt ordinerad. Att Jesus använder detta ord här kan visa på en utsträckt hand, Jesus vill vara vän, men vänskapen behöver bekräftas. De två andra gångerna ordet används i Nya testamentet är er='22' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 22:12 och er='26' data-verse='50' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 26:50. Vid båda dessa tillfällen visar det sig att den andra parten har onda intentioner.]
Han frågade henne: "Vad vill du?"
    Hon sade: "Lova mig att mina båda söner får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene till höger och den andre till vänster." [De två förnämsta platserna i Guds rike.]
Så ska det inte vara hos er, utan den som vill vara stor bland er ska vara er [de andras] tjänare (gr. diakonos),
och den som vill vara främst bland er ska vara er [de andras] slav,
Då stannade Jesus och kallade till sig dem och frågade: "Vad vill ni att jag ska göra för er?"
och sade till dem: "Gå in i byn som ligger framför er, genast ska ni hitta en åsna stå bunden där, och bredvid henne ett föl. Lossa dem och för dem till mig!
Om någon säger något till er ska ni svara: 'Herren behöver dem.' Då ska han på en gång skicka i väg dem."
"Säg till Sions dotter [de som bor i Jerusalem]: 'Se, din Konung kommer till dig på ett ödmjukt sätt (milt, i frid, utan arrogans), ridande på en åsna, på ett föl, ett lastdjurs föl.'"
Han sade till dem:
"Det står skrivet:
    'Mitt hus ska kallas ett bönens hus.' [er='56' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 56:7]
Men ni har gjort det till
    'ett rövarnäste'." [er='7' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 7:11][Det religiösa ledarskapet hade rånat folket på flera plan. Dels rent ekonomiskt med stora mellanskillnader för att växla pengar och köpa offerdjur, men också andligt genom att inte leda människor till en personlig relation med Gud.]
Han fick se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men hittade ingenting annat på det än blad. Då sade han till det: "Aldrig någonsin ska du bära frukt." På en gång vissnade trädet. [Varför förbannade Jesus fikonträdet? Bibeln svarar inte direkt på detta, men både templets rening och det förbannade fikonträdet är två starkt symboliska handlingar. Så här på våren borde trädet haft frukt. Fikonträdet producerar grön frukt innan löven visar sig, och om det inte fanns någon frukt nu så skulle det inte bära någon frukt det året. Det här trädet verkade på utsidan ha en stor skörd, men vid närmare granskning var det helt utan frukt – trädet hycklade. Fikonträdet är en bild på Israel, se er='8' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 8:13; er='24' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='10' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>24:1–10; er='9' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hos 9:10; er='4' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mika 4:4, och religiöst hyckleri är något som alltid får Jesu skarpaste tillrättavisning.]
Jesus svarade: "Jag säger er sanningen (sannerligen, amen), om ni har tro och inte tvivlar, ska ni inte bara göra det som skedde med fikonträdet, utan ni ska också kunna säga till detta berg [och Jesus tar nu som exempel Olivberget där de befinner sig]: 'Upp med dig och kasta dig i havet [Medelhavet]', och det skulle ske.
När han hade kommit till templet och höll på att undervisa kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom [avbröt hans undervisning] och frågade: "Vad har du för fullmakt (auktoritet) att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten?" [De syftar antagligen på Jesu agerande dagen innan då han drev ut dem som sålde och köpte, men även tidigare händelser som intåget i templet och barnens lovsång till honom. Svaret är förstås enkelt – han gör sin Faders vilja. Ett sådant svar skulle dock leda till att Jesus blev anklagad för hädelse. De religiösa ledarnas fråga är ingen oskyldig undran utan en fälla, som Jesus lätt genomskådar.]
Jesus svarade: "Jag har också en fråga till er, och om ni svarar på den ska jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta.
Därför svarade de: "Vi vet inte." [De judiska ledarna var fast i ett dilemma som de själva skapat. De frågar dock inte "Vad är sant?" eller "Vad är rätt?" utan "Vad är säkrast för oss?" Att inte ta ställning är den väg hycklare och de som bara följer den rådande opinionen ofta tar. Så gjorde varken Jesus eller Johannes, se er='12' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 12:14; er='11' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='10' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 11:7–10. Jesus vägrar spela med i deras spel.] Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra detta."
[Jesus frågar översteprästerna och folkets äldste:] "Vad säger ni om det här?
En man hade två söner. Han gick fram till den förste och sade: 'Min son, gå i dag och arbeta i vingården.'
Vem av dessa två gjorde faderns vilja?" [Det är anmärkningsvärt att den andra sonen säger "herre" och inte "far". Det är en anspelning på översteprästernas felaktiga inställning till Gud. I stället för ett barns kärlek och nära relation till fadern var de fulla av insmickrande falsk undernighet.]De svarade: "Den första."
    Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen, tullindrivare och prostituerade ska komma in i Guds rike före er.
För Johannes kom, och han visade er vägen till rättfärdighet, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och hororna trodde på honom, och ni såg det, men inte heller då ångrade ni er och trodde på honom."
Jag säger er, detta är anledningen till att Guds rike ska tas ifrån er och ges åt ett folk hos vilket det kan bära frukt.
De sände sina lärjungar tillsammans med Herodes anhängare [de som stödde den dåvarande romerska kungen Herodes släkt] till Jesus.
    De sade: "Lärare, vi vet att du älskar sanningen (du är sann) och du lär ut Guds väg (undervisar om hur man ska leva) på rätt sätt. Du söker inte någons godkännande, och behandlar alla lika.
Så berätta för oss, vad är din åsikt i den här frågan? Är det rätt (i enlighet med Guds bud) att betala [individuell och årlig] skatt till Caesar (kejsaren) eller inte?" [Många judar tolkade budet som Herren gett, att inte ha en utländsk kung över sig i sitt land, som en ursäkt för att inte betala skatt till romarna, se er='17' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 17:15.]
När det gäller uppståndelsen av de döda, har ni inte läst vad Gud har sagt till er [i 2 Mos 3:6]:
Då svarade han honom:
" 'Du ska [osjälviskt och utgivande] älska Herren, din Gud,
    av hela ditt hjärta,
    av hela din själ
    och av hela ditt förstånd (intellekt – gr. dianoia).'[Citatet är från er='6' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 6:5. Budet involverar hela personen. Hebreiskan avslutar med det sammansatta ordet för "din kraft", vilket också kan betyda ditt överflödiga och ditt passionerade. Matteus och Lukas översätter med ordet förstånd, se er='10' data-verse='27' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 10:27. Markus använder två ord: förstånd och kraft, se er='12' data-verse='30' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 12:30, er='12' data-verse='33' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>33.]
Det andra [det som kommer därnäst] liknar det:
'Du ska [osjälviskt och utgivande] älska din nästa (din medmänniska) som dig själv.' [er='19' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 19:18]
och sade: "Vad anser ni om den Smorde (Messias, Kristus)? Vems son är han?"
    De svarade: "Davids son."

'Herren [Jahve – Gud Fadern] sade till min herre [Guds Son, Messias]:
    Sätt dig på min högra sida,
tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.'[Citat från Psalm 110:1 som är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus. Hebreiskan använder två olika ord för Herre, först "Jahve" och sedan "Adonai".]
Allt som de säger, det ska ni därför göra och hålla (bevara, skydda), men ta inte efter deras gärningar (handlingar; deras agerande) – för de talar [säger en sak] och gör inte. [De praktiserar inte vad de själva lär ut.]
[Jesus skiftar nu fokus, från att ha talat om de skriftlärda och fariséerna, till att vända sig direkt till folkskarorna (vid templet) och till sina lärjungar, se er='' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 1.] Men ni ska inte låta er kallas rabbi [inte låta människor sätta er på en sådan piedestal],
    för en är er Lärare – och ni är alla syskon (gr. adelphoi).
Och kalla inte någon [här] på jorden er fader [titel på patriarkerna och tidigare lärofäder],
    för en är er Fader – han som är i himlen.
Inte heller ska ni låta er kallas läromästare (ledare, guide, vägledare),
    för en är er Läromästare – den Smorde (Messias, Kristus).
    [Här är enda gången gr. kathegetes används i NT, vilket idag skulle motsvara titeln professor.]
Men den störste (ordagrant: den större) bland er,
    ska vara er [de andras] tjänare [gr. diakonos]. [er='20' data-verse='26' data-chapterend='' data-verseend='28' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 20:26–28]
[I följande punkter utbrister Jesus i djup förtvivlan över det andliga ledarskapets förfall. I Bergspredikan gav Jesus åtta välsignelser till de rättfärdiga, se er='5' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='10' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:3–10. Nu följer sju parallella motsatta verop.]

1) Ni stänger himmelriket för andra

"Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
    ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra). Ni stänger [genom er dubbelmoral dörren till] himmelriket för (mitt framför näsan på) människorna. Själva går ni inte in, och dem som vill komma in hindrar ni från att göra det. [I kontrast till den första välsignelsen att himmelriket tillhör dem som är fattiga i anden, se er='5' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:3, så går det första veropet till den som stänger ute människor från himmelriket och en äkta gudsrelation. er='' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 14: "Ve er, skriftlärda och fariséer, hycklare, för ni slukar änkors hus och ber långa böner för syns skull, därför ska ni få ett större straff" saknas i de flesta grekiska manuskript och tidiga översättningar. Versen lades troligtvis till senare för att harmonisera med er='12' data-verse='40' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 12:40 och er='20' data-verse='47' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 20:47.]
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
    ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra). Ni reser över land och hav för att göra någon till en proselyt (en hedning som konverterat till judendomen), och när han har blivit det, gör ni honom till ett Gehennas barn (en som tillhör helvetet), dubbelt värre än ni själva. [I kontrast till välsignelsen över de milda som ska ärva jorden, se er='5' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:5.]
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan],
    ni blinda ledare. [Här används inte hycklare utan blind ledare, samma språkbruk som i er='15' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 15:14.] Ni säger: Om någon svär vid templet, betyder det ingenting. Men om någon svär vid guldet i templet, då är han bunden vid sin ed.
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
    ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra). Ni ger tionde [enligt er='14' data-verse='22' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 14:22] av [era minsta små kryddor] er
    mynta,
    dill
    och kummin,
men negligerar de viktigare (tyngre) delarna i undervisningen [Moseböckerna – Torah]:
    rättvisan,
    barmhärtigheten
    och troheten (tron).
Detta är sådant ni borde göra, utan att [för den skull] försumma det andra [tiondegivandet]. [De skriftlärda och fariséerna hade helt fel prioriteringar. Jesus nämner tre små kryddor i jämförelse med rättvisa, barmhärtighet och trohet – tre områden som har att göra med moral och hjärtats inställning, se er='6' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='8' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mika 6:6–8.]
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
    ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra). Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av habegär (plundring) och omåttlighet (helt utan självkontroll).
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
    ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra). Ni är som vitkalkade gravar. På utsidan ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och all (all slags; varje form av) orenhet.
På samma sätt är det med er, ni ser ut att vara rättfärdiga [osjälviska och rena] inför människorna, men inuti är ni fulla av hyckleri (skådespel) och laglöshet (ondska). [Kontrast till dem som 'medlar till fred' i er='5' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:9.]
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
    ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra). Ni bygger profeternas gravar och pryder de rättfärdigas minnesstenar,
Fyll då också ni era fäders mått! [Sätt igång, slutför det era förfäder påbörjade!] [Kontrast till de som 'får lida på grund av rättfärdighet' i er='5' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:10.]
Därför sänder jag till er profeter, visa män och skriftlärda. Några av dem ska ni döda och korsfästa, andra ska ni prygla hårt (piska med fyrtio slag) i era synagogor och förfölja från stad till stad.
Så ska allt rättfärdigt blod som utgjutits här på jorden komma över er, alltifrån den rättfärdige Abels blod till blodet från Sakarias, Berekjas son, som ni mördade mellan templet och altaret. [Abel var den första som dödades i Gamla testamentet, se er='4' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 4:8. Sakarias var den sista, se er='24' data-verse='20' data-chapterend='' data-verseend='22' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Krön 24:20–22. Krönikeboken är den sista boken i den hebreiska Bibeln. Jesu poäng är att genom hela Bibeln har sanna Guds efterföljare ofta blivit förföljda.]
Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Allt detta [onda, svåra tider] ska komma över det här släktet." [er='36' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='16' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Krön 36:15–16]
[Efter de sju veropen, er='' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='36' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 13–36, avslutar Jesus sitt tal på tempelområdet med följande ord:] "O Jerusalem, Jerusalem [upprepning av namnet beskriver ett starkt känslomässigt engagemang]. Du som vanemässigt mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig (som budbärare)! Hur många gånger har jag inte velat (längtat efter att) få samla (skydda) dina barn, som en höna samlar (skyddar, värmer) sina kycklingar under sina vingar, men ni har vägrat.
Se, nu står ert hus övergivet (tömt på sina egna resurser) [utan Guds beskydd].
För jag säger er, ni ska inte se mig igen förrän den dag då ni säger: 'Välsignad är han som kommer i Herrens namn.' " [er='118' data-verse='26' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 118:26]
Han svarade: "Ja, ni ser allt detta, eller hur? Men jag säger er sanningen, här ska inte en sten lämnas kvar på den andra, allt ska bli nedrivet." [Jesus förutsäger templets förstörelse, som inträffar 70 e.Kr.]
Jesus svarade dem: "Var ständigt på vakt (var försiktiga) så att ingen förleder er.
[Förföljelse av kristna:]
Då ska man utlämna (förråda) er åt lidande (förföljelse; till att bli misshandlade) och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull.
Be att er flykt inte sker på vintern eller på sabbaten.
Om någon då säger till er: 'Här är den Smorde (Messias, Kristus),' eller: 'Där är han,' så tro det inte.
Kom då ihåg att (var uppmärksamma för) jag har sagt er detta i förväg.
Om man säger till er: 'Han är i öknen,' så gå inte dit, eller: 'Han är i de inre rummen,' så tro det inte.
När ni ser allt detta [alla dessa tecken beskrivna i er='24' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='26' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 24:1–26] vet ni på samma sätt att han är nära, att han står precis vid dörren [redo att komma].
Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Detta släkte (denna generation; detta folk) ska inte förgå förrän allt detta sker.
Var därför vaksamma, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer. [Här beskrivs två dåtida vanliga sysslor för män och kvinnor. Uttrycket 'en tas med och en lämnas kvar' kan tolkas på två sätt. Handlar det om att ’tas med’ och räddas från domen, eller ’tas med’ till domen? Jesus har just tagit ett exempel från Noas dagar, där Noa räddas och de som är kvar döms, se er='' data-verse='37' data-chapterend='' data-verseend='39' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 37–39. Det talar för att ’tas med’ är något positivt. Samtidigt är ordvalet i detta exempel att de ogudaktiga ’rycktes bort’ till domen, se er='' data-verse='39' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 39. Hela stycket handlar om Jesu återkomst, se er='' data-verse='27' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 27 och hur Jesus kommer att samla de utvalda från de fyra väderstrecken, se er='' data-verse='31' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 31. I detta större sammanhang är det i så fall något positivt att vara kvar när Jesus kommer. Oavsett tolkning är huvudpoängen som Jesus vill lyfta fram att det krävs vaksamhet, något som återkommer i nästa exempel, se er='' data-verse='43' data-chapterend='' data-verseend='44' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 43–44. Jesu återkomst kommer att ske oväntat, mitt under vardagliga sysslor. Det är en tydlig separation mellan de rättfärdiga och de orättfärdiga.]
Var därför också ni beredda, för Människosonen kommer i en stund (timme)ni inte väntar det."
Sannerligen säger jag er (jag säger sanningen till er): han ska låta tjänaren få ansvara över allt han äger.
De dåraktiga sade till de visa: 'Ge oss av er olja för våra lampor håller på att slockna.'
De visa svarade: 'Nej, det skulle inte räcka för både oss och er, gå i stället och köp hos dem som säljer olja.'
Han svarade och sade: 'Jag säger er sanningen (amen), jag känner er inte (har ingen personlig relation med er).'
Hans herre sade till honom: 'Bra gjort, du är en god (ärlig) och trofast (trogen) tjänare [en tjänare som har tro]. Du har varit trogen i det lilla (med små belopp), jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'
Hans herre sade till honom: 'Bra gjort, du är en god (ärlig) och trofast (trogen) tjänare [en tjänare som har tro]. Du har varit trogen i det lilla (med små belopp), jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'
Den som hade fått en talent kom fram och sade: 'Herre, jag har lärt känna dig som en hård (grym, oresonlig) man, som skördar där du inte sått, och samlar in där du inte strött ut.
Jag var rädd och gick och gömde (hemlighöll) din talent i jorden.'
då skulle du satt in mina pengar på en bank [vågat lämna ifrån dig dem, inte försökt behålla dem själv, i alla fall gjort det minsta som krävs], så att jag fått igen det som är mitt med ränta när jag kom hem. [Räntan i det dåtida Mellanöstern var hög, upp till 50 %. På Jesu tid fanns det en övre gräns på 12 % i Romarriket.]
Sedan ska Kungen [Människosonen – Jesus när han ska döma alla människor] säga till dem som står på hans högra sida [fåren, se er='' data-verse='33' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 33]: 'Kom, ni som är välsignade av min Fader, ärv (ta emot som ert eget) det kungarike som är förberett för er från universums begynnelse.
Då ska de rättfärdiga svara honom: 'Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig något att dricka?
När såg vi dig som en främling och bjöd in dig, eller naken och klädde dig?
När såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?'
När Kungen då svarar ska han säga till dem: 'Jag säger er sanningen: eftersom (i den mån) ni gjorde det för en av dessa mina minsta bröder (syskon), gjorde ni det för mig.'
Då ska de svara: 'Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig, eller som en främling naken eller sjuk eller i fängelse och tog inte hand om dig?'
Då ska han svara och säga till dem: 'Jag säger er sanningen: eftersom (i den mån) ni inte gjorde det för någon av dessa minsta, gjorde ni inte det för mig.'
Jag säger er sanningen (amen), överallt i världen där evangeliet förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
Han sade: "Vad är ni villiga att ge mig om jag förråder honom (utlämnar honom åt er)?" Då vägde de upp och betalade honom trettio silvermynt [shekel].
Nu, före (den första) [högtidsdagen i] det osyrade brödets högtid [då man bakade bröd utan jäst för att påminna om uttåget ur Egypten], kom lärjungarna till Jesus och frågade: "Var vill du att vi ska förbereda så att du kan äta påskmåltiden (pesach)?"
Han svarade: "Gå in i staden och säg till en man där: 'Mästaren säger: Min tid är nära, jag vill hålla påskmåltiden (pesach) i ditt hus med mina lärjungar.' "
Medan de åt sade han: "Jag säger er sanningen, en av er ska utlämna (förråda) mig."
Judas, som skulle utlämna (förråda och överlämna) honom, sade: "Rabbi, det är väl inte jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det." [I Johannes mer detaljerade beskrivning gestikulerar Petrus till Johannes, som sitter närmast Jesus, och ber honom fråga vem det är. Jesus doppar då ett bröd och ger det till Judas. Trots det verkar inte Johannes och Petrus förstå vem det var, se er='13' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='30' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 13:18–30.]
Jag säger er: Jag ska inte dricka av vinstockens frukt, förrän den dag då jag dricker det på nytt (i bättre kvalitet) i min Faders kungarike."
[medan de vandrade ut från Jerusalem via Kidrondalen mot Getsemane] sade Jesus till dem: "Denna natt ska ni alla komma på fall (ta anstöt, överge mig) för min skull, för det står skrivet:
Jag ska slå (dräpa) herden,
    och fåren i hjorden ska skingras.
[Jesus citerar fritt från Sak 13:7.]
Men efter min uppståndelse ska jag gå före er till Galileen."
[Lärjungarna och Petrus som deras talesman, se er='' data-verse='35' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 35, går emot Jesu ord.] Petrus svarade honom: "Även om alla andra kommer på fall (tar anstöt, överger) för din skull, så ska då jag aldrig komma på fall."
Jesus sade till honom: "Jag säger sanningen till dig, i natt innan en [enda] tupp har galt kommer du att ha förnekat mig tre gånger."
Petrus [som bara var några timmar från att förneka Jesus] svarade honom: "Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig." Samma sak sade också alla de andra lärjungarna.
Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: "Min Fader, om det är möjligt, låt denna bägare [lidande och straffet för mänsklighetens synd, se er='20' data-verse='22' data-chapterend='' data-verseend='23' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 20:22–23] gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."
Han gick bort på nytt och bad för andra gången: "Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste dricka den, så låt din vilja ske." [Frågan bekräftar oundvikligheten i Jesu död som det redan profeterats om, se er='53' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 53:9.]
Då sade Jesus till honom: "Lägg tillbaka ditt svärd. Alla som drar svärd ska dödas med svärd.
I samma stund sade Jesus till folkskaran: "Som mot en brottsling (rövare som rånade och överföll människor) har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. Dag efter dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig.
Då reste sig översteprästen och frågade: "Ska du inte svara? Vad är det dessa män anklagar dig för?"
Men Jesus var tyst [er='53' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 53:7]. Översteprästen sade: "Jag uppmanar dig under ed inför den levande Gudens namn, säg oss om du är den Smorde (Messias), Guds Son."
Jesus svarade: "Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta ska ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens skyar."
Vad säger ni?"
    De [översteprästerna som var samlade i Stora rådet] svarade: "Han förtjänar döden."
och sade: "Profetera för oss, den Smorde (Messias, Kristus)! Vem var det som slog dig?"
[Matteus målar upp två händelser som sker parallellt. Samtidigt som Jesus förhörs inne i ett av rummen av de högsta judiska ledarna och bekänner sig som Guds Son, får Petrus några enkla frågor av en ringa tjänsteflicka, och han förnekar Jesus.] Petrus satt ute på gården [och värmde sig vid en eld tillsammans med husets tjänare och tempelvakter, se er='18' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 18:18]. En av tjänsteflickorna kom fram till honom och sade: "Du var också med Jesus från Galileen."
En stund senare [en timme, se er='22' data-verse='59' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 22:59] kom de som stod där [vid porten] fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem. Det hörs på dialekten (talet)." [Uppe i Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja.]
Han sade: "Jag har syndat och förrått oskyldigt blod."
    De svarade: "Vad angår det oss? Det är din sak."
[Matteus återvänder nu i sin berättelse till Jesus som står inför Pontius Pilatus i Antoniaborgen precis norr om tempelområdet. Hans huvudsakliga mål med förhöret är att se om Jesus har brutit mot romersk lag, dvs. om han försökt erövra makten från kejsaren.] Jesus ställdes nu inför ståthållaren [Pilatus]. Ståthållaren frågade honom: "Du är alltså judarnas kung?" Jesus svarade: "Du själv säger det (det är dina ord, inte mina)."
Då sade Pilatus till honom: "Hör du inte hur mycket (vilka allvarliga anklagelser) de beskyller dig för?"
När folket nu var samlat frågade Pilatus: "Vem vill ni att jag ska frige, Jesus Barabbas eller Jesus som kallas den Smorde (Messias, Kristus)?"
Medan han satt på domarsätet fick han detta bud från sin hustru: "Låt ingenting orätt ske mellan dig och denna rättfärdiga (oskyldiga) man! Jag har lidit mycket (haft en obehaglig upplevelse) i en dröm i dag [på morgonen, eller tidigare under natten] på grund av honom." [Det är värt att notera att den enda som för Jesu talan under hela rättegången är en hednisk kvinna. Enligt tradition hette hon Claudia Procula.]
Ståthållaren sade nu till dem: "Vilken av de båda vill ni att jag ska frige?" De svarade: "Barabbas!"
När Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oron bara blev värre, tog han vatten och sköljde (tvättade av) sina händer inför folket och sade: "Jag är oskyldig till den här mannens blod. Detta får bli er sak."
Men ängeln sade till kvinnorna: "Var inte rädda! Jag vet att ni letar efter Jesus som var korsfäst.
Skynda er sedan att gå till lärjungarna och säg detta till dem: 'Jesus har uppstått från de döda, han ska gå före er till Galileen där ni ska få se honom.' Se, nu har jag berättat för er (nu har jag utfört mitt uppdrag och gett budskapet till er)." [Varken här eller i något annat av evangelierna beskrivs exakt hur uppståndelsen har gått till. Verbformen i er='' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 6, "han är uppstånden" är dock i passiv form vilket pekar på det faktum att Jesus var uppstånden av Gud. Ängeln rullade inte bort stenen för att Jesus skulle kunna komma ut. Anledningen var att hans efterföljare skulle kunna komma in och se att graven var tom!]
och om ståthållaren får höra om det, tar vi hand om det och ser till att ni inte råkar illa ut."
och lär (instruerar) dem att hålla (bevara) [noggrant lyssna på] allt som jag har befallt er. Och se (lägg märke till) [kom ihåg], jag är med er alla dagar till tidens slut (tidsålderns fullbordan)." [Huvudbudet att "göra lärjungar" föregås av att först ha gått ut och följs sedan av uppdraget att döpa nya lärjungar och träna de troende. I Jesu uppmaning står alla verb i aktiv form, vilket visar att detta alltid är aktuellt – ända tills Jesus kommer åter.]

Vilket år och vilken veckodag dog Jesus?
Evangeliernas berättelser, typologin från GT, almanacka och traditioner kan hjälpa oss att bestämma vilket år och veckodag Jesus dog.
    Jesu ord och Bibelns texter är sanna. Det finns dock olika syn på vilken dag sista måltiden ägde rum, och följaktligen vilken nästa veckodag är då Jesus korsfästs. Kärnbibeln lutar sig mot er='13' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 13:1 och er='26' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 26:17 som indikerar att måltiden skedde innan högtiden, se dock er='14' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 14:12; er='22' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='8' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 22:7–8. Det finns fyra vårhögtider som har uppfyllts exakt, det talar för att Jesus var påskalammet, se er='2' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Kol 2:17. Vad det gäller traditioner är det komplicerat. Över tid har kristna traditioner skapats och de judiska justerats, för att skilja den judiska och kristna påsken åt så att de aldrig sammanfaller.
    Även almanackan när högtiderna infaller måste stämma med en tom grav den första dagen i veckan. De tre vanligaste förslagen i ett möjligt intervall är år 27, 30 eller 33 e.Kr., alla andra år i denna period infaller Nisan 14 på en måndag eller lördag vilket inte går att få ihop med den tomma graven en söndag.
    År 27 och 30 e.Kr. infaller 14:e Nisan från onsdag kväll till torsdag eftermiddag och år 33 e.Kr. är det fredag kväll till lördag eftermiddag. Utifrån er='2' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 2:1; er='3' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='2' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 3:1–2, er='3' data-verse='23' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>23 är år 30 e.Kr. mest troligt. I Kärnbibelns tabell i er='11' data-verse='' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 11, och rubrikerna i Markus och Lukas evangelium följer dagarna år 30 e.Kr. Jesus åt då den sista måltiden onsdag kväll. Detta år offras påskalammet i templet klockan tre på torsdag eftermiddag, och i så fall samtidigt som Jesus dör på korset, vilket skugg­bilderna talar för, se 1 Kor 5:7. Detta möjliggör också för exakt tre dagar – tor, fre och lör – och tre nätter – tor/fre, fre/lör och lör/sön – i graven. Det finns olika traditioner och synsätt, men det gemensamma och viktigaste är att Jesus är uppstånden och lever idag!

Markusevangeliet (9)

Jag har döpt er med vatten, han ska döpa er med helig Ande."
Då kom en röst från himlen: "Du är min älskade son, jag har min glädje i dig (du är den utvalde, ende)." [er='42' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 42:1]
Jesus sade till dem: "Kom och följ mig. Jag ska göra er till [lära er att bli] människofiskare!"
"Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är – Guds helige!"
och när de hade funnit honom sade de till honom: "Alla söker efter dig."
och sade: "Säg ingenting till någon, men gå och visa upp dig för prästen [i Jerusalem] och ge det offer för din rening som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem." [er='14' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='32' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 14:1–32]
När Jesus såg deras tro [den lame mannens och hans vänners tro], sade han till den förlamade: "Mitt barn (med fokus på att han tillhör familjen), dina synder är förlåtna (borttagna)."
I sin ande visste Jesus på en gång exakt vad de tänkte inom sig, och sade till dem: "Varför tänker ni allt detta i era hjärtan?
Vad är lättast att säga till den förlamade: 'Dina synder är förlåtna (borttagna),' eller att säga: 'Stå upp, ta din bädd och börja gå'?
"Stå upp, ta din bädd och gå hem."
Efter att i vrede ha sett på dem (fört blicken från ena sidan till den andra sidan), bedrövad (sorgsen) över deras hjärtans hårdhet, sade Jesus till mannen: "Räck ut din hand." Han räckte ut den och hans hand blev helt återställd. [Jesus var heligt vred över de andliga ledarnas okänslighet för mannens lidande och hela det legalistiska systemet där den bokstavliga tolkningen var viktigare än hjärtat och andemeningen bakom budorden. Ordet "bedrövad" har verbformen particip, vilket lyfter fram Jesu kontinuerliga sorg över det andliga läget, medan vreden i Jesu blick är i formen aorist vilket betonar att den är tillfällig. Orden "hjärtans hårdhet" beskriver processen hur deras hjärtan blev mer och mer hårda under det att Jesus tittade på dem.]
Varje gång de orena andarna såg honom, föll de ned inför honom och ropade upprepade gånger: "Du är Guds Son."
Sannerligen, människorna ska få förlåtelse för allt, för sina synder och för sina hädelser, hur de än hädar.
En stor mängd människor satt i en cirkel runt Jesus, och de sade till honom: "Se, din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig." [Jesu familj hade beslutat sig för att hämta och föra med sig honom med våld eftersom de ansåg att han blivit galen, se er='3' data-verse='21' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 3:21.]
Han sade till dem: "Till er har Guds rikes mysterium (hemlighet, dolda plan) blivit given (ni har fått gåvan att förstå), men för dessa som står utanför är allt bara liknelser.
Han sade till dem: "Var uppmärksamma på vad ni hör. Det mått ni ger [av energi och studier till den sanning ni hör], ska bli det mått [av kunskap] som kommer tillbaka till er, och ännu mer [förutom det] ska ges till er som lyssnar.
men han [Jesus] låg i aktern och sov på en dyna. Då väckte de honom och sade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?"
och vrålade (skrek) med hög röst: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? [Frasen som ordagrant är 'vad har jag med dig att göra' kan betyda 'lämna mig ifred' eller 'bry dig inte om mig'.] Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?"
Han [Jesus] frågade honom: "Vad är ditt namn?"
    Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många." [Legion betyder tusental och är ett latinskt låneord för en stor armé. En romersk legion bestod av omkring 6 000 män. Termen antyder både att mannen hade ett stort antal demoner och att deras natur var våldsam och krigisk.]
Men Jesus tillät det inte utan sade: "Gå hem till de dina [din familj, släktingar och dina landsmän] och berätta för dem allt vad Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig."
Hans lärjungar sade upprepade gånger till honom: "Du ser väl hur folkmassan tränger på från alla håll, och ändå frågar du: Vem rörde vid mig?"
Då sade han till henne: "Min dotter [beskriver ett barnaskap, och att hon tillhör Guds familj], din tro har frälst (helat, räddat) dig! Gå i frid, och var helt helad (befriad för all framtid) från din plåga!" [Ordagrant, "gå in i frid", en dörr hade öppnats för kvinnan där hon kunde få leva i Guds frid.]
Medan Jesus fortfarande talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter har dött. Varför fortsätter du besvära Läraren (Mästaren)?"
Han tog ett stadigt grepp om hennes hand och sade till henne [på arameiska, det språk som Jesus och lärjungarna talade]: "Talitha koum!" Det betyder: "Lilla flicka, jag säger dig, res dig upp!"
Om man inte tar emot er eller lyssnar på er, så gå från den platsen och skaka av dammet från era fötter. Det blir ett vittnesbörd mot dem." [Judarna ansåg att hedniska områden var befläckade och även marken orenad. Ortodoxa judar skakade därför demonstrativt av dammet från sina kläder och sandaler när de återvände till det heliga landet från en resa till icke-judiska områden. Jesus använder nu samma symbolik och jämställer en judisk stad i Galileen, som inte ville veta av lärjungarna, med en hednisk stad. Denna uppmaning från Jesus verkar praktiseras även senare, se er='13' data-verse='51' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 13:51; er='18' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>18:6.]
Anledningen var att Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet för dig att ha din brors hustru." [Herodias var Herodes Antipas olovliga fru. Hon var ett barnbarn till Herodes den store. Som ung blev hon bortgift med sin farbror Herodes Filippus i Rom. Han ska inte förväxlas med tetrarken Filippus som regerade norr om Galileen, se er='3' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 3:1. Herodias och hennes första make Filippus fick en dotter, Salome. Under ett besök i Rom blev Herodes Antipas förtjust i Herodias. Hon skilde sig, flyttade från Rom och gifte sig med Herodes Antipas. Han skilde sig också från sin fru, dottern till Aretas kung i Arabien, vilket skapade en politisk oro i området som ledde till öppet krig 36 e.Kr. Johannes Döparen hade fördömt deras agerande, eftersom de bröt mot Mose lag, se er='18' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 18:16.]
[framåt kvällen då gästerna börjat bli berusade] kom Herodias dotter [Salome] in. Hon dansade och fascinerade (behagade, trollband) Herodes och [de övriga manliga] gästerna [med sin sensuella dans] och kungen sade till flickan:
    "Be mig nu på en gång om vad du vill, så ska du få det."
Han lovade och svor under en ed: "Vad du än ber mig om ska jag ge dig, om det så vore halva mitt rike."
Han sade till dem: "Följ med mig till en obebodd plats, ni behöver vara för er själva och vila lite!" Det var så många som kom och gick [i huset där de var] att de inte ens fick tid att äta.
Men han svarade: "Ni kan ge dem något att äta!"
    De svarade: "Ska vi gå bort och köpa bröd för tvåhundra denarer [dagslöner] och ge dem att äta?" [En denar var en vanlig arbetares dagslön, se er='20' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 20:2. Tvåhundra denarer motsvarade åtta månadslöner. På en gång började lärjungarna kalkylera hur mycket det skulle kosta att köpa mat till folket. Antagligen skulle maten kosta så mycket, och det är inte otroligt att de hade den summan i kassan. Det är vanskligt att jämföra med dagens priser, men om en dagslön är 1 000 kr så motsvarar tvåhundra dagslöner att det blev 40 kr per familj, om det var 5 000 familjer samlade där.]
Fariséerna och de skriftlärda frågade honom: "Varför lever inte dina lärjungar efter fädernas tradition utan äter brödet med orena händer?" [Kritiken riktades mot lärjungarnas beteende, men gällde Jesus. Vem trodde han sig vara när han struntade i århundraden av judiska traditioner?]
Han svarade: "Jesaja profeterade rätt om er när han sade [er='29' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 29:13]:
Detta folk närmar sig mig med sina läppar (de säger rätt saker),
    men deras hjärtan är långt borta från mig.
Han sade också till dem: "På ett elegant sätt upphäver ni fullkomligt Guds bud så ni kan hålla fast vid era egna stadgar!
Men ni säger att om en man säger till sin far eller sin mor: 'Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det är i stället korban'. [På samma sätt som i er='' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='4' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 3–4 förklarar Markus de judiska begreppen för sina läsare.] Korban är [det hebreiska ordet för] en tempelgåva. [Detta var en typ av löftesoffer där givaren förband sig att ge en gåva vid ett senare tillfälle, men förvaltade pengarna fram tills löftet infriades.]
Ni avskaffar auktoriteten i Guds ord genom de traditioner (förordningar) som ni har ärvt och för vidare. Det här är bara ett av många exempel på hur ni ständigt gör så här."
Han svarade: "Är ni också helt utan förstånd (oförmögna att fatta)? Inser ni inte att det som utifrån går in i människan inte kan göra henne oren,
Då sade han till henne: "För de ordens skull säger jag dig: gå hem, demonen har farit ut ur din dotter."
Jesus suckade djupt i sin ande [över deras otro och förhärdelse] och sade: "Varför söker detta släkte ett tecken? Jag säger sanningen till er, detta släkte ska inte få något tecken."
Jesus, väl medveten om detta, sade till dem: "Varför diskuterar ni om det var på grund av att ni inte hade med er bröd? Har ni ännu inte fattat och förstått någonting? Är era hjärtan så hårda (fastlåsta i en sådan förstockelse)?
Han frågade dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?"
    Då svarade Petrus: "Du är den Smorde (Messias, Kristus)."
Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen, några av dem som står här ska inte smaka (möta) döden innan de har sett att Guds kungarike kommit i [dess] kraft." [Möjliga förklaringar på denna vers är att det syftar på pingstdagen, då den helige Ande blev utgjuten. Troligast är dock att det är en förutsägelse av nästa händelse en vecka senare, då tre av lärjungarna får se en glimt av Jesus i hans härlighet i hans rike, se er='9' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='8' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 9:2–8. Det kan knappast vara en förutsägelse av Jesu andra tillkommelse, eftersom Jesus aldrig gjorde anspråk på att veta tiden för detta, se er='24' data-verse='36' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 24:36. Vid himmelsfärden pressade lärjungarna honom på svar när han skulle upprätta riket, men Jesus bad dem att hellre fokusera på att vara använda här och nu, se er='1' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='8' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 1:6–8.]
Petrus svarade [trots att ingen frågat honom, han avbröt deras konversation] och sade till Jesus: "Mästare, det är gott (underbart) för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor [han syftade antagligen på de hyddor som man byggde under firandet av Lövhyddohögtiden], en för dig, en för Mose och en för Elia."
Jag säger er att Elia redan har kommit, och de gjorde vad de ville med honom, precis som det står skrivet om honom." [Jesus syftar på Johannes Döparen som Herodes Antipas lät fängsla och döda, se er='6' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='29' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 6:14–29.]
En man ur folkhopen svarade honom: "Lärare (Mästare), jag tog med min son till dig, för han har en stum ande (en demon som gör att han inte kan tala).
När den tar över honom (blir hans herre), kastar den ner honom och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel (får kramper). Jag bad dina lärjungar att driva ut den, men de kunde inte (hade inte kraft)."
Jesus svarade dem: "Ni släkte utan tro (en generation som inte vill tro)! Hur länge måste jag vara med er? Hur länge ska jag tolerera (acceptera, härda ut med) er? För honom till mig!"
Nu när Jesus såg att en stor skara människor kom springande dit, talade han strängt till den orena anden (demonen) och sade till den: "Du stumme och döve ande (demon), jag befaller dig att lämna honom och aldrig mer komma in i honom!"
[Johannes, den yngste lärjungen, kommer ihåg ett tillfälle då de försökt stoppa en man som inte gjorde saker på exakt samma sätt som de. Nu frågar han Jesus om de varit för kritiska när de fördömt honom.] Johannes sade till honom: "Mästare, vi såg en man som inte följer oss driva ut demoner i ditt namn, och vi hindrade (förbjöd) honom gång på gång eftersom han inte var med oss (en av dina lärjungar)."
Den som ger er ett glas vatten i mitt namn därför att ni tillhör den Smorde (Messias, Kristus), han ska verkligen inte förlora sin lön. [Mitt i Jesu undervisning om ödmjukhet, se er='' data-verse='33' data-chapterend='' data-verseend='37' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 33–37, och varningen att förleda någon av dessa små, se er='' data-verse='42' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 42, kommer denna händelse där lärjungarna hade försökt stoppa någon som verkade för Jesus. En liknande händelse hade hänt århundraden tidigare när Mose kallat sjuttio äldste och de fick profetisk gåva. Eldad och Medad var inte bland dem, men profeterade ändå. Josua försökte få Mose att stoppa Eldad och Medad, men Mose svarade: "Är du avundsjuk för min skull? Jag önskar att allt Herrens folk var profeter och att Herren kunde sända sin Ande över dem alla!", se er='11' data-verse='29' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>4 Mos 11:29.]
Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den!
    Det är bättre för dig att gå in i livet stympad
    
    än att ha båda händerna i behåll och komma till Gehenna (helvetet).
Om din fot förleder dig till synd, så hugg av den!
    Det är bättre för dig att gå in i livet halt
    
    än att ha båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna (helvetet).
Om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det!
    Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga
    
    än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna (helvetet),
Han svarade: "Vad har Mose befallt er?"
Men Jesus [började inte argumentera, som deras rabbiner gjorde, om under vilka omständigheter skilsmässa var tillåten, utan] sade till dem:
"Därför att era hjärtan är så hårda gav han er den föreskriften.
Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot (välkomnar, accepterar) Guds kungarike som ett barn [som helt och fullt litar och är beroende av sina föräldrar], kommer aldrig någonsin dit."
Du känner till buden (instruktionerna):
    Du ska inte mörda.
    Du ska inte begå äktenskapsbrott.
    Du ska inte stjäla.
    Du ska inte vittna falskt (tala osanning).
    Du ska inte lura (fuska) till dig något genom oärlighet.
    Hedra (värdesätt, respektera) din far och din mor." [Jesus citerar buden från den andra stentavlan, som har att göra med våra relationer med våra medmänniskor, se er='20' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='16' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 20:12–16; er='5' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='20' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 5:16–20. Två bud ges extra uppmärksamhet. I stället för att börja med det femte budet, "att hedra sin far och mor", väljer Jesus att lägga detta sist. Budet att "inte ha begär till något som tillhör vår nästa" finns inte med; i stället nämns bedrägeri, fusk och oärlighet, som tydligt syftar till detta bud. Kanske ville Jesus lyfta fram dessa två bud och hjälpa den unge mannen att rannsaka sitt liv. Hur hade han behandlat sina föräldrar? Hade han varit helt ärlig i sina affärer?]
Medan Jesus såg på honom, kände han innerlig kärlek (som var osjälvisk, utgivande) för honom och sade: "Ett fattas dig (en sak återstår), gå och sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga, och du ska få en skatt (rikedom) i himlen. Kom sedan och följ mig (vandra samma väg som jag går)!"
Då började Petrus tala: "Men vi då, vi har lämnat allt [gett upp arbete och karriärer] och följt dig?"
Jesus svarade:
"Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Var och en som för min och evangeliets skull har lämnat
    hus [plural], bröder, systrar, mor, far, barn eller landområden
Han frågade dem: "Vad vill ni att jag gör för er?"
De svarade honom: "Ordna så att en av oss får sitta på din högra sida i din härlighet och den andra på din vänstra."
Men så ska det inte vara hos er. I stället måste den som vill vara störst bland er vara de andras tjänare.
Den som vill vara främst (vara högst i rang) måste vara allas slav.
Jesus stannade och sade: "Kalla hit honom!"
    De kallade på den blinde mannen och sade: "Var vid gott mod (var lugn)! Stå upp! Han kallar på dig!"
Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag ska göra för dig?"
    Den blinde mannen svarade honom: "Rabbouni [arameiskt ord som betyder 'min store Mästare'], låt mig få tillbaka min syn."
Jesus sade till honom: "Gå [du är fri att gå vart du vill], din tro har helat (räddat, frälst) dig." Genast fick han sin syn och [gick inte tillbaka utan] följde Jesus på vägen.
och sade till dem: "Gå in i byn där framme. Så fort ni kommer in där hittar ni ett åsneföl som är bundet och som ingen ännu har suttit på. Lös det och för det hit!
Om någon frågar er varför ni gör detta så ska ni svara: 'Herren behöver det, och han kommer snart att skicka tillbaka det [när han använt åsnefölet].' "
[Trädet hade inte verbalt talat med Jesus, men likväl kommunicerat ett falskt budskap att det hade fikon, så] Jesus svarade trädet och sade: "Aldrig någonsin ska någon äta frukt från dig!" Hans lärjungar hörde detta. [Fikonträdet är skapat att bära frukt innan det producerar löv. Detta fikonträd hade brutit mot hans befallning och hycklade, det utgav sig för att ha något som det inte hade. Fikonträdet är ofta en symbol på nationen Israel. Både denna händelse och nästa då templet renas är två starkt symboliska handlingar.]
Han undervisade dem och sade:
"Står det inte skrivet [er='56' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 56:7]:
'Mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk (nationer).' Men ni har gjort det till ett 'gömställe för rånare' [er='7' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 7:11]." [Bara Markus har med den sista delen "för alla folk" i citatet från Jesaja, se er='21' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 21:13; er='19' data-verse='46' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 19:46. Rensningen av templet visar både symboliskt och praktiskt hur Jesus öppnar upp en plats för alla folk att tillbe Gud. Ordvalet "rånare" i stället för "tjuvar" visar att templet hade blivit tillhåll för organiserad brottslighet som helt öppet rånade, till skillnad från en tjuv som stjäl obemärkt.]
Jag säger sanningen till er, om någon (vem som helst) kommenderar (säger med auktoritet till) detta berg [och Jesus tar Olivberget som de står vid som ett exempel]: 'Upp med dig och kasta dig i havet!' och inte tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger ska hända, då ska det ske (göras för) honom.
[Jesus undervisar nu utifrån det som nyss skett med fikonträdet och betonar vikten av att helhjärtat agera i förtröstan på Gud, se er='' data-verse='20' data-chapterend='' data-verseend='23' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 20–23.] Därför [på grund av just detta att det man uttalar i tro sker] säger jag er: Allt vad ni ber om och frågar efter [oavsett hur stort eller hur mycket – bara det är efter Guds vilja, se er='5' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='15' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Joh 5:14–15], tro att ni fått [aktivt har tagit emot] det, så ska det vara (kommer det bli) ert. [er='8' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 8:13; er='19' data-verse='26' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>19:26]
När ni står och ber [den vanliga positionen för en jude att be], ska ni förlåta dem som ni har något otalt med. Då ska också er Fader i himlen förlåta er era överträdelser." [Jesus undervisade ofta om bön, se er='6' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='15' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 6:10–15; er='11' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='4' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 11:1–4; er='18' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='14' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 18:1–14. Guds vilja och förlåtelse är två viktiga förutsättningar för bönesvar.]
De frågade honom: "Vad har du för fullmakt (auktoritet) att göra detta? Vem har gett dig den fullmakten?" [De syftar antagligen på Jesu agerande dagen innan då han drev ut dem som sålde och köpte, men även tidigare händelser som intåget i templet och barnens lovsång till honom. Svaret är förstås att han gör sin Faders vilja, men ett sådant svar skulle göra att han blev anklagad för hädelse. De religiösa ledarnas fråga är ingen oskyldig undran utan en fälla, som Jesus lätt genomskådar.]
Jesus svarade: "Jag har en fråga till er. Svara på den, så ska jag säga vad jag har för fullmakt att göra detta.
Därför svarade de: "Vi vet inte." [De judiska ledarna var fast i ett dilemma som de själva skapat. De frågar dock inte "Vad är sant?" eller "Vad är rätt?" utan "Vad är säkrast för oss?" Att inte ta ställning är den väg hycklare och de som bara följer den rådande opinionen ofta tar. Så gjorde varken Jesus eller Johannes, se er='12' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 12:14; er='11' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='10' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 11:7–10. Jesus vägrar spela med i deras spel.] Då sade Jesus till dem: "I så fall säger jag inte heller er vad jag har för fullmakt att göra detta."
De kom till honom och sade: "Mästare, vi vet att du är trovärdig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du ger en rätt undervisning om Guds väg. Är det rätt (i enlighet med Guds bud) att betala [individuell och årlig] skatt till Caesar (kejsaren) eller inte?" [Om Jesus svarade "ja" skulle det reta upp judarna som hatade den romerska ockupationen, medan ett "nej" skulle kunna leda till åtal för uppror mot romerska staten.]
Han är inte de dödas utan de levandes Gud. Ni [sadduer] är mycket fel ute (har fullständigt vandrat vilse)."
Du ska älska [osjälviskt och utgivande] Herren, din Gud,
    av hela ditt hjärta,
    av hela din själ,
    
    av hela ditt förstånd (intellekt – gr. dianoia)
    och av hela din kraft.' [Citatet är från er='6' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='5' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 6:4–5. Detta är också öppningsfrasen i den judiska trosbekännelsen, shema, som varje from jude ber varje morgon och kväll. Till de tre komponenterna (hjärta, själ och kraft) lägger Jesus till en fjärde – förståndet! Alla fyra fraser börjar med den grekiska prepositionen ex, som inte bara innebär att älska Gud 'med hjärtat' och 'av hjärtat' utan också 'från det innersta av hjärtat som utgångspunkt'.]
Det andra är detta:
    'Du ska älska [osjälviskt och utgivande] din nästa (din medmänniska) som dig själv.' [er='19' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 19:18] Det finns inga andra bud som är större än dessa."
David har ju själv sagt, genom [inspirerad av] den heliga Ande:
'Herren [Jahve – Gud Fadern] sade till min herre [Adonai – Guds Son, Messias]:
Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.' [Citat från Psalm 110:1 som är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus. Hebreiskan använder två olika ord för Herre, först "Jahve" och sedan "Adonai".]
Han kallade till sig sina lärjungar och sade till dem: "Jag säger er sanningen, denna änka, hon som är drabbad av fattigdom [kanske på grund av fariséernas exploatering, se er='' data-verse='40' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 40], lade i mer än alla andra som lade något i tempelkistan.
Jesus började tala till dem: "Var ständigt på vakt (var försiktiga)
    så att ingen förleder er!
Var ständigt på vakt (var försiktiga).
Man ska utlämna er åt domstolar och misshandla er i synagogor, och ni kommer att ställas inför ståthållare och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem.
När man för bort er [till domstolen] och utlämnar er, så bekymra er inte över vad ni ska säga [till ert försvar]. Säg i stället det som ges er i den stunden, för det är inte ni som då talar, utan den helige Ande.
Be att det inte sker på vintern.
Om någon då säger till er: 'Här är den Smorde (Messias, Kristus),' eller: 'Där är han,' så tro det inte.
Var ständigt på er vakt! Jag har sagt er allt i förväg."
På samma sätt, när ni ser allt detta hända [alla dessa tecken beskrivna i Mark 13] kan ni veta att han är nära, att han står precis vid dörren [redo att komma].
Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Detta släkte (denna generation; detta folk) ska inte förgå (dö) förrän allt detta händer.
Annars kan han komma plötsligt och finna att ni sover.
Vad jag säger till er säger jag till alla: Vaka (var uppmärksamma, aktiva, alerta)!"
Jag säger er sanningen, överallt i världen där evangeliet predikas, där ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
Han skickade i väg två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå in i staden [Jerusalem]! Där ska en man som bär en vattenkruka möta er, följ honom! [Detta måste varit ett tydligt tecken eftersom det var kvinnornas uppgift att bära vattenkrukor; män bar vinsäckar.]
Då ska han visa er ett stort rum på överningen, möblerat och redo. [Sofforna vid borden var redan bäddade och i ordning för gästerna att lägga sig ned på.] Förbered [måltiden] för oss där."
Medan de låg till bords och åt, sade Jesus: "Jag säger er sanningen, en av er ska utlämna (förråda) mig, en som äter med mig."
Jag säger er sanningen, jag ska inte dricka frukten från vinstocken, förrän den dag då jag dricker det på nytt (ett nytt sätt, med en ny kvalitet) i Guds kungarike."
Men efter min uppståndelse ska jag gå före er till Galileen."
Jesus sade till honom: "Jag säger sanningen till dig, denna natt innan en [enda] tupp har galt två gånger [som en varning på vad som håller på att ske] kommer du att ha förnekat mig tre gånger."
Men Petrus försäkrade med eftertryck (med många ord och upprepade gånger): "Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig, nej aldrig, förneka dig!" Samma sak sade också alla de andra lärjungarna.
Han sade: "Abba (pappa)! Fader! Allt är möjligt (alla saker är möjliga) för dig: Ta bort denna bägare från mig, men inte vad jag vill (önskar), utan vad du vill." ["Abba" betyder pappa på arameiska, som var det språk Jesus och hans lärjungar talade till vardags. De första ord ett litet barn lär sig säga är "abba" – pappa, och "imma" – mamma. Uttrycket "Abba Fader" visar på den öppenhet och nära familjerelation som råder i bönen. "Bägare" visar här på en uppmätt del av lidande, se även er='22' data-verse='42' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 22:42.]
Dag efter dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig! Men [detta hände för att] Skrifterna skulle uppfyllas."
Då reste sig översteprästen upp ibland dem och frågade Jesus: "Ska du inte svara på deras vittnesmål mot dig?"
Men Jesus var tyst och svarade inte. [Han uppfyllde profetian från Jes 53:7.] Då frågade översteprästen honom: "Är du den Smorde (Messias, Kristus), den Välsignades son."
Ni har nu själva hört hädelsen. Vad är ert beslut?"
    Alla de [som var samlade i Stora rådet] dömde honom skyldig till döden.
När hon fick se Petrus sitta där och värma sig tittade hon noga på honom och sade: "Du var också med den där nasarén, Jesus."
Men han förnekade och sade: "Jag vet inte och förstår inte vad du pratar om!" Sedan gick han ut på den yttre gården. [Petrus går undan från skenet från elden som hade avslöjat hans identitet för en av tjänsteflickorna.] Då gol tuppen.
Petrus förnekade det på nytt (upprepade gånger).
    En stund senare [en timme, se er='22' data-verse='59' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 22:59] kom de som stod där [vid porten] fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem, du är ju från Galileen!" [Uppe i Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja, se er='26' data-verse='73' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 26:73.]
Pilatus frågade honom: "Du är alltså judarnas kung?" Jesus svarade: "Du själv säger det (det är dina ord, inte mina)."
Pilatus frågade honom igen: "Har du inget att säga? Du hör ju hur mycket de anklagar dig!"
Så Pilatus frågade dem: "Vill ni att jag ska frige judarnas kung?"
Men gå och säg till hans lärjungar och [särskilt] Petrus: 'Jesus går före er till Galileen, där ska ni få se honom, precis som han har sagt till er.' " [Petrus hade förnekat Jesus och avsagt sig lärjungaskapet, se er='14' data-verse='72' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 14:72. Nu får han en särskild hälsning och uppmuntran att få möta den uppståndne Jesus.]

Lukasevangeliet (27)

Efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början, har jag beslutat mig för att på ett detaljerat och strukturerat sätt skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos [som betyder "den som älskar Gud" eller "älskad av Gud"],
Men ängeln sa:
"Var inte rädd, Sakarias,
    för din bön har blivit hörd.
Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig,
    och du ska ge honom namnet Johannes.
    [Namnet Johannes betyder 'Gud ger favör', 'Jahve visar nåd'.]
Du ska bli innerligt glad, ja,
    och många ska jubla i glädje över hans födelse,
Ängeln svarade honom och sade: "Jag är Gabriel. Jag står inför Gud (i hans närvaro). [Det är hans uppdrag!] Jag har blivit sänd att berätta för dig detta glada budskap.
Han kom in och sade till henne: "Gläd dig, du benådade (som blivit utvald, fått Guds välvilja och favör över ditt liv). Herren är med dig."
Ängeln svarade och sade till henne: "Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska överskugga dig (vila över dig som ett moln, gammaltestamentlig bild av Guds närvaro). Därför ska det heliga (avskilda, speciella) barnet kallas Guds Son.
Se, din släkting Elisabet [kanske kusin] väntar barn trots sin höga ålder. Hon som man har kallat den barnlösa är nu gravid i sjätte månaden.
Då sade Maria: "Se, jag är Herrens tjänarinna, låt detta hända mig enligt dina ord." Sedan lämnade ängeln henne.
Hon ropade ut med hög röst (ett emotionellt utrop) och sade [sedan, när hon samlat sig]:
"Du är välsignad (lycklig, avundsvärd) framför alla andra kvinnor, [du har fått ett unikt privilegium]
    och välsignat är det barn du bär inom dig.
Se, på en gång när mina öron hörde ljudet av din hälsning,
    sparkade barnet till av jublande glädje i min mage.
Då sade de till henne: "Men ingen av era släktingar har det namnet."
Och du, lilla barn [min älskade Johannes], ska kallas den Högstes profet,
    för du ska gå före Herren och förbereda vägar för honom [er='3' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mal 3:1],
men ängeln sade till dem:
"Var inte rädda! Se, jag har goda nyheter om en stor glädje som gäller hela folket.
För i dag [nu denna natt] har en Frälsare (Befriare) blivit född åt er i Davids stad [Betlehem, se er='' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 4], han [som] är den Smorde (Messias, Kristus), Herren. [Frälsare, gr. Soter, kommer från verbet sozo som beskriver en som räddar, helar och befriar. Titeln används första gången i er='1' data-verse='47' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 1:47, och då om Herren. Här beskrivs hur Jesus har egenskaper som bara tillhör Gud.]
Detta ska vara tecknet för er [det sätt som ni känner igen honom på]: Ni ska finna ett nyfött barn (gr. brephos) [jmf er='2' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 2:11], som har lindats i tygremsor [av linne] och ligger i en krubba."
"Härskare, nu låter du din tjänare gå bort i frid,
    i enlighet med ditt ord (som du har lovat).
För mina ögon har sett din frälsning
ett ljus till uppenbarelse för hedningarna
    och till härlighet för ditt folk Israel." [På ett tydligt sätt illustrerar den gamle juden Symeon den frälsning Gud har berett åt sitt folk, se er='4' data-verse='22' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 4:22. Jesus läggs bokstavligen i det judiska folkets famn när Symeon tar honom i sina armar, se er='' data-verse='28' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 28.]
Detta för att det ska uppenbaras
    vad många människor tänker i sina hjärtan.
Också genom din själ ska det gå ett svärd." [Guds ord är som ett svärd, se er='4' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Heb 4:12. Den sista delen handlar om den smärta Maria också kommer att gå igenom när Jesus ska dö på korset.]
När de [Josef och Maria] såg honom blev de helt förvånade (bestörta, halvt från vettet). Hans mor sade till honom: "Mitt barn (ordet för barn fokuserar på att man tillhör familjen), varför har du behandlat oss så här? Ser du inte hur din far och jag har plågats (pinats, gått igenom helveteskval) när vi letat efter dig överallt."
Johannes sade nu till folkskarorna [sadduerna och fariséerna, se er='3' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 3:7] som kom i en stadig ström [från byar och städer] för att bli döpta av honom: "Ni giftormsyngel, vem har i hemlighet intalat er att ni kan undfly den kommande straffdomen [Guds vrede mot synden]?
Bär (producera) därför [sådana] frukter som tillhör (är värdiga; överensstämmer med) omvändelsen (det förändrade tänkesättet) [er='26' data-verse='20' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 26:20]. Och börja inte säga inom (till) er själva [sätt inte igång att försvara er genom att tänka]: 'Vi har Abraham till far.' För jag säger er att av dessa stenar kan Gud uppväcka (resa upp) barn åt Abraham.
Han svarade: "Ta inte ut mer [skatt, tull] än vad som är fastställt [av de romerska myndigheterna]."[Indrivningen av tullar och skatter från Roms provinser arrenderades ut till privatpersoner vid den här tiden. Dessa kallades "publicanus", och därifrån kommer det svenska ordet "publikan". Det var inte ovanligt att dessa tog ut extra avgifter som hamnade i den egna fickan, se er='19' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 19:8. Det tillsammans med att de allierat sig med ockupationsmakten gjorde att de hade dåligt rykte och var illa omtyckta av folket.]
De som var soldater frågade också honom: "Vad ska vi göra?" Han svarade: "Tvinga inte till er pengar från någon med våld (ordagrant 'skaka någon') eller genom falska anklagelser. Var nöjda med er lön."
Men Johannes svarade dem alla: "Jag döper er med vatten, men det kommer en som är större (mäktigare, starkare) än jag, och jag är inte ens värdig att knyta upp remmarna på hans sandaler. Han ska döpa er med den helige Ande och med eld.
och den helige Ande sänkte sig ner över honom i form av en duva, och från himlen hördes en röst: "Du är min son, min älskade! Du är min stora glädje (i dig har jag stort behag)."
Han sade till Jesus: "Jag ska ge dig all denna makt (auktoritet) och härlighet, för den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill.
Om du tillber mig [bara en gång] ska allt detta bli ditt." [Djävulen erbjuder en genväg, utan döden och lidandet på korset, till att bli den Messias som ska regera på jorden.]
Då sade Jesus till honom:
"Det står skrivet [er='6' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 6:13]: Du ska tillbe Herren din Gud, bara honom ska du tjäna."
och de ska lyfta upp dig på sina händer så att din fot inte stöter emot någon sten."
Jesus svarade och sade till honom:
"Det är sagt [Skriften säger i 5 Mos 6:16]: Du ska inte pröva (fresta) Herren din Gud."
Då började han tala och sade till dem: "I dag [er='6' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 6:2] har detta skriftställe gått i uppfyllelse medan ni hörde det läsas, och är nu uppfyllt."
Då sade han till dem: "Helt säkert (utan tvekan) kommer ni citera detta ordspråk mot mig: 'Läkare bota dig själv,' och säga: 'Vi har hört vad du gjorde i Kapernaum [den stad i Galilén där Jesus bodde och verkade], gör det också nu här i din hemstad [här i Nasaret]!' "
Sedan sade [tillade] han: "Jag säger er sanningen, ingen profet blir väl mottagen (respekterad) i sin hemstad (sitt eget land). [Jesus ger nu två exempel från Gamla testamentet där de stora profeterna Elia och Elisa betjänar hedningar och inte sina egna landsmän, israeliterna.]

[Exempel 1 – Elia och änkan i Sarefat, se er='17' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='24' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kung 17:8–24:]
Det jag säger är sant, det fanns många änkor i [hans hemland] Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet.
"Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är, Guds helige."
Från många for det också ut demoner, som skrek: "Du är Guds Son." Han förbjöd dem (gav dem en sträng tillsägelse) och tillät dem inte att säga något, eftersom de visste att han var den Smorde (Messias, Kristus). [Jesus vill inte bli hyllad på detta sätt.]
När han hade slutat tala, sade han till Simon: "Lägg ut på djupt vatten och sänk ner era nät för fångst där."
Då svarade Simon: "Mästare, vi har arbetat hårt hela natten utan att ha fått något, men eftersom du säger det så ska jag sänka ner näten."
Jesus förbjöd honom att tala om det för någon [som han skulle möta på vägen till templet i Jerusalem] och sade: "Gå och visa dig för prästen och ge det offer för din rening som Mose har bestämt [er='14' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='32' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 14:1–32]. Det blir ett vittnesbörd för dem." [Markus berättar hur mannen inte lydde Jesu uppmaning, se er='1' data-verse='45' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 1:45.]
När han såg deras tro [både hos den sjuke mannen och hans fyra vänner] sade han: "Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder."
Men Jesus visste deras tankar (och inre resonemang) och sade till dem: "Vad är det ni tänker i era hjärtan?
Vilket är lättast, att säga: 'Du har fått förlåtelse för dina synder', eller: 'Stå upp och gå'?
Men för att ni ska veta att Människosonen har makt (auktoritet) här på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – så sade han sedan till den lame – "Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!" [Mitt i svaret till de skriftlärda riktar sig Jesus sig till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!]
Sedan sade han till dem [alla som var samlade där i synagogan, men främst de skriftlärda och fariséerna]:
"Jag vill ställa en fråga till er: Är det tillåtet att göra gott på sabbaten,
    eller ont,
att rädda liv,
    eller att utsläcka liv?"
Han såg sig omkring på dem alla (förde blicken från ena sidan till den andra sidan) och sade sedan till mannen: "Räck ut din hand." Han gjorde det, och hans hand blev helt återställd.
Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni [mina lärjungar] när människor hatar (föraktar, avskyr) er,
    och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt, på grund av Människosonen.
    
Gläd er på den dagen och dansa av glädje (en överväldigande glädje som gör att det inte går att sitta still),
    
    för er lön i himlen är stor. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna.
[Motsatsen till välsignelse är ofta förbannelse, men här ser vi Jesu medlidande och kärlek när han uttrycker sin förtvivlan i fyra parallella verop.]
Men ve er [uttryck för intensiv förtvivlan] ni som är rika (nu lever i materiellt överflöd),
    för ni har redan fått er tröst (hjälp, uppmuntran, befrielse).
[Ordet paraklesis används här och är samma ord som beskriver den helige Ande. Den som satt sin tillit till pengar söker sin tröst och hjälp från världens ande i stället för Guds ande.]
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan] ni som är mätta nu,
    för ni ska hungra. Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan] ni som skrattar nu,
    för ni ska sörja och gråta.
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], när alla (kategorier av) människor talar väl om er,
    för på samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna."
[I er='' data-verse='27' data-chapterend='' data-verseend='28' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 27–28 ges fyra parallella synonyma bud: att älska, göra gott, välsigna och be för dem som hatar dig. Det är tydligt att kärleken inte är en känsla utan ett viljebeslut som tar sig uttryck i konkreta handlingar.] "Men till er som lyssnar [kontinuerligt på mig] säger jag:
Älska era fiender [visa alltid dem som är öppet fientliga osjälvisk och utgivande kärlek],
    gör gott mot dem som hatar er [behandla dem alltid väl, se er='5' data-verse='44' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:44].
Välsigna (tala väl om) dem som förbannar [uttrycker avsky genom att nedkalla en dom över] er
    och be för dem som skymfar (hotar, förorättar; falskt anklagar) er.
    [Ordagrant: 'be runtomkring dem', dvs. omringa dem med bön så de inte utför sina hot utan omvänder sig.]
[Jesus ger i er='' data-verse='29' data-chapterend='' data-verseend='30' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 29–30 fyra praktiska exempel på hur man kan visa sin fiende osjälvisk och utgivande kärlek. De fyra punkterna är väl strukturerade där ett verb som beskriver en ond handling följs av den troendes respons. Genom alla tider har 'fäkta eller fly' gällt i mötet med sin fiende. Här visar Jesus på en ny väg: Stå kvar och gör fienden förundrad! Se även er='12' data-verse='20' data-chapterend='' data-verseend='21' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 12:20–21.]
Slår någon dig [föraktfullt] på ena kinden,
    [så] vänd (håll) också fram den andra.
[I er='5' data-verse='39' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:39 står det att det är den 'högra kinden'. Det är nästintill omöjligt för en högerhänt person att framifrån slå någon på den högra kinden med ett knytnävsslag. Man kan bara slå den andres vänstra kind. Detta antyder att det troligen inte är ett vanligt knytnävsslag som avses, utan ett föraktfullt slag med ovansidan av en öppen högerhand mot någons högra kind.]Och tar någon ifrån dig manteln [ytterklädnaden],
    [så] hindra honom inte från att ta underskjortan (tunikan) också. [Klä av dig helt naken!]
[Om man inte kunde betala tillbaka ett lån kunde manteln tas som pant, men måste lämnas tillbaka före solnedgången, se er='22' data-verse='26' data-chapterend='' data-verseend='27' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 22:26–27. Att då inte bara ge ifrån sig manteln utan också börja ta av sig sina underkläder där i rätten skulle förvåna. Nakenhet var tabu inom judendomen och skammen föll mindre på den som var naken än på dem som såg den eller var orsak till den, se er='9' data-verse='20' data-chapterend='' data-verseend='27' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 9:20–27.]
[Denna vers har kommit att kallas "den gyllene regeln", men Jesus var inte den förste att formulera en sådan tanke. De som lyssnade till Jesus måste ha känt till den store rabbinen Hillel som många år tidigare hade sammanfattat Mose undervisning med orden: "Gör inte mot din nästa vad du själv hatar. Detta är hela Torah – resten är kommentarer." Jesu uppmaning innehöll inte något förbud. Det är stor skillnad mellan att undvika att göra ont och att aktivt sätta sig in i en annan människas situation och göra gott! Den gyllene regeln tvingar oss att ställa frågan: "Hur skulle jag själv vilja bli bemött i min medmänniskas ställe?"] "Det ni vill att andra ska göra för er,
    det ska ni göra för dem.
[Ordagrant: "Och precis som ni vill/önskar att människorna skulle göra för er, gör så för dem." Med tre exempel (att älska, göra gott och ge lån) utvecklar nu Jesus denna gyllene regel i er='' data-verse='32' data-chapterend='' data-verseend='24' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 32–24. Det är inte svårt att vara vänlig och generös mot den som behandlar dig på samma sätt. Jesus visar på ett annat tillvägagångssätt som är helt i linje med Guds vilja och som han rikligen belönar, se er='' data-verse='35' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 35 som också inleds med att upprepa dessa tre nyckelord.] Anta att ni [bara] älskar dem som älskar er,
    förväntar ni er ett tack [belöning från Gud, se er='5' data-verse='46' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:46] för det?
    Även syndare älskar ju dem som älskar dem.
Anta att ni [bara] gör gott mot dem som gör gott mot er,
    förväntar ni er ett tack [belöning från Gud, se er='5' data-verse='46' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:46] för det?
    Även syndare gör ju så.
Anta att ni [bara] ger lån [med ränta] till dem som ni räknar med att få tillbaka från,
    förväntar ni er ett tack [belöning från Gud, se er='5' data-verse='46' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:46] för det?
    Även syndare lånar ju ut till syndare och räknar med att få tillbaka samma [överenskomna] belopp.
Nej, älska [istället] era fiender (de fientliga)
    och gör gott
    och ge lån utan att förvänta er (hoppas på) [att få] något tillbaka
    [utan att misströsta om någon eller känna förtvivlan över hur låntagaren hanterar hjälpen].
Då ska er lön (betalning för tjänsten; er gudomliga kompensation) bli stor, och ni ska bli den Högstes söner,
för han är god (nådig, välvillig, vänlig) mot de otacksamma och onda (de moraliskt fördärvade) [som orsakar bedrövelse, förargelse, problem och smärta].
Var barmhärtiga (medkännande, medlidande),
    precis som er Fader är barmhärtig.
Ge [gör det till en vana att vara generös],
    så ska ni(så ska man ge åt er).
Ett gott (generöst) mått, [väl] packat,
    skakat och rågat (överflödande)
    ska man lägga (ge) i er famn [mantel].
För med det mått ni mäter [brukar använda],
    ska det [också] mätas upp åt er." [På marknaden hälldes vetet i ett mått som man sedan skakade för att jämna till. Om försäljaren var generös fyllde han sedan på måttet ännu mer så att det flödade över. Köparen kunde använda sin "famn" (den övre delen av sin mantel) där det vida tyget naturligt formats som en urgröpt ficka med hjälp av bältet.]
[På tal om blindhet:]
Varför ser du flisan (stickan, sågspånet, kornet) i din broders öga,
    utan att ens fundera på (vara medveten om) bjälken i ditt eget öga?
Hur kan du säga till din broder:
    'Broder, låt mig ta bort flisan (stickan, sågspånet, kornet) från ditt öga',
    när du själv inte ser bjälken i ditt eget öga?
Du hycklare [som inte lever som du lär utan "dömer under en teatermask" (gr. hypokrites, från hypo – under och krino – att döma/särskilja) dvs. agerar skenheligt]!
Ta först bort bjälken ur ditt eget öga,
    sedan kan du se klart och ta bort flisan ur din broders öga. [Denna liknelse hör ihop med den förra, både flisan och bjälken är orsaken till blindhet. Den som kontrollerar någon annans syn måste själv ha bättre syn än den som han ska hjälpa. Den som tar bort en flisa, måste själv ha tagit bort bjälken från sitt eget öga. Innan du dömer/bedömer någon annan, rannsaka dig själv först. En ledare måste ha större andlig klarsyn än sina elever. Han måste själv praktisera de sanningar han lär ut.]
Den (var och en) som kommer till mig och hör [aktivt lyssnar till] mina ord och gör [aktivt handlar] efter dem, jag ska visa er [i följande illustration] vem han är lik:
Därför ansåg jag mig inte heller värdig att själv komma till dig. Men säg bara ett ord så blir min tjänare (pojke) frisk.
När Jesus hörde detta förundrades han över honom (Jesus blir förvånad och överraskad) och sade till folket som följde honom: "Jag säger er, inte ens i hela Israel har jag sett en sådan stor tro."
Sedan gick han fram och rörde vid båren, och de som bar den stannade. Jesus sade: "Unge man, jag säger till dig: Res dig upp på en gång!"
Han kallade till sig två av dem och skickade dem till Herren för att fråga: "Är du den som ska komma, eller ska vi [fortsätta att] vänta på någon annan?"
Männen sökte upp Jesus och sade: "Johannes Döparen har skickat oss till dig för att fråga om du är den som ska komma eller om vi ska vänta på någon annan."
Vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er, och ännu mer än en profet (mer speciell, mer betydelsefull).
Det är om honom det står skrivet [er='3' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mal 3:1]: 'Se, jag sänder ut min budbärare framför dig, han ska bereda vägen för dig.'
Jag säger er: Bland dem som är födda av kvinnor finns ingen som är större än Johannes, ändå är den minste i Guds rike större än han." [En ny era med församlingens tidsålder är på väg att bryta fram. I Guds rike har nu den minste fått större privilegier än den store förelöparen Johannes Döparen.]
De är som småbarn som sitter på torgen (samlingsplatserna) och ropar till sina kamrater:
'Vi har spelat flöjt för er [lekt bröllop],
    och ni har inte dansat.
Vi har sörjt [lekt begravning],
    och ni har inte jämrat er (slagit handen mot bröstet för att visa sorg).' [Människans onda natur blir aldrig nöjd – hon vill att Gud ska dansa efter hennes pipa, rätta sig efter hennes nycker.]
Då sade Jesus till honom: "Simon, jag har något att säga dig."
    Han svarade: "Mästare (Lärare), säg det."
Sedan vände han sig mot kvinnan, och sade till Simon:
"Ser du den här kvinnan?
Du gav mig inte vatten till mina fötter när jag kom in i ditt hus,
    men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.
Det är därför som jag säger dig att alla hennes många synder är förlåtna. Hennes stora kärlek visar det. Men den som har fått lite förlåtet älskar lite."
Sedan sade han till henne: "Dina synder är förlåtna."
Han sade till kvinnan: "Din tro har frälst (räddat, helat, upprättat) dig. Gå i frid!" [Det är inte på grund av att hon tjänat Jesus och tvättat hans fötter och smort dem som hennes synder blir förlåtna; det är på grund av hennes tro på Jesus. Hon visar stor kärlek i tacksamhet för att han har förlåtit alla hennes synder.]
Han sade: "Ni har fått gåvan att lära känna (att få en personlig erfarenhet av och en klarare förståelse av) Guds kungarikes mysterier (hemligheter, dolda planer), men för andra är de i liknelser. Detta är för att [er='6' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 6:9 ska bli uppfyllt]: De ska inte se, fast de ser, och inte förstå, fast de hör."
Då sade man till honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig."
Han frågade lärjungarna: "Var är er tro?"
    Förskräckta men också förundrade (förvånade, chockade) sade de till varandra: "Vem är han som till och med befaller vindarna och vattnet, och de lyder honom?"
När han såg Jesus vrålade han genomträngande, föll ner inför honom och ropade med hög röst: "Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag ber dig, plåga mig inte!" [Frasen är ordagrant "vad har jag med dig att göra", och kan betyda "lämna mig ifred" eller "bry dig inte om mig."]
Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?"
    Han svarade: "Legion", för många demoner hade farit in i honom. ["Legion" betyder tusental och är ett latinskt låneord för en stor armé. En romersk legion bestod av över 6 000 män. Termen antyder både att mannen hade ett stort antal demoner och att deras natur var våldsam och krigisk.]
"Gå tillbaka hem [till ditt hus, din familj, dina släktingar och dina landsmän] och berätta för dem allt vad Gud har gjort med dig." Han gick därifrån och berättade för hela staden vad Jesus hade gjort för honom.
Jesus [stannade och] frågade: "Vem var det som rörde vid mig?"
    [Flera av dem omkring honom svarade förmodligen: "Det var inte jag."] När alla förnekade det, sade Petrus: "Mästare, [vem rörde inte vid dig,] folkmassan är omkring dig och trycker på från alla sidor."
Jesus sade till henne: "Min dotter, din tro har frälst (räddat, befriat) dig. Gå i frid." [Detta är enda tillfället i evangelierna där Jesus tilltalar någon "dotter". De kärleksfulla orden lugnar kvinnans rädsla som beskrivs mer i detalj i er='5' data-verse='33' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 5:33.]
Medan Jesus fortfarande talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter har dött. Varför fortsätter du besvära Läraren?"
Om man inte tar emot er, lämna den staden och skaka av dammet från era fötter. Det blir ett vittnesbörd mot dem." [Enligt judisk sed skakade man dammet av sina fötter efter att ha gått igenom ett hedniskt område för att visa att man inte ville ha något med dem att göra. Här blir symboliken att den judiska stad som inte ville veta av lärjungarna inte är bättre än en hednisk stad. Denna uppmaning från Jesus praktiseras även senare, se er='13' data-verse='51' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 13:51; er='18' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>18:6.]
Men han sade till dem: "Ge dem ni att äta."
    De svarade: "Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar – om vi nu inte skall gå och köpa mat åt allt det här folket?"
Då frågade han dem: "Men vem säger ni att jag är?"
    Petrus svarade: "Du är den Smorde (Messias, Kristus)."
Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se Guds rike." [Möjliga förklaringar på denna vers är att det syftar på pingstdagen, då den helige Ande blev utgjuten. Troligast är dock att det är en förutsägelse av nästa händelse en vecka senare, då tre av lärjungarna får se en glimt av Jesus i hans härlighet i hans rike, se er='9' data-verse='28' data-chapterend='' data-verseend='36' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 9:28–36. Det kan knappast vara en förutsägelse om Jesu andra tillkommelse, eftersom Jesus aldrig gjorde anspråk på att veta tiden för detta, se er='24' data-verse='36' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 24:36. Vid himmelsfärden pressade lärjungarna honom på svar när han skulle upprätta riket, men Jesus bad dem att hellre fokusera på att vara använda här och nu, se er='1' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='8' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 1:6–8.]
När männen var på väg att skiljas från honom sade Petrus till Jesus: "Mästare, det är ljuvligt för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han sade. [Även om denna händelse förmodligen äger rum på våren gör Petrus kopplingar till Lövhyddohögtiden, Sukkot, som firas på hösten. Man bygger då hyddor med tak av löv under bar himmel för att minnas israeliternas ökenvandring efter deras uttåg/exodus ur Egypten. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också både med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern, se er='3' data-verse='21' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 3:21. Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under Sukkot, se t.ex. er='7' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 7:2, er='7' data-verse='27' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>27, er='7' data-verse='31' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>31, er='7' data-verse='40' data-chapterend='' data-verseend='42' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>40–42.]
Då ropade en man ur folkhopen: "Mästare, jag bönfaller dig, kom och se min son. Han är mitt enda barn! [Ordet för se är en medicinsk term för att undersöka, ordet för bönfaller är deomai som är ett starkt ord som uttrycker en bön för ett stort behov.]
Jag bad dina lärjungar att de skulle driva ut den, men de kunde inte."
Jesus svarade: "Ni släkte utan tro (en generation som inte vill tro) som är helt fördärvat! [Det är inte otroligt att associationerna går till israeliterna som vandrade i öknen och tappade tron och i stället tillbad guldkalven då Mose gick upp på berget Sinai.] Hur länge ska jag vara kvar hos er? Hur ska jag stå ut med er?"
"Hör nu vad jag säger (ordagrant 'lägg dessa ord i era öron', glöm inte dessa ord, lyssna noga nu): Människosonen kommer att utlämnas i människors händer."
och sade till dem: "Den som välkomnar det här barnet i mitt namn välkomnar mig. Den som välkomnar mig välkomnar honom som har sänt mig. För den som är minst bland er alla, han är [den som verkligen är] stor." [Det grekiska ordet paidion beskriver ett mindre barn upp till skolåldern. Jesus befinner sig i Petrus hus i Kapernaum, se er='9' data-verse='33' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 9:33, så det är inte otroligt att det är Petrus barn som Jesus tar fram för att på ett illustrativt sätt undervisa om ödmjukhet.]
[Johannes, den yngste lärjungen, kommer ihåg ett tillfälle då de försökt stoppa en man som inte gjorde saker på exakt samma sätt som de. Hade de varit för kritiska när de fördömt honom?] Johannes sade till honom: "Mästare, vi såg en man som inte följer oss driva ut demoner i ditt namn, och vi förbjöd (hindrade) honom gång på gång eftersom han inte var med oss (en av dina lärjungar)."
Men Jesus sade: "Sluta att hindra honom. Den som inte är mot er är för er."
Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem,
[Jesus håller på att välja ut sjuttio lärjungar som ska förbereda vägen för honom och bota sjuka och berätta att Guds rike är nära, se er='10' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='20' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 10:1–20. Jesus är tre månader från sin död och det här missionsuppdraget kommer att kräva fullständig överlåtenhet. Nedan följer tre exempel på kandidater, där den första och den siste anmäler sig frivilligt, och Jesus måste pröva äktheten i deras överlåtenhet. På samma sätt som Elisa var tvungen att verkligen sätta Guds rike främst för att vara med Elia och ta del av den dubbla välsignelsen, kräver Jesus att hans blivande lärjungar sätter lärjungaskapet främst.]

1) Materiell försakelse

Medan de gick längs med vägen [mot Jerusalem], sade en man till honom: "Herre, jag vill följa dig vart du än går."
Då sade Jesus: "Låt de döda begrava sina döda, men gå du och förkunna Guds rike." [Den judiska begravningen skedde i två steg. Så fort som möjligt, helst samma dag, begravdes den döde i en gravkammare. Familjen höll sedan en sju dagars sorgeperiod, följt av trettio dagar av mindre intensiv sorg. Inte förrän ett år senare ansvarade äldste sonen för att flytta benen till en s.k. benkista. Det är ytterst osannolikt att Jesus skulle träffat på den här äldste sonen de få timmarna innan hans far var begravd, i stället är det någon gång efter den första begravningen. Vad mannen egentligen säger är att han ber om uppskov på kanske upp till elva månader innan han tänker följa Jesus. Då är det försent, Jesus är redan uppstånden och det här missionsuppdraget avslutat.]
En annan man sade: "Herre, jag vill följa dig, men låt mig först ta farväl av dem där hemma."
Gå! Se, jag sänder (gr. apostello) er som lamm mitt in bland vargar.
Om där bor en fridens man ska er frid vila över honom, annars ska den återvända till er.
När ni kommer till en stad där man tar emot er, ät då det som sätts fram [utan att oroa er för om maten förberetts enligt fariséernas alla renhetslagar, se er='7' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 7:18].
Bota de sjuka som finns där [i staden] och säg till folket: 'Guds rike är nära er.' [Guds rike beskriver Guds kungavälde som inte är begränsat till en plats, utan är överallt där kungens befallningar råder. Jesus, konungen, och hans rike är nära när hans vilja sker. Rent fysiskt var han också nära och skulle snart komma in till staden, se er='10' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 10:1.]
Men om ni kommer till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg:
'Även dammet från er stad som kommit på våra fötter borstar vi av för att vittna mot er. Men ni ska veta det att Guds rike är nära.'
Jag säger er [mina lärjungar]: Sodom ska på den dagen få det lindrigare än den staden. [Sodom var känd för sin synd, er='19' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='29' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 19:1–29. För den stad, som inte tar emot ett av dessa trettiofem par som sändes ut, väntar en större dom vid tidsålderns slut, se er='10' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 10:15.]
Ve dig [uttryck för intensiv förtvivlan], Korasin!
    [Judisk stad på västra sidan om Galileiska sjön.]
Ve dig, Betsaida!
    [Judisk stad längs med den norra kusten av Galileiska sjön.]
För om de kraftgärningar (mirakler, mäktiga under) som har gjorts hos er hade blivit gjorda i Tyros och Sidon [två hedniska städer i Fenikien vid Medelhavet], skulle de för länge sedan ha omvänt sig och suttit i säck och aska.
Men [de hedniska städerna] Tyros och Sidon ska få det lindrigare vid domen än ni [judiska städer Korasin och Betsaida].
Och du, Kapernaum [den stad Jesus hade verkat mest i], du tror väl inte att du ska bli upphöjd till himmelen? Nej, du ska kastas ner i dödsriket (Hades).
Den som lyssnar till er [mina lärjungar som jag sänder ut till städerna],
    lyssnar till mig.
Den som förkastar er,
    förkastar mig.
Den som förkastar mig
    förkastar den som sänt mig [Gud själv]."
De sjuttio återvände glada och berättade: "Herre, till och med demonerna lyder oss i ditt namn."
Se, jag har gett er auktoritet att trampa på ormar och skorpioner, och auktoritet över all fiendens styrka. Ingenting ska på något sätt kunna skada er.
Men [även om det är stort och fantastiskt], gläd er inte över att andarna lyder er, utan [gläd er i stället desto mer] över att era namn är skrivna (upptecknade, ingraverade) i himlen."
I samma stund fylldes Jesus med jublande glädje i den helige Ande och sade [bedjande]:
"Jag prisar dig Fader, himlens och jordens Herre,
    för att du har dolt detta för de lärda och kloka
    och uppenbarat det för spädbarn (okunniga, hjälplösa, som inte kan tala än).
Ja, Fader, så har du bestämt.
Jag säger er: många profeter och kungar längtade efter att få se och höra vad ni ser och hör [just nu], men fick inte se och höra det."
Han svarade [genom att citera er='6' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 6:5 och er='19' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 19:18]:
"Du ska älska [osjälviskt och utgivande] Herren din Gud,
    av hela ditt hjärta,
    av hela din själ,
    av hela din kraft
    
    och av hela ditt förstånd (intellekt – gr. dianoia);
och din nästa (din medmänniska) som dig själv."
Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: 'Sköt om honom, och alla ytterligare utgifter betalar jag dig när jag kommer tillbaka.' [Två denarer motsvarade två dagslöner, vilket räckte för två månaders vistelse för en person på ett värdshus.]
Vem av dessa tre har enligt din mening visat sig vara en verklig medmänniska?"
Han [den skriftlärde, se er='' data-verse='25' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 25] svarade: "Den som visade barmhärtighet (nåd) mot honom."
    Då sade Jesus till honom: "Gå och gör likadant (agera på samma sätt)."
Men Marta var distraherad (stressad, hennes uppmärksamhet drogs åt olika håll) av allt som skulle ordnas [gr. poly diakonia – ordagrant "mycket tjänande"]. Hon gick fram [avbröt Jesu undervisning] och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam att ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa mig." [Hon förväntar sig att Jesus ska säga till Maria att hjälpa till, och det gör troligen alla andra där också; det var ju kvinnans roll att ordna med maten. För Marta var det viktigare att tjäna Jesus än att lyssna på honom.]
Då sade han till dem: "När ni ber (vill be, ska be), säg så här:
-er_ornament.png>
'Fader [gr. pater, den bokstavliga innebörden av roten pa är någon som ger näring, beskyddar och uppehåller]!
    Låt ditt namn bli helgat (helgat vare ditt namn). [er='4' data-verse='39' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 4:39]
    Låt ditt rike komma (kom/etablera – ditt kungarike)!
Sedan sade han till dem [och Jesus fortsätter nu att undervisa om bön genom att ge två liknelser]:

Liknelse 1 – Bulta på en väns dörr

"Anta att någon av er har en vän, och ni går till honom mitt i natten och säger till honom: 'Kära vän, kan du låna mig tre bröd [limpor],
Då kanske han där inne svarar: 'Lämna mig i fred. Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.'
Jag säger er, även om han där inne inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den som frågar är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver.
Därför säger jag er:
Be [fråga gång på gång], så ska det ges åt (tilldelas) er.
    Sök [leta och undersök gång på gång], så ska ni finna.
Bulta [knacka gång på gång], så ska det öppnas för er.
"Finns det någon far bland er som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk,
Om nu ni som är onda [ni som började under ondskan – den syndfulla naturen – medvetet] har sett till att ge era barn goda gåvor – hur mycket mer ska då inte er Fader i (utifrån; som är från) himlen [dvs. er himmelske Fader] ge den helige Ande åt dem som frågar [och fortsätter att fråga] honom?"
Om jag nu driver ut demoner med Beelsebul, med vems hjälp driverera söner ut dem? De ska bli era domare.
Men om det är med Guds finger (kraft) som jag driver ut demonerna, då är Guds kungarike redan här. [När de anklagade Jesus för att använda satanisk kraft innebar det att de också anklagade sina 'egna söner' – sina egna landsmän. Alla Jesu lärjungar var ju judar. Det kan vara så att översteprästen Skevas är en av dem som Jesus talar med här, och då syftar han på Skevas sju söner som sysslade med exorcism och ockulta besvärjelser, se er='19' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='16' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 19:13–16.]
När Jesus sade detta ropade en kvinna i folkskaran: "Lycklig är den kvinna som har fött dig och fått amma dig!" [Ordagrant "saligt är det moderliv som burit dig och de bröst du har diat."]
Kroppens lampa är ögat. [Ögat är ofta en bild på hjärtat.] När ditt öga är friskt (ogrumlat, fokuserat) får också hela din kropp ljus, men när det är fördärvat är det också mörkt i din kropp. [Om en människa har äkta och rena motiv kommer hon att se Jesus och hela livet flödar av Guds ljus, annars bländar Jesu ljus och renhet.]
Se därför till att ljusskenet i dig inte är mörker.
Om hela din kropp har ljus och ingen del är mörk, då blir den helt upplyst, som när lampans sken ger dig ljus."
Då sade Herren till honom:
"Ni fariséer, ni rengör nu utsidan av bägaren och serveringsfatet, men ert inre är fullt av habegär (plundring) och ondska.
Men ge det som finns där inne [ge från hjärtat, ge av maten som finns i faten] till de fattiga, så blir allt rent för er. [Fariséerna ägnade sig åt yttre ceremoniella regler för att se rättfärdiga ut inför människor, men Jesus pekar på att de i stället måste ge från hjärtat och en sann kärlek till Gud och människor. Då blir även utsidan ren.]
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], fariséer! Ni ger tionde av mynta, vinruta och [alla små] kryddväxter (trädgårdsväxter), men missar rättvisan [social rättvisa och medmänsklighet till människor] och kärleken till Gud. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra.
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], fariséer! Ni älskar de bästa platserna i synagogan [där de kunde blicka ut över församlingen] och att bli hälsade på torgen.
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan]! Ni liknar omärkta gravar som människor [råkar] gå över utan att veta om det [och blir ceremoniellt orena]." [Se även er='23' data-verse='27' data-chapterend='' data-verseend='28' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 23:27–28.]
Jesus svarade:
"Ja, ve [uttryck för intensiv förtvivlan], också över er laglärda! Ni lägger tunga bördor (ryggsäckar med packningar) på människorna [med mänskliga regler och bud], men själva rör ni inte ett finger för att lätta på bördorna.
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan]! Ni bygger gravar (monument, minnesplatser) till profeterna som era fäder mördade.
Ni är vittnen och ger ert fulla stöd till vad era förfäder gjorde. De dödade ju profeterna, och ni bygger deras gravar. [De fokuserade mer på att ära profeternas gravar, det yttre, men ignorerade deras budskap.]
från Abels blod ända till Sakarjas blod, han som blev dödad mellan altaret och templet. [Abel dödades av sin bror Kain på grund av hans rättfärdiga offer till Gud, se er='4' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 4:10. Det är troligen prästen Sakarja som stenades till döds vid templets förgård, se er='24' data-verse='20' data-chapterend='25' data-verseend='7' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Krön 24:20–25:7.]
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], laglärda! Ni har tagit bort nyckeln till kunskap [om Gud och frälsningen, och ersatt den med era religiösa traditioner som är tunga bördor]. Själva har ni inte gått in, och ni har hindrat dem som var på väg in." [Det religiösa ledarskapet var inte bara ohjälpsamt, utan blev ett hinder för dem som verkligen sökte Gud. Deras religiösa system var inte bara neutralt; det verkade mot Gud. När sanningen avslöjas finns omvändelsens väg ut till frihet och förlåtelse. Tyvärr valde de inte den vägen och resultatet blev ett bittert hat mot Jesus. De var själva avslöjade och gör nu allt för att hitta något fel hos Jesus. Samma ord som beskriver hur Herodias höll fast vid hatet mot Johannes Döparen, se er='6' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 6:16, används i nästa vers för de judiska ledarnas bitterhet mot Jesus. I er='5' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Gal 5:1 översätts samma ord "slavok", i kontrast till friheten i Jesus.]
Till er som är mina vänner säger jag: Frukta inte för dem som dödar kroppen och sedan inte kan göra något mer. [Var inte rädda för vad de religiösa ledarna, eller andra människor, ska säga och göra. Var frimodiga!]
Jag ska tala om för er vem ni ska frukta. Frukta honom som efter döden har auktoritet att kasta er i Gehenna (helvetet). Ja, jag säger er: Honom ska ni frukta.
Det är faktiskt så att till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Frukta inte (var inte rädda och oroliga), ni är mycket mer värda än många [miljoner] små sparvar.
Jag säger er:
Den som bekänner (erkänner, vill kännas vid) mig inför människorna,
    honom ska Människosonen också bekänna (erkänna, kännas vid) inför Guds änglar.
    [På domens dag, se er='10' data-verse='42' data-chapterend='' data-verseend='43' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 10:42–43; er='17' data-verse='31' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>17:31.]
När man ställer er till svars inför synagogor och myndigheter och makthavare, oroa er inte för hur ni ska försvara er eller vad ni ska säga.
Den helige Ande kommer i den stunden att lära er vad ni ska säga."
Men Jesus sade till honom: "Människa, vem har satt mig till domare eller medlare mellan er två?"
Men Gud sade till honom: 'Du handlar dåraktigt (resonerar inte logiskt)! I natt ska din själ utkrävas av dig. Allt som du har samlat, vem ska då få det?'
Sedan sade Jesus till sina lärjungar: "Därför säger jag er [eftersom det är dårskap att bara fokusera på att samla rikedomar i den här världen som liknelsen om den rike mannen visade, se er='' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='21' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 16–21]: Bekymra (oroa) er inte för ert liv (gr. psuche) [jordelivet]
    vad ni ska äta,
    eller för er kropp,
    
    vad ni ska klä er med. [er='4' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Fil 4:6]
Se reflekterande på (undersök noga, lär av) korparna.
De varken sår eller skördar,
    de har varken förråd (inre kammare med gömda skatter) eller lada,
    och ändå föder Gud dem.
Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna? [Korpen var en oren fågel, se er='14' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 14:14. I Guds svar till Job frågar han retoriskt vem det är som förser korpen med mat, se er='39' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Job 39:3. Tankarna går också till Elia som fick mat på ett övernaturligt sätt av just korpar, se er='17' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kung 17:6. I jämförelse med den rike mannen som byggde lador, se er='' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 18, har korparna inga lador – de litar på Gud. Även om fåglarna inte sår och skördar är de inte overksamma. De sjunger och lovprisar Gud, samlar mat och bygger bon. Slutsatsen är att om Gud upprätthåller fåglarna i sin skapelse, hur mycket mer ska han inte då försörja sina älskade barn.]
Vem av er kan genom att oroa (bekymra) sig lägga en enda aln till sin livslängd (längd)? [En aln (gr. pechys) används främst för att mäta längd men även tid. Den romerska alnen motsvarade 45 cm och var ungefär som en mans underarm, ­avståndet ­mellan armbågen och långfingret. Tidsmåttet var inte helt definierat, men det beskrev en kort tid. Det kunde syfta på det korta ögonblick det tog att ta ett steg och röra sig framåt en aln. I förhållande till år kunde en "pechys" motsvara en timme eller en dag. Slutsatsen är att oro inte kan förlänga livet ens ett enda steg på vår livsvandring – några sekunder, timmar eller dagar. Oro kan inte heller göra stor förändring som att öka vår längd med en halvmeter.
    Det finns även en koppling till nästa stycke som Jesu åhörare kände till. Den som vevar upp garn som spunnits (er='' data-verse='27' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 27) gör det mellan pekfingret och tummen och runt armbågen, vilket motsvarar en aln.]
Se reflekterande på (undersök noga, lär av) liljorna (de vilda blommorna), hur de växer.
De arbetar inte (sliter inte hårt på gränsen till utmattning)
    eller spinner.
Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt (majestät) var klädd som en av dem [er='10' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='7' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kung 10:4–7].
Om nu Gud klär gräset på marken,
    som i dag grönskar och i morgon kastas i ugnen,
    hur mycket mer skulle han då inte kläda er?
Så liten (kortvarig) tro (trofasthet, förtröstan) ni har!
Sök inte (var inte fixerade vid) vad ni ska äta och dricka, och oroa er inte.
[Detta är enda gången det grekiska ordet meteorizomai används för oro i NT. Det kan beskriva hur ett skepp kastas för havets vågor, och bilden blir då en oro där man kastas mellan hopp och fruktan. En annan betydelse är något högt i luften. Ordet "meteor" kommer från detta ord. Betydelsen blir då att inte sätta oproportionerliga skyhöga förväntningar på jordiska ting som sin trygghet, vilket bara leder till oro och besvikelse.]
För allt detta [mat och dryck] söker (jagar, strävar) hedningarna efter, men er Fader vet att ni behöver det.
Nej, sök (var fixerade vid) hans rike, så ska ni få det andra också.

Var inte rädd, du lilla hjord!
För det är er Faders goda vilja (stora glädje) att ge er riket. [Ordet för hjord användes oftast om en fårhjord. Jämfört med världens riken var de tolv en liten grupp, som en liten fårhjord. Men de har en god herde som beskyddar dem. De har också del i Guds rike vilket innebär kungens beskydd, privilegier, försörjning osv. Det finns ingen anledning till oro!]
Sälj vad ni äger och ge till de fattiga (donera till välgörenhet). Skaffa en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör.
För där er skatt är,
    där kommer också ert hjärta att vara."
[Jesus fortsätter att undervisa:] "Fäst upp era kläder och håll lamporna (lyktorna) brinnande. [Ordagrant 'omgjorda era länder', dvs. bind upp rocken för att vara redo.]
Var som tjänare som väntar, på att deras herre ska komma hem från bröllopsfesten [som kunde pågå upp till sju dagar], så att de genast kan öppna när han kommer och bultar [på porten].
Saliga (lyckliga, välsignade) är de tjänare som deras herre finner vakna (alerta, vakande, vid liv) när han kommer tillbaka. Sannerligen säger jag er, han ska fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem.
Var redo (beredda, förberedda), ni också [som tjänarna i den första liknelsen, och husbonden i den andra], för Människosonen kommer när (stunden; i den stund då) ni inte väntar (förväntar, antar, tänker) det [personligen inte tror eller anser det vara en lämplig tid]".
Jag säger er sanningen, han ska låta tjänaren få ansvara över allt han äger.
Tror ni jag har kommit för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag er, däremot åtskillnad (splittring, delning) [Den fred som Jesus ger är mellan Gud och människa, se er='9' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 9:6. Vi uppmanas att sträva efter fred med alla, se er='12' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Heb 12:14, men alla vill inte, se er='3' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Tim 3:12. Det är inte Guds vilja, eller han som orsakar splittring, men den är oundviklig. Det är konflikt mellan ljus och mörker, mellan Guds barn och djävulens barn, och denna konflikt når även medlemmar i en och samma familj. När en människa blir frälst och lever i ljuset blir kontrasten till det tidigare livet i mörkret helt uppenbar. Tidigare vänner kan bli fiender när de upplever sig dömda, se er='3' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='21' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 3:16–21.]
När du är på väg till domaren med din motpart, gör allt vad du kan under vägen för att förlikas med honom medan ni är på väg. Annars drar han dig inför domaren, och domaren överlämnar dig till rättstjänaren (gr. praktor, fungerade som indrivare åt staten) och rättstjänaren kastar dig i fängelset.
Jag säger dig: Du kommer inte ut förrän du har betalt till sista öret." [Här anges det judiska kopparmyntet "lepta" som var den lägsta valören i hela Romarriket. Värdet var 1/128 av en denar, som var en arbetares dagslön. Poängen i liknelsen är att Gud kommer att döma världen, och medan vi fortfarande vandrar här på jorden behöver vi ta emot hans nåd och få det rätt ställt med honom.]
Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er (totalt förändrar ert sätt att tänka och agera) går ni alla under som de.
Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er (totalt förändrar ert sätt att tänka och agera) går ni alla under på samma sätt." [Siloamdammen låg i södra Jerusalem. Tornet var antagligen en del av muren. Då som nu spekulerade människorna om massakern, eller olyckan med tornet som föll, var Guds straff för specifika synder som dessa människor gjort. Jesus svarar att så är inte fallet, och riktar sig till dem som ställt frågan, och blir personlig – ni måste omvända er.]
När Jesus såg henne, kallade han henne till sig och sade: "Kvinna [inte ett hårt tilltal, utan fyllt med respekt och ömhet], du har blivit fri från din sjukdom",
Då svarade Herren synagogföreståndaren: "Ni skenheliga (ni religiösa ledare som bara utför ett skådespel)! Är det inte så att ni alla löser er oxe eller åsna från krubban och leder ut och vattnar den, även på sabbaten?
[Detta var en teoretisk fråga, antagligen ställd av en farisé eller skriftlärd. Jesus börjar med att ge en praktisk och personlig uppmaning till var och en att vara redo, för vad spelar det för roll om få eller många andra blir frälsta om man själv går förlorad? Till sist, er='' data-verse='29' data-chapterend='' data-verseend='30' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 29–30, svarar han på frågan att många hedningar från jordens alla hörn ska bli frälsta.] "Kämpa [som om ni tävlade i en olympisk gren eller stred på liv och död; verbformen indikerar också en passiv komponent – dvs. att även låta Gud få verka mitt i kampen] för att komma in genom den smala (trånga) dörren [portingången till ett hus där en bröllopsfest ska hållas]. [Jesus är dörren, den enda vägen till Gud, se er='10' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 10:7; er='14' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>14:6.] För många, säger jag er, ska försöka (söka; sträva efter) att komma in men inte kunna det.
När väl husets herre [Jesus] stiger upp och snabbt stänger dörren, då kommer ni att stå utanför och bulta och säga: 'Herre, öppna för oss!' Han kommer att svara er: 'Jag vet inte varifrån ni är.' [Vilken familj eller hushåll ni tillhör.]
Då ska ni säga: 'Vi har ätit och druckit i ditt sällskap [dock inte som verkliga vänner och gäster som i er='26' data-verse='29' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 26:29], och du har undervisat på våra huvudgator.'
Men han ska svara: 'Jag vet inte varifrån ni är. [Vilken familj eller hushåll ni tillhör.] Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet.'
Där ska ni gråta och skära tänder (där kommer det att råda ångest, hat och ondska), när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna. [Många judar ansåg sig tillhöra Gudsriket eftersom man var född jude, medan Jesus lär att man måste födas på nytt.]
Just då kom några fariséer [från Galileen eller Pereen, de områden som Herodes Antipas var landsfurste över] och sade till honom: "Gå genast härifrån, för Herodes vill döda dig."
"O Jerusalem, Jerusalem [upprepning av namnet beskriver ett starkt känslomässigt engagemang]. Du som vanemässigt mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig (som budbärare)! Hur många gånger har jag inte velat (längtat efter att) få samla (skydda) dina barn, som en höna samlar (skyddar, värmer) sina kycklingar under sina vingar, men ni har vägrat.
Se, nu står ert hus övergivet (tömt på sina egna resurser) [utan Guds beskydd]. Jag säger er, ni ska inte se mig igen förrän den dag då ni säger: 'Välsignad är han som kommer i Herrens namn.' " [er='118' data-verse='26' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 118:26]
Sedan sade han till dem: "Om någon av er har en son eller en oxe som faller ner i en brunn, drar han då inte på en gång upp dem, även om det är sabbat?"
"När du blir bjuden till bröllopsfest, så ta inte de förnämsta platserna vid bordet. Kanske är någon av gästerna mer ansedd än du?
Då kommer den som bjudit både dig och honom och säger till dig: 'Ge honom din plats!' Då får du skamsen gå och ta den lägsta platsen.
Nej, när du är bjuden, gå och ta den nedersta platsen. När värden kommer ska han då säga till dig: 'Min vän, sätt dig högre upp!' Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna.
Han sade också till den som bjudit honom [Jesus hade nyss talat till gästerna, nu vänder han sig till värden]: "När du bjuder på lunch [ordagrant 'dagens första måltid', frukost eller tidig lunch] eller till kvällsmål (större festmåltid), bjud då inte bara dina vänner, syskon, släktingar eller rika grannar, som du har för vana att göra. De bjuder ju tillbaka och det blir din belöning.
Salig (lycklig, välsignad) är du då, eftersom de inte kan ge dig någon belöning. Du ska få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse."
Men en efter en började de alla ursäkta sig.
Den förste sade till honom: 'Jag har köpt en åker och måste gå ut och se på [inspektera] den. Jag är ledsen att jag inte kan komma. Var vänlig ta emot min ursäkt.' [Åkern var redan köpt, men han verkar orolig att han gjort en dålig affär.]
En annan sade: 'Jag har köpt fem par oxar, och jag ska ut och pröva (undersöka och godkänna) dem. Var vänlig ta emot min ursäkt.' [Vanligtvis ägde man en eller två oxar, så detta var en förmögen man som skaffat tio till.]
För jag säger er att ingen av dem som var bjudna ska smaka min måltid.' "
Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han kan slutföra det?
Därför kan ingen av er vara min lärjunge om han inte ger upp (försakar, tar farväl av) allt han har.
"Vilken man bland er som har hundra får och förlorar ett, skulle inte lämna de nittionio i vildmarken [den vanliga betesmarken för fårhjordar] och gå och leta efter det förlorade tills han finner det?
Jag säger er, det blir mer glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig (totalt förändrar sitt sätt att tänka och agera), än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvändelse."
Jag säger er att på samma sätt blir det glädje inför Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig (totalt förändrar sitt sätt att tänka och agera)."
Jag bryter upp (reser mig upp) och går till min far och säger till honom: »Far, jag har syndat mot himlen och mot dig (inför dig),
jag förtjänar inte längre att kallas din son. Behandla mig som en av dina anställda.»'
Men sonen sade till honom: 'Far, jag har syndat mot himlen och mot dig (inför dig), jag förtjänar inte längre att kallas din son.'
Han svarade: 'Din bror har kommit hem och din far har slaktat gödkalven eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka.'
Men han svarade sin far: 'I alla dessa år har jag tjänat dig, och jag har aldrig brutit något av dina bud. Ändå har du inte gett mig ens en liten killing så att jag skulle kunna fira (glädja mig) med mina vänner.
Men när den där, din son [en formulering som uttrycker förakt], kommer hem, som har slösat bort din förmögenhet tillsammans med horor, då slaktade du gödkalven för hans skull!' [Detta är den äldre broderns uttalande. Det är inte säkert att den yngste sonen varit med horor, utan kan reflektera vad den äldste sonen hade i sitt hjärta och skulle ha gjort i en liknande situation.]
Fadern sade till honom: 'Mitt barn (ord för barn som fokuserar på att han är medlem i familjen), du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt.
Men det enda rätta var att fira och vara glada, för denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är funnen.' " [Detta är den sista av tre liknelser om hur något förlorat återfinns. Det är uppenbart att liknelserna riktade sig till fariséerna som klagat över att syndare kom för att höra på Jesu undervisning, se 15:1-2. Den äldre brodern beskriver en självrättfärdig människa, den yngre brodern en syndig människa som omvänder sig.]
kallade han till sig förvaltaren och sade:
    'Vad är det jag hör om dig? Lämna redovisning för din förvaltning [av mina affärer], för du kan inte längre vara [min] förvaltare.' [Ryktet att förvaltaren levde i lyx på ett orättfärdigt sätt hade nått ägaren. Förutom pengarna som förskingrats hade förvaltaren gjort att hans herre förlorat sitt anseende. I den här kulturen var hedern viktigare än pengarna. Att han hade anförtrott sin förvaltning till en potentiell tjuv skadade hans rykte och var en stor skam.]
Han svarade: 'Hundra bat-mått olivolja.' [Ett bat-mått var ca 30 liter. Det totala värdet motsvarade tre årslöner för en arbetare.]
    Förvaltaren sa: 'Ta ditt skuldebrev, sätt dig ner på en gång och skriv femtio.' [50 % mindre skuld.]
Sedan frågade han nästa: 'Hur mycket är du skyldig?'
    Han svarade: 'Hundra kor-mått vete.' [Ett kor-mått var en tunna på ca 390 liter. Det totala värdet motsvarade nio årslöner för en arbetare.]
    Då sade han: 'Ta ditt skuldebrev och skriv åttio.' [20 % mindre skuld.]
Jag säger er: Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdiga mammon (förrädiska rikedomar, pengar), så att de [människor ni hjälpt här i jordelivet] välkomnar er i de eviga boningarna, den dag mammon förlorar sitt värde. [Det "finurliga" och kloka som förvaltaren gör, se er='' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 8, är att han inte längre slösar pengarna på sig själv genom att leva i lyx utan säkrar sin framtid med dem. Att samla skatter i himlen handlar om att vara givmild.]
Om ni inte har varit trogna i fråga om den orättfärdiga mammon (ägodelar, pengar),
    vem vill då anförtro er den sanna rikedomen [evangeliet, andliga gåvor]?
Om ni inte har varit trogna med det som ägs av andra,
    vem vill då ge er vad som ska tillhöra er?
Jesus sade till dem: "Ni är sådana som förklarar er själva rättfärdiga inför människorna [genom att visa upp en yttre fasad], men Gud känner era hjärtan. Det som är högt prisat av människor [pengar och status] är avskyvärt inför Gud."
Men Abraham svarade: 'Barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus likaså det onda. Nu får han tröst och du plågas.
Dessutom är det en stor klyfta mellan oss och er, för att det inte ska vara möjligt för någon som vill, att ta sig över härifrån till er eller därifrån hit.' [Enligt myten kunde man korsa mellan paradiset och Hades via en båt, men det går inte, säger Jesus.]
Den rike mannen sade: 'Då ber jag dig att du skickar Lasarus till min fars hus.
Var ständigt på er vakt! [Denna varning kan syfta tillbaka på det som sagts att vakta så man inte orsakar en annan troendes fall. Det kan också syfta framåt på nästa stycke. Det är lätt att bli sårad om man är ovaksam, därför måste man säga till den som man upplever beter sig illa, se också er='12' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Heb 12:15! Det är troligt att varningen gäller båda fallen – att vara vaksamma så vi inte sårar andra och inte själva blir sårade.] Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig så förlåt honom.
Ja, även om han syndar mot dig sju gånger på en dag och kommer till dig sju gånger och säger: 'Jag ångrar mig,' så måste du förlåta honom." [Matteus tar med fler detaljer från Jesu undervisning om förlåtelse i er='18' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='34' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 18:15–34.]
Men Herren sade: "Om ni hade tro som ett senapsfrö, så skulle ni kunna säga till detta mullbärsfikonträd: Bli uppryckt med rötterna och bli planterad i havet, och det skulle lyda er." [Bitterhet och oviljan att förlåta liknas här vid ett mullbärsfikonträd vars karaktärsdrag är att det har ett djupt och stort rotsystem, är snabbväxande och producerar bitter frukt.]
[Jesus fortsätter att undervisa lärjungarna om förlåtelse, och berättar nu en liknelse om att det är vår skyldighet att förlåta varandra.] "Skulle någon av er säga till sin tjänare när han kommer in efter att ha plöjt fältet eller vaktat boskap: 'Kom på en gång och sätt dig vid matbordet'?
Säger han inte i stället: 'Gör i ordning maten åt mig, fäst upp dina kläder och betjäna mig medan jag äter och dricker; sedan kan du själv äta och dricka.'
På samma sätt är det med er, när ni har gjort allt ni blivit befallda [förlåtit varandra, se vers fyra], då ska ni säga: 'Vi är bara tjänare (ovärdiga att ta emot någon speciell utmärkelse), vi har bara gjort vår plikt.' "
Sedan sade han till mannen som blivit ren: "Res dig upp och gå, din tro har frälst (befriat, räddat, helat, upprättat) dig." [Medan de andra nio blev helade fick denne samarier också uppleva frälsning och syndernas förlåtelse.]
Ingen kommer att kunna säga:
'Titta, här är det' eller 'Titta, där är det.' Guds rike är [just nu] mitt ibland er." [Jesus, som är Kung i Guds rike är där mitt ibland dem. Guds rike finns redan nu i personen Jesus, men kommer att bli helt synligt i framtiden i tusenårsriket. Frasen kan också översättas "Guds rike är inom er", dvs. att det inte är ett yttre rike utan Jesus bor i människors hjärtan, se också er='14' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 14:17. Det som talar emot denna tolkning är att Jesus riktar sig till fariséerna. Överallt annars karaktäriseras de för sitt fokus på det yttre, och Jesus avslöjar deras inre ondska.]
Man kommer att säga till er:
'Titta, där är han' eller 'Titta, här är han.' Gå inte ut dit, följ inte efter dem.
Jag säger er:
Den natten ska två ligga i samma säng.
    Den ene ska tas med och den andre ska lämnas kvar.
Jag säger er: Han ska snabbt (hastigt, plötsligt) ge dem rätt (hjälpa dem). Men frågan är, kommer Människosonen att finna tro [en sådan uthållig tro som änkan hade] här på jorden när han kommer tillbaka?" [Denna liknelse är inte en jämförelse där Gud är som denne orättfärdige domare som kvinnan måste tjata och hota, utan en kontrast. Om en orättfärdig domare till sist ger med sig, hur mycket mer ska då en rättfärdig och kärleksfull Gud bönhöra sina barn när de ber!]
Farisén stod och bad [högt] till (om, för) sig själv:
'Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor;
    tjuvar (svindlare), orättfärdiga, äktenskapsbrytare
    – eller som den där [illa ansedda] tullindrivaren.
Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, inte farisén. För alla som upphöjer sig själva ska bli förödmjukade, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd."
Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in."
När Jesus hörde det, sade han till honom: "Ändå saknas en sak dig. Sälj allt du har och dela ut [fördela pengarna] till de fattiga. Då kommer du att ha en [rik] skatt i himlen. Kom sedan tillbaka och följ mig (bli min lärjunge)."
Då sade Petrus: "Se, vi har lämnat allt som var vårt för att följa dig." [I motsats till den rike unge mannen, se er='' data-verse='23' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 23.]
Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen. Var och en som för Guds rikes skull har lämnat hus eller hustru [avstått från att gifta sig, se er='19' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='12' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 19:10–12] eller syskon eller föräldrar eller barn,
"Vad vill du att jag ska göra med dig?" Han svarade: "Herre, låt mig kunna se igen."
Jesus sade till honom: "Ta emot din syn, din tro har helat (frälst, räddat) dig."
När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: "Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag komma och stanna i ditt hus (bli kvar där över natten)."
Den förste kom fram och sade: 'Herre, ditt silvermynt (mina) har genererat (inbringat) tio silvermynt (mina).' [1 000 % avkastning]
Sedan kom den andre och sade: 'Herre, ditt silvermynt har gett fem silvermynt.' [500 % avkastning]
Kungen svarade honom: 'Du ska ansvara över fem städer.' [Kungen är inte främst ute efter avkastningen, snarare är det troheten och trofastheten som är det viktiga och avgörande.]
En annan tjänare kom fram och sade: 'Herre, se här är ditt mynt. Jag har lagt undan (förvarat) det i en svetthandduk (linneduk).
Jag var ständigt rädd för dig, eftersom du är en sträng (hård) man. Du gör uttag på det du inte satt in [på banken], och skördar det du inte sått.' [Tjänaren hade en helt fel bild av sin herre som gav generöst och oproportionerligt, se er='' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 17 och er='' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>19. Ordet "svetthandduk" kommer från det latinska ordet för svett. Det var en handduk eller näsduk som användes för att torka av svetten från ansiktet. Den sysslolöse tjänaren hade ingen användning för sin svetthandduk och lade i stället myntet i den. Ordet används också för linneduken som den döde sveptes in i vid begravningen, se er='11' data-verse='44' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 11:44; er='20' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>20:7.]
Kungen [den ädle mannen som nu blivit kung, se er='' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 12] sade till honom: 'Efter dina egna ord ska jag döma dig, du onde tjänare. Om du visste att jag var en sträng man som tar ut vad jag inte satt in och skördar vad jag inte sått.
Han svarade: 'Jag säger er att var och en som har ska få, men den som inget har ska bli fråntagen även det han har.
Om någon frågar er varför ni löser det ska ni svara: 'Herren behöver det.' "
Några fariséer i folkmassan sade då till honom: "Lärare, säg åt dina lärjungar att tiga."
Han svarade: "Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa." [Hela skapelsen var medveten om vad som hände, medan fariséerna inte hade förstått det.]
och sade: "Om du ändå i dag hade förstått, också du, vad som ger verklig fred (frid). Men nu är det dolt för dina ögon.
Det ska komma dagar då dina fiender ska bygga en belägringsvall runt dig och tränga dig på alla sidor.
De ska slå dig [Jerusalem] och dina barn till marken och inte lämna sten på sten i dig, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig." [Jesus förutsäger Jerusalems förstörelse 70 e.Kr.]
Han sade till dem:
"Det står skrivet:
    'Mitt hus ska vara ett bönens hus.' [er='56' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 56:7]
Men ni har gjort det till
    'ett rövarnäste'." [er='7' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 7:11] [Det religiösa ledarskapet hade rånat folket på flera plan. Dels rent ekonomiskt med stora mellanskillnader för att växla pengar och köpa offerdjur, men också andligt genom att inte leda människor till en personlig relation med Gud.]
och frågade honom: "Säg oss, vad har du för fullmakt (auktoritet) att göra detta? Vem är det som gett dig den fullmakten?" [De syftar antagligen på Jesu agerande dagen innan då han drev ut dem som sålde och köpte, men även tidigare händelser som intåget i templet och barnens lovsång till honom. Svaret är förstås enkelt – han gör sin Faders vilja, men ett sådant svar skulle leda till att han blev anklagad för hädelse. De religiösa ledarnas fråga är ingen oskyldig undran. Den är en fälla som Jesus lätt genomskådar.]
Jesus svarade dem: "Jag har också en fråga till er. Säg mig:
Då sade Jesus till dem: "Då talar inte heller jag om vad jag har för fullmakt att göra detta."
tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.' [Citat från Psalm 110:1 som är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus. Hebreiskan använder två olika ord för Herre, först "Jahve" och sedan "Adonai".]
Då sade han: "Jag säger er sanningen: Den här fattiga änkan gav mer än alla de andra.
[Förföljelse av kristna:]
Men innan allt detta händer ska man gripa och förfölja er. Man ska utlämna er åt synagogor och fängelser och ställa er inför kungar och ståthållare för mitt namns skull.
Detta blir ett tillfälle för er att vittna.
Bestäm er på förhand (ha det klart i era hjärtan) att inte förbereda försvarstal.
Jag ska ge er många visa ord (förmågan att tala vist) så att ingen av era fiender ska kunna stå emot eller säga emot.
Ni ska bli förrådda till och med av föräldrar, syskon, släktingar och vänner, och några av er ska man döda.
Men inte ett hår på era huvuden ska gå förlorat.
Genom uthållighet (ståndaktighet) [en karaktär som står fast i prövningar] ska ni rädda era liv (vinna era själar)."
När detta börjar hända, räta på er och lyft upp era huvuden [från er nedböjda förtryckta position], för er befrielse (återlösning) är nära."
På samma sätt kan ni veta (klart och tydligt se) att Guds kungarike är nära när ni ser detta börja hända. [När tecken visar sig i skyn och havet dånar, när ångest, förvirring och rädsla tilltar hos människorna, se er='' data-verse='25' data-chapterend='' data-verseend='26' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 25–26.]
Jag säger er sanningen, denna generation (släkte) ska inte gå under (byta skepnad, förändras) innan allt detta sker.
"Var på er vakt (var vaksamma, håll er vakna, undersök gång på gång er själva) så inte era hjärtan tyngs ner av:
    omåttlighet (överkonsumtion som leder till dåsighet)
    
    [en medicinsk term för huvudvärk och illamående orsakad av för stort mat- eller alkoholintag],
    och dryckenskap (fylleri, missbruk av droger),
    och vardagslivets bekymmer (oro, att vara splittrad och dras åt olika håll),
annars överraskar den dagen [då Jesus kommer tillbaka] er,
Han svarade: "När ni kommer in i staden ska en man som bär en vattenkruka möta er. Följ honom till det hus där han går in. [Detta måste ha varit ett tydligt tecken eftersom det var kvinnornas uppgift att bära vattenkrukor, män bar vinsäckar.]
Säg till ägaren av huset: 'Mästaren frågar dig: »Var är gästrummet där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?»'
Han kommer då att visa er ett stort rum på överningen som är möblerat och redo. [Sofforna vid borden var redan bäddade och i ordning för gästerna att lägga sig ned på. Antagligen samma rum som man samlades i även senare, se er='1' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 1:13.] Förbered för oss där."
Han sade till dem: "Med en intensiv längtan har jag väntat på att få äta detta påskalamm innan mitt lidande börjar.
För jag säger er att jag inte kommer att äta det mer förrän det får sin fullbordan i Guds rike." [Den himmelska bröllopsmåltiden, er='19' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='9' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 19:6–9.]
För jag säger er att från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer."
Sedan tog han ett bröd och tackade Gud. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."] Sedan bröt han det och gav det till dem och sade: "Detta är min kropp, som ges åt er. Gör detta till minne av mig."
På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sa: "Denna bägare är det nya (förnyade) förbundet i mitt blod, som utgjuts för er." [Jesus utökar betydelsen i påskmåltiden som ett förnyat förbund, se även er='31' data-verse='31' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 31:31.]
Men med er är det annorlunda. Den störste bland er ska vara som den yngste, och ledaren ska vara som tjänaren [den som leder ska ha en tjänares hjärta].
Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men ändå är jag mitt ibland er som er tjänare." [Tidigare hade Jakob och Johannes mor begärt att hennes söner skulle sitta bredvid Jesus i hans rike, se er='20' data-verse='20' data-chapterend='' data-verseend='23' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 20:20–23. Johannes var den yngste av lärjungarna och kanske diskuterades hans namn. Det är troligt att Simon Petrus, den äldste lärjungen, var en av dem som höjde sin röst i grälet eftersom Jesus vänder sig till honom personligen direkt efter att han talat till alla lärjungarna, se er='' data-verse='31' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 31.]
[Jesus uppmuntrar nu lärjungarna.] "Det är ni som uthålligt har varit kvar med mig, genom mina prövningar. [Många hade tröttnat, se er='6' data-verse='66' data-chapterend='' data-verseend='68' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 6:66–68, men lärjungarnas trofasthet för med sig en belöning.]
På samma sätt som min Far överlämnat (slutit ett förbund med mig och gett mig) ett rike, överlämnar jag det till er (sluter jag ett förbund med er och ger er makt). [Verbet "överlämna" är samma grekiska ord som används för "förbund" i er='' data-verse='20' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 20.]
[Jesus vänder sig nu till Simon Petrus och kallar honom vid hans gamla namn, inte bara en gång utan två. Petrus skulle snart inte vara fast som en klippa, som namnet Petrus betyder.] "Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få sålla er [alla mina lärjungar] som vete. [På samma sätt som vetet sållades från agnarna genom att kraftigt skakas i sållet, ville djävulen rubba lärjungarnas tro. I detta ligger en anspelning på Jobs historia, se Job 1:6-12; 2:1-6.]
Men jag har redan bett för dig, att din tro inte ska ta slut (utsläckas). När du har omvänt dig, styrk då (ge en inre stabilitet åt) dina bröder [i tron]." [Ordet "ta slut" är det grekiska ordet ekleipo. Vårt ord eklips kommer från detta ord. Lukas använde det tidigare för att beskriva hur pengar kan ta slut, se er='16' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 16:9. Ordet används också om solförmörkelsen som inträffar när Jesus dör, se er='23' data-verse='45' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 23:45. När Petrus tro förmörkades, var det inte slutet. Jesu bön och Petrus omvändelse öppnar upp för ljuset på nytt.]
Då sade han [Simon Petrus] till honom: "Herre, jag är redo att gå med dig, både till fängelse och i döden."
Jesus svarade: "Jag säger dig Petrus, innan tuppen gal i dag [i gryningen], har du tre gånger förnekat att du [ens] känner mig."
Han sade till dem: "När jag sände ut er utan börs [med pengar], lädersäck [med proviant och packning] och [ett extra par] sandaler, inte saknade ni något då?" [Jesus reflekterar tillbaka på när han sände ut lärjungarna för att förbereda hans väg, se er='9' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 9:3; er='10' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='4' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>10:3–4.]
    De svarade: "Nej, inget."
För jag säger er att detta som står skrivet [i Jes 53:12] måste uppfyllas på mig: 'Han blev räknad bland förbrytare'. Det som är sagt om mig blir nu uppfyllt."
Jag har varit med er varje dag i tempelområdet utan att ni grep mig. Men detta är er stund [natten], nu är det mörkrets makt som råder."
Kort därefter fick en annan [annan är i maskulin form] se honom och sade: "Du är också en av dem."
    Men Petrus svarade: "Nej, det är jag inte."
De band för hans ögon och frågade honom: "Profetera för oss! Vem var det som slog dig?"
och sade: "Är du den Smorde (Messias), så säg oss det."
    Men han svarade: "Om jag säger det till er tror ni det inte,
Då sade de alla: "Så du är Guds Son?"
    Han svarade: "Ni själva säger att 'Jag är'."
Pilatus frågade honom: "Så du är judarnas kung?"
    Han svarade: "Du själv säger det."
Han sade till dem: "Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han förleder folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det ni anklagar honom för.
Jesus vände sig om och sade till dem: "Jerusalems döttrar, gråt inte längre över mig, gråt i stället över er själva och era barn.
och sade: "Om du är judarnas kung, så hjälp (rädda) dig själv."
Den ene av förbrytarna som hängde där [stämde in i cynismen och] smädade honom och sade upprepade gånger: "Är inte du den Smorde (Messias)? Hjälp (rädda) då dig själv och oss."
Men den andre [brottslingen] tillrättavisade honom: "Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff?
Sedan sade han till Jesus: "Herre, tänk på mig när du kommer till ditt rike." [Andra manuskript har "kommer med ditt rike".]
Jesus svarade: "Sannerligen säger jag dig [jag lovar dig med säkerhet], i dag ska du vara med mig i paradiset." [Gr. er='hover'>paradeisos har persiskt ursprung och beskriver en anlagd trädgård eller park. Det är en rofylld och glädjerik plats och används i den grekiska översättningen av Gamla testamentet om Edens lustgård, se er='2' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 2:8. Ordet används tre gånger i Nya testamentet. I er='12' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 12:4 beskriver det den "tredje himlen", och i er='2' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 2:7 syftar det på det återupprättade Edens lustgård. Brottslingens omvändelse i livets sista ögonblick gör att han kan se fram emot en evighet tillsammans med Jesus.]
Och när Jesus hade ropat med hög röst sade han: "Fader, i dina händer överlämnar (anförtror, lägger) jag min ande." [Här citerar Jesus den inledande strofen i er='31' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 31:6 ur en förtröstansfull psalm av David.] När han hade sagt detta gav han upp andan (ordagrant: andades han ut) [i en sista kraftfull utandning, se även er='27' data-verse='50' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 27:50; er='19' data-verse='30' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 19:30].
Han är inte här, han är uppstånden [från de döda]! Kommer ni inte ihåg vad han sade medan han fortfarande var i Galileen? Han sade
Den ene som hette Kleopas svarade: "Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar."
Medan de talade om detta [de olika rapporterna lärjungarna fått om att Jesus kanske var uppstånden], stod Jesus själv mitt ibland dem och sa: "Frid över er." [Den vanliga judiska hälsningsfrasen, en önskan om frid, välgång och allt gott på alla områden. Man kan tro att lärjungarna skulle bli glada över att se Jesus.]
Då sade han: "Varför är ni så skrämda (bekymrade), varför reser sig tvivel (inre tankar och ifrågasättande resonemang) i era hjärtan?
Sedan sade han till dem: "Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt som står skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna måste uppfyllas."
Ni ska vittna om detta.
Och se, jag sänder er vad min Fader har lovat (ordagrant: löftet från min Fader över er) [den Helige Ande, se er='14' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='17' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 14:16–17, er='14' data-verse='26' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>26]. Men stanna här i staden [Jerusalem] tills ni är iklädda (till dess att ni rustats med) kraft från höjden."

Johannesevangeliet (62)

[Johannesevangeliet inleds ordagrant i grekiskan med orden "I begynnelsen". Senare i kapitlet används frasen "nästa dag" tre gånger för att kulminera med "tredje dagen", se er='1' data-verse='29' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 1:29, er='1' data-verse='35' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>35, er='1' data-verse='43' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>43; er='2' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2:1. Johannes verkar göra en medveten anspelning till skapelseberättelsen i Första Moseboken och använder den som en mall, se er='1' data-verse='' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 1. Här i er='' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 19 börjar i så fall första dagen, vilket är logiskt eftersom er='' data-verse='29' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 29 uttryckligen säger att där börjar "nästa dag".
    Rubrikerna i detta stycke följer dagarna som formar en "första vecka". Den kulminerar med bröllopet i Kana, som i så fall skulle kunna motsvara Adam och Evas bröllop! Enligt rabbinsk tradition markerar Adams sömn, när Gud skapar Eva, att en natt passerar, se er='1' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='24' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 1:19–24. Rabbinerna resonerar vidare att det då följaktligen är först på sjunde dagen han möter sin brud, och hon blir hans fru! I er='2' data-verse='24' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 2:24 finns en tydlig referens till äktenskap och bröllop.]
Här är vad Johannes svarade, när judarna sände präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom: "Vem är du?"
De frågade honom: "Så vem är du då? Är du Elia?"
    Han sade: "Nej, det är jag inte."
    "Är du Profeten?"
    "Nej", svarade han.
de frågade honom: "Varför döper du om du varken är den Smorde (Messias), Elia eller Profeten?" [Det fanns många typer av reningsdop på Jesu tid. Innan en pilgrim gick in i templet krävdes ett reningsbad. Prästerna hade också dagliga rituella reningsdop. Till skillnad från dessa återkommande dop är kanske proselytdopet det mest betydelsefulla. En hedning som konverterade till judendom döptes i vatten. När nu Johannes uppmanar judar att omvända sig och döpa sig, jämställer han dessa judar med hedningar, i behov av omvändelse.]
Johannes svarade på deras fråga och sade: "Jag döper [bara] i vatten, men mitt ibland er står en ni inte känner.
Andreas tog sedan Simon [Petrus] till Jesus.
    Medan Jesus tittade på (in i, direkt på) honom sade han: "Du är Simon, Johannes son, du ska heta Kefas" – det [arameiska] namnet betyder Petrus [en liten sten].
Natanael frågade honom: "Hur känner du mig?" [Hur vet du dessa saker om mig?]
    Jesus svarade honom: "Innan Filippus kallade på dig, när du fortfarande satt under fikonträdet, såg jag dig." [Fikonträdet är en bild för nationen Israel, se er='8' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 8:13; er='24' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='10' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>24:1–10; er='9' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hos 9:10. Att sitta under fikonträdet var en rabbinsk bild för att be och studera Skriften. Ens eget fikonträd syftar också på ens eget hem, se er='4' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mika 4:4; er='3' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Sak 3:10. Fikonträdet med sina breda tjocka blad gav gott skydd mot solen. Något i Jesu svar måste ha gjort att Natanael gick från att vara en skeptiker till att bli en troende, se er='' data-verse='49' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 49. Natanael, som sökt sig ner till Jordandalen för att lyssna på Johannes Döparens undervisning, var sannolikt bekant med den rabbinska undervisningen om bön som sade: "Den som när han ber, inte ber för att Messias ska komma, har ännu inte bett."]
Natanael sade: "Rabbi (lärare), Du är Guds Son, Du är Israels Kung!"
Jesus svarade: "Du tror (litar, förtröstar) på mig eftersom jag sade till dig, jag såg dig under fikonträdet? Du ska få se större saker än detta."
Sedan sade han till honom: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er, efter detta ska ni alla se himlen öppnas, och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen."
Jesus sade till henne: "Kvinna [inte ett hårt tilltal, utan fyllt med respekt och ömhet], vad har det att göra med dig och mig, min tid (att agera) har ännu inte kommit."
Hans mor sade till tjänarna: "Vad han än säger, gör det."
och sade till honom: "Alla andra serverar först det bästa vinet, och när gästerna börjar bli druckna serverar de det sämre, men du har sparat det bästa vinet tills nu!" [I den judiska kulturen var vin en viktig del av firandet, men eftersom fylleri var något skamligt, så blandades vinet ofta ut med vatten för att minska alkoholhalten.]
Hans lärjungar kom ihåg att det var skrivet [er='69' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 69:10]: "Jag förtärs av intensiv kärlek (iver, nitälskan, avundsjuka) för ditt hus."
Då sade judarna: "Det tog fyrtiosex år att bygga (renovera) detta tempel [och ombyggnaden var ännu inte klar], och du ska resa upp det på tre dagar?"
På natten kom han till Jesus. [Kanske kom han på natten för att inte bli sedd tillsammans med Jesus, eller så var det för att få mer tid med Jesus. Det kan även bildligt tala om att han var bekymrad, dvs. "i en mörk stund". Inom judendomen är natten också förknippad med reflektion och kunskap, se er='19' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 19:3. Vi vet att detta samtal måste ha berört Nikodemus. Han är senare med och tar hand om Jesu kropp, se er='19' data-verse='38' data-chapterend='' data-verseend='42' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 19:38–42. En lärjunge tillbringade all tid med sin lärare, så Jesu lärjungar var troligen också med. Samtalet måste ha etsat sig fast i den unge Johannes minne eftersom han tar med det här i sitt evangelium.]

Är du mer än en god lärare?

Nikodemus [inleder dialogen med Jesus och] sade: "Rabbi (min lärare), vi vet (har förstått eftersom vi sett allt du gjort) att du är sänd från Gud som en lärare, för ingen kan göra dessa tecken (under, mirakler) som du gör, om inte Gud är med honom."
[Nikodemus använde frasen "vi" men] Jesus svarade honom [och blir personlig]:
"Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig: Om en människa inte är född på nytt (från ovan)
    kan hon inte se (ha en klar förståelse av) Guds rike."
Jesus svarade:
"Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig: Om inte en människa har blivit född av vatten och (det vill säga) Ande (vind), kan hon inte komma in i Guds rike. [Ibland har 'vatten' tolkats som en referens till vattendopet eller den naturliga födseln, men det är inte troligt. I samtalet med Nikodemus väger Skriftens egna definitioner av 'vatten och ande' tungt. Jesus tillrättavisar Nikodemus just för att han inte ser de sambanden, se er='' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 10. Vatten och ande används synonymt i er='44' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 44:3. Samma parallell finns även i er='36' data-verse='25' data-chapterend='' data-verseend='27' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hes 36:25–27 där vattnet också symboliserar en andlig förnyelse – Gud ska tvätta Israels folk rena och ge dem ett nytt hjärta och fylla dem med sin ande. I nästa kapitel finns kopplingen mellan ande och vind, se er='37' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hes 37:9. Det stämmer överens med parallellerna i er='' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 3, er='' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>7 och er='' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>8. I nästa kapitel används vatten också som en bild på andligt liv, se er='4' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 4:13.]
Var inte förvånad (börja inte spekulera på ett omoget sätt) över att jag [bokstavligen] sade: 'Ni alla [du Nikodemus, ni fariséer och judar, ja alla människor] måste födas på nytt (från ovan).'
Jesus svarade och sade:
"Du är Israels lärare och förstår inte (har ingen personlig erfarenhet av) detta? [Nikodemus, som var en av de främsta lärarna i Skriften, borde känt till och förstått Gamla testamentets profetior om Frälsaren, t.ex. er='44' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='5' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 44:3–5; er='37' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='10' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hes 37:9–10.]
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig [Nikodemus]:
Vi talar om det vi vet (har en klar förståelse av)
    och vi vittnar om det vi sett (och prövat),
men ändå tar ni [judiska ledare] inte emot våra bevis (vittnesbörd). [I detta svar växlar svaret från 'jag' till 'vi' för att sedan gå tillbaka till 'mig' i nästa vers. Utifrån sammanhanget kan 'vi' syfta på 'jag och profeterna', 'jag och den helige Ande', 'jag och lärjungarna här' eller kanske refererar det till 'vi lärare' se er='' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 1 och er='' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>10. Oavsett syftningen är det Jesus som vet, ser och vittnar!]
[er='' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='18' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 12–18 formar en kiasm. Ordet tro återkommer flera gånger och ramar in hela stycket, se er='' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 12 och er='' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>18. Frasen 'var och en som tror' används som en inre ram i er='' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 15 och er='' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>16b kring huvudbudskapet i er='' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 16a. I den andra nivån nämns Människosonen och 'sin son', se er='' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 14 och er='' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>17. Mycket talar för att Jesu samtal med Nikodemus avslutas i er='' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 15 och att det från er='' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 16 är Johannes sammanfattande kommentarer.] Om ni inte tror (förtröstar) när jag har talat (berättat) om det jordiska [dvs. de saker som hänt här och nu],
    hur ska (kommer) ni [då kunna] tro när jag talar (skulle berätta) om det himmelska [de ting som sker i himlen]?
De kom till Johannes och sade: "Rabbi, mannen som var hos dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om, han döper och alla flockas kring honom."
Ni kan själva intyga att jag har sagt, jag är inte den Smorde (Messias), men jag är sänd framför (innan, som en banbrytare för) honom.
Den samaritiska (gr. samaritis) kvinnan sade till honom: "Hur kan du som är jude fråga mig som är en samaritisk kvinna om vatten?" Judarna ville inte ha något med samaritanerna [utövarna av den samaritiska trosriktningen] att göra. [Jesus går emot flera religiösa och kulturella regler här. Män talade inte med kvinnor. Judar och samarier/samaritaner umgicks inte. Att dessutom dricka ur ett samaritiskt kärl (er='' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 11) ansågs som något orent av judarna.]
Jesus svarade henne: "Om du kände till (hade en klar förståelse av) Guds fria gåva och vem det är som säger till dig, ge mig något att dricka, skulle du i stället ha frågat honom och han hade gett dig levande (färskt, flödande) vatten."
Är du större än vår fader (förfader) Jakob? Han gav oss den här brunnen och drack själv från den, och så gjorde också hans söner och boskap."
Han sade till henne: "Gå och hämta din man och kom tillbaka hit."
Fem män har du haft förut, och den man du nu har [lever hos] är inte din man. Det du sade var sant." [Texten säger inte varför hon haft fem män. Det kan ha berott på skilsmässa, dock kunde den bara begäras av en man och behövde inte vara orsakad av otrohet från hennes sida (vissa rabbiner som Hillel ansåg att mannen kunde skilja sig för en sådan banal sak som vidbränd mat), se er='19' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 19:3. En annan förklaring är att hon drabbats av sorg upprepade gånger då hennes tidigare män har dött (er='12' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='22' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 12:19–22). Mannen hon bor hos nu kanske är en släkting som förbarmat sig över henne och gett henne tak över huvudet. Hon verkar vara en respekterad kvinna, eftersom folket lyssnade på hennes ord (er='' data-verse='29' data-chapterend='' data-verseend='30' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 29–30, er='' data-verse='39' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>39). Hennes djupa tro på Skrifterna (er='' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 10 och er='' data-verse='25' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>25) talar för att hon levde ett rättfärdigt liv, och snarare var en kvinna drabbad av olyckliga omständigheter, än konsekvenserna av ett medvetet omoraliskt liv – en bild som senare utläggningar från 1500-talet ofta målat upp. Fram till reformationen var hon högt aktad och i predikningar kallas hon apostel och evangelist. Hon sågs som ett föredöme vad gäller att vittna om Jesus. Hennes prioriteringar skiftar från att hämta vatten till att vittna om Jesus när hon lämnar kvar krukan, se er='' data-verse='28' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 28. Omnämnandet av Josef (er='' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 5) knyter också an till hur Josefs lidande fick leda till hela Israels räddning (er='45' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='8' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 45:7–8; er='50' data-verse='20' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>50:20) vilket har en parallell till händelserna här, se er='' data-verse='39' data-chapterend='' data-verseend='42' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 39–42. Jmf även med er='8' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 8:3 där äktenskapsbrott uttryckligen nämns, det görs inte här.]
Kvinnan sade till honom: "Herre, jag ser (förstår efter att ha noga granskat) att du är en profet.
Våra förfäder har tillbett (böjt sig ner i ödmjukhet, fallit ner på knä) på detta berg [Gerizim], men ni [judar] säger att den rätta platsen där man ska tillbe är i Jerusalem." [I dalen mellan berget Gerizim och det närbelägna Eval låg de samariska städerna Sykar och Shechem. Även om templet på berget blivit förstört av judarna ansåg samariterna att det var den platsen man skulle tillbe på. Den centrala boken inom den samaritanska religionen var den samaritiska versionen av Moseböckerna. Den samaritiska Torahn har ungefär 6000 skillnader jämfört med den masoretiska texten, där den största är att platsen för tillbedjan är berget Gerizim. I den samaritiska versionen är det tionde budet att man ska bygga ett altare på berget Gerizim.]
Ni [samariter] tillber vad ni inte känner till (har en klar förståelse av), men vi [judar] tillber det vi känner till, eftersom frälsningen (befrielsen) kommer från (genom) judarna.
Jesus svarade henne: "Det är jag (Jag Är), den som talar med dig." [De grekiska orden ego eimi kan översättas "det är jag" eller "jag är". Vanligtvis används uttrycket med en efterföljande beskrivning som t.ex. "jag är livets bröd", se er='6' data-verse='35' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 6:35. När ego eimi används utan någon beskrivning anspelar det på Guds personliga namn JHVH, se er='3' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 3:14. Exakt så översätts den hebreiska frasen till grekiska. Detta är den första av totalt nio gudomliga "Jag Är" i Johannesevangeliet, de övriga är er='6' data-verse='20' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 6:20; er='8' data-verse='24' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>8:24, er='8' data-verse='28' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>28, er='8' data-verse='58' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>58; er='13' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>13:19; er='18' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>18:5, er='18' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>6, er='18' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>8. Det används även en gång i den enkla betydelsen "det är jag", av en man född blind, se er='9' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 9:9.]
Men han svarade: "Jag har mat (näring) som ni inte känner till (inte ser med era hjärtans ögon)."
Är det inte så att ni säger [till varandra]: Fyra månader till, sedan är det skördetid [den vanliga tiden mellan sådd och skörd]? Men jag säger er: Lyft upp er blick och se på fälten! De är redan mogna (har vitnat i färgen) för skörd. [Många samaritaner redo att bli frälsta strömmade ut från staden för att höra på Jesus.]
Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har gjort ett hårt arbete, och ni får gå in i deras arbete [och vara med och skörda resultatet av deras arbete]."
Jesus svarade honom: "Gå i frid, din son lever."
    Mannen trodde (lutade sig mot, förlitade sig) på Jesu ord och gick.
Då förstod fadern att det hade skett vid just den tid (samma timma) som Jesus sagt till honom, "din son lever". Han kom till tro (lutade sig mot, förlitade sig på Jesus) liksom hela hans hushåll (hus, familj, de som bodde hos honom). [Alla hade sett hur sjuk pojken varit och förstod att Jesus måste vara Messias. Detta är första exemplet i Bibeln då en hel familj tar emot Jesus; nästa är fångvaktaren i Filippi, se er='18' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 18:8.]
Jesus sade till honom: "Res dig upp, ta din bädd och gå."
därför sade de judiska ledarna gång på gång till mannen som blivit fullständigt helad: "Det är sabbat, det är emot lagen att bära din bädd."
Han svarade: Den som helade mig sade: "Ta din bädd och gå."
Då frågade de honom: "Vem är den mannen som sade till dig, ta upp din bädd och gå?"
Senare, när Jesus fann honom i templet [tempelområdet] sade han till honom: "Se, du är helad (hel, frisk). Sluta synda så att inte något värre händer dig."
Då svarade Jesus dem:
"Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Sonen kan inte göra något själv (av egen vilja), utan bara vad han ser Fadern göra. Vad än Fadern väljer att göra, det gör Sonen också.
Fadern älskar Sonen och visar allt vad han själv gör, och större gärningar [än helandet av mannen vid Betesdadammen som varit sjuk i 38 år] ska Fadern låta Sonen få se, så att ni blir fulla av förundran (beundran).
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er att den som hör [kontinuerligt lyssnar till] mitt ord (gr. logos) och tror på (förtröstar på) honom som har sänt (gr. pempo) mig, har (äger) [redan nu] evigt liv och kommer inte under (in i) domen, utan har övergått från döden till livet [har gått ut ur döden in i livet, se er='3' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Joh 3:14].
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Det kommer en tid, ja den är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska leva (ha evigt liv).
Ni har beordrat människor [med frågor] till Johannes [Döparen] och han har vittnat för (om) sanningen.
Men jag strävar inte efter människors vittnesbörd, jag nämner dessa bara för att ni ska bli frälsta (räddade).
Johannes var den brinnande och skinande lampan, och för en tid var ni villiga att glädja er i hans ljus.
Hans ord bor inte (har inte blivit kvar) hos er eftersom ni inte tror på den som han har sänt.
[Skrifterna vittnar:]
Ni söker (letar, forskar) alltid i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv genom dem. Det är [faktiskt] de som vittnar (berättar sanningen) om mig,
men jag känner er och vet att ni inte har Guds osjälviska, utgivande kärlek i er.
Hur kan ni tro (lita på, luta er emot) [på Gud], när ni ständigt tar emot ära från varandra i stället för att söka (vilja ha) den ära som kommer från den ende Guden?
Tro inte att jag ska anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni förlitar er(har satt ert hopp till).
Jesus svarade dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Ni letar inte efter mig därför att ni sett tecken (mirakler), utan för att ni fick äta [fritt] av bröden tills ni blev mätta.
Sluta sträva efter (producera, arbeta för) den mat som förgås [det som är temporärt], arbeta i stället för den mat som alltid består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill (auktoritet, godkännande)."
Då sade de till honom: "Vilket tecken (mirakel) ska du visa så att vi kan förstå (se) och tro (förlita oss på, luta oss mot dig)? Vilken [spektakulär övernaturlig] gärning kan du göra?
Jesus svarade dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Det var inte Mose som gav er brödet från himlen. Det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen.
Men jag har sagt till er: Ni har sett mig och tror ändå inte.
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som tror på mig (litar på, lutar sig emot mig), har nu (äger nu) evigt liv [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet].
Era förfäder åt manna i öknen, och de dog,
Jesus sade till dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er, ni kan inte ha något liv i er om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod.
Detta är det bröd som kom ner från himlen. Det är inte som det bröd som era förfäder åt, och sedan dog. Den som äter (kontinuerligt tuggar) detta bröd ska leva för evigt."
Jesus förstod (visste inom sig) att lärjungarna viskade (klagade) över detta, och sade till dem: "Tar ni illa upp av detta (är detta en stötesten, upprör detta era känslor)?
Det är Anden som ger liv (förnyar liv, ger förnyad kraft), mänsklig natur (köttet) är till ingen hjälp (gör ingen nytta, åstadkommer inget). De ord jag talar till er är ande och liv (ger ande och ger liv).
Men det är [fortfarande] några av er som inte tror." Jesus visste ju redan från början (begynnelsen) vilka som inte skulle tro och vem som skulle utlämna (förråda) honom.
Jesus fortsatte: "Ingen människa kan komma till mig om det inte ges honom (har tillåtits och gjorts möjligt) av Fadern."
Då sade Jesus till de tolv: "Vill inte ni också gå i väg?"
Vi har trott och vetat (förstått) [både satt vår förtröstan till och haft personlig kännedom om] att du är Guds Helige."
Jesus svarade dem: "Utvalde jag inte [själv] er tolv? Och en av er är en djävul!"
Jesu [halv-]bröder sade till honom: "Lämna den här platsen och gå till Judéen, så att dina lärjungar [där] också kan se (noggrant studera) de gärningar du konstant gör.
Världen kan inte [förväntas att] hata er men mig hatar den eftersom jag lägger fram sanningen (vittnar) om hur ont den agerar.
Gå upp till högtiden ni. Jag går inte upp till den här högtiden nu, eftersom min tid ännu inte har kommit (det är inte rätt tid ännu, allt som ska ske är inte fullbordat)."
Har inte Mose gett er undervisningen (läran – gr. nomos) [Moseböckerna]? Ändå är det ingen av er som fullgör (håller) undervisningen. Varför strävar ni efter att döda mig [och gå emot budet att inte döda, i er='20' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 20:13]?"
Folket (folksamlingen) svarade honom: "Du är besatt av en demon, vem försöker döda dig?"
Mose gav er seden att omskära [pojkar på åttonde dagen efter födseln, se er='12' data-verse='44' data-chapterend='' data-verseend='49' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 12:44–49] – egentligen var det ju inte Mose som introducerade seden, utan fäderna [Abraham, se er='17' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='14' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 17:9–14] – och ni omskär pojkar även på en sabbat.
Då ropade Jesus med hög röst, där han undervisade på tempelplatsen: "Vet ni [verkligen] både vem jag är och varifrån jag kommer? Jag har inte kommit av mig själv (med egen auktoritet), men den som sänt mig är äkta (verklig, trofast), och honom känner ni inte.
Då sade Jesus: "Bara en kort tid till är jag hos er [sex månader – tiden mellan Lövhyddohögtiden och påskhögtiden], sedan går jag tillbaka till honom som har sänt mig.
Ni kommer att söka efter mig, men inte finna mig. Där jag är [i härlighet och ära hos min Far, i evig existens, se er='8' data-verse='58' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 8:58; i himlen, se er='3' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 3:13], dit kan ni inte komma." [Jesus har talat om varifrån han kommer, se er='' data-verse='27' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 27. Nu talar han om vart han är på väg. På samma sätt som judarna missförstod hans inträde förstår de inte hans utträde. Jesus tar snart upp samma ämne på nytt, se er='8' data-verse='21' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 8:21.]
Vad betyder [Jesu uttalande i er='' data-verse='34' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 34]:
    Ni kommer att söka efter mig men inte att hitta mig.
    Där jag är, dit kan ni inte komma?"
Då svarade fariséerna: "Har ni också blivit vilseledda (förvillade)?"
De svarade honom: "Är du också från Galileen? Studera (undersök, utforska) [Skriften], och du ska se att ingen profet kommer från Galileen." [De judiska ledarnas hetsiga uttalande var ogrundat och felaktigt. Profeterna Jona, Hosea och Nahum, och möjligen även Elia, Elisa och Amos, var från Galileen, se er='14' data-verse='25' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kung 14:25. Det kan hända att de syftade på den kommande Messias, men även där hade de fel. Jesus var visserligen uppväxt i Galileen, men föddes i Betlehem precis som Skriften förutsade, se er='5' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mika 5:2.]
I lagen [er='22' data-verse='22' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 22:22] befaller Mose att en sådan kvinna ska stenas. [Där står även att mannen ska straffas, vilket de skriftlärda verkar ha glömt.] Vad säger du?"
Men när de envisades med sin fråga och han nu ställt sig upp (rätat på sig) sade han till dem: "Låt den av er som är syndfri (utan skuld) kasta första stenen på henne."
När Jesus ställt sig upp sade han till henne: "Kvinna, var är de [de som är dina anklagare]? Har ingen dömt dig?"
Hon svarade: "Nej, Herre."
    Jesus sade till henne: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer." [Vissa handskrifter lägger till: från och med nu.]
Då sade fariséerna till honom: "Du vittnar om dig själv, ditt vittnesbörd är ogiltigt."
Jesus svarade dem: "Även om jag vittnar om mig själv så är mitt vittnesbörd sant, för jag vet varifrån jag har kommit och vart jag är på väg, men ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag är på väg.
Ni dömer efter det yttre (efter köttet, mänskligt), jag dömer ingen [på det sättet].
Då började de fråga honom: "Var är din fader?"
    Jesus svarade: "Ni känner varken mig eller min Fader. Om ni kände (hade en klar förståelse av) mig, så skulle ni också känna min Fader."
Igen sade han till dem: "Jag går bort och ni kommer att söka efter mig, men ni kommer att dö i er synd. [Synd i singular, primärt deras otro, se er='' data-verse='24' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 24.] Dit jag går är det omöjligt för er att komma."
Då började de judiska ledarna säga: Han tänker väl inte begå självmord? "Är det därför han säger: Dit jag går är det omöjligt för er att komma?"
Men han svarade: "Ni är nerifrån, jag är från ovan. Ni är från denna världen (av denna världens ordnade samhällssystem med föränderlig etik och moral), jag tillhör inte den här världen.
Då frågade de honom: "Vem är du?"
    Jesus svarade: "Precis den jag från början sagt mig vara.
Det finns mycket jag kunde säga till er och döma er för, men han som sänt mig är sann. Jag talar [bara] det jag hört från (intill, bredvid) honom till världen."
Då sade Jesus till de judar (invånare i Judéen) som hade kommit till tro på honom [se er='' data-verse='30' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 30]: "Om ni förblir (stannar kvar, vilar, fortsätter stå) i mitt ord (håller fast vid min undervisning och lever efter den) är ni verkligen (sannerligen) mina lärjungar
och ni ska förstå (inse, få en kunskap baserad på personlig erfarenhet av) sanningen, och sanningen ska göra er fria (befria er)." [Jesus är vägen, sanningen och livet, se er='14' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 14:6.]
De svarade honom: "Vi är Abrahams barn (säd, ättlingar) och har aldrig varit slavar under någon. Vad menar du med att säga: 'ni ska bli fria'?"
Jesus svarade dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Alla som vanemässigt praktiserar att göra synd (bryter mot Guds bud, missar målet) är syndens slavar.
Om nu Sonen gör er fria, då är ni verkligen fria.
Jag vet att ni är Abrahams barn (säd, ättlingar), men ändå planerar ni att döda mig, eftersom mitt ord (min undervisning) inte har någon ingång (har ingen plats) i er.
Jag talar de saker jag sett (lärt mig) vid min Faders sida, och ni gör [era handlingar reflekterar] vad ni har sett (lärt er) av er fader."
Men nu försöker ni döda mig, en man som har sagt er sanningen som jag har hört från Gud. Så gjorde inte Abraham.
Ni gör er faders gärningar."
    De sade till honom: "Vi är inte födda utanför äktenskapet (i otukt – gr. pornea) [som du är]. Vi har en Fader, Gud."
Jesus svarade dem: "Om Gud verkligen är er far skulle ni älska (med glädje välkomna, respektera) mig, för jag har utgått från Gud. Jag har inte kommit hit själv (på eget initiativ), utan han har sänt mig.
Ni är från er fader, djävulen, och ni vill utföra er faders onda önskningar (begär, det som tillfredsställer honom). Han har varit en mördare (en som utstuderat utsläcker mänskligt liv) från början (från tidernas begynnelse, den som gjorde det för första gången) [er='3' data-verse='' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 3; er='5' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 5:12]. Han står inte fast i sanningen, för det finns ingen sanning i honom. När han talar en lögn, då talar han det som kommer naturligt för honom [hans modersmål, se er='' data-verse='42' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 42], för han är en lögnare, och lögnens fader (upphovsmannen för falskhet).
Vem av er kan visa på någon synd (överträdelse) hos mig? Om jag talar sanning, varför tror (litar) ni inte på mig?
Den som tillhör (är av) Gud lyssnar på Guds ord [gr. rhema, plural – riktade och levandegjorda ord – förkunnade i den helige Ande]. Anledningen att ni inte lyssnar [på dessa ord och på mig] är att ni inte tillhör (är av) Gud."
Judarna svarade honom: "Uttrycker vi inte det rätt när vi säger att du är en samaritan (gr. samarites) och har (är under inflytande av) en ond ande?" [Hänvisningen kan vara till en samarier (från Samarien), men troligvis även att han var en utövare av den illa ansedda samaritiska trosriktningen, se er='4' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 4:9.]
Jesus svarade: "Jag har inte en ond ande, jag ärar min Fader och ändå föraktar (vanärar, hånar) ni mig.
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som väljer att hålla (skydda, bevara, leva efter, följa) mitt ord (min undervisning), han ska aldrig i evighet se döden."
Judarna sade till honom: "Nu förstår vi (har vi en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att du har en ond ande. Både Abraham och profeterna har dött, ändå säger du att vem som helst som väljer att hålla ditt ord, han ska aldrig i evighet se döden.
Vår fader Abraham dog, du är väl inte större än honom, är du? Profeterna har också dött. Vem tror du att du är (utgör du dig för)?"
Jesus svarade: "Om jag ärar (upphöjer, förhärligar) mig själv, så är min ära ingenting värd. Det är min Fader som ärar (upphöjer, förhärligar) mig, han som ni säger är er Gud.
Ni har inte känt honom (haft en personlig erfarenhet av Gud), men jag känner (har en klar förståelse av) honom. Om jag sade att jag inte känner (förstår) honom skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och håller (skyddar, bevarar, lever efter, följer) hans ord (undervisning).
Er fader (förfader) Abraham jublade över att få se min dag. Han såg (med sina hjärtans ögon, hade en klar förståelse av) den och gladde sig."
Då frågade de: "Hur öppnades dina ögon?"
Därför frågade de den [tidigare] blinde mannen: "Vad säger du själv om honom, eftersom det var dina ögon han öppnade?"
    Han svarade: "Han är en profet."
De frågade dem: "Är detta er son som ni själva säger var född blind? Hur kan han nu se?"
Då frågade de honom igen: "Vad gjorde han med dig, hur öppnade han dina ögon?"
Han svarade: "Jag har redan berättat men ni lyssnar inte på mig. Varför vill ni höra det igen, är det för att ni också vill bli hans lärjungar?"
Då öste de skällsord (glåpord, grova smädelser) över honom och sade: "Du är lärjunge till den där, men vi är Mose lärjungar.
Mannen svarade: "Det är konstigt (det märkliga), här är en som har öppnat mina ögon, och ni vet inte varifrån han kommer!
De svarade: "Du var född helt i synd (från huvud till fot), och du ska undervisa oss?" De kastade ut honom [från platsen där de samlats, och senare också från synagogan, se 9:22].
Jesus hörde att de hade kastat ut honom, och när han hade hittat honom sade han: "Tror du på Människosonen?" [Människosonen är ett messianskt begrepp som identifierar Jesus med Gud själv, se er='7' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Dan 7:13. I Jesu samtid var Människosonen en titel på Gud själv.]
Jesus sade till honom: "Du har sett honom och det är han som talar med dig just nu."
Jesus svarade dem: "Om ni var blinda skulle ni inte ha någon synd, men eftersom ni säger att ni ser, finns er synd kvar."
Jesus svarade dem [dvs. fariséerna som hånade den blinde mannen som Jesus hade helat, se er='9' data-verse='' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 9]: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom grinden (dörren, porten), utan tar sig upp någon annan väg, han är en tjuv (en som stjäl i smyg) och en rånare (en som öppet rånar med våld).
Då sade Jesus återigen: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er:
Jag är grinden (dörren, porten) till fåren.
De judiska ledarna omringade honom och frågade: "Hur länge ska du hålla oss i ovisshet? Om du nu är den Smorde (Kristus), säg det rent ut (öppet)!"
Jesus svarade dem: "Jag har redan berättat det, men ni tror (litar, förtröstar) inte på mig. De gärningar som jag ständigt gör i min Faders namn vittnar om mig.
Men ni tror inte på mig för ni är inte mina får.
Jesus svarade dem: "Jag har visat er många goda gärningar, för vilken av dem vill ni stena mig?"
De judiska ledarna svarade honom: "Vi ska inte stena dig för en god gärning, utan därför att du hädar [talar emot Gud]. Du är en människa, men utger dig för att vara Gud!"
Jesus svarade dem: "Står det inte skrivet i er lag [Skriften]: Jag har sagt att ni är gudar? [Citat från Psalm 82:6. Olika tolkningar av denna vers diskuterades flitigt bland rabbinerna på Jesu tid. Troligtvis har det att göra med att Israels domare eller folk har fått auktoritet att utföra Guds gärningar.]
varför säger ni om den som Gud har avskilt (helgat, avsatt för helig tjänst) och sänt in till världen: Du har begått hädelse genom att säga, jag är Guds Son.
Lärjungarna sade till honom: "Rabbi (lärare), de judiska ledarna ville nyss stena dig. Ska du gå tillbaka dit?"
och jag är glad för er skull att jag inte var där. Detta kommer att hjälpa er att tro (lita, luta er emot mig)."
Men jag vet (har en klar förståelse av) att Gud kommer att ge dig vad du än ber (begär av) honom om."
Jesus sade till henne: "Din bror ska uppstå igen (komma tillbaka till livet)."
Hon svarade honom: "Ja Herre, jag har trott att du är den Smorde (Messias), Guds Son, han som skulle komma till världen."
När Marta sagt detta gick hon bort och kallade på sin syster Maria, och viskade i hemlighet till henne: "Mästaren är här (han är nära) och han kallar på dig vid namn."
Jesus sade till henne: "Sade jag inte till dig att om du trodde (litade, lutade dig emot) mig skulle du få se Guds härlighet?"
Så de tog bort stenen där den döde låg, och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: "Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
Jag vet att du alltid hör mig, men jag sade detta med tanke på de människor som står här runtomkring, så att de ska kunna välja att tro att du sänt mig."
Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst detta år sade till dem: "Ni förstår ingenting,
ni tänker inte heller logiskt, det är bättre för oss att en man dör för folket än att en hel nation går under."
De letade efter Jesus och medan de stod i [förgården till] templet sade de till varandra: "Vad tror ni, ska han inte komma till högtiden?"

"Frukta inte, dotter Sion!
Se, din Konung kommer,
    ridande på en åsnas föl."
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Om inte ett vetekorn som faller i jorden väljer att dö, så förblir det ett korn, men om det väljer att dö så bär det stor skörd (frukt).
[Jag ber i stället:] Fader, förhärliga (ära, upphöj) ditt namn." Då kom en röst från himlen: "Jag har redan förhärligat det och jag ska förhärliga det igen."
Jesus svarade: "Denna röst kom inte för min skull utan för er skull.
Jesus sade till dem: "Bara en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset så att inte mörkret (ondska, synd) får makt över er. Den som vandrar i mörkret (har som vana och livsstil att leva i mörkret) vet inte vart han går.
Så kommer han [fram] till Simon Petrus, som säger till honom: "Herre, tvättar du mina fötter?"
Jesus svarade och sade till honom: "Vad jag gör förstår (ser, vet) du inte [har du inte en klar förståelse av] nu, men du kommer att förstå (veta) [få personlig kunskap] efter [allt] detta [i och med dessa händelser]."
Petrus säger [då] till honom: "Aldrig någonsin, inte ska du tvätta mina fötter!" Jesus svarade honom: "Om jag inte skulle tvätta dig har du ingen del i (med) mig."
Jesus säger [då] till honom: "Den som har badat [rengjort hela kroppen] behöver bara tvätta fötterna, hans kropp är [ju] helt och hållet ren (ordagrant: förutom att tvätta fötterna har han inget behov, utan är helt ren). Och ni [mina lärjungar] är rena, men inte alla."
När han nu hade tvättat deras fötter och tagit (tagit emot) sina kläder [se er='' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 4] och lagt sig till bords igen [återtagit sin halvliggande position till bords], sade han till dem: "Inser ni (förstår ni utifrån denna personliga upplevelse) vad jag har gjort med (för) er?
Ni kallar mig Läraren (Mästaren) och Herren, och det med rätta (det ni säger är rätt), för det är jag.
Om nu jag – Herren och Läraren (Mästaren) – har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.
Jag gav er ett exempel [jag uppvisar något som ska imiteras], för att ni ska (skulle) göra precis som jag gjorde med er.
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Slaven (den livegne, tjänaren) är inte större (förmer) än sin herre, inte heller är budbäraren större än den som har sänt honom [er='10' data-verse='24' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 10:24].
"Jag talar inte om er alla, jag vet vilka jag har utvalt, men [någon ska förråda och utlämna mig] för att Skriften ska fullbordas:
Den som äter brödet med mig
    har lyft sin häl mot mig (har vänt sig mot mig, ska förråda mig). [er='41' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 41:10]
Jag berättar detta nu, innan det händer, för att när det sker ska ni kunna tro (lita) på att jag är [den jag säger mig vara, 'Jag Är'].
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som tar emot (tar till sig, välkomnar) den som jag sänder, tar emot mig, och den som tar emot mig, tar emot honom [Fadern] som har sänt mig."
När Jesus sagt detta upprördes (våndades) han i sin Ande och vittnade: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: En av er ska utlämna (förråda) mig."
Kära små barn [älskade unga familjemedlemmar i tron – gr. teknion, se er='2' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Joh 2:1], bara en kort stund till är jag med er. Ni kommer att leta efter mig, men det jag sade till de judiska ledarna säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma.
Petrus sade till honom: "Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag vill lägga ner (kommer att ge) mitt liv för dig."
Jesus svarade: "Vill du [verkligen] ge ditt liv för mig? Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig: Innan tuppen gal ska du ha förnekat (frånsagt dig allt samband med) mig tre gånger." [Petrus, som annars är den som brukar vara först att prata och ställa frågor, blir nu helt tyst. Under resten av måltiden ställer Tomas, Filippus och Jakob frågor som Jesus svarar på.]
[Jesus har just berättat att Petrus kommer att förneka honom och lärjungarna blir oroliga för vad som kommer att hända. Jesus tar till orda på nytt och säger:] "Låt inte ert hjärta oroas (förfäras). [Hjärta i singular poängterar vars och ens hjärta individuellt, men pekar också på de elvas enhet. Jesus manar dem att inte låta sig skrämmas av situationen.] Tro (lita, förtrösta) på Gud, tro (lita, förtrösta) också på mig. [Kan också översättas: 'Ni tror på Gud, tro också på mig.']
I min Faders hus [himmelska boning, se er='21' data-verse='' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 21–22] finns många rum. [Det grekiska ordet för rum mone används bara två gånger i NT, här och i er='14' data-verse='23' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 14:23 och har innebörden 'boning' och permanent boplats.] Om det inte vore så, skulle jag ha sagt det till er, för jag går bort för att bereda (iordningställa) en plats åt er.
Om jag nu går bort [vilket jag gör] och bereder en plats åt er, så kommer jag tillbaka (igen) och ska ta er till mig (ta emot er till mig själv), så att ni också ska (kan) vara där jag är.
Jesus svarade honom: "Jag har varit så länge hos er och du har inte lärt känna mig (haft en personlig erfarenhet av mig), Filippus? Den som har sett (iakttagit, beaktat) mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern?
Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord [gr. rhema – plural; specifika ord levandegjorda av den helige Ande] jag talar till er talar jag inte av mig själv (på eget initiativ), det är Fadern som bor i mig som utför sina gärningar [mäktiga mirakler].
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som tror på (litar på, lutar sig emot) mig, han ska själv göra de gärningar [mäktiga mirakler] som jag gör, och ännu större (fler, starkare) än dessa, eftersom jag går till Fadern.
Jag ska be (fråga; innerligt och ivrigt begära) [utifrån positionen till] Fadern och han ska ge er en annan (likadan) Hjälpare (Advokat, Rådgivare; gr. parakletos), så att han [kan syfta både på Fadern och Anden] kan vara med er för alltid (i tidsåldern)
Sanningens Ande, som världen inte kan ta emot (välkomna), eftersom den [världen] varken ser eller känner (har en kunskap baserad på personlig erfarenhet av) honom [Hjälparen]. Men ni känner (har en nära personlig erfarenhet av) honom, eftersom han förblir med (bredvid) er och ska vara i er.
Jag ska inte lämna er faderlösa (oskyddade, utan undervisning, hjälplösa), jag ska komma till er.
Ännu en liten tid [syftar troligtvis på de återstående timmarna fram till döden på korset], och världen ser mig inte mer [därefter], men ni ska se (förstå och uppfatta) mig. [Redan samma dag som Jesus uppstår kommer han att visa sig för lärjungarna, se er='20' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 20:19.] Eftersom jag lever ska ni också leva. [er='15' data-verse='20' data-chapterend='' data-verseend='21' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 15:20–21]
På den dagen [troligtvis uppståndelsen, se er='20' data-verse='21' data-chapterend='' data-verseend='22' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 20:21–22] ska ni förstå (ha en kunskap baserad på en personlig erfarenhet) att jag är i min Fader, och ni är i mig och jag är i er.
Detta har jag sagt er medan jag fortfarande är kvar hos er.
Men Hjälparen (Advokaten, Rådgivaren), den helige Ande – som Fadern ska sända i mitt namn – han ska lära er allt, och han ska påminna er om allt jag har sagt er. [Det grekiska ordet för "allt", pas, används två gånger i sin pluralform i denna vers, panta, och fokuserar på alla detaljer och aspekter i både i undervisningen och i det vi behöver påminnas om. Den helige Ande är kallad att i uppmuntran, förmaning och tröst bistå Guds barn. Han finns vid vår sida här på jorden och för vår talan – han ber och vädjar för oss efter Faderns vilja, se er='8' data-verse='26' data-chapterend='' data-verseend='27' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 8:26–27. Johannes förklarar att Jesus nu samtidigt utför denna tjänst i himlen för oss inför Fadern, se er='2' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Joh 2:1.]
Frid (ro, stillhet, vila – fullständig harmoni) lämnar (sänder, överlåter) jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte så [sådan frid] som världen ger. [Jesus talade arameiska med sina lärjungar. Det arameiska och hebreiska ordet för frid, shalom, är rikt på innebörd, såsom harmoni, hälsa, fullhet, trygghet och välgång. Det är en önskan om frid som judar fortfarande använder som hälsnings- och avskedsord. Världen kan inte erbjuda denna frid; Guds frid tar bort all rädsla och fruktan för döden och framtiden.] Låt inte ert hjärta oroas (uppröras, ängslas) eller förfäras (tappa modet, skygga tillbaka) [er='1' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Tim 1:7].
Ni har hört att jag sade till er: 'Jag går bort, men jag kommer tillbaka till er.' Om ni [verkligen] älskade mig skulle ni redan glatt er över att jag går till Fadern, för Fadern är större än jag.
Nu har jag sagt detta till er innan det sker, för att ni ska tro (lita, luta er mot mig), när det sker.
Jag kan inte prata med er så länge till, för denna världens furste är på väg. I mig finns inget som tillhör honom (han har ingen makt över mig),
Ni [de elva lärjungarna] är redan ansade (beskurna, fostrade, renade) genom det ord (gr. logos) som jag har talat till er [den undervisning som jag gett er].
Förbli (var kvar) [lev] i mig, så förblir jag [också] i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir (skulle vara kvar) i vinstocken, så kan inte heller ni [bära frukt] om ni inte förblir i [skulle vara kvar och kontinuerligt leva] i mig.
Jag är vinstocken [se er='' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 1], ni är grenarna.
Den som förblir (är kvar) [ständigt lever] i mig – och den som jag [också] förblir i – bär rikligt med frukt, för utan (vid sidan av; separerade från) mig kan ni inte göra någonting.
Om ni förblir (skulle vara kvar) [vill leva] i mig, och mina ord (gr. rhemata) förblir (skulle vara kvar) i er, så fråga om (be om; begär, önska) vad ni vill, så ska det ske er [och ni ska få det]. [När Jesus talar om "mina ord" används rhema i plural till skillnad mot er='' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 3 där det står logos i singular.]
Precis som Fadern älskade mig, så älskade jag också er [osjälviskt utgivande]. Förbli (var kvar) [lev] i min kärlek!
Detta [allt detta] har jag talat till (sagt) er för att min glädje ska vara i er och [för att] er glädje ska bli fullkomlig (överflödande). [Jesus undervisade ofta väldigt praktiskt och använde för lärjungarna välkända bilder. Jesus är vinstocken, Fadern är trädgårdsmästaren och hans lärjungar är grenarna. De som samlar ihop grenarna och kastar dem i elden är troligtvis änglar, se er='13' data-verse='41' data-chapterend='' data-verseend='43' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 13:41–43, er='13' data-verse='49' data-chapterend='' data-verseend='50' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>49–50. Jesus är den som står mellan Fadern och grenarna, det är i honom livet flödar. Målet är att bära frukt, se er='' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 2, er='' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>4, er='' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5, er='' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>8, er='' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>16. Johannes använder samma ord för frukt som han tidigare använt för gröda i er='4' data-verse='36' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 4:36. Att bära frukt handlar om människors eviga frälsning.]
[er='' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='17' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 12–17 bildar ett kiastiskt mönster. Det ramas in av uppmaningen att "älska varandra", se er='' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='13' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 12b–13 och er='' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>17b. I er='' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 14 och er='' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>17a används ordet "befaller". I er='' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 15 och er='' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>16b är temat relationen med Fadern och centralt finns er='' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 16.] Detta är mitt bud: Att ni [alltid aktivt] ska (skulle) älska varandra [osjälviskt och utgivande],
    precis som jag [aktivt] älskade er. [er='13' data-verse='34' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 13:34]

Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er (följer mina instruktioner).

Jag kallar er inte längre tjänare (slavar),
    för en tjänare vet inte (har ingen klar förståelse av) vad hans herre gör.
Jag kallar er vänner,
    för allt vad jag hört från Fadern har jag uppenbarat (gjort synligt, klargjort) för er.
Ni har inte utvalt mig,
    utan jag har utvalt er. Jag har satt er till [planterat er för] att gå ut [i världen]
    och ständigt bära frukt, och er frukt ska bestå [människor som blir frälsta och själva blir Jesu lärjungar],
[resultatet av att ni är utvalda och lever i min vilja, är grenar i vinstocken, se er='' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 7]
    ska Fadern ge er vad ni än ber om i mitt namn.
Detta är vad jag befaller (förmanar) er, att ni [alltid aktivt] ska (skulle) älska varandra [osjälviskt och utgivande]." [er='13' data-verse='34' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 13:34]
"Om världen [med sitt ordnade samhällssystem, där föränderlig etik och moral råder] hatar er, så ska ni veta (ha en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att den redan har hatat mig [och fortfarande hatar mig] innan den hatade er.
Om ni tillhörde världen, så skulle världen känna vänskap med er som med sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har utvalt er och kallat er ut ur världen. Därför hatar världen er.
Kom ihåg vad jag sade till er, en slav (tjänare) är inte större (förmer; har inte högre position) än sin herre.
Om de har förföljt (jagat) mig,
    kommer de att förfölja er också.
Om de bevarat (hållit fast vid) mitt ord,
    kommer de också bevara ert ord.
Men de ska göra allt detta mot er [förfölja och jaga er] för mitt namns skull, för de känner inte (ser inte med sina hjärtans ögon, har ingen klar förståelse av) honom som har sänt mig.
"Men när Hjälparen (Advokaten, Rådgivaren) kommer (ska komma), som jag ska sända er från Fadern – Sanningens Ande som utgår från (vid sidan av) min Fader – ska han [alltid] vittna om (ge ett gott vittnesbörd kring det som rör) mig.
Men ni vittnar [ju] också, eftersom ni är med mig från början.
Detta har jag sagt till er [att världen kommer att hata er men också löftet om den helige Ande, se er='15' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='27' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 15:18–27] för att ni inte ska bli sårade (känna er förolämpade, förvånade över det som kommer att hända, bli stötta och tappa tron).
De kommer att utesluta er (förvisa er) från synagogorna, ja, den tiden kommer när den som dödar er tror att han tjänar Gud (gör Gud en tjänst, utför Guds uppdrag).
De kommer att göra detta mot er därför att de inte har lärt känna (inte har en personlig relation med) Fadern eller mig.
Men jag har sagt detta nu, så att när tiden kommer då detta sker, ska ni minnas att jag sade det till er. Jag sade det inte till er från början, eftersom jag var hos er."
"Nu går jag hem till honom som har sänt mig,
    och ingen av er frågar mig vart jag går.

I stället, eftersom jag sagt detta,
    fylls ert hjärta med sorg (känner ni smärta och är nedstämda).
Men jag säger er sanningen: Det är bättre för er att jag går bort,
    för om jag inte går bort kan inte Hjälparen (den pålitlige vännen, rådgivaren, advokaten) komma till er.
Om jag går bort ska jag sända honom till er.
Jag har fortfarande mycket att säga er,
    men ni kan inte förstå (greppa, bära, acceptera) det nu.
Men när han kommer, sanningens Ande,
ska han leda (lära, visa) er fram till hela sanningen (all sanning).
    För han ska inte tala av sig själv (sitt eget budskap),
    utan bara vad han hör [från Fadern], och berätta för er vad som ska hända i framtiden.
Han ska ära (förhärliga) mig, eftersom han ska ta emot (ta från, dra) från det som är mitt
    och förmedla (förklara, förkunna) det till er.
Allt som Fadern har är mitt. Därför sade jag att Anden ska ta det som är mitt
    och förmedla (förklara, förkunna) det till er."
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er:
Ni ska gråta och sörja (gråta som ett barn och ljudligt visa sorg),
    men världen ska glädja sig.
Ni kommer att känna smärta (tyngd, bedrövelse),
    men er sorg ska vändas i glädje.
Nu har ni smärta (tyngd, bedrövelse),
    men jag ska se er igen och då ska ni glädja er i ert hjärta,
    och ingen ska ta er glädje ifrån er [er='66' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 66:14].
När den dagen kommer [efter uppståndelsen, när Anden blir utgjuten, se er='14' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='20' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 14:16–20], ska ni inte [behöver ni inte] fråga mig om någonting. [Huvudbetydelsen är att ställa en fråga, så används ordet i er='' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 19, men det kan också innebära att be om något i bön. När Jesus inte längre är hos lärjungarna kroppsligen behöver de inte fråga eller be honom om något, den helige Ande ska leda dem in i hela sanningen, se er='' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 13, och Jesus är medlaren mellan Gud Fadern och människan och den som ber för oss, se er='8' data-verse='34' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 8:34.] Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er:
    Vad ni än begär (ber, frågar) Fadern om i mitt namn, det ska han ge er.
Hittills har ni inte begärt något i mitt namn.
Begär (fortsätt att be och fråga gång på gång) och ni ska få,
    så att er glädje blir fullkomlig (kontinuerligt fylld till brädden, överflödande, ni blir kvar i glädje).
Jag har använt liknelser (illustrationer, bilder) för att säga dessa saker. [Den senaste var vinstocken och grenarna i kapitel 15.] Men nu kommer en tid då jag inte ska tala till er i liknelser utan tala tydligt (öppet, rakt på sak) till er om Fadern.
När den dagen kommer [efter uppståndelsen] ska ni be (begära) i mitt namn, och jag säger inte att jag ska be till Fadern för er [det behövs inte],
för Fadern själv håller av (har ett starkt vänskapsband med) er eftersom ni har hållit av mig och trodde (litade) på att jag kom från Gud.
Nu vet vi att du vet allt och behöver inte höra någon som ställer frågor till dig. Därför tror vi att du har utgått från Gud."
Detta [allt detta] har jag sagt (talat till) er för att ni ska (så att ni kan) ha frid (fullständig harmoni) i mig. I världen får ni lida (ordagrant: har ni betryck), men var vid gott mod, jag har övervunnit (segrat över) världen." [er='14' data-verse='27' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 14:27]
[Jesus är i Jerusalem, de har stannat till på vägen mot Getsemane där han strax kommer att tillfångatas, se er='18' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 18:1. Han brister ut i bön för sitt eget uppdrag, lärjungarna och alla troende. Det finns likheter med den prästerliga välsignelsen, se er='6' data-verse='22' data-chapterend='' data-verseend='27' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>4 Mos 6:22–27: ] När Jesus hade sagt detta, lyfte han upp sina ögon mot himlen och sade [bedjande]:
"Fader, stunden har kommit (tiden är inne). Förhärliga (ära, upphöj) din Son, så att din Son kan förhärliga (ära, upphöja) dig.
Detta är det eviga livet:
att känna (ha en personlig relation med) dig,
    den ende sanne (verkliga) Guden,
och honom som du har sänt, Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
Jag förhärligade (upphöjde, ärade) dig på jorden, genom att slutföra det uppdrag (arbete, verk) som du gav till mig.
Och nu, Fader, förhärliga mig intill (bredvid) dig med den härlighet jag ständigt hade hos dig innan universum (världen) fanns till. [Jesus ber för sina lärjungar:]
Jag har uppenbarat (manifesterat) ditt namn (din karaktär, dig själv) för de människor du har gett mig. De var dina och du gav dem till mig och de har hållit (lytt) ditt ord.
Nu har de förstått (fått en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att allt du gett mig kommer från dig,
eftersom jag gett dem de ord du gav mig. [Gr. rhema – specifika ord levandegjorda av den helige Ande.] De har tagit emot orden och i sanning förstått att jag kommit från dig, och de har trott att du har sänt mig.
Jag ber för dem, jag ber inte för världen, utan för dem som du [min Far] har gett mig, för de tillhör dig.
Jag är nu inte längre kvar i världen, men de är fortfarande i världen. När jag kommer till dig, helige Fader, skydda (bevara) dem i ditt namn, dem som du har gett till mig, så att de kan vara ett, på samma sätt som vi är ett.
Medan jag var tillsammans med dem i världen bevarade (skyddade) jag dem i ditt namn [i kunskap och tillbedjan till dig]. De som du gett till mig bevarade (skyddade) jag, och ingen av dem gick förlorad utom fördärvets man [Judas Iskariot], för att Skriften skulle gå i uppfyllelse [er='109' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 109:8].
Nu kommer jag till dig. Men jag säger dessa saker [ber den här bönen] medan jag ännu är i världen, för att de ska ha min fullkomliga (ett tillstånd av ständigt överflödande) glädje i sig.
Jag har gett dem ditt ord och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, på samma sätt som inte heller jag är av världen.
Avskilj dem (rena, helga, gör dem heliga) genom din sanning; ditt ord är sanning.
att de alla väljer att bli ett, på samma sätt som du, Fader, är i mig och jag i dig. Jag ber att de också väljer att vara ett i oss, för att världen ska kunna välja att tro (lita på) att du har sänt mig.
Jag i dem och du i mig,
    för att de ska bli ett och välja att bli fullkomligt förenade,
    så att världen kan välja att förstå (få en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att:
Du har sänt mig, och att du älskat dem,
    på samma osjälviska, utgivande sätt som du har älskat mig.
Rättfärdige Fader, även om världen inte har lärt känna dig (fått en kunskap baserad på personlig erfarenhet av dig), känner jag dig, och de [alla de som tror] har förstått att du har sänt mig (på ett uppdrag).
Jag har förklarat (uppenbarat) ditt namn (din karaktär, dig själv) för dem, och kommer att fortsätta att göra dig känd, så att de kan välja att ha den kärlek som du älskat mig med inom sig och jag själv kan vara i dem."
Jesus svarade: "Jag har sagt er att "Jag Är", om det är mig ni söker, så låt dessa [mina lärjungar] gå!"
Då sade Jesus till Petrus: "Stoppa tillbaka svärdet i skidan! Skulle inte jag dricka den bägare (kalk) som min Fader har gett mig?"
Tjänsteflickan [13-20 år] som vaktade porten sade till Petrus: "Visst är du en av den där mannens lärjungar, eller hur?"
    Han svarade: "Nej, det är jag inte."
Under tiden stod Simon Petrus och värmde sig. Då sade de till honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?"
    Han förnekade det och sade: "Det är jag inte."
En av översteprästens tjänare, en släkting till den man som Petrus huggit av örat på, sade: "Såg jag inte (med egna ögon) dig tillsammans med honom i trädgården?"
De svarade: "Om han inte vore en förbrytare (en som medvetet gör ondska) skulle vi inte ha överlämnat honom åt dig."
Då sade Pilatus till dem: "Ta honom och döm honom efter er lag!"
    Judarna svarade: "Det är inte lagligt för oss att avrätta någon."
Pilatus gick tillbaka in i palatset och kallade till sig Jesus och frågade honom: "Är du judarnas konung?"
Jesus svarade: "Säger du detta av dig själv (på eget initiativ), eller har andra sagt det om mig?"
Pilatus svarade: "Jag är väl inte en jude, eller hur? Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig till mig. Vad har du gjort (vad är ditt brott, bekänn nu)?"
Pilatus sade till honom: "Då är du alltså en kung?"
    Jesus svarade: "Du har rätt när du säger att jag är en kung [ja, jag är en kung]. Jag var född för detta [denna roll], och därför kom jag till världen för att vittna för sanningen. Var och en som är av (som är vän med, tillhör) sanningen, hör och lyssnar till min röst."
Nu är det en tradition kring påsk att jag friger en fånge. Vill ni att jag friger judarnas konung till er?"
Pilatus gick ut igen och sade till dem: "Se här, jag för ut honom till er så att ni förstår att jag inte hittar något att anklaga honom för."
När nu översteprästerna och vakterna såg honom ropade de högt: "Korsfäst! Korsfäst!" Pilatus sade till dem: "Ta honom ni och korsfäst honom, för jag hittar inget brottsligt att anklaga honom för."
Han gick tillbaka in i palatset och frågade Jesus: "Varifrån är du [Vilken värld tillhör du]?"
    Men Jesus svarade honom inte.
Då sade Pilatus till honom: "Vägrar du tala med mig? Vet du inte att jag har auktoritet (makt) att antingen frisläppa dig eller korsfästa dig?"
Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon auktoritet över mig över huvud taget, om den inte vore given från ovan. Därför är den som överlämnat mig till dig [Judas, Kaifas, eller judarna] skyldig till mer (en större) synd."
Nu var det förberedelse inför påskhögtiden [då påskalammet, den ettåriga baggen, undersöktes så det var felfritt och sedan slaktades, se er='12' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 12:2], omkring sjätte timmen. Han sade till de judiska ledarna: "Se, här är er konung!" [De övriga evangelierna anger fler tider och skriver hur Jesus korsfästs den tredje timmen judisk tid, klockan nio på morgonen. Tre timmar senare infaller ett mörker som varar tre timmar fram till klockan tre på eftermiddagen. Jesus hänger alltså totalt sex timmar på korset och dör vid den nionde timmen, se er='15' data-verse='25' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 15:25, er='15' data-verse='33' data-chapterend='' data-verseend='34' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>33–34. Att Johannes anger att Pilatus dom ges ungefär vid sjätte timmen, omkring mitt på dagen enligt judisk tideräkning, för med sig en kronologisk problematik. Rättegången måste ju ha hållits innan Jesus hänger på korset.
    En förklaring är att Johannes anger romersk tid, som började vid midnatt. I så fall skedde rättegången omkring klockan sex på morgonen. Dock verkar övriga tids­angivelser vara judisk tid, se er='1' data-verse='39' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 1:39; er='4' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>4:6; er='4' data-verse='52' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>4:52. Tidsangivelsen skulle också kunna syfta på "efter sex timmars förhör" i de olika judiska och romerska instanserna som påbörjades under natten, och då är det omkring åttatiden på morgonen.
    Det finns dock en enklare förklaring. Detta är det enda klockslaget Johannes ger i kapitel 5-22. Syftet är inte att mäta tid eftersom han skriver omkring sjätte timmen, i jämförelse med helandet i Joh 4:52 som sker exakt vid sjunde timmen. Utifrån sammanhanget verkar anledningen till tidsangivelsen "sjätte timmen" snarare ha att göra med kopplingen till att det var då påskalammen började slaktas i templet. Mitt på dagen, den sjätte timmen, avslutades allt arbete och hela Jerusalem började förbereda påskmåltiden då man skulle äta påskalammet. Johannes fokuserar hela sitt evangelium på tecken och kopplingen mellan "Se, här er konung" och "Se, Guds lamm" i er='1' data-verse='29' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 1:29 är slående.]
Men de ropade högt: "Bort med honom, bort med honom! Korsfäst honom!"
    Pilatus sade till dem: "Ska jag korsfästa er Konung?"
    Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan kung än Caesar (kejsaren)."
När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade [Johannes], sade han till sin mor: "Kära kvinna, se [här är] din son."
Sedan sade han till lärjungen: "Se, [här är] din mor." Från den stunden tog lärjungen henne in till sitt hem. [Johannes tog hand om och försörjde Jesu mor.]
Den som har sett (erfarit, varit med som ögonvittne) ger sitt bevis (vittnesbörd) för att ni också ska kunna välja att tro. [Johannes själv var med och såg korsfästelsen.] Hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning.
Jesus sade till henne: "Kära kvinna, varför gråter du? Vem söker du?"
    Då hon trodde det var trädgårdsmästaren svarade hon honom: "Herre, om det är du som burit bort honom, säg mig var du lagt honom så jag kan hämta honom."
Jesus sade till henne: "Håll inte fast vid mig [konkret fysiskt, eller bildligt "vid gamla mönster"], jag har ännu inte stigit upp till min Fader. Gå till mina bröder och berätta att jag stiger upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud." [Alternativ översättning är "Rör mig inte", men det skulle i så fall gå emot hans andra uttalande att faktiskt röra vid honom, se er='24' data-verse='39' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 24:39; er='20' data-verse='27' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 20:27; er='28' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 28:9. Uttalandet har troligare att göra med ett nytt sätt att relatera till Jesus, inte längre fysiskt utan andligt, se er='20' data-verse='29' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 20:29.]
[Nyheten om Jesu uppståndelse hade redan nått de judiska ledarna i Jerusalem, se er='28' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 28:11. Det är kväll och lärjungarna är troligen samlade i samma övre rum som de firat den sista måltiden i. Emmausvandrarna har nyss kommit och berättat hur de mött Jesus, se er='24' data-verse='36' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 24:36.] På kvällen samma dag, den första veckodagen [söndagen då Jesus uppstått], var lärjungarna tillsammans bakom stängda dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt bland dem och sade: "Frid vare med er!" [Den vanliga judiska hälsningsfrasen. Nu då Jesus just har uppstått får den frasen en djupare innebörd, nämligen att ta emot försoningens välsignelser.]
Jesus sade därför till dem igen: "Frid vare med er! [er='14' data-verse='27' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 14:27] Precis som Fadern har sänt ut (gr. apostello) mig, så skickar (gr. pempo) jag också er." [Två olika verb används här för att sända. Orden används synonymt genom hela evangeliet ett trettiotal gånger vardera. Apostello är lite rikare i nyansen och innebär att bli utsänd med auktoritet, medan pempo mer har betydelsen av att skicka iväg. Detta är den första av Jesu tre missionsbefallningar. Den andra och mest kända sker på berget i Galiléen, se er='28' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='20' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 28:16–20; er='15' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 15:6, och den tredje på Olivberget, se er='24' data-verse='44' data-chapterend='' data-verseend='51' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 24:44–51; er='1' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='11' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 1:3–11.]
Åtta dagar senare [hebreiskt uttryck för en vecka, dvs. nästa söndag] var hans lärjungar samlade där inne igen [i det övre rummet i Jerusalem, se er='' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 19], och Tomas var med dem. Trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er."
Sedan sade han till Tomas: "Räck hit ditt finger, se (undersök, få en klar förståelse av) mina [genomborrade] händer (handleder), och räck ut din hand och för in den i min sida. Sätt stopp för din otro, och börja tro (bli full av tro)!"
Simon Petrus sade till dem: "Jag ger mig ut och fiskar."
    De svarade: "Vi följer med dig." Så de gick ut och steg i ett skepp, men den natten fångade de ingenting.
Jesus sade till dem: "Kom och ät frukost!" Ingen av lärjungarna vågade fråga honom vem han var, för de förstod att det var Herren.
[Jesus vill upprätta Petrus att bli den ledare och klippa för församlingen som han var kallad till att vara. Två olika grekiska ord för älskar används i dialogen mellan Jesus och Petrus i er='' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 15, er='' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>16 och er='' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>17. Jesus börjar med att använda ordet agape – som står för den högsta formen av osjälvisk, utgivande kärlek, medan Petrus svarar med fileo – som mer beskriver en vänskapsrelation. Dessa ord kan användas synonymt i grekiskan. Kan ordvalet i en grekisk text ha någon betydelse i ett samtal som troligtvis skedde på arameiska? Det som talar för att nyanserna ändå spelar roll är att Johannes, som var med där vid elden, även tar med en annan skillnad. Petrus replik "du vet allt" ändras till det mer personliga "du känner allt" i hans tredje svar. Grekiska ginosko används i stället för oidas. Huvudpoängen är dock att Petrus tre gånger får bekänna Jesus som han förnekat tre gånger, se er='13' data-verse='38' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 13:38; er='18' data-verse='25' data-chapterend='' data-verseend='27' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>18:25–27.] När de nu ätit sade Jesus till Simon Petrus:
    "Simon, Johannes son, älskar du mig [med högsta formen av självuppoffrande, utgivande kärlek] mer än dessa?" [Det måste ha smärtat Petrus att Jesus nu tilltalar honom "Simon", det namn han hade innan han blev en lärjunge. Även tillägget "Johannes son" pekar på hans liv före kallelsen. Det var ju Jesus som hade gett honom namnet Petrus, se er='3' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 3:16; er='16' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 16:18.
    "Dessa" kan syfta på fiskarna och fiskaryrket som Petrus gått tillbaka till, eller de andra lärjungarna. Petrus hade tidigare jämfört sig med dem och sagt att han inte skulle svika Jesus även om de andra gjorde det, se er='26' data-verse='33' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 26:33. Oavsett vad "dessa" syftar på så ställs Simon inför ett val att välja Jesus över allt annat.]
Han svarade honom:
    "Ja, Herre, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig."
Jesus sade till honom:
    "Fortsätt föda (ge mat åt) mina lamm!"
Jesus frågade honom en andra gång:
    "Simon, Johannes son, älskar du mig [med högsta formen av självuppoffrande, utgivande kärlek]?" [Jesus använder "älskar" ännu en gång, kanske för att ge Simon ännu en chans att säga "Ja, jag älskar dig"?] Han svarade honom:
    "Ja, Herre, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig."
Jesus sade till honom:
    "Fortsätt vara en herde för (ta hand om, vakta) mina får!" [Petrus svarar på samma sätt igen att han håller av Jesus. I er='' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 15 svarade Jesus att Petrus skulle "föda lamm", nu befordras Petrus att vara en herde och ta hand om vuxna får.]
Jesus frågade honom en tredje gång:
    "Simon, Johannes son, håller du av (har ett starkt vänskapsband med) mig?" [Den tredje gången väljer Jesus det svagare uttrycket "håller du av mig". Jesus går ner på Petrus nivå och möter honom där. Frågan som Jesus verkar ställa är: "Håller du åtminstone av mig?"] Petrus blev bedrövad (ledsen och sårad) för att han frågade honom en tredje gång, "håller du av mig?"
Han svarade honom:
    "Herre, du känner till allting, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig."
Jesus sade till honom:
    "Fortsätt föda (ge mat åt) mina får!" [Petrus har helt kapitulerat och säger att Jesus känner till allting, hans misslyckanden men också hans längtan att bli upprättad. På nytt uppmanas Petrus att föda vuxna får. När Jesus förutsade Petrus förnekelse, se er='22' data-verse='31' data-chapterend='' data-verseend='32' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 22:31–32, lovade Jesus att be för Petrus att han skulle behålla tron. Han sade också att efter Petrus upprättelse skulle han styrka de troende. I detta kapitel liknar Jesus det kristna uppdraget vid både fiske och fårskötsel. Lärjungarna blev kallade att gå ut i hela världen och vara människofiskare, se er='4' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='20' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 4:18–20; er='28' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 28:19. Fiskfångsten blev en påminnelse om den fångst som väntar. I samtalet med Petrus handlar det om den andra delen i missionsbefallningen; att "lära" de troende att hålla buden, se er='28' data-verse='20' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 28:20. I Guds församling finns både lamm och får som behöver herdar som beskyddar och ger andlig mat. I dessa tre frågor från Jesus blir det också tydligt att motivet för kristet ledarskap måste vara kärleken till honom, Jesus.]
[Jesus fortsätter att tala till Petrus:] "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig: När du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal ska du sträcka ut dina händer och någon annan ska spänna bältet om dig (binda dig) och föra dig dit du inte vill gå."
Petrus vände sig om och såg att den lärjunge som Jesus höll av (hade ett starkt vänskapsband med) [Johannes] följde med. Det var samma lärjunge som lutat sig mot Jesu bröstkorg och frågat: "Herre, vem är det som ska utlämna (förråda) dig?"
Jesus svarade honom: "Om jag vill att han ska vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig (det är inte din sak att veta)? Följ du mig!"
Därför spred sig ett rykte bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till Petrus att lärjungen inte skulle dö utan: "Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig?"

Apostlagärningarna (17)

För Johannes döpte (nedsänkte, gr. baptizo) visserligen i vatten,
    men om inte så många dagar från nu ska ni bli döpta i (nedsänkta; helt omslutna av) helig Ande."
Han svarade: "Det är inte upp till er att veta vilka tider (den exakta kronologiska ordningen av händelser) eller epoker (särskilda tidsintervall som börjar och slutar vid någon specifik händelse) som Fadern personligen har bestämt genom sin vilja (makt, auktoritet).
Men ni ska få (ta emot) kraft (styrka, förmåga) när den helige Ande kommer över er. Ni ska bli mina vittnen
både i Jerusalem [staden där de nu befann sig]
    och i hela Judéen och Samarien [de närliggande regionerna]
ända till jordens yttersta gräns." [Versen ger både en sammanfattande arbetsbeskrivning av missionsuppdraget och utgör en summering av hela bokens struktur och innehåll. Två världsbilder flyter här samman – den judiska och den grekisk-romerska. För juden var Jerusalem världens mittpunkt, medan Rom var romarens centrum. Lukas inleder sitt evangelium med förordningen som utgår från kejsaren i Rom, se er='2' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 2:1. Här i hans andra skrift, Apostlagärningarna, läser vi om den uppståndne Herrens befallningar som utgår från Jerusalem, se er='' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='8' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 1–8.
    Den judiska världsbilden utgår från släkttavlan i er='10' data-verse='32' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 10:32, där Noas tre söner, Sem, Ham och Jafet, blir stamfäder till alla folk. Sems ättlingar rör sig österut till Arabien och Mesopotamien, Hams ättlingar söderut till Afrika och Jafets ättlingar norr- och västerut till Mindre Asien och Europa. Sems ättlingar motsvaras av Samarien. Hams ättlingar i Afrika nås via Filippus möte med den etiopiske hovmannen. Slutligen kommer evangeliet till Jafets ättlingar via Paulus resor norr och västerut. Enligt judarnas synsätt var Etiopien och Spanien världens yttersta utposter. Kanske var det därför Paulus ville till Spanien? Det är inte uteslutet att han kom dit, se er='15' data-verse='24' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 15:24. Jesu löfte både här och i missionsbefallningen (er='28' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='20' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 28:19–20; er='16' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='16' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 16:15–16) visar att uppdraget gäller än och involverar alla som är hans lärjungar även idag: att med hjälp av den kraft Anden ger, och med utgångspunkt från vår egen plats – "vårt Jerusalem" – föra ut budskapet om frälsning till alla folk utöver hela vår jord.]
De sade: "Galileiska män, varför står ni och ser upp mot himlen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från er till himlen, han ska komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen."
De bad: "Herre, du känner allas hjärtan. Visa vem av dessa två du har utvalt
Tillsammans med de elva trädde Petrus fram, höjde sin röst och tog till orda (högt och ljudligt, inte med ett vardagligt språk utan på ett välartikulerat, precist sätt): "Ni män från Judéen och invånare i Jerusalem, detta bör ni känna till (jag vill att ni ska förstå detta), lyssna nu noga på mina ord.
Dessa män är inte druckna som ni tror, det är ju bara tredje timmen på dagen (klockan är ju bara nio på morgonen)! [Judisk tid räknades från klockan sex på morgonen, då solen gick upp.]

'Detta ska ske i de yttersta dagarna, säger Gud: Jag ska utgjuta (i överflöd tömma ut) min Ande över allt kött.
    [Över alla människor utan hänsyn till ålder, kön eller ställning.]
Era söner och döttrar
    ska profetera (tala inspirerat av Gud).
Era unga män (ungdomar)
    ska se syner.
Era gamla män
    ska ha drömmar (gudomligt inspirerade drömmar).
Män, israeliter, hör dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som blivit erkänd (auktoriserad) av Gud inför er genom kraftgärningar, under och tecken. Genom honom gjorde Gud detta mitt ibland er, precis som ni själva känt till.
För du ska inte överge min själ (lämna den hjälplös) i dödsriket (grekiska Hades, hebreiska Sheol)
    eller låta din heliges kropp förgås [utsättas för förgängelsen, då kroppen förmultnar efter döden].
Du har visat mig livets vägar,
    du ska uppfylla mig med glädje i din närhet (inför ditt ansikte).' [Inspirerad av den helige Ande ändrade Petrus citatet från 'ska visa' till 'har visat mig livets vägar', eftersom Jesus har uppstått.]
Män och bröder, jag kan väl öppet säga till er att vår stamfar David är död och begraven, och hans grav finns här än i dag.
Sedan han nu genom Guds högra hand (Guds kraft) blivit upphöjd [till Guds högra sida] och fått (tagit emot) den utlovade helige Anden (löftet – den helige Ande) av (alldeles intill) Fadern, har han utgjutit (i överflöd låtit tömma ut) detta som ni både ser och hör. [Det grekiska ordet för att "ta emot" – lambano innefattar ett beslut att villigt och aktivt ta emot något som ges, se även er='' data-verse='38' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 38.]
till dess jag har lagt dina fiender
    som en fotpall under dina fötter (helt reducerat fiendens makt).' [er='110' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 110:1]
Så låt därför hela Israels hus säkert veta (genom egen personlig erfarenhet klart känna till) att honom gjorde Gud till både Herre och Smord (Messias, Kristus) [Guds utvalde och smorde Kung] – denne Jesus som ni korsfäste."
Petrus upplyste (förklarade då för) dem: "Omvänd er (ångra er) [tänk annorlunda från och med nu] och låt döpa er [låt er nedsänkas i vatten, gr. baptizo] – var och en av er – i Jesu den Smordes (Messias, Kristi) namn [på den grund hans namn utgör] till (in i) era synders förlåtelse [så att ni kan bli lösta/fria från era skulder/missgärningar]. Då ska ni få den helige Andes gåva (då kommer ni att ta emot gåvan – den helige Ande).
För löftet är till [gäller] er och era barn [er='' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 4; er='2' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joel 2:18] och alla dem som är långt borta [hedningarna] – så många som Herren vår Gud kallar [bjuder in] till sig själv". [Den helige Ande är en gåva. Hur Anden tas emot beskrivs med det grekiska verbet lambano vars huvudsakliga innebörd är att ta emot, utfå, erhålla och komma i besittning. Verbformen är i medium (ett mellanting mellan passiv och aktiv form), något som grammatiskt indikerar att det är en samverkan mellan givaren och mottagaren – ett aktivt och villigt mottagande. Se även er='2' data-verse='32' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joel 2:32; er='28' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 28:19.]
Då sade Petrus: "Silver och guld [mynt] har jag inte, men vad jag har det ger jag dig. I Jesu den Smordes (Kristi) nasaréns namn, res dig upp och gå (verbformen är en uppmaning att börja gå och sedan fortsätta att gå)!"
Nej [det var inte vi som gjorde undret], Abrahams, Isaks och Jakobs Gud – våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare (son) Jesus. [Det är genom Jesus mannen blivit helad.] Ni utlämnade och förnekade honom inför Pilatus när han hade bestämt sig för att frige honom.
Men ni förnekade (vägrade) den Helige och Rättfärdige och begärde istället att en mördare skulle friges åt er.
[Nu kommer svaret på frågan hur mannen blev helad:]
På grund av tro på hans [Jesu] namn, har denne [före detta lama] man som ni nu tittar på [med kritiska, granskande blickar], och som ni känner, fått styrka av hans namn. Den tro som utövades genom Jesus har mitt framför era ögon gett honom full hälsa (helt helat honom). [Det är inte tydligt i grekiskan om det är mannens eller Petrus och Johannes tro som gjorde att mannen blev helad. Kanske är det Lukas poäng här, att det viktigaste är tron på Gud, och inte vems tro som utförde undret. Trons under fanns tillgängligt för alla som samlats där i Salomos pelargång den dagen.]
Ångra (omvänd) er därför [tänk alltså annorlunda från och med nu, se er='2' data-verse='38' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 2:38] och vänd tillbaka [till Gud], så att era synder blir utplånade (utsuddade; fullständigt borttagna),
och att tider av förnyelse (vederkvickelse, återhämtning – ordagrant: 'en svalkande uppfriskande vind/utandning') från Herrens närvaro (ansikte) [på så sätt] kan komma, och han kan sända den som har utsetts åt (är bestämd för) er[nämligen] den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
Mose har sagt:
'En profet lik mig ska Herren er<