4690 – σπέρμα (sperma)

frö, avkomma


Typ:
Grekiska: σπέρμα
Med latinska bokstäver:     sperma
Fonetiskt: sper·mah
Ursprung: Från 4687
Användning: 44 ggr i NT

Beskrivning

används mest som avkomma. Något som planteras för att ge liv. Kan även avse säd vid fortplantning, men används inte som det i bibeln

Engelsk översättning (i KJV version)

seed (43), "issue" (1)

Engelsk beskrivning

  1. From which a plant germinates.
    1. The seed i.e. the grain or kernel which contains within itself the germ of the future plants.
      1. Of the grains or kernels sown.
    2. Metaphor, a seed i.e. a residue, or a few survivors reserved as the germ of a new race (just as seed is kept from the harvest for the sowing).
  2. The semen virile.
    1. The product of this semen, seed, children, offspring, progeny.
    2. Family, race, posterity.
    3. Whatever possesses vital force or life giving power.
      1. Of divine energy of the Holy Spirit operating within the soul by which we are regenerated.


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (44 st i TR)


Han berättade en annan liknelse för dem: "Det himmelska kungariket [Guds konungamakt som har sitt ursprung från himlen, finns redan nu överallt där Jesus är Herre, och kommer en dag att manifesteras på hela jorden då Jesus kommer tillbaka] kan liknas vid en man som sådde god säd i sin åker.
Ägarens tjänare kom till honom och sade: 'Herre, sådde du inte god säd i din åker, varifrån kommer då ogräset?'
Det är det minsta av alla frön [som vanligtvis planterades i landet], men när det har växt upp är det större än alla trädgårdsväxter och blir ett träd, så stort att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna."
Han svarade [och förklarar liknelsen från vers 24‑30]:
"Den som sår den goda säden
    är Människosonen.
Åkern
    är världen. Den goda säden
    är Guds barn (rikets söner). Ogräset
    är ondskans barn (den ondes söner).
    [Det kommer att finnas onda människor som kallar sig 'kristna', se vers 41.]
"Lärare, Mose har sagt:
Om någon dör barnlös ska hans [yngre ogifte] bror gifta sig med änkan
    och skaffa efterkommande åt brodern. [En korrekt sammanfattning av 5 Mos 25:5‑10, som garanterar en barnlös änkas försörjning i ett samhälle där hon annars skulle tvingats ut i tiggeri. Seden bevarar också den avlidne mannens namn. Dessa äktenskap kallas leviratsäktenskap, från det latinska ordet "levir", som betyder svåger. Seden fanns redan före Mose lag, se 1 Mos 38:8; Rut 4:1‑12.]
Det fanns här hos oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han inte hade några barn fick hans bror överta hustrun.
Det är som ett senapskorn. När man sår det är det minst av alla frön på jorden [bland kryddväxterna],
"Lärare, Mose har sagt:
Om någon dör barnlös ska hans [yngre ogifte] bror gifta sig med änkan
    och skaffa efterkommande åt brodern. [En korrekt sammanfattning av 5 Mos 25:5‑10, som garanterar en barnlös änka försörjning i ett samhälle där hon annars skulle tvingats ut i tiggeri. Seden bevarar också den avlidne mannens namn. Dessa äktenskap kallas leviratsäktenskap, från det hebreiska ordet levir, som betyder svåger. Seden fanns redan före Mose lag, se 1 Mos 38:8.]
Det var sju bröder. Den förste tog en hustru, men dog utan att lämna några barn efter sig.
Den andre [yngre brodern] gifte sig med henne och dog utan att lämna några barn efter sig, och den tredje gjorde likadant.
Ingen av de sju fick några barn. Sist av alla dog också kvinnan.
Han talade till våra fäder (har gett löftet),
    till Abraham och hans barn (säd, avkomlingar) för evigt (till tidsåldern)." [Maria hade förstått att Jesus var Herrens Smorde som skulle uppfylla löftet som Gud gett Abraham, se 1 Mos 17:19; 22:16‑18; Luk 2:26.]
De sade:
"Lärare, Mose har gett oss föreskriften att
om någon dör barnlös ska hans [yngre ogifte] bror gifta sig med änkan
    och skaffa efterkommande åt brodern. [En korrekt sammanfattning av 5 Mos 25:5‑10, som garanterar en barnlös änka försörjning i ett samhälle där hon annars skulle tvingats ut i tiggeri. Seden bevarar också den avlidne mannens namn. Dessa äktenskap kallas leviratsäktenskap, från det hebreiska ordet levir, som betyder svåger. Seden fanns redan före Mose lag, se 1 Mos 38:8; Rut 4:1‑12.]
Säger inte Skriften att den Smorde [Herrens utvalde] ska komma från Davids ätt (säd), och från Betlehem, den stad (by) där David bodde?"
De svarade honom: "Vi är Abrahams barn (säd, ättlingar) och har aldrig varit slavar under någon. Vad menar du med att säga: 'ni ska bli fria'?"
Jag vet att ni är Abrahams barn (säd, ättlingar), men ändå planerar ni att döda mig, eftersom mitt ord (min undervisning) inte har någon ingång (har ingen plats) i er.
Ni är barn till profeterna och arvtagare till förbundet som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham:
'I din avkomma [singular] ska alla folk på jorden bli välsignade.'[Citat från 1 Mos 12:7; 22:18; 26:4. Ordet avkomma är singular, men kan också användas som ett kollektivt substantiv för att beskriva ett helt folk. Abrahams löfte gällde både Isak och hans efterkommande som blev det judiska folket. I sin djupaste mening syftar det på den Messias som skulle komma, vilket Paulus visar i Gal 3:16. Det är ingen skillnad på frälsningen i de båda förbunden. Abraham blev frälst genom att i tro blicka fram mot korset och frälsningen. Efter Jesu död och uppståndelse blir man frälst genom att i tro blicka tillbaka på vad Jesus gjort.]
Han gav honom ingen arvedel i landet, inte ens så mycket att han kunde sätta ner sin fot, men han lovade att ge det som egendom åt honom och hans efterkommande, trots att han var barnlös.
Detta är vad Gud sade:
'Hans efterkommande ska bo som främlingar
    i ett land som inte är deras,
man ska göra dem till slavar
    och förtrycka dem – [totalt] 400 år.
    [Tidsperioden 400 år syftar inte på tiden i slaveri i Egypten, utan på totala tiden i främlingskap utanför Israels land.]
Av hans efterkommande (säd) har Gud enligt sitt löfte fört fram Jesus som Frälsare för Israel.
Evangeliet handlar om hans Son,
    som var född [i mänsklig svaghet]
        av Davids ätt till sin mänskliga natur (kött),
Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro.
Därför heter det "av tro", för att det ska vara av nåd och för att löftet ska stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro. Han är allas vår far,
Där inget hopp fanns [där mänskligt sett allt hopp var ute] hoppades och trodde Abraham att han skulle bli "en far för många folk" [1 Mos 17:5], eftersom det var sagt: "Så [enormt talrika] ska dina ättlingar bli" [1 Mos 15:5].
och alla Abrahams avkomlingar är inte hans barn. "Nej, det är genom Isak din avkomma ska räknas." [Citat från 1 Mos 21:12. Abraham fick först Ismael med Hagar och senare fler barn med Ketura, men löftet gällde Sara och hennes son Isak.]
Det vill säga: det är inte de köttsliga barnen som är Guds barn, utan löftets barn räknas som hans avkomlingar.
Jesaja har också förutsagt:
Hade inte Herren Sebaot lämnat kvar några ättlingar åt oss,
    då hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra. [Jes 1:9]
[Sammanfattningsvis har Paulus visat i kapitel nio att Gud är allsmäktig och i kapitel tio att Israel har syndat. Vad innebär det nu att hedningar kommit till tro, har de ersatt judarnas roll som Guds folk?] Jag frågar nu: Har då Gud helt och hållet förkastat (förskjutit) sitt folk? Absolut inte! Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. [Paulus var Abrahams ättling, se 2 Kor 11:22. Paulus härstammade från Benjamins stam, se Fil 3:5. Mose refererar till Benjamin som "Den Herren älskar", se 5 Mos 33:12. Benjamin var den ende av Jakobs söner som var född i Israel, se 1 Mos 35:16‑18. Jerusalem låg i Benjamins stams landområde och Israels första kung kom från Benjamins släkt.]
Gud ger det precis den kropp han har planerat,
    och varje frö får sin egen kropp.

Är de hebréer?
    Det är jag också.
Är de israeliter?
    Det är jag också.
Är de Abrahams barn?
    Det är jag också.
Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma (säd, arvinge). Han [Gud, Skriften] säger inte, "och åt dina avkomlingar", som när man talar om många, i stället talas det om en, "och åt din avkomling". Det är den Smorde (Messias, Kristus).
Vad var syftet med lagen? Den lades till [senare, efter löftet] på grund av överträdelserna (synden, lagbrotten) [för att vara en måttstock och överbevisa människorna om synd], för att gälla fram tills arvingen skulle komma, han som löftet getts till. Lagen gavs (dikterades, befalldes, påbjöds) av änglar via en medlares hand [Mose, en medlare mellan Gud och människan].
Om ni tillhör den Smorde (Messias, Kristus) [är i honom som är Abrahams arvinge], är ni också Abrahams barn (avkomma, säd) och arvingar enligt löftet.
[Vers 8‑10 formar en kiasm som ramas in av att Paulus först blickar tillbaka på Jesus, för att här sist se fram emot en evighet tillsammans med honom. Centralt finns temat att evangeliet inte går att hindra – det är inte bundet!] Kom ihåg (tänk ständigt på) Jesus den Smorde (Messias, Kristus) [hans mänskliga sida],
    som uppstånden från de döda (uppstånden och nu levande),
    av Davids släktled (säd). [2 Sam 7:12‑16]
[I detta brev nämns titeln "den Smorde", gr. Christos, tretton gånger. Tolv av dessa i benämningen "den Smorde ­Jesus" vilket betonar Jesu gudomlighet som Guds utvalde. Här i denna vers är ordföljden ­omvänd. Benämningen "Jesus den Smorde" lyfter fram Jesu mänskliga sida. Under prövningar, lidande och hårt arbete hjälper det att tänka på att Jesus har varit människa, se Heb 4:15. Att Jesus var från Davids släktled visar att han var en människa som vi, men också att han ­uppfyllde kriterierna på de messianska förväntningarna
    Verbformen perfekt particip, som används för "uppstånden", betonar att en händelse som har skett i det förflutna fortfarande verkar i nuet. Jesus har uppstått och lever fortfarande, vilket påverkar oss i dag!]

Detta är mitt evangelium,
För som vi alla vet är det inte änglar som han upprättar, utan Abrahams barn (säd) som han upprättar (hjälper, tar sig an).
[Saras tro gjorde att hon blev mor till Isak trots sin höga ålder. Styckets tema är löftessonen Isak, som är en förebild till Jesus, och balanseras med stycket om hur Abraham i tro var villig att offra sin son, se vers 17‑19.] I tro fick också Sara, som var ofruktsam, kraft att bli mor till en ätt fast hon var överårig. Hon tänkte att den som hade gett löftet var trofast.
och Gud hade sagt till honom: Det är genom Isak din avkomma ska räknas.

Alla som är födda av Gud (har honom som sin Far)
    praktiserar inte synd (lever inte vanemässigt i synd, vandrar inte fel, missar inte målet),
    
    för Guds säd (natur – "DNA") förblir (är kvar; lever) i honom,
    och han kan inte synda,
eftersom han är född av Gud.
I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot hennes övriga barn, dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. [Draken har blivit besegrad gång på gång.
    - Först drevs han ut ur himlen, se vers 4, 7‑9. - Sedan misslyckas han att förgöra kvinnans son, se vers 4‑5. - När han försöker förgöra kvinnan själv i hennes tillflyktsplats, misslyckas han igen, se vers 6, 13‑16.
Hans sista försök blir att strida mot hennes övriga barn. Dessa "övriga barn" är de kristna. Beroende på tolkning innefattar det brevets mottagare i de sju församlingarna, och kristna genom alla tider eller bara de som kommer till tro under den sista vedermödan. Detta och nästa kapitel uppfyller den uråldriga profetian från 1 Mos 3:15 mot ormen: "Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma." Profetian har två delar. Här i kapitel 12 handlade synen om den första delen – striden mellan kvinnan och draken. I kapitel 13 beskrivs den andra delen mellan hennes övriga barn som just introducerats och drakens avkomma, som är på väg att träda fram.]



Grekiskt/svenskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.