4396 – προφήτης (prophetes)

profet


Typ:
Grekiska: προφήτης (prophetes)
Uttal: prof-ay-tace
Talvärde: 1072 (80 + 100 + 70 + 500 + 8 + 300 + 8 + 6)    ord med samma talvärde
Ursprung: Från en sammanslagning av G4253 och G5346
Användning: 145 ggr i NT

Engelsk översättning (i KJV version)

prophet (149)

Engelsk beskrivning

  1. In Greek writings, an interpreter of oracles or of other hidden things.
  2. One who, moved by the Spirit of God and hence his organ or spokesman, solemnly declares to men what he has received by inspiration, especially concerning future events, and in particular such as relate to the cause and kingdom of God and to human salvation.
    1. The OT prophets, having foretold the kingdom, deeds and death, of Jesus the Messiah.
    2. Of John the Baptist, the herald of Jesus the Messiah.
    3. Of the illustrious prophet, the Jews expected before the advent of the Messiah.
    4. The Messiah.
    5. Of men filled with the Spirit of God, who by God's authority and command in words of weight pleads the cause of God and urges salvation of men.
    6. Of prophets that appeared in the apostolic age among Christians.
      1. They are associated with the apostles.
      2. They discerned and did what is best for the Christian cause, foretelling certain future events. (Acts 11:27).
      3. In the religious assemblies of the Christians, they were moved by the Holy Spirit to speak, having power to instruct, comfort, encourage, rebuke, convict, and stimulate, their hearers.
  3. A poet (because poets were believed to sing under divine inspiration).
    1. Of Epimenides (Tit 1:12).


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (145 st i TR)


Matteusevangeliet (39)

Allt detta hände för att det som var sagt av Herren genom profeten [Jesaja] skulle gå i uppfyllelse:
De svarade: "I Betlehem i Judéen, för så här skrev profeten [Mika 5:2]:
Där stannade han tills Herodes var död, för att det som sagts av Herren genom profeten [Hos 11:1] skulle gå i uppfyllelse: "Ut ur Egypten har jag kallat min son."
Då fullbordades det som hade sagts genom profeten Jeremia, när han sade [Jer 31:15]:
Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det som sagts av profeterna skulle gå i uppfyllelse: "Han [Jesus] ska kallas en nasaré (ett rotskott)". [Det hebreiska ordet för rotskott är netzer och finns i orden Nasaret och nasaré, se profetiorna i Jes 11:1; Jer 23:5; Sak 6:12.] [Nasaret i Galileen var både Josefs och Marias hemstad, se Luk 1:26–27. Det blev ett naturligt val att bosätta sig där. Det lilla samhället uppskattas ha haft endast omkring 400 invånare. Josef försörjde sig som hantverkare, ett yrke som han även lärde Jesus, se Matt 13:55; Mark 6:3. Det grekiska ordet tekton som ibland översätts snickare är ett mer allmänt ord för hantverkare och även stenhuggare. I området fanns det gott om arbetstillfällen. Bara sex kilometer från Nasaret låg den regionala huvudstaden Tsippori som hade raserats i oroligheterna år 4 f.Kr. och nu höll på att byggas upp igen. Även om Jesus var född i Betlehem och i vuxen ålder flyttade till Kapernaum, så är det uppväxtårens hemstad som sammankopplas med hans namn: "Jesus från Nasaret" och "nasarén". Än i dag heter "kristen" på hebreiska notsri, alltså nasaré.]
För han är den som omtalas genom profeten Jesaja som [som profeten Jesaja syftar på när han] säger:
En röst av en som ropar (manar) i öknen (vildmarken, ödemarken): "Bered Herrens väg,
    gör hans stigar raka [bana väg för Herren]." [Citat från Jes 40:3 ur den grekiska översättningen Septuaginta. Matteus ändrar citatet från "hans stigar" till "vår Guds stigar". En uppmaning att omvända sig och vandra på hans upptrampade och välkända vägar, se även Jes 35:8.]
Han gjorde det för att uppfylla en av Jesajas profetior [Jes 9:1–2]:
Gläd er [hela tiden] och jubla,
    för er lön är stor i himlarna,
för så (på samma sätt) förföljde man profeterna [som var] före er." ["Gläd er och jubla" är slutsatsen av vers 11, men den gäller även för hela detta stycke som började i vers 3. I de första nio verserna (som alla börjar med "saliga") används inte ordet "och" mellan varje mening. Detta språkbruk är ett sätt att betona själva slutsatsen mer än varje enskilt exempel.]
"Ta inte för givet (tänk inte) att jag har kommit för att upphäva undervisningen [Moseböckerna – gr. nomos] eller profeterna. [Jesus avskaffar inte någon del av GT.] Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullkomna (fullborda, ge den fulla meningen och betydelsen).
Därför [eftersom er Fader i himlarna är god och generös, se vers 11]:
Allt vad ni vill att människorna ska göra för er,
    det ska ni också göra för dem. För detta är [summan av] undervisningen [Moseböckerna – Torah] och profeterna. [Denna vers har kommit att kallas 'den gyllene regeln' och är en parafras av 3 Mos 19:18 som Jesus kallar det näst största budet, se Matt 22:39. De som lyssnade till Jesu Bergspredikan måste ha känt till den store rabbinen Hillel som en generation före Jesu tid sammanfattat Moseböckernas undervisning med orden: 'Gör inte mot din nästa vad du själv hatar. Detta är hela Torah – resten är kommentarer.' Till skillnad från Hillels, Isokrates (436-338 f.Kr.) och andra grekiska retorikers versioner av den gyllene regeln, innehåller Jesu uppmaning inte något förbud. Det är stor skillnad mellan att undvika att göra ont och att aktivt sätta sig in i en annan människas situation och göra gott! Den gyllene regeln tvingar oss att handla och ställa oss frågan: 'Hur skulle jag själv vilja bli bemött?']
Detta skedde för att det som var sagt genom profeten Jesaja [Jes 53:4] skulle uppfyllas:
"Han tog på sig våra svagheter (sjukdomar, begränsningar)
    och våra sjukdomar (kroniska, obotliga sjukdomar) bar han."
Den som tar emot en profet därför att det är en profet,
    han ska få en profets lön.
Den som tar emot en rättfärdig därför att det är en rättfärdig,
    han ska få en rättfärdig mans lön.
Vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er, och ännu mer än en profet (mer speciell, mer betydelsefull).
För alla profeterna och undervisningen [Moseböckerna – Torah] har profeterat (talat inspirerade av Gud) fram till Johannes,
Detta för att profeten Jesajas ord skulle gå i uppfyllelse [Jes 42:1–4]:
Han svarade: "Ett ont och trolöst släkte [ett släkte moraliskt otrogna mot Gud] kräver ett tecken, men de ska inte få något annat tecken än Jona-tecknet.
Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Många profeter och rättfärdiga har längtat efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det."
Detta för att det som var sagt genom profeten skulle uppfyllas:
"Jag vill öppna min mun för att tala i liknelser. Jag ska förkunna vad som har varit dolt sedan världens skapelse."
[Citat från Ps 78:2, skriven av Asaf.][Även om Jesus redan förklarat varför han talade i liknelser till folket, se vers 10–17, så understryker Matteus detta med en referens från Gamla testamentet. Eftersom Jesus använde sig av olika undervisningsstilar senare syftar uttalandet att Jesus bara använde liknelser främst på detta undervisningstillfälle, se t.ex. Matt 15:3–9; 19:3–12.]
De tog anstöt (avvisade hans auktoritet, han blev en stötesten). Jesus sade till dem: "En profet är inte föraktad (utan ära, respekt), förutom i sin hemstad och i sin egen familj (sitt eget hus)."
Även om han hade velat döda Johannes [Döparen], var han rädd för folket eftersom de ansåg att han var en profet.
Ett ont och trolöst släkte begär ett tecken, men inget annat tecken ska ges än Jona-tecknet." Sedan lämnade han dem och gick sin väg. [Matteus har tidigare i Matt 12:39–40 förklarat hur profeten Jonas vistelse i fiskens buk är en bild på Jesu död och uppståndelse på tredje dagen.]
De svarade: "Några säger Johannes Döparen, andra Elia, och andra Jeremia eller någon av profeterna."
Detta hände för att fullborda det som sagts av profeten [Sak 9:9]:
Folket svarade: "Detta är profeten Jesus, från Nasaret i Galileen."
Men om vi svarar: 'Från människor', får vi folket emot oss (måste vi frukta folket), för alla anser ju att Johannes var en profet."
De hade velat gripa honom men var rädda för folket, som ansåg honom vara en profet.
På dessa två budord hänger (vilar) hela undervisningen [allt i Moseböckerna] och profeterna." [Allt har sin utgångspunkt i dessa två bud (hebr. mitzvot) från Tredje och Femte ­Mosebok. Dessa två budord summerar hela Skriften. Nomos är ett brett ord som betyder lära, norm, lag och kan syfta på hela Bibelns undervisning eller bara Moseböckerna, vilket är fallet här. Genomgående i den grekiska översättningen av GT (Septuaginta) används gr. nomos för hebr. torah. Den grekiska ordföljden är: holon ho nomos (hela undervisningen)kremamai (hänger)kai hoi prophetai (och profeterna). Rent bokstavligt illustreras hur Moseböckerna och profeterna balanserar på var sin sida av verbet "hänger"!]
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
    ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra). Ni bygger profeternas gravar och pryder de rättfärdigas minnesstenar,
och säger: Om vi hade levt på våra fäders tid, skulle vi inte ha varit med om att utgjuta profeternas blod. [Vid foten av Olivberget i Kidrondalen finns flera gravmonument kvar från Jesu tid. De har haft olika namn under olika tidsperioder och i dag kallas de tre mest kända Absaloms, Sakarias och Jakobs grav. Det är intressant att just namnet Sakarias nämns i vers 35. Det är inte otroligt att det är dessa gravmonument som fariséerna just då byggde, och som Jesus refererar till när han uttalar dessa ord i tempelområdet, bara ett par hundra meter därifrån.]
Genom att säga detta vittnar ni mot er själva att ni är söner till dem som mördade profeterna.
Därför sänder jag till er profeter, visa män och skriftlärda. Några av dem ska ni döda och korsfästa, andra ska ni prygla hårt (piska med fyrtio slag) i era synagogor och förfölja från stad till stad.
[Efter de sju veropen, vers 13–36, avslutar Jesus sitt tal på tempelområdet med följande ord:] "O Jerusalem, Jerusalem [upprepning av namnet beskriver ett starkt känslomässigt engagemang]. Du som vanemässigt mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig (som budbärare)! Hur många gånger har jag inte velat (längtat efter att) få samla (skydda) dina barn, som en höna samlar (skyddar, värmer) sina kycklingar under sina vingar, men ni har vägrat.
"När ni ser 'det i Guds ögon avskyvärda som ödelägger och skapar förödelse', stå (ställa sig, träda fram) på den heliga platsen [templet i Jerusalem]profeten Daniel talade om detta [i Dan 9:27], den som läser det förstår –
Men allt detta har hänt för att profeternas skrifter skulle uppfyllas." Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.
Då uppfylldes det som sagts av profeten Jeremia:
"De tog de trettio silvermynten,
    det pris som var satt på honom,
    det pris som några israeliter hade värderat honom till,
När de korsfäst honom delade de hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem [som det profeterades om i Ps 22:19].

Markusevangeliet (7)

Så står det skrivet hos profeten Jesaja [om Johannes Döparen, se vers 4]:
Se, jag sänder ut min budbärare framför dig,
    han ska bereda vägen för dig. [Mal 3:1]
Då sade Jesus till dem: "En profet är inte föraktad (utan ära, respekt), förutom i sin hemstad och i sin egen familj (sitt eget hus)."
En del sade att han var [den stora profeten] Elia [som förväntades komma tillbaka i den sista tiden, se Mal 4:5]. Andra sade att han var en profet, lik någon av profeterna.
De svarade: "Johannes Döparen; men andra säger [den stora profeten] Elia [som förväntades komma tillbaka i den sista tiden, se Mal 4:5], och andra en av profeterna."
Men ska vi svara: 'Från människor?' ..." Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet.
"När ni ser 'det i Guds ögon avskyvärda som ödelägger och skapar förödelse' [som profeten Daniel, se Matt 14:15, omnämner i Dan 9:27], stå (ställa sig, träda fram) där det inte ska vara [i Jerusalems tempel] – må den som läser detta förstå detta – då ska de som är i Judéen fly till bergen.

Lukasevangeliet (27)

Precis som han lovat genom sina heliga profeter,
    för länge sedan (tidigare tidsåldrar),
Och du, lilla barn [min älskade Johannes], ska kallas den Högstes profet,
    för du ska gå före Herren och förbereda vägar för honom [Mal 3:1],
Det står ju skrivet i profeten Jesajas bok [Jes 40:3–5]:
"Rösten från en som ropar i öknen (ödemarken): Förbered vägen för Herren,
    gör hans upptrampade stigar raka.
och man räckte honom [skriftrullen för] Jesaja bok. Han rullade fram bokrullen och hittade det ställe [i slutet på Jesaja, Jes 61:1–2] där det står skrivet:
Sedan sade [tillade] han: "Jag säger er sanningen, ingen profet blir väl mottagen (respekterad) i sin hemstad (sitt eget land). [Jesus ger nu två exempel från Gamla testamentet där de stora profeterna Elia och Elisa betjänar hedningar och inte sina egna landsmän, israeliterna.]
[Exempel 2 – Elisha (Elisa) och den spetälske Naaman, se 2 Kung 5:1–14:]
Det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och trots det blev ingen av dem botad, bara syriern Naaman."
Gläd er på den dagen och dansa av glädje (en överväldigande glädje som gör att det inte går att sitta still),
    
    för er lön i himlen är stor. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna.
Alla fylldes på en gång med fruktan, och de började prisa (tacka, ära) Gud (de prisade honom mer och mer) och sade: "En stor profet har visat sig (uppstått) bland oss, Gud har besökt sitt folk."
Vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er, och ännu mer än en profet (mer speciell, mer betydelsefull).
Jag säger er: Bland dem som är födda av kvinnor finns ingen som är större än Johannes, ändå är den minste i Guds rike större än han." [En ny era med församlingens tidsålder är på väg att bryta fram. I Guds rike har nu den minste fått större privilegier än den store förelöparen Johannes Döparen.]
När farisén som hade bjudit dit honom såg det, sade han till sig själv: "Om den mannen var en profet (och det är ju helt uppenbart att han inte är det, för då) skulle han veta vilken sorts kvinna som rör vid honom, hon är en värdelös synderska (en notorisk syndare)."
andra att Elia hade visat sig och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått.
De svarade: "Johannes Döparen. Andra säger [den stora profeten] Elia [som förväntades komma tillbaka i den sista tiden, se Mal 4:5], och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått."
Jag säger er: många profeter och kungar längtade efter att få se och höra vad ni ser och hör [just nu], men fick inte se och höra det."
[Det är den sista vintern före korsfästelsen och Jesus befinner sig i Judéen. Trots att han varit hos folket under flera år och de hört hans ord och sett alla under är de inte nöjda. De har nyss gett sken av att de skulle börja tro på honom bara han gjorde ett övernaturligt tecken från himlen, se vers 16.] När folket strömmade till mer och mer, började han tala: "Detta släkte är ett ont släkte. Det vill ha tecken [mirakler som bevisar att han var sänd av Gud], men det ska inte få något annat tecken än Jona-tecknet.
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan]! Ni bygger gravar (monument, minnesplatser) till profeterna som era fäder mördade.
Därför har Guds vishet sagt: Jag ska sända dem profeter och apostlar, och en del av dem ska de mörda och förfölja. [I Lukas fortsättning på Lukasevangeliet, Apostlagärningarna, beskrivs hur flera av apostlarna får lida martyrdöden för sin tro.]
Så ska detta släkte hållas ansvariga för alla profeters blod som är spillt sedan världens skapelse,
Där ska ni gråta och skära tänder (där kommer det att råda ångest, hat och ondska), när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna. [Många judar ansåg sig tillhöra Gudsriket eftersom man var född jude, medan Jesus lär att man måste födas på nytt.]
Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare [Herodes eller någon annan kan inte hindra Guds plan], för det passar sig inte att en profet dödas någon annanstans än i Jerusalem."
"O Jerusalem, Jerusalem [upprepning av namnet beskriver ett starkt känslomässigt engagemang]. Du som vanemässigt mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig (som budbärare)! Hur många gånger har jag inte velat (längtat efter att) få samla (skydda) dina barn, som en höna samlar (skyddar, värmer) sina kycklingar under sina vingar, men ni har vägrat.
[Jesus fortsätter att tala till fariséerna som var experter på Mose undervisning och de profetiska skrifterna:] "Undervisningen [Moseböckerna, Torah – gr. nomos] och profeterna [förkunnade och profeterade om Messias]
    fram till Johannes [Döparen].
[Nomos är ett brett ord som betyder lära, norm, lag och kan syfta på hela Bibelns undervisning eller bara Moseböckerna. Denna första del av meningen saknar ett verb i grekiskan, så översättare fyller på med att nomos och profeterna "förkunnade", "hade sin tid", "gällde", "profeterade om Messias" osv. Eftersom nästa vers (vers 17) säger att nomos inte ska förgås, kan innebörden inte vara att det första förbundet och Mose undervisning blivit ogiltigt. Det har dock skett ett skifte i och med att Johannes Döparen började predika evangeliet, som är det glada budskapet. Det är troligt att verbet "förkunnas" – som används senare i meningen om evangeliet – också syftar på den första delen. I parallellstället används verbet "profeterade", se Matt 11:13. Skrifterna profeterade om Messias: Var och när han skulle födas, att han skulle födas av en jungfru och hur han skulle dö, se Mika 5:2; Dan 9:25; Jes 7:14; Jes 53.] Sedan dess har de goda nyheterna (evangeliet) förkunnats,
    och alla försöker inta det (rycka det till sig med våld; tränga sig på).
[Ordet kan tolkas negativt att med våld försöka inta, eller positivt att ivrigt tränga sig på. Betydelsen verkar vara att när Johannes började predika att "Guds rike har kommit nära", uppstod en ivrig längtan bland folket att rycka det till sig, men alla gjorde det inte på rätt sätt, dvs. genom sinnesändring och tro på Jesus. Många tog till felaktiga metoder, så att Jesus t.o.m. måste dölja att han var Messias och förbjuda lärjungarna och andra att berätta om honom. Ordet "med våld" (som används i parallellstället i Matt 11:12) är samma ord som används i Joh 6:15 då man med våld tänkte göra Jesus till kung.]
Men Abraham sade: 'De har Mose och profeterna, de kan lyssna till [och lyda] dem.'
Abraham sade till honom: 'Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så kommer de inte bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.' " [Det största vittnesbördet någon kan få är Guds ord. Ett mirakel ger uppmärksamhet, men det är Guds ord som frälser. Även om den rike mannen inte namnges är det fariséerna som identifieras med den rike mannen. Översteprästen bar en purpurfärgad dräkt och var klädd i linne, se 2 Mos 28. När Jesus berättade detta var Kaifas överstepräst, han tjänstgjorde 18-35 e.Kr. Hans svärfar, ­Hannas, hade just fem söner som han gjorde till överstepräster, se 27-28. Lasarus har ibland förknippats med Marta och Marias bror, men det är troligen inte samme person, se Joh 11. Det finns dock en koppling mellan namnet Lasarus och Abraham. Namnet Lasarus kommer från det hebreiska namnet Elieser som betyder: "en som Gud hjälper". Elieser var Abrahams trogne tjänare, se 1 Mos 15:2. På samma sätt som man förväntade sig att Abrahams gode tjänare Elieser skulle komma till samma boningsplats som sin mästare efter döden, kommer den rättfärdige tiggaren också dit. Jesus säger inte om detta är en liknelse eller en berättelse och det finns olika tolkningar, men det vi vet är att Jesus inte skulle tala osanning eller lära ut falska läror. Några slutsatser:
    - Vad vi gör i detta liv får konsekvenser efter döden. - Vi ska hjälpa de fattiga. - Jesus använder sig av ett dåtida begrepp, "Abrahams sida", men ändrar vissa detaljer.
]
Sedan tog Jesus de tolv [lärjungarna] avsides och sade till dem: "Lyssna, vi går nu upp till Jerusalem och allt som är skrivet om Människosonen genom profeterna ska ske (gå i uppfyllelse där).
Men om vi svarar: Från människor, så kommer allt folket att stena oss, för alla anser ju att Johannes var en profet."
Han frågade dem vad som hänt, och de svarade: "Det som har hänt med Jesus från Nasaret. Han var en profet och bevisade det genom de mäktiga saker han gjorde och sade inför Gud och alla människor.
Då sade han till dem: "Förstår ni inte (varför är ni okunniga om detta)? Varför är ni så tröga i hjärtat att tro på det som profeterna har sagt?
Sedan började han från början med Moseböckerna och gick vidare genom alla profeterna och förklarade för dem vad som står om honom i Skrifterna. [Några av de referenser som Jesus tog upp var kanske: 1 Mos 22 – Berättelsen som inom judendomen kallas Akeda – "bindandet" av Isak. Här finns många profetiska skuggbilder mellan Isak och Jesus. Abraham förde sin ende son Isak till Moria berg, vilket är samma plats som tempelberget i dagens Jerusalem dit Fadern förde sin ende Son Jesus. Isak bar själv veden, Jesus bar korset; båda var i 30-årsåldern; en bagge fastnade med huvudet i ett törnsnår och fick bli ett ställföreträdande offer, Jesus kröntes med en törnekrona och dog en ställföreträdande död för hela mänskligheten. 2 Mos 12 – Påskhögtiden instiftas. Klockan tre på eftermiddagen offrades det felfria ettårslammet, samma klockslag som Guds Lamm dog på korset. 3 Mos 16 – som talar om syndabocken som tog Israels skuld på sig och skickades ut i vildmarken. 4 Mos 21 – kopparormen i öknen, se Joh 3:14–16. 5 Mos 21:23 – där det sägs att förbannad är var och en som hängs upp på trä, se Gal 3:13–14. Jes 53 – Han var föraktad, förtrogen med lidande, genomborrad, bar våra överträdelser, lagd i en rik mans grav, osv.]
Sedan sade han till dem: "Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt som står skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna måste uppfyllas."

Johannesevangeliet (14)

De frågade honom: "Så vem är du då? Är du Elia?"
    Han sade: "Nej, det är jag inte."
    "Är du profeten?"
    "Nej", svarade han.
Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten av en som ropar högt i öknen: 'Förbered (utjämna) vägen' [Jes 40:3]."
de frågade honom: "Varför döper du om du varken är den Smorde (Messias), Elia eller profeten?" [Det fanns många typer av reningsdop på Jesu tid. Innan en pilgrim gick in i templet krävdes ett reningsbad. Prästerna hade också dagliga rituella reningsdop. Till skillnad från dessa återkommande dop är kanske proselytdopet det mest betydelsefulla. En hedning som konverterade till judendom döptes i vatten. När nu Johannes uppmanar judar att omvända sig och döpa sig, jämställer han dessa judar med hedningar, i behov av omvändelse.]
Filippus sökte upp Natanael och sade till honom: "Vi har sökt och funnit honom som Mose har skrivit om i undervisningen [gr. nomos – Torah] och som profeterna har skrivit om – Jesus från Nasaret, Josefs [adopterade] son."
Kvinnan sade till honom: "Herre, jag ser (förstår efter att ha noga granskat) att du är en profet.
För Jesus hade själv vittnat om att en profet inte är ärad (aktad, respekterad) i sitt eget land [dvs. sin uppväxtort Nasaret som ligger i Galileen].
När människorna såg det tecken (mirakel) som Jesus hade gjort, sade de: "Detta är verkligen (sannerligen, utan tvivel) profeten som skulle komma till världen." [Jesus är profeten som Mose talar om som ska komma efter honom, se 5 Mos 18:15. Ordet "tecken" fokuserar mer på symboliken och budskapet bakom undret än själva undret och folkets fascination av det. I Joh 6:27 förklarar Jesus att Människosonen ger evigt liv, och att det är den födan de ska söka.]
För det står i profeterna [Jes 54:13]: 'Alla ska bli undervisade av Gud.' Alla som lyssnat och lärt av Fadern kommer till mig.
När folkskaran hörde dessa ord sade många: "Detta är verkligen (sannerligen) profeten (Guds talesman)."
De svarade honom: "Är du också från Galileen? Studera (undersök, utforska) [Skriften], och du ska se att ingen profet kommer från Galileen." [De judiska ledarnas hetsiga uttalande var ogrundat och felaktigt. profeterna Jona, Hosea och Nahum, och möjligen även Elia, Elisa och Amos, var från Galileen, se 2 Kung 14:25. Det kan hända att de syftade på den kommande Messias, men även där hade de fel. Jesus var visserligen uppväxt i Galileen, men föddes i Betlehem precis som Skriften förutsade, se Mika 5:2.]
Judarna sade till honom: "Nu förstår vi (har vi en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att du har en ond ande. Både Abraham och profeterna har dött, ändå säger du att vem som helst som väljer att hålla ditt ord, han ska aldrig i evighet se döden.
Vår fader Abraham dog, du är väl inte större än honom, är du? profeterna har också dött. Vem tror du att du är (utgör du dig för)?"
Därför frågade de den [tidigare] blinde mannen: "Vad säger du själv om honom, eftersom det var dina ögon han öppnade?"
    Han svarade: "Han är en profet."
för att profeten Jesajas ord skulle gå i uppfyllelse:
"Herre, vem trodde på vårt budskap (rapport, predikan),
    och för vem har Herrens arm (Guds stora kraft) blivit uppenbarad?" [Jes 53:1]

Apostlagärningarna (30)

Nej, detta är [det första skeendet av] vad som är sagt genom profeten Joel [Joel 2:28–32]:
Eftersom han var en profet visste han att Gud med ed lovat honom att sätta någon av hans ättlingar (livsfrukt) på hans tron.
Men Gud har med detta uppfyllt det som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Smorde (Messias, Kristus) skulle lida.
Himlen måste ta emot (välkomna) honom tills de tider kommer då den fullständiga återupprättelsen av allt sker, som Gud från urminnes tid har förkunnat genom sina heliga profeters mun.
Mose har sagt:
'En profet lik mig ska Herren er Gud låta uppstå åt er, bland era bröder. Honom ska ni lyssna till i allt vad han säger er.
Men var och en som inte lyssnar till den profeten ska utrotas ur folket.' [Citat från 3 Mos 23:29 och 5 Mos 18:15-20.]
Alla profeterna, från Samuel och framåt, har talat om och också förkunnat (profeterat om) dessa dagar. [Samuel var den första profeten efter Mose, se Apg 13:20.]
Ni är barn till profeterna och arvtagare till förbundet som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham:
'I din avkomma [singular] ska alla folk på jorden bli välsignade.'[Citat från 1 Mos 12:7; 22:18; 26:4. Ordet avkomma är singular, men kan också användas som ett kollektivt substantiv för att beskriva ett helt folk. Abrahams löfte gällde både Isak och hans efterkommande som blev det judiska folket. I sin djupaste mening syftar det på den Messias som skulle komma, vilket Paulus visar i Gal 3:16. Det är ingen skillnad på frälsningen i de båda förbunden. Abraham blev frälst genom att i tro blicka fram mot korset och frälsningen. Efter Jesu död och uppståndelse blir man frälst genom att i tro blicka tillbaka på vad Jesus gjort.]
Det var denne Mose som sade till Israels söner (barn):
En profet lik mig ska Gud låta uppstå åt er,
    ur era bröders krets.
[5 Mos 18:15. Jesus är denna profet som är lik Mose, se Apg 3:22; Luk 9:35.]
Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här, som det står skrivet i profeternas bok [Amos]:
'Var det åt mig ni bar fram slaktoffer och matoffer
    under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus?
Den Högste bor dock inte i hus som är byggda av människohand. profeten [Jesaja] säger [ju]:
Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade den Rättfärdiges ankomst, och nu har ni förrått och mördat honom,
men var nu på väg hem, och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. [En eunuck var en frivilligt eller påtvingat kastrerad man. Det var inte ovanligt att eunucker hade höga positioner eftersom de var lojala och pålitliga. Inom judendomen fanns dock restriktioner. En eunuck hade bara tillträde till den yttre tempelplatsen, se 5 Mos 23:1. Denne högt uppsatte etiopier var en hedning som trodde på Israels Gud. Detta var antagligen hans enda pilgrimsvandring till Jerusalem. Att han nu när vagnen långsamt rullar fram läser profeten Jesaja är nog ingen slump. Här finns de starkaste löftena till just eunucker. När Messias upprättar sitt rike ska de få tillträde att be till Gud och få ett namn som är bättre än söner och döttrar, se Jes 56:3–8. Vad han inte visste var att snart skulle hans ögon öppnas för dessa Skrifter genom tron på Jesus!]
Så Filippus sprang fram [och höll sig nära vagnen]. Han hörde mannen läsa från profeten Jesaja. [I antiken var det vanligt att läsa högt.] Då frågade han: "Förstår du vad du läser?" [På grekiska är frågan också en fyndig ordlek. Det grekiska ordet för att förstå är ginosko och "läsa" är anaginosko som ordagrant är "att förstå igen". Det beskriver processen för hur det går till när vi läser. Vi känner igen bokstäverna som bygger upp meningen. Bokstäverna förstås igen på ett nytt sätt.]
Hoveunucken sade till Filippus: "Jag bönfaller dig, berätta vem profeten talar om, är det om sig själv eller någon annan?"
Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."
[Det har gått några år, se vers 26, och det är omkring 40 e.Kr.] Vid den tiden [när Barnabas och Saulus var i Antiokia] kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia. [Nya testamentet använder sig av det hebreiska topografiska sättet att ange alla riktningar "ned från Jerusalem", eftersom staden ligger på högre höjd.]
[Barnabas och Saulus hade kommit tillbaka till Antiokia sedan de lämnat de insamlade medlen i Jerusalem, se Apg 11:29–30. Med sig har de också Barnabas kusin, Johannes Markus, se Apg 12:25; Kol 4:10. Apostlagärningarna skiftar nu fokus från Petrus och församlingen i Jerusalem till Saulus, som snart kommer att kallas Paulus, och hans missionsresor till hedningarna.
    Ungefär tio år tidigare hade de första kristna kommit till Antiokia på grund av den svåra förföljelsen i Jerusalem, se Apg 11:19. Under de sista åren hade nu många kommit till tro och Barnabas har skickats dit för att hjälpa till, se Apg 11:22–24. På grund av den snabba tillväxten behövdes många lärare så Barnabas sökte upp Saulus i Tarsus, se Apg 11:24–26. Det är ungefär åtta år sedan Saulus omvändelse på väg till Damaskus. Det är i den här stora församlingen som man nu samlas till bön och fasta.]
I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare:
Barnabas
    [Han hade kommit från Jerusalem för att hjälpa den nya församlingen, se Apg 11:22–30.]
och Symeon,
    som kallades Niger,
    [Betyder färgad på latin. Troligtvis var han från Nordafrika. Det kan vara samma Symeon som bar Jesu kors, se Mark 15:21.]
och Lucius,
    från Kyrene, [Han var antagligen en av de första som kom till Antiokia, se Apg 11:20.] Manaen,
    som var barndomsvän (fosterbror) med landsfursten Herodes,
    [Herodes Antipas var den som halshögg Johannes Döparen och regerade över Galileen 4-39 e.Kr.]
och Saulus.
    [Apostelns hebreiska namn var Saul som betyder "efterfrågad i bön", men från och med Apg 13:9 och i övriga Nya testamentet omnämns han vid det grekiska namnet Paulus som betyder "den lille".] [Grammatiken i den här versen, ordet "och" mellan de tre första och två sista namnen, antyder att de tre första var profeter och de två sista var lärare. Dessa fem personer från mycket skilda bakgrunder utgjorde ett delat ledarskap i församlingen.]
Efter [den vanliga] läsningen av lagen och profeterna [som inledde samlingen i synagogan] skickade synagogföreståndarna ett meddelande [en förfrågan] till dem: "Män och bröder, om någon av er har ett uppmuntrande (uppbyggande) ord till folket, så säg det."
Efter detta gav han dem domare under omkring 450 år fram till profeten Samuels tid. [De 450 åren kan syfta på tiden som slavar eller tiden med domare.]
Jerusalems invånare och deras ledare förstod nämligen inte vem han var. De uppfyllde profeternas ord, som man läser varje sabbat, när de dömde honom. [De borde ha vetat bättre eftersom de läste berättelserna om Messias varje vecka.]
Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er [här är ett exempel från Habackuk 1:5]:
Det stämmer överens med profeternas ord, där det står skrivet:
Judas och Silas, som själva var profeter, uppmuntrade (tröstade, hjälpte, formande) och styrkte syskonen (bröderna och systrarna i tron) med många ord.
Under de dagar vi var där kom en profet som hette Agabos ner från Judéen. [Han hade tidigare kommit till Antiokia från Jerusalem och profeterat om den kommande hungersnöden, se Apg 11:27–30.]
[Försvar till punkt 2 – ledare för en sekt:]
Men detta bekänner jag för dig: att jag enligt Vägen, som de kallar en sekt, tjänar mina fäders Gud på så sätt att jag tror på allt som står skrivet i lagen och hos profeterna.
Men med Guds hjälp står jag än i dag som vittne inför både små och stora. Och jag säger inget annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske:
Tror du på profeterna, kung Agrippa? Jag vet att du tror."
De bestämde en dag för honom, och då kom ännu fler till hans bostad. Från morgon till kväll förklarade han för dem och vittnade om Guds rike och försökte övertyga dem om Jesus utifrån både Mose lag och profeterna.
När de inte kunde komma överens skildes de åt, efter att Paulus hade sagt detta enda ord: "Den helige Ande talade rätt genom profeten Jesaja till era fäder

Romarbrevet (3)

som han har utlovat genom sina profeter
    i de heliga Skrifterna. [Paulus väljer att använda sitt grekiska namn Paulus, som betyder liten, i stället för sitt hebreiska namn Saul. Evangeliet fullbordar Gamla testamentets löften, se 1 Mos 3:15; Ps 45; Jer 31:31–34.]
[Efter att ha visat att hela mänskligheten är hopplöst förlorad utan Gud följer nästa stora stycke i Romarbrevet. Det handlar om Guds rättfärdighet som finns tillgänglig genom tron.] Men nu har, oberoende av lagen, Guds rättfärdighet uppenbarats (blivit synlig), den som lagen och profeterna vittnar om,

Herre, de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren. Jag ensam är kvar, och de är ute efter mitt liv. [1 Kung 19:10, 14]

1 Korintierbrevet (6)

Gud har utvalt människor (lagt ner gåvor) i församlingen (kyrkan, folket som samlas): Först apostlar (budbärare, ambassadörer) [som grundar en församling],
som nummer två: profeter (inspirerade förkunnare),
på tredje plats lärare,
sedan [de som utför] kraftgärningar (mirakler)
    [har styrka över onda andemakter, sjukdomar],
sedan [de som har] gåvan att hela (bota sjukdomar, återskapa)
    [de som är speciellt fokuserade på att]
hjälpa till (kärleksfulla handlingar, hjälpsamhet, bära andras bördor) [grekiska ordet "lyfta upp, bära"]
styra (gåvan att vara skicklig i administration, leda) [grekiska ordet för "sjökapten"]
tala olika tungor (språk).
    [På ett övernaturligt sätt kunna tala språk man normalt inte talar, t.ex. det som skedde på pingstdagen, se Apg 2:5–13.]
Alla är inte apostlar, eller hur?
Alla är inte profeter, eller hur?
Alla är inte lärare, eller hur?
Alla utför inte kraftgärningar (mirakler), eller hur?
Två eller tre profeter [män eller kvinnor, se 1 Kor 11:4–5] ska tala,
    och de andra ska [reflektera och] pröva det som sägs. [Det ska ges tid att reflektera över och pröva det som sagts. Det är naturligt att de som har gåvan att "skilja mellan andar" använder sin gåva här för att urskilja det som sagts, se 1 Kor 12:10.]
Och profeternas andar underordnar sig profeterna. [Målet är ökad kunskap och uppbyggelse. Den sista delen, "profeternas andar är underordnade", innebär att den som talar själv kan kontrollera sitt tal. De kan inte säga "Gud fick mig att göra det" som en ursäkt för att tala okontrollerat i munnen på varandra.]
[På samma sätt som föregående stora stycke, om hur man ska leva som kristen i en fallen värld, kap 8-10, hade en avslutning, se 10:32-33, kommer en avslutning och sammanfattning på detta stycke, kap 11-14, om gudstjänsten.] Om någon tror sig vara profet [som utvecklades i kap 11]
    eller andlig [som diskuterades i kap 12],
ska han inse att det jag skriver till er
    är Herrens bud. [Allt måste ske i kärlek, kap 13.]

Efesierbrevet (3)

Ni har blivit uppbyggda [som ett heligt tempel] på apostlarnas och profeternas grund, med Jesus den Smorde (Messias, Kristus) själv som hörnstenen [som är den första stenen i bygget och alla andra stenar riktas efter].
som i tidigare generationer inte var känd (avslöjad) för människor, på det sätt som den nu genom [den helige] Ande har blivit uppenbarad för hans heliga apostlar och profeter:
Han gav gåvor [Jesus själv utvalde och gav människor som gåvor till församlingen]:
Några till att bli apostlar (budbärare),
och några till profeter (förkunnare, som talar inspirerade gudagivna ord om framtiden eller det förflutna),
och några till evangelister (förkunnare av evangeliet),
och några till pastorer (herdar över hans hjord)
    och lärare (instruktörer, som förklarar, lär ut logiskt och strukturerat). [Församlingen beskrivs som en kropp där Jesus är huvudet, se Ef 4:15. I den bilden finns fem ledande gåvor som har sin motsvarighet i handens fem fingrar, se 1 Kor 12:15, 21:
    - Aposteln är tummen som är den kortaste men mest rörliga, och som når alla andra fingrar för att hjälpa till på det område det behövs. - profeten är pekfingret som pekar ut riktningen. - Evangelisten är långfingret som når längst ut. - Pastorn är ringfingret som lovat trohet till församlingen och skyddar den som en herde. - Läraren är lillfingret som ger balans åt hela handen.
Nya testamentet har fyra ställen som talar om andliga gåvor, se Rom 12:6–8; 1 Kor 12:8–11; 12:28–31; 1 Pet 4:10–11.]

1 Thessalonikerbrevet (1)

som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss (tvingat i väg oss med våld och förföljelse). De behagar inte Gud, och de motarbetar alla människor

Titusbrevet (1)

En av deras egna, en profet, har sagt:
"Kretensare ljuger jämt, de är vilddjur, glupska och lata." [Paulus citerar en strof ur dikten Cretica, av den grekiska poeten Epimenides som levde i staden Faistos på Kreta, 600 f.Kr. Hela sammanhanget lyder: "De gjorde en grav för dig, den helige och höge. Kreterna ljuger i ett och är odjur, glupska och lata. Men du är inte död, du lever för evigt. För i dig lever vi och rör oss och är till." Paulus citerar den sista strofen i sitt tal på Areopagen, se Apg 17:28. Dikten var riktad till den största grekiska guden Zeus. Paulus var inte rädd för att citera kända verk för att visa på den för grekerna okända Gud som skapat världen, se Apg 17:23–24. Här tar han en annan strof där Epimenides uttalar sig om kreterna.]

Hebreerbrevet (2)

[De första fyra verserna är en mening i grekiskan.] I många olika uppenbarelser [där varje fragment har sin del av sanningen] och på olika sätt har Gud talat till förfäderna genom profeterna,
Vad ska jag säga mer? Jag skulle inte hinna med att berätta om
    Gideon [som vann seger med en liten armé på 300 män, se Dom 6–8],
    Barak [som lydde domaren Deboras profetiska ord. Tillsammans besegrade de fienden, se Dom 4–5],
    Simson [som till sist förstod att hans styrka inte kom från honom själv, se Dom 13–16],
    Jefta [född utanför äktenskapet, fördrevs av sina bröder, men fick vara med och besegra ammoniterna och blev en domare, se Dom 10:6–12:15],
    David [Israels mest berömda kung, se 1 Sam 16-1 Kung 2],
    Samuel [Israels stora profet, se 1 Sam 1-16]
    och profeterna,

Jakobs brev (1)

Som [ännu] ett exempel, mina syskon (bröder och systrar i tron): Tänk på profeterna, hur de uthärdade lidande (klarade stress och bar en andlig börda) och deras tålamod (balanserade temperament, överseende med andra när de gjorde fel). [Matt 5:10–12]

1 Petrusbrevet (1)

Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få.

2 Petrusbrevet (2)

Men han blev tillrättavisad för sitt brott när en stum åsna talade med människoröst och hejdade profetens vanvett. [I slutet på israeliternas ökenvandring försökte Moabs kung Balak övertala profeten Bileam att förbanna israeliterna, se 4 Mos 22–24. Bileams far hette Beor, se 4 Mos 22:5. Vissa manuskript har dock "Bosors son" här, ett namn som betyder "köttets son". Det kan vara så att Petrus gör en medveten omskrivning för att illustrera hur Bileam vandrade efter köttet och inte anden.]
så att ni tänker på det som är förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört från era apostlar (budbärare). [Indirekt jämställs GT här med NT, se även vers 16 där Paulus nämns.]

Uppenbarelseboken (8)

Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han ska börja blåsa i sin basun [se Upp 11:15], då är Guds mysterium (hemlighet) fullbordat, så som han har förkunnat i det evangelium som han har gett sina tjänare, profeterna." [Frasen "Guds hemlighet" används av Paulus om den smorde Kungen, se Kol 2:2. Det profeterna i GT har sagt – att Messias en dag ska komma tillbaka och regera – är på väg att fullbordas. När den sjunde basunen ljuder i nästa kapitel, börjar de händelser som leder till Satans slutgiltiga besegrande. Se även Amos 3:7; 1 Pet 1:10–12.]
Jordens invånare gläder sig över dem och jublar och skickar gåvor till varandra, eftersom de båda profeterna hade plågat dem som bor på jorden.
Folken vredgades,
    men din vrede har kommit.
Tiden har kommit när de döda ska dömas
    och du ska löna dina tjänare profeterna
    och de heliga.
Löna både små och stora, de som vördar ditt namn,
    och fördärva dem som fördärvar (moraliskt korrumperar) jorden."
De har utgjutit de heligas (ditt folks) blod och profeters blod [ända sedan Abel],
    och därför har du gett dem blod att dricka.
    Det är de värda (de får vad de förtjänar)."
[Rösten som började tala i vers 4 avslutar nu:]
Gläd dig över henne [Babylons fall och allt detta som sker], du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter, för Gud har dömt henne och gett er upprättelse.
I henne [Babylon] fanns blod av profeter och heliga och av alla som hade slaktats på jorden."
Han sade till mig: "Dessa ord är trovärdiga och sanna. Herren, profeternas andars Gud [1 Kor 14:32], har sänt ut sin ängel för att visa sina tjänare vad som snart (snabbt) måste ske." [Upp 1:1]
Men han sade till mig: "Gör inte så! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder profeterna och till dem som håller fast vid orden i denna bok (skriftrulle). Gud ska du tillbe." [För andra gången misstar Johannes ängeln med Jesus och faller ner, se Upp 19:9–10.]



Grekiskt/svenskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.