4335 – προσευχή (proseuche)

bön


Typ:
Grekiska: προσευχή
Med latinska bokstäver:     proseuche
Fonetiskt: pros·yoo·khay
Ursprung: Från G4336
Användning: 37 ggr i NT

Engelsk översättning (i KJV version)

prayer (36), "pray earnestly + 3346" (1)

Engelsk beskrivning

  1. Prayer addressed to God.
  2. A place set apart or suited for the offering of prayer.
    1. A synagogue.
    2. A place in the open air where the Jews were wont to pray, outside the cities, where they had no synagogue.
      1. Such places were situated upon the bank of a stream or the shore of a sea, where there was a supply of water for washing the hands before prayer.


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (37 st i TR)


Den här sorten [den familjen av demoner] kan inte drivas ut genom annat sätt än bön och fasta. [Vers 21 finns inte med i de äldsta manuskripten, och är troligen ett tillägg från Mark 9:29 som en förklaring till hur lärjungarna hade tappat tron. Brist på bön och fasta gör att umgänget med Gud minskar vilket leder till att fokus skiftar från tron på Guds kraft till ens egen begränsade förmåga. Lärjungarna hade ju fått auktoritet att driva ut demoner redan i Matt 10:7.]
Han sade till dem:
"Det står skrivet:
    'Mitt hus ska kallas ett bönens hus.' [Jes 56:7]
Men ni har gjort det till
    'ett rövarnäste'." [Jer 7:11][Det religiösa ledarskapet hade rånat folket på flera plan. Dels rent ekonomiskt med stora mellanskillnader för att växla pengar och köpa offerdjur, men också andligt genom att inte leda människor till en personlig relation med Gud.]
Vad helst ni frågar om i bön ska ni få, om ni tror." [Jesus använder händelsen med fikonträdet för att undervisa den andliga principen för tro, bön och bönesvar. På samma sätt som trädet på en gång vissnade från roten, men det dröjde innan resultatet blev synligt i lövverket, tar Gud emot bönen och svarar på en gång, men resultatet kan dröja innan det manifesterar sig i det naturliga.]
Han svarade: "Den här sorten [den familjen av demoner] kan inte drivas ut på annat sätt än genom bön och fasta." [Sista delen "och fasta" saknas i några senare manuskript. Brist på bön (och även fasta) gör att umgänget med Gud minskar. Det leder till att fokus skiftar från tron på Guds kraft till ens egen begränsade förmåga. Lärjungarna hade ju fått auktoritet att driva ut demoner redan i Mark 3:15.]
Han undervisade dem och sade:
"Står det inte skrivet [Jes 56:7]:
'Mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk (nationer).' Men ni har gjort det till ett 'gömställe för rånare' [Jer 7:11]." [Bara Markus har med den sista delen "för alla folk" i citatet från Jesaja, se Matt 21:13; Luk 19:46. Rensningen av templet visar både symboliskt och praktiskt hur Jesus öppnar upp en plats för alla folk att tillbe Gud. Ordvalet "rånare" i stället för "tjuvar" visar att templet hade blivit tillhåll för organiserad brottslighet som helt öppet rånade, till skillnad från en tjuv som stjäl obemärkt.]
Vid den tiden [någon gång då han verkade i Galileen] gick Jesus upp på ett berg för att be, och tillbringade hela natten i bön till Gud.
Han sade till dem:
"Det står skrivet:
    'Mitt hus ska vara ett bönens hus.' [Jes 56:7]
Men ni har gjort det till
    'ett rövarnäste'." [Jer 7:11] [Det religiösa ledarskapet hade rånat folket på flera plan. Dels rent ekonomiskt med stora mellanskillnader för att växla pengar och köpa offerdjur, men också andligt genom att inte leda människor till en personlig relation med Gud.]
När han rest sig upp från bönen och kom fram till lärjungarna, fann han att de hade somnat – [utmattade] av sorg.
Alla dessa fortsatte (höll ut, var kvar tillsammans) enade (i ett ackord, med samma sinne) i bön (vars innersta natur är tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud) och åkallan (begäran, ofta för ett personligt behov) tillsammans med några kvinnor och Jesu mor [Maria] och hans bröder [Jakob, Joses, Simon och Judas]. [Jesu bröder och systrar omnämns i Matt 13:53–56; Mark 6:3; Gal 1:19; 1 Kor 9:5.]
De höll troget fast vid (var hängivna och följde trots motstånd ständigt):
    apostlarnas lära (undervisning)
    
    och gemenskapen,
    måltiderna [som även inkluderade nattvarden, se 1 Kor 11:20]
    
    och bönerna [i templet och i hemmen, se Apg 3:1; Apg 4:23].
Petrus och Johannes var på väg upp till templet till bönen vid den nionde timmen (klockan tre på eftermiddagen). [Det är troligtvis fortfarande högtidsdagar och många människor var i rörelse i Jerusalem. Det var vanligt att be tre gånger under dagen, se Ps 55:17; Dan 6:10; Apg 10:1–6. Två av dessa bönetillfällen sammanföll med morgon- och eftermiddagsoffret i templet: bönen vid tredje och nionde timmen, se Dan 9:21; Josefus, Ant. 14.4.3.]
Själva ska vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst."
Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: "Vad är det, herre?"
    Ängeln sade: "Dina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett [väldoftande] offer han kommer ihåg. [Generösa gåvor givna av rätt motiv och innerlig bön noteras av Gud.]
och sade: 'Cornelius, Gud har hört din bön och kommit ihåg dina gåvor.
Petrus hölls fängslad, men församlingen bad enträget (medicinsk term för en arm som sträcks till det yttersta) till Gud för honom. [Ordet "enträget" är grekiska ordet ektenos som är en medicinsk term för en arm som sträcks till det yttersta. Det är troligt att bönen blev mer och mer intensiv för att kulminera med bön hela natten den sista högtidsdagen. Detta ord används bara om bön en gång tidigare och det är när Jesus ber i Getsemane, se Luk 22:43–44. I båda dessa fall gör bönen att änglar sätts i rörelse. Ordet används totalt tre gånger i NT. Petrus som fick erfara hur de troende sträckte sig till det yttersta i bön för honom, väljer att använda samma uttryck för hur vi ska sträcka oss till det yttersta för att älska varandra, se 1 Pet 1:22. Adjektivet ektenes används en gång i NT, se 1 Pet 4:8]
[Det fanns tydligen inte tillräckligt många judar i Filippi för att ha en egen synagoga. Enligt judisk tradition krävdes det minst tio män för detta. Var man färre hade man en böneplats (gr. proseuche) som ofta låg utanför staden i närhet till vatten så man kunde rituellt tvätta sina händer före bönen.] På sabbatsdagarna [plural, det var antagligen någon av de judiska högtiderna] gick vi ut genom stadsporten och ner till en flod, där vi trodde att det skulle finnas ett [judiskt] böneställe. Vi satte oss där och talade till de kvinnor som hade samlats.
En dag, när vi var på väg till böneplatsen, möttes vi av en slavflicka. Hon hade [under inflytande av] en spådomsande (gr. python) och hennes ägare tjänade stora pengar på hennes förmåga att spå. [Denna unga flicka hade ordagrant "en python-ande". Inom grekiska mytologin var Python den drake som vaktade Apollos tempel. Det var samma ande som talade till oraklet i Delfi, vars unga flickor som var prästinnor kallades just för Pythia. Inga greker vågade ta några avgörande beslut utan att först ha rådfrågat ett orakel, vilket gjorde att den här flickan gav goda inkomster åt sina herrar.]
alltid – i mina böner – vädjande om att nu kanske äntligen, genom Guds vilja, få göra en lyckosam (lyckad, framgångsrik) resa till er.
[samtidigt som ni ständigt] gläder er i hoppet
    [det hopp som ger en förväntan och en framtidstro],
[alltid] är uthålliga i lidandet (förföljelsen, prövningen),
    [och fortsätter att vara målmedvetet] ihärdiga i bönen [i orubblig styrka utan att ge upp].
Jag uppmanar er, syskon (bröder och systrar i tron), för vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) skull och för den kärlek som Anden ger, att kämpa tillsammans med mig genom att be till Gud för mig.
Håll er inte ifrån varandra,
    utom möjligen för en tid med bådas samtycke
    för att kunna ägna er åt bönen. Kom sedan tillsammans igen,
    så att Satan inte frestar er,
    eftersom ni inte kan leva avhållsamt.
upphör jag inte att tacka [Gud] för er, när jag nämner er i mina böner (en tacksägelse med glädje som väller fram inifrån).
[Stå fasta och ta upp hela vapenrustningen, se vers 14–17] genom all [slags] bön (i förtroligt bönesamtal) och vädjan (för personliga behov) [1 Tim 2:1] när ni alltid [vid varje givet tillfälle] ber i Anden, och [just] för detta syfte vakar med all uthållighet och vädjan för alla de heliga (Guds utvalda folk). [En romersk soldat hade också spjut som ingick i utrustningen. Det är inte otroligt om Paulus nu liknar bönen vid ett spjut som kan kastas framåt och förbereda vägen. Det specifika ordet för uthållighet gr. proskarteresis förekommer endast här. Det beskriver en stark vilja att inte ge upp – seger kan endast ges i samarbete med Gud.]
Oroa (bekymra) er inte ["gå inte i bitar" – stressa inte upp er] för någonting [Matt 6:25; Luk 12:22], utan låt era önskningar i allting [i varje detalj ni nämner och frågar efter] bli kända inför Gud, genom [hängiven och förtrolig] bön och vädjan (ödmjuk och enträgen bön) med tacksägelser [över Guds goda nåd].
Fortsätt [att vara uthålliga] i bönen samtidigt som ni [fokuserat] vakar i den [förtroligt och hängivet] med tacksägelse (tacksamhet) [över Guds goda nåd].
Epafras, som är en av er [han tillhörde troligen församlingen i Kolossai], hälsar. Han är en tjänare till den Smorde (Messias, Kristus) Jesus som ständigt kämpar för er i sina böner, för att ni ska stå fasta, fullkomliga och fullt övertygade om hela Guds vilja.
[Vers 2–10 är en enda mening i grekiskan, huvudverbet är "vi tackar".] Vi tackar alltid Gud för er alla
    när vi nämner er i våra böner.
[Även om ett nytt stycke börjar här finns det en koppling till föregående ämne där några lidit skeppsbrott i tron. Bönen, som primärt är umgänge med Gud, håller en människa kvar på trons väg.] Därför uppmanar jag dig [Timoteus] först av allt (som något mycket viktigt som måste få prioritet) till
böner (personliga specifika behov, t.o.m. under rop eller högljudd gråt, se Heb 5:7),
förtroliga böner (interaktiv tvåvägsdialog, samtal, tillbedjan och hängivenhet i förtrolighet med Gud) [det vanligaste ordet för bön i Nya testamentet, se vers 8],
förböner (vädjan för andras behov och att Guds vilja ska ske i deras liv)
[Grundordet betyder att "träffa målet". Verbet används i Rom 8:26–27 där Anden hjälper oss att i bön hitta Guds vilja. Substantivet används bara här och i 1 Tim 4:5.I den apokryfiska boken Andra Mackabéerboken 4:8 används ordet om audiens inför kungen. Förbön är ett förtroligt rådslag med Gud.] och tacksägelse [alla fyra orden är i plural i grekiskan, talar om uthållig bön], för alla (kategorier av) människor,
Den som nu verkligen är änka, och har blivit ensam (ensamstående, isolerad), har satt sitt hopp till (har sin förväntan på) Gud och håller ut (stannar kvar; framhärdar) [fortsätter att stå på sig] i åkallan [i de böner som bes för specifika behov] och bön [i tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud] natt och dag.
Jag tackar alltid min Gud när jag nämner (tänker på) dig [Filemon] i mina böner.
Ordna på samma gång också en hyresbostad (ett gästrum) åt mig,
    för jag hoppas nämligen att ni [Filemon, Appia, Archippus och församlingen, se vers 2] genom era böner
    ska få mig tillbaka. [Här används ett ovanligare gammalt grekiskt ord för gästrum. Roten kommer från ordet "främling". Samma ord används i Apg 28:30 om det hyrda rum i Rom som Paulus troligen befann sig i när han skrev detta brev. Paulus byter nu för första gången i brevet till plural och inkluderar hela församlingen i Filemons hus. Det finns också en kiastisk symmetri där Paulus bön för dem i vers 4 tematiskt hör samman med församlingens böner för Paulus i vers 22. Se även Fil 2:24.]
Elia var en människa med samma natur [som också fick lida och som berördes av känslor på samma sätt] som vi. Han bad en bön att det inte skulle regna, och då regnade det inte över landet (på jorden) under tre år och sex månader.
På samma sätt ska ni män leva förståndigt med era hustrur, som är det svagare (skörare) kärlet. Visa dem aktning (respekt) som medarvingar till livets nåd (Guds liv) så att inget står i vägen för era böner. [Versen kan inte mena att kvinnan är andligt, mentalt eller emotionellt svagare än män. Versens andra del gör det tydligt att både man och kvinna är Guds avbild och medarvingar! Även om det finns fysiska skillnader, kvinnor är ofta kortare än män och har inte samma muskelmassa, så är det inte det som är poängen här. Det finns kvinnor som är längre och starkare än män. Både mannen och hustrun liknas vid ett kärl, och i den jämförelsen är kvinnan den "svagare". Paulus använder en liknande bild med hedrande och mindre hedrande bruk, se Rom 9:20–23. När det gäller porslin är inte "svagare" ett negativt ord som är likställt med mindre värd, snarare tvärtom. Huvudorden i versen är aktning och respekt. På samma sätt som vi värdesätter och behandlar ett fint, dyrbart keramikkärl på ett värdigt sätt, jämfört med ett grovt vardagsporslin, ska mannen visa sin hustru respekt och aktning!
    Det är också intressant att notera alla detaljer kring de heliga kärlen i tabernaklet, se 4 Mos 7:1. Kvinnor och män är tänkta att vara den helige Andes tempel och Guds heliga kärl. Under fångenskapen i Babylon länsades templet och även de heliga kärlen fördes bort, se Esra 5:14.]
Alltings slut är nu nära (men slutet på alla ting har närmat sig). Var därför självdisciplinerade (sunda, klartänkta, måttliga) och nyktra (sansade, alerta, vaksamma) så att ni kan be [ordagrant: när det kommer till bönerna, se 1 Tim 2:1].
När han tagit bokrullen, föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. Var och en hade en harpa och skålar av guld fulla med rökelse, som är de heligas böner. [En ängel lyfter sedan upp dessa på altaret, se Upp 8:3.]
En annan ängel [Heb 1:14] kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld. Åt honom gavs mycket rökelse att lägga tillsammans med alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen. [Samma beskrivning som i Upp 5:8. Böner beskrivs som rökelse, se Ps 141:2.]
Och röken från rökelsen steg från ängelns hand tillsammans med de heligas böner upp inför Gud [i hans närvaro].



Grekiskt/svenskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.