Matteusevangeliet (1)
Han gick in i Guds hus, och de åt upp skådebröden, som varken han eller hans män hade lov att äta, utan bara prästerna. [Skådebröden var tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.]
Markusevangeliet (1)
Hur han då, på den tiden när Abjatar var överstepräst, gick in i Guds hus och åt skådebröden. [Tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.] Även om det inte var tillåtet för någon annan än prästerna att äta brödet åt han det, och gav åt dem som följde med honom."
Lukasevangeliet (1)
Han gick in i Guds hus och tog [de heliga] skådebröden, som ingen utom prästerna får äta, och åt av dem och gav åt sina män." [Skådebröden var tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.]
Apostlagärningarna (2)
När han kom dit och fick se Guds nåd över dem [Guds favör, Andens frukt () och de andliga gåvorna (; ; ; ) i tjänst], blev han glad och uppmuntrade (förmanade) dem alla att helhjärtat hålla sig till Herren,
När så en svag sydlig vind blåste upp, tänkte de att de skulle lyckas med sin plan. De lättade ankar och seglade längs
Kretas kust.
[Man var så säker på sin sak att man inte drog upp skeppsbåten, utan lät den vara på släp, se .]Romarbrevet (2)
Vi vet (har sett/insett; är förvissade om) att
för dem som älskar Gud [dvs. de som aktivt gör hans vilja och lyder hans bud, se ]
samverkar allt [låter Gud ständigt och aktivt allting samverka]
till det bästa,
för dem som är kallade [har gensvarat på hans kallelse]
efter hans beslut [gr. prothesis – enligt en plan som han i förväg lagt fram och berett efter sina syften].
[Denna vers formar en kiasm som ramas in av temat insikt – vår förståelse och Guds rådslut. I nästa nivå följer två villkor som inleds "för dem". Centralt står att allting (som i grekiskan står i plural) samverkar till det bästa. Här ingår även att lida för sin tro. Paulus har just talat om den här tidens lidanden () och lite längre fram i sammanhanget räknar han upp dessa (), men också den överväldigande segern mitt i allt detta (). Vi kan bara älska Gud eftersom han först visade oss sin kärlek (). Gud vill använda oss och våra omständigheter för sitt rikes utbredning (). Denna vers säger inte att allt som händer är gott, men däremot att allt som händer i slutändan medverkar till ett gott resultat för dem som älskar Gud och har gensvarat på hans kallelse.]
Innan barnen var födda och varken hade gjort gott eller ont,
Efesierbrevet (2)
I honom [genom att vår ande är ett med Jesu Ande] har vi också fått ett arv, eftersom vi på förhand har blivit utvalda av honom som (aktivt deltar och medverkar och) låter allt ske efter sin vilja och sitt beslut,
Detta i enlighet med det eviga beslut (syfte; planen från tidsåldrarnas begynnelse) som han [Gud] utförde [förverkligade] i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus vår Herre.
[Det grekiska ordet för beslut, prothesis har betydelsen "att målmedvetet lägga fram inför" och det används i den grekiska översättningen av GT, Septuaginta, om de skådebröd som varje sabbat lades fram på bordet i tabernaklet och senare i templet. Se ; ; .]
2 Timoteusbrevet (2)
Han är den som frälst (befriat, räddat, helat, bevarat, upprättat) oss med en helig kallelse [som leder till helighet, ett liv avskilt till tjänst för Honom].
[kiasmens centrum:]
Inte på grund av våra gärningar,
utan efter hans beslut och nåd,
som gavs till oss i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus redan före tidens början,
[Till skillnad från falska lärare som smyger sig in, visar Paulus på en öppenhet. Timoteus har följt och sett Paulus under en lång tid, hans liv är öppet och transparent.]
Men du har följt (varit närvarande, noga sett) min
undervisning (lära),
livsstil (mitt liv),
målsättning,
tro,
tålmodighet (balanserade temperament, överseende med andra när de gör fel),
kärlek [som är osjälvisk och utgivande] och
uthållighet (ståndaktighet) [karaktär som står fast även under prövningar],
Hebreerbrevet (1)
[Mose fick noggranna instruktioner för hur tabernaklet skulle utformas. Den andra halvan av Andra Moseboken ägnas åt dessa detaljer. Ett annat namn på tabernaklet var "uppenbarelsetältet" eller mer ordagrant översatt "mötestältet", se t.ex. . Ordet beskriver tältets funktion att vara en mötesplats mellan Gud och människa. Det är denna ursprungliga mötesplats som beskrivs. Senare byggdes templet i Jerusalem, men det är inte det författaren skildrar. Där fanns varken Arons stav eller krukan med mannat eller lagens tavlor, som för länge sedan hade gått förlorade.]
Ett tabernakel [en Guds boning – ett tält där Gud uppenbarar sig och möter människan] inreddes med ett första rum som kallades det heliga. Där stod:
ljushållaren [menoran – den sjuarmade ljusstaken, se ]
och bordet []
med skådebröden [; ].