Markusevangeliet (1)
Rakt på sak (öppet, så det inte kunde missförstås) talade han om detta. Då tog Petrus honom avsides och började tillrättavisa honom strängt.
Johannesevangeliet (9)
För ingen som vill bli känd agerar i hemlighet. Om du nu gör dessa gärningar, visa dig öppet (manifestera dig) för världen."
Men ingen vågade tala öppet om honom, av fruktan för de judiska ledarna.
Men här talar han fritt, och de säger inget till honom. Kan det vara så att [de judiska] ledarna förstått (fått en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att han verkligen är den Smorde (Messias)?
De judiska ledarna omringade honom och frågade: "Hur länge ska du hålla oss i ovisshet? Om du nu är den Smorde (Kristus), säg det rent ut (öppet)!"
Då sa Jesus i klartext till dem: "Lasarus har dött,
Av den anledningen vandrade Jesus inte längre öppet bland de judiska invånarna, utan gick till en stad som hette
Efraim, i en region som gränsar till öknen. Där stannade han med sina lärjungar.
[Eftersom Efraims stams område ligger norr om Jerusalem låg staden antagligen några mil nordost om Jerusalem vid gränsen mot öknen i öster. Många identifierar den med den gamla staden Ofra som omnämns i Jos 18:23, drygt två mil nordost om Jerusalem.]Jag har använt liknelser (illustrationer, bilder) för att tala dessa saker. [Den senaste var vinstocken och grenarna i .] Men nu kommer en tid då jag inte ska tala till er i liknelser utan tydligt (öppet, rakt på sak) berätta (förkunna – gr. apaggello) för er om Fadern.
Hans lärjungar sa till honom: "Äntligen, nu talar du rakt på sak (öppet) och inte med hjälp av liknelser.
Jesus svarade honom: "Jag har talat öppet för världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet [tempelområdet] där judarna brukar samlas, jag har inte sagt något i hemlighet.
Apostlagärningarna (5)
Män och bröder, jag kan väl öppet säga till er att vår stamfar David är död och begraven, och hans grav finns här än i dag.
De blev helt förundrade när de såg Petrus och Johannes frimodighet (deras tydlighet och säkerhet i talet). Samtidigt började det faktum att de var olärda män sjunka in i deras medvetande. [Petrus och Johannes hade inte gått under någon rabbin och fått en formell teologisk utbildning.] Men så klarnade det för dem att de varit med Jesus.
Herre, se nu på deras hot och ge dina tjänare all frimodighet, så att de kan förkunna ditt ord,
När de slutat be (bönfallit) skakade platsen där de var samlade, och alla uppfylldes av den helige Ande, och de talade (predikade, förkunnade) Guds ord med frimodighet.
[Ordet för be är deomai som uttrycker en bön för ett stort behov. Grundordet deo betyder att binda och klistra ihop någonting. Det ligger en antydan i ordet att den som ber kopplar ihop sig med bönesvaret för att få se det förverkligat. De fortsatte tala Guds ord med frimodighet. Det dröjer lite innan den sista delen av bönen om under och tecken blir besvarad, se . Det sker intressant nog först efter att Ananias och Safiras hyckleri har avslöjats, se .]
Han predikade Guds rike och undervisade med stor frimodighet om Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus) utan att bli hindrad.
[Under denna tid skriver Paulus flera av Nya testamentets brev: Kolosserbrevet, Filemon, Efesierbrevet och Filipperbrevet. Lukas skriver inte en biografi över Paulus liv; hans syfte med Apostlagärningarna är att visa på Guds oövervinnerliga ord som inte kan hindras, och lärjungarnas frimodighet.]
2 Korintierbrevet (2)
När vi nu har ett sådant (i sanning har detta) hopp [har en trosviss förväntan av detta slag], är vi mycket frimodiga (använder vi oss av stor frimodighet) [talar vi helt fritt, handlar öppet och uppriktigt]
Jag har stort förtroende för er, jag är mycket stolt över er. Jag är uppfylld av tröst och har glädje i överflöd mitt i all vår nöd.
Efesierbrevet (2)
I honom [Jesus] och genom tron på honom (genom hans trofasthet) har (äger) vi frimodighet och [fritt] tillträde [att med oreserverad frihet och utan fruktan närma oss Gud] i tillförsikt – genom tron på honom (genom hans trofasthet).
Även för mig – [be] att när jag öppnar min mun skulle ett ord (gr. logos) ges mig att i frimodighet tillkännage (kungöra, förkunna, proklamera) evangeliets mysterium [de goda nyheterna som nu är uppenbarade]
Filipperbrevet (1)
Det är min innerliga längtan (intensiva förväntan) [som när man sträcker på huvudet för att få se det man kan ana, se ] och mitt hopp (säkra förväntan) att jag inte ska komma på skam på något sätt – utan i all frimodighet ska den Smorde (Messias, Kristus), nu som alltid, bli förhärligad i min kropp, vare sig jag lever eller dör. [Döden var ett verkligt hot eftersom Paulus satt fängslad, se .]
Kolosserbrevet (1)
Han har avväpnat (klätt av) härskare och auktoriteter [varje andlig härskare och demonisk kraft] och låtit dem bli offentligt uthängda (till allmänt åtlöje), när han triumferade över dem på korset.
[Det grekiska ordet för triumfera, thriambeuo, beskriver den segersång en kung stämde upp i när han hade intagit en stad. Väl hemma i sin hemstad marscherar han runt i ett triumftåg. Den tillfångatagna fiendekungen går bakom i bojor, helt avklädd utan vapen. På samma sätt har Jesus segrat över djävulen och offentligt visat att djävulen inte längre har någon makt över Jesus!]
1 Timoteusbrevet (1)
De som tjänar (gr. diakoneo) väl (på ett gott och ädelt sätt)
[syftar främst på församlingstjänare, men gäller även församlingsledare]
vinner en god ställning [ett gott rykte, inflytande i församlingen]
och får stor frimodighet i tron på den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
[Paulus avslutar detta stycke på samma sätt som han börjar i , att det är ett gott uppdrag att vara en ledare. Samma ord för god används i och och ramar in detta stycke. Det återfinns också centralt i .]
Filemonbrevet (1)
[Filemon hade Guds osjälviska, utgivande kärlek för alla de troende, se . I den troende skaran finns nu också Onesimus. Filemons tidigare bevis på tro, trofasthet och kärlek ligger som grund för Paulus vädjan att inkludera Onesimus i de troendes gemenskap. Paulus befaller inte Filemon utifrån sin auktoritet, i stället vädjar han till honom som en vän.]
Även om jag nu med stor frimodighet (öppenhet, ärlighet) i den Smorde (Messias, Kristus)
kan befalla dig [Filemon] att göra din plikt,
Hebreerbrevet (4)
Men den Smorde (Messias, Kristus) var trogen över Hans [sin egen Fars] hus [inte bara som en tjänare som Mose, utan] som en Son. Det är vi som nu är detta hus, om vi behåller (är uthålliga och håller fast vid) den frimodighet och stolthet som vårt hopp ger oss (det vi fritt och glatt talar om).
Låt oss därför (vi borde ju) med frimodighet [utan fruktan – öppet och rättframt i tillförsikt] närma oss nådens tron, för att få (så att vi får ta emot) barmhärtighet och finna nåd (favör) till hjälp i [precis] rätt tid.
[Nåden är den kraft som hjälper oss just i den stund då vi behöver den som mest.]
Därför, syskon (bröder och systrar i tron), har vi frimodighet att gå in [kan vi med rättfram tillförsikt komma in, se ] i det allra heligaste – i [och genom; i kraft av] Jesu blod [den helgade platsen där Jesus sitter vid Faderns högra sida liknas vid tabernaklets innersta rum där de högheliga föremålen förvarades],
Kasta inte bort (avfärda inte) er frimodighet (övertygelse, tillit, förtröstan), den ger stor belöning.
1 Johannesbrevet (4)
[Sex gånger i följande stycke försäkrar Johannes att den som tror är Guds barn, se ; , , , , . Tio gånger från och till slutet används ordet "född". Det har inte använts någon gång tidigare i brevet. Den som är född av honom är hans barn. De tror på Gud och älskar sina syskon medan de väntar på Jesu återkomst. Ordet går som en röd tråd genom detta stycke och används fem gånger, se ; , , , . Jesus har uppenbarats när han kom till jorden och kommer att uppenbaras när han kommer tillbaka.]
Nu kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron]: Fortsätt att förbli (var kvar, lev) i honom. Då kan vi vara frimodiga när han uppenbarar sig och behöver inte skämmas (rygga tillbaka från honom i skam) vid hans ankomst.
Mina älskade, om vårt hjärta inte fördömer (inte skulle anklaga) oss har vi frimodighet inför (gentemot – gr. pros) Gud [en öppen kommunikation med honom, se även ; ; ],
I detta [att vi är förenade med honom, se ] har [den osjälviskt utgivande] kärleken fullkomnats [steg för steg nått sin fulla mognad och sitt mål, se ] hos oss, så att vi kan ha frimodighet [vara rättframma och möta honom med tillförsikt] på domens dag – för precis [så] som han [Jesus] är, [så] är också vi i den här världen. [; ]
Och detta är den [rättframma] tillförsikt (frimodighet) [frihet på grund av absolut tillit] som vi har inför honom,
att om vi frågar om (skulle be om/begära) något efter hans vilja (önskan, plan, syfte)
så hör han (lyssnar han till) oss.