3825 – πάλιν (palin)

igen


Typ:
Grekiska: πάλιν
Med latinska bokstäver:     palin
Fonetiskt: pal·in
Ursprung: Troligtvis från samma ord som G3823 (through the idea of oscillatory repetition)
Användning: 142 ggr i NT

Engelsk översättning (i KJV version)

again (142)

Engelsk beskrivning

  1. Anew, again.
    1. Renewal or repetition of the action.
    2. Again, anew.
  2. Again, i.e. further, moreover.
  3. In turn, on the other hand.


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (142 st i TR)


Jesus upplyste (gr. phemi) honom: "Det står också (även) skrivet [5 Mos 6:16]:
Du ska inte pröva (fresta) Herren din Gud."
Igen tog djävulen honom till ett mycket högt berg och visade alla världens riken och deras prakt (ära, glans).
"Ni har också hört det sägas till de gamla (förfäderna) [hört fariséernas utläggning av budet i 3 Mos 19:12]:
'Du ska inte bära falsk ed (svära falskt), utan fullfölja ditt löfte inför Herren.'
[Jesus fortsätter att undervisa lärjungarna enskilt:] "Himmelriket (Guds kungavälde, som finns överallt där hans vilja sker) är som en dyrbar skatt som blivit gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje [över upptäckten] går han och säljer allt han äger och köper den åkern."
"Himmelriket (Guds kungavälde) kan också liknas vid en köpman (en resande uppköpare) som söker efter dyrbara pärlor.
"Himmelriket (Guds kungavälde från ovan) kan också liknas vid ett dragnät som kastas i sjön och fångar fiskar av alla sorter.
Återigen säger jag er sanningen:
Om två av er skulle komma överens om (gr. symphoneo – vara harmoniskt samstämmiga angående) att be om (fråga efter; begära) någon sak [vilken vardaglig tvistefråga det än må vara här] på jorden, så ska det ges till dem genom (ordagrant: ska det ske dem inför/från alldeles intill) min Fader, som är i himlarna.
Igen säger jag er, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike." [Jämförelsen mellan det största vanliga djuret i Mellanöstern i kontrast till den minsta öppningen i ett vanligt förekommande föremål, illustrerar att det är omöjligt mänskligt sett för en rik att ta sig in i himmelriket, om inte Gud griper in, se vers 26. Kamelen används även i liknelsen om att sila mygg och svälja kameler, se Matt 23:24. Under medeltiden uppstod en sägen att en låg och smal port i Jerusalems mur kallades "nålsögat", men det finns inga belägg för att en sådan port fanns i bruk under Jesu tid.]
Runt sjätte timmen (mitt på dagen) och nionde timmen (tretiden på eftermiddagen) gick han ut igen.
Igen skickade han dit andra tjänare, fler än första gången, och de behandlade dem likadant. [Gud hade sänt profeter till sitt folk, bl.a. Johannes Döparen, se Matt 17:12–13.]
[Det här är den tredje liknelsen som Jesus ger som svar på det religiösa ledarskapets frågor när han undervisade i templet under den sista påskveckan, se Matt 21:23–46. I de tidigare två liknelserna konfronterade Jesus de religiösa ledarna med att de inte hade varit trogna sitt uppdrag. Här, i den sista liknelsen, visar Jesus dem att de dessutom kommer att förlora privilegiet att få tjäna i Guds rike.] Jesus talade igen till dem med liknelser och sade:
Igen skickade han ut tjänare. [Kungen visade mer tålamod än vad som förväntades.] Han befallde att dessa andra tjänare skulle säga till de inbjudna: 'Jag har ordnat för lunchen [ordagrant "dagens första måltid", frukost eller tidig lunch], mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopsfestligheterna!' [Kungen ville att alla skulle vara med från början på bröllopet som ofta varade i upp till sju dagar.]
Han gick bort på nytt och bad för andra gången: "Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste dricka den, så låt din vilja ske." [Frågan bekräftar oundvikligheten i Jesu död som det redan profeterats om, se Jes 53:9.]
När Jesus kom tillbaka fann han dem sovande igen. Deras ögon var så tyngda av sömn.
Så han lämnade dem och gick bort och bad för tredje gången med samma ord.
Han förnekade det på nytt och svor en ed [vilket innebar att han inför Guds namn lovade att det han nu sade var sanning]: "Jag känner inte den mannen."
Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan [överlämnade sin ande].
Några dagar senare kom Jesus tillbaka till Kapernaum [där han bodde i Petrus hus]. Ryktet spred sig att han var hemma igen,
Jesus gick igen längs med sjön. [Han gick ut från Petrus hus i Kapernaum där han nyligen helat en lam man.] Hela folkskaran samlades på nytt kring honom, och han fortsatte att undervisa dem.
[Jesus är Herre över sabbaten och låter sig inte skrämmas av fariséerna, se föregående vers.] Igen [antagligen nästa vecka] gick Jesus in i synagogan. Där fanns en man som hade en förlamad (förtvinad) hand. [Verbformen antyder att förlamningen inte var medfödd utan uppkommit senare i livet genom någon sjukdom eller olycka.]
Sedan gick han till ett hus [antagligen Petrus hus i Kapernaum] och folket samlades på nytt, så att han och lärjungarna inte ens kom åt att äta.
Sedan började han undervisa vid sjön igen. [Jesus hade undervisat där tidigare, se Mark 3:7–9.] En stor skara samlades kring honom, därför steg han i båten [som de hade redo, se Mark 3:9] och satt i den ute på vattnet medan folket stod på stranden.
När Jesus hade farit tillbaka med båten till andra sidan sjön [antagligen tillbaka till Kapernaum], samlades en stor folkskara hos honom, där han var vid sjön.
[Folket hade dragit sig tillbaka när fariséerna och de skriftlärda kom, se vers 1. Kanske gjorde man det självmant i respekt och vördnad för sina ledare, eller så trängde sig besökarna från Jerusalem fram och tog över scenen.] När Jesus hade kallat till sig folket igen sade han till dem:
"Lyssna på mig och förstå [vad jag säger]!
Jesus gick tillbaka från området kring Tyros och Sidon till Galileiska sjön. På vägen passerade han genom området kring Dekapolis [ordagrant "De tio städerna", ett område, öster om Galileiska sjön, som från början bestod av tio städer].
Så lämnade han dem [hastigt] och steg i båten igen och for över till andra [antagligen den norra] stranden.
På nytt lade Jesus sina händer på hans ögon, och nu såg mannen klart (kunde fixera sin blick) och synen blev återställd och han kunde se allt tydligt [på avstånd].
Sedan begav han sig därifrån [från Kapernaum i Galileen] och gick till Judéens område och landet på andra sidan Jordan. Folk samlades ständigt i skaror omkring honom på nytt, och han undervisade dem som han brukade. [En liknande öppningsfras används i Mark 7:24 och beskriver en större resa. Jesus beger sig nu österut om Jordan och antagligen också ner till Pereen, området öster om Jordanfloden och Döda havet.]
När de hade kommit in i huset [där de bodde någonstans i Judéen eller Pereen] frågade lärjungarna honom om detta igen [tog de på nytt upp ämnet]. [Flera gånger tidigare har Jesus gett djupare undervisning för lärjungarna i ett hus. Frasen "i huset" som används här och i 7:17, 9:28, 9:33, blir en symbol för andlig uppenbarelse. Markus och hans läsare/hörare måste otvivelaktigt ha tänkt på sina egna hem där församlingen möttes.]
Lärjungarna var helt förvånade (förbryllade) över hans ord [rikedom var ju ett tecken på Guds favör enligt judisk tradition]. Jesus sade till dem igen: "Mina barn (familjemedlemmar), hur svårt är det inte att komma in i Guds kungarike [oavsett om man är rik eller inte].
Nu var de på väg upp till Jerusalem. [De befinner sig troligtvis på östra sidan av Jordanfloden på vägen mot Jeriko, se vers 46.] Jesus gick före dem [målmedvetet mot korset] och de var förfärade (på gränsen till skräckslagna) och följde efter fyllda av fruktan. Då tog han de tolv till sig igen, och började berätta för dem vad som skulle hända honom:
De kom till Jerusalem igen, och när han gick omkring på tempelområdet [och undervisade, se Matt 21:23] kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom.
Då skickade han en annan tjänare till dem. De kastade stenar mot honom och skadade hans huvud, och förolämpade (hånade) honom grovt.
Sedan skickade han ännu en, och honom dödade de. Han skickade också många andra. En del slog de, andra dödade de.
Han gick bort på nytt och bad med samma ord.
När han kom tillbaka fann han dem igen sovande eftersom deras ögon var så tyngda av sömn. De visste inte vad de skulle svara honom.
Men Jesus var tyst och svarade inte. [Han uppfyllde profetian från Jes 53:7.] Då frågade översteprästen honom: "Är du den Smorde (Messias, Kristus), den Välsignades son."
När tjänsteflickan [vid porten] fått syn på honom började hon igen säga [samma sak] till dem som stod i närheten: "Han är en av dem!" [I Matt 26:71 är det tydligt att det är en annan tjänsteflicka än den i vers 66. Utifrån Joh 18:25 var det inte bara en tjänsteflicka som pratade utan flera tjänare, men det var antagligen hon som tog initiativet och var den pådrivande att försöka avslöja Petrus.]
Petrus förnekade det på nytt (upprepade gånger).
    En stund senare [en timme, se Luk 22:59] kom de som stod där [vid porten] fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem, du är ju från Galileen!" [Uppe i Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja, se Matt 26:73.]
Pilatus frågade honom igen: "Har du inget att säga? Du hör ju hur mycket de anklagar dig!"
Pilatus talade till dem på nytt: "Vad ska jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?"
De ropade igen: "Korsfäst honom!"
Igen sade han: "Vad ska jag jämföra Guds rike med?
På nytt talade Pilatus med dem, för han ville släppa Jesus.
Nästa dag stod Johannes [Döparen] där igen med två av sina lärjungar (efterföljare, lärlingar). [Andreas, Simon Petrus bror, se vers 40, och Johannes, evangeliets författare.]
lämnade han Judéen och återvände till Galileen.
Jesus svarade henne: "Alla som dricker av detta vatten blir törstiga igen.
Så kom Jesus åter till Kana i Galileen, där han hade gjort vatten till vin [Joh 2:1-11]. I Kapernaum fanns en man som var i kungens tjänst. [Han var en ämbetsman som tjänade under Herodes Antipas.] Hans son låg sjuk (var svag, utan styrka).
Detta var det andra tecknet (miraklet) som Jesus gjorde i Galileen sedan han kommit från Judéen till Galileen.
Jesus, som visste att de var på väg att med våld ta med sig honom och göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, denna gång ensam.
Tidigt på morgonen (vid gryningen) kom han tillbaka till templet. Allt folket kom till honom, och sedan han satt sig ner började han undervisa dem. [Det är nu den nionde dagen i Lövhyddohögtiden, se Joh 7:37. Han var på kvinnornas förgård, se vers 20.]
Sedan böjde han sig ner igen och fortsatte att skriva på marken. [Jesus hade nyligen undervisat om hur Mose gett dem budorden, men de höll dem inte, se Joh 7:19. Att Jesus nu på nytt skriver på stenplattorna kan vara för att få de som anklagade kvinnan att tänka tillbaka på hur Gud visade israeliterna nåd och skrev en ny uppsättning stentavlor, se 2 Mos 34:1.]
Då talade Jesus till dem igen och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig [den som alltid är med mig på vägen] ska aldrig (behöver heller inte) vandra (leva) i mörkret, utan ska (kommer att) ha livets ljus." [1 Joh 1:5] [Meningen böjar ordagrant "igen därför/då" (gr. palin oun) och knyter an till undervisningen föregående dag (Joh 7:37–39) eller undervisningen på morgonen (vers 2), innan händelsen med kvinnan som de skriftlärda och fariséerna släpat fram (vers 3–11). Jesus undervisar på den del av tempelområdet som kallades "kvinnornas förgård", se vers 20 – även om männen också fick vistas här (kvinnorna fick inte gå in i själva templet). På förgården fanns fyra stora kandelabrar, tretton offerkistor och flera förrådsrum. Anledningen till att Jesus uttalar dessa profetiska ord om sig själv just här, kan vara att dessa fyra ljuskandelabrar hade en speciell roll under Lövhyddohögtiden. De tändes första kvällen, och sedan alla följande kvällar i högtiden, utom sabbaten. Ljuset påminde om hur Gud hade lett israeliterna genom öknen med en eldstod. Ljuständningen åtföljdes av musik, sång och dans.
    Jesu uttalande skedde på den nionde dagen i Lövhyddohögtiden, se vers 2. Judarna hade lagt till denna extra dag för att vörda och hylla lagen. Högtiden kallas Simchat Torah, vilket betyder "Glädje över undervisningen". Alla heliga skriftrullar togs ut ur arken (skåpet där Torah-rullarna förvaras) och ett ljus tändes för dem. Det är mer än ett sammanträffande att Jesus just på den här platsen och den här dagen bekräftar att han är världens ljus, se Jes 42:6!]
Igen sade han till dem: "Jag går bort och ni kommer att söka efter mig, men ni kommer att dö i er synd. [Synd i singular, primärt deras otro, se vers 24.] Dit jag går är det omöjligt för er att komma."
Nu frågade också fariséerna honom hur han hade fått sin syn. Han svarade: "Han lade lera på mina ögon och jag tvättade mig, och nu kan jag se!"
Därför frågade de den [tidigare] blinde mannen: "Vad säger du själv om honom, eftersom det var dina ögon han öppnade?"
    Han svarade: "Han är en profet."
Då frågade de honom igen: "Vad gjorde han med dig, hur öppnade han dina ögon?"
Han svarade: "Jag har redan berättat men ni lyssnar inte på mig. Varför vill ni höra det igen, är det för att ni också vill bli hans lärjungar?"
Då sade Jesus återigen: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er:
Jag är grinden (dörren, porten) till fåren.
Därför älskar Fadern mig,
    för att jag lägger ner mitt liv för att sedan få tillbaka det igen.
Ingen tar det från mig,
    utan jag lägger ner det frivilligt.
Jag har auktoritet att lägga ner det
    och auktoritet att ta det igen.
Detta är den order (instruktion) som jag fått från min Fader."
Det blev på nytt delade åsikter bland judarna på grund av dessa ord.
Igen tog de judiska ledarna upp stenar för att stena honom.
Då försökte de gripa honom igen, men han gick (försvann) ur deras händer.
Han gick tillbaka över Jordan [floden] till det ställe där Johannes [Döparen] först hade döpt, och stannade där. [I Betania på andra sidan Jordan, se Joh 1:27.]
Sedan efter detta sade han till lärjungarna: "Låt oss gå tillbaka till Judéen."
Lärjungarna sade till honom: "Rabbi (lärare), de judiska ledarna ville nyss stena dig. Ska du gå tillbaka dit?"
[Det kan finns flera orsaker till Jesu vrede. Kanske kände han en upprördhet över alla skenheliga ceremonier med anställda gråterskor och flöjtspel som var vanligt på en dåtida begravning. Ett annat skäl kan ha varit otron han mötte eller anklagelserna att det var hans fel att Lasarus dött – han som är livet självt! Men kanske riktade sig vreden först och främst mot döden och djävulen som han kommit för att besegra.] Jesus blev upprörd till vrede igen och gick till graven. Det var en klippgrav med en sten för öppningen.
Filippus kom och sade detta till Andreas och de båda gick tillsammans och talade om det för Jesus. [Vid Jesu födelse kom visa män från öst, och nu före hans död kommer "visa" greker från väst. Denna händelse antyder på nytt att även icke-judar, nu exkluderade från templet, snart ska få tillträde att tillbe, se Joh 10:16. Att dessa greker kommer till just Filippus kan bero på att han, liksom Andreas, har grekiska namn. Att deras hemstad Betsaida nämns, se Joh 1:44, är också en beröringspunkt. Staden gränsar till det icke-judiska området Dekapolis öster om Galileen på den icke-judiska sidan av Galileiska sjön. Båda dessa två lärjungar var vana att ha kontakt med greker. Det verkar som om Filippus och Andreas lämnar grekerna där och går till Jesus med deras fråga. Jesus kan ha befunnit sig innanför den mur som avgränsade hedningarna till de yttre delarna av tempelområdet, se Apg 21:28. Texten svarar inte på om grekerna personligen fick träffa Jesus där och då, men vi vet att i slutet på Jesu svar säger han att när han uppstår ska han dra alla till sig själv, se Joh 12:32, dvs. att evangeliet är till för alla.]
[Jag ber i stället:] Fader, förhärliga (ära, upphöj) ditt namn." Då kom en röst från himlen: "Jag har redan förhärligat det och jag ska förhärliga det igen."
Anledningen till att de inte kunde tro var, som Jesaja också sade:
När han nu hade tvättat deras fötter och tagit (tagit emot) sina kläder [se vers 4] och lagt sig till bords igen [återtagit sin halvliggande position till bords], sade han till dem: "Inser ni (förstår ni utifrån denna personliga upplevelse) vad jag har gjort med (för) er?
Om jag nu går bort [vilket jag gör] och bereder en plats åt er, så kommer jag tillbaka (igen) och ska ta er till mig (ta emot er till mig själv), så att ni också ska (kan) vara där jag är.
[Jesus fortsätter att tala och nämner "en kort tid". Lärjungarna frågar vad han menar. Mest naturligt är att uttalandet syftar på tiden mellan Jesu död och uppståndelse. Jesus skulle snart dö, men också snart uppstå. Samtidigt finns det även en djupare innebörd som gäller väntetiden fram till hans återkomst. För en enskild kristen ger orden också hopp under tider av betryck att sorg ska vändas i glädje.] "Snart (en kort tid) ser ni mig inte längre,
    och sedan ska ni snart se mig (blir jag synlig, uppenbarad) igen [för jag går till Fadern]."
Då sade några av hans lärjungar till varandra:
"Vad är det han säger till oss:
    'Snart ser ni mig inte längre, och sedan ska ni snart se mig (blir jag synlig, uppenbarad) igen',
och när han säger:
    'Jag går till Fadern?'
Jesus visste att de ville fråga honom så han sade till dem: "Ni frågar varandra om det jag sade:
    'Snart (en kort tid) ser ni mig inte längre,
    
    och sedan ska ni snart se mig (blir jag synlig, uppenbarad) igen.'
Nu har ni smärta (tyngd, bedrövelse),
    men jag ska se er igen och då ska ni glädja er i ert hjärta,
    och ingen ska ta er glädje ifrån er [Jes 66:14].
Jag har utgått från Fadern och kommit till världen. Nu lämnar jag världen och går till Fadern."
Han frågade dem igen: "Vem söker ni?"
    De svarade: "Jesus från Nasaret."
Petrus nekade igen, och i samma ögonblick gol en tupp.
Pilatus gick tillbaka in i palatset och kallade till sig Jesus och frågade honom: "Är du judarnas konung?"
Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?" [Här står Jesus som är Sanningen, se Joh 14:6, framför Pilatus och när han ställer frågan tittar han bokstavligen på svaret. Pilatus förväntar sig inget svar eftersom han går ut. Frågan ger uttryck för både förakt och medlidande – vem är Jesus som tror sig veta sanningen?]
    När han sagt detta gick han ut till judarna igen och sade till dem: "Jag ser inte att han har begått något brott.
Då skrek de alla högt tillbaka igen: "Inte honom, utan Barabbas!" Barabbas var en rånare (våldsman, revolutionär). [Utifrån källor hur detta ord används i annan samtida litteratur är det troligt att Barabbas inte bara var en enkel rånare. Snarare var han en revolutionär ledare och våldsman som med blandade motiv av nationalism och eget begär hade begått rån och satt Judéen i skräck.]
Pilatus gick ut igen och sade till dem: "Se här, jag för ut honom till er så att ni förstår att jag inte hittar något att anklaga honom för."
Han gick tillbaka in i palatset och frågade Jesus: "Varifrån är du [Vilken värld tillhör du]?"
    Men Jesus svarade honom inte.
På ett annat skriftställe står det också:
"De ska se på honom som de har genomborrat." [Sak 12:10]
Sedan gick lärjungarna tillbaka hem,
Jesus sade därför till dem igen: "Frid vare med er! [Joh 14:27] Precis som Fadern har sänt ut (gr. apostello) mig, så skickar (gr. pempo) jag också er." [Två olika verb används här för att sända. Orden används synonymt genom hela evangeliet ett trettiotal gånger vardera. Apostello är lite rikare i nyansen och innebär att bli utsänd med auktoritet, medan pempo mer har betydelsen av att skicka iväg. Detta är den första av Jesu tre missionsbefallningar. Den andra och mest kända sker på berget i Galiléen, se Matt 28:16–20; 1 Kor 15:6, och den tredje på Olivberget, se Luk 24:44–51; Apg 1:3–11.]
Åtta dagar senare [hebreiskt uttryck för en vecka, dvs. nästa söndag] var hans lärjungar samlade där inne igen [i det övre rummet i Jerusalem, se vers 19], och Tomas var med dem. Trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er."
Sedan visade sig Jesus igen vid Tiberiassjön [som även kallas Galileiska sjön, se Joh 6:1]. Det gick till så här:
Jesus frågade honom en andra gång:
    "Simon, Johannes son, älskar du mig [med högsta formen av självuppoffrande, utgivande kärlek]?" [Jesus använder "älskar" ännu en gång, kanske för att ge Simon ännu en chans att säga "Ja, jag älskar dig"?] Han svarade honom:
    "Ja, Herre, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig."
Jesus sade till honom:
    "Fortsätt vara en herde för (ta hand om, vakta) mina får!" [Petrus svarar på samma sätt igen att han håller av Jesus. I vers 15 svarade Jesus att Petrus skulle "föda lamm", nu befordras Petrus att vara en herde och ta hand om vuxna får.]
Då sade en röst för andra gången till honom: "Vad Gud har förklarat rent ska du inte kalla orent."
Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen.
När de hörde Paulus tala om uppståndelse från de döda började några håna honom, men andra sade: "Vi vill höra dig tala om detta igen." [Epikuréerna trodde inte på något liv efter döden. Stoikerna trodde bara att själen levde vidare. För grekerna var det en absurd tanke att kroppen skulle överleva döden. Det verkar som om de som hånade honom var i majoritet eftersom Paulus avslutar sitt tal här.]
och tog farväl med orden: "Jag kommer tillbaka till er en annan gång, om Gud vill." Sedan gick han ombord och lämnade Efesos. [Det är troligt att skeppet som Paulus åker med gjorde ett kortare stopp i Efesos för att lasta av och på varor. På nästa resa kommer Paulus tillbaka hit och stannar tre år, se Apg 19. Priscilla och Aquila blir kvar i Efesos under många år. De flyttar så småningom tillbaka till Rom, någon gång efter 54 e.Kr. när Claudius har efterträtts av Nero, se Rom 16:3.]
De lodade och fick ett djup på 35 meter (tjugo famnar). Lite längre fram lodade de igen och fann att djupet var 27 meter (femton famnar).
För ni fick inte (tog inte emot) slaveriets ande för att falla tillbaka in i fruktan (vilket återigen leder till rädsla) utan ni tog emot barnaskapets Ande [som ger söners rätt], i vilken vi [ständigt] ropar [högt; vädjande efter hjälp]: "Abba (pappa)! Fader!" [Den som tagit emot Jesus har blivit adopterad in i Guds familj, vilket innebär full rätt och fri tillgång till allt som föräldern äger. "Abba" betyder pappa på arameiska – det språk Jesus och hans lärjungar talade till vardags. De första ord ett litet barn lär sig säga är pappa och mamma, "abba" och "imma". Uttrycket "Abba Fader" visar att vi får vara Guds barn och ha en nära familjerelation till vår himmelske Fader.]
Men även de andra kommer att ympas in ifall de inte blir kvar i sin otro, för Gud har makt att ympa in dem igen.
Det står också [skrivet av Mose]:
Jubla, ni hednafolk,
    tillsammans med hans folk. [5 Mos 32:43]
Och på ett annat ställe:
Lova Herren,
    alla hednafolk,
prisa honom,
    alla folk. [Ps 117:1]
Och vidare säger Jesaja:
Jishajs rot [Messias],
    han som står upp för att regera över folken,
på honom
    ska hednafolken hoppas. [Jes 11:10] [Det finns en tydlig linje i dessa fyra citat som visar att hedningarna alltid funnits med i Guds plan att bli välsignade genom israeliterna, se 1 Mos 12:2. I den första prisar David Gud bland hedningar; i den andra uppmanar Mose hedningarna att glädja sig tillsammans med judarna; i den tredje uppmanar psalmisten hedningarna att prisa Herren; och i den fjärde profeterar Jesaja att hedningarna ska leva under Messias och ha sitt hopp i honom.]
och vidare:
Herren känner de [mänskligt] visas tankar,
    han vet att de är tomma. [Ps 94:11]
Håll er inte ifrån varandra,
    utom möjligen för en tid med bådas samtycke
    för att kunna ägna er åt bönen. Kom sedan tillsammans igen,
    så att Satan inte frestar er,
    eftersom ni inte kan leva avhållsamt.
Ögat kan inte säga till handen:
    "Jag behöver inte dig",
och inte heller huvudet till fötterna:
    "Jag behöver inte er."
Jag tänkte [det var min ursprungliga plan] att besöka er på väg till Makedonien, och sedan [på nytt på tillbakavägen] från Makedonien komma till er, för att hos er få hjälp med min resa till Judéen. [Antagligen hjälp med boende och bön inför resan och inte ekonomiskt stöd, se 11:7-10.]
Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er sorgsna igen. [Texten antyder att Paulus gjorde ett kort "plågsamt" besök efter det första besöket som beskrivs i Apg 18:1–17. Han skriver även att han är beredd att komma "en tredje gång" vilket antyder att det funnits ett andra besök, se 2 Kor 12:14.]
Måste vi rekommendera oss själva igen (lägga fram våra meriter)?
Behöver vi, som vissa andra [falska apostlar, se 2:17], rekommendationsbrev till er eller från er? [Det var inte ovanligt med rekommendationsbrev. Några exempel i NT är: Apollos, Apg 18:27; Timoteus, 1 Kor 16:10; Febe, Rom 16:1; Johannes Markus, Kol 4:10; Titus, 2 Kor 8:22. Paulus känner sorg över att relationen med vissa i Korint har sjunkit så lågt att han skulle behöva rekommendationsbrev från en tredje part. Han hade ju varit med och fört många av korintierna till tro!]
Vi vill inte rekommendera oss själva igen inför er, bara ge er tillfälle att vara stolta över oss. Då har ni något att svara dem som skryter med det yttre och inte med det som finns i hjärtat.
[Hittills har Paulus mest i förbifarten nämnt att det finns motståndare till honom i Korint, se 3:1. Nu riktar han sig till dessa falska apostlar. Vi förstår att de var judar som predikade ett falskt evangelium, se 2 Kor 11:4, 22.] Se vad som sker mitt framför er (vad som är helt uppenbart)! [Frasen kan också översättas "Ni ser bara det som är på ytan" och syfta på de falska apostlarnas vältalighet och retorik.] Om någon är övertygad om att han tillhör den Smorde (Messias, Kristus), då ska han ha klart för sig att vi tillhör den Smorde lika mycket som han.
Jag upprepar: ingen får ta mig för en dåre. Men om ni nu gör det, ta då emot mig som en dåre så att också jag får berömma mig lite.
Ja, jag är rädd att min Gud ska förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka, och att jag måste sörja över många som tidigare har syndat och inte omvänt sig från den
    orenhet (sexuell orenhet i tanke och handling, utsvävande liv, mer fokus på den moraliska orenheten än den fysiska akten),
    sexuell lössläppthet (otukt) och sensualitet (lösaktighet, egen njutningslystnad utan några moraliska gränser), som de tidigare har praktiserat (ägnat sig åt).
När jag var hos er den andra gången varnade jag dem som syndade och alla andra, och nu när jag inte är hos er varnar jag er igen: När jag kommer tillbaka ska jag inte skona er. [Paulus är tydlig med att han inte kommer att tolerera ryktesspridning och splittring i församlingen. Han hade varnat dem flera gånger och är det fortfarande stridigheter och synd kommer han att konfrontera dem som är involverade. De flesta som sår in splittring gör det i det fördolda. Vi vet inte vad som hände när Paulus väl kom till Korint. I Apg 20:2–3 framkommer att Paulus kom en tredje gång till Grekland, där Korint var huvudstaden, och stannade där i tre månader.]
Som vi sagt förut, så säger jag igen: Om någon predikar ett annat evangelium än det ni fick från oss, låt honom vara under förbannelse!
Jag gick inte heller upp till Jerusalem, till de som var apostlar före mig, utan gick i stället till Arabien [öknen, ödemarken; Aravaöknen], och efter det kom jag tillbaka till Damaskus. [Lukas beskriver Saulus livsomvandlande möte med Jesus på vägen till Damaskus i Apg 9:1–40. Arabia är den stora öknen öster och söder om Damaskus, som motsvarar dagens Saudiarabien. Här är Paulus tre år, se vers 18. Intressant att det är ungefär lika lång tid som de tolv apostlarna spenderade tillsammans med Jesus.]
[Paulus fortsätter sin berättelse som han började i Gal 1:11. Ibland har händelserna här i Gal 2:1–10 förknippats med Apostlamötet i Apg 15, men Apostlamötet skedde vid det tredje av de fem besöken i Jerusalem som omnämns i Apostlagärningarna. Troligare är att detta är det andra besöket för överlämnandet av insamlade medel under den rådande hungersnöden i området, se Apg 11:27–30. Om mötet som beskrivs i Apg 15 redan inträffat skulle Paulus ha refererat till beslutet och brevet som skrevs då, vilket han inte gör här i Galaterbrevet.
    Paulus fem besök i Jerusalem som nämns i Apostlagärningarna:
    - Kort besök efter omvändelsen i Damaskus, se Apg 9:26–30. Motsvarar Gal 1:18–20. - Resa från Antiokia med finansiellt stöd, se Apg 11:27–30. - Apostlamötet i Jerusalem, se Apg 15:1–30. - Besök i slutet på den andra missionsresan, se Apg 18:22. - Det sista besöket som resulterar i Paulus fängslande i Caesarea, se Apg 21:15–23:35.
De fjorton år som nämns i vers 1 kan syfta på det tidigare besöket i Jerusalem, tre år efter hans omvändelse. Dock används det grekiska ordet dia här, inte meta som i Gal 1:18, vilket gör att de fjorton åren också kan räknas från hans omvändelse, inte efter de tre åren.]
Sedan, efter [ett intervall på – gr. dia] fjorton år gick jag åter upp till Jerusalem tillsammans med Barnabas och tog även med mig Titus.
För om jag återigen bygger upp det som jag själv [en gång] rev ner [detta att man skulle bli frälst genom laggärningar], gör jag mig själv till en överträdare [framstår jag själv som en lagöverträdare som bryter mot Guds bud].
Men nu, när ni har lärt känna (fått en personlig erfarenhet av) Gud, eller snarare, Gud har lärt känna (fått en personlig relation med) er, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och tomma krafter (element, primitiva religioner, vidskepelse)? Vill ni bli slavar under dem igen?
Mina kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron], som jag på nytt känner födslovånda över, tills den Smorde (Messias, Kristus) tagit form i er (ni blivit lika Jesus).
Till [den] friheten befriade (frigjorde) den Smorde (Messias, Kristus) oss. Stå därför [fortsatt] fasta och låt inte ett nytt slavok läggas på er (låt er inte snärjas under ett slavok igen). [Omskärelsen av judiska pojkar är ett tecken på Guds eviga förbund med Abraham, se 1 Mos 17:10–12. Redan på Mose tid gjorde Gud klart att det inte räckte med det fysiska tecknet – hjärtat behövde också omskäras, se 5 Mos 10:16; 30:6; Jer 4:4.]
Jag försäkrar er igen att den som låter sig omskäras är skyldig att fullgöra hela lagen.
så att när jag kommer till er igen, så har ni ännu större anledning att vara stolta (glada) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, på grund av vad han gör genom mig.
Därför är jag så mycket mer angelägen att skicka honom [tillbaka till Filippi], så att ni får glädjen att återse honom och jag själv får känna lättnad. [Epafroditus hade kommit med en gåva till Paulus i Rom från församlingen Filippi. Troligen hade han resesällskap, dels för att skydda pengarna, dels för att det skulle finnas vittnen på att allt gått rätt till. Under den långa resan eller väl framme i Rom hade Epafroditus blivit svårt sjuk och kunde inte hjälpa Paulus som det var tänkt. Dessutom hade Paulus hört hur två kvinnor, Evodia och Syntyche, i församlingen i Filippi inte kom överens, se 4:2. Hade Epafroditus dött skulle det bli sorg på sorg för Paulus, men Gud helade Epafroditus. Paulus sände hem Epafroditus och skickade med detta brev. Mellan Rom och Filippi är det 125 mil. Sträckan tog två månader att vandra längs med de romerska huvudvägarna Via Appia och Via Egnatia. Med tanke på att bud hann nå både Filippi och Rom om Paulus fångenskap och Epafroditus hälsa, se vers 26, skrevs detta brev sannolikt i slutet på Paulus tvååriga fängelsevistelse i Rom.]
Gläd er alltid (luta er i alla tider ständigt mot nåden) i Herren.
    Igen vill jag säga [igen kommer jag att säga]: Gläd er!
    [Fil 3:1; Rom 12:12; 1 Thess 5:16]
[Änglar utgjorde en viktig del inom judendomen. Anledningen var att tusentals änglar fanns med när Mose fick lagen på berget Sinai, se 5 Mos 33:2; Ps 68:17; Apg 7:53; Gal 3:19. Eftersom en stor del av brevet används för att visa att Jesus är högre än änglarna måste det varit ett viktigt ämne. Fyndet av dödahavsrullarna har gett inblick i lärorna hos den judiska inriktning som hade flyttat ut till Qumran vid Döda havet. De praktiserade tillbedjan av änglar. Ängeln Mikael hade t.o.m. högre status än den kommande Messias. Det är inte omöjligt att liknande tankar smugit sig in hos mottagarna av Hebreerbrevet. Författaren börjar med att lägga grunden utifrån Skriften att Jesus också är Gud.] För till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt:
Du är min son,
    i dag har jag fött dig? [Ps 2:7] eller på ett annat ställe [från profeterna]:
Jag ska vara hans Fader,
    och han ska vara min son? [2 Sam 7:14]
När han åter igen ska föra sin förstfödde son till världen (den bebodda delen av jorden) säger han:
Alla Guds änglar ska tillbe (hylla, falla ner på sina knän inför) honom. [Ps 97:7]
Han säger också:
Mitt hopp står till honom. [Jes 8:17] och vidare [i nästa vers]:
Se, här är jag och barnen som Gud har gett mig. [Jes 8:18]
[Tillbaka till den text som jag citerade tidigare från Psaltaren.] Här säger han: "De ska aldrig komma in i min vila." [Ps 95:11]
På nytt bestämmer han en speciell dag, [ett nytt] "i dag" [då det är möjligt att få gå in i vilan, se Heb 13:7] när han talar genom David långt senare [omkring femhundra år efter Josua, och intåget i löfteslandet] i de orden som redan har citerats:
I dag, om ni hör hans röst,
    förhärda inte era hjärtan. [Ps 95:7–8]
Ni borde ha blivit lärare för länge sedan, men nu behöver ni någon som lär er de första grunderna i Guds ord igen. Ni behöver mjölk, inte fast föda!
Låt oss lämna de första grunderna (gr. arche logos) [i undervisningen och läran] om den Smorde (Messias, Kristus) [Heb 5:12] och avancera stadigt framåt mot vuxen fullkomlighet (till andlig mognad; den fullmogna kunskapen). Låt oss inte igen lägga grunderna [som är]:
Omvändelse från döda gärningar
    och tro på Gud,
men sedan vänt sig bort (brutit kontraktet), att på nytt bli förda till omvändelse, eftersom de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt.
Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag ska utkräva den, och dessutom: Herren ska döma sitt folk.
Sedan bad han igen [att det skulle regna i Israel], och då gav himlen regn och jorden bar sin gröda [1 Kung 17–18].
Om de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus den Smorde (Messias, Kristus) och kommit undan världens smitta men sedan återigen låter sig snärjas och besegras av den, då blir slutet värre för dem än början.
Ändå (å andra sidan) skriver jag ett nytt bud [en ny sorts – ett annat slags bud] till er – ett som är verkligt [dess sanning kan ses] i honom och i er,
    eftersom mörkret [okunnigheten om de andliga tingen] skingras (försvinner)
    och det sanna ljuset [som inte kan döljas] redan lyser.
Rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: "Gå och ta den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden."
Sedan sade han till mig: "Du måste profetera på nytt om många folk och länder (folkslag) och språk och kungar."



Grekiskt/svenskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.