0026 – ἀγάπη (agape)

kärlek


Typ:
Grekiska: ἀγάπη
Med latinska bokstäver:     agape
Fonetiskt: ag·ah·pay
Ursprung: Från 25
Användning: 116 ggr i NT

Engelsk översättning (i KJV version)

love (86), "charity" (27), "dear" (1), "charitably + 2596" (1), "feast of charity" (1)

Engelsk beskrivning

  1. Brotherly love, affection, good will, love, benevolence.
  2. Love feasts.


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (116 st i TR)


[Kärlekslöshet:]
På grund av den ökande laglösheten (motståndet mot lagen, relativism där det inte finns rätt eller fel), ska den osjälviska, utgivande kärleken kallna (gradvis kylas ned, blåsas ut) hos de flesta (ordagrant 'de många', majoriteten). [Ordet för att 'kallna' har betydelsen att andas och blåsa och gradvis kyla ner något. Kärleken gäller troligtvis kärleken till Gud, men innefattar även en tilltagande kärlekslöshet i världen. Paulus beskriver hur människor blir mer och mer hjärtlösa, egenkära och pengakära i 2 Tim 3:1‑3. Uttrycket 'de många' kan syfta på 'alla folk' i vers 9 eller 'många' som tidigare trott, se vers 10.]
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], fariséer! Ni ger tionde av mynta, vinruta och [alla små] kryddväxter (trädgårdsväxter), men missar rättvisan [social rättvisa och medmänsklighet till människor] och kärleken till Gud. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra.
men jag känner er och vet att ni inte har Guds osjälviska, utgivande kärlek i er.
Genom detta ska alla förstå [baserat på personlig erfarenhet] att ni är mina lärjungar, om ni har (skulle ha) kärlek till varandra." [I 3 Mos 19:18 finns grunden för detta bud: "älska din nästa som dig själv". Det nya här är "precis som jag har älskat er" istället för "som dig själv". Mänskligt sätt är detta omöjligt, men Jesus ger en ny ande i det nya förbundet, se Hes 36:26; 37:14; Jer 31:32‑33.]
Precis som Fadern älskade mig, så älskade jag också er [osjälviskt utgivande]. Förbli (var kvar) [lev] i min kärlek!
Om ni håller mina bud [vill följa mina instruktioner] så kommer ni att förbli (vara kvar) [leva] i min kärlek, liksom som jag har hållit min Faders bud och förblir (är kvar) [alltid lever] i hans kärlek [gr. agape – som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig kärlek].
Ingen har större kärlek än denna [kärlek] – att någon ger (skulle offra) sitt liv för sina vänner. [Joh 10:11; Rom 5:7‑8]
Jag har förklarat (uppenbarat) ditt namn (din karaktär, dig själv) för dem, och kommer att fortsätta att göra dig känd, så att de kan välja att ha den kärlek som du älskat mig med inom sig och jag själv kan vara i dem."
Ett sådant hopp gör oss inte besvikna (skämmer aldrig ut oss), för Guds kärlek [som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande] är (har blivit) utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som gavs åt oss.
Men Gud demonstrerar (visar, bevisar, anförtror) [står gång på gång där med] sin egen kärlek [den rättfärdiga, osjälviska och utgivande kärleken] för oss genom att den Smorde (Messias, Kristus) dog för oss medan vi ännu var syndare.
Vem ska [då kunna] skilja oss från den Smordes (Messias, Kristi) [osjälviska, utgivande och rättfärdiga] kärlek?
[Paulus nämner nu sju lidanden en troende kan behöva gå igenom. Alla trångmål för en sann troende närmare Jesus – han som vet vad lidande är. Listan ökar i intensitet och allvar. Istället för att skriva "Vad" används "Vem", vilket personifierar motståndet, se vers 38‑39. Se även 2 Kor 11:23‑28; Rom 5:3‑4.] Lidande (nöd, betryck, problem – ett generellt ord för svårigheter),
eller ångest (trångmål, begränsning – "smal passage; ett litet hoptryckt område"),
eller förföljelse [fientlig och förtryckande hetsjakt i syfte att utplåna],
eller hunger (svält),
eller nakenhet [brist på kläder; ofrivillig exponering],
eller fara [då det är riskfyllt att bekänna Jesus],
eller svärd [dödshot eller t.o.m. avrättning]?
varken någonting upphöjt [världen ovanför, något övernaturligt],
    eller något djup [makter i den mörka och onda världen, helvetets krafter],
    eller något annat skapat [djur, människor, universum, eller mänskliga skapade myndigheter, ordningar, strukturer] [inget av detta] ska kunna skilja oss från Guds utgivande kärlek, som är i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vår Herre.
[Följande stycke beskriver kärlekens inneboende drivkraft mitt i tider av förföljelse och hat. Frestelsen att överge kärlekens väg kom både utifrån och inifrån. Det romerska samhället hade blivit alltmer fientligt mot de troende. Omkring 67 e.Kr. – tio år efter sitt brev till de kristna i Rom – skulle Paulus själv dödas för sin tro i Rom. Nero var vid makten när Romarbrevet skrevs, och även om hans värsta grymheter inte skedde förrän i slutet av hans regeringstid, så ökade trycket från samhället mot de kristna. Judarna hade redan fått lida när de blivit förvisade från staden under den tidigare kejsaren Claudius, se Apg 18:2.
    Paulus ord kan också åsyfta interna stridigheter då det fanns spänningar mellan judiska och icke-judiska grupperingar i den tidiga kyrkan. Med tanke på att han tar upp den civila situationen i kapitel 13 och interna församlingsfrågor i kapitel 14-15, är det dock troligt att orden om kärlek som nu följer, gäller både i och utanför församlingen.]
Kärleken
    – den okonstlade [den äkta och uppriktiga kärleken som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande]
gör att ni avskyr [ständigt hatar] det onda,
    håller fast ("limmar er fast") vid det goda,
Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] gör inget ont mot sin nästa (skadar inte sin medmänniska). Lagens uppfyllelse utgörs därför av (är alltså) kärleken. [Kärleken uppfyller och fullbordar Guds alla budord och instruktioner, se vers 8.]
Om din broder eller syster blir bedrövad (sårad, om du skadar deras tro) av den mat du äter, så lever (vandrar) du inte längre i kärleken [som är osjälvisk och utgivande]. Låt inte [något så trivialt som] din mat orsaka att den som den Smorde (Messias, Kristus) dog för [betalade ett oerhört högt pris för] går under (förgås).
Jag uppmanar er, syskon (bröder och systrar i tron), för vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) skull och för den kärlek som Anden ger, att kämpa tillsammans med mig genom att be till Gud för mig.

Vad vill ni?
Ska jag komma till er med riset,
    eller med kärlek [som är osjälvisk och utgivande] och en mild (känslomässigt välbalanserad) ande?
[Här i vers 1 och 4 citerar Paulus korintierna vad de sagt för att rättfärdiga sitt beteende. Paulus håller med till viss del, men visar hur de använt sin frihet fel.] När det gäller kött från avgudaoffer vet vi att "vi alla har kunskap", men kunskapen blåser upp, medan kärleken bygger upp.
Om jag talar människors språk, och [ja även] änglars,
    men inte också har kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
    så har jag blivit som ekande brons eller en skrällande cymbal. [Lika öronbedövande låter mitt kärlekslösa tal i Guds och människors öron. Korint var känd för sitt bronshantverk. I verkstäderna längs med gatorna slog hantverkarna på metallen när de formade kärl och hantverk. Paulus hade bott 18 månader i Korint, se Apg 18:11, och kände väl till detta skränande oljud.]
Om jag har profetians gåva,
    förstår alla Guds dolda planer (mysterier),
    har all kunskap,
och om jag har all tro så jag kunde flytta berg,
    men saknar kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
    så är jag ingenting [värd].
Om jag skänker alla mina ägodelar till välgörenhet (för att ge mat åt de fattiga),
    och även offrar min kropp för att brännas [som i förlängningen ärar mitt eget namn],
    men saknar kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
    skulle jag inte vinna någonting.
[Få textavsnitt i Bibeln har ryckts så ur sitt sammanhang som följande fyra verser. Stycket utgör kärnan i redogörelsen av de andliga gåvornas funktion i gudstjänsten och beskriver vad Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek (gr. agape) är och utför. Totalt finns femton verb som beskriver kärleken, men eftersom vers 6a berör "två sidor av samma mynt" blir det totalt fjorton (7+7) ämnen som tas upp. Centralt i kiasmen finns sju negationer som lyfter fram vad kärlek inte är eller gör – men Paulus både börjar och avslutar med att beskriva kärlekens utmärkande kännetecken. Ordet kärlek förekommer tre gånger. De två första ramar in beskrivningen tålmodig och mild.] Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] är
    tålmodig ("den sträcker sig långt"; är långlivad, fördragsam, överseende) och
    mild (vänlig; visar hjälpsamhet; agerar i godhet)[sådan är]
kärleken. Inte avundsjuk (missunnsam; har inte en iver att tävla, jämföra; kokar inte av ilska)
[sådan är] kärleken.
Den skryter inte (upphöjer inte sig själv; smickrar inte) [förskönar och överdriver inte].
Den är inte uppblåst (visar sig inte stolt; uppträder inte arrogant).
Kärleken [den rättfärdiga, osjälviska och utgivande]
    upphör (sviker, misslyckas; faller) aldrig [den blir inte uttömd eller ger upp – den har alltid mer att ge].
Däremot ska profetiorna
    försvinna (förgå; fullt ut avskaffas) [profetians gåva ska helt och hållet tas ur funktion],
    tungomålen [gåvan att tala i tungor] ta slut (tystna)
    och kunskapen försvinna (förgå; fullt ut avskaffas).
Men nu består (så förblir nu):
    tro,
    hopp,
    kärlek
    – dessa tre –
men störst (mest framstående) bland dem (ordagrant: av dessa) är kärleken. [Kärleken är Guds rättfärdiga, osjälviska och utgivande "agape-kärlek". Tillsammans med tron (som kännetecknas av en trofast tillit och förtröstan) och hoppet (som kommer med en glädjerik och trosviss förväntan om evig frälsning) förblir kärleken hos Gud för all framtid.]
[Paulus återkommer nu till undervisningen om de andliga gåvorna som påbörjades i kapitel 12.] Sträva (ordagrant "spring efter", följ) efter kärleken,
    men var också ivriga att få de andliga gåvorna,
    framför allt profetians gåva.
Låt allt hos er ske i [osjälvisk och utgivande] kärlek.
Min kärlek [som är osjälvisk och utgivande] är med er alla i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. [Brevet inramas av Guds nåd, se 1:4. Paulus är tydlig med sin agape-kärlek till församlingen i Korint.]
[Paulus gladde sig inte över att behöva gå tillrätta med församlingen i Korint.] Det var i djup nöd (med mycket smärta och sorg) med ångest i hjärtat och med många tårar som jag skrev till er. Jag ville inte göra er sorgsna, målet var att ni skulle förstå vilken överflödande kärlek [som är osjälvisk och utgivande] jag ständigt har för er. [Paulus ger fyra motiv varför han skriver till dem: Ge glädje, se 2 Kor 2:3. Visa sin kärlek, se 2 Kor 2:4; 3:2; 12:15; 1 Kor 16:24. Pröva deras trofasthet, se 2 Kor 2:9. Visa hur han bryr sig om dem, se 2 Kor 7:11‑12.]
Därför uppmanar jag er nu att ge honom bevis på [upprättelse och] er kärlek [som är förlåtande, osjälvisk och utgivande]. [I all förlåtelse krävs två steg för en fullständig upprättelse. Vår förebild, Jesus, förlät oss medan vi fortfarande var syndare, se Rom 5:8, men relationen med honom blir först upprättad när den förlåtelsen tas emot. På samma sätt måste vi förlåta den som syndat mot oss, se Matt 6:14‑15. Förlåtelse är första steget som befriar från bitterhet och hat. Däremot kan inte relationen bli fullständigt upprättad innan det skett en omvändelse hos den andra parten. Tillrättavisning, förlåtelse och upprättelse hör ihop, se Matt 18:15‑35.]
[Paulus förklarar nu orsaken till varför han gett hela sitt liv till att tjäna Gud.] Det är den Smordes (Kristi) kärlek som motiverar oss (hans osjälviska, utgivande kärlek pressar på från alla sidor och lämnar oss inget annat val), eftersom vi har förstått att om en har dött i allas ställe, då har alla dött. [Den som tagit emot Jesus har dött bort från synden, sig själv och sina egna planer för att leva i Jesus, se Gal 2:20.]
I renhet (oklanderlig dygd och integritet),
i kunskap (insikt baserad på personlig erfarenhet),
i tålamod (tålighet, långmodighet, fördragsamhet, överseende, skonsamhet),
i vänlighet (godhet) [genom att möta reella behov på Guds anpassade sätt]
    i den helige Ande,
i uppriktig (okonstlad, genuin) kärlek [som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig],
På samma sätt som ni överflödar,
    i allt:
    
    i tro [1 Kor 12:9],
    
    och tal [som tungomål, profetia, se 1 Kor 1:5]
    
    och kunskap [insikt i andliga frågor, se 1 Kor 13:2],
    med all
    
    hängivenhet [iver i att göra det som är gott]
    
    och kärlek som ni känner för oss,
    se därför till att ni också överflödar i denna nåd [finansiella gåva]. [Paulus ger räknar upp sex gåvor uppdelade i två grupper om tre:
    tro, tal, kunskap;
    hängivenhet, kärlek, nåd.
Varje grupp börjar med det grekiska ordet pas som översätts "i all" eller "med all".]
Detta säger jag inte som en befallning, utan för att pröva äktheten i er kärlek [som är osjälvisk och utgivande] när andra visar en sådan iver.
Ge dem nu inför församlingarna bevis på er kärlek och på att vi hade rätt när vi berömde er inför dem.
Till sist, syskon (bröder och systrar i tron):
    var glada,
    bli upprättade (låt er upprättas, helas, som när ett revat nät lagas),
    bli uppmuntrade (förmedla förståelse, undervisa, förmana),
    var eniga (ha samma planer, mål) och
    lev i fred (harmoni, frid).
Då ska kärlekens och fridens Gud vara med er.
Vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) nåd,
    Guds kärlek
    och den helige Andes gemenskap
    
    vare med er alla. [Den sista hälsningen nämner alla tre personerna i treenigheten utifrån deras roll i förhållande till den troende. Treenigheten innebär att det finns en Gud, och denne Gud existerar i tre "personer" – Fadern, Sonen, Anden. De är åtskilda och samtidigt ett.]
För [om vi är] i den Smorde (Messias, Kristus) betyder omskuren eller oomskuren ingenting. Det enda som spelar någon roll är om vi har en tro som ständigt visar sig (gång på gång kommer till uttryck) genom osjälviskt utgivande kärlek.
För ni är kallade till (ni kallades ju på grund av) frihet, syskon (bröder och systrar i tron) – men inte till friheten som leder till ett tillfälle (är en startpunkt) för köttet (den gamla naturen), utan tjäna [i stället ständigt] varandra i kärlek [den som är osjälvisk och utgivande].
Men Andens frukt [resultatet av Andens verk] är:
kärlek [som är utgivande, osjälvisk och rättfärdig],
glädje [gr. chara – här finns roten char från det grekiska ordet för nåd (charis) med – dvs. en glädje "som lutar sig mot" nåden, se 1 Pet 4:13],
frid (ro, stillhet, vila, harmoni, helhet, endräkt) [Joh 14:27], tålamod (tålighet, långmodighet, fördragsamhet, överseende, skonsamhet),
vänlighet (godhet, välvilja) [som på ett milt sätt bistår verkliga behov],
godhet (dygd, välgörenhet) [inneboende godhet och karaktärsfasthet som verkar i generositet gentemot andra], trofasthet (tro, tillit, förtröstan, övertygelse),
I kärlek [som är osjälvisk och utgivande] utvalde (personligen handplockade) han oss i honom innan jordens (universums) grund var lagd, för att vara heliga (helgade och avskilda) och utan fläck inför honom (i hans åsyn).
Därför [på grund av de underbara sanningarna i tron som beskrivits i vers 3‑14, och särskilt de två sista verserna om den helige Ande], och eftersom jag [Paulus] har hört om
er tro på Herren Jesus och
er kärlek [som är osjälviskt och utgivande] till alla de heliga (Guds folk)
Men Gud, som är rik (obegränsad, överflödande) på barmhärtighet (nåd, medkänsla) – på grund av sin stora (intensiva, rikliga) kärlek [som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig] som han älskat oss med,
så att den Smorde (Messias, Kristus) genom tron kan bo (bosätta sig; ha ett permanent hem) i era hjärtan när ni blivit [djupt] rotade och [stadigt] grundade i kärlek [Guds rättfärdiga, osjälviska och utgivande kärlek].
och [att ni kan lära] känna (personligen få erfara) den långt mer överflödande kunskapen av den Smordes (Messias, Kristi) kärlek [som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande] – så att ni kan bli helt uppfyllda med all Guds fullhet. [Detta är crescendot och det slutgiltiga målet i bönen: Att de kristna blir en kropp som är helt uppfylld av Gud själv. Som brukligt i judiska böner avslutar nu Paulus bönen med en "doxologi" – ett lovprisande av Gud:]

med all ödmjukhet
    och mildhet (saktmod) [balanserad och kontrollerad styrka som är fri från hämndlystnad och bitterhet],
med tålamod,
    så att ni [uthålligt och överseende] har fördrag med varandra i [utgivande och osjälvisk] kärlek,
I stället, tala alltid sanning i kärlek [som är osjälvisk och utgivande], låt oss i allt växa upp i honom som är huvudet, den Smorde (Messias, Kristus).
På grund av honom (under hans översikt) växer och hålls hela kroppen (församlingen) kontinuerligt samman i kärlek, genom det stöd varje led ger, när varje kroppsdel utför den uppgift som den blivit tilldelad.
och vandra (lev) i kärlek, precis som också den Smorde (Messias, Kristus) [osjälviskt] älskade oss och utgav sig själv för oss som en offergåva och ett väldoftande offer (slaktoffer) åt Gud.
Frid till er syskon (bröder och systrar i tron),
    och kärlek
    
    med tro,
    från Gud, Fadern
    
    och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
Och detta ber jag:
att er [osjälviska och utgivande] kärlek mer och mer ska överflöda [skulle välla fram som en flod, men samtidigt begränsas av flodbankar]
    i rätt kunskap (verklig insikt som kommer av personlig erfarenhet)
    och all urskillning (omdöme i varje situation)
De gör det i kärlek [som är osjälvisk och utgivande], eftersom de vet att jag är satt att försvara (argumentera för) evangeliet.
[Paulus använder nu formuleringen "om det finns" fyra gånger, inte i en ifrågasättande ton, utan i betydelsen att sporra till eftertänksamhet och vad allt han räknar upp är tänkt att generera.] Om det nu finns någon uppmuntran (uppmaning, vägledning, tröst)
    i den Smorde (Messias, Kristus),
om det finns någon tröst (uppmuntran)
    i kärleken [vänliga uppbyggande ord i den kärlek som är osjälvisk och utgivande],
om det finns någon gemenskap (delaktighet) [gemensamt mål]
    i Anden,
om det finns några ömhetskänslor [mjuka hjärtan]
    och medkänsla [plural; uttryck av barmhärtighet som leder till praktiska kärleksfulla handlingar]
gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnesinställning (attityd, tänkesätt, förståelse) och samma [osjälviska och utgivande] kärlek – att vara ett i själ och sinne [förenade i samförstånd som syskon i Herren].
Vi har hört [av Epafras, se vers 7] om:
er tro (trofasthet, förtröstan)
    på den Smorde (Messias, Kristus) Jesus,
och om den (osjälviska, utgivande) kärlek
    som ni ständigt har till alla de heliga [troende systrar och bröder],
Han har berättat för oss [Timoteus, Lukas m.fl. som var hos Paulus i Rom] om er kärlek i Anden [Gal 5:22; Rom 15:30].
Han [Fadern] räddade oss (ryckte/drog in oss till sig själv; befriade oss) från mörkrets makt (välde, styre, kontroll)
    och förde oss in i (förflyttade oss till) sin älskade Sons rike (kungarike).
För jag önskar att de ska bli styrkta (uppmuntrade) i sina hjärtan och förenade (sammanhållna) i kärlek [som är osjälvisk och utgivande] och nå fram till hela den rika och fullt övertygade förståelse som ger rätt insikt i Guds mysterium (hemlighet) den Smorde (Messias, Kristus).
Och över allt detta [klä er i]kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] som är fullkomlighetens [sammanhållande] band (ligament, ledband, länk). [Kärleken liknas vid ett ytterplagg eller ett bälte som håller samman alla andra delar. Den verkar överskylande, men också sammanhållande inifrån och gör det möjligt för "den nya människan" att komma i funktion i Herrens kropp, se Ef 4:3; 1 Pet 4:8; Ords 10:12.]
Vi tänker ständigt på
    
    er gärning i [som har sin källa i] tron och
    
    er möda (ert hårda arbete) i [motiverad av] kärlek [som är osjälvisk och utgivande] och
    
    er uthållighet (ståndaktighet) [karaktär som står fast även under prövningar] i [som bygger på] hoppet
    till vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) [hans tillkommelse, 1 Thess 1:10]
inför vår Gud och Far. [Tron, kärleken och hoppet producerar gärningar, se Jak 2:18. Dessa tre ord återkommer också i slutet och ramar in brevet, se 5:8. Samma ordning av gärning, möda och uthållighet finns i Upp 2:2. De troende i Thessalonike hade fått uppleva förföljelse. Under Paulus första besök i staden hade Jason släpats ut från sitt hus eftersom han tagit emot missionärerna, se Apg 17:6‑9.]
Men just nu har Timoteus kommit tillbaka från [sitt besök hos] er med goda nyheter om er tro [som står fast] och er kärlek [som är osjälvisk och utgivande]. [Paulus blir överväldigad av de goda rapporterna som Timoteus har med sig och skriver detta brev på en gång, se Apg 18:5.] Timoteus har berättat hur ni ständigt tänker på oss med glädje och längtar efter att få träffa oss, liksom vi längtar efter er.
Må Herren låta er växa och överflöda i kärleken [som är osjälvisk och utgivande] till varandra och till alla,
    liksom vi i vår kärlek till er,
Men vi som tillhör dagen ska vara nyktra, iförda:
    tron och
    kärleken
    
    som rustning och
    hoppet
    
    om frälsning som hjälm. [Tron, kärleken och hoppet återfinns även i inledningen, se 1 Thess 1:3. I mitten av dessa tre ord, som det centrala, är kärleken.]
Att ni värdesätter dem högt i kärlek [som är osjälvisk och utgivande] på grund av deras arbete.
    Lev ständigt i harmoni (och arbeta för frid) med varandra.
[Vers 3‑10 är en enda mening i grekiskan. De flesta breven från Paulus börjar med en inledning, följt av tacksägelse och bön. I detta brev är tacksägelsen, vers 3‑4, och bönen, vers 11‑12, åtskilda. Anledningen är att förföljelsen som nämns i tacksägelsen leder till att ämnet om Guds rättvisa dom tas upp i vers 5‑10.] Vi måste (är skyldiga att) alltid tacka Gud för er, kära syskon (bröder och systrar i tron), och det med rätta (det passar bra),
    för er tro växer så starkt (över alla mått),
    och den osjälviska, utgivande kärleken ni har för varandra ökar (överflödar) ännu mer.
Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen [evangeliet] så att de kunde bli frälsta (räddade).
Må nu Herren leda era hjärtan
    in i Guds kärlek [den som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande]
    och in i den Smordes (Messias, Kristi) uthållighet [den ståndaktighet som han hade när han härdade ut och förblev kvar under sin börda]. [Bildspråket med löpning och steg fortsätter från vers 1 – ordet "leda" används om "väg" (Luk 1:79) och "fötter" (1 Thess 3:11). Grekiskan har här den ovanligare optativa verbformen i önskan om att Gud ska leda: "Herren styre". En önskan om att kunna förstå Guds kärlek, men också att det skulle resultera i kärlek gentemot andra människor. Sista frasen skulle även kunna tolkas som en önskan om uthållighet i väntan på Jesu återkomst. I denna vers kan man läsa in treenigheten: den helige Ande leder oss in i Faderns kärlek och in i Sonens uthållighet.]
Målet med befallningen (förmaningen, uppmaningen) är
    kärlek [som är osjälvisk och utgivande] ur ett rent hjärta,
    ett gott samvete
    och en uppriktig (genuin) tro.
Vår Herres nåd (oförtjänta favör, kraft, välsignelse) har flödat över mig på ett oändligt mäktigt sätt, med tro och kärlek i den Smorde (Kristus) Jesus. (Genom tron har vår Herres oförtjänta favör sköljt över mig och gett mig osjälvisk, utgivande kärlek genom att vara förenad i Jesus).
Men hon ska bli frälst genom barnafödandet [trots förbannelsen, se 1 Mos 3:16],
    om de [kvinnorna] fortsätter att leva i
    
    tro,
    
    kärlek [som är osjälvisk och utgivande]
    
    och helgelse
    med gott omdöme. [Det grekiska ordet sophrosyne beskriver ett välbalanserat sinne som karaktäriseras av självdisciplin och självinsikt.] [I vers 14 syftade "kvinnan" specifikt på Eva; här breddas betydelsen till kvinnan i allmänhet. Ordet "genom" har inte betydelsen att det är på grund av barnafödandet som en kvinna blir frälst. Det är helt klart eftersom nästa fras uttryckligen säger att hon måste "fortsätta leva i tro, kärlek och helgelse". Vad Paulus verkar betona är att barnafödande och moderskap inte är syndigt utan är något fint och moraliskt rent. Anledningen kan vara att det fanns vissa i Efesos som förbjöd äktenskap och lärde ut att celibat var nödvändigt för frälsning, se 1 Tim 4:3. Paulus talar positivt om familjelivet och uppmanar änkor att gifta om sig, se 1 Tim 5:14.]
Ingen får förakta dig för att du är ung, utan var (fortsätt att bli) ett föredöme för de troende i
    ord och handling (uppförande, sätt att leva sitt liv),
    
    i kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
    tro (trofasthet) och renhet. [I den här kulturen var man ung upp till 40 års ålder. Om Timoteus var omkring 15 år när Paulus tog med sig honom på sin andra resa, se Apg 16:1, var han nu i 30-årsåldern.
    Av dessa fem egenskaper är de två första yttre egenskaper som är lätta att se. Paulus ville att Timoteus skulle vara känd för att tala visa ord i stället för ogenomtänkta hetsiga ord och också leva som han lärde. De två sista egenskaperna, tro och renhet, är inte direkt synliga, utan har mer med inre karaktär att göra. Ordet tro syftar både på tron på Gud och på trofasthet i ett uppdrag. Centralt, i mitten av dessa fem egenskaper, finns den osjälviska, utgivande kärleken som drivkraft för allt en kristen gör. Det bästa sättet att visa på den rätta vägen är att leva efter den själv.]
[En människa som vill följa Gud behöver fly från vissa saker, följa efter andra och kämpa trons goda kamp för att behålla dem. Man skulle kunna översätta dessa tre verb med ord som alla börjar på bokstaven f: fly, följ och fajtas. Paulus uppmanar nu Timoteus:] Men du gudsman (du som tillhör Gud, som är avskild för hans tjänst): Fly (ständigt)
    allt detta [ordstrider och kärleken till pengar, se vers 3‑10]. Följ (sträva ständigt efter):
    rättfärdighet (att leva rätt, i fullkomlig harmoni med Guds vilja),
    gudsfruktan,
    tro,
    kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
    uthållighet (ståndaktighet) [karaktär som står fast även under prövningar],
    mildhet (saktmod; balanserad och kontrollerad styrka som är fri från hämndlystnad och bitterhet).
För Gud gav oss inte (har inte gett oss) modlöshetens (feghetens, försagdhetens, osäkerhetens, skygghetens, uppskrämdhetens, rädslans) ande,
utan kraftens (styrkans, möjlighetens)
    och kärlekens [Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek]
och det sunda sinnets [Ande]. [Kärleken står i centrum av de tre sista substantiven i genitiv. Istället för modlöshet ger Guds Ande kraft och möjlighet att kärleksfullt kunna agera på ett sunt och välbalanserat sätt. Det sista grekiska substantivet, sophronismos (som bara förekommer här i NT), härrör från sozo (att frälsa, befria, hela och bevara) och phren (insikt och urskillningsförmåga). Det handlar om ett varsamt och kontrollerat sinne som är utrustat med rationellt tänkande och gott omdöme. Självbehärskning och urskiljningsförmåga behövs även för att kunna undervisa och tillrättavisa på ett frimodigt och lämpligt sätt, se 2 Tim 4:2.]
Som mönster för en sund förkunnelse ska du ha de ord som du har hört av mig, i tro och kärlek i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
Fly ungdomens (omogna) onda begär. [Det syftar troligen på ungdomlig omogenhet, otålighet, stridigheter och egna ambitioner, se vers 23‑24. Det inkluderar även sexuella frestelser, även om inte det är huvudtemat här. Orden fly och följ är samma som i 1 Tim 6:11. I antiken fanns inte begreppet tonår och ordet ung betydde inte samma sak som i dag. Livet delades upp i två faser, antingen var man ung eller gammal, och gränsen gick vid 40 års ålder. Timoteus är troligtvis i 30-årsåldern när Paulus skriver detta brev till honom, se 1 Tim 4:12.] Följ (sträva) i stället efter:
    rättfärdighet (att leva rätt, i fullkomlig harmoni med Guds vilja),
    tro,
    kärlek [som är osjälvisk och utgivande]
    och frid
tillsammans med dem som åkallar (frågar efter, ropar och vädjar till) Herren av rent hjärta.
[Till skillnad från falska lärare som smyger sig in, visar Paulus på en öppenhet. Timoteus har följt och sett Paulus under en lång tid, hans liv är öppet och transparent.] Men du har följt (varit närvarande, noga sett) min
undervisning (lära),
livsstil (mitt liv),
målsättning,
tro,
tålmodighet (balanserade temperament, överseende med andra när de gör fel),
kärlek [som är osjälvisk och utgivande] och
uthållighet (ståndaktighet) [karaktär som står fast även under prövningar],
Äldre män ska vara nyktra, värdiga och förståndiga, sunda i tro, i kärlek och i uthållighet (ståndaktighet, tålamod).
Anledningen är att jag ständigt hör om
    din kärlek [som är osjälvisk och utgivande]
    
    och din tro
    
    på Herren Jesus
    till alla de heliga [hans kärlek inkluderade även Onesimus]- [Epafras hade berättat om församlingen i Kolossai för Paulus, se Kol 1:7. Han hade troligtvis också nämnt om Filemons tro på Jesus som gjorde att han älskade alla osjälviskt och utgivande. Verbformen "hör" indikerar att det inte bara var en enstaka rapport om Filemons kärlek och tro som Paulus hört, det var något alla berättade om. Meningen är uppbyggd som en kiasm där det centrala är tron på Jesus.]
Din kärlek [som är osjälvisk och utgivande] har varit till stor glädje och tröst (uppmuntran) för mig,
    eftersom de heliga har blivit styrkta i sina hjärtan (och är det fortfarande)
    tack vare dig, broder.
vill jag hellre
    vädja för kärlekens skull. [Grunden för beslutet måste vara osjälvisk, utgivande kärlek.]
Jag, Paulus, en gammal man [en äldste] och nu en fånge till den Smorde (Messias, Kristus) Jesus,
Gud är inte orättvis, han glömmer inte vad ni har gjort och vilken kärlek [som är osjälvisk och utgivande] ni visat hans namn genom att tjäna de heliga, nu som förr.
Och låt oss [ständigt och uppmärksamt] tänka på varandra
    hur vi motiverar (sporrar, eggar) till kärlek och goda (ärbara) gärningar –
Framför allt, älska varandra uthålligt (gör ert yttersta för att behålla den rättfärdiga, osjälviska, utgivande kärleken till var och en, sträck ut den, låt den vara intensiv) [1 Pet 1:22], för
kärleken täcker (skyler, gömmer) [genom förlåtelse och överseende]
    en mängd [många; en fullhet av] synder. [Ords 10:12]
Hälsa varandra med en kärlekens kyss. [Ett uttryck för kärlek, förlåtelse och enhet, gr. philema. Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i medelhavsområdet.] Frid (trygghet, framgång) till er alla som lever i den Smorde (Messias, Kristus).
genom gudsfruktan [i den levande relationen med Gud utvecklas er]
    syskonkärlek (vänskap med varandra),
genom [att leva i] syskonkärlek [utvecklas er]
    kärlek [som är osjälvisk och utgivande].
Men den som håller (som då skulle bevara och vaka över) [leva efter] hans ord (budskap),
    i honom har Guds [utgivande] kärlek verkligen (sannerligen) nått sitt mål (blivit mogen, och fulländad; gjort sitt verk). Genom detta vet vi [baserat på personlig erfarenhet] att vi är i honom.
Älska inte världen [detta världssystem], inte heller det [allt det som finns] i världen. Om någon skulle älska världen [med den högsta formen av kärlek – gr. agapao] finns (är) inte Faderns kärlek i honom. [Rom 12:2; Jak 4:4; 1 Pet 1:14‑17]
[Nu kommer en förklaring och utvidgning av vad det innebär att vara "född av honom". Meningen börjar med "Se" som är en uppmaning att begrunda och reflektera över den enorma kärlek som Fadern skänkt till sina barn.] Se vilken annorlunda kärlek (för oss människor en helt främmande kärlek som är utgivande och osjälvisk) som Fadern har skänkt oss, att vi kallas (får räknas som) Guds barn – och det är vi verkligen! Anledningen till att världen inte känner oss [förstår sig på oss] är att den inte känner (har en personlig erfarenhet av) honom [varken Fadern eller Jesus].
Genom (i) detta har vi lärt känna (personligen fått vetskap om) kärleken [den som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande]:
att han [Jesus] lade ner (gav upp) sitt liv (sig själv) för oss. Därför är vi skyldiga att lägga ner våra liv (oss själva) för syskonen [bröderna och systrarna i tron] [Joh 15:12].
Men om någon skulle ha (den som har) världsliga resurser (denna världens goda; ett fysiskt gott liv) och ser (skulle se) sin broder (sitt syskon i tron) lida nöd [brist], men [ändå] stänger av sina känslor (förhärdar sitt hjärta; ordagrant: tillsluter sina inre organ) för honom – hur förblir [då] Guds [rättfärdiga, osjälviska och utgivande] kärlek i honom?
[Följande sektion domineras av ordet kärlek. Det grekiska ordet agape, som beskriver en osjälvisk, utgivande och rättfärdig kärlek, förekommer 32 gånger i någon form i 1 Joh 4:7‑5:3.] Mina älskade!
Låt oss (vi borde) älska varandra [osjälviskt och utgivande],
    för kärleken kommer från Gud.
Den [var och en] som älskar är född av Gud
    och känner [har en personlig relation med] Gud.
Den som inte älskar [osjälviskt och utgivande]
    känner inte [har inte personligen lärt känna] Gud,
för Gud är kärlek [osjälvisk, utgivande och rättfärdig kärlek – gr. agape].
[Denna fras av Johannes – "kärlekens apostel" – återfinns bara här och i vers 16.]
(genom detta, i detta) uppenbarades Guds kärlek till oss:
    att Gud sände (ordagrant: har sänt) sin ende (sin enfödde) [helt unike] Son till (in i) världen för att vi skulle leva genom honom.
Detta är kärleken (kärleken finns i detta):
    inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss
    och sänt sin Son som försoning för våra synder. [Guds kärlek (gr. agape) – som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig – har sitt ursprung hos Gud själv och visar sig konkret genom att han gav sin ende Son, se Joh 3:16.]
Ingen har någonsin [ännu] sett (skådat; uppmärksamt studerat) Gud!
    Om vi älskar (skulle älska) varandra, då förblir (bor) [lever] Gud i oss,
och hans kärlek är fullkomnad [har steg för steg nått sin fulla mognad och sitt mål] i oss.
Och vi har [personligen] lärt känna och trott (kommit till tro; förtröstat) på den kärlek Gud har till (i, inom) oss.
Gud är kärlek [se vers 8] och den som förblir (är kvar) [ständigt lever] i kärleken [som är osjälvisk och utgivande], han förblir i Gud och Gud förblir i honom.
Genom (i) detta [att vi är förenade med honom, se vers 16] har [den osjälviskt utgivande] kärleken fullkomnats [steg för steg nått sin fulla mognad och sitt mål, se vers 12] med (hos) oss. Detta så att vi kan vara frimodiga [inte skulle behöva frukta/vara rädda för att möta honom] på domens dag – för precis [så] som han [Jesus] är, [så] är också vi i den här världen.
Rädsla (fruktan) finns inte i [kan inte samexistera med] kärleken [som är osjälvisk och utgivande], istället kastar (driver) den fullkomliga (mogna) kärleken ut rädslan, eftersom rädslan har att göra med straff (plåga). Men den som fruktar [är rädd för domens dag, se vers 17] har inte fullkomnats (nått sin fulla mognad) i kärleken. [Jesu efterföljare tillhör honom och behöver inte vara rädda för att möta honom på domens dag, se Joh 5:24. Jesus, som nu sitter på Faderns högra sida i himlen, har redan tagit all synd på sig när han betalade priset på Golgata. Vi blir förlåtna genom att ta emot frälsningens gåva redan nu, här på jorden, se Joh 3:16‑17; Apg 2:38; Rom 10:9. Denna förlåtelse och kärlek påverkar också relationerna till människor omkring oss, se 2 Kor 2:14.]
För detta är att älska Gud – att vi håller hans bud.
    Hans bud är inte tunga (ingen börda, tynger inte ner) [Matt 11:30],
Nåd (oförtjänt favör) [kraft],
    barmhärtighet (medlidande uttryckt i handling)
    och frid,
vare (ska vara) med oss från Gud Fadern
    och från Jesus den Smorde (Messias, Kristus), Faderns Son, i sanning och kärlek [som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande]. [Verserna 1b-3 är symmetriskt strukturerade i en kiasm: A älskar (gr. agapo)
  B i sanning (gr. en aletheia)
    C sanningen (gr. aletheian)
    C´ nåd, barmhärtighet, frid – kärlek
  B´ i sanning (gr. en aletheia)
kärlek (gr. agape) Verbet älskar och substantivet kärlek ramar in hela stycket. Frasen "i sanning" formar en inre ram. Centralt i vers 1ba‑3 beskrivs först sanningen och sedan kärleken. Här kan man ana hur sanningen – som förblir i oss – syftar på Jesus personifierad, han som är vägen, sanningen och livet, se Joh 14:6. Den utgivande kärleken beskrivs genom: nåd, barmhärtighet och frid.]
Detta är kärleken [den tar sig uttryck genom]: att vi vandrar (lever) efter hans budord [plural].
Detta bud är precis som det ni har hört från början, för att ni ska vandra (leva) i det [dvs. i kärlek och sanning].[Vandra i "det" kan syfta på älska varandra och kärleken som just nämnts i vers 5b och 6 eller sanningen. I vers 4 finns frasen vandra i sanningen som då kan ha sin motsvarighet här "vandra i den", underförstått lev i sanningen. Johannes vill troligen lyfta fram en dubbelbottnad innebörd "sanning och kärlek", brevets två nyckelord i detta lilla ord, se vers 3. Johannes inleder också brevet med frasen "jag älskar er alla i sanning", se vers 1.]
De har vittnat inför församlingen om din kärlek [som är osjälvisk och utgivande], och du gör rätt i att utrusta dem för fortsatt färd på ett sätt som är värdigt Gud.
Låt:
    barmhärtighet (medlidande uttryckt i handling),
    frid (harmoni, frihet från fruktan, välbehag)
    och kärlek [som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig]
vara med er i överflöd (multiplicerat mått, växa mer och mer). [Judas har en förkärlek för talet tre, som ofta förekommer i detta brev. Brevet börjar med tre personnamn. I inledningen finns totalt tre uppräkningar med tripletter som definierar honom själv, mottagarna och Guds välsignelse till dem. I nästa vers finns det första av tre "mina älskade", se vers 3, 17 och 20.]
[Nu följer ytterligare fem exempel som formar en kiasm. Det första och sista har att göra med sjöfart och faran att komma ur kurs. Den andra och näst sista använder bilder av vatten med moln och vilda havsvågor. Centralt återfinns en bild där de falska lärarna liknas vid träd utan frukt, en liknelse som Jesus ofta använde, se Matt 12:33.] De är klipprev vid era kärleksmåltider [agape-måltider där församlingen också firade nattvard] där de utan att skämmas festar tillsammans med er och tar för sig. [Dessa falska lärare är som dolda klippor som gör att fartyg på väg till en hamn går på grund och slås sönder.]
De är moln utan regn
    som drivs bort av vindarna.
[I ett klimat där regn är livsnödvändigt var regnmoln efterlängtade. Dessa falska ledare var andligt tomma.]
De är sena höstträd utan frukt,
    [den fruktbärande perioden var helt över och de har inte burit någon frukt]
    dubbelt döda [helt döda] och uppryckta med rötterna.
[Kiasmens centrum. Jesus talar på liknande sätt, se Matt 7:16‑20.]
och håll er kvar i Guds kärlek,
medan ni väntar på att vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) i sin barmhärtighet ska ge er evigt liv.
Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek [till Gud, till människor].
Jag ser (vet med exakthet) dina gärningar,
    och din kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
    och din tro (trofasthet, uthållighet),
    och ditt tjänande (praktiska tjänst – gr. diakonia),
    och din uthållighet (ståndaktighet) [att du står fast även under prövningar],
    och att dina sista gärningar
    
    är fler än dina första.



Grekiskt/svenskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.