3306 – μένω (meno)

stanna, bo,


Typ:
Grekiska: μένω
Med latinska bokstäver:     meno
Fonetiskt: men·o
Ursprung: Ett rotord
Användning: 118 ggr i NT

Engelsk översättning (i KJV version)

abide (61), "remain" (16), "dwell" (15), "continue" (11), "tarry" (9), "endure" (3), translated miscellaneously (5)

Engelsk beskrivning

  1. To remain, abide.
    1. In reference to place.
      1. To sojourn, tarry.
      2. Not to depart.
        1. To continue to be present.
        2. To be held, kept, continually.
    2. In reference to time.
      1. To continue to be, not to perish, to last, endure.
        1. Of persons, to survive, live.
    3. In reference to state or condition.
      1. To remain as one, not to become another or different.
  2. To wait for, await one.


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (118 st i TR)


När ni kommer in i en stad eller by, sök noga efter vem som är värdig (lämplig, passande), och stanna där [i det huset] tills ni går vidare.
Och du, Kapernaum [Jesu hemstad], ska du upphöjas till himlen? Nej, du ska störtas ner till dödsriket (Hades). För om de kraftgärningar som har utförts i dig hade skett i Sodom, skulle det ha stått ännu i dag.
Sedan sade han till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds [jag förgås av själslig ångest]. Stanna här och vaka [håll er vakna och be] med mig!"
Han sade till dem: "När ni kommit in i ett hus, stanna där tills ni lämnar platsen [till skillnad från andra kringvandrande som gick runt och tiggde från varje hus].
Sedan sade han till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds [jag förgås av själslig ångest]. Stanna kvar här och vaka!" [Uppmaningen kan betyda att vara vakna och be, men också att hålla uppsikt för att säga till när de som skulle gripa honom kom.]
Maria stannade hos henne i ungefär tre månader [tills Johannes Döparen var född], och återvände sedan hem. [Den judiska seden var att modern inte gjorde något annat än att vila under de tre första månaderna av graviditeten.]
När Jesus steg i land konfronterades han av en man från staden (som kom fientligt emot honom). Han var besatt av demoner och hade inte haft kläder på sig sedan lång tid, och han bodde inte i något hus utan bland gravarna.
När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni lämnar platsen [till skillnad från andra kringvandrande som gick runt och tiggde från varje hus].
Stanna i det huset och ät och drick det ni får, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus [och jämför och försök hitta det bästa].
När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: "Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag komma och stanna i ditt hus (bli kvar där över natten)."
Men de övertalade honom och sade: "Var kvar hos oss, det blir snart kväll och dagen är snart slut." Då gick han in och stannade kvar hos dem.
Johannes vittnade vidare och sade: "Jag har sett Anden komma ner från himlen (skyn) som en duva, och bli kvar (stanna) över honom [för att aldrig lämna honom].
Jag kände honom inte (förstod inte vem han var), men han som sände mig för att döpa i vatten [Gud själv] sade till mig: 'Den som du ser Anden sänka sig och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande.'
Han sade till dem: "Kom med och se." Så de gick med honom och såg var han bodde, och var med honom den dagen. Det var omkring tionde timmen (sent på eftermiddagen vid fyratiden). [Judisk tid räknades från klockan sex på morgonen då solen gick upp, medan romersk tid räknades från midnatt – på samma sätt som vi gör i dag. Tionde timmen är alltså fyra på eftermiddagen judisk tid, eller klockan tio på förmiddagen romersk tid. De övriga evangelierna använder med säkerhet judisk tid, och det är troligt att Johannes också gör det. Romersk tidräkning användes bara i officiella och juridiska dokument, annars räknades tiden från soluppgången. Dagens mitt markeras på romerska solur med VI, inte XII. De fem tidsangivelser som finns i Johannesevangeliet är: omkring tionde timmen, som nämns i denna vers; omkring sjätte timmen, se book='43' data-chapter='4' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 4:6; exakt sjunde timmen, se book='43' data-chapter='4' data-verse='52' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 4:52; omkring sjätte timmen, se book='43' data-chapter='19' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 19:14.]
Efter detta [bröllopet], gick han ned till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och stannade där bara några dagar.
Den som tror på (lutar sig mot, förlitar sig på) Sonen har evigt liv [äger redan nu Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. Men den som är olydig (vägrar att hörsamma) [aldrig vill låta sig övertygas om att efterfölja] Sonen kommer inte (aldrig; inte heller att) se (uppleva) livet, utan Guds vrede (bestämda upprördhet; motstånd) förblir över honom.
När samarierna kom till Jesus bad de honom enträget att stanna kvar hos dem. Så han stannade där i två dagar.
Hans ord bor inte (har inte blivit kvar) hos er eftersom ni inte tror på den som han har sänt.
Sluta sträva efter (producera, arbeta för) den mat som förgås [det som är temporärt], arbeta i stället för den mat som alltid består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill (auktoritet, godkännande)."
Den som äter (gång på gång tuggar) mitt kött och dricker mitt blod förblir (är kvar; lever) i mig och jag i honom.
Efter att ha sagt detta stannade han kvar i Galileen.
Då sade Jesus till de judar (invånare i Judéen) som hade kommit till tro på honom [se book='' data-chapter='' data-verse='30' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 30]: "Om ni förblir (stannar kvar, vilar, fortsätter stå) i mitt ord (håller fast vid min undervisning och lever efter den) är ni verkligen (sannerligen) mina lärjungar
Slaven blir inte kvar i familjen [ordagrant huset, som inkluderar barn, barnbarn, tjänare och slavar] för evigt (alltid), men sonen är kvar i evighet (alltid).
Jesus svarade dem: "Om ni var blinda skulle ni inte ha någon synd, men eftersom ni säger att ni ser, finns er synd kvar."
Han gick tillbaka över Jordan [floden] till det ställe där Johannes [Döparen] först hade döpt, och stannade där. [I Betania på andra sidan Jordan, se book='43' data-chapter='1' data-verse='27' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 1:27.]
När han nu hörde att Lasarus var sjuk stannade han två dagar på den plats han var.
Av den anledningen vandrade Jesus inte längre öppet bland de judiska invånarna, utan gick till en stad som hette Efraim, i en region som gränsar till öknen. Där stannade han med sina lärjungar. [Eftersom Efraims stams område ligger norr om Jerusalem låg staden antagligen några mil nordöst om Jerusalem vid gränsen mot öknen i öster. Många identifierar den med den gamla staden Ofra som omnämns i Jos 18:23, drygt två mil nordost om Jerusalem.]
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Om inte ett vetekorn som faller i jorden väljer att dö, så förblir det ett korn, men om det väljer att dö så bär det stor skörd (frukt).
Jag har kommit som ett ljus till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret.
Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord [gr. rhema – plural; specifika ord levandegjorda av den helige Ande] jag talar till er talar jag inte av mig själv (på eget initiativ), det är Fadern som bor i mig som utför sina gärningar [mäktiga mirakler].
Sanningens Ande, som världen inte kan ta emot (välkomna), eftersom den [världen] varken ser eller känner (har en kunskap baserad på personlig erfarenhet av) honom [Hjälparen]. Men ni känner (har en nära personlig erfarenhet av) honom, eftersom han förblir med (bredvid) er och ska vara i er.
Detta har jag sagt er medan jag fortfarande är kvar hos er.
Förbli (var kvar) [lev] i mig, så förblir jag [också] i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir (skulle vara kvar) i vinstocken, så kan inte heller ni [bära frukt] om ni inte förblir i [skulle vara kvar och kontinuerligt leva] i mig.
Jag är vinstocken [se book='' data-chapter='' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 1], ni är grenarna.
Den som förblir (är kvar) [ständigt lever] i mig – och den som jag [också] förblir i – bär rikligt med frukt, för utan (vid sidan av; separerade från) mig kan ni inte göra någonting.
Om någon inte förblir (skulle vara kvar) [kontinuerligt vill leva] i mig kastas han bort (ut) som en [avbruten] gren och förtorkar, och de samlar ihop dem och kastar dem [sådana grenar samlar man ihop och kastar] i (in i) elden, och den [just denna individuella gren – liksom de övriga förvissnade grenarna] bränns upp.
Om ni förblir (skulle vara kvar) [vill leva] i mig, och mina ord (gr. rhemata) förblir (skulle vara kvar) i er, så fråga om (be om; begär, önska) vad ni vill, så ska det ske er [och ni ska få det]. [När Jesus talar om "mina ord" används rhema i plural till skillnad mot book='' data-chapter='' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 3 där det står logos i singular.]
Precis som Fadern älskade mig, så älskade jag också er [osjälviskt utgivande]. Förbli (var kvar) [lev] i min kärlek!
Om ni håller mina bud [vill följa mina instruktioner] så kommer ni att förbli (vara kvar) [leva] i min kärlek, liksom som jag har hållit min Faders bud och förblir (är kvar) [alltid lever] i hans kärlek [gr. agape – som är en osjälvisk, utgivande och rättfärdig kärlek].
Ni har inte utvalt mig,
    utan jag har utvalt er. Jag har satt er till [planterat er för] att gå ut [i världen]
    och ständigt bära frukt, och er frukt ska bestå [människor som blir frälsta och själva blir Jesu lärjungar],
[resultatet av att ni är utvalda och lever i min vilja, är grenar i vinstocken, se book='' data-chapter='' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 7]
    ska Fadern ge er vad ni än ber om i mitt namn.
Eftersom det var förberedelsedag, och för att förhindra att kropparna skulle hänga på korsen på sabbaten, för det var en stor sabbatsdag (högsabbat) [vilket den första dagen i det osyrade brödets högtid är, se book='3' data-chapter='23' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 23:7], beordrade de judiska ledarna Pilatus att benen skulle krossas [för att påskynda deras död] så att de kunde ta bort kropparna.
Jesus svarade honom: "Om jag vill att han ska vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig (det är inte din sak att veta)? Följ du mig!"
Därför spred sig ett rykte bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till Petrus att lärjungen inte skulle dö utan: "Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig?"
Innan du sålde den, tillhörde inte den dig då? Och när den var såld, var inte pengarna dina då också? [I grekiskan används en negativ partikel i båda dessa frågor som förväntar sig ett underförstått positivt svar: "ja, både marken och pengarna tillhörde dig".] Varför bestämde du dig i ditt hjärta för detta? Du har inte ljugit för människor, utan för Gud." [Synden var inte att de inte gav hela summan, utan att de låtsades göra det. Allt givande i den första församlingen var frivilligt, se book='' data-chapter='' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 4.]
Petrus stannade en längre tid i Joppe hos Simon som var en lädermakare. [Att arbeta med att ta fram läder ansågs vara orent bland judarna, eftersom man handskades med döda djur. Att Petrus bor hos lädermakaren Simon, visar att han tar ställning för hedningarna.]
När hon och alla i hennes hus hade låtit döpa sig, sade hon: "Om ni anser att jag tror på (är trogen) Herren, så kom och stanna i mitt hus." Hon övertygade oss [de fyra missionärerna] att stanna (hon gav sig inte).
Eftersom de arbetade inom samma bransch tog Paulus in hos dem och de arbetade tillsammans som sadelmakare (tältmakare). [De arbetade med läder och tillverkade bl.a. tältdukar som resande använde inte bara för övernattning på land utan också som skydd mot solen och vinden på däck när man färdades till sjöss.] [Det nämns inte att Paulus vittnar för Aquila och Priscilla, vilket antyder att de redan var kristna. Eftersom de reste i sitt yrke hade de troligen kommit till tro tidigare och fört evangeliet till Rom. Som ledare i församlingen kan de ansetts vara ansvariga för "tumultet kring Chrestus", vilket gjort att de blivit förvisade från Rom och kommit till Korint, en resa som tar tio dagar med båt.]
De bad honom stanna där längre, men han avböjde
Dessa reste i förväg och väntade på oss i Troas. [Det är troligt att "dessa" syftar på Tychikus och Trofimus, som reste i förväg till sin hemprovins för att förbereda båtresan till Jerusalem. Här i Filippi ändras berättarformen till "oss", och Apostlagärningarnas författare Lukas ansluter till resesällskapet. Antagligen har han stannat kvar i Filippi sedan book='44' data-chapter='16' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 16:17. Från och med nu och resten av Apostlagärningarna hela vägen till Rom finns Lukas vid Paulus sida. Det bekräftas i Paulus sista kända brev, det andra till Timoteus som är skrivet i Rom, där han skriver att "bara Lukas är kvar hos mig", se book='55' data-chapter='4' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Tim 4:11.]
Därifrån seglade vi ut nästa dag och nådde fram i höjd med [ön] Chios. Dagen därpå lade vi till vid [ön] Samos. [De stannar troligen till i hamnstaden Pythagoras, som fått sitt namn från den kände matematikern från 500 f.Kr. som var född på denna ö.] Efter ytterligare en dag kom vi till [staden] Miletos.
Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig.
Sedan vi seglat från Tyros kom vi till Ptolemais [nuvarande Akko]. Vi hälsade på syskonen (bröderna och systrarna i tron) där och stannade hos dem en dag. [Medan båten lastades om.]
Nästa dag fortsatte vi [båtresan] och kom till Caesarea. Där gick vi hem till evangelisten Filippus, som var en av de sju [se book='44' data-chapter='6' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 6:5], och stannade hos honom.
Paulus sade till officeren och soldaterna: "Om de inte stannar kvar ombord kan ni inte bli räddade."
Men de drev emot ett rev (ordagrant "en plats öppen för två hav") där skeppet gick på grund. Fören borrade sig in och stod orubbligt fast, medan aktern började brytas sönder av de kraftiga bränningarna.
[Rom grundades 753 f.Kr. och var byggd på sju kullar vid floden Tibern. Rom hade under Paulus tid omkring 400 000 invånare. Det berömda Colosseum fanns ännu inte, det byggdes i slutet på 70-talet e.Kr., men berömda byggnader var Jupiters tempel, Caesars palats och krigsguden Mars tempel. I Rom fanns en stor judisk befolkning på närmare 50 000 personer. De var indelade i minst elva synagogor, efter stadens olika distrikt.] När vi kom fram till Rom fick Paulus tillstånd att bo för sig själv tillsammans med den soldat som skulle bevaka honom. [Tillsammans med Paulus finns även Lukas och Aristarchus som rest med honom från Jerusalem. I breven som Paulus skriver från Rom omnämns även Timoteus, Johannes Markus och Demas. Paulus är i husarrest. Han bor troligen i ett romerskt hyreshus i närheten av pretoriangardets förläggning utanför stadsmuren i nordöstra Rom. Bostaden verkar rymlig, se book='' data-chapter='' data-verse='23' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 23. Lukas och flera av Paulus medarbetare bor troligen också där med honom. Vakten som är fastkedjad till Paulus högra hand är en soldat av låg rang. Detta återspeglar att Paulus ställning som romersk medborgare inte var lika speciell i Rom som i provinserna, se book='44' data-chapter='22' data-verse='25' data-chapterend='' data-verseend='29' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 22:25–29.]
Innan barnen var födda och varken hade gjort gott eller ont,
Om det arbete (verk) som någon har byggt består [provet], så ska han få sin lön,
Till de ogifta och till änkorna säger jag:
    det är bäst för dem om de förblir som jag.
Men om hon skiljer sig ska hon förbli ogift eller försonas med sin man. En man får inte [heller] överge sin hustru.
Var och en ska bli kvar i den ställning
    han hade när han blev kallad.
Syskon (bröder och systrar i tron),
    var och en ska inför Gud förbli som han var när han blev kallad.
Men lyckligare (saligare) är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att även jag har Guds Ande.
Men nu består (så förblir nu):
    tro,
    hopp,
    kärlek
    – dessa tre –
men störst (mest framstående) bland dem (ordagrant: av dessa) är kärleken. [Kärleken är Guds rättfärdiga, osjälviska och utgivande "agape-kärlek". Tillsammans med tron (som kännetecknas av en trofast tillit och förtröstan) och hoppet (som kommer med en glädjerik och trosviss förväntan om evig frälsning) förblir kärleken hos Gud för all framtid.]
Efter det visade han sig för över fem hundra syskon (bröder och systrar i tron)
    
    vid ett tillfälle, varav de flesta fortfarande lever, men några har somnat in (dött).
För om det [gamla] som nu är i en process att upphöra [genom att evangeliet predikas] hade härlighet, hur mycket större framträder då inte den härlighet som består (är permanent)?
Men deras sinnen blev förhärdade (blev hårda och de förlorade förmågan att förstå). Än i dag finns samma slöja kvar [över deras hjärtan] när de läser gamla förbundets [Gamla testamentets] texter, först i den Smorde (Messias, Kristus) försvinner den.
Precis som det står skrivet:
"Han [den rättfärdige] strör ut (är generös, sår rikligt), han ger till de fattiga,
    hans rättfärdighet (hans gärningar av rättvisa, medmänsklighet, och godhet) varar i evighet." [book='19' data-chapter='112' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 112:9]
Övertygad om detta, vet jag att jag ska leva kvar och vara med er alla, för er framgång (utveckling, fördjupning) och glädje i tron,
Men hon ska bli frälst genom barnafödandet [trots förbannelsen, se book='1' data-chapter='3' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 3:16],
    om de [kvinnorna] fortsätter att leva i
    
    tro,
    
    kärlek [som är osjälvisk och utgivande]
    
    och helgelse
    med gott omdöme. [Det grekiska ordet sophrosyne beskriver ett välbalanserat sinne som karaktäriseras av självdisciplin och självinsikt.] [I book='' data-chapter='' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 14 syftade "kvinnan" specifikt på Eva; här breddas betydelsen till kvinnan i allmänhet. Ordet "genom" har inte betydelsen att det är på grund av barnafödandet som en kvinna blir frälst. Det är helt klart eftersom nästa fras uttryckligen säger att hon måste "fortsätta leva i tro, kärlek och helgelse". Vad Paulus verkar betona är att barnafödande och moderskap inte är syndigt utan är något fint och moraliskt rent. Anledningen kan vara att det fanns vissa i Efesos som förbjöd äktenskap och lärde ut att celibat var nödvändigt för frälsning, se book='54' data-chapter='4' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Tim 4:3. Paulus talar positivt om familjelivet och uppmanar änkor att gifta om sig, se book='54' data-chapter='5' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Tim 5:14.]
Om vi är otrogna (inte tror),
    så är han trogen [sitt ord, se book='41' data-chapter='16' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 16:16],
för han kan inte förneka sig själv. [book='' data-chapter='' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='13' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 11–13 är antagligen en tidig kristen hymn eller dikt. Den första delen är en uppmuntran till de troende, se book='' data-chapter='' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='12' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 11ba–12. Den andra delen är en varning för dem som aktivt tagit avstånd från Jesus, se book='' data-chapter='' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='13' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 12b–13. Liknande motsatsförhållanden beskrivs i book='19' data-chapter='18' data-verse='26' data-chapterend='' data-verseend='27' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 18:26–27. Uttrycket "detta är ett ord att lita på" används totalt fem gånger i pastoralbreven. De övriga fyra är: book='54' data-chapter='1' data-verse='15' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Tim 1:15; book='54' data-chapter='3' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Tim 3:1; book='54' data-chapter='4' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Tim 4:9; book='56' data-chapter='3' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Tit 3:8. Det är fundamentala sanningar i den kristna tron.]
Erastus
    stannade kvar i Korint [väster om Efesos, på andra sidan Egeiska havet],
men Trofimus
    lämnade jag i Miletos [strax söder om Efesos], eftersom han var sjuk.
utan far,
    utan mor,
    utan släktregister,
    hans dagar har ingen början,
    
    hans liv har inget slut:
    han är som Guds Son,
och förblir präst för evigt.
Men eftersom han [vår överstepräst Jesus] lever för evigt, har han ett permanent (oföränderligt) prästadöme.
Ni kände (sympatiserade) med dem som satt i fängelse, och ni accepterade med glädje att era tillgångar konfiskerades, därför att ni visste att ni ägde något bättre och mera varaktigt. [Enligt romersk lag kunde påföljden för vissa brott vara konfiskering av den dömdes tillgångar. Hebreerbrevets läsare har alltså åtalats och bestraffats för sin tro på Jesus.]
Frasen "än en gång" visar att det som skakas ska försvinna (förändras, bytas ut), eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå.
Förbli i syskonkärleken (håll den ömsesidiga kärleken och omsorgen om varandra levande). [Att visa omsorg om troende syskon gör att kärleken blir synlig. Här följer två exempel som tar upp gästfrihet och engagemang för de frihetsberövade. Jesus talar även om detta i book='40' data-chapter='25' data-verse='31' data-chapterend='' data-verseend='46' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 25:31–46 och låter oss förstå att det vi gör utför vi egentligen för Herren själv.]
För här har vi ingen permanent stad, utan vi ser fram emot (söker efter, längtar efter) den som ska komma.
Ni har blivit pånyttfödda (återskapade), inte av förgänglig (ömtålig) säd [på ett mänskligt sätt], utan av en oförgänglig – genom Guds levande och bestående (oföränderliga) ord (gr. logos).
men Herrens ord (rhema) består för evigt.
[book='23' data-chapter='40' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='8' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 40:6–8] Detta är också det ord (gr. rhema) som har förkunnats för (det goda budskapet – evangeliet – som förts fram till) er. [Petrus plockar troligen också upp ordet euangelizo från book='23' data-chapter='40' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 40:8. Evangeliet är det glada budskapet. I citatet i book='' data-chapter='' data-verse='25' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 25 används det grekiska ordet rhema, till skillnad mot i book='' data-chapter='' data-verse='23' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 23 där det står logos. Dessa grekiska ord används båda om Guds levande Ord. Rhema kan ibland förstås som enskilda ord citerade från Skriften – levandegjorda av den helige Ande – till tröst, förmaning och uppmuntran.]
Den som [gång på gång] säger sig förbli [book='43' data-chapter='15' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='10' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 15:4–10] i honom är [alltid] skyldig att själv också vandra (leva) precis på samma sätt som han [Jesus] vandrade (levde).
Den som älskar sin broder [och fortsätter att älska osjälviskt och utgivande] förblir (blir/stannar kvar; lever) i ljuset
– i honom finns ingenting som leder till fall (inget som kan utlösa/förorsaka en skandal).
Jag har skrivit till er barn [andliga små barn under uppfostran – gr paidion],
    för ni har lärt känna (har en personlig relation med) Fadern.
Jag har skrivit till er [andliga] fäder,
    för ni har lärt känna (har en personlig relation med) honom som är från begynnelsen.
Jag har skrivit till er unga män,
    för ni är starka (har fått en inneboende kraft)
    och Guds ord (gr. logos) förblir (är kvar; bor) i er
    och ni har segrat över den onde. [Johannes karaktäriserar de troende med att deras synder har blivit förlåtna och att de har lärt känna Fadern. Detta speglar löftet i book='24' data-chapter='31' data-verse='31' data-chapterend='' data-verseend='34' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 31:31–34 och visar på kontinuiteten mellan det Gamla och Nya testamentet.]
Världen förgås (går under; upphör, försvinner) och (även, likaså) dess begär (starka passion) [efter det som är ont], men den som gör Guds vilja [och fortsätter utföra Guds önskan och längtan med dess bestämda syften] förblir i evighet [ordagrant: består in i tidsåldern – dvs. fram tills evigheten kommer]. [Det är viktigt att betona att Johannes inte fördömer världen och dess resurser – i sitt evangelium beskriver han själv Faderns kärlek till världen (gr. kosmos), se book='43' data-chapter='3' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 3:16. Allt som Gud har skapat är gott, se book='1' data-chapter='1' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 1:4, book='1' data-chapter='1' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>10, book='1' data-chapter='1' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>12, book='1' data-chapter='1' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>18, book='1' data-chapter='1' data-verse='21' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>21, book='1' data-chapter='1' data-verse='25' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>25, book='1' data-chapter='1' data-verse='31' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>31; book='43' data-chapter='1' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='18' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 1:1–18. Kosmos kan syfta på flera saker, vilket Johannes här också förtydligar genom att beskriva vad som driver ogudaktiga människor på jorden i deras värdsliga angelägenheter. Köttets och ögonens begär inkluderar allt som kan bli till ett begär. Hunger, sexualdrift, kreativitet, osv. är alla goda drivkrafter inom de begräsningar Gud har gett, men kan också missbrukas. Problemet är den fallna mänskliga naturen som följer det onda i stället för det goda – och tillber det skapade i stället för Skaparen, se book='45' data-chapter='1' data-verse='20' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 1:20. De tre punkterna – den syndfulla naturens begär, ögats begär och det skrytsamma pratet täcker in de synder som på ett speciellt sätt fördärvar det goda i Guds skapelse. Jesus frestades också på dessa tre områden, se book='42' data-chapter='4' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='13' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 4:1–13. Även den första frestelsen som nämns i Bibeln följer samma mönster. Frukten mättade en hunger som inte ville underordna sig Gud, se book='1' data-chapter='3' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 3:6.]
De har gått ut från oss [utgått från vår gemenskap och lära],
    men de hörde aldrig till oss,
    för om de hade hört till oss,
skulle de varit kvar med oss. Men de lämnade, och det visar (så att det skulle bli uppenbart) att inte alla hör till oss.
Låt det ni fått höra från början förbli (bo, leva) i er.
Om det ni hört från början förblir (bor, lever) i er,
så ska ni förbli (bo, leva) i Sonen och i Fadern.
Men vad det gäller er så är den smörjelse som ni har fått från honom [den Helige, se book='' data-chapter='' data-verse='20' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 20] kvar i er (den bor i er). Ni behöver inte att någon [falsk lärare, antikrist, motståndare till Jesus, se book='' data-chapter='' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='19' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 18–19] lär (undervisar) er, låt i stället hans [den Heliges] smörjelse fortsätta att lära er allting, den är sanning och inte lögn, så, just som han lärde er, förbli (var kvar, lev) i honom. [Det grekiska ordet för att lära och undervisa används tre gånger i book='' data-chapter='' data-verse='27' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 27 och bara här i hela detta brev. Även ordet för att förneka används tre gånger i detta stycke och ingen annanstans i brevet, se book='' data-chapter='' data-verse='22' data-chapterend='' data-verseend='23' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 22–23. Jesus talade om den helige Ande som skulle undervisa lärjungarna, se book='43' data-chapter='14' data-verse='26' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 14:26. Johannes tar inte avstånd från lärare och all undervisning – bara det att han skriver detta brev, se book='' data-chapter='' data-verse='26' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 26, visar på vikten av god undervisning, se book='49' data-chapter='4' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ef 4:11. Det behövs dock inga nya, gnostiska uppenbarelser som lär ut en annan Jesus. Den helige Ande vill också hjälpa varje troende att avgöra om det är sanningen som undervisas.]
[Sex gånger i följande stycke försäkrar Johannes att den som tror är Guds barn, se book='62' data-chapter='2' data-verse='28' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Joh 2:28; book='62' data-chapter='3' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3:1, book='62' data-chapter='3' data-verse='2' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2, book='62' data-chapter='3' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>7, book='62' data-chapter='3' data-verse='10a' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>10a, book='62' data-chapter='3' data-verse='10b' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>10b. Tio gånger från book='' data-chapter='' data-verse='29' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 29 och till slutet används ordet "född". Det har inte använts någon gång tidigare i brevet. Den som är född av honom är hans barn. De tror på Gud och älskar sina syskon medan de väntar på Jesu återkomst. Ordet går som en röd tråd genom detta stycke och används fem gånger, se book='62' data-chapter='2' data-verse='28' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Joh 2:28; book='62' data-chapter='3' data-verse='2a' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3:2a, book='62' data-chapter='3' data-verse='2b' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2b, book='62' data-chapter='3' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5, book='62' data-chapter='3' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>8. Jesus har uppenbarats när han kom till jorden och kommer att uppenbaras när han kommer tillbaka.] Nu kära små barn [älskade unga familjemedlemmar i tron]: Fortsätt att förbli (var kvar, lev) i honom. Då kan ni vara frimodiga när han uppenbarar sig och behöver inte skämmas (rygga tillbaka från honom i skam) vid hans ankomst.
Alla som förblir i (lever i, är förenad med) honom
    syndar inte vanemässigt (vandrar inte fel, missar inte målet). Alla som medvetet syndar (vandrar fel, missar målet)
    har inte sett (prövat, undersökt, lagt någon vikt vid) honom eller känt (haft en personlig erfarenhet av) honom. [Synd har att göra med att missa målet med livet, som är att leva i gemenskap med Gud. När Guds bud överträds bryts gemenskapen. Laglöshet är en aspekt av synd, se book='' data-chapter='' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 4. För fler beskrivningar se book='20' data-chapter='24' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ords 24:9; book='45' data-chapter='14' data-verse='23' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 14:23; book='59' data-chapter='4' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jak 4:17; book='62' data-chapter='5' data-verse='17' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Joh 5:17. Synden river sönder gemenskapen mellan människor, men förstör även den enskilda människans självbild som tar sig uttryck i stolthet och skam. Även relationen till djuren och skapelsen påverkas av synden, se book='45' data-chapter='8' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 8:19.]

Alla som är födda av Gud (har honom som sin Far)
    praktiserar inte synd (lever inte vanemässigt i synd, vandrar inte fel, missar inte målet),
    
    för Guds säd (natur – "DNA") förblir (är kvar; lever) i honom,
    och han kan inte synda,
eftersom han är född av Gud.
Vi vet att vi har gått ut ur döden in i livet (har övergått från döden till livet) [fått ta del av Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet] eftersom vi älskar syskonen (bröderna och systrarna i tron).
Den som inte älskar förblir i döden. [Den som inte älskar andra med Guds osjälviskt utgivande kärlek är andligt död.]
Den som hatar (vanemässigt avskyr) sin broder [en annan kristen] är en mördare,
    och ni vet att ingen mördare bär (har kvar) evigt liv inom sig. [Hat och oförsonlighet jämställs med mord i book='' data-chapter='' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 12. Jesus likställer också vrede och oförsonlighet med mord, se book='40' data-chapter='5' data-verse='21' data-chapterend='' data-verseend='26' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:21–26. Hat dödar mänskliga relationer. Guds liv kan inte bo hos den som härbärgerar hat i stället för Guds kärlek inom sig.]
Men om någon skulle ha (den som har) världsliga resurser (denna världens goda; ett fysiskt gott liv) och ser (skulle se) sin broder (sitt syskon i tron) lida nöd [brist], men [ändå] stänger av sina känslor (förhärdar sitt hjärta; ordagrant: tillsluter sina inre organ) för honom – hur förblir [då] Guds [rättfärdiga, osjälviska och utgivande] kärlek i honom?
Den som kontinuerligt håller hans bud (instruktioner), förblir (bor, är kvar) i Gud,
    och Gud i honom. [När någon låter Jesus bo i sitt hjärta leder det till att man vill följa Guds bud.]
Att han lever (bor, är kvar) i oss, det vet vi (har en personlig erfarenhet av)
    genom Anden som han har gett oss. [Den helige Ande ger frälsningsvisshet.]
Ingen har någonsin [ännu] sett (skådat; uppmärksamt studerat) Gud!
    Om vi älskar (skulle älska) varandra, då förblir (bor) [lever] Gud i oss,
och hans kärlek är fullkomnad [har steg för steg nått sin fulla mognad och sitt mål] i oss.
(genom detta, i detta) vet vi [genom personlig erfarenhet] att vi förblir i honom och han i oss:
    att han har gett oss av sin Ande [som bor i oss och har sitt ursprung i honom].
Om någon bekänner [skulle instämma och säga samma sak som Guds ord] att Jesus är Guds Son,
    förblir (bor) Gud [alltid] i honom och han i Gud.
Och vi har [personligen] lärt känna och trott (kommit till tro; förtröstat) på den kärlek Gud har till (i, inom) oss.
Gud är kärlek [se book='' data-chapter='' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 8] och den som förblir (är kvar) [ständigt lever] i kärleken [som är osjälvisk och utgivande], han förblir i Gud och Gud förblir i honom.
på grund av sanningen som förblir i oss
    och ska vara med oss i evighet.
Den som går vidare och inte blir kvar i den Smordes (Messias, Kristi) lära,
    han har inte Gud.
Den som blir kvar i hans lära,
    han har både Fadern och Sonen.
Fem [kungar, riken] har fallit [existerar inte nu], en är, och en har inte kommit än. När han kommer ska han bara bli kvar en kort tid. [När Johannes skrev ner detta var Domitianus kejsare, han regerade i Romarriket 81-96 e.Kr.]



Grekiskt/svenskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.