2919 – κρίνω (krino)

döma, gå till rätta


Typ:
VERB
Grekiska: κρίνω (krino)
Uttal: kree-no
Talvärde: 980 (20 + 100 + 10 + 50 + 800)    ord med samma talvärde
Ursprung: Perhaps a primitive word
Användning: 114 ggr i NT

*Vi arbetar med att ta fram svenska beskrivningar på alla ord, i de fall de inte finns ännu finns visas den engelska här. Även fältet ursprung är inte fullständigt och kan ha blandat engelska och svenska.

Engelsk översättning (i KJV version)

judge (88), "determine" (7), "condemn" (5), "go to law" (2), "call in question" (2), "esteem" (2), translated miscellaneously (8)

Engelsk beskrivning

  1. To separate, put asunder, to pick out, select, choose.
  2. To approve, esteem, to prefer.
  3. To be of opinion, deem, think, to be of opinion.
  4. To determine, resolve, decree.
  5. To judge.
    1. To pronounce an opinion concerning right and wrong.
      1. To be judged, i.e. summoned to trial that one's case may be examined and judgment passed upon it.
    2. To pronounce judgment, to subject to censure.
      1. Of those who act the part of judges or arbiters in matters of common life, or pass judgment on the deeds and words of others.
  6. To rule, govern.
    1. To preside over with the power of giving judicial decisions, because it was the prerogative of kings and rulers to pass judgment.
  7. To contend together, of warriors and combatants.
    1. To dispute.
    2. In a forensic sense.
      1. To go to law, have suit at law.


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (114 st i TR)


Matteusevangeliet (6)

Om någon vill stämma dig och ta din tunika (skjortliknande långt underklädesplagg),
    så låt honom också ta din mantel (ditt ytterplagg).
[Om man inte kunde betala tillbaka ett lån kunde manteln tas som pant, men var tvungen att lämnas tillbaka före solnedgången, se 2 Mos 22:26–27. Att då inte bara ge manteln utan också börja ta av sig sina underkläder där i rätten skulle förvåna. Nakenheten var tabu inom judendomen och skammen föll mindre på den som var naken än dem som såg den eller var orsak till den, se 1 Mos 9:20–27.]
[Jesus fortsätter att undervisa:] "Döm (kritisera, förtala) inte andra, så blir du själv inte dömd. [Döm inte över andra människors motiv och yttre sätt, hur de ger, ber och fastar som det talats om i föregående kapitel.]
För med den dom som ni dömer andra ska ni själva dömas, och med det mått (den standard) ni mäter med, ska det mätas upp åt er.
Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen. När allt återskapas (föds på nytt) ska Människosonen sitta (ner) på sin tron av härlighet (ära, pris). Och då ska ni som har följt mig, sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.

Lukasevangeliet (6)

[Nu följer fyra uppmaningar i två par:]
Döm (särskilj – gr. krino) inte [var inte för snabba att besluta och kritisera andra],
    så att ni inte blir (skulle bli) dömda.
Fördöm inte [förklara ingen skyldig, döm inte ut någon]
    så att ni inte blir (skulle bli) fördömda. Frikänn (förlåt; fria helt) [släpp det],
    så ska ni bli frikända (förlåtna; helt fria).
Simon svarade: "Jag antar att det är den som fick mest efterskänkt."
    Jesus sade till honom: "Du har valt (dömt) rätt."
"Varför bedömer (avgör) ni inte själva vad som är rätt?
Kungen [den ädle mannen som nu blivit kung, se vers 12] sade till honom: 'Efter dina egna ord ska jag döma dig, du onde tjänare. Om du visste att jag var en sträng man som tar ut vad jag inte satt in och skördar vad jag inte sått.
Ni ska äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska sitta på troner och döma Israels tolv stammar."

Johannesevangeliet (19)

För inte sände Gud sin Son in i världen för att döma (han skulle separera) världen,
utan för att världen skulle bli frälst (räddad, befriad, helad, bevarad, trygg) genom honom.
Den som tror (litar, förtröstar) på honom är inte dömd (separerad, förkastad),
men den som inte tror har redan blivit dömd,
eftersom han inte har trott på Guds ende (enfödde) Sons namn. [Vers 16, som ofta kallas "Lilla Bibeln", säger inte att alla människor får evigt liv, "därför att Gud är så god". Den säger i stället att Gud är så god att han gjorde en ofattbar uppoffring för att rädda oss ur en hopplös situation, där vi annars måste förgås. Domen vilar redan över den fallna världen. Gud sände inte sin Son för att döma världen utan för att frälsa den. Den som tror på honom kommer aldrig under någon dom. Men den som inte tror är alltjämt kvar under domen som vilar över världen. När Jesus kommer sker det en ofrånkomlig uppdelning. Det är den som är domen. Grekiskan har samma ord för "dom" och "särskiljande". Här skiljs vägarna. Somliga kommer till ljuset, andra flyr in i mörkret. Jesus kommer en dag tillbaka för att regera och döma världen, se Matt 25:31–33.]
Fadern dömer inte någon [han utövar inte den rätten], i stället har han överlåtit hela domen till Sonen.
Jag kan inte göra någonting av mig själv. Det jag hör, det dömer jag, och min dom är rätt (rättvis, rättfärdig), eftersom jag inte söker min egen vilja, utan min Faders vilja, han som har sänt mig.
Sluta döma efter skenet (på ett ytligt sätt), döm i stället rätt (rättfärdigt, enligt sanningen)."
"Vår lag dömer inte någon innan man förhört honom och tagit reda på vad han gjort, eller hur?"
Ni dömer efter det yttre (efter köttet, mänskligt), jag dömer ingen [på det sättet].
Även om jag skulle döma är min dom sann, för jag är inte ensam, utan med mig är Fadern som har sänt mig.
Det finns mycket jag kunde säga till er och döma er för, men han som sänt mig är sann. Jag talar [bara] det jag hört från (intill, bredvid) honom till världen."
Jag söker inte min egen ära (upphöjelse), men det finns en som söker (kräver) den, och han är den som dömer.
Om någon väljer att höra mina ord och väljer att inte tro på dem, så dömer inte jag honom. För jag har inte kommit för att döma världen [verkställa domen mot världen], utan för att frälsa (rädda, hela, befria, bevara) världen. [Jesus kommer en dag att döma världen, men den första gången han kom var det för att rädda världen, se Joh 3:17.]
Den som förkastar (kontinuerligt nonchalerar) mig och inte tar emot mina ord (inte accepterar, inte gör dem till sina egna), har redan en domare över sig. De ord jag talat (det budskap jag predikat) ska själv döma (överbevisa) honom på den sista dagen.
Om dom, eftersom denna världens herraväldes furste [Satan] har blivit dömd (är nu under domen).
[Alla människor kommer en dag att stå inför Gud. Satan, som också kallas åklagaren, är redan dömd. Han har inte längre någon makt och kan inte längre fördöma dem som är i Jesus.]
Då sade Pilatus till dem: "Ta honom och döm honom efter er lag!"
    Judarna svarade: "Det är inte lagligt för oss att avrätta någon."

Apostlagärningarna (21)

Nej [det var inte vi som gjorde undret], Abrahams, Isaks och Jakobs Gud – våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare (son) Jesus. [Det är genom Jesus mannen blivit helad.] Ni utlämnade och förnekade honom inför Pilatus när han hade bestämt sig för att frige honom.
Men Petrus och Johannes svarade dem: "Om det är rätt inför Gud att lyda er mer än Gud, det får ni själva avgöra (döma),
Men det folk vars slavar de blir ska jag döma, sade Gud,
    och sedan ska de dra ut och tjäna mig på denna plats.'
    [Med 'denna plats' syftar Stefanos antagligen på templet där han talade dessa ord.] [1 Mos 15:13–14; 2 Mos 3:12]
Jerusalems invånare och deras ledare förstod nämligen inte vem han var. De uppfyllde profeternas ord, som man läser varje sabbat, när de dömde honom. [De borde ha vetat bättre eftersom de läste berättelserna om Messias varje vecka.]
Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Det var nödvändigt att Guds ord [om frälsning genom Jesus] först skulle talas till er. Men eftersom ni avvisar det och inte anser er själva värdiga det eviga livet så vänder vi oss till hednafolken.
Därför [utifrån vad Skriften säger] anser jag att vi inte ska göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud,
När de reste genom städerna överlämnade de besluten som apostlarna och de äldste (församlingsledarna) i Jerusalem hade fastställt.
När hon och alla i hennes hus hade låtit döpa sig, sade hon: "Om ni anser att jag tror på (är trogen) Herren, så kom och stanna i mitt hus." Hon övertygade oss [de fyra missionärerna] att stanna (hon gav sig inte).
för han har fastställt en dag då han ska döma världen i rättfärdighet genom en man [Jesus] som han har bestämt därtill. Det har han trovärdigt gjort klart för alla genom att uppväcka honom från de döda."
Paulus hade nämligen bestämt sig för att segla förbi Efesos för att inte bli uppehållen i [den romerska provinsen] Asien [där Efesos var huvudstad]. Han skyndade vidare för att om möjligt kunna vara i Jerusalem på pingstdagen.
Men när det gäller hedningar som kommit till tro, har vi skrivit [under apostlamötet, se Apg 15:20, 29] och bestämt att de ska hålla sig borta från kött offrat till avgudar, från blod, kött av kvävda djur och sexuell omoral."
[Paulus använder samma ord "slå" när han svarar. Han förbannar inte Ananias, men han uttalar en dom över honom.] Då sade Paulus till honom: "Gud ska slå dig, din vitkalkade vägg [hycklare]! Du sitter här för att döma mig efter lagen, men du bryter mot lagen när du befaller att de ska slå mig." [Jesus använde liknande uttryck om vitkalkade gravar för att beskriva fariséernas hyckleri och religiösa skådespel, se Matt 23:27. Se även Hes 13:10-16.]
Paulus visste att en del av dem var saddukéer och de andra fariséer, så sade han med hög röst i Rådet: "Bröder! Jag är farisé och son till fariséer. Jag står inför rätta här på grund av hoppet om de dödas uppståndelse (anledningen till rättegången är att jag tror på uppståndelsen och ett evigt liv)."
Han har till och med försökt vanhelga templet.
Därför grep vi honom. [Tertullus tar upp tre punkter där de två första, att uppvigla och att vara ledare för en icke-godkänd sekt, var straffbara åtalspunkter enligt romersk lag.]
om det inte var denna enda sak som jag ropade när jag stod bland dem: Det är för de dödas uppståndelse som jag i dag står här anklagad inför er."
Men Festus, som ville hålla sig väl med judarna, frågade Paulus: "Vill du komma upp till Jerusalem och dömas där [inför det judiska rådet Sanhedrin] i min närvaro i denna sak?"
Paulus svarade: "Jag står inför kejsarens domstol, och här ska jag dömas. Judarna har jag inte gjort något ont, det vet du mycket väl.
Jag visste inte hur jag skulle handla i detta fall, så jag frågade om han ville komma till Jerusalem och stå inför rätta där.
Men jag har förstått att han inte har gjort något som förtjänar döden, och då han själv har vädjat till kejsaren har jag beslutat att skicka honom dit.
Nu står jag här inför rätta för mitt hopp. [Det är enda anledningen!] Det är ett hopp till det löfte som Gud gav våra fäder (förfäder),
Varför anses det otroligt bland er att Gud uppväcker döda?
[Paulus påbörjar nu sin resa mot Rom. Under två års tid har han varit fängslad i Caesarea, se Apg 24:27. Resan till Rom seglas normalt på två månader, men på grund av ett skeppsbrott tar den omkring sex månader. Väl framme i Rom förblir han fängslad i ytterligare minst två år. Totalt är Paulus alltså fängslad i nästan fem år.
    Detta kapitel i Apostlagärningarna vittnar om Lukas grekiska bakgrund. För en judisk författare spelade havet ingen stor roll. Israeliterna var ett landburet folk. I skarp kontrast till detta är grekisk och romersk kultur. Den antika litteraturen skriven kring Medelhavet har många storslagna berättelser som utspelar sig på haven, där Homeros verk Odysséen är en av de mest berömda.]
När det blev bestämt att vi skulle avsegla till Italien, överlämnade man Paulus och några andra fångar till en officer som hette Julius. Han tillhörde den kejserliga bataljonen (kohort, som bestod av 600 soldater).

Romarbrevet (18)

[Föregående stycke gällde främst hedningar utan Guds undervisning, se Rom 1:18–32, medan nästa stycke riktar sig till judar, se vers 17. I denna sektion, mellan dessa två stycken, skiftar fokus gradvis från hedningar till judar. Paulus skriver till den som kritiserar andra, men handlar likadant själv. Det syftade nog främst på hycklande judar, men gäller alla som handlar så.] Därför är du [grek eller jude] utan ursäkt (försvar), när du dömer andra, oavsett vem du är. För med din dom över andra, dömer du dig själv, eftersom du själv vanemässigt gör samma handlingar som de gör. [Om man dömer andra visar man att man vet skillnad på vad som är moraliskt rätt och fel, och är utan ursäkt inför Gud för sina egna fel. De judar som läste detta brev kände väl till berättelsen om hur Natan konfronterar Davids synd i 2 Sam 12:1–14. När Natan berättade liknelsen om den rike mannen som tog en annan mans enda lamm blev David upprörd och dömde rätt, men misslyckades att se att han hade agerat ännu värre själv. Det är detta Jesus kallar hyckleri. Att se flisan i sin broders öga, men inte bjälken hos sig själv, se Matt 7:1–5. Det grekiska ordet för att döma är krino. Det kan användas negativt om att fördöma någon utan att veta alla fakta, men också i positiv bemärkelse att bedöma och avgöra vad som är rätt eller fel. Ett sådant exempel är i Apg 20:6 där Paulus beslutar vilken resväg han ska ta.
    Paulus gör det klart i 1 Kor 5:12–13 att det inte är vår sak att döma dem som inte är med i församlingen – de behöver få höra evangeliet! Däremot uppmanas vi bedöma och granska: oss själva, se 1 Kor 11:31, falska profeters frukt, se Matt 7:15–23, det som predikas, se Rom 16:17–18, profetiska ord, se 1 Thess 5:19–22, en församlingsledares kvalifikationer, se 1 Tim 3:1–7, en kristen som syndar mot dig, se Matt 18:15–20.]
Hur tänker du (vad inbillar du dig), människa? Ska just du undkomma Guds dom, när du dömer dem som handlar så, och själv gör likadant?
Alla [icke-judar] som har syndat utan lagen [gr. anomos – som inte känt till Torah] ska också förgås utan lagen, och alla [judar] som har syndat under (i) lagen ska bli dömda av lagen. [Här är min poäng:]
den dagen då Gud dömer det som är dolt hos människorna, genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), enligt det evangelium jag förkunnar.
[Jo!] Den man som av naturen inte är omskuren, men ändå fullgör lagen, han ska döma dig [du jude] som trots att du har Skriftens bokstav och omskärelsen ändå vanemässigt överträder lagen.
Absolut inte! Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare, som det står skrivet [Ps 51:6]:
För att du ska få rätt i dina ord
    och vinna när man går till rätta med dig (när du dömer).
Absolut inte! Hur skulle Gud då kunna döma världen?
Men om Guds sanning genom min falskhet framstår så mycket klarare till hans ära, varför blir jag då dömd som syndare?
Den som äter ska inte förakta (se ner på) den som inte äter.
Den som inte äter ska inte fördöma (döma; fälla en dom över) den som äter
    för Gud har ju tagit emot honom.
Vem är du som dömer en annans tjänare [husslav]? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, för Herren har makt att hålla honom upprätt.

Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar lika högt. [Frågan gällde hur de skulle förhålla sig till olika former av heliga faste- och högtidsdagar (både bibliska och hedniska). För rättrogna judar var måndagar och torsdagar fastedagar. Sabbatsdagen och Herrens högtider, se 3 Mos 23, firades både av Messiastroende judar och hednakristna fram tills detta förbjöds under 400-talet.]
Var och en ska vara fullt övertygad i sitt eget sinne. [Denna princip gäller lära och praktiska frågor som inte är väsentliga för tron (s.k. adiaphora – ämnen som Bibeln inte tar upp). Principen måste balanseras med 2 Tim 3:16. När Guds ord är tydligt måste personliga åsikter ge vika, men där Guds ord kan tolkas, låt var och en följa sitt samvete i respekt för de andra troende, se Rom 12:10.]
Varför fördömer (kritiserar) då du din broder [som äter kött eller firar en viss dag]?
Varför föraktar då du din broder [som inte äter kött och inte firar en viss dag]? Vi ska alla stå inför Guds domstol.
Låt oss därför inte längre döma (kritisera, skylla på) varandra. Besluta er i stället för att aldrig bli en stötesten (bli ett hinder i vägen) för din broder, eller vara orsak till hans fall (agera så att han tar illa vid sig, blir sårad, upplever era handlingar som en skandal).
Den tro som du har [i fråga om ren och oren mat, speciella helgdagar, osv.] ska du behålla för dig själv inför Gud. [Tron är personlig, men inte privat!] Salig (lycklig) är den som [är stark i sin tro och] kan följa sin övertygelse utan att döma sig själv.

1 Korintierbrevet (17)

För jag bestämde mig för att inte känna till något [medvetet visa min kunskap] bland er
    förutom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), och honom som korsfäst.
Döm därför inte i förtid (hastigt), innan Herren kommer [tillbaka], för då ska han föra fram i ljuset det som nu är i mörker och uppenbara hjärtans motiv; sedan får var och en sin ära (sitt beröm) från Gud. [Det Paulus varnar för är att förhastat döma människor, vilket lätt leder till hämndaktioner. Det är bara Gud som känner hjärtan och kan ge en fullständigt rättvis dom, se Rom 14:10. Däremot, som vi ser i redan nästa kapitel, måste vi bedöma vad som är gott och ont, se 1 Kor 5:11–13; Matt 7:1–5. Paulus uppmanar att vi ska bedöma och rannsaka oss själva, se 1 Kor 11:28, 31. Se även Matt 18:15–17.]
Jag som är
    frånvarande till kroppen
    men närvarande i anden
har redan dömt (fällt domen över) den som handlat så, som om jag var där.
Är det min sak att döma de utomstående? [Nej!]
Är det inte de som är innanför [i församlingen] ni ska döma? [Jo!]
De utomstående ska Gud döma. Driv bort från er den som är ond! [5 Mos 17:7]
[Det är troligt att någon i församlingen hade gått till domstolen rörande detta fall där sonen var tillsammans med sin fars hustru. Kanske den förödmjukade fadern, någon av hustruns släktingar eller en grupp i församlingen.] Hur kan någon av er som är i tvist med en annan [broder eller syster] gå till domstol inför de orättfärdiga och inte inför de heliga?

Vet ni inte att de heliga ska döma världen?
    Om nu världen ska dömas av er,
    duger ni då inte till att döma i [jämförelsevis] små saker?
Vet ni inte att vi ska döma änglar?
    Ska ni då inte kunna döma i det som tillhör det här livet?
I stället går broder till domstol med broder, och detta inför otroende.
Den däremot som står fast i sitt sinne och inte är under tvång utan har frihet att följa sin egen vilja och har bestämt sig för att låta sin flicka förbli ogift, han gör något som är bra.
Jag talar till förståndiga människor. Bedöm själva vad jag säger.
Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres. Varför ska min frihet
    dömas av en annans samvete?
Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud utan att ha något på huvudet?
Om vi gick till rätta med oss själva
    skulle vi slippa att bli dömda.
Men när vi döms fostras vi av Herren,
    för att inte bli fördömda tillsammans med världen.

2 Korintierbrevet (2)

Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er sorgsna igen. [Texten antyder att Paulus gjorde ett kort "plågsamt" besök efter det första besöket som beskrivs i Apg 18:1–17. Han skriver även att han är beredd att komma "en tredje gång" vilket antyder att det funnits ett andra besök, se 2 Kor 12:14.]
[Paulus förklarar nu orsaken till varför han gett hela sitt liv till att tjäna Gud.] Det är den Smordes (Kristi) kärlek som motiverar oss (hans osjälviska, utgivande kärlek pressar på från alla sidor och lämnar oss inget annat val), eftersom vi har förstått att om en har dött i allas ställe, då har alla dött. [Den som tagit emot Jesus har dött bort från synden, sig själv och sina egna planer för att leva i Jesus, se Gal 2:20.]

Kolosserbrevet (1)

Låt därför ingen människa döma er vad det gäller
    mat och dryck,
eller vad det gäller
    en viss högtid [de årliga högtiderna, se 3 Mos 23],
    eller en nymåne [högtiden Rosh chodesh firades i början på varje ny månad då månen visade sig på nytt, se 4 Mos 10:10; 2 Kung 4:23; Neh 10:33; Jes 1:13; Hes 46:1],
    eller sabbatsdagar [som firades varje vecka – fredag kväll till lördag kväll, se 2 Mos 20:8–11; 31:14–16, högtiderna inleds och avslutas även med helgdagar som kallas högsabbater, se 3 Mos 16:31; 3 Mos 23:24, 32, 39; Joh 19:31].

2 Thessalonikerbrevet (1)

och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.

2 Timoteusbrevet (1)

Jag [Paulus] uppmanar dig [Timoteus] allvarligt inför (i närvaro av) Gud och den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, han som ska döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse [andra tillkommelse] och hans kungarike:

Titusbrevet (1)

När jag skickar Artemas eller Tychikus till dig, skynda dig då att komma till mig i Nikopolis. Jag har bestämt mig för att stanna där över vintern.

Hebreerbrevet (2)

Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag ska utkräva den, och dessutom: Herren ska döma sitt folk.
[Egoism är kärlekens och omsorgens motsats. Här tar författaren upp två områden där själviskheten orsakar problem: den sexuella moralen (vers 4) och synen på pengar (vers 5–6). Första delen i vers 4 saknar verb och formar en kiasm där adjektiven "hedervärt" och "obefläckad" ramar in sammanhanget. Sedan kommer två substantiv: "äktenskapet" och "sängen", som är ett uttryck för det sexuella samlivet, se Rom 9:10; 13:13. Centralt står "alla", vilket förstärker att både ogifta och gifta ska högakta äktenskapet som är Guds instiftade institution, något som är dyrbart, fint och vackert – ett heligt förbund.] Hedervärt (ärofyllt, dyrbart)
    ska äktenskapet vara
    
    bland alla
    och sängen
hållas obefläckad (det sexuella samlivet inom äktenskapet är en fin och ren gåva från Gud),
för sexuellt omoraliska (gr. pornos) och äktenskapsbrytare [som kränker och förvanskar äktenskapet]
    kommer Gud att döma.

Jakobs brev (6)

Så tala och agera som de som ska dömas under frihetens lag.
[Följande stycke handlar om att "göra", se vers 11, 13, 15. Huvudpoängen är att det är bara en som har rätt att döma – Gud. Stycket börjar med ordet "tala" och hör tematiskt ihop med Jak 3:1–12 som handlar om tungan. Vers 11–13 formar också en kiasm.] Tala inte illa om (anklaga inte, förtala inte) varandra, syskon (bröder och systrar i tron). Den som förtalar eller dömer en annan troende förtalar lagen [Moseböckerna – Torah] och dömer lagen [eftersom 5 Mos 6:5 och 3 Mos 19:18 befaller att älska Gud och sin nästa, se Matt 22:37–40; Jak 2:8].
Men om du dömer lagen [om du inte själv står under lagen], då är du inte lagens görare utan [ställer dig över den som] dess domare.

[Kiasmens centrum:]
En är lagstiftare (givare av undervisningen) och domare –
    han som har kraft att frälsa (rädda) och förgöra. Men du – vem är du som dömer din nästa (din medmänniska)? [Gud är både lagstiftare (gr. nomo-thetes – den som gett undervisningen med alla budord) och domare. Han känner också alla människors hjärtan och intentioner och kan därför döma rättvist, se Rom 2:12–16; Matt 7:1–5.]

Sluta att klaga (muttra, sucka) på varandra,
    så att ni inte blir dömda.
[Sluta att bära på oförsonlighet och missnöje som inte formuleras i ord och inte klaras upp.] Se! Domaren står redan vid portarna [plural, se Ps 24:9].

1 Petrusbrevet (4)

Om ni åkallar (frågar efter, ropar och vädjar till) honom som Fader [ni ber ju och kallar Gud er Fader], han som opartiskt dömer efter våra handlingar (inte efter det yttre), lev då i gudsfruktan (vördnad) under er temporära vistelse [här på jorden].
När han blev förolämpad, svarade han inte [på samma sätt] med förolämpningar. När han fick lida, hotade han inte [att hämnas], utan överlämnade dem till honom som dömer rättvist.
de som ska stå till svars inför honom som är redo att döma levande och döda.
Av denna anledning förkunnades evangeliet också (blev även evangeliet predikat) för dem som nu är döda, för att de visserligen skulle dömas till kroppen (köttet), så som människor [döms], men leva i anden (andligen) så som Gud [lever].

Uppenbarelseboken (9)

De ropade med stark röst: "Herre, du som är helig och sann! Hur länge ska det dröja innan du dömer jordens invånare och straffar dem för vårt blod?"
Folken vredgades,
    men din vrede har kommit.
Tiden har kommit när de döda ska dömas
    och du ska löna dina tjänare profeterna
    och de heliga.
Löna både små och stora, de som vördar ditt namn,
    och fördärva dem som fördärvar (moraliskt korrumperar) jorden."
Jag hörde också en vattnets ängel säga:
"Rättfärdig är du (i alla dina beslut och domar),
    du som är och som var, du helige! [Frasen "och som kommer", se Upp 1:8; 4:8, saknas här och i Upp 11:17 eftersom Jesus är i en process att fullborda allt och komma tillbaka.]
Därför ska hennes plågor komma på en och samma dag:
    död, sorg och svält, och hon ska brännas upp i eld.
Mäktig är Herren Gud som har dömt henne.
[Rösten som började tala i vers 4 avslutar nu:]
Gläd dig över henne [Babylons fall och allt detta som sker], du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter, för Gud har dömt henne och gett er upprättelse.
för hans domar är sanna och rätta.
Han har dömt den stora skökan [det stora Babylon, se Upp 14:8]
    som fördärvade jorden med sin otukt
    och straffat henne för sina tjänares blod." [Det är inte Babylons fall som är orsaken till glädjen. Sången betonar i stället Guds attribut – han är sann och rättfärdig, se även Upp 15:3; 16:7. Gud finner inte glädje i den ogudaktiges död, i stället vill han se omvändelse, se Hes 18:23. Händels Hallelujakör från 1741 har inspirerats från denna passage.]
[En ny serie med åtta "och jag såg" börjar här, se Upp 19:11; 19:17; 19:19; 20:1; 20:4; 20:11; 20:12; 21:1. Detta är den tredje stora synen av Jesus. I den första visionen vandrade Jesus bland lamphållarna, en fin bild på Jesu närvaro i församlingarna, se Upp 1:9–20. I den andra synen såg Johannes honom, i himlen, vid tronen. Jesus var lejonet av Juda som såg ut som ett slaktat lamm, se Upp 5:1–14. Nu i denna tredje syn får han se Jesus som en segrande kung. Enda gången Jesus tidigare ridit på ett djur, var när han fredligt kom in i Jerusalem på en åsna, se Joh 12:12–15.] Sedan såg jag (och jag såg) himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann [samma titel som i Upp 3:14], och han dömer och strider i rättfärdighet. [Till skillnad från den falska messiasfiguren i Upp 6:2.]
Sedan såg jag (och jag såg) de döda, både stora och små [gamla och unga, rika och fattiga – alla människor], stå inför tronen. Sedan öppnades böcker, och en annan bok (skriftrulle) öppnades – livets bok. [I brevet till Sardes ges löftet om att ha sitt namn i denna bok, se Upp 3:5. Daniel nämner också den, se Dan 12:1–2.] De döda dömdes (separerades, åtskildes) efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar [Matt 25:31–32].
Havet gav tillbaka de döda som fanns i det, och Döden och Hades (dödsriket) gav tillbaka de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar.



Grekiskt/svenskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.