Matteusevangeliet (12)
Plötsligt vrålade (skrek) de: "Vad har vi med dig att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?"
När Jesus fortsatte därifrån [från synagogföreståndaren Jairus hus] följde två blinda efter och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son."
När lärjungarna förstod att han gick på sjön, blev de förskräckta (fyllda med fruktan) och sa: "Det är ett spöke!" Och de skrek av rädsla.
Men när han såg (kände, upplevde med sina sinnen) hur stark vinden var blev han rädd. När han började sjunka ropade han: "Herre, rädda (hjälp, fräls) mig!"
En kanaaneisk kvinna från trakten kom och ropade med hög sprucken röst: "Herre, Davids son, ha förbarmande över mig (känn medlidande med mig och grip in)! Min dotter är svårt demoniserad (plågas och är ansatt av en demon)."
Men Jesus sa inte ett ord. Hans lärjungar kom och bad honom gång på gång: "Skicka i väg henne (svara henne så att hon inte behöver besvära oss mer). Hon följer ju efter oss och ropar (med sprucken röst, okontrollerat, störande)."
Där
[mellan den gamla staden Jeriko och det nya romerska Jeriko] satt två blinda vid vägkanten, och när de fick höra att Jesus gick förbi
ropade de: "Herre, Davids son, förbarma dig över oss!"
Folket tillrättavisade dem skarpt (gav dem en tydlig varning) att vara tysta, men de ropade ännu högre: "Herre, Davids son, förbarma dig över oss!"
Folkskaran som gick före honom, och de som gick efter honom, ropade högt (man sjöng gång på gång):
"Hosianna (rädda, fräls oss nu) Davids son!
[Arvtagaren till Davids rike, Guds utlovade Messias.]
Välsignad (värd att prisas) är han som kommer i Herrens namn!
[Den som Herren utvalt att vara vår kung.]
Hosianna i höjden (himlen)!"
[Under påskhögtiden sjöng man från , de så kallade Hallel-psalmerna. Här sjunger man stroferna , och lägger till delen "Davids son" och hyllar Jesus som Messias.]
När översteprästerna och de skriftlärda såg allt det märkliga han gjorde och hörde hur barnen ropade i templet: "Hosianna Davids son!" blev de förargade
Han frågade: "Vad har han gjort för ont?" Men de ropade ännu högre: "Korsfäst honom!"
Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan [överlämnade sin ande].
Markusevangeliet (10)
Varje gång de orena andarna såg honom, föll de ned inför honom och ropade upprepade gånger: "Du är Guds Son."
Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen och skrek och skar sig med stenar.
[Markus beskriver med flest detaljer hur djupt plågad den här mannen är av de onda andarna, och hur brutalt han har behandlats av omgivningen. Mannens personlighet har blivit förvriden, men när han ser Jesus ser han den som kan befria honom. Markus och Lukas nämner bara en man, medan Matteus skriver att de var två, se ; . Evangelierna är ögonvittnesskildringar och denna typ av skillnader är inte ovanliga eller konstiga. Troligtvis är det två eller flera män som bor här bland gravarna. En av dem är mer framträdande och den som för konversationen.]
och vrålade (skrek) med hög röst: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? [Frasen som ordagrant är 'vad har jag med dig att göra' kan betyda 'lämna mig ifred' eller 'bry dig inte om mig'.] Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?"
Genast ropade pojkens far (med sprucken röst, okontrollerat) under tårar: "Herre, jag tror (litar, förtröstar på dig)! Hjälp min otro (rusa till min hjälp och bota min otro, varje gång jag är svag i tron)!"
Demonen skrek och slet och ryckte våldsamt i pojken och kom ut. Pojken låg [stilla och livlös] som ett lik, och många sa att han var död.
När Bartimaios hörde att det var Jesus från
Nasaret, började han
ropa (gång på gång): "Jesus, Davids Son, förbarma dig över mig
(visa nåd och medlidande, på en gång)!"
Många tillrättavisade honom skarpt (gav honom en tydlig varning) att vara tyst, men han skrek bara ännu mer (ropade okontrollerat): "Davids son, förbarma dig över mig."
De som gick före
[i följet tillsammans med dem som mötte honom från Jerusalem, se ] och de som följde honom
[från Betfage och Betania] ropade
[citerade från ]:
"Hosianna
(Herre rädda oss)!
Välsignad
(prisad) är han som kommer i Herrens namn!
De ropade igen: "Korsfäst honom!"
Pilatus frågade: "Vad har han gjort för ont?"
Men de ropade bara ännu högre: "Korsfäst honom!"
När officeren [som förde befälet vid avrättningen] som stod mitt emot honom såg hur han gav upp andan sa han: "Denne man måste ha varit Guds Son!"
Lukasevangeliet (3)
En ande tar tag i honom så att han plötsligt skriker, den sliter i honom så att han tuggar fradga. Det är knappt att den släpper honom och slutar plåga honom.
De som gick längst fram tillrättavisade honom skarpt (gav honom en tydlig varning) att vara tyst, men han skrek bara ännu mer (ropade okontrollerat): "Davids son, förbarma dig över mig."
Han svarade: "Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa." [Hela skapelsen var medveten om vad som hände, medan fariséerna inte hade förstått det.]
Johannesevangeliet (4)
Johannes [Döparen] vittnar (lägger öppet fram fakta, berättar) om honom,
och ropar med hög röst och säger:
"Det var om honom jag sa: Han som kommer efter mig är över mig (har högre rang),
eftersom han existerade före mig."
Då ropade Jesus med hög röst, där han undervisade på tempelplatsen: "Vet ni [verkligen] både vem jag är och varifrån jag kommer? Jag har inte kommit av mig själv (med egen auktoritet), men den som sänt mig är äkta (verklig, trofast), och honom känner ni inte.
[Under lövhyddohögtiden fanns en ceremoni där man bar vatten från Siloamdammen till offeraltaret. Detta gjordes de första sju dagarna under högtiden, men inte den sista. Detta gör nu Jesu uttalande om levande vatten ännu större.] På den sista och största
(viktigaste) dagen av högtiden
[den sjunde eller åttonde dagen], stod Jesus där och
ropade med en ljudlig stämma
[i vanliga fall satt man och undervisade, se ; , så att stå och ropa måste ha väckt uppmärksamhet]:
"Om någon är törstig,
låt honom komma
(gång på gång) till mig och dricka!
[Under den sista veckan undervisar Jesus på tempelområdet i Jerusalem. Detta är det sista talet till folket.]Men Jesus
ropade med hög röst:
"Den som tror på
(har för vana att lita, lutar sig emot) mig,
tror inte bara på mig utan på honom som sänt mig.
Apostlagärningarna (11)
Men då vrålade de med hög röst och höll för sina öron [för att inte höra det Stefanos sa som de ansåg vara hädelse] och stormade alla på en gång emot honom.
Sedan föll han ner på sina knän och ropade ut med hög röst: "Herre, håll inte denna synd mot dem." När han hade sagt detta somnade han in.
När apostlarna (sändebuden) Barnabas och Paulus fick höra detta rev de sönder sina kläder [för att visa sorg och fasa, se , de tog tag i halslinningen med sina händer och rev upp sina tunikor någon decimeter] och sprang ut bland folkskaran och ropade:
Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: "De här människorna är den högste gudens tjänare! De förkunnar för er en väg till frälsning!"
[Även om dessa ord stämde så var de generella. Uttrycket "den högste guden" var i den här delen av världen Zeus. Även "en väg till frälsning" var inte tillräckligt tydligt. Den grekisk-romerska världen var full av "frälsare". Kejsaren kallade sig själv t.ex. för folkets frälsare.]
När de hörde detta fylldes de av vrede och skrek: "Stor är efesiernas Artemis!"
[På teatern rådde en kaotisk stämning.] Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats.
Men när de märkte att han var jude, ropade de alla i kör i ett par timmar: "Stor är efesiernas Artemis!"
[Grekerna såg ofta de kristna som en judisk gruppering. Alexanders syfte kan varit att klargöra att Paulus inte hörde till dem och rentvå den judiska befolkningen. Alexander var ett vanligt namn, se ; . Kanske är det samma person som kopparsmeden Alexander som Paulus senare omnämner i , och eventuellt även i .]
och skrek: "Israeliter, hjälp oss! Här är mannen som lär alla överallt att vara emot vårt folk och vår lag [Torah] och denna plats [det heliga templet]. Nu har han till och med tagit in greker i templet och orenat denna heliga plats!"
för de följde efter och skrek: "Bort med honom!"
Paulus visste att en del av dem var saddukéer och de andra fariséer, så sa han med hög röst i Rådet: "Bröder! Jag är farisé och son till fariséer. Jag står inför rätta här på grund av hoppet om de dödas uppståndelse (anledningen till rättegången är att jag tror på uppståndelsen och ett evigt liv)."
om det inte var denna enda sak som jag ropade när jag stod bland dem: Det är för de dödas uppståndelse som jag i dag står här anklagad inför er."
Romarbrevet (2)
För ni fick inte (tog inte emot) slaveriets ande för att falla tillbaka in i fruktan (vilket återigen leder till rädsla), utan ni tog emot barnaskapets Ande [som ger söners rätt], i vilken vi [ständigt] ropar [högt; vädjande efter hjälp]: "Abba (pappa)! Fader!"
[Den som tagit emot Jesus har blivit adopterad in i Guds familj, vilket innebär full rätt och fri tillgång till allt som föräldern äger. Abba betyder pappa på arameiska – det språk Jesus och hans lärjungar talade till vardags. De första ord ett litet barn lär sig säga är pappa (aram. abba) och mamma (aram. imma). Uttrycket "Abba Fader" visar att vi får vara Guds barn och ha en nära familjerelation till vår himmelske Fader.]
Jesaja ropar om Israel: "Även om Israels söner (barn) vore talrika som havets sand, ska bara en rest bli frälst.
Galaterbrevet (1)
Eftersom ni nu är [Guds] söner sände Gud sin Sons Ande in i våra hjärtan, som ropar: Abba (pappa)! Fader! [Abba betyder pappa på arameiska som var det språk Jesus och hans lärjungar talade till vardags. De första ord ett litet barn lär sig säga är pappa och mamma, abba och imma. Uttrycket "Abba Fader" visar att vi får vara Guds barn och ha en nära familjerelation till vår himmelske Fader.]
Jakobs brev (1)
Se, [observera, inse att] lönen – som tillhör arbetare som skördat era fält –
och som har hållits tillbaka av er, ropar ut
och ropen från dem som skördat
har nått Herren Sebaots [härskarornas Herres] öron!
[; ; ]
Uppenbarelseboken (11)
De ropade med stark röst: "Härskare (Mästare – gr. despotes), du som är helig och sann! Hur länge ska det dröja innan du dömer jordens invånare och straffar dem för vårt blod?"
Jag såg en annan ängel som kom upp från öster (där solen går upp) med den levande Gudens sigill. Han ropade med stark röst till de fyra änglarna som hade fått makt att skada jorden och havet:
Med hög (stark, väldig) röst ropade de [om och om igen] och sa:
"Frälsningen (räddningen, befrielsen) [hör] till [kommer från; finns hos]
vår Gud – han som sitter på tronen –
och [det älskade] Lammet."
och ropade med stark röst
som ett rytande lejon. [; ]
[Alla änglar är mäktiga och starka, se . Somliga har större kraft och auktoritet än andra. Denna ängel, och den som Johannes tidigare sett i , benämns som mäktig och stark och har påfallande likheter med beskrivningarna av den uppståndne Jesus som skildras i inledningen, se , , . Det kan vara Jesus som uppenbarar sig som en ängel och budbärare, vilket har skett många gånger i GT. I så fall är den lilla bokrullen identisk med den tidigare förseglade rullen, se . Ängelns position på både hav och land visar på fullständigt ägarskap över hela jorden. Budskapet berör hela jorden. Snart kommer Antikrist under en kort tid att regera, men innan det sker ska Guds Son göra anspråk på jorden, se . Satan ryter som ett lejon för att skrämma, se . Lejonet av Juda ryter för att kungöra sin seger, se ; .]
När han hade ropat,
talade de sju åskorna (tordönen) med sina röster.
Hon var havande och
ropade i barnsnöd och födslovärkar.
[Kan syfta på Jesus som var jude och föddes i Betlehem i Israel, men födslovärkarna syftar troligare på det judiska folkets födelse som präglar Gamla testamentets berättelse. Allt från Abrahams kamp, fångenskapen i Egypten, intåget i landet osv.][Två skördar beskrivs, först en torr och sedan en blöt, på samma sätt som man först skördar säden på våren och druvor på hösten i Israel. Båda dessa två skördar nämns också i samband med domen i . Det är inte troligt att det antyds att det först skulle vara en skörd och några månader senare ännu en skörd. Snarare är det en bild på att allt som jorden producerat skördas, både vår- och höstskörden. Alla människor kommer att ställas inför Guds domstol.]
En annan ängel [den fjärde i detta kapitel] kom ut från templet och ropade med stark röst till honom som satt på molnet: "Räck ut din skära och skörda, för skördetiden har kommit och jordens skörd är mogen."
Han
ropade med stark röst:
"Störtat, störtat
(fallet, krossat, helt förstört) är det stora
Babylon!
[En upprepning av kungörelsen som redan gjorts i . Samma uttryck återfinns i .] Det har blivit en boning
(hemvist) för onda andar,
ett tillhåll för alla orena andar,
ett tillhåll för alla orena fåglar,
och ett tillhåll för alla orena och avskyvärda vilda djur.
[Jesus använder även bilden på fåglar i sina liknelser, som representanter för Satan och den onda andevärlden, se , , .]och såg röken från den eld där hon brann, och de ropade: Vilken stad var som denna stora stad?
De strödde jord över sina huvuden och grät och klagade högljutt:
"Ve, ve [uttryck för intensiv förtvivlan] över den stora staden
där alla som hade fartyg på havet blev rika genom dess rikedom!
På en enda timme blev den ödelagd."
[I detta kapitel beskrivs två festmåltider. Den första är bröllopsfesten med Lammet, se . Som kontrast kommer nu en fasansfull inbjudan till jordens fåglar. Verserna 17-21 bildar en kiasm där första och sista versen talar om fåglar och kött. Centralt beskrivs den s.k. "striden". Hela syftet med kiasmen är att dramatisera det oundvikliga slutet för ondskan.]
Sedan såg jag (och jag såg) en ängel som stod i solen och ropade med stark röst till alla fåglar som flög uppe på himlen:
"Kom och samlas till Guds stora måltid,
skrika, ropa
