Matteusevangeliet (8)
[Första delen har fjorton led mellan Abraham och David. Trettio namn nämns, inklusive upprepningar och Serach, se , som inte ingår i släktträdet. Av dessa är 27 män och tre kvinnor.]
Abraham födde Isak,
Isak födde Jakob,
Jakob födde Juda och hans bröder,
Juda födde Peres och Serach, vilkas mor var Tamar [sonhustru till Juda inblandad i en komplicerad relationshistoria, se ],
Peres födde Hesron,
Hesron födde Ram,
Simon "den hängivne" (fanatikern, ivraren, nationalisten, seloten) [ordagrant "Simon kananaios", den arameiska motsvarigheten till den grekiska termen seloten, båda orden betyder "den hängivne, ivrige, fanatiske", kan även antyda att han var med i den judiska motståndsrörelsen mot Romarriket innan han blev en Jesu lärjunge]
och Judas Iskariot, han som skulle utlämna (förråda) honom.
[Matteus nämner apostlarna parvis, vilket överensstämmer med att de sändes ut "två och två", se . Tre grupper framträder när apostlarna räknas upp. Simon, Filippus och Jakob nämns alltid som första namn i varsin grupp, se ; ; .]
Är inte detta hantverkarens son? [Det grekiska ordet som ofta översätts snickare kan också betyda stenarbetare. Josef var antagligen en byggnadsarbetare som jobbade med både trä och sten.] Heter inte hans mor Maria, och hans bröder Jakob, Josef, Simon och Judas?
[Till skillnad från Marias generösa gåva till Jesus i ren kärlek, värd en årslön, följer Judas förräderi där han är villig att sälja Jesus för trettio silvermynt. Ordet för silvermynt är ett generellt ord. Det är dock troligt att det syftar på det feniciska silvermyntet tetradrakma, den enda godkända valutan i templet. Myntet som även kallades shekel motsvarade fyra denarer, där en denar var en dagslön. Judas pris på Jesus var alltså fyra månadslöner, en tredjedel av värdet av Marias olja. Trettio shekel var också priset för en slav, se .]
Då gick en av de tolv [apostlarna], Judas Iskariot, till översteprästerna.
Judas, som skulle utlämna (förråda och överlämna) honom, sa: "Rabbi, det är väl inte jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det."
[I Johannes mer detaljerade beskrivning gestikulerar Petrus till Johannes, som sitter närmast Jesus, och ber honom fråga vem det är. Jesus doppar då ett bröd och ger det till Judas. Trots det verkar inte Johannes och Petrus förstå vem det är, se .]
Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv. Med honom var en stor folkskara [romerska soldater, se , och tempelvakter, se ] beväpnade med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och folkets äldste.
Men när Judas, som hade förrått honom, såg att Jesus var dömd, ångrade han sig (kände sig illa till mods) och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste.
[Ordet för "ångrade sig" som används här, gr. metamelomai, är inte det vanliga ordet metanoia som används för omvändelse och sinnesändring. Judas kände djup sorg och ånger, men det i sig betyder inte att det var en verklig omvändelse. Petrus sorg ledde till upprättelse, Judas sorg till självmord.]
Markusevangeliet (4)
Judas Iskariot, han som förrådde honom.
[Tre grupper framträder när apostlarna räknas upp. Simon, Filippus och Jakob nämns alltid som första namn i varsin grupp, se ; ; .]
Är det inte hantverkaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? [Det grekiska ordet tekton som ofta översätts snickare kan också betyda stenarbetare.]
Bor inte hans systrar här hos oss?" De tog anstöt av honom (avvisade hans auktoritet, han blev en stötesten).
[Markus visar ofta kontrasten mellan de som älskade Jesus och de som hatade honom. Direkt efter berättelsen om kvinnan som smort Jesus kommer Judas förräderi. Matteus, tullindrivaren som är noga med räkenskap, ger fler detaljer, och är den enda evangelisten som anger summan som Judas förhandlar sig till, se . Trettio silvermynt var priset för en slav, se . Det motsvarar fyra månadslöner för en arbetare på Jesu tid, och var en tredjedel av värdet på kvinnans alabasterflaska med parfym, se . Det visar hur lågt både Judas och de judiska ledarna värderade Jesu liv.]
Judas Iskariot, som var en av de tolv, gick till översteprästerna för att utlämna (förråda) honom [Jesus].
[Jesus såg troligen nu mellan träden fackelljusen av den stora folkskaran som närmade sig.]
På en gång medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv. Med honom var en stor folkskara [romerska soldater, se , och tempelvakter, se ] med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och de skriftlärda och folkets äldste [dessa tre grupper ingick i Sanhedrin – judarnas högsta domstol].
Lukasevangeliet (7)
son till Symeon,
son till Juda,
son till Josef,
son till Jonam,
son till Eljakim,
son till Amminadav,
son till Admin,
son till Arni,
son till Hesron,
son till Peres,
son till Juda,
och Judas, Jakobs son, [vars efternamn var Taddeus, se ]
och Judas Iskariot, han som blev förrädare.
[Tre grupper framträder när apostlarna räknas upp. Simon, Filippus och Jakob nämns alltid som första namn i varsin grupp, se ; ; . Jesus kallar nu de tolv lärjungarna för apostlar. Lukas är den evangelieförfattare som flitigast använder denna titel på de tolv. En lärjunge är någon som följer och undervisas av sin lärare och blir mer och mer lik honom, se . En apostel är en lärjunge som är utsänd som en ambassadör för att representera sin mästare. De tolv var fortfarande Jesu lärjungar, men blev nu också hans sändebud. De tolv apostlarna har en särställning eftersom de var kallade av Jesus själv att vara ögonvittnen och sprida hans ord, se ; . Den allmänna apostlatjänsten finns även i dag som en av de fem tjänstegåvorna, se ; .]
Då [efter måltiden i Betania, se ] for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och var en av de tolv. [Djävulen hade gett tanken till Judas under en lång tid, se . I stället för att stå emot frestelsen faller Judas för den, se .]
Medan han ännu talade kom en folkskara [romerska soldater, se , och tempelvakter, se ]. Den leddes av Judas, en av de tolv. Han gick fram till Jesus för att kyssa honom.
Jesus sa till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?" [Den dåtida vanliga hälsningen med en kyss som beskrev respekt och vördnad blev här ett tecken för svek.]
Johannesevangeliet (9)
Detta sa han om
Judas, Simon Iskariots son.
Judas var en av de tolv, men senare skulle han utlämna
(förråda) Jesus.
[Namnet Iskariot kan härstamma från hebreiska Ish Kerioth som betyder "en man från Kerioth". Kerioth var en stad i södra Judéen. Kirjat är hebreiska för by (till skillnad från stad som hade en skyddande stadsmur), så en direktöversättning skulle kunna vara "byarnas man". En annan möjlig koppling till namnet Iskariot är att han var en sikarier. Denna radikala gren bland seloterna använde knivar (lat. sicari) i den väpnade kampen mot sina politiska motståndare.]Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar som var på väg att utlämna (förråda) honom, sa:
Och redan under kvällsmåltiden [när Jesus och lärjungarna låg till bords och åt] ingav djävulen [har djävulen gång på gång kastat fram tanken] i Judas, Simon Iskariots sons, hjärta, att han skulle utlämna (förråda) honom [Jesus].
Jesus svarade: "Det är han som får brödstycket som jag doppar [i såsskålen]." Så han doppade brödstycket och gav det åt Judas, Simon Iskariots son.
Eftersom Judas hade hand om kassan [lådan med pengarna för Jesus och de tolv lärjungarna] trodde några att Jesus sagt till honom: "köp vad vi behöver till högtiden", eller att han skulle ge något till de fattiga.
[Jesu svar till Filippus att världen inte skulle se honom, men att de skulle göra det, se , förbryllade lärjungarna. Nu kommer den fjärde frågan sedan Petrus började diskussionen i . Hela detta kapitel visar hur det rådde en öppen gemenskap kring Jesus där lärjungarna inte var rädda att ställa frågor.]
Judas, inte Iskariot [som lämnat dem (), utan troligtvis Judas Taddeus, se ], sa till honom: "Herre, vad har hänt som gör att du ska visa (uppenbara) dig för oss men inte för världen?"
Judas som förrådde honom kände också till det stället, eftersom Jesus och hans lärjungar ofta hade mötts (träffats) där.
Judas fick tag i (tog med sig) en romersk bataljon [kohort – som bestod av omkring 600 soldater, se ], tempeltjänare från översteprästerna och fariséerna, och kom dit med facklor, lyktor och vapen.
De svarade honom: "Jesus från
Nasaret." Jesus svarade dem: "Det är jag
(Jag Är)."
Judas som förrådde honom var också där bland dem.
[Detta är sjunde gången frasen "Jag Är" används i Johannesevangeliet, se . Det finns en tydlig koppling till hur Gud uppenbarar sig för Mose som den evige, se . Ordet "förrådde" är i en verbform som indikerar att det inte var första gången Judas förrådde Jesus, utan något som han hade som vana att göra.]Apostlagärningarna (8)
När de kom dit gick de upp till den sal på övervåningen där de brukade vara (hade för vana att vara samlade i):
Petrus
och Jakob
och Johannes
och Andreas;
Filippus
och Tomas,
Bartolomeus [även kallad Natanael]
och Matteus;
Jakob, Alfeus son,
och Simon seloten
[Selot är ordagrant "den hängivne, ivrige, fanatiske", och kan antyda att han var med i den judiska motståndsrörelsen mot Romarriket.]
och Judas, Jakobs son.
[Tre grupper framträder när apostlarna räknas upp. Petrus, Filippus och Jakob nämns alltid som första namn i varsin grupp, se ; ; . I grundtexten föregås alla namn utom Petrus, Filippus, Bartolomeus och Jakob med grekiska kai, ordet "och". En språklig detalj för att gruppera.]
"Män, bröder [och riktar sig antagligen främst till apostlarna]: Skriftens ord måste uppfyllas, det som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas [Iskariot], han som ledde dem som grep Jesus.
till att få den apostlatjänst som Judas övergav för att gå till den plats som var hans."
[Exempel 2:] Efter honom kom
Judas från
Galileen, vid tiden för skattskrivningen. Han fick folk att göra uppror och följa honom, men även han gick under, och alla som trodde på honom skingrades.
[Detta syftar på en senare skattskrivning efter den som skedde kring Jesu födelse, se . Den judiska historieskrivaren Josefus omnämner en skattskrivning i Judéen 6-7 e.Kr. som provocerade seloterna i Galileen till ett uppror som brutalt slogs ner av romarna.] Då sa Herren till honom: "Res dig och gå till den gata som kallas '
Raka gatan' och fråga i
Judas hus efter en som heter Saulus från
Tarsus, för han ber
[till mig där just nu].
Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att utse några män bland sig och skicka dem till
Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde två ledande män bland bröderna:
Judas, som kallades Barsabbas, och Silas
[Silvanus].
[Detta är enda gången Judas Barsabbas omnämns. Han kan vara Josef Barsabbas bror, se . Namnet "Bar-sabbas" betyder ordagrant "född på en sabbat". Silas är också känd som Silvanus, vilket är den längre latinska formen av hans namn, se . Han följer senare med Paulus på hans andra resa, se , ; . Judas var en jude från Judéen och Silas var grek. Man valde en från varje sida i konflikten som skulle följa med Paulus och Barnabas och bekräfta beslutet.]Vi sänder alltså ut Judas och Silas, och de kommer muntligen att meddela samma sak.
Judas och Silas, som själva var profeter, uppmuntrade (tröstade, hjälpte) och styrkte syskonen (bröderna och systrarna i tron) med många ord.
Hebreerbrevet (2)
Det är tydligt att vår Herre har kommit ur Juda stam, och Mose har inget sagt om präster från den stammen.
[Jesus kommer från Juda stam, se ; . När Jakob välsignar och profeterar över sina söner i ges fler detaljer kring varför Juda räknas som den förstfödde. Förstfödslorätten togs från Ruben eftersom han låg med sin fars bihustru. Den gick förbi Simeon och Levi på grund av deras grymhet när de mördade en hel by efter att Dina hade våldtagits. Därför blev Juda räknad som förstfödd. En strof i välsignelsen från pekar tydligt på Jesus: "Spiran skall inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken blir honom lydiga."]
Men Gud förebrår dem när han säger [genom profeten Jeremia]:
Se, dagar ska komma, säger Herren,
då jag ska sluta ett nytt (bättre) förbund (kontrakt)
med Israels hus [de tio norra stammarna] och med Juda hus [i söder].
[Jeremia levde i en tid då israeliterna var splittrade i det norra riket, Israel, och det södra, Juda. Löftet om ett förnyat förbund handlar också om att läka såren mellan Guds folk, i Jesus finns försoning, se .]
Judas brev (1)
[Från:] Judas,
tjänare (slav, livegen) till Jesus den Smorde (Messias, Kristus)
och Jakobs bror.
[På samma sätt som sin bror Jakob, väljer Judas att inte presentera sig som Jesu halvbror, se . I Guds rike är det den andliga relationen med Jesus som räknas.] Till dem:
som är älskade [med osjälvisk och utgivande kärlek] i Gud Fadern,
som är bevarade i Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
som är kallade.
Uppenbarelseboken (2)
Då sa en av de [tjugofyra] äldste till mig: "Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam [], Davids rotskott [, ], har segrat (triumferat). Han kan öppna bokrullen och bryta de sju sigillen."
[I synen i förra kapitlet fram till nu har Gud Fadern på tronen, den helige Ande och allt skapat tydligt framträtt. Nu kommer crescendot i synen – lejonet av Juda stam och Davids rotskott. Två välkända messianska uttryck från Gamla testamentet. Jakob profeterade i över Juda: "Spiran skall inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken blir honom lydiga." Nu slår denna profetia in, se även Jesu släkttavla i och .]
av Juda stam 12000 [Jesu släkt, se ; ] som fått sigillet,
av Rubens stam 12000 [],
av Gads stam 12000 [],
Judas
