"Samla er inte skatter (dyrbarheter; förrådshus med rikedomar)[här] på jorden, där mal och rost [alltjämt] förstör och där tjuvar [ständigt] bryter sig in och stjäl,
utan samla er skatter (dyrbarheter; förrådshus med rikedomar) i himlen, där varken mal eller rost förstör och där tjuvar inte bryter sig in eller stjäl.
På första veckodagen [som är söndag i den judiska veckan] ska var och en av er hemma lägga undan och samla vad han lyckas få ihop, så att insamlingarna inte görs först vid min ankomst.
[Ett tecken på en sann apostel är den genuina kärleken till församlingen. De troende utnyttjas inte och ses inte som potentiella understödjare för egna projekt och idéer.] Det är nu tredje gången jag är redo att komma till er, och jag ska inte ligga någon till last. Jag söker inte det som är ert, utan er själva. [Paulus liknar sig själv med en förälder som älskar sina barn. Han har använt sig av liknande bilder förut när han undervisat och gett dem andlig mjölk i stället för fast föda, se 1 Kor 3:2.] Barnen är ju inte skyldiga att spara åt sina föräldrar, utan föräldrarna åt sina barn. [I den grekisk/romerska kulturen var det självklart att föräldrarna sparade åt sina barn. Som mottagare av livet och allt föräldrarna gav förväntades barnen betala tillbaka genom att ge tillbaka kärlek och respekt. Otacksamhet för givna gåvor ansågs vara en grov synd.]
Men de himlar och den jord som nu finns har genom samma ord sparats åt eld och bevaras fram till den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under.
samla, samla skatter
