2192 – ἔχω (echo)

ha, vara, behöva


Typ:
Grekiska: ἔχω
Med latinska bokstäver:     echo
Fonetiskt: ekh·o
Ursprung: Including an alternate form scheo (skheh·o), used in certain tenses only), a primary verb
Användning: 706 ggr i NT

Engelsk översättning (i KJV version)

have (613), "be" (22), "need + 5532" (12), translated miscellaneously (63), "vr have" (2)

Engelsk beskrivning

  1. To have, i.e. to hold.
    1. To have (hold) in the hand, in the sense of wearing, to have (hold) possession of the mind (refers to alarm, agitating emotions, etc. ), to hold fast keep, to have or comprise or involve, to regard or consider or hold as.
  2. To have i.e. own, possess.
    1. External things such as pertain to property or riches or furniture or utensils or goods or food etc.
    2. Used of those joined to any one by the bonds of natural blood or marriage or friendship or duty or law etc, of attendance or companionship.
  3. To hold one's self or find one's self so and so, to be in such or such a condition.
  4. To hold one's self to a thing, to lay hold of a thing, to adhere or cling to.
    1. To be closely joined to a person or a thing.


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (706 st i TR)


Så här gick det till när Jesus den Smorde (Messias, Kristus) föddes: När hans mor Maria var (hade blivit) trolovad med Josef [dvs. då de äktenskapliga löftena redan avgetts], visade det sig – innan de kommit tillsammans [som man och hustru] – att hon (ordagrant: livmodern) var havande genom (utifrån) den helige Ande.

"Se, jungfrun [den unga, ogifta kvinnan – som ännu inte varit med någon man]
    ska bli havande (ordagrant: 'bära/ha i livmoder') och föda en son,
    och de ska ge honom namnet Emmanuel." [hapter='7' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 7:14] Vilket översatt [utifrån hebreiskans Immanuel] blir: "Gud med oss" (Gud är förenad och bor med oss).
Börja inte säga till varandra [ha inte er stolthet i ert religiösa arv genom att säga]: 'Vi har Abraham till far.' Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar.
Men Johannes försökte hindra honom, han protesterade och sade: "Det är jag som behöver bli döpt av dig, och du kommer till mig?"
Ryktet om honom spred sig i hela [den romerska provinsen] Syrien [hedniskt område norr om Galileen]. Man förde till honom alla som led av olika slags sjukdomar (kroniska, obotliga sjukdomar) och plågor (var drabbade av tortyrliknande smärtor), de under demoniskt inflytande (demoniserade), de som var fallandesjuka (ordagrant "blir sjuk under månens inflytande", grekiska ordet beskriver sjukdomar med periodiskt återkommande anfall och kramper) och de som var paralyserade (lama) och han helade dem. [Matteus är noga med att särskilja demoniskt inflytande från vanliga fysiska sjukdomar.]
Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att en broder har något emot dig (om det finns en outredd konflikt mellan er),

Om ni älskar dem som älskar er, ska det ge er en belöning?
    Gör inte tullindrivarna (publikanerna) likadant?
[De judar som allierat sig med romarna för att driva in skatt och tull av sina landsmän var bland de mest föraktade. De utnyttjade också ofta sin position för egen vinning.]
[Jesus fortsätter att undervisa folkskaran och lärjungarna, se hapter='5' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:1:] "Var på er vakt (tänk på detta)! När ni gör goda gärningar [praktiserar rättfärdighet som bl.a. innebär att ge, be och fasta], gör det inte för att bli sedda av människor. Om ni gör det [om det är ert motiv] har ni ingen lön [belöning att vänta] hos er Fader som är i himlarna." [Denna vers motsäger inte hapter='5' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:16, eftersom motivet där är att ge Gud äran.]
Likna inte (ta inte efter; var inte som) dem, för er Fader vet (har sett) vad ni behöver innan ni frågar honom om det. [I hapter='' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 7 används det ovanliga grekiska ordet battologeo, där den sista delen av ordet utgörs av logos (ord, resonemang). Batto kan härledas till namnet Battus som skulle kunna syfta på kungen från Cyrene (som lär ha stammat) eller en författare som var känd för sina långa och uttråkande dikter. Betydelsen är dock hjärtlösa mekaniska böner som repeteras om och om igen.]
för han undervisade som en som hade auktoritet och inte som deras skriftlärda [som mestadels citerade andra rabbiner].
Jag är själv en man som [dagligen] står under andras befäl och har soldater under mig. Om jag säger: 'Gå!' till en av dem så går han, eller till en annan: 'Kom!' så kommer han, och om jag säger till min tjänare: 'Gör detta!' så gör han det."
När det hade blivit kväll förde man dit många som var under demoniskt inflytande (demoniserade, plågade och ansatta av demoner). Jesus drev ut andarna med ett ord (genom att tala till dem) och alla som var sjuka blev också helade. [Det grekiska ordet för "helade" är therapeuo, det beskriver en gradvis förbättring som leder till fullständigt helande. Här blir människorna helade på en gång, medan vid andra tillfällen kan det ta en viss tid, se hapter='8' data-verse='22' data-chapterend='' data-verseend='26' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 8:22–26.]
Då svarade Jesus honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot." [Jesus hade ett hem i Kapernaum, även om det inte var hans eget. På ett djupare plan handlar det om att vårt egentliga medborgarskap inte är här på jorden utan i himlen, se hapter='3' data-verse='20' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Fil 3:20.]
Men för att ni ska veta vilken makt (auktoritet) Människosonen har här på jorden att förlåta synder" – så sade han sedan till den lame – "Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!" [Mitt i svaret till de skriftlärda riktar sig Jesus till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!]
När Jesus hörde det sade han: "Det är inte de friska (starka) som behöver läkare utan de sjuka (svaga).
När han såg folkskarorna, fick han en innerlig medkänsla med dem, eftersom de var rivna (ofredade, ansatta) [av dem som skulle leda dem] och hjälplösa (slagna till marken; skingrade), som får utan herde.
Den som har öron, lyssna (hör, tänk på vad du hört).
Johannes kom,
    och han varken äter eller dricker [med andra], och man säger:
    
    'Han är besatt.'
Där fanns en man med en förtvinad (förlamad) hand. Eftersom de ville ha något att anklaga Jesus för frågade de honom: "Är det tillåtet att bota på sabbaterna?"
Han svarade dem [med en kort liknelse]:
"Vem av er skulle inte, om han hade ett får och det faller ner i en grop på någon av sabbatsdagarna [veckosabbaten eller en högsabbat under en högtid], gripa tag i det och dra upp det?
Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll på stenig mark,
    där de inte hade mycket jord,
    och de sköt upp på en gång eftersom jorden var tunn.
Men när solen steg upp förbrändes de,
    och eftersom de inte hade någon rot torkade de bort.
Den som har öron, han ska höra (lyssna uppmärksamt, ta till sig och förstå min undervisning)." [Jesus förklarar liknelsen i hapter='' data-verse='18' data-chapterend='' data-verseend='23' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 18–23. Israel har ett subtropiskt klimat. Man sår under höstens regnperiod och skördar på våren före den torra heta sommaren. Bilden för den här liknelsen är en åker där en väl upptrampad stig passerar rakt igenom den. I ytterkanterna mot berget är jordlagret tunnare och mot dikeskanterna växer törne. En såningsman sprider för hand ut frön. De olika jordmånerna syns inte för blotta ögat eftersom hela åkern nyligen är plöjd. Liknelsen säger inget om proportionerna mellan god och dålig jord, men generellt sett består en åker till största delen av god jord.]
För den som har [andlig kunskap] ska få mer [insikt och förståelse], och det i överflöd, men den som inte har, från honom ska tas också det han har.
Trots det har det inte fått slå rot inom honom, och han håller bara ut en tid. Så fort han möter lidande eller förföljelse för ordets skull, så kommer han genast på fall.
Ägarens tjänare kom till honom och sade: 'Herre, sådde du inte god säd i din åker, varifrån kommer då ogräset?'
Då ska de rättfärdiga lysa som solen, i sin faders rike [en anspelning på Daniel 12:3]. Den som har öron, han ska höra (lyssna uppmärksamt, ta till sig och förstå min undervisning)."
[Jesus fortsätter att undervisa lärjungarna enskilt:] "Himmelriket (Guds kungavälde, som finns överallt där hans vilja sker) är som en dyrbar skatt som blivit gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje [över upptäckten] går han och säljer allt han äger och köper den åkern."
När han hittar en dyrbar pärla, går han och säljer allt han äger och köper den." [Vid en snabb anblick kan det verka som om frälsningen liknas vid en skatt och pärla, och människan måste sälja allt för att köpa den. Tittar vi däremot på de tre liknelser som Jesus förklarar, är det Gud som är huvudpersonen och den som agerar. Det är Gud som är mannen som sår den goda säden i de två första liknelserna och han är den som skördar vid tidsålderns slut, se hapter='' data-verse='37' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 37 och hapter='' data-verse='49' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>49. Det är därför troligt att mannen som hittar skatten i åkern är Gud själv och att köpmannen som söker pärlor också är Gud. Skatten hittas i åkern som tidigare var en bild på världen, se hapter='' data-verse='38' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 38. Gud är den som söker efter människors hjärtan. Priset betalas med Jesu liv på korset. I Gamla testamentet omnämns Israel ofta som Guds speciella skatt, se hapter='19' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 19:5. Om skatten är en bild på Israel kan pärlan vara en bild på församlingen. I havet skapas pärlor när ett sandkorn råkat komma in i en mussla. Det lilla sandkornet irriterar musslan som kapslar in den lager på lager och pärlan växer. En fin bild på hur Jesus som var "stötestenen" blir grundstenen som församlingen byggs på. Pärlor omnämns inte i Gamla testamentet, men var inte något obekant för lärjungarna. Köpmän importerade dem utomlands från Indiska Oceanen, Persiska viken och Röda havet. Havet symboliserar ofta världens nationer, och där finns Guds församling.]
Anledningen var att Johannes [Döparen] upprepade gånger hade sagt till honom: "Det är inte lovligt för dig att ha henne." [Herodias var Herodes Antipas olovliga fru. Hon var ett barnbarn till Herodes den store. Som ung blev hon bortgift med sin farbror Herodes Filippus i Rom. Han ska inte förväxlas med tetrarken Filippus som regerade norr om Galileen, se hapter='3' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 3:1. Herodias och hennes första make Filippus fick en dotter, Salome. Under ett besök i Rom blev Herodes Antipas förtjust i Herodias. Hon skilde sig, flyttade från Rom och gifte sig med Herodes Antipas. Han skilde sig också från sin fru, dottern till Aretas kung i Arabien, vilket skapade en politisk oro i området som ledde till öppet krig 36 e.Kr. Johannes Döparen hade fördömt deras agerande, eftersom de bröt mot Mose lag, se hapter='18' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 18:16.]
Även om han hade velat döda Johannes [Döparen], var han rädd för folket eftersom de ansåg att han var en profet.
Jesus svarade: "De behöver inte gå bort, ni kan ge dem att äta."
De svarade: "Här har vi inte mer än fem bröd och två fiskar."
När folket där kände igen honom skickade de ut bud i hela trakten, och man förde alla som var sjuka till honom.
Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig lama, blinda, krymplingar, stumma och många andra som man lade ner vid hans fötter (i snabb följd) och han botade dem.
[Detta är det andra brödundret som omnämns i Bibeln; tidigare på våren hade Jesus gjort ett brödunder för 5 000 judar på västra sidan av Galileiska sjön, se hapter='14' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='21' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 14:13–21. Nu är Jesus på den östra sidan av Galileiska sjön efter en tur utanför de judiska områdena med start vid Tyros och Sidon och sedan tillbaka via Dekapolis, se hapter='7' data-verse='31' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 7:31. Många hade kommit ut från städer och byar och följde med Jesus och det är nu redan tredje dagen. Man hade troligtvis med sig lite mat för en dag eller så, men var mer upptagna med att bli botade och höra Jesu undervisning än att tänka på sina vardagliga behov. Det har gått några veckor sedan det förra brödundret som skedde vid påsktiden då gräset var grönt efter regnen, se hapter='6' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 6:10. Vid den här tiden är det mesta gräset bortbränt och temperaturen en bit över trettio grader på dagen, och Jesus bryr sig om människornas välbefinnande så att de ska orka vandringen hem i värmen.] Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sade: "Jag känner medlidande över folket, för de har nu redan varit med mig i tre dagar (stannat kvar; de är fortsatt hos mig) och de har inget [kvar] som de kan äta och jag vill inte skicka iväg dem hungriga för de kan bli [alldeles] uttröttade [och kollapsa] på vägen [hem]."
Jesus frågade dem: "Hur många bröd har ni?"
De svarade: "Sju, och några små fiskar."
Jesus märkte vad de pratade om och sade: "Varför diskuterar ni att ni inte har något [fysiskt] bröd? Vilken kortvarig (liten) tro ni har!
Han svarade: "På grund av er otro. Sannerligen säger jag er (jag säger sanningen till er), om ni har tro som ett senapskorn [det minsta av alla frön, se hapter='13' data-verse='32' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 13:32] kan ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er." [Jesus illustrerar nu sin undervisning genom att använda berget, som de står vid foten av, som en bild på långt större och omöjliga problem och svårigheter än att driva ut en demon. Det är inte storleken på tron som är avgörande, utan inställningen, viljan att tro till skillnad från apati och ovilja. I parallellstället i hapter='9' data-verse='24' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 9:24 ber pojkens far en enkel bön: "Herre, jag tror! Hjälp min otro." Tro som ett senapskorn är en ihållande tro, den fortsätter att växa och ger inte upp och den får näring av Guds ord och bön.]

Om din hand [frestar dig att göra fel] eller din fot förleder dig [att gå till en plats som frestar dig att synda],
    hugg av den och kasta bort den.
Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller lam
    än att ha två händer eller två fötter och bli kastad i den eviga elden.
Om ditt öga förleder dig [att se på något som frestar dig att synda],
    så riv ut ögat och kasta bort det.
Det är bättre för dig att gå in i livet enögd
    än att ha två ögon och kastas i det brinnande Gehenna (helvetet). [Jesus lär inte ut självstympning, utan talar om att det är nödvändigt att ta bort sådant som förleder oss, även om det är kärt för oss.]
Eftersom han inte kunde betala, gav hans herre ordern att han skulle säljas [som slav] tillsammans med sin fru, barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas på det sättet.
Jesus svarade: "Vill du vara fullkomlig [och verkligen älska din nästa som dig själv som mannen hävdade att han gjorde, se hapter='' data-verse='19' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 19], gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." [För en sådan yttre handling skulle det behövas en inre förvandling. Jesus visste var mannens hjärta och skatt fanns: i hans rikedom, se hapter='6' data-verse='21' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 6:21.]
När den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad sin väg, för han hade många ägodelar (ägde mycket jord och mark).
Om någon säger något till er ska ni svara: 'Herren behöver dem.' Då ska han på en gång skicka i väg dem."
Jesus svarade: "Jag säger er sanningen (sannerligen, amen), om ni har tro och inte tvivlar, ska ni inte bara göra det som skedde med fikonträdet, utan ni ska också kunna säga till detta berg [och Jesus tar nu som exempel Olivberget där de befinner sig]: 'Upp med dig och kasta dig i havet [Medelhavet]', och det skulle ske.
Men om vi svarar: 'Från människor', får vi folket emot oss (måste vi frukta folket), för alla anser ju att Johannes var en profet."
[Jesus frågar översteprästerna och folkets äldste:] "Vad säger ni om det här?
En man hade två söner. Han gick fram till den förste och sade: 'Min son, gå i dag och arbeta i vingården.'
Men när vinodlarna fick se sonen sade de till varandra: 'Här har vi arvtagaren. Kom, vi dödar honom så får vi hans arv.'
De hade velat gripa honom men var rädda för folket, som ansåg honom vara en profet.
Han sade till honom: 'Min kamrat, hur har du kommit in här utan att ha [valt att ta emot erbjudna] bröllopskläder?' Mannen var helt svarslös.
"Lärare, Mose har sagt:
Om någon dör barnlös ska hans [yngre ogifte] bror gifta sig med änkan
    och skaffa efterkommande åt brodern. [En korrekt sammanfattning av hapter='25' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='10' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 25:5–10, som garanterar en barnlös änkas försörjning i ett samhälle där hon annars skulle tvingats ut i tiggeri. Seden bevarar också den avlidne mannens namn. Dessa äktenskap kallas leviratsäktenskap, från det latinska ordet "levir", som betyder svåger. Seden fanns redan före Mose lag, se hapter='38' data-verse='8' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 38:8; hapter='4' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='12' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rut 4:1–12.]
Det fanns här hos oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han inte hade några barn fick hans bror överta hustrun.
Vem av de sju blir hon hustru till vid uppståndelsen? Alla har ju varit gifta med henne." [Saddukéerna ville visa på orimligheten med en uppståndelse med hjälp av detta exempel som de troligtvis använt som argument i tidigare diskussioner med fariséerna. Exemplet kan komma från en berättelse från apokryferna, Tobit 3:7-15, där just en kvinna gift sig med sju män utan att ha fått barn. De antog att den uppståndna kroppen skulle vara som den nuvarande mänskliga kroppen, se även Paulus resonemang i samma ämne i hapter='15' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='58' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 15:12–58.]
Det blir hemskt för dem som väntar barn eller ammar i de dagarna.
Jag var rädd och gick och gömde (hemlighöll) din talent i jorden.'
Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt den som har de tio talenterna [som har den bästa förmågan att förvalta den].
För till var och en som har ska ges mer, och han ska ha i överflöd, men den som inte har, även det han har ska tas ifrån honom.
Där kom en kvinna [Martas syster Maria, se hapter='12' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 12:3] fram till honom med en alabasterflaska med mycket dyrbar nardusbalsam [exklusiv parfym från norra Indien], och hon hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords.
De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid.
Då slet översteprästen sönder sina kläder. [Att slita sönder sina kläder var det judiska uttrycket för att visa häftig sorg eller fasa, se hapter='37' data-verse='29' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 37:29, hapter='37' data-verse='34' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>34; hapter='18' data-verse='37' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kung 18:37; hapter='19' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>19:1; hapter='41' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 41:5; hapter='14' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 14:14. Här används det generella grekiska ordet för kläder, himation. I pluralformen beskriver det ofta både de innersta kläderna, tunikan, och manteln som var ytterplagget. Utifrån hapter='14' data-verse='63' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 14:63 förstår vi att det här syftar på de två tunikorna som välbärgade personer bar, se hapter='6' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 6:9. Ordet "slita sönder" förstärker att det var en dramatisk scen. Översteprästen tog tag i halslinningen med sina händer och rev upp sina båda tunikor någon decimeter. Torah förbjöd översteprästen att riva sönder sina kläder för privat sorg, se hapter='10' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 10:6; hapter='21' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>21:10. Dock verkar detta vara tillåtet då han agerade som en domare och uttryckte sin förskräckelse över en hädelse som yttrats i hans närvaro.] Han sade: "Han har hädat. Vad behöver vi nu ha fler vittnen till? Ni har nu själva hört hädelsen.
Det fanns vid den tiden en ökänd (beryktad) fånge som hette Jesus Barabbas [som var en mördare och upprorsmakare mot romerska staten, se hapter='15' data-verse='7' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 15:7].
Pilatus svarade: "Ni har en vaktstyrka. Gå och säkerställ att den bevakas på det sätt ni tycker är bäst."
De häpnade (blev helt överväldigade, förvånade) över hans undervisning, för han undervisade med auktoritet (makt) och inte som de skriftlärda [som mestadels bara citerade andra tidigare rabbiner].
[Veckosabbaten börjar vid solnedgången på fredagen och slutar vid solnedgången på lördagen. Enligt traditionell judisk uppfattning fick inget arbete utföras på sabbaten. Det var inte tillåtet att göra upp eld, att resa eller bära saker utomhus. Ryktet om vad Jesus gjort spred sig snabbt, men det var först när sabbaten var över man kom med de sjuka till Jesus.] På kvällen, efter solnedgången, kom man till honom (i en stadig ström) med alla sjuka och besatta,
Jesus botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många demoner, och han förbjöd demonerna att tala, eftersom de visste vem han var. [Lukas beskriver hur Jesus lägger händerna på var och en av dem, se hapter='4' data-verse='40' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 4:40.]
Han svarade: "Låt oss gå åt ett annat håll, till byarna här omkring [på västra sidan av Galileiska sjön], så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut." [Jesus var sänd av Fadern till alla Israels barn, se hapter='15' data-verse='24' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 15:24. Att Jesus rör sig i detta område uppfyllde profetian i hapter='9' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='2' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 9:1–2 där Sebulons och Naftalis land motsvarar övre och nedre Galileen, se hapter='4' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='16' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 4:12–16.]
Men för att ni ska veta (se med egna ögon) att Människosonen har auktoritet (rättighet, makt, kraft) här på jorden att förlåta synder, säger jag dig", och så sade han till den förlamade:
När Jesus hörde detta, sade han till dem: "Det är inte de friska (starka) som behöver en läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare." [På samma sätt som det är självklart att en doktor rör sig bland sjuka patienter, finns Jesus nära människor som insett att de inte är rättfärdiga utan vet om att de är syndare och behöver omvändelse. Lukas återgivning av samma citat klargör att det handlar om att vända sig bort från syndens väg när man tackar ja till Jesu inbjudan och vill bli hans efterföljare, se hapter='5' data-verse='32' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 5:32.]
Jesus svarade dem:
"Inte kan väl bröllopsgästerna fasta, medan brudgummen är med dem, eller hur? Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta.
Han svarade: "Har ni aldrig läst [hapter='21' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='6' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Sam 21:1–6] vad David gjorde när han och de som var med honom kom i nöd och var hungriga?
[Jesus är Herre över sabbaten och låter sig inte skrämmas av fariséerna, se föregående vers.] Igen [antagligen nästa vecka] gick Jesus in i synagogan. Där fanns en man som hade en förlamad (förtvinad) hand. [Verbformen antyder att förlamningen inte var medfödd utan uppkommit senare i livet genom någon sjukdom eller olycka.]
Jesus sade till mannen med den förlamade handen: "Stå upp, och kom fram till mitten [av synagogan så alla kan se]."
Anledningen var att han hade helat så många att alla som var plågade (sjuka, led av besvärliga kroppsliga åkommor) pressade på (bokstavligen föll över) honom.
och att ha auktoritet (makt) att bota de sjuka, och att driva ut demoner. [De tolv lärjungarna var:]
De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem [till Galileen] sade att han var besatt av Beelsebul, och det var genom de onda andarnas furste som han kastade ut demonerna.
[Om detta stämmer för nationer och familjer, då gäller det också Satan:] Om Satan reser sig upp (gör uppror) mot sig själv och splittras, kan han inte bestå och det är ute med honom.
Ingen kan gå in och plundra en stark man på vad han äger, om han inte först binder den starke. Sedan kan han plundra hans hus. [Jesus liknar sig vid den som är starkare än Satan och har bundit honom.]
Men den som hädar den heliga Anden får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd." [Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna som sade att Guds godhet var djävulens verk, och var på väg att falla i denna grova synd. hapter='' data-verse='28' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 28 med ett fantastiskt löfte glöms lätt bort – "människorna ska få förlåtelse för allt"!]
De hade ju sagt att han hade en oren ande.
Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll på stenig mark,
    där de inte hade mycket jord,
    och de sköt upp på en gång eftersom jorden var tunn.
Men när solen steg upp förbrändes de,
    och eftersom de inte hade någon rot torkade de bort.
Han sade: "Den som har öron att höra med, han ska lyssna (ta till sig och förstå min undervisning)." [Jesus förklarar liknelsen i hapter='' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='20' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 13–20. Israel har ett subtropiskt klimat. Man sår under höstens regnperiod och skördar på våren före den torra heta sommaren. Bilden för den här liknelsen är en åker där en väl upptrampad stig passerar rakt igenom den. I ytterkanterna mot berget är jordlagret tunnare och mot dikeskanterna växer törne. En såningsman sprider för hand ut frön. De olika jordmånerna syns inte för blotta ögat eftersom hela åkern nyligen är plöjd. Liknelsen säger inget om proportionerna mellan god och dålig jord, men generellt sett består en åker till största delen av god jord.]
men inte har något rotfäste inom sig. De står fast en tid, men så fort lidande (problem, hård press) och förföljelse (förtryck) kommer för ordets skull faller de genast bort (tar de anstöt, ordet blir till en stötesten).
Om någon har öron för att höra med, då ska han höra (lyssna uppmärksamt, ta till sig och förstå min undervisning)."
För den som har [förståelse] ska få mer, och från den som inte har någonting [inget intresse av liknelserna och Jesu undervisning], ska även det han har tas bort." [Utifrån sammanhanget syftar "den som har" på en önskan och vilja att förstå Jesu undervisning, se hapter='' data-verse='11' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 11.]
Han sade till dem [lärjungarna]: "Varför är ni [så] rädda (uppskrämda, tysta, fega)? Har ni ingen tro (tillit, förtröstan) ännu?"
Mannen höll till (bodde) bland gravarna och ingen kunde längre binda honom, inte ens med kedjor.
När de kom till Jesus och såg (betraktade noggrant) den besatte som haft legionen i sig sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de rädda.
och bad honom enträget: "Min lilla dotter [tolv år, se hapter='' data-verse='42' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 42] ligger för döden. Kom och lägg händerna på henne, så hon blir räddad och får leva."
Anledningen var att Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet för dig att ha din brors hustru." [Herodias var Herodes Antipas olovliga fru. Hon var ett barnbarn till Herodes den store. Som ung blev hon bortgift med sin farbror Herodes Filippus i Rom. Han ska inte förväxlas med tetrarken Filippus som regerade norr om Galileen, se hapter='3' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 3:1. Herodias och hennes första make Filippus fick en dotter, Salome. Under ett besök i Rom blev Herodes Antipas förtjust i Herodias. Hon skilde sig, flyttade från Rom och gifte sig med Herodes Antipas. Han skilde sig också från sin fru, dottern till Aretas kung i Arabien, vilket skapade en politisk oro i området som ledde till öppet krig 36 e.Kr. Johannes Döparen hade fördömt deras agerande, eftersom de bröt mot Mose lag, se hapter='18' data-verse='16' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 18:16.]
När Jesus gick i land [på en plats som i normala fall skulle varit relativt öde] såg han att en stor skara väntade på honom. Han blev djupt rörd av medömkan, för de var som får utan en herde. [Senare på dagen var de 5 000 män plus kvinnor och barn, se hapter='' data-verse='44' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 44, så redan nu är kanske flera tusen samlade där.]
    Han började undervisa dem om många saker (många olika ämnen och områden).
Bryt upp och skicka i väg dem så att de kan köpa sig något att äta på landsbygden och i städerna."
Han sade till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter!"
    När de hade tagit reda på det svarade de: "Fem bröd och två fiskar."
De sprang runt till de sjuka i hela trakten och bar ut dem på deras bäddar dit där de hörde att han var.
En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom och kom och kastade sig ned vid hans fötter. [Att kasta sig ned vid någons fötter visar på både sorg och vördnad. Tidigare hade en synagogföreståndare gjort på samma sätt, se 5:22.]
[Detta är det andra brödundret. Tidigare på våren hade Jesus gjort ett brödunder för 5 000 judar på västra sidan av Galileiska sjön, se hapter='6' data-verse='30' data-chapterend='' data-verseend='44' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 6:30–44. Även om Markus inte anger var det andra matundret sker är det troligt att Jesus är någonstans på östra sidan av Galileiska sjön. Formuleringen "vid den tiden" kopplar ihop händelsen till Jesu vandring utanför de judiska områdena till Tyros och Sidon och sedan tillbaka via Dekapolis, se hapter='7' data-verse='31' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 7:31.] Vid den tiden [då de var på östra sidan av Galileiska sjön] hade det återigen samlats mycket folk, och de hade inte något att äta. Då kallade Jesus till sig lärjungarna och sade till dem:
"Jag känner medlidande med folket (från djupet av mitt hjärta), de har nu varit med mig tre dagar och har ingenting [kvar] att äta.
Han frågade: "Hur många bröd har ni?"
    "Sju", svarade de.
De hade också några små fiskar. När han hade bett Guds välsignelse över dem sade han att de också skulle delas ut.
De [lärjungarna] hade glömt att ta med bröd [antagligen på grund av det hastiga uppbrottet]. De hade inte mer än ett bröd med sig i båten.
[Lärjungarna förstod inte att Jesus talade i bildspråk.] De diskuterade med varandra om att de inte hade tagit med bröd.
Jesus, väl medveten om detta, sade till dem: "Varför diskuterar ni om det var på grund av att ni inte hade med er bröd? Har ni ännu inte fattat och förstått någonting? Är era hjärtan så hårda (fastlåsta i en sådan förstockelse)?
Kan ni inte se fast ni har ögon och inte höra fast ni har öron? [Jer 5:21, Hes 12:2] Kommer ni inte ihåg
En man ur folkhopen svarade honom: "Lärare (Mästare), jag tog med min son till dig, för han har en stum ande (en demon som gör att han inte kan tala).
Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den!
    Det är bättre för dig att gå in i livet stympad
    
    än att ha båda händerna i behåll och komma till Gehenna (helvetet).
Om din fot förleder dig till synd, så hugg av den!
    Det är bättre för dig att gå in i livet halt
    
    än att ha båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna (helvetet).
Om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det!
    Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga
    
    än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna (helvetet),
Salt är något bra [det bevarar mat och ger en god smak], men om saltet förlorar sin sälta, hur ska ni då få det salt igen? Ha salt i er [var salt och ljus i en mörk värld, se hapter='5' data-verse='13' data-chapterend='' data-verseend='16' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:13–16] och lev i harmoni (håll fred) med varandra!" [Jesus knyter ihop undervisningen som han började med i hapter='' data-verse='33' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 33 om ödmjukhet och tjänande, inte positioner. Kärleken mellan de troende gör att saltet behåller sin sälta.]
Medan Jesus såg på honom, kände han innerlig kärlek (som var osjälvisk, utgivande) för honom och sade: "Ett fattas dig (en sak återstår), gå och sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga, och du ska få en skatt (rikedom) i himlen. Kom sedan och följ mig (vandra samma väg som jag går)!"
Vid de orden förmörkades mannens uppsyn [grekisk metafor för när ett oväder drar in, grundordet är också att känna hat], och han gick därifrån bedrövad, för han ägde mycket. [Ordet för "ägde mycket" användes ofta för att äga mark och fastigheter.]
Jesus såg sig omkring och sade till sina lärjungar: "Hur svårt är det inte för de rika (de som är förmögna) att komma in i Guds kungarike!"
Om någon frågar er varför ni gör detta så ska ni svara: 'Herren behöver det, och han kommer snart att skicka tillbaka det [när han använt åsnefölet].' "
Han fick på långt håll syn på ett fikonträd [täckt] med gröna blad. Han gick dit för att se om han kunde hitta några fikon där [eftersom frukten kommer före löven]. Men när han kom fram hittade han ingenting annat än blad, det var inte rätta tiden för fikon [men det borde ändå ha funnits begynnande frukt].
Jesus svarade dem:
"Tro på Gud (håll fast vid Guds trofasthet)!
[Ordagrant: "ha tro/trofasthet på/från Gud". Grekiskan är tvetydig, ordet Gud är i genitiv, vilket gör att frasen också kan översättas: "Ha Guds tro/trofasthet!"]
När ni står och ber [den vanliga positionen för en jude att be], ska ni förlåta dem som ni har något otalt med. Då ska också er Fader i himlen förlåta er era överträdelser." [Jesus undervisade ofta om bön, se hapter='6' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='15' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 6:10–15; hapter='11' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='4' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 11:1–4; hapter='18' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='14' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 18:1–14. Guds vilja och förlåtelse är två viktiga förutsättningar för bönesvar.]
Men ska vi svara: 'Från människor?' ..." Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet.
Han hade fortfarande en son kvar [att skicka], sin älskade son. Han sände honom som den siste. Han sade: 'Min son kommer de att ha respekt för.'
Vid [den nu påstådda] uppståndelsen, när de uppstår, vem av dessa ska hon då vara hustru till? Alla sju var ju gifta med henne." [Saddukéerna ville visa på orimligheten med en uppståndelse med hjälp av detta exempel som de troligtvis använt som argument i tidigare diskussioner med fariséerna. Exemplet kan komma från en berättelse från apokryferna, Tobit 3:7-15, där just en kvinna gift sig med sju män utan att fått barn. De antog att den uppståndna kroppen skulle vara som den nuvarande mänskliga kroppen, se även Paulus resonemang i samma ämne i hapter='15' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='58' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 15:12–58.]
Alla andra gav av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt hon hade, även det hon skulle leva av (hela hennes livsuppehälle)."
Ve (uttryck för intensiv förtvivlan över) dem som väntar barn eller ammar i den tiden.
[Denna händelse sker troligtvis 13 Nisan, en dag innan påsken, se hapter='' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 1. År 30 e.Kr. börjar 13 Nisan på tisdagskvällen och sträcker sig fram till onsdag eftermiddag. Måltiden kan ha ägt rum på tisdag kväll eller onsdag morgon och varit ett kvällsmål eller en frukost, se hapter='22' data-verse='4' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 22:4; hapter='14' data-verse='12' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 14:12.] När Jesus var i Betania [som gäst] i Simon den spetälskes hus och låg till bords, kom en kvinna [Maria, se hapter='12' data-verse='3' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 12:3] som hade med sig en alabasterflaska med parfym (olja för smörjelse) av dyrbar äkta nardus [exklusiv parfym från norra Indien]. Hon bröt sönder flaskan och hällde ut den över hans huvud.
De fattiga har ni ju alltid bland er och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid.
Det hon hade (ägde), det använde hon (hon gjorde vad hon kunde göra). Hon har i förväg smort min kropp inför min begravning.
Då slet översteprästen sönder sina tunikor (skjortliknande långt underklädesplagg). [Att slita sönder sina kläder var det judiska uttrycket för att visa häftig sorg eller fasa, se hapter='37' data-verse='29' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 37:29, hapter='37' data-verse='34' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>34; hapter='18' data-verse='37' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kung 18:37; hapter='19' data-verse='1' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>19:1; hapter='41' data-verse='5' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 41:5; hapter='14' data-verse='14' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 14:14. Tunikan var det innersta plagget. Bara välbärgade personer bar två tunikor, se hapter='6' data-verse='9' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 6:9. Ordet "slita sönder" förstärker att det var en dramatisk scen. Översteprästen tog tag i halslinningen med sina händer och rev upp sina båda tunikor någon decimeter. Lagen förbjöd översteprästen att riva sönder sina kläder för privat sorg, se hapter='10' data-verse='6' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 10:6; hapter='21' data-verse='10' data-chapterend='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>21:10. Dock verkar detta vara tillåtet då han agerade som en domare och uttryckte sin förskräckelse över en hädelse som yttrats i hans närvaro.] Han sade: "Vad behöver vi nu ha fler vittnen till?
När de gått ut, flydde de bort från graven, för både bävan och förvåning hade kommit över dem. De sade ingenting till någon, för de var rädda. [Markus avslutar sitt evangelium på samma sätt som han börjar det – snabbt och kortfattat. Det sker också på ett ödmjukt sätt: några kvinnor får vara med i det största miraklet när Jesus har uppstått, och får gå med himmelskt budskap till lärjungarna, vilket gör dem till de första som predikar uppståndelsen!]
och de ska plocka upp (lyfta undan) ormar [bokstavligt ormar, eller bild av djävulen]. Om de dricker något dödligt, ska det inte skada dem, och när de lägger händerna på de sjuka (de som är helt utan styrka, svaga) ska dessa bli friska.
Sedan sade han till dem [och Jesus fortsätter nu att undervisa om bön genom att ge två liknelser]:

Liknelse 1 – Bulta på en väns dörr

"Anta att någon av er har en vän, och ni går till honom mitt i natten och säger till honom: 'Kära vän, kan du låna mig tre bröd [limpor],
en god vän till mig som är på resa har kommit förbi och jag har inget att sätta fram åt honom.'
Om hela din kropp har ljus och ingen del är mörk, då blir den helt upplyst, som när lampans sken ger dig ljus."



Grekiskt/svenskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.