2036 – ἔπω (epo)

säga, tala, bud


Typ:
Grekiska: ἔπω
Med latinska bokstäver:     epo
Fonetiskt: ep·o
Ursprung: Ett primärt verb (used only in the definite past tense, the others being borrowed från G2046, G4483, och G5346)
Användning: 964 ggr i NT

Engelsk översättning (i KJV version)

say (859), "speak" (57), "tell" (41), "command" (8), "bid" (5), translated miscellaneously (6), "vr say" (1)

Engelsk beskrivning

To speak, say.

Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (964 st i TR)


Allt detta hände för att det som var sagt av Herren genom profeten [Jesaja] skulle gå i uppfyllelse:
De svarade: "I Betlehem i Judéen, för så här skrev profeten [Mik 5:2]:
Han skickade dem till Betlehem och sade: "Gå och sök noga efter barnet och när ni har hittat honom, låt mig få veta det så jag också kan komma och tillbe (hylla) honom."
Nu när de [vise männen] hade gått, visade sig en Herrens ängel för Josef i en dröm och sade: "Stå upp, ta barnet och hans mor under ditt beskydd och fly till Egypten. Stanna där tills jag säger till, eftersom Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det."
Där stannade han tills Herodes var död, för att det som sagts av Herren genom profeten [Hos 11:1] skulle gå i uppfyllelse: "Ut ur Egypten har jag kallat min son."
Då fullbordades det som hade sagts genom profeten Jeremia, när han sade [Jer 31:15]:
Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det som sagts av profeterna skulle gå i uppfyllelse: "Han [Jesus] ska kallas en nasaré (ett rotskott)". [Det hebreiska ordet för rotskott är netzer och finns i orden Nasaret och nasaré, se profetiorna i Jes 11:1; Jer 23:5; Sak 6:12.] [Nasaret i Galileen var både Josefs och Marias hemstad, se Luk 1:26–27. Det blev ett naturligt val att bosätta sig där. Det lilla samhället uppskattas ha haft endast omkring 400 invånare. Josef försörjde sig som hantverkare, ett yrke som han även lärde Jesus, se Matt 13:55; Mark 6:3. Det grekiska ordet tekton som ibland översätts snickare är ett mer allmänt ord för hantverkare och även stenhuggare. I området fanns det gott om arbetstillfällen. Bara sex kilometer från Nasaret låg den regionala huvudstaden Tsippori som hade raserats i oroligheterna år 4 f.Kr. och nu höll på att byggas upp igen. Även om Jesus var född i Betlehem och i vuxen ålder flyttade till Kapernaum, så är det uppväxtårens hemstad som sammankopplas med hans namn: "Jesus från Nasaret" och "nasarén". Än i dag heter "kristen" på hebreiska notsri, alltså nasaré.]
För han är den som omtalas genom profeten Jesaja som [som profeten Jesaja syftar på när han] säger:
En röst av en som ropar (manar) i öknen (vildmarken, ödemarken): "Bered Herrens väg,
    gör hans stigar raka [bana väg för Herren]." [Citat från Jes 40:3 ur den grekiska översättningen Septuaginta. Matteus ändrar citatet från "hans stigar" till "vår Guds stigar". En uppmaning att omvända sig och vandra på hans upptrampade och välkända vägar, se även Jes 35:8.]
[Det religiösa ledarskapet i Jerusalem hade tidigare skickat tjänare med frågor till Johannes, se Joh 1:19. Det verkar inte som om dessa svar räckte eftersom de nu själva kom ut i öknen för att betrakta vad som lockade så många dit. De tre största religiösa judiska grupperingarna var: Fariséer – följde stränga yttre regler i syfte att uppnå fromhet och jämställde rabbinernas tolkningar med Gamla testamentets skrifter. Farisé betyder "separerad". Saddukéer – trodde på de fem Moseböckerna, men inte på något övernaturligt såsom änglar eller ett liv efter döden, se Apg 23:8. De var i majoritet i Sanhedrin och mer positiva till den romerska staten än Fariséerna. Namnet Sadduké härstammar troligtvis från en överstepräst som hette Zadok. Esséer – var en sträng sluten grupp som levde avskilda från samhället, ofta ensligt och öde. En av dessa platser var Qumran – där fyndet av Dödahavsrullarna 1947 även medförde ökad kunskap om denna gruppering. De omnämns inte i Nya testamentet, men enligt den judiske historieskrivaren Josefus fanns det totalt ca 4 000 anhängare i landet. Namnets ursprung är inte helt känt, men kan betyda "görare/skapare" av Torah eller härstamma från ett hebreiskt ord för "utanför".] Många fariséer och saddukéer kom till hans dop. När han såg på dem [och genomskådade deras falska motiv] sade han till dem:
"Ni giftormars barn! [Han förknippade dem med död, och med Satan själv som bedrog Eva genom en orm.] Vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen?
Jesus svarade honom: "Låt det ske nu, för så ska vi uppfylla all rättfärdighet." Då lät Johannes det ske. [Dopet visar att Jesus är helgad, avskild till ett specifikt syfte, åt Gud. Genom dopet identifierar han sig med människans synd, fast han själv var syndfri. Detta offentliga dop bekräftar också Jesu officiella tjänst som startar nu.]
Då kom frestaren [djävulen, han som förleder] fram och sade till honom: "Om du är Guds Son (eftersom du är det), befall då att de här stenarna blir bröd (mat)." [Inget direkt citat, men om stenar kan bli Abrahams barn eller ge israeliterna vatten i öknen, se Matt 3:9 och 2 Mos 17:1–7, då skulle de också kunna bli till bröd och mätta Jesu hunger.]
Men han [Jesus] svarade och sade: "Det står skrivet [5 Mos 8:3]:
Människan ska inte leva bara av bröd [som ensam/enda näringskälla],
    utan av varje ord som kommer från (utgår genom) Guds mun." [Den grekiska prepositionen dia, som här översätts "från", har innebörden: genom, mellan, tvärs över, fram och tillbaka till andra sidan, se Jes 55:11.]
Han sade till Jesus: "Jag ger dig allt detta om du faller ner och tillber mig." [Jesus motsäger inte att djävulen skulle kunna ge honom alla riken. Djävulen kallas ju den här världens härskare och gud, se Joh 12:31; 2 Kor 4:4. I den tredje och sista frestelsen försöker djävulen inte dölja sina intentioner med bibelcitat; han vill ha Guds plats av tillbedjan.]
Han gjorde det för att uppfylla en av Jesajas profetior [Jes 9:1–2]:
[Efter dessa åtta saligprisningar upprepar och fördjupar Jesus den sista punkten om förföljelse. Jesus riktar sig till sina efterföljare och i stället för "Saliga är de" säger han "Saliga är ni".] Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni när man [varje gång någon]
    förolämpar (skulle håna, skymfa) er
    och förföljer er (skulle orsaka er lidande)
    och ljuger och säger allt [möjligt] ont (skulle förtala er och lägga fram falska anklagelser) mot er
    
    för min skull (på grund av mig). [Den enda orsaken till dessa påhopp är bekännelsen till Jesus.]
"Ni har hört det sägas till fäderna [hört fariséernas utläggning av budet i 2 Mos 20:13]:
'Du ska inte mörda.
Den som begår mord undgår inte sin dom.'
Jag säger er [och fullkomnar betydelsen]:
Den som är arg på sin broder (är långsint och vägrar att förlåta),
    kan inte undgå sin dom.
    [Vissa manuskript har tillägget "utan orsak", se Ef 4:26.]
Den som säger till sin broder: 'Du är värdelös' (hånfullt skällsord för 'dum i huvudet'),
    kan inte undgå att ställas inför Stora rådet [Sanhedrin, judarnas högsta juridiska instans].
Den som säger: 'Du är en dåre',
    kan inte undgå [dödsdomen i] det brinnande Gehenna (helvetet). [Gehenna är ett grekiskt lånord från hebreiskan. Det är namnet på Jerusalems södra dalgång, Hinnomdalen. Det var här som barn offrades till avguden Molok, se 2 Krön 28:3; 33:6. Platsen är också en domens plats där dessa onda kungar ska dömas, se Jes 30:33. På 1200-talet uppkom en sägen att det var här stadens avfall eldades upp i en ständigt brinnande eld. Det kan inte uteslutas att stadens avfall kan ha tippats i denna och andra dalgångar. Det är dock troligare att Jesus i ett sammanhang som talar om mord, se vers 21, anspelar på barnoffren och den kommande slutgiltiga domen för de skyldiga till dessa avskyvärda handlingar, se Jer 7:32–33; 32:35.]
"Ni har hört det sägas [hört fariséernas utläggning av budet i 2 Mos 20:14]:
'Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen mot din make/maka).'
"Det har sagts [ni har hört fariséernas utläggning av budet i 5 Mos 24:1]:
'Den som vill skilja sig från sin hustru måste ge henne ett skilsmässobrev.'
"Ni har också hört det sägas till de gamla (förfäderna) [hört fariséernas utläggning av budet i 3 Mos 19:12]:
'Du ska inte bära falsk ed (svära falskt), utan fullfölja ditt löfte inför Herren.'
"Ni har hört det sägas [hört fariséernas utläggning av budet i 2 Mos 21:23–27]:
'Öga för öga, tand för tand.' [Denna lag gällde ursprungligen ägodelar och reglerade domstolens straff så det inte överträffade brottet. Fariséerna missbrukade denna passage för att rättfärdiga personlig hämnd utan juridisk prövning.]
"Ni har hört det sägas [hört fariséernas utläggning av budet i 3 Mos 19:18]:
'Du ska älska din nästa (din medmänniska) och hata din fiende.' [Den sista delen, 'hata din fiende', finns inte med i Tredje Moseboken. Detta var ett tillägg av de striktare fariséerna inom Shammaiskolan. Man antog att budet 'älska din nästa som sig själv' automatiskt innebar att man skulle hata sin fiende.]
Hur kan du säga till din broder: 'Låt mig ta bort flisan (stickan, sågspånet, kornet) ur ditt öga,' du som har en bjälke i ditt eget öga?
På den dagen [vid tidens slut då Jesus ska döma alla människor] ska många [de falska profeterna, se vers 15] säga till mig:
'Herre, Herre,
    [Upprepningen indikerar att man verkligen trodde att man gjorde Guds vilja.]
har vi inte profeterat (predikat, talat inspirerat)
    i ditt namn,
och drivit ut demoner
    i ditt namn
och gjort många kraftgärningar (under, mäktiga gärningar)
    i ditt namn?'
Jesus sade till honom: "Se till att du inte berättar detta för någon, men gå och visa upp dig för prästen och frambär den offergåva som Mose har föreskrivit [för ditt helande, se 3 Mos 14:1–32], som ett vittnesbörd för dem." [Detta är det första av flera tillfällen där Jesus uppmanar den som blivit helad att inte berätta detta, se Matt 9:30; 12:16; 16:20; 17:9. Här är troligtvis anledningen att mannen ska följa lagen. En annan orsak är att uppmärksamheten kring undren skulle leda till att folket ville göra Jesus till kung med våld, se Joh 6:15. Det sker vid flera tillfällen och tvingar honom att dra sig undan till öde platser, se Matt 12:15; 15:21.]
Den romerska officeren svarade: "Herre, jag är inte värdig att du kommer under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk (helt fri, återställd).
När Jesus hörde detta förundrades han (Jesus blir förvånad och överraskad) och sade till dem som följde honom: "Jag säger er sanningen (sannerligen, amen), jag har inte sett en sådan stor tro i hela Israel.
Jesus sade till den romerska officeren: "Gå, det ska bli som du tror." I samma ögonblick blev hans tjänare helt frisk (fri, botad).
Detta skedde för att det som var sagt genom profeten Jesaja [Jes 53:4] skulle uppfyllas:
"Han tog på sig våra svagheter (sjukdomar, begränsningar)
    och våra sjukdomar (kroniska, obotliga sjukdomar) bar han."
En [ensam] skriftlärd kom fram och sade till honom [medan de var på väg att ge sig av]: "Mästare (lärare), jag vill följa dig, vart du än går."
En annan av hans lärjungar sade till honom: "Herre, låt mig först gå och begrava min far." [Det är inte förrän i Matt 10:2–4 som de tolv lärjungarna utses, så detta är antagligen inte någon av dem, utan någon som visade visst intresse i att följa Jesus.]
Han sade till dem: "Far i väg!" Då kom de onda andarna ut och for in i svinen. På en gång rusade hela hjorden utför branten och ner i sjön där de dog i vattnet.
Just då förde de [fyra män] en lam man på en bår (bädd) till honom [och firade ner honom i huset, se Mark 2:3–4; Luk 5:17–19]. När Jesus såg deras [den sjuke mannens och hans fyra vänners] tro, sade han till den lame: "Var vid gott mod (var glad och frimodig), mitt barn! Dina synder är förlåtna."
Några av de skriftlärda [från Galileen, Judéen och Jerusalem, se Luk 5:17] sade inom sig [i sina hjärtan, se Mark 2:6]: "Han hädar." [Det är ju bara Gud som kan förlåta synder.]
Jesus såg (visste) vad de tänkte och sade: "Varför bär ni onda tankar i era hjärtan?
Vilket är lättast att säga: 'Dina synder är förlåtna', eller: 'Stå upp och gå?'
När Jesus hörde det sade han: "Det är inte de friska (starka) som behöver läkare utan de sjuka (svaga).
Jesus svarade dem: "Inte kan väl brudgummens vänner (söner) sörja så länge brudgummen är hos dem? Men det ska komma en tid (dagar) när brudgummen tas ifrån dem, och då ska de fasta. [Brudgummen var en vanlig judisk metafor för Gud. Jesus identifierar sig själv som brudgummen som är med dem, precis vad namnet Emanuel betyder, se Matt 1:23.]
Jesus vände sig om och när han fick syn på henne sade han: "Var vid gott mod (var glad och frimodig) min dotter. Din tro har gjort dig frisk." På en gång var kvinnan frisk (frälst, räddad, befriad, trygg, bevarad). [Frasen "var vid gott mod" säger Jesus även till den lame mannen, se Matt 9:2. Detta är enda tillfället i evangelierna där Jesus tilltalar någon "dotter". De kärleksfulla orden lugnar kvinnans rädsla som beskrivs mer detaljerat i Mark 5:33.]
Det jag säger er i mörkret, det ska ni säga i dagsljuset, och det jag viskar i ert öra, det ska ni ropa ut från taken.
och frågade Jesus: "Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?" [Johannes förväntade sig nog att Messias skulle döma Israel och upprätta riket, vilket inte skett ännu, se Matt 3:2–12. Kanske tvivlade han på att Jesus verkligen var den utlovade Messias. Johannes egen situation låg kanske också till grund för hans frågor. Hur kunde någon som hade lovat sätta de fångna fria, se Luk 4:18, tillåta att han inte blev fri?]
Jesus svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser:
[Som svar på det växande motståndet brister Jesus ut i bön att lärjungaskapet är det enda som släcker människans törst och längtan.] I den stunden började Jesus tala (svarade han) och sade: "Jag tackar (prisar, bekänner öppet) dig, Fader, Herre över himmel och jord, eftersom du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som spädbarn (okunniga, hjälplösa, som inte kan tala än).
När fariséerna såg detta sade de till honom: "Se, dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet på sabbaten?" [Det var tillåtet att för eget behov plocka och äta både frukt och säd från någon annans åker om man var hungrig, se 5 Mos 23:23–25. Att äta mat var heller inte förbjudet på sabbaten. Problemet var att enligt den rabbinska tolkningen av budorden i Moseböckerna både skördade och tröskade lärjungarna när de ryckte av ax och gnuggade dem mellan sina händer. För att vara säker på att inte utföra ett arbete tillredde rättrogna judar därför maten på fredagseftermiddagen före sabbaten. Det var troligt att Jesu lärjungar följde dessa judiska seder, se Luk 23:56, men här var man på resande fot och kunde inte förbereda någon mat.]
Jesus svarade dem:
"Har ni inte läst [i 1 Samuel 21:1-9] vad David gjorde när han och hans män [flydde från Saul till staden Nob, där tabernaklet var på den tiden, och] blev hungriga?
Han svarade dem [med en kort liknelse]:
"Vem av er skulle inte, om han hade ett får och det faller ner i en grop på någon av sabbatsdagarna [veckosabbaten eller en högsabbat under en högtid], gripa tag i det och dra upp det?
Detta för att profeten Jesajas ord skulle gå i uppfyllelse [Jes 42:1–4]:
Men när fariséerna hörde detta sade de: "Den där [mannen] driver inte ut demoner [med Guds hjälp], det är genom Beelsebul, de onda andarnas furste han gör det." [Beelsebul betyder bokstavligen "flugornas herre", ett annat namn för Satan. De kunde inte förneka att ett under hade skett, men anklagar Jesus för att vara djävulens verktyg.]
Men Jesus förstod deras tankar och sade till dem:

Ett splittrat rike kan inte bestå

"Ett rike som är splittrat (på grund av inre stridigheter) blir ödelagt, och ingen stad eller hus (familj) som är i strid med sig själv kan bestå.
Den som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande ska inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande." [Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna som sade att Guds godhet var djävulens verk. Att förneka Guds godhet är att förneka Gud själv, se Ps 34:9. I Jak 3:1 står det att lärare ska dömas hårdare. Jesus tvingas rikta denna varning till dåtidens mest inflytelserika religiösa lärare som var på väg att föra människor vilse genom att lära ut att Jesus var av demoniskt ursprung. Den skarpa varningen till de falska lärarna balanseras fint med ett av Bibelns starkaste löften till människor som söker omvändelse och förlåtelse i vers 31: "All synd och hädelse ska människorna få förlåtelse för".]
Han svarade: "Ett ont och trolöst släkte [ett släkte moraliskt otrogna mot Gud] kräver ett tecken, men de ska inte få något annat tecken än Jona-tecknet.
Någon sade till honom: "Lyssna, din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig."
Men han svarade den som berättat det för honom: "Vem är min mor, och vilka är mina bröder?"
Och medan han sträckte ut handen [inte bara mot de tolv, utan alla som var där och lyssnade på hans undervisning] sade han: "Se, här är min mor och mina bröder.
Sedan kom lärjungarna till honom och frågade: "Varför talar du till dem i liknelser?"
Han svarade: "Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets mysterier (hemligheter, dolda planer), men det har inte de andra.
Ägarens tjänare kom till honom och sade: 'Herre, sådde du inte god säd i din åker, varifrån kommer då ogräset?'
Låt båda växa tillsammans fram till skörden, och när skördetiden är inne ska jag säga till skördearbetarna att först samla ihop ogräset, och bunta ihop det så att det kan brännas upp. Sedan ska de samla in vetet i min lada." [Jesus förklarar liknelsen enskilt för lärjungarna lite senare i Matt 13:36–43. I det här området växer ett ogräs som kallas falskt vete. Det är troligt att Jesus syftar på detta gräs som är mycket snarlikt vetet men ger en giftig frukt. Det är först när frukten mognar man kan särskilja dem. I stället för att gulna till skörd som vetet gör blir frukten svart. På svenska kallas arten dårrepe eller giftigt rajgräs; dess latinska namn är Lolium temulentum.]
Detta för att det som var sagt genom profeten skulle uppfyllas:
"Jag vill öppna min mun för att tala i liknelser. Jag ska förkunna vad som har varit dolt sedan världens skapelse."
[Citat från Ps 78:2, skriven av Asaf.][Även om Jesus redan förklarat varför han talade i liknelser till folket, se vers 10–17, så understryker Matteus detta med en referens från Gamla testamentet. Eftersom Jesus använde sig av olika undervisningsstilar senare syftar uttalandet att Jesus bara använde liknelser främst på detta undervisningstillfälle, se t.ex. Matt 15:3–9; 19:3–12.]
Han svarade [och förklarar liknelsen från vers 24–30]:
"Den som sår den goda säden
    är Människosonen.
Då sade han till dem: "Varje skriftlärd [expert i Gamla testamentet] som blir en lärjunge för himmelriket (Guds kungavälde från ovan), han måste bli som en husbonde (en välbärgad man, familjefar) som ur sitt förråd kan ta fram både nytt och gammalt." [En förkunnare av evangeliet som har accepterat Guds kungavälde och ställt sig under kungen Jesus och låter hans befallningar råda, ska generöst och fritt dela med sig av gamla sanningar men i nya former, med nya illustrationer så att det går att applicera Guds ord. Frasen "nytt och gammalt" kan också vara ett judiskt uttryck som helt enkelt betyder "ett stort överflöd", dvs. att han har stor kunskap i Guds ord.]
De tog anstöt (avvisade hans auktoritet, han blev en stötesten). Jesus sade till dem: "En profet är inte föraktad (utan ära, respekt), förutom i sin hemstad och i sin egen familj (sitt eget hus)."
Han sade till sina tjänare: "Det är Johannes Döparen. Han har uppstått från de döda, och därför kan sådana krafter verka genom honom."[I uttrycket "vid samma tid" används inte gr. chronos som är sekventiell tid utan kairos som har mer fokus på själva händelsens innehåll än exakt när den inträffar. Matteus evangelium är mer en tematisk sammanställning än en kronologisk berättelse. Temat här är att på samma sätt som de i Nasaret hade en fel bild av vem Jesus var i föregående kapitel, Matt 13:54–58, hade även Herodes en felaktig bild av Jesus. I nästa stycke kommer bakgrunden till varför han trodde Jesus var Johannes Döparen.]
Jesus svarade: "De behöver inte gå bort, ni kan ge dem att äta."
Han sade: "Kom med dem till mig."
Petrus svarade honom och sade: "Herre, om det är du, befall mig att komma till dig på vattnet."
Han sade: "Kom!"
    Petrus steg ur båten och började gå på vattnet, och kom emot Jesus.
Han svarade:
"Varför bryter ni själva mot Guds bud (instruktioner) på grund av er tradition [den muntliga traditionen med stadgar och regler hur man skulle tolka Guds bud]?
Gud har ju sagt [i ett av de tio budorden, se 2 Mos 20:12; 5 Mos 5:16]:
    'Hedra (värdesätt, respektera) din far och din mor,'
och [där överträdelsen av detta bud enligt 2 Mos 21:17 är]:
    'Den som smädar (förbannar) sin far eller mor ska döden dö.'
Men ni påstår att om någon säger till sin far eller sin mor: 'Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det ger jag som tempelgåva',
Han kallade till sig folket och sade till dem: "Lyssna och förstå!
Han svarade: "Varje växt som inte är planterad av min himmelske Fader ska ryckas upp med roten. [Kan syfta på liknelsen om ogräset i Matt 13:24–29.]
Petrus tog till orda och sade till honom: "Förklara denna liknelse för oss." [Vad är det som orenar en människa, i vers 11.]
Jesus sade:
"Är ni också [indoktrinerade i samma tänkesätt som fariséerna och] utan förstånd (oförmögna att dra egna slutsatser)? [Jesus uppmanar sina lärjungar att använda sitt intellekt.]
Han svarade [till sist kvinnan och sade till henne]: "Jag är bara sänd till de förlorade fåren från Israels hus."
Jesus svarade henne: "Det är inte rätt att ta barnens bröd och kasta det åt tamhundarna (de små hundarna)."
Hon sade: "Ja, Herre, men även tamhundarna äter smulorna som faller ner från deras herrars bord."
Då svarade Jesus henne: "O kvinna, din tro (uthållighet, tillit) är stor. Låt det du vill ske." [Kvinnan upprepar sin önskan om hjälp och knäböjer inför Jesus. Det finns två olika ord för hund på grekiska. Här i vers 26–27 används inte det vanliga ordet för en vildhund, gr. kyon, se Matt 7:6, utan en diminutiv form kynarion, som beskriver en mindre, tam familjehund. Det blir även tydligt i beskrivningen att de finns i hemmet och äter under barnens bord. Det hebreiska ordet för hund är kelev, som ordagrant betyder "som ett hjärta" och trofast. Jesus har jämfört judarna med förlorade får och små barn, se vers 24 och 26. Jesus jämför inte kvinnan med en oren vildhund, vilket annars var ett vanligt skällsord, och skulle vara väldigt nedsättande. Trots detta krävs ändå en stor tro och en ödmjuk inställning från kvinnans sida för att godta att bli liknad vid familjens hund, som har lägre rang än barnen.
    Jesu uttalande är crescendot och höjdpunkten i detta stycke. Det förstärks också genom ett kiastiskt mönster kring uttrycken stor/liten tro som har sitt centrum här: Matt 14:31 "Vilken liten/kortvarig tro du har" – riktat till lärjungen Petrus.
  Matt 15:28 "O kvinna, din tro är stor" – riktat till en icke-jude och kvinna!
Matt 16:8 "Vilken liten/kortvarig tro ni har" – riktat till lärjungarna.]
I samma ögonblick blev hennes dotter helad (botad).
[Detta är det andra brödundret som omnämns i Bibeln; tidigare på våren hade Jesus gjort ett brödunder för 5 000 judar på västra sidan av Galileiska sjön, se Matt 14:13–21. Nu är Jesus på den östra sidan av Galileiska sjön efter en tur utanför de judiska områdena med start vid Tyros och Sidon och sedan tillbaka via Dekapolis, se Mark 7:31. Många hade kommit ut från städer och byar och följde med Jesus och det är nu redan tredje dagen. Man hade troligtvis med sig lite mat för en dag eller så, men var mer upptagna med att bli botade och höra Jesu undervisning än att tänka på sina vardagliga behov. Det har gått några veckor sedan det förra brödundret som skedde vid påsktiden då gräset var grönt efter regnen, se Joh 6:10. Vid den här tiden är det mesta gräset bortbränt och temperaturen en bit över trettio grader på dagen, och Jesus bryr sig om människornas välbefinnande så att de ska orka vandringen hem i värmen.] Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sade: "Jag känner medlidande över folket, för de har nu redan varit med mig i tre dagar (stannat kvar; de är fortsatt hos mig) och de har inget [kvar] som de kan äta och jag vill inte skicka iväg dem hungriga för de kan bli [alldeles] uttröttade [och kollapsa] på vägen [hem]."
Jesus frågade dem: "Hur många bröd har ni?"
De svarade: "Sju, och några små fiskar."
Han svarade: "På kvällen säger ni: 'Det blir vackert väder, eftersom himlen är röd',
Jesus sade till dem: "Var på er vakt (se upp) för fariséernas och saddukéernas surdeg." [Surdeg är en bröddeg som innehåller jäst och mjölksyrabakterier. Man använde oftast inte färsk jäst utan tog ett stycke jäst deg, som man sparat från förra baket, och knådade in det i den nya degen som sedan ställdes att jäsa. På samma sätt som surdegen påverkar hela degen, påverkar falska läror hela församlingen, se 1 Kor 5:8.]
Jesus märkte vad de pratade om och sade: "Varför diskuterar ni att ni inte har något [fysiskt] bröd? Vilken kortvarig (liten) tro ni har!
Hur kan ni tro att jag talade om bröd? Akta er för fariséernas och saddukéernas surdeg."
Då förstod de att det inte var för surdeg i bröd han varnade dem, utan för fariséernas och saddukéernas lära.
De svarade: "Några säger Johannes Döparen, andra Elia, och andra Jeremia eller någon av profeterna."
Simon Petrus svarade och sade: "Du är den Smorde (Messias, Kristus), den levande Gudens son."
Då svarade Jesus honom: "Salig (lycklig, välsignad) är du, Simon, Jonas son. Kött och blod (någon människa) har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen.
Sedan gav han en strikt order till lärjungarna att inte berätta för någon att han var Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
Men Jesus vände sig om [mot och inom hörhåll för lärjungarna, se Mark 8:33] och sade till Petrus: "Gå bort (bakom mig, ur min åsyn), Satan [titel på djävulen som ordagrant betyder motståndare eller åklagare]. Du är ett hinder för mig (en stötesten, du vill få mig på fall), för du tänker inte Guds tankar utan mänskliga tankar (du har inte Guds perspektiv)."
Sedan sade Jesus till sina lärjungar: "Om någon vill komma efter mig (följa, gå bakom mig)
    ska han förneka (helt tillbakavisa; säga nej till; avstå från) sig själv [sin egen agenda]
    och ta upp sitt kors
och följa mig [vandra med mig på vägen – bli min lärjunge]. [Jesus hade tidigare talat om att 'ta upp sitt kors' bildligt talat, se Matt 10:38. Nu blir orden än mer verkliga för lärjungarna, se Matt 16:21; 20:20–23.]
Då började Petrus tala, och sade till Jesus: "Det är underbart (gott, ärofyllt) att få vara här! Om du vill så ska jag göra tre hyddor. En åt dig, en åt Mose och en åt Elia." [I Luk 9:33 står det också att "Petrus inte visste vad han sade." Det är möjligt att han anknyter till Lövhyddohögtiden, Sukkot, som firas på hösten. Man bygger då hyddor med tak av löv under bar himmel för att minnas israeliternas ökenvandring efter deras uttåg/exodus ur Egypten. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också både med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern, se Apg 3:21. Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under Sukkot, se t.ex. Joh 7:2, 27, 31, 40–42.]
Men Jesus kom och rörde vid dem och sade: "Stå upp och var inte rädda."
Medan de var på väg ner från berget befallde Jesus dem: "Berätta inte för någon om det ni har sett förrän Människosonen har uppstått från de döda."
Han svarade [och bekräftade deras doktrin som baseras på Mal 4:5]: "Elia ska komma och återställa allt.
Då förstod lärjungarna att han talade till dem om Johannes Döparen.
Då svarade Jesus [och riktar sig till folkskaran och lärjungarna]: "Ni släkte utan tro (en generation som inte vill tro) som är helt fördärvat! [Det är inte otroligt att associationerna går till israeliterna som vandrade i öknen och tappade tron och i stället tillbad guldkalven då Mose gick upp på berget Sinai.] Hur länge ska jag vara kvar hos er? Hur ska jag stå ut med er?" [Han vänder sig nu till pojkens far och säger:] "För hit honom till mig."
Senare kom lärjungarna enskilt till Jesus (för att samtala privat med honom) och frågade: "Varför kunde inte vi driva ut demonen?"
Han svarade: "På grund av er otro. Sannerligen säger jag er (jag säger sanningen till er), om ni har tro som ett senapskorn [det minsta av alla frön, se Matt 13:32] kan ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er." [Jesus illustrerar nu sin undervisning genom att använda berget, som de står vid foten av, som en bild på långt större och omöjliga problem och svårigheter än att driva ut en demon. Det är inte storleken på tron som är avgörande, utan inställningen, viljan att tro till skillnad från apati och ovilja. I parallellstället i Mark 9:24 ber pojkens far en enkel bön: "Herre, jag tror! Hjälp min otro." Tro som ett senapskorn är en ihållande tro, den fortsätter att växa och ger inte upp och den får näring av Guds ord och bön.]
När de var samlade igen i Galileen [tillbaka i närheten av Kapernaum, se vers 24] sade Jesus till dem: "Människosonen ska överlämnas i människors händer,
När de hade återvänt till Kapernaum kom de som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: "Betalar inte er mästare någon tempelskatt?"[Det fanns tre typer av skatter: Lokal skatt/tull för varor, det romerska rikets inkomstskatt och den judiska tempelskatten. Utöver detta gav man också tionde och offer. Tempelskatten var under andra templets tid en halv shekel, vilket motsvarade två drachmer som var grekernas grundläggande myntenhet. Värdet motsvarade två dagslöner. Det var en frivillig årlig gåva för att täcka omkostnaderna kring tempeltjänsten, se 2 Mos 30:12. Sista betalningsdagen var i slutet på mars, och gällde alla män mellan 20 och 50 år. Att bara Petrus och Jesus betalar denna skatt, kan antyda att de övriga lärjungarna var under 20 år. Det var inte ovanligt att man redan vid 13 års ålder började följa en rabbin.]
Petrus svarade: "Av andra." Jesus sade till Petrus: "Sönerna går alltså fria.
och sade: "Jag säger er sanningen, om ni inte skulle vända om [vill omvända er – ändra riktning, dvs. gå åt det andra hållet] och bli som de små barnen, ska ni inte [under några omständigheter] komma in i himmelriket (i himlarnas kungarike).
Och om han inte skulle bry sig om att lyssna till dem [och uppmärksamt ta till sig deras sunda förmaningar], så berätta för församlingen. [Tvistefrågan blir nu offentlig.] Men om han inte ens skulle bry sig om att lyssna till församlingen, så betrakta honom som en hedning eller en tullindrivare.
[Associera dig inte med honom, men älska honom, se Gal 6:1–2; 2 Thess 3:14–15; 2 Kor 2:5–11.]
Då kom Petrus fram till honom och sade: "Herre, hur många gånger kan min broder synda mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som upp till sju gånger?" [Enligt den rabbinska traditionen som baserades på Amos 1:3, räckte det att förlåta någon tre gånger. Den fjärde gången någon gjorde samma fel mot dig behövde du inte förlåta, eftersom omvändelsen inte ansågs vara genuin. Petrus föreslog nu mer än det dubbla. Talet sju står också för fulländning.]
Han svarade:
"Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?" [1 Mos 1:27]
Och han fortsatte:
"Därför ska en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru,
    och de två ska bli ett (vara förenade, oskiljbara). [Citat från 1 Mos 2:24.]
Men Jesus sade: "Det är inte alla som kan ta emot detta ord, utan det är för dem som har fått det givet [fått gåvan av Gud att leva ogifta].
Då sade Jesus: "Låt barnen vara och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som de."
(plötsligt, oväntat) kom en person fram till honom och frågade: "Mästare, vad gott [vilka goda gärningar] ska jag göra för att få evigt liv?" [Mannen var ung och rik, se Matt 19:20, 22. Han var också en ledare, antagligen en föreståndare i synagogan, se Luk 18:18.]
Jesus svarade: "Varför frågar du mig om vad som är gott? Det finns bara en som är god [och det är Gud]. Men vill du gå in i livet [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet], så håll (följ, vaka över) budorden."
Han frågade: "Vilka?"
    Jesus svarade:
"Du ska inte mörda [2 Mos 20:13],
du ska inte begå äktenskapsbrott [2 Mos 20:14],
du ska inte stjäla [2 Mos 20:15],
du ska inte vittna falskt (ljuga i rättssalen) [2 Mos 20:16],
Då sade Jesus till sina lärjungar: "Sannerligen säger jag er (jag säger er sanningen), det är svårt för en rik människa att komma in i himmelriket.
Men Jesus såg på dem och sade sedan: "För (nära intill) människor är detta omöjligt, men för (nära intill) Gud [tillsammans med honom] är allt möjligt."
Då svarade Petrus och sade: "Se, vi har lämnat allt för att följa dig [i motsats till den rike unge mannen, se vers 22], vad kommer vi att få?"
Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen. När allt återskapas (föds på nytt) ska Människosonen sitta (ner) på sin tron av härlighet (ära, pris). Och då ska ni som har följt mig, sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.
Han sade till dem: 'Gå in i min vingård ni också, och ni ska få rimlig betalning.' Så de gick dit.
Då svarade han en av dem och sade [personligen till honom]: 'Min kamrat, jag behandlar dig inte illa (sårar dig inte). Kom vi inte överens om en denar per dag?
[Jesus och lärjungarna befinner sig i Jordandalen, i närheten av Jeriko, se vers 29. Jesus förutsäger nu på nytt sin död och uppståndelse. Han började tala mer öppet om detta, se Matt 16:21; 17:22. Tematiskt hör detta ihop med hur "de sista ska bli de första, och de första ska bli de sista". Jesus, den förstfödde över skapelsen, se Kol 1:15, skulle bli behandlad som den lägsta av alla förbrytare och korsfästas, men sedan uppstå och bli över alla andra namn, se Fil 2:5–11.] När Jesus var på väg upp till Jerusalem, tog han de tolv lärjungarna avsides (för att tala enskilt med dem). Där längs med vägen [medan de vandrade framåt] sade han till dem:
Han frågade henne: "Vad vill du?"
    Hon sade: "Lova mig att mina båda söner får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene till höger och den andre till vänster." [De två förnämsta platserna i Guds rike.]
Jesus svarade [och riktade sig nu främst till Jakob och Johannes]: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag ska dricka?"
    De svarade: "Ja, det kan vi."
Jesus kallade till sig dem [allihop] och sade: "Ni vet att härskarna över hednafolken är herrar (utövar ett förtryckande herravälde), och de högt uppsatta (mäktiga) använder sin makt för att förtrycka dem (de styr som tyranner över folken).
Då stannade Jesus och kallade till sig dem och frågade: "Vad vill ni att jag ska göra för er?"
Om någon säger något till er ska ni svara: 'Herren behöver dem.' Då ska han på en gång skicka i väg dem."
Detta hände för att fullborda det som sagts av profeten [Sak 9:9]:
"Säg till Sions dotter [de som bor i Jerusalem]: 'Se, din Konung kommer till dig på ett ödmjukt sätt (milt, i frid, utan arrogans), ridande på en åsna, på ett föl, ett lastdjurs föl.'"
och sade till honom: "Hör du vad de säger?" Jesus svarade: "Ja, har ni aldrig läst orden: Barns och spädbarns rop har du gjort till en lovsång åt dig?" [Ps 8:3]
Jesus svarade: "Jag säger er sanningen (sannerligen, amen), om ni har tro och inte tvivlar, ska ni inte bara göra det som skedde med fikonträdet, utan ni ska också kunna säga till detta berg [och Jesus tar nu som exempel Olivberget där de befinner sig]: 'Upp med dig och kasta dig i havet [Medelhavet]', och det skulle ske.
Jesus svarade: "Jag har också en fråga till er, och om ni svarar på den ska jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta.
Dopet Johannes döpte med, varifrån kom det? Från himlen eller från människor?"
    De överlade med varandra (diskuterade mellan sig): "Om vi svarar: 'Från himlen', svarar han: 'Varför trodde ni då inte på honom?'
Men om vi svarar: 'Från människor', får vi folket emot oss (måste vi frukta folket), för alla anser ju att Johannes var en profet."
Därför svarade de: "Vi vet inte." [De judiska ledarna var fast i ett dilemma som de själva skapat. De frågar dock inte "Vad är sant?" eller "Vad är rätt?" utan "Vad är säkrast för oss?" Att inte ta ställning är den väg hycklare och de som bara följer den rådande opinionen ofta tar. Så gjorde varken Jesus eller Johannes, se Mark 12:14; Matt 11:7–10. Jesus vägrar spela med i deras spel.] Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra detta."
[Jesus frågar översteprästerna och folkets äldste:] "Vad säger ni om det här?
En man hade två söner. Han gick fram till den förste och sade: 'Min son, gå i dag och arbeta i vingården.'
Pojken svarade: 'Jag vill inte', men efteråt ångrade han sig och gick.
Fadern vände sig till den andra sonen som svarade: 'Ja, herre' [Ja, jag ska gå], men han gick inte.
Men när vinodlarna fick se sonen sade de till varandra: 'Här har vi arvtagaren. Kom, vi dödar honom så får vi hans arv.'
[Det här är den tredje liknelsen som Jesus ger som svar på det religiösa ledarskapets frågor när han undervisade i templet under den sista påskveckan, se Matt 21:23–46. I de tidigare två liknelserna konfronterade Jesus de religiösa ledarna med att de inte hade varit trogna sitt uppdrag. Här, i den sista liknelsen, visar Jesus dem att de dessutom kommer att förlora privilegiet att få tjäna i Guds rike.] Jesus talade igen till dem med liknelser och sade:
Igen skickade han ut tjänare. [Kungen visade mer tålamod än vad som förväntades.] Han befallde att dessa andra tjänare skulle säga till de inbjudna: 'Jag har ordnat för lunchen [ordagrant "dagens första måltid", frukost eller tidig lunch], mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopsfestligheterna!' [Kungen ville att alla skulle vara med från början på bröllopet som ofta varade i upp till sju dagar.]
Då sade kungen till tjänarna: 'Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför.' Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordagrant "rent fysiskt skaka av skräck").
Så berätta för oss, vad är din åsikt i den här frågan? Är det rätt (i enlighet med Guds bud) att betala [individuell och årlig] skatt till Caesar (kejsaren) eller inte?" [Många judar tolkade budet som Herren gett, att inte ha en utländsk kung över sig i sitt land, som en ursäkt för att inte betala skatt till romarna, se 5 Mos 17:15.]
Jesus kände (märkte, kände igen) deras ondska (fula intentioner) och sade: "Ni skenheliga (som låtsas att ni vill ha svar), varför försöker ni sätta dit mig? [Om Jesus svarade "ja" skulle det reta upp judarna som hatade den romerska ockupationen, medan ett "nej" skulle kunna leda till åtal för uppror mot romerska staten.]
"Lärare, Mose har sagt:
Om någon dör barnlös ska hans [yngre ogifte] bror gifta sig med änkan
    och skaffa efterkommande åt brodern. [En korrekt sammanfattning av 5 Mos 25:5–10, som garanterar en barnlös änkas försörjning i ett samhälle där hon annars skulle tvingats ut i tiggeri. Seden bevarar också den avlidne mannens namn. Dessa äktenskap kallas leviratsäktenskap, från det latinska ordet "levir", som betyder svåger. Seden fanns redan före Mose lag, se 1 Mos 38:8; Rut 4:1–12.]
Jesus svarade dem: "Ni har fel (har vandrat bort från sanningen) eftersom ni varken förstår (känner till) Skrifterna eller Guds kraft.
När det gäller uppståndelsen av de döda, har ni inte läst vad Gud har sagt till er [i 2 Mos 3:6]:

'Herren [Jahve – Gud Fadern] sade till min herre [Guds Son, Messias]:
    Sätt dig på min högra sida,
tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.'[Citat från Psalm 110:1 som är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus. Hebreiskan använder två olika ord för Herre, först "Jahve" och sedan "Adonai".]
Allt som de säger, det ska ni därför göra och hålla (bevara, skydda), men ta inte efter deras gärningar (handlingar; deras agerande) – för de talar [säger en sak] och gör inte. [De praktiserar inte vad de själva lär ut.]
För jag säger er, ni ska inte se mig igen förrän den dag då ni säger: 'Välsignad är han som kommer i Herrens namn.' " [Ps 118:26]
Han svarade: "Ja, ni ser allt detta, eller hur? Men jag säger er sanningen, här ska inte en sten lämnas kvar på den andra, allt ska bli nedrivet." [Jesus förutsäger templets förstörelse, som inträffar 70 e.Kr.]
Jesus satt sedan på Olivberget [en och en halv kilometer öster om Jerusalem, varifrån man ser ut över hela Jerusalem och templet som de nyss lämnat]. Då kom lärjungarna [brödraparen Petrus och Andreas, och Jakob och Johannes, se Mark 13:3] fram till honom enskilt (för att samtala privat med honom) och frågade:
    - När ska allt detta ske [templets förstörelse, se vers 2]? - Vilket tecken ska markera
        
        din återkomst
        
        och tidsålderns slut?

[Resten av kapitel 24 och hela kapitel 25 är Jesu svar på dessa två frågor.]
Jesus svarade dem: "Var ständigt på vakt (var försiktiga) så att ingen förleder er.
"När ni ser 'det i Guds ögon avskyvärda som ödelägger och skapar förödelse', stå (ställa sig, träda fram) på den heliga platsen [templet i Jerusalem] – profeten Daniel talade om detta [i Dan 9:27], den som läser det förstår –
Om någon då säger till er: 'Här är den Smorde (Messias, Kristus),' eller: 'Där är han,' så tro det inte.
Om man säger till er: 'Han är i öknen,' så gå inte dit, eller: 'Han är i de inre rummen,' så tro det inte.
Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer,
De dåraktiga sade till de visa: 'Ge oss av er olja för våra lampor håller på att slockna.'
Han svarade och sade: 'Jag säger er sanningen (amen), jag känner er inte (har ingen personlig relation med er).'
Den som hade fått två talenter kom fram och sade: 'Herre, du anförtrodde två talenter åt mig. Här är två till som jag har tjänat.'
Den som hade fått en talent kom fram och sade: 'Herre, jag har lärt känna dig som en hård (grym, oresonlig) man, som skördar där du inte sått, och samlar in där du inte strött ut.
Då svarade hans herre honom: 'Du onde och late tjänare. Om du visste att jag skördar där jag inte sått, och samlar in där jag inte strött ut,
Sedan ska Kungen [Människosonen – Jesus när han ska döma alla människor] säga till dem som står på hans högra sida [fåren, se vers 33]: 'Kom, ni som är välsignade av min Fader, ärv (ta emot som ert eget) det kungarike som är förberett för er från universums begynnelse.
När Kungen då svarar ska han säga till dem: 'Jag säger er sanningen: eftersom (i den mån) ni gjorde det för en av dessa mina minsta bröder (syskon), gjorde ni det för mig.'
Sedan ska han också säga till dem som står på hans vänstra sida [getterna, se vers 33]: 'Ni som står under en förbannelse, gå bort ifrån mig till den eviga elden som är förberedd åt djävulen och hans änglar.
När Jesus hade avslutat sitt tal [svarat på frågorna om sista tiden, se Matt 24:4–25:46] sade han till sina lärjungar [där de satt på Olivberget på tisdagseftermiddagen]:
Men Jesus visste [vad lärjungarna hade sagt till varandra och direkt till kvinnan] och sade till dem: "Varför besvärar (trakasserar, skuldbelägger) ni kvinnan? Hon har gjort en god (ärofull, vacker) gärning mot mig.
Han sade: "Vad är ni villiga att ge mig om jag förråder honom (utlämnar honom åt er)?" Då vägde de upp och betalade honom trettio silvermynt [shekel].
Han svarade: "Gå in i staden och säg till en man där: 'Mästaren säger: Min tid är nära, jag vill hålla påskmåltiden (pesach) i ditt hus med mina lärjungar.' "
Medan de åt sade han: "Jag säger er sanningen, en av er ska utlämna (förråda) mig."
Då svarade han: "Den som tillsammans med mig har doppat sin hand i skålen [doppat bröd i fatet med sås av dadlar, russin och vinäger], han kommer att utlämna (förråda) mig. [Uttrycket 'doppat sin hand i skålen' behöver inte vara ett tecken som pekar ut Judas, utan kan också mer generellt betyda 'att dela måltiden och gemenskapen'.]
Judas, som skulle utlämna (förråda och överlämna) honom, sade: "Rabbi, det är väl inte jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det." [I Johannes mer detaljerade beskrivning gestikulerar Petrus till Johannes, som sitter närmast Jesus, och ber honom fråga vem det är. Jesus doppar då ett bröd och ger det till Judas. Trots det verkar inte Johannes och Petrus förstå vem det var, se Joh 13:18–30.]
Medan de åt, tog Jesus ett bröd och när han hade välsignat det, bröt han det och gav det till lärjungarna och sade: "Ta emot, ät, detta är min kropp!"
[Lärjungarna och Petrus som deras talesman, se vers 35, går emot Jesu ord.] Petrus svarade honom: "Även om alla andra kommer på fall (tar anstöt, överger) för din skull, så ska då jag aldrig komma på fall."
Petrus [som bara var några timmar från att förneka Jesus] svarade honom: "Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig." Samma sak sade också alla de andra lärjungarna.
Så han lämnade dem och gick bort och bad för tredje gången med samma ord.
På en gång gick Judas fram till Jesus, och sade: "Var hälsad (med glädje), rabbi (min lärare)", och kysste honom intensivt.
Jesus sade till honom: "Min kamrat, du är här av en anledning ..." [Meningen är inte fullständig, det är en "aposiopesis". I stället för att skriva "du är här av en anledning – gör vad du ska göra" eller "gör det inte" förstärks bilden för läsaren. Det kan också vara ett sätt att visa på att samtalet avbryts och man kommer fram för att gripa Jesus.
    Här används inte heller det vanliga ordet för vän och ömsesidig vänskap, gr. philos, utan hetairos som kan översättas med kamrat eller kompanjon. Ordet användes också inom judendomen för någon som var kvalificerad att vara en religiös lärare, men ännu inte var officiellt ordinerad. Att Jesus använder detta ord här kan visa på en utsträckt hand, Jesus vill vara vän, men vänskapen behöver bekräftas. De två andra gångerna ordet används i Nya testamentet är Matt 20:13 och Matt 22:12. I båda dessa verser visar det sig att den andra parten har onda intentioner.]
Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom.
I samma stund sade Jesus till folkskaran: "Som mot en brottsling (rövare som rånade och överföll människor) har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. Dag efter dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig.
som sade: "Han har sagt att han kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar."
Då reste sig översteprästen och frågade: "Ska du inte svara? Vad är det dessa män anklagar dig för?"
Men Jesus var tyst [Jes 53:7]. Översteprästen sade: "Jag uppmanar dig under ed inför den levande Gudens namn, säg oss om du är den Smorde (Messias), Guds Son."
Jesus svarade: "Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta ska ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens skyar."
Vad säger ni?"
    De [översteprästerna som var samlade i Stora rådet] svarade: "Han förtjänar döden."
En stund senare [en timme, se Luk 22:59] kom de som stod där [vid porten] fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem. Det hörs på dialekten (talet)." [Uppe i Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja.]
Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt [i vers 34]: "Innan en [enda] tupp gal ska du ha förnekat mig tre gånger", och han gick ut och grät bittert.
Han sade: "Jag har syndat och förrått oskyldigt blod."
    De svarade: "Vad angår det oss? Det är din sak."
Översteprästerna tog pengarna och sade: "[Vad ska vi göra?] Det är inte tillåtet att lägga dem i [den heliga] offerkistan, eftersom det är blodspengar."
Då uppfylldes det som sagts av profeten Jeremia:
"De tog de trettio silvermynten,
    det pris som var satt på honom,
    det pris som några israeliter hade värderat honom till,
När folket nu var samlat frågade Pilatus: "Vem vill ni att jag ska frige, Jesus Barabbas eller Jesus som kallas den Smorde (Messias, Kristus)?"
Ståthållaren sade nu till dem: "Vilken av de båda vill ni att jag ska frige?" De svarade: "Barabbas!"
Men hela folket ropade: "Hans blod må komma över oss och våra barn."
När de korsfäst honom delade de hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem [som det profeterades om i Ps 22:19].
Han förtröstar (litar) på Gud, låt Gud rädda honom om han bryr sig om honom [Ps 22:9], han har ju sagt att han är Guds Son."
och sade: "Herre, vi har kommit att tänka på att när den där bedragaren ännu var i livet sade han: 'Efter tre dagar ska jag uppstå.'
Ge därför order om att graven bevakas under tre dagar, så att inte hans lärjungar kommer och rövar bort honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första." [Genomgående under anklagelserna mot Jesus har Matteus refererat till "översteprästerna och de äldste", men här är det "översteprästerna och fariséerna" som kommer till Pilatus. Fariséerna var med i de båda grupper som begärt ett tecken av Jesus då han hade svarat med löftet om "Jonas tecken", se Matt 12:38–40; Matt 16:1–4. Det är antagligen denna grupp som nu tänker tillbaka på denna förutsägelse.
    De judiska ledarna kom troligtvis till Pilatus tidigt dagen efter förberedelsedagen, efter­som han hade audiens under morgontimmarna. Förberedelsedagen syftar ofta på fredagen som är en förberedelsedag inför sabbaten som börjar på kvällen vid solnedgången. I så fall är "dagen efter" någon gång fredag kväll fram till lördag kväll, och då troligtvis morgontimmarna på sabbaten. Dock kan förberedelsedagen också syfta på Pesach den 14 Nisan eller den första dagen i det osyrade brödets högtid som är den 15 Nisan.
    För att jämföra med något vi känner till så är alltid söndag en röd dag i vår almanacka. Nationaldagen kan infalla vilken veckodag som helst och är också en röd dag. Om den infaller på lördag blir det då två röda dagar på rad, men den kan också infalla en söndag och då sammanfaller högtidsdagarna.]
Men ängeln sade till kvinnorna: "Var inte rädda! Jag vet att ni letar efter Jesus som var korsfäst.
Han är inte här, för han är uppstånden precis som han sade! Kom hit (följ med) och se platsen där han låg!
Skynda er sedan att gå till lärjungarna och säg detta till dem: 'Jesus har uppstått från de döda, han ska gå före er till Galileen där ni ska få se honom.' Se, nu har jag berättat för er (nu har jag utfört mitt uppdrag och gett budskapet till er)." [Varken här eller i något annat av evangelierna beskrivs exakt hur uppståndelsen har gått till. Verbformen i vers 6, "han är uppstånden" är dock i passiv form vilket pekar på det faktum att Jesus var uppstånden av Gud. Ängeln rullade inte bort stenen för att Jesus skulle kunna komma ut. Anledningen var att hans efterföljare skulle kunna komma in och se att graven var tom!]
och sade: "Säg att hans lärjungar kom på natten och förde bort kroppen medan ni sov,
Jesus sade till dem: "Kom och följ mig. Jag ska göra er till [lära er att bli] människofiskare!"
På en gång försvann spetälskan, och han blev ren.
och sade: "Säg ingenting till någon, men gå och visa upp dig för prästen [i Jerusalem] och ge det offer för din rening som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem." [3 Mos 14:1–32]
Vad är lättast att säga till den förlamade: 'Dina synder är förlåtna (borttagna),' eller att säga: 'Stå upp, ta din bädd och börja gå'?
Jesus svarade dem:
"Inte kan väl bröllopsgästerna fasta, medan brudgummen är med dem, eller hur? Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta.
Han sade till sina lärjungar att alltid ha en liten båt i beredskap för honom på grund av folket, så att han inte skulle bli trängd (nedtrampad) av folkmassan.
Han vaknade och tillrättavisade skarpt vinden och sade till sjön: "Tyst! Var stilla!" Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt (kom ett stort lugn). [Det finns en fin poetisk parallellism i denna vers. Vinden och sjön tilltalas separat. Resultatet av båda dessa tilltal beskrivs också separat: stillad vind och lugn sjön.]
Han sade till dem [lärjungarna]: "Varför är ni [så] rädda (uppskrämda, tysta, fega)? Har ni ingen tro (tillit, förtröstan) ännu?"
Kvinnan visste vad som hade hänt med henne, och hon kom [till sist, se Luk 8:47] fram under fruktan och bävan och föll ned inför honom och berättade hela sanningen.
Då sade han till henne: "Min dotter [beskriver ett barnaskap, och att hon tillhör Guds familj], din tro har frälst (helat, räddat) dig! Gå i frid, och var helt helad (befriad för all framtid) från din plåga!" [Ordagrant, "gå in i frid", en dörr hade öppnats för kvinnan där hon kunde få leva i Guds frid.]
Men han förbjöd dem strängt att låta någon få veta vad som hänt. Sedan bad han dem att ge henne något att äta.
[framåt kvällen då gästerna börjat bli berusade] kom Herodias dotter [Salome] in. Hon dansade och fascinerade (behagade, trollband) Herodes och [de övriga manliga] gästerna [med sin sensuella dans] och kungen sade till flickan:
    "Be mig nu på en gång om vad du vill, så ska du få det."
[Männen var i en egen festsal och kvinnorna i en annan.] Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad ska jag begära?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud."
Men han svarade: "Ni kan ge dem något att äta!"
    De svarade: "Ska vi gå bort och köpa bröd för tvåhundra denarer [dagslöner] och ge dem att äta?" [En denar var en vanlig arbetares dagslön, se Matt 20:2. Tvåhundra denarer motsvarade åtta månadslöner. På en gång började lärjungarna kalkylera hur mycket det skulle kosta att köpa mat till folket. Antagligen skulle maten kosta så mycket, och det är inte otroligt att de hade den summan i kassan. Det är vanskligt att jämföra med dagens priser, men om en dagslön är 1 000 kr så motsvarar tvåhundra dagslöner att det blev 40 kr per familj, om det var 5 000 familjer samlade där.]
Han svarade: "Jesaja profeterade rätt om er när han sade [Jes 29:13]:
Detta folk närmar sig mig med sina läppar (de säger rätt saker),
    men deras hjärtan är långt borta från mig.
Mose har ju sagt [i ett av de tio budorden, se 2 Mos 20:12; 5 Mos 5:16]:
'Hedra (värdesätt, respektera) din far och din mor'
    och [där överträdelsen av detta bud beskrivs i 2 Mos 21:17]:
'Den som smädar (förbannar) sin far eller mor ska döden dö.'
Men ni säger att om en man säger till sin far eller sin mor: 'Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det är i stället korban'. [På samma sätt som i vers 3–4 förklarar Markus de judiska begreppen för sina läsare.] Korban är [det hebreiska ordet för] en tempelgåva. [Detta var en typ av löftesoffer där givaren förband sig att ge en gåva vid ett senare tillfälle, men förvaltade pengarna fram tills löftet infriades.]
Då sade han till henne: "För de ordens skull säger jag dig: gå hem, demonen har farit ut ur din dotter."
Han frågade: "Hur många bröd har ni?"
    "Sju", svarade de.
De hade också några små fiskar. När han hade bett Guds välsignelse över dem sade han att de också skulle delas ut.
Jesus skickade i väg mannen till hans hem och sade: "Gå inte ens in i byn!" [Det verkar som om Betsaida inte var mannens hem, utan han bodde på landsbygden eller i någon närliggande by.]
De svarade: "Johannes Döparen; men andra säger [den stora profeten] Elia [som förväntades komma tillbaka i den sista tiden, se Mal 4:5], och andra en av profeterna."
När han kallat till sig folkskaran, tillsammans med sina lärjungar, sade han till dem: "Om någon vill följa mig (gå bakom mig)
    ska han förneka (helt tillbakavisa; säga nej till; avstå från) sig själv [sin egen agenda]
    och ta upp sitt kors
och följa mig [vandra med mig på vägen – bli min lärjunge]. [Här har grekiskan ett annat ord för att följa vars innebörd kan beskrivas som 'att vara på vägen med'. En Jesu lärjunge måste lämna sitt eget, vandra i Mästarens fotspår och följa hans exempel i allt – ja, även vara beredd att lida och dö för hans skull.]
En man ur folkhopen svarade honom: "Lärare (Mästare), jag tog med min son till dig, för han har en stum ande (en demon som gör att han inte kan tala).
När den tar över honom (blir hans herre), kastar den ner honom och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel (får kramper). Jag bad dina lärjungar att driva ut den, men de kunde inte (hade inte kraft)."
Jesus frågade hans far: "Hur länge har detta pågått?" Han svarade: "Ända sedan han var liten.
Jesus sade till honom: "Om du kan (har kraft och möjlighet) [att göra någonting, säger du]? Allt är möjligt för (alla saker förmår) den som tror."
Han svarade: "Den här sorten [den familjen av demoner] kan inte drivas ut på annat sätt än genom bön och fasta." [Sista delen "och fasta" saknas i några senare manuskript. Brist på bön (och även fasta) gör att umgänget med Gud minskar. Det leder till att fokus skiftar från tron på Guds kraft till ens egen begränsade förmåga. Lärjungarna hade ju fått auktoritet att driva ut demoner redan i Mark 3:15.]
Så tog han ett barn och ställde det i mitten framför dem, tog det i sina armar och sade:
Men Jesus sade: "Hindra (förbjud) honom inte! Ingen som utför ett mirakel (kraftgärning, mäktigt under) i mitt namn kan direkt efteråt tala illa om mig.
Han svarade: "Vad har Mose befallt er?"
De svarade: "Mose tillät en man att skriva ett skilsmässobrev och skilja sig från henne." [5 Mos 24:1–4]
Men Jesus [började inte argumentera, som deras rabbiner gjorde, om under vilka omständigheter skilsmässa var tillåten, utan] sade till dem:
"Därför att era hjärtan är så hårda gav han er den föreskriften.
När Jesus såg detta [inifrån huset där han befann sig, se Mark 10:10] blev han upprörd (kände en djup smärta och ilska därför att något orätt skedde), och sade till dem: "Hindra inte barnen att komma till mig, för Guds kungarike tillhör sådana som de.
Jesus svarade honom:
"Varför kallar du mig god?
Det finns ingen god utom en,
    och det är Gud!
Medan Jesus såg på honom, kände han innerlig kärlek (som var osjälvisk, utgivande) för honom och sade: "Ett fattas dig (en sak återstår), gå och sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga, och du ska få en skatt (rikedom) i himlen. Kom sedan och följ mig (vandra samma väg som jag går)!"
Han frågade dem: "Vad vill ni att jag gör för er?"
De svarade honom: "Ordna så att en av oss får sitta på din högra sida i din härlighet och den andra på din vänstra."
Men Jesus sade till dem: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker, eller bli döpta i det dop [av lidande och död] som jag kommer att döpas med?"
De svarade honom: "Det kan vi."
    Då sade Jesus till dem: "Den bägare jag dricker ska ni dricka, och med det dop jag blir döpt med ska ni döpas.
Jesus stannade och sade: "Kalla hit honom!"
    De kallade på den blinde mannen och sade: "Var vid gott mod (var lugn)! Stå upp! Han kallar på dig!"
Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag ska göra för dig?"
    Den blinde mannen svarade honom: "Rabbouni [arameiskt ord som betyder 'min store Mästare'], låt mig få tillbaka min syn."
Jesus sade till honom: "Gå [du är fri att gå vart du vill], din tro har helat (räddat, frälst) dig." Genast fick han sin syn och [gick inte tillbaka utan] följde Jesus på vägen.
Om någon frågar er varför ni gör detta så ska ni svara: 'Herren behöver det, och han kommer snart att skicka tillbaka det [när han använt åsnefölet].' "
De [två lärjungarna] svarade som Jesus hade instruerat dem, och man lät dem gå.
[Trädet hade inte verbalt talat med Jesus, men likväl kommunicerat ett falskt budskap att det hade fikon, så] Jesus svarade trädet och sade: "Aldrig någonsin ska någon äta frukt från dig!" Hans lärjungar hörde detta. [Fikonträdet är skapat att bära frukt innan det producerar löv. Detta fikonträd hade brutit mot hans befallning och hycklade, det utgav sig för att ha något som det inte hade. Fikonträdet är ofta en symbol på nationen Israel. Både denna händelse och nästa då templet renas är två starkt symboliska handlingar.]
Jag säger sanningen till er, om någon (vem som helst) kommenderar (säger med auktoritet till) detta berg [och Jesus tar Olivberget som de står vid som ett exempel]: 'Upp med dig och kasta dig i havet!' och inte tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger ska hända, då ska det ske (göras för) honom.
Jesus svarade: "Jag har en fråga till er. Svara på den, så ska jag säga vad jag har för fullmakt att göra detta.
De överlade med varandra (diskuterade mellan sig): "Om vi svarar: 'Från himlen', säger han: 'Varför trodde ni då inte på honom?'
Men ska vi svara: 'Från människor?' ..." Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet.
Men vinodlarna sade till varandra: 'Här är arvtagaren! Kom, låt oss döda honom så blir arvet vårt.'
Nu ville de [översteprästerna, de skriftlärda och de äldste i Jerusalem, se Mark 11:27] gripa honom, de förstod att han hade berättat liknelsen mot dem (med hänvisning till dem). Men de var rädda för folket och lämnade honom och gick sin väg.
Men Jesus förstod att de hycklade och sade till dem: "Varför försöker ni snärja mig (sätter ni mig på prov)? Ge mig ett mynt (en denar) och låt mig se på det!" [En denar var det vanligaste romerska myntet, värdet motsvarade en dagslön för en arbetare. På ena sidan fanns en bild på den dåvarande kejsaren Tiberius huvud, och längs med kanten en inskrift på latin: Tiberius Caesar Augustus – den gudomlige Augustus son. De romerska mynten ansågs vara en hädelse bland judarna och fick inte användas i templet. Texten och bilden bröt mot både det första och andra budet – att inte ha några andra gudar och att inte göra några ingraverade bilder.]
De hämtade ett. [Eftersom man bara använde judiska mynt i templet skickade de antagligen någon till växlingsborden för att hämta ett romerskt mynt.] Han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?"
    De svarade: "Caesars." [Caesar var både namnet och titeln på den romerska kejsaren.]
Då sade Jesus till dem: "Ge då Caesar vad som tillhör Caesar, och Gud vad som tillhör Gud!" De tappade helt fattningen och stod som förstelnade och förundrade sig över honom. [Människan är skapad till Guds avbild, se 1 Mos 1:26–27. På samma sätt som myntet var präglat av kejsaren och tillhörde honom, bär människan Guds bild i sitt innersta och tillhör honom.]
Jesus svarade dem: "Är det inte här [på följande två punkter] som ni tar fel (vandrar vilse)! [Jo det är det!] Det är för att ni inte förstår (känner till) Skrifterna och inte heller Guds kraft?
Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst i Moses bok [2 Mos 3:3–6, som var den del av Bibeln de trodde på] om [den brinnande] törnbusken, hur Gud sade till Mose: 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?'
Då sade den skriftlärde till Jesus: "Mycket väl svarat, Lärare (Mästare)! Det är sant som du säger: Han är en (den ende), och det finns ingen annan än han.
När Jesus hörde att mannen svarade förståndigt (klokt, insiktsfullt) sade han: "Du har inte långt till Guds rike." Efter detta vågade ingen fråga honom mera.
David har ju själv sagt, genom [inspirerad av] den heliga Ande:
'Herren [Jahve – Gud Fadern] sade till min herre [Adonai – Guds Son, Messias]:
Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.' [Citat från Psalm 110:1 som är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus. Hebreiskan använder två olika ord för Herre, först "Jahve" och sedan "Adonai".]
Han kallade till sig sina lärjungar och sade till dem: "Jag säger er sanningen, denna änka, hon som är drabbad av fattigdom [kanske på grund av fariséernas exploatering, se vers 40], lade i mer än alla andra som lade något i tempelkistan.
Jesus svarade honom: "Du ser dessa stora byggnadsverk. Här kommer inte att lämnas sten på sten, utan allt ska brytas ner." [Jesus förutsäger templets förstörelse. Uttalar Jesus dessa ord våren 30 e.Kr. är det exakt 40 år innan Titus belägrar Jerusalem några dagar innan påsken 70 e.Kr. för att fyra månader senare bränna ner templet på Tisha BeAv, 9:e dagen i månaden Av.]
"När ska detta ske [templets förstörelse, se vers 2]? - Vad ska bli tecknet när allt detta ska ske (fullbordas)?"
"När ni ser 'det i Guds ögon avskyvärda som ödelägger och skapar förödelse' [som profeten Daniel, se Matt 14:15, omnämner i Dan 9:27], stå (ställa sig, träda fram) där det inte ska vara [i Jerusalems tempel] – må den som läser detta förstå detta – då ska de som är i Judéen fly till bergen.
Om någon då säger till er: 'Här är den Smorde (Messias, Kristus),' eller: 'Där är han,' så tro det inte.
Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför besvärar (oroar) ni henne? Hon har gjort något gott (ärofyllt, vackert) för mig.
I det hus han går in ska ni säga till ägaren: "Mästaren säger, var är mitt gästrum där jag ska äta påskmåltiden med mina lärjungar?"
Lärjungarna gick och kom in i staden, och de fann allt som Jesus hade sagt dem, och de förberedde påskmåltiden. [Hela denna berättelse visar att Herren ville hemlighålla var han skulle äta måltiden. Inte ens lärjungarna fick veta platsen. Till och med de två som förberedde måltiden var ovetande när de skickades in i Jerusalem. Detta antyder att Judas kanske ville överlämna Jesus redan vid måltiden, men att Jesus sköt upp det till senare på kvällen.
    Om man bara läser vers 12–16 kan det tolkas som att sista måltiden är en traditionell påskmåltid kvällen den 15 Nisan. I sammanhanget verkar dock bara en dags händelser ha beskrivits sedan vers 1. Kärnbibeln följer Johannes kronologi som uttryckligen säger att måltiden skedde innan påsken, se Joh 13:1.]
Medan de låg till bords och åt, sade Jesus: "Jag säger er sanningen, en av er ska utlämna (förråda) mig, en som äter med mig."
Han sade till dem: "Det är en av de tolv, den som doppar [bröd] i skålen [med sås av dadlar, russin och vinäger] tillsammans med mig. [Uttrycket "doppar i samma skål" behöver inte vara ett tecken som pekar ut Judas, utan kan också mer generellt betyda "att dela måltiden och gemenskapen."]
Medan de åt tog han ett helt bröd (en rund osyrad brödkaka), prisade (tackade) Gud och bad välsignelse över det, sedan bröt han det och gav åt dem och sade:
    "Ta emot, ät, detta är (representerar) min kropp."
Han sade till dem:
    "Detta är (representerar) mitt blod som bekräftar förbundet (starkaste formen av kontrakt), [mitt blod] som utgjuts (spills ut) för många.
Han gick bort på nytt och bad med samma ord.
Jesus sade till dem: "Som mot en brottsling (rövare som rånade och överföll människor) har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig.
Jesus svarade: "Jag Är. Ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida [platsen för ära och makt, Ps 110:1] och komma bland himlens moln [Dan 7:13]." [Uttrycket "Jag Är" anspelar på hur Gud väljer att presentera sig, se 2 Mos 3:14; Mark 6:50.]
Omedelbart efter detta gol en tupp för andra gången. Då kom Petrus ihåg det som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen hinner gala två gånger, ska du tre gånger förneka mig." Han bröt ihop under högljudd gråt [och gick ut, se Matt 26:75].
När officeren [som förde befälet vid avrättningen] som stod mitt emot honom såg hur han gav upp andan sade han: "Denne man måste ha varit Guds Son!"
Men gå och säg till hans lärjungar och [särskilt] Petrus: 'Jesus går före er till Galileen, där ska ni få se honom, precis som han har sagt till er.' " [Petrus hade förnekat Jesus och avsagt sig lärjungaskapet, se Mark 14:72. Nu får han en särskild hälsning och uppmuntran att få möta den uppståndne Jesus.]
När de gått ut, flydde de bort från graven, för både bävan och förvåning hade kommit över dem. De sade ingenting till någon, för de var rädda. [Markus avslutar sitt evangelium på samma sätt som han börjar det – snabbt och kortfattat. Det sker också på ett ödmjukt sätt: några kvinnor får vara med i det största miraklet när Jesus har uppstått, och får gå med himmelskt budskap till lärjungarna, vilket gör dem till de första som predikar uppståndelsen!]
Och han sade till dem: När ni [sedan] går ut i hela världen [går in överallt – in i varenda strukturerad ordning och varje sammansatt system], predika (förkunna) [då] evangeliet (de goda nyheterna; det glada budskapet) [om försoning och frälsning] för hela skapelsen [för allt skapat, inrättat, ordnat och etablerat].
Men ängeln sa:
"Var inte rädd, Sakarias,
    för din bön har blivit hörd.
Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig,
    och du ska ge honom namnet Johannes.
    [Namnet Johannes betyder 'Gud ger favör', 'Jahve visar nåd'.]
Sakarias sade till ängeln: "Hur kan jag vara säker på detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren kommen."
Ängeln svarade honom och sade: "Jag är Gabriel. Jag står inför Gud (i hans närvaro). [Det är hans uppdrag!] Jag har blivit sänd att berätta för dig detta glada budskap.
Han kom in och sade till henne: "Gläd dig, du benådade (som blivit utvald, fått Guds välvilja och favör över ditt liv). Herren är med dig."
Ängeln sade till henne: "Var inte rädd, Maria, du har fått nåd (kraft, oförtjänt favör) hos Gud.
Då sade Maria till ängeln: "Hur ska detta hända, eftersom jag inte känt (haft en sexuell relation med) någon man?"
Ängeln svarade och sade till henne: "Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska överskugga dig (vila över dig som ett moln, gammaltestamentlig bild av Guds närvaro). Därför ska det heliga (avskilda, speciella) barnet kallas Guds Son.
Då sade Maria: "Se, jag är Herrens tjänarinna, låt detta hända mig enligt dina ord." Sedan lämnade ängeln henne.
Hon ropade ut med hög röst (ett emotionellt utrop) och sade [sedan, när hon samlat sig]:
"Du är välsignad (lycklig, avundsvärd) framför alla andra kvinnor, [du har fått ett unikt privilegium]
    och välsignat är det barn du bär inom dig.
[Maria brister ut i lovsång. Det första ordet i grekiskan är verbet "upphöjer". Det sätter tonen för hela sången. Den latinska översättningen har samma ordföljd, och därför har detta stycke kommit att kallas Magnificat, från det latinska ordet för "upphöjer". Maria var redan vid ung ålder välbekant med Skrifterna och hela lovsången andas bibelcitat. Det finns många likheter med Hannas lovsång då Gud gett henne en son, se 1 Sam 2:1–10. Lovsången är uppbyggd som en psaltarpsalm, vilket även gäller Sakarias och Simeons lovsång, se Luk 1:68–79; 2:29–32.] Då sade Maria:
"Min själ upphöjer Herren [jag lovsjunger och talar ständigt om Herrens storhet],
Men hans mor svarade: "Nej, han ska heta Johannes." [Det namn som ängeln sagt till Sakarias att hans son skulle ha, se vers 13.]
Då sade de till henne: "Men ingen av era släktingar har det namnet."
men ängeln sade till dem:
"Var inte rädda! Se, jag har goda nyheter om en stor glädje som gäller hela folket.
Och [de kom också dit] för att offra enligt vad som är sagt i Herrens undervisning:
Ett par turturduvor eller två unga duvor. [3 Mos 12:8, en fattig familjs offer.] [Två duvor offrades för Marias rening. Detta skulle ske 40 dagar efter födseln, se 3 Mos 12:2–8. Vers 8, som Lukas delvis citerar, inleds med "Om hon inte har råd att offra ett årsgammalt lamm, ska hon ta två turturduvor eller två andra duvor." Josef och Maria var med andra ord fattiga, se Luk 1:48. De vise männen hade ännu inte kommit med sina gåvor, se Matt 2:1–17. I ett större perspektiv offras alltså inget lamm för Jesus. I stället blir han Guds lamm som offras för världens synd, se Joh 1:29.] [Josef och Maria var noga med att följa Mose undervisning, se Luk 2:22, 23, 24; Matt 1:19. Gr. nomos som är ett brett ord som betyder lära, norm eller lag används fem gånger i detta kapitel. I den grekiska översättningen av GT, Septuaginta, används det för att översätta Torah (som betyder undervisning). Lukas anger två olika ritualer som båda skedde i templet. Följde de traditionen tog Josef med sig Jesus den 31:a dagen för Pidyon haben (återlösningen). Tio dagar senare gick familjen tillsammans till templet för att offra de två duvorna för Marias rening. Det är vid det tillfället mötet med Symeon och Hanna sker, se vers 25–38.
    En annan tolkning är att Jesus helgas för tjänst i templet eftersom betalningen av de fem silvermynten inte nämns. Det kan i så fall ge en förklaring på varför Jesus vill stanna kvar där som tolvåring, se Luk 2:49. I Lukas skildring finns flera paralleller med berättelsen om Hanna som lämnar Samuel i templet, se 1 Sam 1:28.]
tog Symeon honom i sina armar och lovprisade Gud och sade:
Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria:
"Se, detta barn är satt till fall och upprättelse för många i Israel
    och till ett tecken som väcker motstånd (som blir motsagt).
När de [Josef och Maria] såg honom blev de helt förvånade (bestörta, halvt från vettet). Hans mor sade till honom: "Mitt barn (ordet för barn fokuserar på att man tillhör familjen), varför har du behandlat oss så här? Ser du inte hur din far och jag har plågats (pinats, gått igenom helveteskval) när vi letat efter dig överallt."
Då sade Jesus till dem: "Varför behövde ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara i min Faders hus (måste vara helt överlåten och upptagen att göra min Faders gärningar)."
Även tullindrivare (publikaner) kom för att bli döpta, och de sade till honom: "Lärare, vad ska vi göra?"
Han svarade: "Ta inte ut mer [skatt, tull] än vad som är fastställt [av de romerska myndigheterna]."[Indrivningen av tullar och skatter från Roms provinser arrenderades ut till privatpersoner vid den här tiden. Dessa kallades "publicanus", och därifrån kommer det svenska ordet "publikan". Det var inte ovanligt att dessa tog ut extra avgifter som hamnade i den egna fickan, se Luk 19:8. Det tillsammans med att de allierat sig med ockupationsmakten gjorde att de hade dåligt rykte och var illa omtyckta av folket.]
De som var soldater frågade också honom: "Vad ska vi göra?" Han svarade: "Tvinga inte till er pengar från någon med våld (ordagrant 'skaka någon') eller genom falska anklagelser. Var nöjda med er lön."
Då sade djävulen till honom: "Om du är Guds Son (eftersom du är det), befall då att den här stenen blir till ett bröd (mat)." [Använd din förmåga för att mätta dina egna behov.]
Han sade till Jesus: "Jag ska ge dig all denna makt (auktoritet) och härlighet, för den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill.
Då sade Jesus till honom:
"Det står skrivet [5 Mos 6:13]: Du ska tillbe Herren din Gud, bara honom ska du tjäna."
Han förde honom till Jerusalem och ställde honom på den högsta platsen på templet [kan syfta på tempelbyggnaden eller hela tempelområdet] och sade till honom: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner härifrån,
Jesus svarade och sade till honom:
"Det är sagt [Skriften säger i 5 Mos 6:16]: Du ska inte pröva (fresta) Herren din Gud."
Då sade han till dem: "Helt säkert (utan tvekan) kommer ni citera detta ordspråk mot mig: 'Läkare bota dig själv,' och säga: 'Vi har hört vad du gjorde i Kapernaum [den stad i Galilén där Jesus bodde och verkade], gör det också nu här i din hemstad [här i Nasaret]!' "
Sedan sade [tillade] han: "Jag säger er sanningen, ingen profet blir väl mottagen (respekterad) i sin hemstad (sitt eget land). [Jesus ger nu två exempel från Gamla testamentet där de stora profeterna Elia och Elisa betjänar hedningar och inte sina egna landsmän, israeliterna.]
Men han sade till dem: "Jag måste förkunna evangeliet (de goda nyheterna) om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag har blivit utsänd."
När han hade slutat tala, sade han till Simon: "Lägg ut på djupt vatten och sänk ner era nät för fångst där."
Då svarade Simon: "Mästare, vi har arbetat hårt hela natten utan att ha fått något, men eftersom du säger det så ska jag sänka ner näten."
Även Jakob och Johannes, Sebedeus söner, som var kompanjoner till Simon, var lika förundrade.
    Jesus sade till Simon: "Var inte rädd, från och med nu ska du fånga (skona, befria) människor." [Ordet "fånga" betyder ordagrant att fånga levande, rädda och skona liv. Den som "fångas" av Jesus får ett nytt verkligt liv. Ordet används bara här och i 2 Tim 2:26. Där används det om människor som hålls fångade i djävulens snara. Både Petrus och djävulen fångar människor, men Jesu tjänare "fångar" för att befria och djävulen för att binda till att göra hans vilja.]
Jesus förbjöd honom att tala om det för någon [som han skulle möta på vägen till templet i Jerusalem] och sade: "Gå och visa dig för prästen och ge det offer för din rening som Mose har bestämt [3 Mos 14:1–32]. Det blir ett vittnesbörd för dem." [Markus berättar hur mannen inte lydde Jesu uppmaning, se Mark 1:45.]
När han såg deras tro [både hos den sjuke mannen och hans fyra vänner] sade han: "Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder."
Men Jesus visste deras tankar (och inre resonemang) och sade till dem: "Vad är det ni tänker i era hjärtan?
Vilket är lättast, att säga: 'Du har fått förlåtelse för dina synder', eller: 'Stå upp och gå'?
Men för att ni ska veta att Människosonen har makt (auktoritet) här på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – så sade han sedan till den lame – "Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!" [Mitt i svaret till de skriftlärda riktar sig Jesus sig till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!]
Efter detta gick Jesus ut [från huset i Kapernaum efter helandet av den lame mannen], och fick se en tullindrivare (publikan) som hette Levi [även kallad Matteus] sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig."
Jesus svarade: "Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.
De [fariséerna] sade till honom: "Johannes lärjungar fastar ofta och ber böner (regelbundna böner för specifika behov), och det gör fariséernas lärjungar också, men dina lärjungar äter och dricker." [Man syftar antagligen på den fest som Jesus och lärjungarna besökte hos den nyfrälste Matteus, se vers 29. Kanske råkade den infalla på en måndag eller torsdag, som var de rättrogna judarnas fastedagar. Man kunde dock inte anklaga Jesu lärjungar för att inte be, och nämner inget om det.]
Jesus svarade dem: "Kan man låta bröllopsgästerna [brudgummens vänner som ansvarar för att ordna festligheterna] fasta så länge som brudgummen fortfarande är med dem? [Nej, det kan man inte.]
Men några av fariséerna sade: "Varför gör ni det som inte är tillåtet på sabbaten?" [Det var tillåtet att för eget behov plocka och äta både frukt och säd från någon annans åker om man var hungrig, se 5 Mos 23:23–25. Att äta mat var heller inte förbjudet på sabbaten. Problemet var att enligt den rabbinska tolkningen av budorden i Moseböckerna både skördade och tröskade lärjungarna när de ryckte av ax och gnuggade dem mellan sina händer. Detta ansågs då vara ett arbete, vilket inte var tillåtet på vilodagen. För att vara säker på att inte utföra ett arbete, tillredde rättrogna judar därför maten på fredagseftermiddagen före sabbaten. Det var troligt att Jesu lärjungar följde dessa judiska seder, se Luk 23:56, men här var man på resande fot och kunde inte förbereda någon mat.]
Jesus svarade dem: "Har ni inte läst [i 1 Sam 21:1–9] vad David gjorde när han och hans män [flydde från Saul till staden Nob, där tabernaklet var på den tiden, och] blev hungriga.
Men han visste vad de hade för tankar och sade till mannen med den förtvinade (förlamade) handen: "Stå upp, och kom fram till mitten [av synagogan så alla kan se]." Då reste han sig och gick fram.
Sedan sade han till dem [alla som var samlade där i synagogan, men främst de skriftlärda och fariséerna]:
"Jag vill ställa en fråga till er: Är det tillåtet att göra gott på sabbaten,
    eller ont,
att rädda liv,
    eller att utsläcka liv?"
Han såg sig omkring på dem alla (förde blicken från ena sidan till den andra sidan) och sade sedan till mannen: "Räck ut din hand." Han gjorde det, och hans hand blev helt återställd.
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], när alla (kategorier av) människor talar väl om er,
    för på samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna."
[Ordet "liknelse" är ordagrant "att kasta vid sidan om". Nu följer fyra liknelser med praktiska exempel från vardagen för att belysa och förklara de andliga sanningar Jesus förmedlat.] Han berättade också en liknelse för dem:
"Kan en blind vägleda en blind? [Nej, självklart inte.]
Faller inte båda två i diket? [Jo, det gör de.]
Därför ansåg jag mig inte heller värdig att själv komma till dig. Men säg bara ett ord så blir min tjänare (pojke) frisk.
När Jesus hörde detta förundrades han över honom (Jesus blir förvånad och överraskad) och sade till folket som följde honom: "Jag säger er, inte ens i hela Israel har jag sett en sådan stor tro."
När Herren fick se henne kände han medlidande med henne och sade: "Gråt inte."
Sedan gick han fram och rörde vid båren, och de som bar den stannade. Jesus sade: "Unge man, jag säger till dig: Res dig upp på en gång!"
Männen sökte upp Jesus och sade: "Johannes Döparen har skickat oss till dig för att fråga om du är den som ska komma eller om vi ska vänta på någon annan."
Så han svarade: "Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena (friska), döva hör, döda uppstår, och för de fattiga predikas de glada nyheterna [Jes 61:1].
[Jesus fortsätter:] "Vad ska jag jämföra den här generationen människor med? Vad liknar de?
När farisén som hade bjudit dit honom såg det, sade han till sig själv: "Om den mannen var en profet (och det är ju helt uppenbart att han inte är det, för då) skulle han veta vilken sorts kvinna som rör vid honom, hon är en värdelös synderska (en notorisk syndare)."
Då sade Jesus till honom: "Simon, jag har något att säga dig."
    Han svarade: "Mästare (Lärare), säg det."
När de inte kunde betala efterskänkte han skulden för dem båda. Vem av dem kommer att älska honom mest?" [Liknelsen gör det klart att alla har syndat och står i skuld till Gud, se Rom 3:22. En denar var en arbetares dagslön. Den ene var skyldig tjugo månadslöner, den andre två. De två skulderna representerar inte syndens storlek, utan medvetenhet om sin synd. I alla närvarandes begreppsvärld ansågs Simon tio gånger bättre än kvinnan, och man identifierade kvinnan med den personen i liknelsen som var skyldig mest. Men liknelsen säger inte att Simon var mindre brottslig inför Gud. Kvinnan visste att hon hade syndat mot Gud, medan Simon var ovetande om sitt bedrövliga tillstånd.]
Simon svarade: "Jag antar att det är den som fick mest efterskänkt."
    Jesus sade till honom: "Du har valt (dömt) rätt."
Sedan sade han till henne: "Dina synder är förlåtna."
Han sade till kvinnan: "Din tro har frälst (räddat, helat, upprättat) dig. Gå i frid!" [Det är inte på grund av att hon tjänat Jesus och tvättat hans fötter och smort dem som hennes synder blir förlåtna; det är på grund av hennes tro på Jesus. Hon visar stor kärlek i tacksamhet för att han har förlåtit alla hennes synder.]
[Ordet liknelse i grekiskan betyder att "kasta vid sidan om". Genom att använda praktiska exempel från vardagen belyser Jesus andliga sanningar. I evangelierna återges ett trettiotal olika liknelser. Denna liknelse om såningsmannen är viktig. Jesus säger själv att en rätt förståelse av den är grunden för att förstå alla andra liknelser, se Mark 4:13.] En stor folkskara höll på att samlas, och människor kom ut till Jesus från stad efter stad, då sade han till dem i en liknelse:
Han sade: "Ni har fått gåvan att lära känna (att få en personlig erfarenhet av och en klarare förståelse av) Guds kungarikes mysterier (hemligheter, dolda planer), men för andra är de i liknelser. Detta är för att [Jes 6:9 ska bli uppfyllt]: De ska inte se, fast de ser, och inte förstå, fast de hör."
Men han svarade dem [som kommit med budet]: "De som lyssnar på Guds ord och handlar efter det är min mor och mina bröder."
[Galileiska sjön ligger tvåhundra meter under havsytan, omgiven av berg. Vid rätt omständigheter i lufttemperaturer kan kraftiga orkanbyar snabbt uppstå när varm luft drar in från öknen. Detta är ett känt fenomen. 1992 slog tre meter höga vågor in mot kuststaden Tiberias i en liknande storm.] En dag steg Jesus i en båt tillsammans med sina lärjungar och sade till dem: "Låt oss fara över till andra sidan." De lade ut,
Han frågade lärjungarna: "Var är er tro?"
    Förskräckta men också förundrade (förvånade, chockade) sade de till varandra: "Vem är han som till och med befaller vindarna och vattnet, och de lyder honom?"
När han såg Jesus vrålade han genomträngande, föll ner inför honom och ropade med hög röst: "Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag ber dig, plåga mig inte!" [Frasen är ordagrant "vad har jag med dig att göra", och kan betyda "lämna mig ifred" eller "bry dig inte om mig."]
Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?"
    Han svarade: "Legion", för många demoner hade farit in i honom. ["Legion" betyder tusental och är ett latinskt låneord för en stor armé. En romersk legion bestod av över 6 000 män. Termen antyder både att mannen hade ett stort antal demoner och att deras natur var våldsam och krigisk.]
Jesus [stannade och] frågade: "Vem var det som rörde vid mig?"
    [Flera av dem omkring honom svarade förmodligen: "Det var inte jag."] När alla förnekade det, sade Petrus: "Mästare, [vem rörde inte vid dig,] folkmassan är omkring dig och trycker på från alla sidor."
Men Jesus sade: "Någon rörde vid mig [på ett speciellt sätt], för jag kände att [helande] kraft gick ut från mig."
Jesus sade till henne: "Min dotter, din tro har frälst (räddat, befriat) dig. Gå i frid." [Detta är enda tillfället i evangelierna där Jesus tilltalar någon "dotter". De kärleksfulla orden lugnar kvinnans rädsla som beskrivs mer i detalj i Mark 5:33.]
Alla grät och sörjde henne.
    Men Jesus sade: "Gråt inte, för hon är inte död, hon sover."
Hennes föräldrar tappade helt fattningen (var helt utom sig, "i extas" – existemi). Men Jesus befallde dem att inte tala om för någon vad som hade hänt.
Han sade till dem: "Ta inte med er något på vägen, varken stav eller lädersäck [med proviant och packning], bröd eller pengar eller två livklädnader (tunikor, långt skjortliknande underklädesplagg).
Herodes själv sade: "Johannes halshögg jag. Vem är då han som jag hör sådant om?" Och han försökte få träffa Jesus.
När dagen började gå mot sitt slut vände sig de tolv till honom och sade: "Låt folket ge sig av, så att de kan gå till byarna och gårdarna här omkring och skaffa sig tak över huvudet och få något att äta. Vi är ju på en obebodd plats här."
Men han sade till dem: "Ge dem ni att äta."
    De svarade: "Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar – om vi nu inte skall gå och köpa mat åt allt det här folket?"
Det var omkring 5 000 män [förutom kvinnor och barn, se Matt 14:21].
    Då sade han till sina lärjungar: "Låt dem sitta ner i matlag i grupper på omkring femtio i varje."
De svarade: "Johannes Döparen. Andra säger [den stora profeten] Elia [som förväntades komma tillbaka i den sista tiden, se Mal 4:5], och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått."
Då frågade han dem: "Men vem säger ni att jag är?"
    Petrus svarade: "Du är den Smorde (Messias, Kristus)."
Han sade: "Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda [dessa grupper ingick i Sanhedrin – judarnas högsta domstol]. Han måste bli dödad men bli uppväckt på tredje dagen."
När männen var på väg att skiljas från honom sade Petrus till Jesus: "Mästare, det är ljuvligt för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han sade. [Även om denna händelse förmodligen äger rum på våren gör Petrus kopplingar till Lövhyddohögtiden, Sukkot, som firas på hösten. Man bygger då hyddor med tak av löv under bar himmel för att minnas israeliternas ökenvandring efter deras uttåg/exodus ur Egypten. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också både med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern, se Apg 3:21. Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under Sukkot, se t.ex. Joh 7:2, 27, 31, 40–42.]
Jesus svarade: "Ni släkte utan tro (en generation som inte vill tro) som är helt fördärvat! [Det är inte otroligt att associationerna går till israeliterna som vandrade i öknen och tappade tron och i stället tillbad guldkalven då Mose gick upp på berget Sinai.] Hur länge ska jag vara kvar hos er? Hur ska jag stå ut med er?"
Alla häpnade (överväldigades) över Guds storslagna makt (storhet, majestät). [Folket förstod att det Jesus gjort var av Gud. Ordet "makt" beskriver Guds majestät. Förutom Lukas är det bara Petrus som använder ordet, se 2 Pet 1:16.] Medan alla [hela folkskaran] förvånades (började spekulera i orsaken till Jesu gärningar) sade han till sina lärjungar [när de vandrade genom Galileen, se Mark 9:30]:
och sade till dem: "Den som välkomnar det här barnet i mitt namn välkomnar mig. Den som välkomnar mig välkomnar honom som har sänt mig. För den som är minst bland er alla, han är [den som verkligen är] stor." [Det grekiska ordet paidion beskriver ett mindre barn upp till skolåldern. Jesus befinner sig i Petrus hus i Kapernaum, se Mark 9:33, så det är inte otroligt att det är Petrus barn som Jesus tar fram för att på ett illustrativt sätt undervisa om ödmjukhet.]
[Johannes, den yngste lärjungen, kommer ihåg ett tillfälle då de försökt stoppa en man som inte gjorde saker på exakt samma sätt som de. Hade de varit för kritiska när de fördömt honom?] Johannes sade till honom: "Mästare, vi såg en man som inte följer oss driva ut demoner i ditt namn, och vi förbjöd (hindrade) honom gång på gång eftersom han inte var med oss (en av dina lärjungar)."
Men Jesus sade: "Sluta att hindra honom. Den som inte är mot er är för er."
När hans lärjungar Jakob och Johannes [brödraparet som Jesus kallade "åskans söner", se Mark 3:17] fick reda på detta sade de: "Herre, vill du att vi kallar ner eld från himlen som förgör dem [precis som Elia gjorde]?" [2 Kung 1:10–12]
Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem,
[Jesus håller på att välja ut sjuttio lärjungar som ska förbereda vägen för honom och bota sjuka och berätta att Guds rike är nära, se Luk 10:1–20. Jesus är tre månader från sin död och det här missionsuppdraget kommer att kräva fullständig överlåtenhet. Nedan följer tre exempel på kandidater, där den första och den siste anmäler sig frivilligt, och Jesus måste pröva äktheten i deras överlåtenhet. På samma sätt som Elisa var tvungen att verkligen sätta Guds rike främst för att vara med Elia och ta del av den dubbla välsignelsen, kräver Jesus att hans blivande lärjungar sätter lärjungaskapet främst.]

1) Materiell försakelse

Medan de gick längs med vägen [mot Jerusalem], sade en man till honom: "Herre, jag vill följa dig vart du än går."
Jesus svarade: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har ingen plats där han kan vila sitt huvud." [Till en början verkar inte svaret ha någon koppling till det mannen säger; han ville ju följa Jesus! Men Gud ser inte bara till det yttre utan till hjärtat, se 1 Sam 16:7. Det verkar som om mannen inte riktigt visste att lärjungaskapet skulle innebära att ge upp bekvämlighet och materiell trygghet.]
Till en annan sade Jesus: "Följ mig!" Men mannen svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far."
Då sade Jesus: "Låt de döda begrava sina döda, men gå du och förkunna Guds rike." [Den judiska begravningen skedde i två steg. Så fort som möjligt, helst samma dag, begravdes den döde i en gravkammare. Familjen höll sedan en sju dagars sorgeperiod, följt av trettio dagar av mindre intensiv sorg. Inte förrän ett år senare ansvarade äldste sonen för att flytta benen till en s.k. benkista. Det är ytterst osannolikt att Jesus skulle träffat på den här äldste sonen de få timmarna innan hans far var begravd, i stället är det någon gång efter den första begravningen. Vad mannen egentligen säger är att han ber om uppskov på kanske upp till elva månader innan han tänker följa Jesus. Då är det försent, Jesus är redan uppstånden och det här missionsuppdraget avslutat.]
En annan man sade: "Herre, jag vill följa dig, men låt mig först ta farväl av dem där hemma."
Jesus svarade: "Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike." [Här finns ännu en likhet med Elisas kallelse, där Elia tillät honom säga farväl till sin familj, se 1 Kung 19:20. Men här ser vi att Jesu kallelse är mer radikal än den mest radikale profeten på Gamla testamentets tid.]
Men om ni kommer till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg:
Han sade till dem: "Jag såg Satan [fursten till alla demoner som måste lyda er] slungas ner från himlen som en blixt (snabbt och uppseendeväckande).
I samma stund fylldes Jesus med jublande glädje i den helige Ande och sade [bedjande]:
"Jag prisar dig Fader, himlens och jordens Herre,
    för att du har dolt detta för de lärda och kloka
    och uppenbarat det för spädbarn (okunniga, hjälplösa, som inte kan tala än).
Ja, Fader, så har du bestämt.
Allt har min Fader anförtrott åt mig.
Ingen vet vem Sonen är,
    utom Fadern,
    och ingen vet vem Fadern är,
utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara det för."
Jesus vände sig till [de tolv] lärjungarna och sade enbart till dem (samtalade privat med dem): "Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de ögon som ser vad ni ser! [Gläd er i frälsningen, att era namn är upptecknade i himlen, se vers 20.]
Jesus svarade honom [genom att ställa en motfråga]: "Vad står det i lagen? Vad läser du där (hur tolkar du det stället)?"
Han svarade [genom att citera 5 Mos 6:5 och 3 Mos 19:18]:
"Du ska älska [osjälviskt och utgivande] Herren din Gud,
    av hela ditt hjärta,
    av hela din själ,
    av hela din kraft
    
    och av hela ditt förstånd (intellekt – gr. dianoia);
och din nästa (din medmänniska) som dig själv."
Jesus sade till honom: "Du har svarat rätt. Gör detta så får du leva [uppleva ett välsignat liv här på jorden och evigt liv i Guds rike]."
Fast besluten att rättfärdiga sig själv frågade han Jesus: "Vem är då min nästa (medmänniska)?" [Enligt judarna räknades bara de egna landsmännen som "ens nästa". Jesu svar hade överbevisat mannen om att han inte levde upp till budet.]
Jesus tog upp diskussionen [skiftar fokus från att bli utfrågad till att i stället leda samtalet] och svarade:
"En man [en jude] var på väg från Jerusalem ner till Jeriko. Han råkade ut för rånare som tog hans kläder och misshandlade honom, sedan försvann de och lämnade honom där halvdöd. [Jeriko är en stad 3 mil nordöst om Jerusalem. Vägen mellan dessa städer sträcker sig genom berg och öken med en höjdskillnad på över 1 000 meter. Det var inte ovanligt att rånarligor höll till i dessa trakter.]
Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: 'Sköt om honom, och alla ytterligare utgifter betalar jag dig när jag kommer tillbaka.' [Två denarer motsvarade två dagslöner, vilket räckte för två månaders vistelse för en person på ett värdshus.]
Han [den skriftlärde, se vers 25] svarade: "Den som visade barmhärtighet (nåd) mot honom."
    Då sade Jesus till honom: "Gå och gör likadant (agera på samma sätt)."
Men Marta var distraherad (stressad, hennes uppmärksamhet drogs åt olika håll) av allt som skulle ordnas [gr. poly diakonia – ordagrant "mycket tjänande"]. Hon gick fram [avbröt Jesu undervisning] och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam att ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa mig." [Hon förväntar sig att Jesus ska säga till Maria att hjälpa till, och det gör troligen alla andra där också; det var ju kvinnans roll att ordna med maten. För Marta var det viktigare att tjäna Jesus än att lyssna på honom.]
Men Herren svarade henne: "Marta, Marta, vad du är stressad (har en inre oro) över mycket och är alldeles uppjagad (slamrar, väsnas, den inre oron visar sig i ett yttre tumult).
En gång var Jesus på en viss plats och bad. När han hade avslutat sin bön sade en av hans lärjungar till honom: "Herre, lär oss att be, precis som Johannes lärde sina lärjungar." [Jesus är på väg till Jerusalem, se Luk 9:51. Han har just besökt Marta och Maria i Betania och är antingen kvar där eller på någon annan plats i närheten av Jerusalem. Det var inte ovanligt att olika judiska grupper hade egna böner. Inom judendomen finns amidah, en daglig bön med arton välsignelser, och det verkar som om Johannes Döparen också hade lärt sina lärjungar en skriven bön.]
Då sade han till dem: "När ni ber (vill be, ska be), säg så här:
-
'Fader [gr. pater, den bokstavliga innebörden av roten pa är någon som ger näring, beskyddar och uppehåller]!
    Låt ditt namn bli helgat (helgat vare ditt namn). [5 Mos 4:39]
    Låt ditt rike komma (kom/etablera – ditt kungarike)!
Sedan sade han till dem [och Jesus fortsätter nu att undervisa om bön genom att ge två liknelser]:

Liknelse 1 – Bulta på en väns dörr

"Anta att någon av er har en vän, och ni går till honom mitt i natten och säger till honom: 'Kära vän, kan du låna mig tre bröd [limpor],
Då kanske han där inne svarar: 'Lämna mig i fred. Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.'
Men några av dem [fariséerna från Jerusalem tillsammans med de lokala judiska ledarna i Kapernaum, se Mark 3:22; Matt 12:24] sade: "Han driver ut demoner med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste." [Beelsebul betyder bokstavligen "flugornas herre", ett annat namn för Satan.]
Men Jesus, som förstod deras tankar, sade till dem:
"Ett rike som splittras (på grund av inre stridigheter) ödeläggs, och ett hus som är delat faller (går under).
När Jesus sade detta ropade en kvinna i folkskaran: "Lycklig är den kvinna som har fött dig och fått amma dig!" [Ordagrant "saligt är det moderliv som burit dig och de bröst du har diat."]
Men han svarade: "Ja, men säg hellre: Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det." [Maria var välsignad, men inte primärt för att hon var Jesu mor, utan för att hon hade tagit till sig Guds ord.]
Då sade Herren till honom:
"Ni fariséer, ni rengör nu utsidan av bägaren och serveringsfatet, men ert inre är fullt av habegär (plundring) och ondska.
Jesus svarade:
"Ja, ve [uttryck för intensiv förtvivlan], också över er laglärda! Ni lägger tunga bördor (ryggsäckar med packningar) på människorna [med mänskliga regler och bud], men själva rör ni inte ett finger för att lätta på bördorna.
Därför har Guds vishet sagt: Jag ska sända dem profeter och apostlar, och en del av dem ska de mörda och förfölja. [I Lukas fortsättning på Lukasevangeliet, Apostlagärningarna, beskrivs hur flera av apostlarna får lida martyrdöden för sin tro.]
Därför ska allt vad ni har sagt i mörkret
    höras i ljuset,
och det ni viskat i örat i enrum (i de innersta rummen, kamrarna),
    ropas ut på taken.
Den som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse,
    men den som talar mot den helige Ande
    ska inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande.
    [Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna.]
När man ställer er till svars inför synagogor och myndigheter och makthavare, oroa er inte för hur ni ska försvara er eller vad ni ska säga.
Den helige Ande kommer i den stunden att lära er vad ni ska säga."
Någon i folkhopen sade till honom: "Mästare, säg åt min bror att dela arvet (deras faders fastighet eller mark) med mig." [Den äldsta sonen fick en dubbel lott jämfört med de andra sönerna, se 5 Mos 21:17. Om det blev tvister kring fördelningen brukade normalt rabbinerna lösa dem.]
Men Jesus sade till honom: "Människa, vem har satt mig till domare eller medlare mellan er två?"
Sedan sade han till dem [de båda bröderna]: "Var ständigt på er vakt (skydda er) mot alla sorters girighet (habegär), för en människas liv handlar inte om materiellt överflöd (det är inte det som avgör er livskvalitet)."
Därefter berättade han en liknelse för dem:
"En rik man hade åkrar som gav mycket goda skördar.
Sedan sade han [och i grekiskan används ordet 'jag' åtta gånger och 'mina' fyra gånger]: 'Så här ska jag göra, jag river ner mina lador och bygger större, och där ska jag lagra all min säd och allt mitt goda.
Sedan kan jag säga till mig själv (min själ): 'Du har nu mycket gott i förvar, det räcker många år framöver. Ta det nu lugnt, ät, drick och roa dig.'
Men Gud sade till honom: 'Du handlar dåraktigt (resonerar inte logiskt)! I natt ska din själ utkrävas av dig. Allt som du har samlat, vem ska då få det?'
Sedan sade Jesus till sina lärjungar: "Därför säger jag er [eftersom det är dårskap att bara fokusera på att samla rikedomar i den här världen som liknelsen om den rike mannen visade, se vers 16–21]: Bekymra (oroa) er inte för ert liv (gr. psuche) [jordelivet]
    vad ni ska äta,
    eller för er kropp,
    
    vad ni ska klä er med. [Fil 4:6]
Då frågade Petrus: "Herre, talar du om oss [de tolv lärjungarna] i den här liknelsen, eller om alla?" [Jesus undervisar om den glädje som väntar de tjänare som är klädda för tjänst, har sina lampor brinnande och inte slumrar när Herren kommer tillbaka, se vers 35–40. Petrus undrar vem han talar om. Jesus svarar genom att ställa en retorisk fråga, där Petrus, lärjungarna och alla som agerar på det sättet identifieras med en vis förvaltare. I parallellstället Mark 13:37 är svaret tydligt att inte bara lärjungarna ska vaka utan "alla ska vaka". Alla kommer att hållas ansvariga utifrån sin kunskap vilket är slutsatsen i vers 47–48.]
Herren sade: "Vem är den trogne och visa förvaltaren (som fått ansvar att övervaka och leda ett visst område) som av sin herre blivit satt över tjänstefolket och som ska ge dem mat (var och ens dagliga matranson) i rätt tid?
Men om den tjänaren skulle säga i sitt hjärta: 'Min herre är försenad' (det dröjer innan han kommer), och han börjar slå de andra tjänarna, både män och kvinnor, och äter, dricker och blir berusad,
Jesus svarade: "Tror ni att de galiléerna var större syndare än alla andra galiléer, eftersom de fick lida så?
Då sade han [ägaren] till trädgårdsmästaren: 'Lyssna nu, i tre års tid [från den ålder, omkring fem år efter det var planterat, då det var normalt att förvänta sig att trädet skulle börja ge en skörd] har jag kommit och letat efter frukt på detta fikonträd, utan att hitta någon. Hugg bort det (ordagrant 'hugg ut det')! Varför ska det ta upp plats (suga ut jorden, ta solljus från andra träd)?'
När Jesus såg henne, kallade han henne till sig och sade: "Kvinna [inte ett hårt tilltal, utan fyllt med respekt och ömhet], du har blivit fri från din sjukdom",
Då svarade Herren synagogföreståndaren: "Ni skenheliga (ni religiösa ledare som bara utför ett skådespel)! Är det inte så att ni alla löser er oxe eller åsna från krubban och leder ut och vattnar den, även på sabbaten?
Igen sade han: "Vad ska jag jämföra Guds rike med?
Någon frågade honom: "Herre, är det bara några få som blir frälsta (räddade)?"
När väl husets herre [Jesus] stiger upp och snabbt stänger dörren, då kommer ni att stå utanför och bulta och säga: 'Herre, öppna för oss!' Han kommer att svara er: 'Jag vet inte varifrån ni är.' [Vilken familj eller hushåll ni tillhör.]
Men han ska svara: 'Jag vet inte varifrån ni är. [Vilken familj eller hushåll ni tillhör.] Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet.'
Men han svarade: "Gå och säg till den räven [judiskt idiom för att vara feg och lättskrämd] att jag driver ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon, och den tredje dagen når jag mitt mål (fulländar jag mitt syfte här).
Se, nu står ert hus övergivet (tömt på sina egna resurser) [utan Guds beskydd]. Jag säger er, ni ska inte se mig igen förrän den dag då ni säger: 'Välsignad är han som kommer i Herrens namn.' " [Ps 118:26]
Jesus frågade de laglärda och fariséerna: "Är det tillåtet att hela på sabbaten eller inte?"
Sedan sade han till dem: "Om någon av er har en son eller en oxe som faller ner i en brunn, drar han då inte på en gång upp dem, även om det är sabbat?"
Då kommer den som bjudit både dig och honom och säger till dig: 'Ge honom din plats!' Då får du skamsen gå och ta den lägsta platsen.
Nej, när du är bjuden, gå och ta den nedersta platsen. När värden kommer ska han då säga till dig: 'Min vän, sätt dig högre upp!' Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna.
När en av gästerna hörde detta [att det finns en belöning som väntar efter uppståndelsen, se vers 14] sade han till Jesus: "Salig (lycklig, välsignad, avundsvärd) är den som får vara med om måltiden i Guds kungarike." [Jes 25:6; Matt 5:6]
[Jesus tar tillfället i akt och berättar en liknelse om en stor fest, troligtvis en bröllopsfest. Bakgrunden är att enligt den dåtida seden skickade värden i god tid ut en inbjudan om att en fest skulle hållas. Utifrån antalet som svarat gjordes förberedelser. En andra inbjudan skickades när allt var klart. Att då tacka nej, när man redan sagt ja, var väldigt ofint. En snarlik liknelse finns i Matt 22:1–14 om en bröllopsfest. Det finns även ett exempel där Jesus och lärjungarna är bjudna till ett bröllop i Kana, se Joh 2:1–2.]Han [Jesus] sade då till honom: "En man (en viss person) ordnade en stor festmåltid och bjöd många [gäster].
När tiden för festen var inne sände han ut sin tjänare för att säga till de inbjudna: 'Kom, nu är allt färdigt!' [Detta var den andra inbjudan, se Matt 22:2–3.]
Men en efter en började de alla ursäkta sig.
Den förste sade till honom: 'Jag har köpt en åker och måste gå ut och se på [inspektera] den. Jag är ledsen att jag inte kan komma. Var vänlig ta emot min ursäkt.' [Åkern var redan köpt, men han verkar orolig att han gjort en dålig affär.]
En annan sade: 'Jag har köpt fem par oxar, och jag ska ut och pröva (undersöka och godkänna) dem. Var vänlig ta emot min ursäkt.' [Vanligtvis ägde man en eller två oxar, så detta var en förmögen man som skaffat tio till.]
En annan sade: 'Jag har just gift mig, så jag kan inte komma.' [Hustrun hade nog glatt sig att få gå på festen, och det fanns plats för fler.] [Dessa tre ursäkter berörde tre områden: ägodelar, arbete och familj. På sin rätta plats är allt detta gott och välsignat av Gud, se Matt 6:33. I Jesu första liknelse om jordmåner liknas törnet med sådant som kväver Guds ord. Jesus säger att denna liknelse är grunden för förståelsen av alla andra liknelser, se Mark 4:13. I förklaringen om törnet ges tre orsaker som sammanfaller med de tre ursäkterna i denna liknelse. De slutför inte vad de börjat på grund av oro, rikedom och njutningslystnad, se Luk 8:14.]
Tjänaren kom tillbaka och berättade för sin herre vad de svarat. Då greps husbonden av vrede och sade till sin tjänare: 'Skynda dig ut på gator och gränder i staden [det är bråttom eftersom allt är klart för festen] och för hit fattiga, lemlästade (krymplingar), blinda och lama.'
Sedan sade tjänaren: 'Herre, vad du befallde är utfört, men det finns fortfarande plats.'
Då sade herren till tjänaren: 'Gå ut på huvudvägar och landsvägar [utanför staden] och övertala (uppmana) människorna att komma in, så att mitt hus blir fullt.
[Frälsningen är fri men kostar ändå allt. Direkt efter liknelsen om den fria inbjudan till festmåltiden, följer en sektion som handlar om kostnaden av att följa Jesus.] Stora skaror följde Jesus. [Många människor flockades kring Jesus av olika skäl. Jesus är mer intresserad av kvalitet än kvantitet.] Han vände sig om och sade till dem:
Då berättade Jesus denna liknelse:
Vidare sade han [Jesus]: "En man (en viss person) hade två söner. [Den yngre beskrivs i vers 12–24 och den äldre i vers 25–32.]
Den yngre av dem [troligtvis ogift och under 18 år] sade till sin far: 'Far, ge mig på en gång den del av förmögenheten som tillhör mig.' Då skiftade han sina tillgångar mellan dem. [Den äldste sonen fick dubbel lott, se 5 Mos 21:17; i det här fallet med två söner innebär att han får två tredjedelar och den yngre en tredjedel.]
Jag bryter upp (reser mig upp) och går till min far och säger till honom: »Far, jag har syndat mot himlen och mot dig (inför dig),
Men sonen sade till honom: 'Far, jag har syndat mot himlen och mot dig (inför dig), jag förtjänar inte längre att kallas din son.'
Men fadern sade till sina tjänare: 'Skynda er att ta fram (ut) den finaste (den mest ärofyllda) dräkten och klä honom i den och ta fram [ge honom] en ring för hans hand och sandaler för hans fötter. [Både ringen och sandalerna var tecken på att han nu var en fri man, slavar var barfota.]
Han svarade: 'Din bror har kommit hem och din far har slaktat gödkalven eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka.'
Men han svarade sin far: 'I alla dessa år har jag tjänat dig, och jag har aldrig brutit något av dina bud. Ändå har du inte gett mig ens en liten killing så att jag skulle kunna fira (glädja mig) med mina vänner.
Fadern sade till honom: 'Mitt barn (ord för barn som fokuserar på att han är medlem i familjen), du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt.
kallade han till sig förvaltaren och sade:
    'Vad är det jag hör om dig? Lämna redovisning för din förvaltning [av mina affärer], för du kan inte längre vara [min] förvaltare.' [Ryktet att förvaltaren levde i lyx på ett orättfärdigt sätt hade nått ägaren. Förutom pengarna som förskingrats hade förvaltaren gjort att hans herre förlorat sitt anseende. I den här kulturen var hedern viktigare än pengarna. Att han hade anförtrott sin förvaltning till en potentiell tjuv skadade hans rykte och var en stor skam.]
Då tänkte förvaltaren: 'Vad ska jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Jag är inte stark nog för att gräva, och jag skäms för att tigga.
Han svarade: 'Hundra bat-mått olivolja.' [Ett bat-mått var ca 30 liter. Det totala värdet motsvarade tre årslöner för en arbetare.]
    Förvaltaren sa: 'Ta ditt skuldebrev, sätt dig ner på en gång och skriv femtio.' [50 % mindre skuld.]
Sedan frågade han nästa: 'Hur mycket är du skyldig?'
    Han svarade: 'Hundra kor-mått vete.' [Ett kor-mått var en tunna på ca 390 liter. Det totala värdet motsvarade nio årslöner för en arbetare.]
    Då sade han: 'Ta ditt skuldebrev och skriv åttio.' [20 % mindre skuld.]
Jesus sade till dem: "Ni är sådana som förklarar er själva rättfärdiga inför människorna [genom att visa upp en yttre fasad], men Gud känner era hjärtan. Det som är högt prisat av människor [pengar och status] är avskyvärt inför Gud."
Då ropade han: 'Fader Abraham, förbarma dig över mig och sänd Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i denna eld!' [Det var inte rikedomen i sig som var orsaken till den rike mannens dom; Abraham var ju rik men fanns i paradiset. Det är anmärkningsvärt att den rike mannen visste vad tiggaren hette! Här på jorden hade han alltså varit fullt medveten om honom, men valt att inte bry sig om sin nästa som led nöd precis utanför hans dörr. Det var orsaken till hans eviga död, se Matt 25:46.]
Men Abraham svarade: 'Barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus likaså det onda. Nu får han tröst och du plågas.
Den rike mannen sade: 'Då ber jag dig att du skickar Lasarus till min fars hus.
Men han sa: 'Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda ska de omvända sig.'
Abraham sade till honom: 'Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så kommer de inte bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.' " [Det största vittnesbördet någon kan få är Guds ord. Ett mirakel ger uppmärksamhet, men det är Guds ord som frälser. Även om den rike mannen inte namnges är det fariséerna som identifieras med den rike mannen. Översteprästen bar en purpurfärgad dräkt och var klädd i linne, se 2 Mos 28. När Jesus berättade detta var Kaifas överstepräst, han tjänstgjorde 18-35 e.Kr. Hans svärfar, ­Hannas, hade just fem söner som han gjorde till överstepräster, se 27-28. Lasarus har ibland förknippats med Marta och Marias bror, men det är troligen inte samme person, se Joh 11. Det finns dock en koppling mellan namnet Lasarus och Abraham. Namnet Lasarus kommer från det hebreiska namnet Elieser som betyder: "en som Gud hjälper". Elieser var Abrahams trogne tjänare, se 1 Mos 15:2. På samma sätt som man förväntade sig att Abrahams gode tjänare Elieser skulle komma till samma boningsplats som sin mästare efter döden, kommer den rättfärdige tiggaren också dit. Jesus säger inte om detta är en liknelse eller en berättelse och det finns olika tolkningar, men det vi vet är att Jesus inte skulle tala osanning eller lära ut falska läror. Några slutsatser:
    - Vad vi gör i detta liv får konsekvenser efter döden. - Vi ska hjälpa de fattiga. - Jesus använder sig av ett dåtida begrepp, "Abrahams sida", men ändrar vissa detaljer.
]
Jesus sade till sina lärjungar: "Det går inte att undvika att snaror (förförelser, frestelser) kommer, men ve den (uttryck för intensiv förtvivlan över den personen) genom vilken de kommer.
Apostlarna sade till Herren: "Ge oss mer tro!"
Men Herren sade: "Om ni hade tro som ett senapsfrö, så skulle ni kunna säga till detta mullbärsfikonträd: Bli uppryckt med rötterna och bli planterad i havet, och det skulle lyda er." [Bitterhet och oviljan att förlåta liknas här vid ett mullbärsfikonträd vars karaktärsdrag är att det har ett djupt och stort rotsystem, är snabbväxande och producerar bitter frukt.]
[Jesus fortsätter att undervisa lärjungarna om förlåtelse, och berättar nu en liknelse om att det är vår skyldighet att förlåta varandra.] "Skulle någon av er säga till sin tjänare när han kommer in efter att ha plöjt fältet eller vaktat boskap: 'Kom på en gång och sätt dig vid matbordet'?
Säger han inte i stället: 'Gör i ordning maten åt mig, fäst upp dina kläder och betjäna mig medan jag äter och dricker; sedan kan du själv äta och dricka.'
När han såg dem sade han: "Gå [på en gång] och visa er för prästerna." [Det normala sättet att bekräfta att ett helande hade ägt rum, se 3 Mos 13:2–3.] [De tio männen uppmanas att gå till sina präster. Eftersom Jesus var inne på samariskt område, och de besökte en mindre by, går de troligtvis inte in i den byn. I stället är det närmsta samariska synagoga i en större stad, kanske Scythopolis, nuvarande Bet Shean, eller ner till det samariska religiösa centret kring berget Gerizim.] Medan de var på väg dit blev de rena. [Verbformen för "blev de rena" är första aorist aktiv indikativ. Det beskriver en händelse som skett i det förflutna, till skillnad från en pågående process, dvs. när de tog ett steg i tro och började gå blev de helade på en gång.]
Jesus frågade honom: "Visst blev alla tio rena, eller hur? Var är de andra nio?
Sedan sade han till mannen som blivit ren: "Res dig upp och gå, din tro har frälst (befriat, räddat, helat, upprättat) dig." [Medan de andra nio blev helade fick denne samarier också uppleva frälsning och syndernas förlåtelse.]
En gång frågade fariséerna Jesus när Guds rike (Guds kungavälde som inte är begränsat till en plats, utan är överallt där kungens befallningar råder) skulle komma. Han svarade: "Guds rike kommer inte på ett sätt som kan observeras. [Det grekiska ordet för "observeras" används bara här i Nya testamentet. Det beskriver hur en vetenskapsman iakttar fysiska fenomen, eller hur en doktor observerar olika sjukdomssymptom. Fariséerna hade föreställningen att Guds rike skulle resas upp och befria Israel från romarna.]
Ingen kommer att kunna säga:
'Titta, här är det' eller 'Titta, där är det.' Guds rike är [just nu] mitt ibland er." [Jesus, som är Kung i Guds rike är där mitt ibland dem. Guds rike finns redan nu i personen Jesus, men kommer att bli helt synligt i framtiden i tusenårsriket. Frasen kan också översättas "Guds rike är inom er", dvs. att det inte är ett yttre rike utan Jesus bor i människors hjärtan, se också Rom 14:17. Det som talar emot denna tolkning är att Jesus riktar sig till fariséerna. Överallt annars karaktäriseras de för sitt fokus på det yttre, och Jesus avslöjar deras inre ondska.]
Sedan sade Jesus till lärjungarna: "Det ska komma dagar då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar [då han regerar här på jorden fullt ut], men ni ska inte få det. [Det kommer svåra tider med förföljelse och prövningar då ni önskar att han var här på jorden i sin härlighet med sitt rike.]
Man kommer att säga till er:
'Titta, där är han' eller 'Titta, här är han.' Gå inte ut dit, följ inte efter dem.
Då frågade de honom: "Var, Herre?"
    Han svarade: "Där [den döda] kroppen ligger, där samlas örnarna (gamarna)." [Detta ordspråk är baserat på Job 39:29–33. Poängen är att man på långt håll kan se örnar, eller gamar som ordet också kan betyda, cirkla runt sitt byte. När Jesus kommer tillbaka kommer man att se det på långt håll och det blir uppenbart. I parallellstället i Matteus används också bilden av blixten som är synlig för alla på himlen, se Matt 24:27–28.]
Han vägrade under en lång tid, men till sist sade han till sig själv: 'Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för människor
Herren sade: "Ni hör vad den orättfärdige domaren säger.
Jesus berättade också denna liknelse för några som var övertygade om att de själva var rättfärdiga samtidigt som de såg ner på alla andra:
Jesus svarade: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.
Då svarade han: "Allt detta [lagarna som nyss nämnts] har jag hållit från min ungdom." [Han trodde han hållit buden ända sedan han blivit moraliskt myndig, vilket var vid tretton års ålder. I dagens judendom sker detta vid Bar mitzvah som betyder att man blir en "budets son". Att Sakarias och Elisabet följde Herrens bud och föreskrifter, benämns som något positivt i Luk 1:6. I Matt 19:20 framkommer också att mannen känner att han saknar något. Frågan som han verkar ställa är varför han ännu inte fått frid i hjärtat, trots att han har försökt hålla alla buden.]
När Jesus hörde det, sade han till honom: "Ändå saknas en sak dig. Sälj allt du har och dela ut [fördela pengarna] till de fattiga. Då kommer du att ha en [rik] skatt i himlen. Kom sedan tillbaka och följ mig (bli min lärjunge)."
Jesus såg att han var djupt bedrövad och sade: "Hur svårt är det inte för de rika (de som är förmögna) att komma in i Guds kungarike.
De som hörde det frågade: "Vem kan då bli frälst (räddad)?"
Han svarade: "Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud." [Genom Guds nåd är det möjligt att ge upp allt och följa honom; lärjungarna hade gjort det, se vers 28–29. Nästa kapitel visar också att det är möjligt för en rik man att komma in i Guds rike, se Luk 19:1–10.]
Då sade Petrus: "Se, vi har lämnat allt som var vårt för att följa dig." [I motsats till den rike unge mannen, se vers 23.]
Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen. Var och en som för Guds rikes skull har lämnat hus eller hustru [avstått från att gifta sig, se Matt 19:10–12] eller syskon eller föräldrar eller barn,
Sedan tog Jesus de tolv [lärjungarna] avsides och sade till dem: "Lyssna, vi går nu upp till Jerusalem och allt som är skrivet om Människosonen genom profeterna ska ske (gå i uppfyllelse där).
"Vad vill du att jag ska göra med dig?" Han svarade: "Herre, låt mig kunna se igen."
Jesus sade till honom: "Ta emot din syn, din tro har helat (frälst, räddat) dig."
När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: "Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag komma och stanna i ditt hus (bli kvar där över natten)."
Men Sackeus stod där och sade till Herren: "Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon (vilket jag gjort), ger jag honom fyrdubbelt tillbaka." [Enligt Mose lag skulle den som handgripligen stulit något betala tillbaka det fyrfalt, se 2 Mos 22:1. Tillgångar man lurat till sig skulle återgäldas med fulla beloppet plus tjugo procent, se 4 Mos 5:6–7. Detta hade räckt i Sackeus fall. Överväldigad av Jesu godhet och kärlek till honom väljer han att betala igen mer än vad lagen krävde.]
Jesus sade till honom: "I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son,
[Sackeus, och många med honom i Jeriko, arbetade med pengar. Nu ger Jesus en liknelse om just pengar, som illustrerar förvaltarskap. På samma sätt som i tidigare liknelser i Lukas kommer anledningen och förklaringen i inledningen, se Luk 18:1, 9. Man trodde han skulle gå upp till Jerusalem och göra revolt mot det romerska styret, men Jesus vill förklara att han kommer att gå bort för att sedan komma tillbaka som kung. Det finns likheter med liknelsen om talenterna i Matt 25:14–30, men det är två olika liknelser. Jesus berättade liknande men olika liknelser vid olika tillfällen.] När de lyssnade till detta berättade Jesus ännu en liknelse. Eftersom han var nära Jerusalem och de trodde att Guds rike skulle bli synligt (ta form) omedelbart,
sade han:
"En man av förnäm släkt (född ädel med hög status) reste till ett land långt borta för att få ett kungarike (bli kung och auktoritet att regera) och sedan komma tillbaka. [Liknelsen anspelar troligen på verkliga händelser. Herodes den store reste 40 f.Kr. till Rom för att få sin kungatitel bekräftad av Kejsaren. På samma sätt gjorde hans son Arkelaus, efter sin fars död 4 f.Kr. Judarna motsatte sig att Arkelaus skulle få den titeln, vilket även finns med i liknelsen, se vers 14. För Lukas läsare blir parallellen att de judiska ledarna motsatte sig Jesu anspråk att vara deras kung. Jesu uppståndelse är hans resa till himlen. En dag ska han också komma tillbaka för att upprätta tusenårsriket.]
Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio silvermynt. [De fick ett mynt var: det näst högsta grekiska myntet "mina", vilket är hundra denarer och motsvarade fyra månadslöner för en arbetare – en förhållandevis ganska liten summa för att se om de var trogna i det lilla, se vers 17.] Han sade till dem: 'Förvalta dessa (köp och sälj, investera dem) tills jag kommer tillbaka.'
När han sedan kom tillbaka, efter att ha mottagit kungariket, lät han kalla till sig tjänarna som han hade gett pengarna. Han ville veta hur mycket var och en hade tjänat [genom att förvalta de fyra månadslönerna som var och en fått].
Kungen svarade honom: 'Bra gjort, du gode tjänare! Eftersom du har varit trogen (trofast) i något mycket litet, ska du ha ansvar för tio städer.' [Ett ovanligt grekiskt ord används för "genererat" här och är inte samma som "gett" i vers 18. Ordagrant kan det översättas "har arbetat vid sidan om" originalsumman.]
Kungen svarade honom: 'Du ska ansvara över fem städer.' [Kungen är inte främst ute efter avkastningen, snarare är det troheten och trofastheten som är det viktiga och avgörande.]
Till dem som stod bredvid sade han: 'Ta ifrån honom silvermyntet och ge det till honom som har tio silvermynt.'
De sade till honom: 'Han har ju redan tio silvermynt.'
När Jesus sagt detta [hemma hos Sackeus i Jeriko och antagligen stannat över natten där], gick han [nästa morgon] vidare framåt (framför lärjungarna), upp mot Jerusalem.
Om någon frågar er varför ni löser det ska ni svara: 'Herren behöver det.' "
Sedan de gett sig av fann de [två] som sänts iväg att det var precis som han hade sagt till dem.
Medan de löste fölet frågade ägarna: "Varför löser ni fölet?"
De svarade: "Herren har behov av det."
Några fariséer i folkmassan sade då till honom: "Lärare, säg åt dina lärjungar att tiga."
Han svarade: "Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa." [Hela skapelsen var medveten om vad som hände, medan fariséerna inte hade förstått det.]
och frågade honom: "Säg oss, vad har du för fullmakt (auktoritet) att göra detta? Vem är det som gett dig den fullmakten?" [De syftar antagligen på Jesu agerande dagen innan då han drev ut dem som sålde och köpte, men även tidigare händelser som intåget i templet och barnens lovsång till honom. Svaret är förstås enkelt – han gör sin Faders vilja, men ett sådant svar skulle leda till att han blev anklagad för hädelse. De religiösa ledarnas fråga är ingen oskyldig undran. Den är en fälla som Jesus lätt genomskådar.]
Jesus svarade dem: "Jag har också en fråga till er. Säg mig:
De överlade med varandra (diskuterade mellan sig) och sade: "Om vi svarar: Från himlen, säger han: Varför trodde ni då inte på honom?
Men om vi svarar: Från människor, så kommer allt folket att stena oss, för alla anser ju att Johannes var en profet."
Då sade Jesus till dem: "Då talar inte heller jag om vad jag har för fullmakt att göra detta."
Då sade vingårdens herre: 'Vad ska jag göra? Jo, jag ska skicka min älskade son. Honom ska de väl ha respekt för.'
Han ska komma och avsätta (döma, förgöra) dem och arrendera ut vingården åt andra."
    När de [folket där på tempelområdet som lyssnade på Jesus] hörde detta sade de: "Låt aldrig detta hända!"
Men han såg på dem och frågade:
"Vad betyder då det som står skrivet [i Ps 118:22–23]:
'Den sten som byggnadsarbetarna förkastade
    har blivit en hörnsten?'
    [Den första stenen i bygget och som alla andra stenar riktas efter.]
De skriftlärda och översteprästerna hade gärna gripit honom i den stunden (där och då), men de fruktade folket. De förstod att det var dem som han hade talat om i liknelsen.
Men han genomskådade deras list och sade till dem:
"Låt mig se ett mynt (en denar). Vems bild och överskrift har den?"
    De svarade: "Caesars." [Caesar var både namnet och titeln på den romerska kejsaren.]
Då sade han till dem: "Ge då Caesar vad som tillhör Caesar, och Gud vad som tillhör Gud." [Människan är skapad till Guds avbild, se 1 Mos 1:26–27. På samma sätt som myntet var präglat av kejsaren och tillhörde honom, bär människan Guds bild i sitt innersta och tillhör honom.
    En denar var det vanligaste romerska myntet, värdet motsvarade en dagslön för en arbetare. På ena sidan fanns en bild på den dåvarande kejsaren Tiberius huvud, och längs med kanten en inskrift på latin: Tiberius Caesar Augustus – den gudomlige Augustus son. De romerska mynten ansågs vara en hädelse bland judarna och fick inte användas i templet. Texten och bilden bröt mot både det första och andra budet – att inte ha några andra gudar och att inte göra några ingraverade bilder.]
Jesus svarade dem:
"Den här världens människor (söner av den här tidsåldern) gifter sig och blir bortgifta.
Då svarade några av de skriftlärda: "Lärare, bra talat."
Jesus frågade dem: "Hur kan man säga att den Smorde (Messias) är Davids son?
David själv säger ju [inspirerad av den helige Ande] i Psaltaren:
'Herren [Jahve – Gud Fadern] sade till min herre [Adonai – Guds Son, Messias]:
    Sätt dig på min högra sida,
Medan allt folket lyssnade sade han till sina lärjungar:
Då sade han: "Jag säger er sanningen: Den här fattiga änkan gav mer än alla de andra.
Några [av lärjungarna, se Matt 24:1] samtalade om hur templet var utsmyckat med storslagna stenblock och tempelgåvor. [Under hela lärjungarnas livstid hade man byggt och expanderat templet, se Joh 2:20. Herodes den stores utbyggnad var magnifik och många hade gett gåvor som ornament, utsmyckningar, guld- och bronsdörrar osv.]
    Då sade Jesus:
Han svarade: "Var ständigt på vakt (var försiktiga)
    så att ingen förleder er. [Falska messiasgestalter:]
Många ska komma i mitt namn och säga:
    'Det är jag [som är Messias]', och 'Tiden är nära.'
Följ dem inte!
Jesus berättade sedan en liknelse för dem [lärjungarna]: "Titta på fikonträdet och alla andra träd.
Jesus skickade i väg Petrus och Johannes och sade: "Gå och förbered så vi kan äta påskmåltiden."
De frågade honom: "Var vill du att vi ska förbereda den?"
Han svarade: "När ni kommer in i staden ska en man som bär en vattenkruka möta er. Följ honom till det hus där han går in. [Detta måste ha varit ett tydligt tecken eftersom det var kvinnornas uppgift att bära vattenkrukor, män bar vinsäckar.]
Säg till ägaren av huset: 'Mästaren frågar dig: »Var är gästrummet där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?»'
De gick och de fann allt som Jesus hade sagt dem, och de förberedde påskmåltiden.
Han sade till dem: "Med en intensiv längtan har jag väntat på att få äta detta påskalamm innan mitt lidande börjar.
Han tog en bägare [den första av två som omnämns av Lukas, Jesus följer den judiska påskmåltidens ordning med flera bägare], bad tackbönen. [Antagligen den judiska välsignelsen Kiddush som inleder alla högtider. Kiddush är hebreiska för "helgelse". I bönen tackar man Gud och ber bland annat: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som har skapat vinrankans frukt."]
    Sedan sade han: "Tag denna bägare och dela mellan er.
Då sade Jesus till dem: "Folkens kungar uppträder som herrar (utövar sin makt) över sina landsmän, och de som har makten (auktoriteten) kallar sig 'folkens välgörare'.
[Jesus vänder sig nu till Simon Petrus och kallar honom vid hans gamla namn, inte bara en gång utan två. Petrus skulle snart inte vara fast som en klippa, som namnet Petrus betyder.] "Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få sålla er [alla mina lärjungar] som vete. [På samma sätt som vetet sållades från agnarna genom att kraftigt skakas i sållet, ville djävulen rubba lärjungarnas tro. I detta ligger en anspelning på Jobs historia, se Job 1:6-12; 2:1-6.]
Då sade han [Simon Petrus] till honom: "Herre, jag är redo att gå med dig, både till fängelse och i döden."
Jesus svarade: "Jag säger dig Petrus, innan tuppen gal i dag [i gryningen], har du tre gånger förnekat att du [ens] känner mig."
Han sade till dem: "När jag sände ut er utan börs [med pengar], lädersäck [med proviant och packning] och [ett extra par] sandaler, inte saknade ni något då?" [Jesus reflekterar tillbaka på när han sände ut lärjungarna för att förbereda hans väg, se Luk 9:3; 10:3–4.]
    De svarade: "Nej, inget."
[Förhållandena har förändrats, nu skulle lärjungarna möta mer motstånd och behövde vara förberedda.] Då sade han till dem: "Men nu däremot [är det andra tider], den som har börs ska ta med den. Den som har en lädersäck [ska packa den med proviant] och ta med den. Om du inte har ett svärd (mindre kortare svärd som användes i närstrid), sälj din mantel och köp ett.
Då sade de: "Herre, här är två mindre svärd."
    Han svarade: "Det räcker." [Kan också översättas: "Nog pratat om det."]
När han kom till platsen sade han till dem: "Be att ni inte kommer i [ger efter för] frestelse." [Jesus uppmuntrar dem inte att be att de inte ska bli frestade. De är frestade. Frestelse är en oundviklig del av det mänskliga livet. Istället uppmanar han sina lärjungar att inte "gå in i" eller "ge efter för" frestelse.]
Då sade han till dem: "Varför sover ni? När ni stigit upp [rest på er] – be att ni inte skulle komma i (gå in i) frestelse." [Detta händer flera gånger, se Matt 26:39–44.]
Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?" [Den dåtida vanliga hälsningen med en kyss som beskrev respekt och vördnad blev här ett tecken för svek.]
När de som var omkring Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: "Herre, ska vi slå till med svärd?"
Då sade Jesus: "Tillåt dem gå så långt [att de tillfångatar mig]." [I Matt 26:52–53 finns fler detaljer. Jesus säger till Petrus att lägga tillbaka sitt svärd och att alla som drar svärd ska dödas med svärd. Han nämner också att han skulle kunna be om mer än tolv legioner (vilket motsvarade mer än 72 000) änglar, men hur han måste låta sig bli tillfångatagen för att profetiorna skulle uppfyllas.]
    Sedan rörde han vid tjänarens öra och helade honom. [Kontrasten går inte att missa – Petrus drar svärd och sårar, Jesus rör med sin hand och helar.]
Sedan sade Jesus till dem som hade kommit ut mot honom, översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: "Tror ni att jag är en rånare (våldsman, revolutionär)? Är det därför ni gått ut med svärd och påkar?
En ung tjänsteflicka såg honom sitta där vid eldens sken. Medan hon tittade noga på honom sade hon: "Den där mannen var också med honom."
Men Petrus svarade [med sin tydliga dialekt]: "Jag vet inte vad du pratar om!" I samma ögonblick, medan han talade, gol tuppen.
Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Han kom ihåg Herrens ord, hur han sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt ska du förneka mig tre gånger."
och sade: "Är du den Smorde (Messias), så säg oss det."
    Men han svarade: "Om jag säger det till er tror ni det inte,
Då sade de alla: "Så du är Guds Son?"
    Han svarade: "Ni själva säger att 'Jag är'."
Då sade de: "Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har ju själva hört det från hans egen mun."
Pilatus sade då till översteprästerna och till folket: "Jag ser inget brottsligt hos den mannen."
Han sade till dem: "Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han förleder folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det ni anklagar honom för.
talade han till dem för tredje gången och frågade: "Vad har han gjort för fel? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Jag ska prygla honom och sedan släppa honom."
Jesus vände sig om och sade till dem: "Jerusalems döttrar, gråt inte längre över mig, gråt i stället över er själva och era barn.
För det kommer en tid då man ska säga: 'Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött och de bröst som inte har ammat.' [Fruktsamhet var ett tecken på välsignelse. Denna omvända bild visar på att något är mycket fel. Det lidande som skulle komma över den judiska nationen var så stort så att kvinnor kommer att önska att de inte fött barn till världen. Den judiska historikern Josefus skriver hur mödrar åt sina egna barn i hungersnöden vid romarnas belägring av Jerusalem 66-70 e.Kr. Se även 5 Mos 28:53; 2 Kung 6:29.]
Jesus svarade: "Sannerligen säger jag dig [jag lovar dig med säkerhet], i dag ska du vara med mig i paradiset." [Gr. paradeisos har persiskt ursprung och beskriver en anlagd trädgård eller park. Det är en rofylld och glädjerik plats och används i den grekiska översättningen av Gamla testamentet om Edens lustgård, se 1 Mos 2:8. Ordet används tre gånger i Nya testamentet. I 2 Kor 12:4 beskriver det den "tredje himlen", och i Upp 2:7 syftar det på det återupprättade Edens lustgård. Brottslingens omvändelse i livets sista ögonblick gör att han kan se fram emot en evighet tillsammans med Jesus.]
Och när Jesus hade ropat med hög röst sade han: "Fader, i dina händer överlämnar (anförtror, lägger) jag min ande." [Här citerar Jesus den inledande strofen i Ps 31:6 ur en förtröstansfull psalm av David.] När han hade sagt detta gav han upp andan (ordagrant: andades han ut) [i en sista kraftfull utandning, se även Matt 27:50; Joh 19:30].
De blev förskräckta och böjde sina ansikten mot marken.
    Då sade männen till dem: "Varför söker ni den levande bland de döda?
Jesus sade till dem: "Vad är det ni diskuterar med varandra medan ni går här (vad är det ni argumenterar för och emot)?" Då stannade de upp och såg bedrövade (ledsna) ut.
Den ene som hette Kleopas svarade: "Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar."
Han frågade dem vad som hänt, och de svarade: "Det som har hänt med Jesus från Nasaret. Han var en profet och bevisade det genom de mäktiga saker han gjorde och sade inför Gud och alla människor.
Några av dem som var med oss begav sig då till graven, och det som kvinnorna sagt stämde [graven var tom], men de såg inte Jesus."
Då sade han till dem: "Förstår ni inte (varför är ni okunniga om detta)? Varför är ni så tröga i hjärtat att tro på det som profeterna har sagt?
De sade till varandra: "Blev vi inte rörda ända in i hjärtat (brann inte våra hjärtan inom oss) när han talade med oss på vägen och öppnade (förklarade meningen i) Skrifterna för oss?"
Då sade han: "Varför är ni så skrämda (bekymrade), varför reser sig tvivel (inre tankar och ifrågasättande resonemang) i era hjärtan?
När han sagt detta visade han dem sina händer (handleder) och sina fötter.
Men då de upprymda av glädje och förundran ännu inte kunde tro frågade han: "Har ni något att äta här?"
Sedan sade han till dem: "Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt som står skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna måste uppfyllas."
och sade till dem:
"Det står skrivet att Smorde (Messias) ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
Johannes [Döparen] vittnar (lägger öppet fram fakta, berättar) om honom,
    och ropar med hög röst och säger:
"Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är över mig (har högre rang),
    eftersom han existerade före mig."
Då sade de till honom: "Vem är du? Svara oss så att vi kan ge svar till dem som har skickat oss. Vad säger du om dig själv?"
Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten av en som ropar högt i öknen: 'Förbered (utjämna) vägen' [Jes 40:3]."
de frågade honom: "Varför döper du om du varken är den Smorde (Messias), Elia eller Profeten?" [Det fanns många typer av reningsdop på Jesu tid. Innan en pilgrim gick in i templet krävdes ett reningsbad. Prästerna hade också dagliga rituella reningsdop. Till skillnad från dessa återkommande dop är kanske proselytdopet det mest betydelsefulla. En hedning som konverterade till judendom döptes i vatten. När nu Johannes uppmanar judar att omvända sig och döpa sig, jämställer han dessa judar med hedningar, i behov av omvändelse.]
Detta är mannen som jag talade om när jag sade: 'Efter mig kommer en man som är före mig (har en högre rang än mig), eftersom han existerade före mig.'
Jag kände honom inte (förstod inte vem han var), men han som sände mig för att döpa i vatten [Gud själv] sade till mig: 'Den som du ser Anden sänka sig och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande.'
Jesus vände sig om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem: "Vad söker (önskar) ni?"
    De sade: "Rabbi, var bor du?" [Det arameiska ordet] Rabbi betyder Lärare (Mästare). [Johannes förklarar judiska termer och uttryck för sina grekiska läsare, se Joh 1:41, 42; 9:7; 20:16. Även geografin förklaras, se Joh 6:1.]
Andreas tog sedan Simon [Petrus] till Jesus.
    Medan Jesus tittade på (in i, direkt på) honom sade han: "Du är Simon, Johannes son, du ska heta Kefas" – det [arameiska] namnet betyder Petrus [en liten sten].
Natanael sade till honom: "Kan något gott komma från Nasaret?"
    Filippus svarade: "Kom och se." [Jesus föddes i Betlehem men växte upp i Nasaret i Galileen som var en illa ansedd stad. Jesus uppfyllde profet att kallas en nasaré, se Matt 2:23. Profeterna talar om rotskottet (hebr. netzer), vars ord är snarlikt Nasaret, se Jes 11:1; Jer 23:5; Sak 6:12. Det nedvärderande uttrycket nasaré får också sin uppfyllelse i hur Jesus blev föraktad, se Ps 22:7–8; Jes 53:3. Filippus respons är inte en argumentation utan en inbjudan att få möta Jesus själv.]
Natanael frågade honom: "Hur känner du mig?" [Hur vet du dessa saker om mig?]
    Jesus svarade honom: "Innan Filippus kallade på dig, när du fortfarande satt under fikonträdet, såg jag dig." [Fikonträdet är en bild för nationen Israel, se Jer 8:13; 24:1–10; Hos 9:10. Att sitta under fikonträdet var en rabbinsk bild för att be och studera Skriften. Ens eget fikonträd syftar också på ens eget hem, se Mika 4:4; Sak 3:10. Fikonträdet med sina breda tjocka blad gav gott skydd mot solen. Något i Jesu svar måste ha gjort att Natanael gick från att vara en skeptiker till att bli en troende, se vers 49. Natanael, som sökt sig ner till Jordandalen för att lyssna på Johannes Döparens undervisning, var sannolikt bekant med den rabbinska undervisningen om bön som sade: "Den som när han ber, inte ber för att Messias ska komma, har ännu inte bett."]
Jesus svarade: "Du tror (litar, förtröstar) på mig eftersom jag sade till dig, jag såg dig under fikonträdet? Du ska få se större saker än detta."
Till dem som sålde duvor sade han: "Ta bort allt det här! Gör inte min Faders hus till en marknadsplats."
Då tog judarna [de religiösa ledarna i Jerusalem] till orda och sade: "Vilket tecken (mirakel) kan du göra som bevisar att du har rätt att göra allt detta?"
Jesus svarade: "Riv ner (lösgör) detta tempel (det allra heligaste, Guds boning), så ska jag resa upp det igen på tre dagar."
Då sade judarna: "Det tog fyrtiosex år att bygga (renovera) detta tempel [och ombyggnaden var ännu inte klar], och du ska resa upp det på tre dagar?"
När han sedan var uppstånden från de döda, kom hans lärjungar ihåg att han sagt detta, och de trodde (lutade sig mot, förlitade sig på) Skriften och de ord Jesus hade sagt.
På natten kom han till Jesus. [Kanske kom han på natten för att inte bli sedd tillsammans med Jesus, eller så var det för att få mer tid med Jesus. Det kan även bildligt tala om att han var bekymrad, dvs. "i en mörk stund". Inom judendomen är natten också förknippad med reflektion och kunskap, se Ps 19:3. Vi vet att detta samtal måste ha berört Nikodemus. Han är senare med och tar hand om Jesu kropp, se Joh 19:38–42. En lärjunge tillbringade all tid med sin lärare, så Jesu lärjungar var troligen också med. Samtalet måste ha etsat sig fast i den unge Johannes minne eftersom han tar med det här i sitt evangelium.]

Är du mer än en god lärare?

Nikodemus [inleder dialogen med Jesus och] sade: "Rabbi (min lärare), vi vet (har förstått eftersom vi sett allt du gjort) att du är sänd från Gud som en lärare, för ingen kan göra dessa tecken (under, mirakler) som du gör, om inte Gud är med honom."
[Nikodemus använde frasen "vi" men] Jesus svarade honom [och blir personlig]:
"Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig: Om en människa inte är född på nytt (från ovan)
    kan hon inte se (ha en klar förståelse av) Guds rike."
Var inte förvånad (börja inte spekulera på ett omoget sätt) över att jag [bokstavligen] sade: 'Ni alla [du Nikodemus, ni fariséer och judar, ja alla människor] måste födas på nytt (från ovan).'
Nikodemus svarade genom att fråga: "Hur kan allt detta ske?"
Jesus svarade och sade:
"Du är Israels lärare och förstår inte (har ingen personlig erfarenhet av) detta? [Nikodemus, som var en av de främsta lärarna i Skriften, borde känt till och förstått Gamla testamentets profetior om Frälsaren, t.ex. Jes 44:3–5; Hes 37:9–10.]
[Vers 12–18 formar en kiasm. Ordet tro återkommer flera gånger och ramar in hela stycket, se vers 12 och 18. Frasen 'var och en som tror' används som en inre ram i vers 15 och 16b kring huvudbudskapet i vers 16a. I den andra nivån nämns Människosonen och 'sin son', se vers 14 och 17. Mycket talar för att Jesu samtal med Nikodemus avslutas i vers 15 och att det från vers 16 är Johannes sammanfattande kommentarer.] Om ni inte tror (förtröstar) när jag har talat (berättat) om det jordiska [dvs. de saker som hänt här och nu],
    hur ska (kommer) ni [då kunna] tro när jag talar (skulle berätta) om det himmelska [de ting som sker i himlen]?
De kom till Johannes och sade: "Rabbi, mannen som var hos dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om, han döper och alla flockas kring honom."
Johannes [Döparen] svarade: "En människa kan inte ta emot någonting, om det inte ges honom från himlen.
Ni kan själva intyga att jag har sagt, jag är inte den Smorde (Messias), men jag är sänd framför (innan, som en banbrytare för) honom.
Jesus svarade henne: "Om du kände till (hade en klar förståelse av) Guds fria gåva och vem det är som säger till dig, ge mig något att dricka, skulle du i stället ha frågat honom och han hade gett dig levande (färskt, flödande) vatten."
Jesus svarade henne: "Alla som dricker av detta vatten blir törstiga igen.
Kvinnan svarade: "Jag har ingen man."
    Jesus sade till henne: "Du talar sanning när du säger, jag har ingen man.
Fem män har du haft förut, och den man du nu har [lever med] är inte din man [utan en annan kvinnas man]. Det du sade var sant."
Just då kom hans lärjungar. De var chockade (förvånade, helt överraskade) över att han pratade med en kvinna. [De flesta rabbiner undvek kontakt med kvinnor, man pratade inte ens med sin egen hustru på allmän plats.] Trots detta frågade ingen [inte ens Petrus] honom: "Vad söker du (frågar efter)?" [Kan vara en koppling till Jesu tidigare påstående att Fadern söker tillbedjare, se Joh 4:23.] eller "Varför samtalar du med henne?"
"Kom och se en man som har sagt till mig allt jag gjort! Han kanske är den Smorde (Messias)?"
Men han svarade: "Jag har mat (näring) som ni inte känner till (inte ser med era hjärtans ögon)."
Många samarier från den staden trodde (lutade sig mot, förlitade sig på Gud) på grund av vad kvinnan sagt när hon vittnade: "Han berättade allt jag gjort."
Då sade Jesus till honom: "Om ni människor inte får se tecken och mirakler, så tror ni inte alls (litar ni inte på Gud)."
Jesus svarade honom: "Gå i frid, din son lever."
    Mannen trodde (lutade sig mot, förlitade sig) på Jesu ord och gick.
Då frågade han dem vilken timme han hade börjat bli bättre. De sade: "I går eftermiddag vid sjunde timmen (klockan ett på eftermiddagen) lämnade febern honom." [Judisk tid räknades från soluppgången klockan sex på morgonen.]
Då förstod fadern att det hade skett vid just den tid (samma timma) som Jesus sagt till honom, "din son lever". Han kom till tro (lutade sig mot, förlitade sig på Jesus) liksom hela hans hushåll (hus, familj, de som bodde hos honom). [Alla hade sett hur sjuk pojken varit och förstod att Jesus måste vara Messias. Detta är första exemplet i Bibeln då en hel familj tar emot Jesus; nästa är fångvaktaren i Filippi, se Apg 18:8.]
Han svarade: Den som helade mig sade: "Ta din bädd och gå."
Då frågade de honom: "Vem är den mannen som sade till dig, ta upp din bädd och gå?"
Senare, när Jesus fann honom i templet [tempelområdet] sade han till honom: "Se, du är helad (hel, frisk). Sluta synda så att inte något värre händer dig."
Jesus sade: "Låt folket lägga sig [till bords] här." På det stället var marken täckt med tätt gräs [i det annars bergiga området valde Jesus ut den här bekväma platsen att sitta ner på]. Männen [och deras familjer] satte sig ner, och deras antal var 5 000. [Det var 5 000 män, förutom kvinnor och barn, se Matt 14:21. Totalt var det minst 10 000, kanske ända upp till 50 000 personer samlade där. Det är bara den yngste lärjungen, Johannes som nämner detaljen om pojkens matsäck. Han räknades inte ens med bland de 5 000, ändå fick hans gåva mätta alla närvarande!]
När de fann honom där på andra sidan sjön [på västra sidan i staden Kapernaum] frågade de honom: "Rabbi, när kom du hit?"
Jesus svarade dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Ni letar inte efter mig därför att ni sett tecken (mirakler), utan för att ni fick äta [fritt] av bröden tills ni blev mätta.
De frågade honom: "Vad ska vi göra (hur ska vi leva) för att utföra Guds gärningar (verk, tjäna honom)?" [Människan frågar sig vad hon "ska göra", man vill försöka förtjäna sin rättfärdighet.]
Jesus svarade och sade till dem: "Detta är Guds gärning [som Gud begär, eller det verk han gör], att ni tror på (förlitar er, lutar er mot) den som han har sänt."
Då sade de till honom: "Vilket tecken (mirakel) ska du visa så att vi kan förstå (se) och tro (förlita oss på, luta oss mot dig)? Vilken [spektakulär övernaturlig] gärning kan du göra?
Jesus svarade dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Det var inte Mose som gav er brödet från himlen. Det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen.
Då sade de till honom: "Herre, ge oss alltid det brödet."
Jesus svarade dem: "Jag är livets bröd [brödet som mättar med Guds överflödande och äkta liv]. Den som kommer (går) till mig ska aldrig [behöver absolut inte] hungra, och den som tror (litar, förtröstar) på mig ska aldrig [nej, aldrig] någonsin törsta.
Men jag har sagt till er: Ni har sett mig och tror ändå inte.
Nu började judarna [de judar som var emot honom] att mumla (viska, klaga i låg ton) därför att han sagt: "Jag är brödet som kom ner från himlen."
Jesus svarade och sade: "Sluta att viska (klaga, mumla) [om mig] er emellan.
Jesus sade till dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er, ni kan inte ha något liv i er om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod.
Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kapernaum.
Många av hans lärjungar [syftar inte på de tolv utan en större grupp som till en början följde Jesus, se vers 66–67] som hörde det sade: "Detta är ett krävande tal (stötande, svårbegriplig undervisning). Vem kan lyssna på det?" [Vem förväntas lyssna till någon som säger att man ska "äta mitt kött och dricka mitt blod", se vers 53, och lyda det?]
Jesus förstod (visste inom sig) att lärjungarna viskade (klagade) över detta, och sade till dem: "Tar ni illa upp av detta (är detta en stötesten, upprör detta era känslor)?
Jesus fortsatte: "Ingen människa kan komma till mig om det inte ges honom (har tillåtits och gjorts möjligt) av Fadern."
Då sade Jesus till de tolv: "Vill inte ni också gå i väg?"
Jesu [halv-]bröder sade till honom: "Lämna den här platsen och gå till Judéen, så att dina lärjungar [där] också kan se (noggrant studera) de gärningar du konstant gör.
Efter att ha sagt detta stannade han kvar i Galileen.
Jesus svarade: "Min lära (doktrin, ordnade system av sanningar) är inte min, utan hans som har sänt mig.
Folket (folksamlingen) svarade honom: "Du är besatt av en demon, vem försöker döda dig?"
Jesus svarade dem: "Jag gjorde en gärning [helandet av den lame mannen på en sabbat, se Joh 5:1–9], och ni blev alla förundrade.
Då sade Jesus: "Bara en kort tid till är jag hos er [sex månader – tiden mellan Lövhyddohögtiden och påskhögtiden], sedan går jag tillbaka till honom som har sänt mig.
Då sade judarna till varandra:
"Vart tänker denne man ta vägen, eftersom vi inte ska kunna hitta honom? Tänker han resa till dem [de judar] som är kringspridda (lever i förskingringen, diasporan) bland grekerna?
[Ända sedan den babyloniska fångenskapen levde många judar utanför Israel i kolonier. De tre största fanns i Egypten, Syrien och Grekland. Skulle Jesus ge sig av till någon avlägsen judisk koloni?] Ska han undervisa grekerna [icke-judar, hedningar]?
[Ovetande profeterade de att evangeliet kommer att spridas till alla folkslag efter Jesu uppståndelse. Nästa gång ordet "greker" dyker upp igen är i Joh 12:20–21, då några greker söker Jesus. Johannes tar upp samma tråd igen vid korsfästelsen. Han är den ende evangelieförfattare som har med detaljen att skylten på Jesu kors var skriven på grekiska, se Joh 19:20.]
Vad betyder [Jesu uttalande i vers 34]:
    Ni kommer att söka efter mig men inte att hitta mig.
    Där jag är, dit kan ni inte komma?"
Den som tror [kontinuerligt förtröstar och litar] på mig
    – precis som Skriften säger (har sagt)
ur hans innersta (inre; mage) ska strömmar av levande vatten
    flyta (forsa) fram." [Jesus refererar inte till en enskild vers i Gamla testamentet, utan till flera som t.ex. Jes 12:3; 44:3; 55:1; 58:11; Jer 2:13 och Sak 14:8. I kontrast till den lilla mängd vatten som hälldes ut under högtiden i templet, ska det flöda levande vatten från de troende som är hans levande tempel, se 1 Kor 3:16; Hes 47:1.]
Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få (ta emot). För [den helige] Anden hade ännu inte blivit utgiven, eftersom Jesus inte hade blivit förhärligad. [Den helige Ande har funnits i världen sedan skapelsen, se 1 Mos 1:2, men från och med pingstdagen skulle Anden utgjutas i fullt mått över den troende församlingen. Jesus hade ännu inte blivit förhärligad, vilket skedde i samband med hans död, uppståndelse och himmelsfärd.]
Säger inte Skriften att den Smorde [Herrens utvalde] ska komma från Davids ätt (säd), och från Betlehem, den stad (by) där David bodde?"
Under tiden hade tempelvakterna kommit tillbaka till översteprästerna och fariséerna, som då frågade dem: "Varför har ni inte fört hit honom?"
De svarade honom: "Är du också från Galileen? Studera (undersök, utforska) [Skriften], och du ska se att ingen profet kommer från Galileen." [De judiska ledarnas hetsiga uttalande var ogrundat och felaktigt. Profeterna Jona, Hosea och Nahum, och möjligen även Elia, Elisa och Amos, var från Galileen, se 2 Kung 14:25. Det kan hända att de syftade på den kommande Messias, men även där hade de fel. Jesus var visserligen uppväxt i Galileen, men föddes i Betlehem precis som Skriften förutsade, se Mika 5:2.]
Men när de envisades med sin fråga och han nu ställt sig upp (rätat på sig) sade han till dem: "Låt den av er som är syndfri (utan skuld) kasta första stenen på henne."
När Jesus ställt sig upp sade han till henne: "Kvinna, var är de [de som är dina anklagare]? Har ingen dömt dig?"
Hon svarade: "Nej, Herre."
    Jesus sade till henne: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer." [Vissa handskrifter lägger till: från och med nu.]
Då sade fariséerna till honom: "Du vittnar om dig själv, ditt vittnesbörd är ogiltigt."
Jesus svarade dem: "Även om jag vittnar om mig själv så är mitt vittnesbörd sant, för jag vet varifrån jag har kommit och vart jag är på väg, men ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag är på väg.
Igen sade han till dem: "Jag går bort och ni kommer att söka efter mig, men ni kommer att dö i er synd. [Synd i singular, primärt deras otro, se vers 24.] Dit jag går är det omöjligt för er att komma."
Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ja, ni ska dö i era synder eftersom ni inte tror att Jag Är." [Uttrycket "Jag Är" anspelar på hur Gud väljer att presentera sig, se 2 Mos 3:14. Uttrycket återkommer även i vers 28 och 58.]
Då frågade de honom: "Vem är du?"
    Jesus svarade: "Precis den jag från början sagt mig vara.
Då sade Jesus: "När ni har valt att lyfta upp Människosonen [på ett kors] kommer ni att förstå att det är jag (Jag Är), och att jag inte gör något av mig själv, utan jag talar [bara] det min Fader lärt mig.
De svarade honom: "Vår fader är Abraham."
    Jesus svarade: "Om ni verkligen är Abrahams barn skulle ni göra Abrahams gärningar [följa hans exempel].
Ni gör er faders gärningar."
    De sade till honom: "Vi är inte födda utanför äktenskapet (i otukt – gr. pornea) [som du är]. Vi har en Fader, Gud."
Jesus svarade dem: "Om Gud verkligen är er far skulle ni älska (med glädje välkomna, respektera) mig, för jag har utgått från Gud. Jag har inte kommit hit själv (på eget initiativ), utan han har sänt mig.
Judarna svarade honom: "Uttrycker vi inte det rätt när vi säger att du är en samarier och har (är under inflytande av) en ond ande?"
Judarna sade till honom: "Nu förstår vi (har vi en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att du har en ond ande. Både Abraham och profeterna har dött, ändå säger du att vem som helst som väljer att hålla ditt ord, han ska aldrig i evighet se döden.
Ni har inte känt honom (haft en personlig erfarenhet av Gud), men jag känner (har en klar förståelse av) honom. Om jag sade att jag inte känner (förstår) honom skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och håller (skyddar, bevarar, lever efter, följer) hans ord (undervisning).
Då sade judarna till honom: "Du är inte ens femtio år, och du har sett (stått framför, mött) Abraham?"
Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen (amen, amen): Jag Är – redan innan Abraham ens fanns till (var född)." [Jesus har alltid existerat, se Joh 1:1, 2; Kol 1:17. Att Jesus inte bara "var" före Abraham utan "är" före Abraham visar även hur Jesu nutid sträcker sig tillbaka i dåtid. Hans existens övergår tiden. Jesus jämställer sig med Gud, se 2 Mos 3:14; Ps 90:2. Något som åhörarna ser som en fruktansvärd hädelse som förtjänar döden, se 3 Mos 24:16.]
När han sagt detta, spottade han på marken, gjorde lera av saliven [den fuktiga jorden] och strök (smorde) den på den blindes ögon,
och sade till honom: "Gå och tvätta dig i Siloamdammen." Ordet "Siloam" betyder "utsänd". [De judiska ledarna ansåg att saliven var oren, medan det var en allmän judisk uppfattning att den hade läkande egenskaper. Bibeln förklarar inte varför Jesus spottar, men han gjorde det också vid två andra helanden, se Mark 7:33; 8:23. Det kan vara så att Jesus använder lera för att visa att han fortsätter Guds skapande. I 1 Mos 2:7 beskrivs hur människan skapas av stoft från marken och livsande från hans mun.] Mannen gick därför [tog ett aktivt steg i tro] och tvättade sig [i dammen som låg i sydöstra hörnet av Jerusalem, omkring åttahundra meter från den södra ingången till tempelområdet där de troligen befann sig] och kom tillbaka och kunde nu se. [Efter helandet går han till sitt hem, eftersom nästa vers talar om att han möter sina grannar. Först i vers 35 träffar han Jesus igen.]
Han svarade: "En man som kallas Jesus gjorde lera och smorde den på mina ögon och sade till mig att gå till Siloamdammen och tvätta mig. Jag gick dit och tvättade mig, sedan kunde jag se."
De frågade honom: "Var är han?"
    Han svarade: "Det vet jag inte."
Nu frågade också fariséerna honom hur han hade fått sin syn. Han svarade: "Han lade lera på mina ögon och jag tvättade mig, och nu kan jag se!"
Därför frågade de den [tidigare] blinde mannen: "Vad säger du själv om honom, eftersom det var dina ögon han öppnade?"
    Han svarade: "Han är en profet."
Hans föräldrar svarade: "Vi vet med säkerhet att han är vår son och att han föddes blind.
Detta sade hans föräldrar för att de ständigt fruktade judarna [de judiska ledarna], för de hade redan kommit överens om att den som bekände att Jesus var den Smorde (Messias) skulle bli utkastad från synagogan.
Det var därför hans föräldrar svarade: "Han är gammal nog, fråga honom själv." [Det fanns två avstängningar från synagogan, en tidsbegränsad och en permanent. I båda fallen var det kännbart: man fick inte undervisning, man blev utestängd från att göra affärer och allt man ägde konfiskerades.]
Då kallade de för andra gången in mannen som varit blind och sade till honom: "Svär inför Gud att säga sanningen (ge Gud ära). Vi vet (är utan tvivel, har en klar förståelse av) att den där mannen [Jesus] är en syndare."
Han svarade: "Om han är en syndare eller inte det vet jag inte, men en sak vet jag: Jag var förut blind, men nu kan jag se!"
Då frågade de honom igen: "Vad gjorde han med dig, hur öppnade han dina ögon?"
Han svarade: "Jag har redan berättat men ni lyssnar inte på mig. Varför vill ni höra det igen, är det för att ni också vill bli hans lärjungar?"
Då öste de skällsord (glåpord, grova smädelser) över honom och sade: "Du är lärjunge till den där, men vi är Mose lärjungar.
Mannen svarade: "Det är konstigt (det märkliga), här är en som har öppnat mina ögon, och ni vet inte varifrån han kommer!
De svarade: "Du var född helt i synd (från huvud till fot), och du ska undervisa oss?" De kastade ut honom [från platsen där de samlats, och senare också från synagogan, se 9:22].
Jesus hörde att de hade kastat ut honom, och när han hade hittat honom sade han: "Tror du på Människosonen?" [Människosonen är ett messianskt begrepp som identifierar Jesus med Gud själv, se Dan 7:13. I Jesu samtid var Människosonen en titel på Gud själv.]
Han svarade: "Vem är han Herre, så att jag kan tro på honom?"
Jesus sade till honom: "Du har sett honom och det är han som talar med dig just nu."
Jesus sade: "Till en dom [för att predika Guds sanning, vara som en skiljedomare mellan dem som tror på mig och dem som inte tror] har jag kommit i världen, för att de som inte ser ska se och för att de som ser ska bli blinda."
Några av fariséerna som var med honom hörde detta och sade: "Vi är inte blinda, eller hur?"
Jesus svarade dem: "Om ni var blinda skulle ni inte ha någon synd, men eftersom ni säger att ni ser, finns er synd kvar."
Jesus berättade denna liknelse för dem, men de förstod (visste) inte vad han talade om.
Då sade Jesus återigen: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er:
Jag är grinden (dörren, porten) till fåren.
De judiska ledarna omringade honom och frågade: "Hur länge ska du hålla oss i ovisshet? Om du nu är den Smorde (Kristus), säg det rent ut (öppet)!"
Jesus svarade dem: "Jag har redan berättat det, men ni tror (litar, förtröstar) inte på mig. De gärningar som jag ständigt gör i min Faders namn vittnar om mig.
Men ni tror inte på mig för ni är inte mina får.
Jesus svarade dem: "Står det inte skrivet i er lag [Skriften]: Jag har sagt att ni är gudar? [Citat från Psalm 82:6. Olika tolkningar av denna vers diskuterades flitigt bland rabbinerna på Jesu tid. Troligtvis har det att göra med att Israels domare eller folk har fått auktoritet att utföra Guds gärningar.]
Om han kallade dem som fick lagen för gudar, och Skriften inte kan brytas (vara delad, motsäga sig själv),
varför säger ni om den som Gud har avskilt (helgat, avsatt för helig tjänst) och sänt in till världen: Du har begått hädelse genom att säga, jag är Guds Son.
Många människor kom till honom och sade: "Johannes gjorde inga tecken (mirakler), men allt Johannes sade om denne man var sant."
När Jesus hörde detta sade han: "Den sjukdomen (svagheten) kommer inte att leda till döden, i stället kommer Gud att förhärligas (tillbedjas), så att Guds Son blir förhärligad genom den."
När han sagt detta tillade han: "Vår vän Lasarus har somnat in (är död), men jag går dit för att väcka honom ur sömnen."
Lärjungarna sade till honom: "Herre, sover han så blir han frisk (frälst, räddad)."
Jesus hade talat om hans [Lasarus] död, men de trodde att han talade om vanlig naturlig sömn.
Då sade Jesus i klartext till dem: "Lasarus har dött,
Då sade Tomas, som kallades tvillingen (gr. Didymus – arameiska Taama), till de andra lärjungarna: "Låt oss också gå så att vi kan dö [bli dödade av judarna tillsammans] med honom."
Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött.
Jesus sade till henne [Marta]: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på [kontinuerligt förtröstar och sträcker sig fram till] mig ska (kommer att) leva även om han skulle dö,
När Marta sagt detta gick hon bort och kallade på sin syster Maria, och viskade i hemlighet till henne: "Mästaren är här (han är nära) och han kallar på dig vid namn."
Han sade: "Var har ni lagt honom?" De svarade honom: "Herre, kom och se."
Men några av dem sade: "Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde mannen, gjort så att Lasarus inte behövt dö?"
Jesus sade till henne: "Sade jag inte till dig att om du trodde (litade, lutade dig emot) mig skulle du få se Guds härlighet?"
Så de tog bort stenen där den döde låg, och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: "Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
Jag vet att du alltid hör mig, men jag sade detta med tanke på de människor som står här runtomkring, så att de ska kunna välja att tro att du sänt mig."
När han sagt detta, ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut!"
Men några av dem gick tillbaka till fariséerna och berättade vad Jesus gjort. [Hur Jesus hade uppväckt Lasarus från döden.]
Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst detta år sade till dem: "Ni förstår ingenting,
Detta sade han inte av sig själv, utan profetiskt eftersom han var överstepräst detta år. Han profeterade att Jesus skulle dö för [den judiska] nationen,
Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han ständigt varit en tjuv (kleptoman, en som stjäl i smyg). Han hade hand om kassan [lådan med pengarna för Jesus och de tolv lärjungarna] och brukade ta från det som lades i den [för eget bruk].
Jesus sade: "Låt henne vara (lämna henne ifred). Hon har behållit (bevarat, sparat) den för min begravningsdag (för min balsamering).
Därför sade fariséerna till varandra: "Se noga hur vi inte kommer någon vart (hur våra ansträngningar är lönlösa). Hela världen följer (springer) efter honom."
Nu är min själ (mina känslor, tankar) i oro (nöd, fylld med bekymmer). Ska jag säga: Fader, rädda (fräls, bevara) mig från denna stund [av prövning och vånda]? Nej, det var just för denna stund jag har kommit.
Jesus svarade: "Denna röst kom inte för min skull utan för er skull.
Jesus sade till dem: "Bara en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset så att inte mörkret (ondska, synd) får makt över er. Den som vandrar i mörkret (har som vana och livsstil att leva i mörkret) vet inte vart han går.
för att profeten Jesajas ord skulle gå i uppfyllelse:
"Herre, vem trodde på vårt budskap (rapport, predikan),
    och för vem har Herrens arm (Guds stora kraft) blivit uppenbarad?" [Jes 53:1]
Anledningen till att de inte kunde tro var, som Jesaja också sade:
Detta kunde Jesaja säga därför att han såg hans [den Smordes] ära (härlighet) [i sin syn, se Jes 6:1–3] och talade om honom. [Johannes förklarar hur profeterna talade om Jesus, se Luk 24:44, och på nytt jämställer han Jesus med Gud, se Joh 1:1; 14:9.]
[Under den sista veckan undervisar Jesus på tempelområdet i Jerusalem. Detta är det sista talet till folket.]Men Jesus ropade med hög röst:
"Den som tror på (har för vana att lita, lutar sig emot) mig,
    tror inte bara på mig utan på honom som sänt mig.
För jag har inte talat av mig själv (från egen auktoritet), utan Fadern som sänt mig har själv gett order om vad (och hur) jag ska tala.
Jag vet med säkerhet att hans bud är evigt liv. Så det jag väljer att tala är exakt (överensstämmer med) vad min Fader har sagt till mig."
Jesus svarade och sade till honom: "Vad jag gör förstår (ser, vet) du inte [har du inte en klar förståelse av] nu, men du kommer att förstå (veta) [få personlig kunskap] efter [allt] detta [i och med dessa händelser]."
För han visste vem som skulle förråda (ordagrant: han hade sett den som utelämnar) honom, på grund av detta sade han: "Ni är inte alla rena".
När han nu hade tvättat deras fötter och tagit (tagit emot) sina kläder [se vers 4] och lagt sig till bords igen [återtagit sin halvliggande position till bords], sade han till dem: "Inser ni (förstår ni utifrån denna personliga upplevelse) vad jag har gjort med (för) er?
När Jesus sagt detta upprördes (våndades) han i sin Ande och vittnade: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: En av er ska utlämna (förråda) mig."
Ingen av dem vid bordet förstod varför han hade sagt detta till honom.
Kära små barn [älskade unga familjemedlemmar i tron – gr. teknion, se 1 Joh 2:1], bara en kort stund till är jag med er. Ni kommer att leta efter mig, men det jag sade till de judiska ledarna säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma.
I min Faders hus [himmelska boning, se Upp 21–22] finns många rum. [Det grekiska ordet för rum mone används bara två gånger i NT, här och i Joh 14:23 och har innebörden 'boning' och permanent boplats.] Om det inte vore så, skulle jag ha sagt det till er, för jag går bort för att bereda (iordningställa) en plats åt er.
Jesus svarade honom: "Om någon älskar mig så håller han mitt ord (min undervisning) och min Fader ska älska honom, och vi ska komma till honom och bo (ta vår boning, låta vårt hem bli) i honom.
Men Hjälparen (Advokaten, Rådgivaren), den helige Ande – som Fadern ska sända i mitt namn – han ska lära er allt, och han ska påminna er om allt jag har sagt er. [Det grekiska ordet för "allt", pas, används två gånger i sin pluralform i denna vers, panta, och fokuserar på alla detaljer och aspekter i både i undervisningen och i det vi behöver påminnas om. Den helige Ande är kallad att i uppmuntran, förmaning och tröst bistå Guds barn. Han finns vid vår sida här på jorden och för vår talan – han ber och vädjar för oss efter Faderns vilja, se Rom 8:26–27. Johannes förklarar att Jesus nu samtidigt utför denna tjänst i himlen för oss inför Fadern, se 1 Joh 2:1.]
Ni har hört att jag sade till er: 'Jag går bort, men jag kommer tillbaka till er.' Om ni [verkligen] älskade mig skulle ni redan glatt er över att jag går till Fadern, för Fadern är större än jag.
Nu har jag sagt detta till er innan det sker, för att ni ska tro (lita, luta er mot mig), när det sker.

Jag kallar er inte längre tjänare (slavar),
    för en tjänare vet inte (har ingen klar förståelse av) vad hans herre gör.
Jag kallar er vänner,
    för allt vad jag hört från Fadern har jag uppenbarat (gjort synligt, klargjort) för er.
Kom ihåg vad jag sade till er, en slav (tjänare) är inte större (förmer; har inte högre position) än sin herre.
Om de har förföljt (jagat) mig,
    kommer de att förfölja er också.
Om de bevarat (hållit fast vid) mitt ord,
    kommer de också bevara ert ord.
Men jag har sagt detta nu, så att när tiden kommer då detta sker, ska ni minnas att jag sade det till er. Jag sade det inte till er från början, eftersom jag var hos er."
Allt som Fadern har är mitt. Därför sade jag att Anden ska ta det som är mitt
    och förmedla (förklara, förkunna) det till er."
Då sade några av hans lärjungar till varandra:
"Vad är det han säger till oss:
    'Snart ser ni mig inte längre, och sedan ska ni snart se mig (blir jag synlig, uppenbarad) igen',
och när han säger:
    'Jag går till Fadern?'
Jesus visste att de ville fråga honom så han sade till dem: "Ni frågar varandra om det jag sade:
    'Snart (en kort tid) ser ni mig inte längre,
    
    och sedan ska ni snart se mig (blir jag synlig, uppenbarad) igen.'
[Jesus är i Jerusalem, de har stannat till på vägen mot Getsemane där han strax kommer att tillfångatas, se Joh 18:1. Han brister ut i bön för sitt eget uppdrag, lärjungarna och alla troende. Det finns likheter med den prästerliga välsignelsen, se 4 Mos 6:22–27:
    - Välsignar och bevarar, se vers 1, 11, 15. - Låter sitt ansikte lysa och är nådefull, se vers 17, 21. - Vänder sitt ansikte och ger frid, se vers 24, 26.
]
När Jesus hade sagt detta, lyfte han upp sina ögon mot himlen och sade [bedjande]:
"Fader, stunden har kommit (tiden är inne). Förhärliga (ära, upphöj) din Son, så att din Son kan förhärliga (ära, upphöja) dig.
När Jesus hade sagt detta [bett bönen i kapitel 17 högt] gick han tillsammans med sina lärjungar ut [från Jerusalem] till andra sidan av Kidrondalen. Där låg en trädgård [Getsemane, se Matt 26:36; Mark 14:32] som han och lärjungarna gick in i.
När Jesus sade till dem: "Jag Är", ryggade de tillbaka (retirerade de) och föll till marken.
Han frågade dem igen: "Vem söker ni?"
    De svarade: "Jesus från Nasaret."
Jesus svarade: "Jag har sagt er att "Jag Är", om det är mig ni söker, så låt dessa [mina lärjungar] gå!"
Han sade detta för att ordet skulle fullbordas: "Jag har inte förlorat en enda av dem som du har givit mig." [Joh 6:39, 17:12]
Då sade Jesus till Petrus: "Stoppa tillbaka svärdet i skidan! Skulle inte jag dricka den bägare (kalk) som min Fader har gett mig?"
Men Petrus stod utanför intill porten. Den andre lärjungen som var känd av översteprästen gick ut och talade med tjänsteflickan som vaktade porten, och släppte in Petrus.
Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört mig vad jag har sagt till dem. De vet ju vad jag har sagt."
När Jesus sade detta, gav en av vakterna (tempelvakterna) som stod bredvid honom ett slag i ansiktet och sade: "Är det så man svarar översteprästen?"
Under tiden stod Simon Petrus och värmde sig. Då sade de till honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?"
    Han förnekade det och sade: "Det är jag inte."
De svarade: "Om han inte vore en förbrytare (en som medvetet gör ondska) skulle vi inte ha överlämnat honom åt dig."
Då sade Pilatus till dem: "Ta honom och döm honom efter er lag!"
    Judarna svarade: "Det är inte lagligt för oss att avrätta någon."
Detta skedde för att de ord Jesus hade sagt, när han visade på vilket sätt han skulle dö, skulle uppfyllas. [Joh 12:32-33]
Pilatus gick tillbaka in i palatset och kallade till sig Jesus och frågade honom: "Är du judarnas konung?"
Jesus svarade: "Säger du detta av dig själv (på eget initiativ), eller har andra sagt det om mig?"
Pilatus sade till honom: "Då är du alltså en kung?"
    Jesus svarade: "Du har rätt när du säger att jag är en kung [ja, jag är en kung]. Jag var född för detta [denna roll], och därför kom jag till världen för att vittna för sanningen. Var och en som är av (som är vän med, tillhör) sanningen, hör och lyssnar till min röst."
Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?" [Här står Jesus som är Sanningen, se Joh 14:6, framför Pilatus och när han ställer frågan tittar han bokstavligen på svaret. Pilatus förväntar sig inget svar eftersom han går ut. Frågan ger uttryck för både förakt och medlidande – vem är Jesus som tror sig veta sanningen?]
    När han sagt detta gick han ut till judarna igen och sade till dem: "Jag ser inte att han har begått något brott.
Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: "Skriv inte judarnas Konung. Skriv i stället: Den här mannen sade att han var judarnas konung."
Så de sade till varandra: "Låt oss inte dela den utan kasta lott om vem som får den." Detta skedde för att Skriften skulle fullbordas: "De delade mina kläder mellan sig, och kastade lott om min klädnad." [En profetia från Ps 22:19.] Så soldaterna gjorde detta.
När nu Jesus [därför, se vers 28] hade tagit emot det sura vinet sade han: "Det är fullbordat [priset är helt och fullt betalt, för att aldrig mer behöva betalas]!" Sedan böjde han ner huvudet och gav upp andan [överlämnade sin ande]. [Dödsorsaken vid korsfästning är kvävning. Kroppen hamnar i ett sådant läge att offret ständigt måste pressa sig upp för att hämta luft, vilket leder till utmattning och kvävning.]
När hon sagt detta vände hon sig om och såg (studerade noga) Jesus stå där, men hon visste inte (kände inte igen) att det var Jesus. [Att Maria först inte känner igen honom kan bero på att hans ansikte vanställts. Soldaterna hade slagit honom i ansiktet, se Matt 26:67; Luk 22:64; Joh 19:3. Det var också vanligt att rycka av skägget för att förnedra någon, se Neh 13:25; 2 Sam 10:4, och något som också profeteras om, se Jes 50:6.]
Jesus sade till henne: "Kära kvinna, varför gråter du? Vem söker du?"
    Då hon trodde det var trädgårdsmästaren svarade hon honom: "Herre, om det är du som burit bort honom, säg mig var du lagt honom så jag kan hämta honom."
Jesus sade till henne: "Håll inte fast vid mig [konkret fysiskt, eller bildligt "vid gamla mönster"], jag har ännu inte stigit upp till min Fader. Gå till mina bröder och berätta att jag stiger upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud." [Alternativ översättning är "Rör mig inte", men det skulle i så fall gå emot hans andra uttalande att faktiskt röra vid honom, se Luk 24:39; Joh 20:27; Matt 28:9. Uttalandet har troligare att göra med ett nytt sätt att relatera till Jesus, inte längre fysiskt utan andligt, se Joh 20:29.]
Maria från Magdala gick då och berättade för lärjungarna att hon sett (erfarit, med egna ögon sett) Herren, och att han sagt detta till henne.
När han sagt detta visade han dem sina händer (handleder) och sin sida. När lärjungarna såg (fick en klar förståelse av) Herren jublade de (var de glada, upprymda av glädje).
Jesus sade därför till dem igen: "Frid vare med er! [Joh 14:27] Precis som Fadern har sänt ut (gr. apostello) mig, så skickar (gr. pempo) jag också er." [Två olika verb används här för att sända. Orden används synonymt genom hela evangeliet ett trettiotal gånger vardera. Apostello är lite rikare i nyansen och innebär att bli utsänd med auktoritet, medan pempo mer har betydelsen av att skicka iväg. Detta är den första av Jesu tre missionsbefallningar. Den andra och mest kända sker på berget i Galiléen, se Matt 28:16–20; 1 Kor 15:6, och den tredje på Olivberget, se Luk 24:44–51; Apg 1:3–11.]
När han sagt detta andades han på dem och sade:
"Ta emot den helige Ande. [På samma sätt som Gud blåste in sin ande i sin skapelse, se 1 Mos 2:7, gör han det på nytt med sin nya skapelse.]
Så de andra lärjungarna sade till honom: "Vi har sett (upplevt, erfarit) Herren."
    Han svarade dem: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer (handleder), och får sticka ner mitt finger i spikhålen, och föra in min hand i hans sida kan jag aldrig tro." [Det grekiska ordet "cheir" används både om hand och hand­led, se Apg 12:7 där bojorna föll från Petrus hand­leder. På arameiska är Tomas "Tauma" och ordet för tvilling "Taama", vilket blir en ordlek: "Tauma kallades Taama." Tomas har oförtjänt fått titeln "Tomas tvivlaren", en fras ­Bibeln aldrig använder. Tomas vill bara se samma sak som de andra lärjungarna såg, se Joh 20:20. Tomas är en realist som ställer frågor, se Joh 11:16; 14:5.]
Åtta dagar senare [hebreiskt uttryck för en vecka, dvs. nästa söndag] var hans lärjungar samlade där inne igen [i det övre rummet i Jerusalem, se vers 19], och Tomas var med dem. Trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er."
Tomas svarade och sade till honom: "Min Herre och min Gud!"
Han sade till dem: "Kasta ut nätet på högra sidan om båten så ska ni få." [Inom judisk tolkningstradtition representerar den högra sidan nåd och den vänstra dom, se Matt 25:33–34, 41.] De kastade ut nätet och fick en så stor mängd fiskar att de inte kunde (var inte starka nog att själva) dra upp nätet.
Jesus frågade honom en tredje gång:
    "Simon, Johannes son, håller du av (har ett starkt vänskapsband med) mig?" [Den tredje gången väljer Jesus det svagare uttrycket "håller du av mig". Jesus går ner på Petrus nivå och möter honom där. Frågan som Jesus verkar ställa är: "Håller du åtminstone av mig?"] Petrus blev bedrövad (ledsen och sårad) för att han frågade honom en tredje gång, "håller du av mig?"
Han svarade honom:
    "Herre, du känner till allting, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig."
Jesus sade till honom:
    "Fortsätt föda (ge mat åt) mina får!" [Petrus har helt kapitulerat och säger att Jesus känner till allting, hans misslyckanden men också hans längtan att bli upprättad. På nytt uppmanas Petrus att föda vuxna får. När Jesus förutsade Petrus förnekelse, se Luk 22:31–32, lovade Jesus att be för Petrus att han skulle behålla tron. Han sade också att efter Petrus upprättelse skulle han styrka de troende. I detta kapitel liknar Jesus det kristna uppdraget vid både fiske och fårskötsel. Lärjungarna blev kallade att gå ut i hela världen och vara människofiskare, se Matt 4:18–20; Matt 28:19. Fiskfångsten blev en påminnelse om den fångst som väntar. I samtalet med Petrus handlar det om den andra delen i missionsbefallningen; att "lära" de troende att hålla buden, se Matt 28:20. I Guds församling finns både lamm och får som behöver herdar som beskyddar och ger andlig mat. I dessa tre frågor från Jesus blir det också tydligt att motivet för kristet ledarskap måste vara kärleken till honom, Jesus.]
Han sade detta för att indikera vilken typ av död Petrus skulle förhärliga (göra Guds namn stort, ära) Gud med. [Enligt traditionen dog Petrus martyrdöden i Rom under kejsar Neros förföljelse på 60-talet e.Kr. Det äldsta omnämnandet finns i ett brev från biskop Clemens av Rom till församlingen i Korint omkring år 95. I flera nedtecknade berättelser från 100-talet finns uppgiften att Petrus korsfästes upp och ner, eftersom han ansåg sig ovärdig att dö på samma sätt som sin Herre.] Sedan sade han till honom: "Följ mig!" [Jesus börjar gå i väg längs med stranden, och Petrus går med honom.]
Petrus vände sig om och såg att den lärjunge som Jesus höll av (hade ett starkt vänskapsband med) [Johannes] följde med. Det var samma lärjunge som lutat sig mot Jesu bröstkorg och frågat: "Herre, vem är det som ska utlämna (förråda) dig?"
Därför spred sig ett rykte bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till Petrus att lärjungen inte skulle dö utan: "Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig?"
Han svarade: "Det är inte upp till er att veta vilka tider (den exakta kronologiska ordningen av händelser) eller epoker (särskilda tidsintervall som börjar och slutar vid någon specifik händelse) som Fadern personligen har bestämt genom sin vilja (makt, auktoritet).
När han hade sagt detta, och medan de såg på honom, lyftes han upp och ett moln skymde (kom under honom och lyfte bort) honom från deras åsyn.
De sade: "Galileiska män, varför står ni och ser upp mot himlen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från er till himlen, han ska komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen."
Under en av dessa dagar [efter Jesu uppståndelse och före pingstdagen], då omkring 120 personer [både män och kvinnor, se vers 14] var samlade, stod Petrus upp bland de troende bröderna och systrarna. [Inom judendomen krävdes det 120 män för att starta en lokal Sanhedrin, som utgjorde styret i en stad. Det kan vara den associationen som talet 120 ger nu när den nya kristna församlingen börjar ta form. Än idag är talet betydelsefullt, i den moderna staten Israel har den lagstiftande församlingen, Knesset, 120 ledamöter.
    År 30 e.Kr. infaller Förstlingsfruktens högtid, Bikkurim, på söndag den 17 Nisan. Det var från den dagen man räknade sju veckor, 50 dagar, fram till pingsthögtiden, Shavuot, se 3 Mos 23:15–16. Jesus hade undervisat om riket i 40 dagar fram till himmelsfärden, se vers 3. Det har nu troligen gått några dagar sedan dess och det är i början på den sista veckan innan högtiden som Petrus tar till orda.]
Petrus sade:
De bad: "Herre, du känner allas hjärtan. Visa vem av dessa två du har utvalt
Nej, detta är [det första skeendet av] vad som är sagt genom profeten Joel [Joel 2:28–32]:
Män och bröder, jag kan väl öppet säga till er att vår stamfar David är död och begraven, och hans grav finns här än i dag.
David steg inte upp till himlen, ändå säger han om sig själv:
'Herren sade till min herre:
    Sätt dig på min högra sida (dela min tron),
När de nu hörde detta, kände de ett styng [blev de så djupt berörda att trängde ända in] i hjärtat, och de sade till Petrus och de andra apostlarna (utsända): "Män, bröder, vad ska vi göra?"
Då fäste de blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!"
Då sade Petrus: "Silver och guld [mynt] har jag inte, men vad jag har det ger jag dig. I Jesu den Smordes (Kristi) nasaréns namn, res dig upp och gå (verbformen är en uppmaning att börja gå och sedan fortsätta att gå)!"
Mose har sagt:
'En profet lik mig ska Herren er Gud låta uppstå åt er, bland era bröder. Honom ska ni lyssna till i allt vad han säger er.
Då sade Petrus fylld av den helige Ande till dem:
"Ni folkets rådsherrar och äldste i Israel.
Men Petrus och Johannes svarade dem: "Om det är rätt inför Gud att lyda er mer än Gud, det får ni själva avgöra (döma),
När man hade släppt dem [Petrus och Johannes, de hade blivit fängslade dagen innan, se vers 3], kom de till sina egna och berättade allt som översteprästerna och de äldste hade sagt.
När de hörde det, ropade de enat (i ett ackord, med samma sinne) till Gud och sade:
"Allsmäktig Herre, du som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem.
Du som har låtit den helige Ande tala genom vår fader David, din tjänare (son) [Ps 2:1–2]: 'Varför larmar (stormar, härjar) hedningarna,
    varför tänker folken ut meningslösa planer (uppfyller sin tanke med meningslöshet, fåfänglighet, det som är fruktlöst)?
Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan fyllt ditt hjärta (fått kontroll över dina tankar och dina handlingar) så att du försökte bedra den helige Ande genom att undanhålla en del av pengarna för marken?
Petrus frågade henne: "Säg mig, sålde ni marken för det beloppet?" [Det är troligt att Petrus pekar på pengarna som antagligen ligger där.]
    Hon svarade: "Ja, för det beloppet."
Petrus sade till henne: "Varför har ni kommit överens om att fresta Herrens Ande? Se, de män som har begravt din man står vid dörren, och de ska bära bort dig också."
Men en Herrens ängel öppnade på natten fängelsets portar [om det var i samma fängelse som Petrus senare fängslas öppnades både de inre och yttre portarna, se Apg 12:10]. Ängeln förde ut dem och sade:
Då svarade Petrus och de andra apostlarna: "Vi måste lyda Gud mer än människor.
Sedan sade han till dem [det samlade rådet]:
"Israeliter, tänk er för vad ni gör med dessa män. [Gamaliel tar nu två exempel på judiska rörelser som haft sin storhetstid 30 år tidigare, och nu inte längre fanns kvar.]
Då kallade de tolv [apostlarna] samman alla lärjungarna och sade: "Det är inte rätt (bra) om vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden [och dela ut mat].
Översteprästen [antagligen Hannas] frågade [Stefanos]: "Stämmer dessa anklagelser [att du sagt att Jesus ska riva ner templet och ändra Mose lag, se Apg 6:13–14]?"
Gud sade till Abraham:
'Lämna ditt land och din släkt
    och bege dig till det land som jag ska visa dig.' [1 Mos 12:1]
Men det folk vars slavar de blir ska jag döma, sade Gud,
    och sedan ska de dra ut och tjäna mig på denna plats.'
    [Med 'denna plats' syftar Stefanos antagligen på templet där han talade dessa ord.] [1 Mos 15:13–14; 2 Mos 3:12]
Nästa dag vandrade han omkring igen bland israeliterna när han plötsligt såg två av dem i ett slagsmål. Han försökte få dem att bli sams och sade: Ni män är ju bröder! Varför gör ni varandra illa?
Men den som hade gjort orätt mot sin nästa (medmänniska, landsman) stötte undan Mose och svarade:
Vem har satt dig till ledare och domare över oss?

Men Herren sade till honom:
Ta av sandalerna från dina fötter,
    för platsen där du står är helig mark.
Denne Mose som de avvisade när de sade:
Vem har satt dig till ledare och domare? [2 Mos 2:14] – honom sände Gud som ledare och befriare genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken.
Det var denne Mose som sade till Israels barn:
En profet lik mig ska Gud låta uppstå åt er,
    ur era bröders krets.
[5 Mos 18:15. Jesus är denna profet som är lik Mose, se Apg 3:22; Luk 9:35.]
De sade till Aron: Gör oss gudar som kan gå framför oss! Vad som hänt med den där Mose som förde oss ut ur Egypten, det vet vi inte. [2 Mos 32:1]
Han sade: "Se! Jag ser himlarna öppnade, och Människosonen stå på Guds högra sida." [Stefanos ser upp igenom alla himlar ända till den högsta, där Guds tron är.]
Sedan föll han ner på sina knän och ropade ut med hög röst: "Herre, håll inte denna synd mot dem." När han hade sagt detta somnade han in.
Petrus sade till honom: "Till fördärvet med dig och dina pengar, om du tror att Guds gåva kan köpas för pengar!
Simon svarade: "Be ni för mig (bönfall) till Herren, så att inget av det ni sagt drabbar mig." [Det starkaste ordet för bön, gr. deomai, används här och i vers 22. Det beskriver en bön för ett stort behov.]
Då sade Anden till Filippus: "Gå fram till vagnen och håll dig nära den." [Den helige Ande uppmanar Filippus att "hålla sig nära". Ordet kan också översättas "klistra sig fast vid" eller "förenas med", se Apg 5:13; Luk 10:11; 15:15. Filippus rusar inte bara fram, i stället inväntar han rätt tid och hinner känna in situationen.]
Så Filippus sprang fram [och höll sig nära vagnen]. Han hörde mannen läsa från profeten Jesaja. [I antiken var det vanligt att läsa högt.] Då frågade han: "Förstår du vad du läser?" [På grekiska är frågan också en fyndig ordlek. Det grekiska ordet för att förstå är ginosko och "läsa" är anaginosko som ordagrant är "att förstå igen". Det beskriver processen för hur det går till när vi läser. Vi känner igen bokstäverna som bygger upp meningen. Bokstäverna förstås igen på ett nytt sätt.]
Han sade: "Nej, hur ska jag kunna förstå om ingen vägleder mig?" Han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom.
Hoveunucken sade till Filippus: "Jag bönfaller dig, berätta vem profeten talar om, är det om sig själv eller någon annan?"
Då sade Filippus: "Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske." Han svarade och sade: "Jag tror att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) är Guds Son." [Denna vers finns inte med i de tidigaste manuskripten, och är troligen tillagd. Den visar hur viktig bekännelsen och dopet var i den tidiga församlingen.]
Då frågade han: "Vem är du, Herre?"
    Rösten svarade: "Jag är Jesus, den du förföljer.
Men res dig upp och gå in till staden, så ska du få veta vad du måste göra." [Detta verkar vara allt som Jesus kan säga till Saul just nu, se Joh 16:12.]
I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. I en syn sade Herren till honom: "Ananias!"
    Han svarade: "Här är jag, Herre." [Påminner om Abrahams och Samuels svar, se 1 Mos 22:1; 1 Sam 3:4.]
Men Herren sade till honom: "Gå, för han är mitt utvalda redskap för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och Israels barn.
Så Ananias gav sig i väg och kom in i huset [där Saulus suttit i mörker utan mat och dryck i tre dagar]. Där lade han händerna på honom och sade: "Saul, min broder [i tron]! Herren Jesus, som visade sig för dig på vägen hit, har sänt mig för att du ska kunna se igen och bli uppfylld av den helige Ande." [Saulus blir påmind om att det var den uppståndne Jesus som talade med honom på vägen till Damaskus. Lukas använder passiv form på verben som betonar att det inte är Ananias utan Gud som fyller Saulus med den helige Ande.]
Petrus sade till honom: "Aineas, Jesus den Smorde (Messias, Kristus) botar dig nu. Stå upp och bädda din säng!" Genast steg han upp.
Petrus körde ut alla (drev ut dem) från rummet och föll ned på sina knän och bad. Sedan vände han sig till den döda och sade: "Tabita, stå upp."
    Då öppnade hon sina ögon, och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp.
En dag omkring nionde timmen (vid tretiden en eftermiddag) [då han var i bön hemma i sitt hus, se vers 30] såg han tydligt i en syn, hur en Guds ängel kom in till honom och sade: "Cornelius!"
Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: "Vad är det, herre?"
    Ängeln sade: "Dina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett [väldoftande] offer han kommer ihåg. [Generösa gåvor givna av rätt motiv och innerlig bön noteras av Gud.]
Petrus svarade: "Nej, verkligen inte, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent."
Medan Petrus funderade (resonerade fram och tillbaka) över synen, sade [den helige] Anden till honom: "Se, tre män söker dig.
Petrus [reser sig upp, tar trappan på husets yttersida som leder ner till innergården och] gick ner till männen och sade: "Jag är den ni söker. Av vilken orsak har ni kommit hit?"
De svarade: "Officeren Cornelius är en rättfärdig man som fruktar (vördar, respekterar) Gud och har gott anseende hos hela det judiska folket. Han har fått en uppenbarelse av en helig ängel att han ska skicka efter dig och höra vad du har att säga."
Då öppnade Petrus sin mun och sade: "Nu börjar jag verkligen förstå att Gud inte gör skillnad på människor (inte favoriserar någon),
Jag svarade: 'Nej, verkligen inte, Herre! Det har aldrig kommit något [ceremoniellt] oheligt eller orent i min mun.'
Anden [den helige Ande] sade till mig att jag skulle gå med dem utan att tveka. Dessa sex [judiska] bröder [som är med mig här som vittnen] följde också med mig [till Caesarea], och vi kom in i mannens [Cornelius] hus. [Att det var totalt sju vittnen, sex män plus Petrus, kan ha betydelse. Sju sigill beseglade ofta viktiga romerska dokument.]
Han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: 'Skicka bud till Joppe och hämta hit Simon som kallas Petrus.
Ängeln sade till honom: "Spänn fast bältet och ta på dig dina sandaler." Petrus gjorde det, sedan sade ängeln till honom: "Ta på dig din mantel (dina ytterkläder) och följ mig."
När Petrus väl hade blivit sig själv igen [vaknat upp] sade han: "Nu vet jag verkligen att Herren har skickat sin ängel och räddat mig ur Herodes händer, undan allt som det judiska folket väntat sig (trodde skulle ske)."
De sade till henne: "Du är från vettet." Men hon vidhöll att det var Petrus, och de fortsatte säga: "Det är hans ängel."
Han gav dem tecken med handen att vara tysta och berättade för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han sade: "Tala om detta för Jakob [Jesu halvbror som ledde församlingen i Jerusalem] och för bröderna." [De var inte där just då.] Sedan gav han sig av till en annan plats. [Petrus håller sig gömd någonstans utanför Jerusalem en tid. Drygt ett år senare är han i Antiokia, se Gal 2:11, och kommer sedan till Jerusalemsmötet 49 e.Kr.]
De var i helig tjänst inför Herren och fastade. [Grundtextens leitourgounton har översatts "helig tjänst". Vårt ord "liturgi" härstammar från detta grekiska ord som är sammansatt av två ord: "offentlig" och "tjänst". Ordet används för att beskriva de gammaltestamentliga prästernas tempeltjänst, se Luk 1:23. Här används ordet om den kristna gudstjänsten och verkar betyda att de fem tillbad Gud i bön och lovsång, men också att de använde sina gåvor och profeterade och undervisade.] Då sade den helige Ande [genom någon av profeterna]: "Avskilj nu åt mig Barnabas och Saulus till det arbete som jag har kallat dem till."
och sade: "Du djävulens son, full av allt svek och bedrägeri och fiende till allt som är rätt! Ska du aldrig sluta att förvränga Herrens raka vägar?
Då stod Paulus upp [ett sorl verkar uppstå bland de närvarande i synagogan], han gav tecken med handen [för att tysta dem] och sade:
"Israelitiska män [judar] och ni [icke-judar] som fruktar (vördar, tillber) Gud, lyssna på mig.
När han hade avsatt honom, reste Gud upp David som deras kung. Han vittnade om honom: 'Jag har funnit David, Jishajs son, en man efter mitt hjärta som ska utföra all min vilja' [Citat från Ps 89:21 och 1 Sam 13:14.]
För Gud hade lovat att han skulle uppstå från de döda, och att han aldrig mer skulle förgås (utsättas för förgängelsen, då kroppen förmultnar efter döden). Gud har talat på detta sätt:
'Jag ska ge er de heliga och tillförlitliga (trofasta) löften
    jag lovade David.'
[Jes 55:3]
Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er [här är ett exempel från Habackuk 1:5]:
Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Det var nödvändigt att Guds ord [om frälsning genom Jesus] först skulle talas till er. Men eftersom ni avvisar det och inte anser er själva värdiga det eviga livet så vänder vi oss till hednafolken.
sade han med hög röst: "Res dig upp och stå på dina ben!" Då hoppade han upp och började gå omkring.
Efter en lång livlig diskussion (debatt med låsta positioner) [många hade talat, mycket hade sagts och en lång tid hade gått], reste sig Petrus och sade till dem: "Bröder, ni vet att Gud tidigare hade bestämt att hedningarna skulle få höra evangeliets ord genom min mun och komma till tro. [De första icke-judar som Petrus fick dela evangeliet med var Cornelius och hans familj i Caesarea, se Apg 10. Församlingen i Jerusalem måste ha kommit ihåg denna händelse som skett drygt tio år tidigare, eftersom Petrus på en gång då kom till dem och berättade om vad som hänt, se Apg 11:1–18. Ordet 'tidigare bestämt' kan både syfta på urminnes tider eller en kortare tid.]
[Detta är den andra av Paulus tre missionsresor i Apostlagärningarna. Till en början är det inte en missionsresa utan mer ett uppföljningsarbete för att besöka de församlingar som startats under den första resan i Mindre Asien, nuvarande södra Turkiet. Men den helige Ande leder dem vidare västerut till Makedonien och Achaia, nuvarande Grekland, och på så vis når evangeliet Europa! Resan täcker en sträcka över hav och land på 500 mil. Restiden var omkring 100 dagar. Resan påbörjas omkring 49 e.Kr. och varar runt tre år. Den totala kostnaden för båtresorna var omkring 300-350 denarer per person. En denar motsvarade en arbetares dagslön.] Efter en tid sade Paulus till Barnabas: "Vi borde resa tillbaka och besöka syskonen (bröderna och systrarna i tron) i alla städerna där vi predikat Herrens ord och se hur de har det."
Så höll hon på i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sade till anden: "Jag befaller dig i Jesu den Smordes (Kristi) namn att lämna henne!" I samma ögonblick for anden ut.
De förde fram dem till domarna och sade: "De här människorna stör ordningen i vår stad. De är judar
De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj."

'För i honom lever vi och rör oss och är till.' [Paulus citerar den sista strofen i en dikt av grekiska poeten Epimenides, 600 f.Kr. Hela sammanhanget lyder:
    'De gjorde en grav för dig, den helige och höge.
    Kreterna ljuger i ett och är odjur, glupska och lata.
    Men du är inte död, du lever för evigt.
    För i dig lever vi och rör oss och är till.'
Den andra strofen citeras av Paulus i brevet till Titus, se Tit 1:12.]
Även som några av era egna poeter har sagt:
'Vi är av hans släkt.' [Citat från den grekiska poeten Aratos, 200 f.Kr. Båda dessa citat var riktade till den största grekiska guden Zeus i grekisk litteratur, men Paulus använder dem och riktar dem till den levande Guden. I fem korta meningar visade Paulus att Gud skapat världen, gav människan liv, har makt över folken och har uppenbarat sig för människorna.]
När de hörde Paulus tala om uppståndelse från de döda började några håna honom, men andra sade: "Vi vill höra dig tala om detta igen." [Epikuréerna trodde inte på något liv efter döden. Stoikerna trodde bara att själen levde vidare. För grekerna var det en absurd tanke att kroppen skulle överleva döden. Det verkar som om de som hånade honom var i majoritet eftersom Paulus avslutar sitt tal här.]
men eftersom de ständigt var emot honom och hånade honom, skakade han av dammet från sina kläder och sade till dem: "Ert blod ska komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag till hedningarna." [Eftersom Paulus senare går till judarna i Efesos på vägen hem, se vers 19, syftar detta uttalande på att han i Korint inte längre gick till judarna.]
En natt sade Herren i en syn till Paulus: "Var inte rädd, utan tala och låt dig inte tystas!
Precis när Paulus skulle öppna sin mun och tala, sade Gallio till judarna: "Om det handlat om något brott eller ett ondskefullt illdåd skulle jag naturligtvis lyssna på er, judar.
och tog farväl med orden: "Jag kommer tillbaka till er en annan gång, om Gud vill." Sedan gick han ombord och lämnade Efesos. [Det är troligt att skeppet som Paulus åker med gjorde ett kortare stopp i Efesos för att lasta av och på varor. På nästa resa kommer Paulus tillbaka hit och stannar tre år, se Apg 19. Priscilla och Aquila blir kvar i Efesos under många år. De flyttar så småningom tillbaka till Rom, någon gång efter 54 e.Kr. när Claudius har efterträtts av Nero, se Rom 16:3.]
och han frågade dem: "Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?"
    De svarade honom: "Nej, vi hörde inte ens talas om att det fanns en helig Ande."
"Vilket dop blev ni då döpta med (in i)?" frågade Paulus.
    De svarade: "Johannes-dopet."
Då sade Paulus: "Johannes dop var ett omvändelsedop (dop till ett förändrat tänkesätt), och Johannes uppmanade ständigt folket att tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga Jesus."
Men den onda anden svarade dem: "Jesus känner jag, och Paulus vet jag vem det är. Men vilka är ni?"
När detta var över bestämde sig Paulus i anden för att resa genom Makedonien och Achaia och sedan till Jerusalem. Han sade: "När jag har varit där måste jag också besöka Rom."
Nu samlade han dem och även andra som hade liknande arbeten och sade: "Män, ni vet att vi har vår rikedom från den här verksamheten.
Efter det som hänt här i dag riskerar vi att anklagas för uppror. Vi kan ju inte ge något skäl om vi ska stå till svars för det här kaotiska mötet."
Paulus gick då ner, böjde sig (lade sig) ner över honom och tog honom i sina armar och sade: "Var inte oroliga. Hans själ är kvar (han är vid liv)." [Paulus agerande påminner om Elia och Elisa, se 1 Kung 17:21; 2 Kung 4:34.]
När de var framme hos honom sade han till dem:
"Ni vet hur jag har levt hos er hela tiden, från första dagen jag kom till [den romerska provinsen] Asien. [Det var ungefär fyra år sedan Paulus kommit till Efesos och stannat där tre år, se Apg 20:31.]
I allt (genom att vara ett exempel som ni kan följa) har jag visat er att ni genom att arbeta hårt på detta sätt ska hjälpa de svaga (fattiga, sjuka). Kom ihåg Herren Jesu egna ord som han sade: 'Det är saligare (mer glädjefyllt) att ge än att få.' "[De sista orden från Paulus till församlingsledningen i Efesos är känsloladdade. Men är det inte arrogant av Paulus att hela tiden peka på sitt eget liv och vad han har gjort? Det kristna livet handlar inte bara om vad man säger, utan också vad man gör, se Jak 2:14–26. Jesus fördömde fariséerna för att inte leva som de lärde, se Matt 23:3. En sann kristen ledare måste kunna säga: "Gör som jag i allt", om budskapet ska vara trovärdigt. Citatet från Jesus finns inte med i evangelierna, men liknar inledningen till Bergspredikan, se Matt 5:3–11. Bara en bråkdel av allt vad Jesus sade och gjorde skrevs ned, se Joh 21:25.]
När han sagt detta, böjde han sina knän, och de bad tillsammans (de var alla i bön vars innersta natur är hängivenhet och förtrolighet med Gud).
Det som smärtade dem mest var att han sagt att de aldrig skulle se hans ansikte mer. Så följde de honom till skeppet.
När han hade kommit till oss, tog han Paulus bälte och band sina fötter och händer och sade: "Så säger den helige Ande: Den man som äger detta bälte ska judarna i Jerusalem binda så här och överlämna i hedningars händer."
När han inte lät sig övertalas, lugnade vi oss och sade: "Ske Herrens vilja." [Agabos står i en profettjänst, till skillnad från de troende i Tyros som fungerade i den profetiska gåvan som alla troende kan göra. Agabos talade bara vad Anden ingav, utan att ge en tolkning. De som lyssnade tog för givet att Paulus blev varnad, så de försökte på nytt hindra honom. Paulus däremot tog själv de profetiska tilltalen som en bekräftelse på det som Anden redan talat till honom om. Jämför även med hur Petrus försökte hindra Jesus från att gå till Jerusalem, se Matt 16:23.]
När de hörde det, prisade de Gud. Sedan sade de till honom:
"Du ser, broder [Paulus], att det finns tiotusentals (många myriader, ett oräkneligt antal) judar som har kommit till tro [här i Jerusalem eller hela Judéen], och alla håller de strängt på lagen. [Detta möte sker troligen våren 56 eller 57 e.Kr., en tid som kännetecknades av judisk nationalism med många revolter och ett starkt motstånd mot hedningar. Ordagrant "många myriader". En myriad betecknar det högsta talvärdet i grekiskan som är 10 000, men används också för att beskriva ett mycket stort antal i generella termer, se 1 Kor 4:15; 14:19. Församlingen har växt, se Apg 2:41; 4:4; 5:14; 6:7. Jerusalems totala befolkning vid den här tiden uppskattas till några hundra tusen invånare. Tre gånger per år växte befolkningen drastiskt till det dubbla eller tredubbla, då pilgrimer besökte staden under några veckors tid under högtiderna, se Apg 2:9–11; 20:16.]
Just när Paulus skulle föras in i fästningen, frågade han befälhavaren [Claudius Lysias]: "Får jag säga något till dig?"
    Han svarade: "Du kan ju grekiska!
Paulus svarade: "Jag är jude från Tarsus i Kilikien, medborgare i en betydande stad. Jag ber dig: låt mig få tala till folket."
Jag frågade: Vem är du, Herre?
    Han svarade: Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.
Jag frågade: Vad ska jag göra, Herre?
    Herren sade till mig: Res dig och gå in till Damaskus! Där ska du få veta allt som det är bestämt att du ska göra.
kom till mig och ställde sig vid min sida och sade: Saul, min broder, du får tillbaka din syn! I samma ögonblick kunde jag se honom.
Då sade Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och att se den Rättfärdige och höra rösten från hans mun.
Jag sade: Herre, de vet ju att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig.
Då sade han till mig: Gå, för jag ska sända dig långt bort till hedningarna."
[Lysias förstod inte hebreiska/arameiska så han beslutade sig för den vanliga romerska metoden för att få höra sanningen – förhör under tortyr. I piskan var ben och metallbitar fastbundna som rev upp huden ända in till benen, och det var inte ovanligt att offret dog under detta straff. Detta var ett mycket värre straff än piskningen Paulus och Silas fick i Filippi, se Apg 16:22.] Befälhavaren [Lysias] beordrade då att Paulus skulle föras in i fästningen och förhöras under piskrapp, så att man fick veta varför de skrek så mot honom.
När de hade sträckt ut honom för piskan, sade Paulus till officeren som stod där: "Får ni piska en romersk medborgare som inte ens är dömd för något?"
Då gick befälhavaren dit och frågade honom: "Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?"
    Paulus svarade: "Ja."
[Stora rådet sammanträdde i ett rum på den inre tempelgården. Enligt Talmud låg det på den norra sidan av tempelbyggnaden och kallades "stenhallen" eller ordagrant "kammaren av huggen sten". Deltagarna satt i en halvcirkel och den åtalade stod i mitten framför dem.] Paulus fäste ögonen på Stora rådet [på de 71 samlade medlemmarna] och sade: "Bröder, jag har levt inför Gud (som en Guds medborgare) med rent samvete (gott uppsåt) intill denna dag." [Paulus har varit trogen sin övertygelse, se Fil 3:6; Heb 10:22; 1 Tim 1:12–15.]
[Paulus använder samma ord "slå" när han svarar. Han förbannar inte Ananias, men han uttalar en dom över honom.] Då sade Paulus till honom: "Gud ska slå dig, din vitkalkade vägg [hycklare]! Du sitter här för att döma mig efter lagen, men du bryter mot lagen när du befaller att de ska slå mig." [Jesus använde liknande uttryck om vitkalkade gravar för att beskriva fariséernas hyckleri och religiösa skådespel, se Matt 23:27. Se även Hes 13:10-16.]
De som stod bredvid [som blivit uppmanade att slå honom] frågade: "Förolämpar du Guds överstepräst?"
Paulus svarade: "Jag visste inte, bröder, att han var överstepräst. Det står ju skrivet [i 2 Mos 22:28]: En ledare för ditt folk ska du inte förbanna." [Det är möjligt att Paulus talar ironiskt att han inte visste att en överstepräst kunde agera så mot lagen. Det var inte ovanligt att använda ironi, se 1 Kor 4:8–13; 1 Kung 18:27. Det kan också vara så att han inte vet vem som är överstepräst, då Paulus har varit borta från Jerusalem under tio års tid. Under religiösa ceremonier bar översteprästen speciella kläder, men här i detta extrainkallade möte som den romerska befälhavaren sammankallat var det troligen inget som särskilde översteprästen. Det kan också varit så att någon annan ledde själva mötet. Ett annat förslag är att Paulus såg dåligt, men eftersom han nyligen tittat noga på dem är det inte troligt, se vers 1. Att Ananias är den som befaller de närmast Paulus att slå honom, talar för att Paulus måste förstått att han var någon form av ledare. Även Lukas som skriver ner denna berättelse identifierar Ananias som överstepräst.]
När han sade detta utbröt en hetsig diskussion mellan fariséerna och saddukéerna, och de församlade delades i två läger.
Under natten kom Herren [Jesus själv] och stod bredvid Paulus och sade: "Var vid gott mod (var inte rädd) Paulus, du har troget vittnat om mig i Jerusalem, och på samma sätt ska du också göra i Rom." [Jesus besöker Paulus som sitter fängslad i Antoniaborgen. Kallelsen som blev tydlig i Efesos, se Apg 19:21, och som bekräftats av Anden flera gånger, se Apg 21:4; 21:11–14, bekräftas nu på nytt av Jesus själv.]
De gick till översteprästerna och de äldste och sade: "Vi har svurit en strikt ed (som involverar en gudomlig förbannelse) att inte smaka något förrän vi har dödat Paulus.
Han svarade: "Judarna har kommit överens om att be dig skicka ner Paulus till Rådet i morgon och låta dig tro att de ska utreda hans sak närmare.
Därefter kallade han till sig två av sina officerare och befallde dem: "Ha tvåhundra soldater redo att gå till Caesarea i kväll vid niotiden (tredje timmen efter mörkrets inbrott), dessutom sjuttio ryttare och tvåhundra spjutbärare.
Annars får dessa män själva tala om vilket brott de fann mig skyldig till när jag stod inför Stora rådet,
Felix, som mycket väl kände till Vägen, sköt nu upp rättegången och sade: "När befälhavaren Lysias kommer hit ner ska jag avgöra målet." [Felix var i ett politiskt dilemma. Han visste tillräckligt mycket om den kristna tron för att veta att Paulus var oskyldig. Samtidigt ville han hålla sig väl med judarna, så han skjuter upp rättegången för att vinna tid. Vi vet inte om befälhavaren Claudius Lysias någonsin kallades till några fortsatta förhör.]
Men Festus, som ville hålla sig väl med judarna, frågade Paulus: "Vill du komma upp till Jerusalem och dömas där [inför det judiska rådet Sanhedrin] i min närvaro i denna sak?"
Paulus svarade: "Jag står inför kejsarens domstol, och här ska jag dömas. Judarna har jag inte gjort något ont, det vet du mycket väl.
Jag sade: Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus, den som du förföljer.
Paulus svarade: "Jag ber till Gud, att oavsett om det tar kort eller lång tid, önskar jag att inte bara du utan alla som hör mig i dag blir som jag, bortsett från de här bojorna."
Kungen [Agrippa II] reste sig nu tillsammans med ståthållaren [Festus] och Berenike och de andra som satt där,
Ingen hade velat äta något på länge [på grund av sjösjuka och oro]. Då steg Paulus fram mitt ibland dem och sade: "Ni män skulle ha lytt mitt råd att inte gå ut från Kreta. Då hade ni besparat er den här skadan och förlusten.
Paulus sade till officeren och soldaterna: "Om de inte stannar kvar ombord kan ni inte bli räddade."
När han hade sagt detta tog han ett bröd, tackade Gud inför dem alla, bröt det och började äta.
De svarade honom: "Vi har inte fått något brev om dig från Judéen, och ingen av bröderna som kommit har berättat eller sagt något ont om dig.
När de inte kunde komma överens skildes de åt, efter att Paulus hade sagt detta enda ord: "Den helige Ande talade rätt genom profeten Jesaja till era fäder
när han sade:
Gå till detta folk och säg:
    Ni ska höra (gång på gång) men inte förstå,
    och ni ska se (gång på gång) men ingenting uppfatta.
[Vissa handskrifter har med denna vers: "När han hade sagt detta gick judarna i väg under häftig diskussion med varandra."]
Men den rättfärdighet som kommer av (utifrån) tro säger så här:
Du borde [behöver] inte fråga i ditt hjärta: "Vem ska stiga upp till himlen?" [5 Mos 30:12]
    – det vill säga för att ta ned den Smorde (Messias, Kristus)?
    [Han har ju redan frivilligt stigit ner till jorden och blivit en människa.]
Nu invänder du kanske: "Grenarna bröts bort för att jag skulle ympas in."



Grekiskt/svenskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.