1921 – ἐπιγινώσκω (epiginosko)

känna, förnimma, känna igen, veta


Typ:
Grekiska: ἐπιγινώσκω
Med latinska bokstäver:     epiginosko
Fonetiskt: ep·ig·in·oce·ko
Ursprung: Från G1909 och G1097
Användning: 40 ggr i NT

Engelsk översättning (i KJV version)

know (30), "acknowledge" (5), "perceive" (3), "take knowledge of" (2), "have knowledge of" (1), "know well" (1)

Engelsk beskrivning

  1. To become thoroughly acquainted with, to know thoroughly.
    1. To know accurately, know well.
  2. To know.
    1. To recognise.
      1. By sight, hearing, of certain signs, to perceive who a person is.
    2. To know i.e. to perceive.
    3. To know i.e. to find out, ascertain.
    4. To know i.e. to understand.


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (40 st i TR)


På deras frukt ska ni klart och tydligt känna igen dem. Man plockar väl inte
    vindruvor från törnbuskar
eller
    fikon från vilda tistlar? [Ordet för törnbuskar (gr. akantha) kommer från ordet för extremer (gr. akmen) och beskriver något som dras till den yttersta punkten, som en spets eller tagg. Symboliskt kan det syfta på läror som ensidigt bara betonar en sanning. Tistlar är ett ogräs som bränner och sticker, och vars karaktär är att tränga undan andra plantor. Törne och tistel beskriver bildligt de falska profeternas tal och sätt.]
Alltså, ni ska klart och tydligt känna igen dem [de falska profeterna] på deras frukt.
Allt har anförtrotts (överlämnats) åt mig av min Fader. Ingen känner (har en full personlig erfarenhet av) Sonen, utom Fadern, och ingen känner (har en full personlig erfarenhet av) Fadern utom Sonen och den som Sonen beslutar (önskar) att uppenbara honom för.
När folket där kände igen honom skickade de ut bud i hela trakten, och man förde alla som var sjuka till honom.
Men jag säger er att Elia redan har kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. Så ska också Människosonen bli behandlad och lida genom dem."
I sin ande visste Jesus på en gång exakt vad de tänkte inom sig, och sade till dem: "Varför tänker ni allt detta i era hjärtan?
På samma gång som detta skedde visste Jesus att kraft hade gått ut ifrån honom, så han vände sig om mot folkmassan och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?"
Många såg dem fara i väg, och förstod [vart de var på väg], och från alla städer [längs med vägen från Kapernaum till Betsaida] sprang man tillsammans [landvägen] och kom fram före dem.
När de steg ur båten kände folket på en gång igen honom [som den som helar människor].
så att du kan få fullständig visshet i (känna dig säker, inte behöva tvivla på) det som du blivit undervisad [genom muntlig tradition]. [Lukas vill vara tydlig med att han inte kommer att lansera några nya idéer, utan bara sammanställa och klargöra vad andra redan skrivit och den muntliga tradition som fanns om Jesus. En av källorna var troligen Markusevangeliet och kanske även Matteusevangeliet. Lukas uttrycker sin tacksamhet för det som redan skrivits, men ser ett behov att på nytt redogöra om Jesu liv för att hjälpa Theofilos och sina hednakristna vänner att förstå evangeliet. Dessa första fyra verser är en enda lång väl strukturerad mening i grekiskan.]
När han [till sist] kom ut kunde han inte tala med dem. [Han förväntades tala ut den aronitiska välsignelsen över folket, se 4 Mos 6:24–26. I stället gestikulerar och nickar Sakarias där på trappan för att förklara att han varit med om något speciellt.] De förstod att han hade haft en syn i templet. Han tecknade gång på gång åt dem, och han förblev stum.
Men Jesus visste deras tankar (och inre resonemang) och sade till dem: "Vad är det ni tänker i era hjärtan?
I staden [antagligen Kapernaum] fanns en kvinna som var en synderska. [Hon var känd i staden för sin livsstil, det är troligt att hon var prostituerad.] När hon fick höra att Jesus låg till bords i fariséns hus, gick hon dit med en alabasterflaska med balsam (olja, parfym). [I Mark 14:5 och Joh 12:5 där en liknande händelse inträffar motsvarar värdet på en sådan flaska en årslön.]
Så fort han fick reda på att han var från Herodes område, sände han honom till Herodes som också var i Jerusalem under dessa dagar. [Herodes Antipas regerade över Galileen och Pereen, de områden där Jesus verkade. Han bodde i Tiberias i Galileen. Både han och Pontius Pilatus var i Jerusalem under dessa dagar då påsken och Lövhyddohögtiden firades och många vallfärdade till Jerusalem.]
men något hindrade deras ögon från att känna igen honom.
Nu öppnades deras ögon och de kände igen honom. [Samma fras används bara en gång tidigare och det är efter syndafallet, då Adams och Evas ögon öppnas, se 1 Mos 3:5.] Då försvann han ur deras åsyn.
När de kände igen honom som mannen som hade brukat sitta och tigga vid Sköna porten vid templet, fylldes de av förundran (blev de mållösa, stela av en förundran som gränsade till rädsla). De tappade fattningen (var helt utom sig, "i extas" – gr. ekstasis) över det som hade hänt med honom.
De blev helt förundrade när de såg Petrus och Johannes frimodighet (deras tydlighet och säkerhet i talet). Samtidigt började det faktum att de var olärda män sjunka in i deras medvetande. [Petrus och Johannes hade inte gått under någon rabbin och fått en formell teologisk utbildning.] Men så klarnade det för dem att de varit med Jesus.
När syskonen (bröderna och systrarna i tron) fick veta det, tog de med honom ner till Caesarea (Maritima, vid havet) och sände honom sedan vidare till Tarsus. [Saulus stannar 8-14 år i sin hemort Tarsus i landskapet Kilikien, nuvarande södra Turkiet, se Gal 1:21–2:1. Det är hit Barnabas så småningom kommer och tar med sig Saulus till Antiokia, se Apg 11:25.]
När hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang tillbaka in och berättade att Petrus stod utanför porten.
Men när de märkte att han var jude, ropade de alla i kör i ett par timmar: "Stor är efesiernas Artemis!" [Grekerna såg ofta de kristna som en judisk gruppering. Alexanders syfte kan varit att klargöra att Paulus inte hörde till dem och rentvå den judiska befolkningen. Alexander var ett vanligt namn, se Apg 4:6; Mark 15:21. Kanske är det samma person som "Kopparsmeden Alexander" som Paulus senare omnämner i 2 Tim 4:14, och eventuellt även i 1 Tim 1:20.]
[Lysias förstod inte hebreiska/arameiska så han beslutade sig för den vanliga romerska metoden för att få höra sanningen – förhör under tortyr. I piskan var ben och metallbitar fastbundna som rev upp huden ända in till benen, och det var inte ovanligt att offret dog under detta straff. Detta var ett mycket värre straff än piskningen Paulus och Silas fick i Filippi, se Apg 16:22.] Befälhavaren [Lysias] beordrade då att Paulus skulle föras in i fästningen och förhöras under piskrapp, så att man fick veta varför de skrek så mot honom.
De som skulle förhöra honom drog sig genast undan. Även befälhavaren blev förskräckt när han förstod att det var en romersk medborgare som han hade belagt med bojor.
Eftersom jag ville veta vad de anklagade honom för, förde jag ner honom till deras Stora råd.
När du förhör honom kan du själv få klarhet i allt det vi anklagar honom för."
[Försvar till punkt 1 – upprorsmakare:]
Du kan själv få bekräftat att det inte är mer än tolv dagar sedan jag kom upp till Jerusalem för att tillbe.
Paulus svarade: "Jag står inför kejsarens domstol, och här ska jag dömas. Judarna har jag inte gjort något ont, det vet du mycket väl.
När det blev dag kände de inte igen landet, men de fick syn på en bukt med sandstrand och bestämde sig för att om möjligt låta skeppet driva upp där. [På Maltas norra strand finns en bukt som kallas Paulus bukt, och är enligt traditionen denna plats.]
[Ordet Malta kommer från feniciskan, och betyder "tillflykt". Sedan 218 f.Kr. hade romarna kontroll över ön.] När vi väl var räddade fick vi veta att ön hette Malta.
De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de applåderar dessutom (samtycker, ger sitt stöd till) andra som handlar likadant. [Efter en liknande lista av synder påminner Paulus de troende i Korint att så hade somliga av dem levt, men de hade låtit sig tvätta sig rena och helgats, se 1 Kor 6:11.]
För [här och] nu ser vi [bara] i en dunkel spegel (gåtfull spegelbild) [av putsad metall, dvs. indirekt – det vi ser är bara som en suddig reflektion av den sanna verkligheten, se 2 Kor 5:7],
    men sedan [när det fulländade kommer] ska vi se ansikte mot ansikte [4 Mos 12:8].
Nu förstår jag [här och nu känner jag bara] till en del [min personliga kunskap är begränsad och ofullständig],
    men då ska jag förstå (känna, veta) fullt ut [få fullständig personlig kunskap],
precis som jag själv är fullständigt känd [av Gud som vet/känner till allt om mig].
[På samma sätt som föregående stora stycke, om hur man ska leva som kristen i en fallen värld, kap 8-10, hade en avslutning, se 10:32-33, kommer en avslutning och sammanfattning på detta stycke, kap 11-14, om gudstjänsten.] Om någon tror sig vara profet [som utvecklades i kap 11]
    eller andlig [som diskuterades i kap 12],
ska han inse att det jag skriver till er
    är Herrens bud. [Allt måste ske i kärlek, kap 13.]
och upplivat både min och er ande. Sådana som dem ska ni uppskatta.
Det vi skriver till er är inget annat än det ni läser och kan förstå. [Det är inga dolda hemligheter.] Jag hoppas att ni till slut ska förstå
det ni redan delvis har förstått om oss: att vi är er stolthet, liksom ni är vår, på Herren Jesu dag [domens dag, då Jesus kommer tillbaka för att döma världen].
som okända [ignorerade, utan några referenser],
    och ändå erkända (välkända) [som visas tacksamhet, förståelse och uppskattning],
som döende [likt några som håller på att dö bort],
    och ändå – se, vi lever,
som tuktade (disciplinerade),
    och ändå inte till döds (avrättade),
Utvärdera (granska, rannsaka) er själva för att se om ni lever i tron (är i tro). Ja, pröva (verifiera äktheten hos) er själva. Känner ni inte (utifrån en personlig erfarenhet och relation som hela tiden växer och utvecklas) att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet.
som har nått fram till er liksom det överallt i världen ständigt bär frukt och växer. [Verben "bär frukt" och "växer" är i den grekiska verbformen medium som markerar evangeliets inneboende kraft att sprida sig.] Så även hos er, från den dag ni fick höra (förstå) det och lärde känna Guds nåd (kraft, gudomliga favör) som den verkligen är. [Evangeliet handlar om nåd, inte nåd plus gärningar, se Rom 11:6; Ef 2:8–9; Tit 3:5–7. Evangeliet om Guds nåd befriar från synd och för människor in i en rätt relation med Gud.]
De förbjuder folk att gifta sig och befaller dem att avstå från mat som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse av dem som tror och känner sanningen.
Det hade varit bättre för dem att aldrig ha lärt känna rättfärdighetens väg än att lära känna den och sedan vända sig bort från det heliga budskap som anförtrotts dem.



Grekiskt/svenskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.