1519 – εἰς (eis)

in i, till, för, i, på, mot


Typ:
Grekiska: εἰς (eis)
Uttal: ice
Talvärde: 21 (5 + 10 + 6)    ord med samma talvärde
Ursprung: A primary preposition
Användning: 1763 ggr i NT

Engelsk översättning (i KJV version)

into (573), "to" (281), "unto" (207), "for" (140), "in" (138), "on" (58), "toward" (29), "against" (26), translated miscellaneously (321)

Engelsk beskrivning

Into, unto, to, towards, for, among.

Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (1763 st i TR)


Matteusevangeliet (218)

[Vår västerländska tideräkning utvecklades av munken Dionysius Exiguus i id=1111>Rom år 525 e.Kr., innan dess hade man räknat tiden utifrån större händelser eller olika regenter. Det visade sig dock att han misstog sig med några år vad gäller <i>Anno Dominii> som betyder "Herrens år" latin. I dag menar de flesta forskare att Jesu födelse inträffade någon gång mellan 8 och 4 f.Kr.] Nu när Jesus var född i id=317>Betlehem i id=756>Judéen kung Herodes tid [han regerade 37-4 f.Kr.], kom visa män (astronomer) från öst (länderna där solen går upp) till id=735>Jerusalem.
Sedan skickade han dem till id=317>Betlehem och sade: "Gå och sök noga efter (forska i detalj kring det som rör) barnet, och när ni [kan ha] funnit honom, meddela [då] mig så att jag också kan komma och tillbe [rapportera det till mig ett sådant sätt att även jag – när jag kommit dit – skulle vilja hylla] honom."
När de [vise männen] kom in i huset såg (fann) de barnet (ett barn i koltåldern – gr. <i>paidioni>) [antagligen omkring ett år, alltså inte längre ett spädbarn – gr. <i>brephosi>, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 2:12] med Maria [Mirjam], hans mor, och de bugade sig (föll ner knä i ödmjukhet) och tillbad (hyllade) honom. När de öppnat sina skattkistor bar de fram (offrade de) gåvor till honom [ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 60:6]:
guld [ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 25:17; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kung 10:18 – talar profetiskt om Jesu kunglighet] och
rökelse [står för väldoft i ett offer – talar profetiskt om Jesu syndfria liv] och
myrra [användes vid balsamering – talar profetiskt om hans död].
Efter att ha blivit gudomligt instruerade i en dröm att inte gå tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land. [Verbformen antyder att de vise männen hade sökt Guds ledning och att de fick svar i en dröm.]
Nu när de [vise männen] hade gått, visade sig en Herrens ängel för Josef i en dröm och sade: "Stå upp, ta barnet och hans mor under ditt beskydd och fly till id=461>Egypten. Stanna där tills jag talar, för Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det."
Så Josef steg upp och tog barnet och hans mor medan det fortfarande var natt och begav sig till id=461>Egypten.
och sade: "Stå upp, ta barnet och hans mor och gå [tillbaka] till Israels land, för de som har varit ute efter barnets liv är nu döda."
Så han stod upp och tog barnet och hans mor och återvände till Israels land. [Herodes den store dog i id=733>Jeriko våren 4 f.Kr. Han blev 69 år gammal. Möjligen finns hans grav vid ett monument som hittades 2007 vid hans palats Herodium strax utanför Betlehem. Vid den här tiden var det många revolter och oroligheter i landet.]
När han hörde att Archelaos regerade över id=756>Judéen efter sin far Herodes var han rädd att återvända dit [till id=317>Betlehem, strax utanför id=735>Jerusalem eller någon annan stad i id=756>Judéen]. Efter att ha blivit varnad i en dröm, drog han sig undan till id=532>Galileen.
Han bosatte sig i en stad som heter id=34>Nasaret, för att det som sagts av profeterna skulle gå i uppfyllelse: "Han [Jesus] ska kallas en nasaré (ett rotskott)". [Det hebreiska ordet för rotskott är <i>netzeri> och finns i orden id=34>Nasaret och nasaré, se profetiorna i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 11:1; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 23:5; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Sak 6:12.] [id=34>Nasaret i id=532>Galileen var både Josefs och Marias hemstad, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 1:26–27. Det blev ett naturligt val att bosätta sig där. Det lilla samhället uppskattas ha haft endast omkring 400 invånare. Josef försörjde sig som hantverkare, ett yrke som han även lärde Jesus, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 13:55; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 6:3. Det grekiska ordet <i>tektoni> som ibland översätts snickare är ett mer allmänt ord för hantverkare och även stenhuggare. I området fanns det gott om arbetstillfällen. Bara sex kilometer från id=34>Nasaret låg den regionala huvudstaden id=1484>Tsippori som hade raserats i oroligheterna år 4 f.Kr. och nu höll att byggas upp igen. Även om Jesus var född i id=317>Betlehem och i vuxen ålder flyttade till id=2>Kapernaum, så är det uppväxtårens hemstad som sammankopplas med hans namn: "Jesus från id=34>Nasaret" och "nasarén". Än i dag heter "kristen" hebreiska <i>notsrii>, alltså nasaré.]
Yxan är redan satt till roten träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs ner och kastas i elden.
Jag döper er i vatten till omvändelse, men den som kommer efter mig är starkare än jag. Jag är inte ens värd att ta av honom hans sandaler [som var en slavs uppgift]. Han ska döpa er i (med) den helige Ande och eld.
Han har sin kastskovel i handen för att rensa (rengöra) sin tröskplats och samla in vetet i sin loge, men agnarna ska han bränna upp i en eld som inte kan släckas."

De tre största religiösa judiska grupperingarna var: Fariséer – följde stränga yttre regler i syfte att uppnå fromhet och jämställde rabbinernas tolkningar med Gamla testamentets skrifter. Farisé betyder "separerad". Saddukéer – Accepterade hela Tanach samma sätt som fariséerna, dock inte den muntliga Toran (Mishna och Talmud). Man trodde inte heller något övernaturligt såsom änglar eller ett liv efter döden, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 23:8. De var i majoritet i Sanhedrin och mer positiva till den romerska staten än fariséerna. Namnet Sadduké härstammar troligtvis från en överstepräst som hette Zadok. Esséer – var en sträng sluten grupp som levde avskilda från samhället, ofta ensligt och öde. En av dessa platser antas vara Qumran – där fyndet av Dödahavsrullarna 1947 även medförde ökad kunskap om denna gruppering. De omnämns inte i Nya testamentet, men enligt den judiske historieskrivaren Josefus fanns det totalt ca 4 000 anhängare i landet. Han nämner också "Esséernas port" i det sydvästra hörnet av Jerusalem, vilket tillsammans med andra omnämnande visar att gruppen också fanns i Jerusalem. Namnets ursprung är inte helt känt, men kan betyda "görare/skapare" av Torah eller härstamma från ett hebreiskt ord för "utanför". Förutom dessa fanns många olika politiska och religiösa grupperingar som seloter (ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 10:4), sikarier (ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 21:38), herodianer (ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 22:16; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 3:6; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>12:13) och samaritaner (ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 10:33; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>17:16–18; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 4:9, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>19–20; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>8:48).

Sedan [direkt efter att den helige Ande hade kommit över honom, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 3:16] blev Jesus ledd av Anden upp i öknen [som ligger högre höjd än Jordandalen där han befann sig] för att bli prövad (testad) av djävulen.
Sedan tog djävulen honom till den heliga staden [id=735>Jerusalem] och ställde honom den högsta platsen templet [kan syfta tempelbyggnaden eller hela tempelområdet],
Igen tog djävulen honom till ett mycket id=8>högt berg och visade alla världens riken och deras prakt (ära, glans).
När Jesus fick höra att Johannes hade blivit fängslad, återvände han till id=532>Galileen. [Han gick till sin hemstad id=34>Nasaret, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 4:14–31.]
Han lämnade id=34>Nasaret och bosatte sig i id=2>Kapernaum, en stad längs med sjön [id=3>Gennesarets sjö] i regionen Sebulon och Naftali.
Medan han vandrade längs med id=3>Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon som [senare också] kallas Petrus och hans bror Andreas, fiska med ett kastnät i sjön. [Denna typ av cirkulära kastnät, med en radie omkring sex meter, kastades ut från stranden eller från en båt. När nätet sjunkit snörptes det ihop undertill och fångade fisken.]
Ryktet om honom spred sig i hela [den romerska provinsen] id=1220>Syrien [hedniskt område norr om id=532>Galileen]. Man förde till honom alla som led av olika slags sjukdomar (kroniska, obotliga sjukdomar) och plågor (var drabbade av tortyrliknande smärtor), de under demoniskt inflytande (demoniserade), de som var fallandesjuka (ordagrant "blir sjuk under månens inflytande", grekiska ordet beskriver sjukdomar med periodiskt återkommande anfall och kramper) och de som var paralyserade (lama) och han helade dem. [Matteus är noga med att särskilja demoniskt inflytande från vanliga fysiska sjukdomar.]
[Detta är det första av Jesu fem tal i Matteusevangeliet.] När Jesus såg folkskaran gick han upp berget. När han satte sig kom hans lärjungar (efterföljare, lärlingar) fram till honom.
"Ni är jordens salt, men om saltet förlorar sin sälta (styrka, kvalitet, blir till en dårskap), hur kan det då bli salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut [som grus vägarna] och trampas ner av människorna. [Rent salt, natriumklorid, som vi använder i dag kan inte förlora sin sälta. Det gällde dock inte det salt som utvanns från Döda havet Jesu tid. Detta mineralrika salt kunde urlakas om det utsattes för omgivningens fukt. Ordet för "mister sin sälta" kan också betyda "dårskap" och översätts så i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 1:22 och ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 1:20. Kristendom så verkad av världen att Jesus inte längre finns kvar blir en dårskap. Salt förhöjer smak, förhindrar förruttnelse och väcker törst. samma sätt ska en kristen verka sin omgivning ett positivt sätt. En kristens tal ska alltid vara vänligt, kryddat med salt, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Kol 4:6.]
Jag säger er, om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariséernas så kommer ni inte in i himmelriket." [Följande stycke, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 21–48, innehåller sex delar som alla börjar med: "Ni har hört det sägas." Jesus har precis sagt att han inte ska upphäva den skrivna undervisningen, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 17. I stället går han till rätta med den rabbinska tolkningen av Torah med de tillägg och undanflykter som hade gjorts, dvs. inte det som skrivits utan det som har sagts. Som den sjunde och sista punkten kommer uppmaningen att vara fullkomliga, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 48.]
Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]:
Den som är arg sin broder (är långsint och vägrar att förlåta),
    kan inte undgå sin dom.
    [Vissa manuskript har tillägget "utan orsak", se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ef 4:26.]
Den som säger till sin broder: 'Du är värdelös' (hånfullt skällsord för 'dum i huvudet'),
    kan inte undgå att ställas inför Stora rådet [Sanhedrin, judarnas högsta juridiska instans].
Den som säger: 'Du är en dåre',
    kan inte undgå [dödsdomen i] det brinnande Gehenna (helvetet). [Gehenna är ett grekiskt lånord från hebreiskan. Det är namnet id=735>Jerusalems södra dalgång, Hinnomdalen. Det var här som barn offrades till avguden Molok, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Krön 28:3; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>33:6. Platsen är också en domens plats där dessa onda kungar ska dömas, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 30:33. 1200-talet uppkom en sägen att det var här stadens avfall eldades upp i en ständigt brinnande eld. Det kan inte uteslutas att stadens avfall kan ha tippats i denna och andra dalgångar. Det är dock troligare att Jesus i ett sammanhang som talar om mord, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 21, anspelar barnoffren och den kommande slutgiltiga domen för de skyldiga till dessa avskyvärda handlingar, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 7:32–33; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>32:35.]
Skynda dig att komma överens med din motpart (den som anklagar dig) medan ni fortfarande är väg [till domstolen]. Annars kanske han överlämnar dig till domaren, som överlämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse.
Så därför: [Vad ska man göra om man blir frestad det sexuella området?] Om ditt högra öga förleder dig, riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre att du förlorar en av dina kroppsdelar än att hela din kropp kastas i Gehenna (helvetet).
Om din högra hand förleder dig, hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre att du förlorar en av dina kroppsdelar än att hela din kropp kastas i Gehenna (helvetet)." [Detta talesätt är inte bokstavligt utan en hyperbol, dvs. en överdrift. Jesus lär inte ut självstympning, för även en blind man, eller en man med en arm, kan ha orena sexuella tankar. Slutsatsen är att med alla medel motverka synden: utsätt dig inte för frestande situationer, kasta bort sådant som förleder till sexuell synd osv. Lösningen är inte att skuldbelägga kvinnan och tvinga bort henne från gudstjänstlokalen. Det är inte kvinnans skönhet, utan mannens brist självbehärskning som är problemet. Jesus säger till mannen: "det är ditt öga", ta ansvar för det.]
inte vid jorden, för den är hans fotpall; inte vid id=735>Jerusalem, för det är den stora Konungens stad.
Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: Gör inte motstånd mot den som är ond. [Ta inte rätten i egna händer och hämnas.]
Om någon slår (daskar till) dig den högra kinden,
    vänd också den andra mot honom.
[Det är omöjligt för en högerhänt person att slå någon den högra kinden med ett knytnävsslag. Man kan bara slå den andres vänstra kind. Detta antyder att det inte är ett vanligt knytnävsslag som avses, utan ett föraktfullt slag med ovansidan av en öppen högerhand mot någons högra kind. Denna tolkning styrks också av att det är ett mer ovanligt grekiskt ord som betyder att "daska till" någon som används här. Om någon provocerar med ett nedvärderande slag eller bitande sarkasm, ska den som fått slaget inte ge igen. För att förhindra en ond cirkel med hat som eskalerar ska inte ont lönas med ont, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 12:17. Denna vers lär inte att en kristen i tysthet ska ta emot slag. När Jesus blev slagen i ansiktet av tempelvakten, ställde han en fråga som var en tillrättavisning, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 18:23. I denna passage i Johannes används också ett annat grekiskt ord för att slå än här.]
Nej, när du ber (vill be) [umgås med Gud, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 5], gå [då] in i din kammare (ditt mest privata rum; din skattkammare), stäng din dörr och be sedan till din Fader som är i det fördolda. Då ska din Fader, som ser [han som alltid är vaksam vad som finns och sker] i det fördolda (gr. <i>kryptoi>), [öppet] belöna (gottgöra) dig." [Det grekiska ordet <i>proseuchomaii> beskriver bön som tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 5, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>6, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>7 och ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>9. Här talar Jesus specifikt om enskild bön och hjärtats inställning, men det utesluter inte gemensam bön, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 14:19; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>15:36; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 1:24; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3:1; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>4:24–30. Vanligtvis bad man i det övre rummet eller taket, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 1:13; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>10:9. Här används ett speciellt ord för kammare, gr. <i>tameioni>. Det beskriver ett inre rum där de mest värdefulla tillgångarna förvarades, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 12:3, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>24. Ordet är besläktat med verbet <i>temnoi> som ordagrant betyder "att dela/fördela" och skulle kunna tolkas som att varor och tillgångar fördelas och distribueras från ett förråd. Jesus antyder att i bönen förmedlas himmelska skatter och rikedomar till bedjaren.]
Och för oss inte in i frestelse (prövning),
    utan rädda oss (ryck/dra oss in till dig; befria oss) från den onde (det onda).
[Grekiska <i>peirasmosi> har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Gud själv frestar ingen, utan det är den onde och vårt kött som frestar oss att synda, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 26:41; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jak 1:13–14. Det är därför vi behöver vara bedjande. Däremot kan Anden föra oss in i situationer där vår tro prövas, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 4:1–2.] [Senare handskrifter har en lovprisande avslutning som har likheter med ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Krön 29:11.] För ditt är riket och makten och äran i evighet. Amen.iv style="margin-top:18px; margin-bottom:10px; text-align: center;"><img alt="-" height="22" src=https://www.praisegate.com/images/bible/divider_ornament.png>iv>
Se (titta noggrant) himlens fåglar! De sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, ändå föder er himmelske Fader dem ständigt. Är inte ni mycket mer värda än de? [Även om fåglarna inte sår och skördar är de inte overksamma. De sjunger och lovprisar Gud, samlar mat och bygger bon. Slutsatsen är att om Gud upprätthåller fåglarna i sin skapelse, hur mycket mer ska han inte då försörja sina älskade barn.]
Om nu Gud klär gräset marken, som i dag grönskar och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skulle han då inte kläda er? Så liten (kortvarig) tro (trofasthet, förtröstan) ni har!
Oroa er därför inte (gör er alltså inte bekymmer) för morgondagen, för morgondagen får själv bära sin oro (bekymra sig; kommer att ta hand om sig själv). Var dag har nog av sin egen plåga (ondska, elakhet, svårighet – gr. <i>id='G2549' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>kakiai>; ordagrant: tillräcklig för dagen är dess ondska)."
in genom den trånga porten (gr. <i>pylei>; större port till stad eller rike, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 7:12; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 16:18).
För bred (vid; formbar, föränderlig) är den port och
    rymlig [som ett brett landområde utan fasta gränser]
    den väg som leder till fördärvet,
och många är de som går in genom den.
För trång är den port
    och smal (hoppressad) [av det tryck som självförsakelse innebär, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 14:22]
    den väg som leder till livet [Guds rika och eviga liv],
och det är få som finner den (söker och upptäcker den)."[Det krävs ingen ansträngning för att leva världens sätt, men fostran och träning för att gå Guds väg, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 18:20; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 30:16; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ords 22:6; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 1:1–2, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>6; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Tim 3:10.]
Varje träd som inte bär god frukt huggs ner och kastas i elden.
Inte alla som säger (har för vana att säga) till mig: 'Herre, Herre' [upprepningen visar ett tydligt ställningstagande för Jesus], ska komma in i himmelriket, utan den som gör (har för vana att utföra) min himmelske Faders vilja.
Jesus sade till honom: "Se till att du inte berättar detta för någon, men gå och visa upp dig för prästen och frambär den offergåva som Mose har föreskrivit [för ditt helande, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 14:1–32], som ett vittnesbörd för dem." [Detta är det första av flera tillfällen där Jesus uppmanar den som blivit helad att inte berätta detta, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 9:30; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>12:16; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>16:20; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>17:9. Här är troligtvis anledningen att mannen ska följa lagen. En annan orsak är att uppmärksamheten kring undren skulle leda till att folket ville göra Jesus till kung med våld, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 6:15. Det sker vid flera tillfällen och tvingar honom att dra sig undan till öde platser, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 12:15; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>15:21.]
[I Lukas längre beskrivning av samma händelse, som använder 186 ord jämfört med Matteus 124 ord, framgår att officeren inte direkt talar med Jesus utan använder sig av budbärare, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 7:1–10. Matteus förenklar samma sätt som vi gör än i dag, då vi säger att en högt uppsatt person för samtal med någon, utan att nämna de sändebud och tolkar som är närvarande.] När Jesus var väg in i id=2>Kapernaum, kom en romersk officer (centurion, ledare för åttio soldater) fram till honom och bad om hjälp:
Men kungens barn ska bli utkastade i mörkret utanför. Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordet beskriver att man rent fysiskt skakar av smärta)."
[Följande händelse utspelar sig en lördag, efter gudstjänsten i synagogan, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 1:29. Jesus hade sin bas i Petrus hus i id=2>Kapernaum under sin verksamma tid i id=532>Galileen. I huset bodde även Petrus fru, hans svärmor, hans bror Andreas. Petrus hustru följde med hans senare resor, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 9:5. Det hebreiska namnet Kapernaum är <i>Kfar Nachumi>. Det är samma namn som profeten Nahum. Betydelsen är "Nahums by" eller mer ordagrant "tröstens by".] När Jesus kom in i Petrus hus, fick han se Petrus svärmor ligga till sängs med hög feber.
Jesus såg att en stor skara människor hade samlats omkring honom och han gav order om att fara över till andra sidan [av sjön].
[De tre miraklerna i 8:23-9:8 visar Jesu kraft över stormar, demoner och sjukdom.] Jesus steg i båten (en större båt) och hans lärjungar följde honom.
När Jesus kom över till gadarenernas område andra sidan sjön, kom två demoniserade män ut från id=1384>gravarna och konfronterade honom. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram den vägen.
De onda andarna bad honom: "Om du driver ut oss (vilket vi vet att du kommer att göra), skicka då in oss i svinhjorden."
Han sade till dem: "Far i väg!" Då kom de onda andarna ut och for in i svinen. en gång rusade hela hjorden utför branten och ner i sjön där de dog i vattnet.
De som vaktade svinen flydde och när de kom till staden berättade de allt som hänt, och speciellt vad som hade hänt med de besatta (som var plågade och ansatta av demoner).
Då gick hela staden ut för att möta Jesus, och så fort de fick se honom bad de honom att han skulle lämna deras område. [Markus beskriver händelsen med fler detaljer, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 5:1–20. Där antyds även orsaken till varför man ville att Jesus lämnade dem, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 5:16. Värdet svinen var någonstans kring sju årslöner. Ägarna brydde sig mer om den ekonomiska förlusten än att plågade människor blivit helade. Huvudpoängen är att Jesus har auktoritet över hela andevärlden, över Satan, över demoner, och alla och allt som de kontrollerar. Att han drev ut de här demonerna visar den auktoriteten, och var en föraning om den slutgiltiga domen av dessa onda andar.]
Jesus satte sig i en båt och for över till den andra sidan och kom till sin stad [id=2>Kapernaum, i norra änden av sjön Gennesaret]. [Genom att korsa sjön uppfyllde Jesus gadarenernas önskan att lämna deras område, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 8:34.]
Men för att ni ska veta vilken makt (auktoritet) Människosonen har här jorden att förlåta synder" – så sade han sedan till den lame – "Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!" [Mitt i svaret till de skriftlärda riktar sig Jesus till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!]
Mannen steg upp och gick hem.
Gå och lär er vad detta [citat från ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hos 6:6] betyder:
'Jag vill se barmhärtighet [en villighet att hjälpa dem i nöd],
    inte offer [religiösa ceremoniella riter].' För jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare." [ samma sätt som det är självklart att en doktor rör sig bland sjuka patienter, finns Jesus nära människor som insett att de inte är rättfärdiga utan vet om att de är syndare och behöver omvändelse. Lukas återgivning av samma citat klargör att det handlar om att vända sig bort från syndens väg när man tackar ja till Jesu inbjudan och vill bli hans efterföljare, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 5:32.]
Inte heller slår man i färskt vin i gamla vinsäckar (lädersäckar), för i så fall skulle vinsäckarna brista och vinet rinna ut, och vinsäckarna blir förstörda (oanvändbara). Nej, färskt vin hälls i nya vinsäckar [som är formbara, gr. <i>kainosi>, fokus är kvaliteten säcken snarare än åldern] och båda blir bevarade." [Vinsäckar var gjorda av läder och användes inte för att konservera vin utan bara för att transportera vinet. samma sätt ska en troende vara bärare av den helige Ande.]
När Jesus kom fram till föreståndarens hus och såg flöjtspelarna och folkskaran som höll dödsklagan [ett högljutt tumult, människor hade samlats i huset och yttergården av medkänsla, men också bara för att ta del av mat och dryck],
Ryktet om detta gick ut över hela det området [id=532>Galileen och även närbelägna områden].
När han kom till huset [Petrus hus i id=2>Kapernaum där han bodde] kom de blinda männen fram till honom. Jesus frågade dem: "Tror ni att jag kan göra detta?" De svarade: "Ja, Herre."
Bönfall därför skördens Herre att han ska sända (skulle driva) ut arbetare till sin skörd." [Det grekiska verbet <i>deomaii> innebär att vädjande be (för ett stort personligt behov) och detta är enda gången Matteus har med detta starka uttryck för bön, se även ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 5:12; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 4:31; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>8:24. Verbet <i>deoi> betyder "att binda/klistra ihop". Här finns en antydan om att den som ber kopplar ihop sig med bönesvaret för att få se det förverkligat. Samtidigt med uppdraget ger Jesus också kraft och auktoritet att bärga in skörden, se nästa vers ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 10:1. Det grekiska ordet för att sända ut, <i>exballoi>, betyder ordagrant "att driva/kasta ut". Även de som redan är kallade behöver förnyad glöd och iver att gå ut fälten.]
[Den följande undervisningen som Jesus ger sina lärjungar, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 5–42, är det andra av de fem tal som Matteus återger.] Jesus sände ut (gr. <i>apostelloi>) dessa tolv och befallde dem:
"Gå inte in hedningarnas vägar [område] eller in i någon samarisk stad. [Samarierna var ättlingar till de tio nordliga stammarna. Den samaritiska tronsinriktningen föjde en snarlik version av Torah där templets plats var Gerizim, inte Jerusalem, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 4:4–9.]
Ta inte med (ordagrant "införskaffa inte", dvs. ni behöver inte förbereda och fördröja er avfärd genom att samla in) guld, silver eller [ens] koppar [-mynt, den lägsta valören] i era bälten [som ofta var en tyggördel med veck där man förvarade sina pengar].
Ta inte med en lädersäck [med proviant och packning] för resan, inte två livklädnader, inte [ett extra par] sandaler eller stav. För arbetaren är värd sin mat [försörjning].
När ni kommer in i en stad eller by, sök noga efter vem som är värdig (lämplig, passande), och stanna där [i det huset] tills ni går vidare.
När ni kommer in i ett hus, så hälsa det. [Fridshälsningen var antagligen: "frid vare med er", se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Sam 25:6. Även Jesus hälsade lärjungarna med den frasen i övre rummet, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 20:19.]
Var ständigt er vakt för människorna, de ska dra er inför domstolar, och i sina synagogor ska de prygla (piska, slå) er.
Ni ska föras inför ståthållare och kungar grund av mig, vilket resulterar i att ni får vittna [berätta om mig] för (inför) dem och hedningarna.
En bror ska utlämna (förråda) sin [egen] bror till döden, och en far sitt [eget] barn (en familjemedlem). Barn ska resa sig upp mot sina föräldrar och döda dem.
Ni ska bli hatade av alla [människor från alla kategorier och samhällsklasser, även i nära relationer] grund av mitt namn, men den som står fast (behåller fältet, står kvar med oförminskad tro) till slutet ska bli frälst (räddad, befriad, helad, trygg, bevarad).
När man förföljer er i den här staden, så fly till en annan. Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Ni hinner inte igenom Israels städer, förrän Människosonen kommer. [Den sista delen i detta uttalande kan syfta att Jesus hinner ikapp lärjungarna (ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 11:1), uppenbarelsen berget då han visar sin härlighet (ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 17:1–2) eller Jesu andra tillkommelse (ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 15, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>28, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>32) – att det då fortfarande finns människor kvar i dessa byar och städer i Israel som inte har tagit emot Jesus som Messias och sin Frälsare. Eller någon annan händelse. Som ofta med det profetiska kan det finnas flera dimensioner och uppfyllelser; dels i närtid, men även i en mer avlägsen framtid.]
Det jag säger er i mörkret, det ska ni tala i dagsljuset, och det jag viskar i ert öra, det ska ni ropa ut från taken.
Den som tar emot en profet därför att det är en profet,
    han ska få en profets lön.
Den som tar emot en rättfärdig därför att det är en rättfärdig,
    han ska få en rättfärdig mans lön.
Den som ger en av dessa små [enkla Jesu efterföljare] en bägare friskt vatten därför att det är en lärjunge,
    sannerligen säger jag er, han ska inte gå miste om sin lön."
[Folket som hört Johannes fråga, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 2–3, kanske började ifrågasätta Johannes tjänst och allt han predikat, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 3. Det kan ha föranlett att Jesus nu bekräftar Johannes profetiska tjänst och talar väl om honom.] Medan de gick därifrån började Jesus tala till folket om Johannes: "Vilken typ av högtidligt skådespel förväntade ni er att få se i öknen? Ett strå som vajar för vinden?
Han gick in i Guds hus, och de åt upp skådebröden, som varken han eller hans män hade lov att äta, utan bara prästerna. [Skådebröden var tolv limpor, vardera 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.]
Sedan gick Jesus vidare och kom in i deras [fariséernas] synagoga [i någon stad i id=532>Galileen en annan sabbat, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 6:6].
Han svarade dem [med en kort liknelse]:
"Vem av er skulle inte, om han hade ett får och det faller ner i en grop någon av sabbatsdagarna [veckosabbaten eller en högsabbat under en högtid], gripa tag i det och dra upp det?

Se, min tjänare som jag har utvalt,
    min älskade som jag har min glädje i (som är min själs behag).
Jag ska låta min Ande komma över honom,
    och han ska proklamera (förkunna) rätten (fälla en rättvis dom) till folken (alla etniska grupper).
En stjälk som har blivit fullständigt krossad ska han inte bryta av,
    och en glödande veke ska han inte släcka ut,
    förrän han har fört rätten (fällt en rättvis dom) till seger.
Hur kan någon gå in och plundra en stark man hans ägodelar om han inte först binder honom? Sedan kan han plundra hans hus.
id=997>Nineves folk [de hedniska assyrierna] ska uppstå vid domen,
    tillsammans med detta släkte [som inte ville tro] och bli dess dom.
För de omvände sig vid Jonas förkunnelse [Jona 3],
    men här finns något som är förmer än Jona.
Då säger den: 'Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade.' När den så kommer och finner det tomt och städat och snyggt (iordningställt),
En stor folkskara samlades omkring honom, så han steg i en båt och satt i den medan allt folket stod id=1379>stranden.
Det som såddes bland törnena är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet, så att det blir utan frukt. [Grundordet för törne är extremer. Det finns en koppling till läror som ensidigt betonar en enda sanning, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 7:15–17.]
Låt båda växa tillsammans fram till skörden, och när skördetiden är inne ska jag säga till skördearbetarna att först samla ihop ogräset, och bunta ihop det så att det kan brännas upp. Sedan ska de samla in vetet i min lada." [Jesus förklarar liknelsen enskilt för lärjungarna lite senare i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 13:36–43. I det här området växer ett ogräs som kallas falskt vete. Det är troligt att Jesus syftar detta gräs som är mycket snarlikt vetet men ger en giftig frukt. Det är först när frukten mognar man kan särskilja dem. I stället för att gulna till skörd som vetet gör blir frukten svart. svenska kallas arten dårrepe eller giftigt rajgräs; dess latinska namn är <i>Lolium temulentumi>.]
Han berättade en annan liknelse för dem: "Himmelriket är som jästen (surdegen) som en kvinna gömmer (blandar, gr. <i>enkryptoi>) i tre mått (gr. <i>satoni> – motsvarar 13 liter) mjöl [totalt omkring 40 liter] tills dess hela degen har jäst [blivit verkad av jästen]." [Det finns flera olika tolkningar av dessa två liknelser. Den första och uppenbara är att Guds rike växer, både som ett senapskorn och som en deg. Ser man till sammanhanget så är dessa två liknelser inbäddade mellan liknelsen om "ogräset och vetet" och dess förklaring. Huvudtemat i den liknelsen är att det finns ett falskt vete som tillåts växa parallellt med det äkta. Det finns alltså människor som kallar sig kristna men inte är det. Jesus säger i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 41 att i tidsålderns slut ska änglar samla och föra bort alla ur hans rike som förleder och lever i laglöshet. I ljuset av den förklaringen och att ordet "träd" används om senapsbusken, kan senapskornet stå för en falsk oproportionerlig tillväxt. De yttre delarna av trädet långt från stammen blir t.o.m. hem för fåglar som tar bort Guds ord från människor, se vers fyra. Detta kan symbolisera yttre attacker mot Gudsriket. I Hesekiel och Daniel finns liknelser där fåglarna i trädet beskriver människor i ett rike, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hes 17:23; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>31:6; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Dan 4:12–21. Appliceras den tolkningen blir den konsekvent med att både goda och onda människor sås in i riket, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 38. Surdeg är genom hela Bibeln en bild falska läror och i så fall förutsäger Jesus att det kan smyga sig in villoläror som sprider ondska inifrån. Jesus varnar för fariséernas och saddukéernas surdeg som är deras felaktiga lära, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 16:6–12. Fariséerna levde inte som de lärde och saddukéerna var en privilegierad välbärgad elit som hade missförstått både Skrifterna och Guds kraft, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 12:1 och ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 22:29. Tre mått mjöl för tankarna till ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 18:6 där just en kvinna, Sara, bakar bröd av tre mått mjöl inför Herrens besök hos Abraham. Genom både den judiska och kristna historien står det osyrade brödet för äkta gemenskap med Gud. Inför den judiska sken städar man ur all jäst ur husen, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 12:15, och i den kristna nattvarden har brödet en central betydelse. Att då den som är ansvarig för att baka brödet "gömmer" in jäst som förstör gemenskapen med Gud är allvarligt.]
Sedan lät han folket gå och gick in i huset [antagligen Petrus hus där Jesus bodde då han verkade i id=532>Galileen].

Förklaringen till liknelsen om vetet och ogräset

Hans lärjungar kom till honom och sade: "Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern."
och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordagrant 'rent fysiskt skaka av skräck').
"Himmelriket (Guds kungavälde från ovan) kan också liknas vid ett dragnät som kastas i sjön och fångar fiskar av alla sorter.
När det blir fullt, drar man upp det stranden och lägger den goda fisken i korgar, men kastar bort den dåliga." [Ett dragnät är ett stort nät som förs in mot stranden i en halvcirkel. Nätet kan vara en bild evangeliet och Guds rike som sveper över jorden. samma sätt som nätet samlar in alla sorters fiskar, når evangeliet alla folk och nationer. När Jesus talade detta hade bara Israel berörts av evangeliet, men Jesus indikerar att innan han kommer tillbaka ska hela världen ha hört evangeliet.]
och kasta de onda i den brinnande ugnen. Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordagrant 'så fylld av skräck att man rent fysiskt skakar av rädsla')." [Jesus lär att mitt i församlingen finns både äkta kristna och sådana som aldrig tagit emot Jesus som sin Herre. Det räcker inte med att tillhöra en församling, göra goda gärningar – det handlar om att känna Jesus.]
Då sade han till dem: "Varje skriftlärd [expert i Gamla testamentet] som blir en lärjunge för himmelriket (Guds kungavälde från ovan), han måste bli som en husbonde (en välbärgad man, familjefar) som ur sitt förråd kan ta fram både nytt och gammalt." [En förkunnare av evangeliet som har accepterat Guds kungavälde och ställt sig under kungen Jesus och låter hans befallningar råda, ska generöst och fritt dela med sig av gamla sanningar men i nya former, med nya illustrationer så att det går att applicera Guds ord. Frasen "nytt och gammalt" kan också vara ett judiskt uttryck som helt enkelt betyder "ett stort överflöd", dvs. att han har stor kunskap i Guds ord.]
När han kom till sin egen hemstad [id=34>Nasaret, knappt tre mil från id=2>Kapernaum] undervisade han i deras synagoga. De slogs av häpnad och sade: "Varifrån har han fått denna vishet och mirakulösa kraft?
När Jesus hörde detta [nyheten om Johannes Döparens brutala död och att Herodes Antipas trodde Jesus var den uppståndne Johannes], for han med båt därifrån till en enslig plats, där de kunde vara för sig själva. [De ror norrut från id=2>Kapernaum längs med kusten för att stanna någonstans utanför staden id=330>Betsaida, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 9:10.] Men folket fick höra det och följde efter honom till fots från städerna [längs med vägen från id=2>Kapernaum till id=330>Betsaida].
När det började bli kväll kom lärjungarna fram till honom och sade: "Platsen här ligger ensligt till, och det är redan sent. Sänd i väg folket, så att de kan gå in i byarna och köpa sig mat."
Sedan sade han till folket att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himlen och välsignade dem. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."]Han bröt bröden och gav bitarna till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket.
en gång uppmanade han bestämt (var han tvungen att övertyga och nästan tvinga) lärjungarna att kliva i skeppet (större båt) och åka före honom till andra sidan, medan han skickade hem folket.
När han hade gjort detta, gick han ensam upp berget för att be. [Folket ville med våld göra honom till kung, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 6:15. Att Jesus var tvungen att så bestämt skicka i väg lärjungarna, antyder att de också dragits med i folkets önskan att starta en politisk revolution mot romarna. Anledningen till att de kommit hit var att Jesus sökt en enslig plats för att vara i stillhet och bön efter nyheten om hans släkting Johannes Döparens död, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 13.] Det blev kväll och han var fortfarande kvar där själv. [Jesus hade nu varit i bön i flera timmar och fortsätter vaka och be hela natten fram till fjärde nattväkten, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 25.]
en gång sträckte Jesus ut sin hand, tog tag i honom och sade: "Vilken kortvarig (liten) tro du har, varför tvivlade du (höll du att tappa tron, drogs du åt två håll)?" [Det uttalandet kan tyckas märkligt. Jämfört med de andra lärjungarna som satt kvar i båten hade ju Petrus stor tro! Ordet <i>oligosi> kan betyda liten, men även kortvarig i tid. Det sammansatta ordet <i>oligo-pistisi> beskriver Petrus tro som är liten eller snarare kortvarig. Problemet som Jesus adresserar är Petrus instabila tro som har höga toppar och djupa dalar. Först tror han Jesus är ett spöke, sedan går han vattnet för att nytt tvivla och börja sjunka. Ordet för tvivla här är <i>edistasasi>, det används bara här och i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 28:17.]
När de [Petrus och Jesus] hade kommit in i båten, lade sig (mojnade) vinden.
När de hade farit över sjön kom de till id=557>Gennesarets landområde [som var en bördig slätt söder om id=2>Kapernaum].
När folket där kände igen honom skickade de ut bud i hela trakten, och man förde alla som var sjuka till honom.
Det som orenar en person (ohelgar, gör någon ceremoniellt oren och hindrar kontakten med Gud) är inte vad som kommer in i munnen. Det är vad som kommer ut ur munnen som orenar en människa."
Låt dem vara (bry er inte om dem)! De är blinda ledare för blinda. Om en blind leder en blind faller båda i gropen."
Förstår ni inte att allt som kommer in i munnen passerar genom magen och går vidare ut från kroppen?
Jesus gick ut därifrån [från staden id=2>Kapernaum, i id=532>Galileen, där han bodde under sin verksamma period] och drog sig undan till området kring id=1282>Tyros och id=1191>Sidon. [Två kuststäder längs med Medelhavet som låg i id=1042>Fenikien, nuvarande Libanon, cirka 8 mil nordväst från id=2>Kapernaum.]
Han svarade [till sist kvinnan och sade till henne]: "Jag är bara sänd till de förlorade fåren från Israels hus."
Jesus lämnade den platsen [id=1282>Tyros och id=1191>Sidon, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 21, och rörde sig österut via id=427>Dekapolis, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 7:21]. Han gick längs med [östra sidan av] id=3>Galileiska sjön och sedan upp ett berg [en bergssluttning] där han satte sig.
Sedan skickade han i väg folket, gick i båten och for till trakten av id=851>Magadan. [ västra sidan av Gennesarets sjö, strax norr om id=1259>Tiberias.] [Vad är skillnaderna mellan de två matundren?
    Det första undret för 5 000 finns med i alla evangelier, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 14:13–21; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 6:30–44; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 9:10–17; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 6:5–13. Det har mer av judisk karaktär. Talet fem står för nåd. Jesus som är livets bröd kommer med nåd, först och främst till det judiska folket, och vill mätta den andliga hungern hos de tolv stammarna i Israel, som representeras av de tolv korgarna som blev över.
    Undret för de 4 000 beskrivs här i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 15:32–39 och i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 8:1–9. Det är riktat till hela jordens folk. Undret sker icke-judisk mark, och talet fyra som används om de fyra väderstrecken symboliserar hela jorden. Talet sju står för fulländning, och de sju korgarna tillsammans med helandet som föregick matundret visar Guds förmåga att möta alla behov för alla människor.
    Av alla Jesu under är det bara två, matundret för 5 000 och uppståndelsen, som återges i alla fyra evangelierna. Viktiga sanningar och händelser betonas ofta genom upprepningar i Bibeln. Johannes är den som tydligast kopplar ihop den andliga dimensionen i matundret, när han bara några verser senare tar med Jesu uttalande: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror mig skall aldrig någonsin törsta", se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 6:35.]
När lärjungarna for över [från den västra sidan] till andra [norra] sidan sjön hade de glömt att ta med sig bröd. [De lämnar id=851>Magdala i hast, glömmer ta med bröd, och beger sig i båten till norra sidan av id=3>Galileiska sjön nära id=330>Betsaida, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 8:22.]
Jesus kom till området kring id=1>Caesarea Filippi. [Ett hedniskt område norr om id=532>Galileen. Här finns ett av källflödena för Jordanfloden, med utsikt över en brant klippvägg med grottor där bl.a. avguden Pan tillbads. Den största grottan kallades i folkmun helvetets port och ansågs vara en portal till dödsriket.] Jesus frågade sina lärjungar: "Vem säger folket att Människosonen är?"
[Denna händelse inträffar ett halvår före Jesu korsfästelse. Under de drygt två år som han har varit med lärjungarna har han bara nämnt om sin död tre gånger. Detta är den fjärde, men nu börjar han undervisa dem om detta mer ofta och tar upp det ytterligare elva gånger.] Från och med nu började Jesus berätta hur han måste gå till id=735>Jerusalem och utstå mycket lidande genom översteprästerna och de skriftlärda [dvs. rådet, Sanhedrin i id=735>Jerusalem, som bestod av överstepräster, skriftlärda och folkets äldste] och hur han skulle bli dödad, men uppstå den tredje dagen.
Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes upp ett högt berg där de kunde vara för sig själva (i enskildhet). [Enligt tradition är det berget Tabor, men det är mer troligt att det är berget Hermon i närheten av id=1>Caesarea Filippi, som är den senaste platsen som Jesus besökte, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 16:13. Det är troligt att Matteus knyter an till hur Mose gick upp id=1463>berget Sinai och efter sex dagar fick se Gud, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 24:15. Jesus är den andre Mose som det talas om i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 18:15 och den som fullbordar Moses kallelse.]
och sade: "Herre, förbarma dig över min son. Han är fallandesjuk (ordagrant 'blir sjuk under månens inflytande', grekiska ordet beskriver sjukdomar med periodiskt återkommande anfall och kramper) och plågas svårt. Ofta faller han i elden och många gånger i vattnet.
När de var samlade igen i id=532>Galileen [tillbaka i närheten av id=2>Kapernaum, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 24] sade Jesus till dem: "Människosonen ska överlämnas i människors händer,
När de hade återvänt till id=2>Kapernaum kom de som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: "Betalar inte er mästare någon tempelskatt?"[Det fanns tre typer av skatter: Lokal skatt/tull för varor, det romerska rikets inkomstskatt och den judiska tempelskatten. Utöver detta gav man också tionde och offer. Tempelskatten var under andra templets tid en halv shekel, vilket motsvarade två drachmer som var grekernas grundläggande myntenhet. Värdet motsvarade två dagslöner. Det var en frivillig årlig gåva för att täcka omkostnaderna kring tempeltjänsten, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 30:12. Sista betalningsdagen var i slutet mars, och gällde alla män mellan 20 och 50 år. Att bara Petrus och Jesus betalar denna skatt, kan antyda att de övriga lärjungarna var under 20 år. Det var inte ovanligt att man redan vid 13 års ålder började följa en rabbin.]
Han svarade: "Jo." När Petrus var hemma igen frågade Jesus innan han hunnit säga något: "Vad tror du, Simon? Kräver de jordiska kungarna tull och skatt av sina söner eller av andra?"
Men för att ingen ska ta anstöt av oss, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Öppna munnen den första fisk som du drar upp. Där kommer du att hitta ett silvermynt (gr. <i>stateri> – motsvarade fyra drachmer). Ta det och lämna det för dig och mig."
och sade: "Jag säger er sanningen, om ni inte skulle vända om [vill omvända er – ändra riktning, dvs. gå åt det andra hållet] och bli som de små barnen, ska ni inte [under några omständigheter] komma in i himmelriket (i himlarnas kungarike).
Men den som förleder en av dessa små (en av dessa allra minsta – gr. <i>mikroni>) [en Jesu lärjunge] som tror (förtröstar; litar) mig, för honom vore det [alltid] bättre att en stor kvarnsten skulle hängas om (runt) hans hals och han skulle sänkas i havets djup.

Om din hand [frestar dig att göra fel] eller din fot förleder dig [att gå till en plats som frestar dig att synda],
    hugg av den och kasta bort den.
Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller lam
    än att ha två händer eller två fötter och bli kastad i den eviga elden.
Om ditt öga förleder dig [att se något som frestar dig att synda],
    så riv ut ögat och kasta bort det.
Det är bättre för dig att gå in i livet enögd
    än att ha två ögon och kastas i det brinnande Gehenna (helvetet). [Jesus lär inte ut självstympning, utan talar om att det är nödvändigt att ta bort sådant som förleder oss, även om det är kärt för oss.]
[Jesus fortsätter att undervisa lärjungarna. Jesus sade i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 7 att det inte går att undvika att snaror, förförelser, frestelser kommer. Det är alltså bara en tidsfråga tills någon säger eller gör något som sårar en annan troende, även i en kristen miljö. Anledningen till att Jesus just nu undervisar om förlåtelse och hur relationer kan helas och upprättas, beror att några av lärjungarna hade pratat illa om Petrus, och hans ledarroll, bakom hans rygg, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 1. Det är uppenbart att det är Petrus som känt sig sårad eftersom han frågar hur många gånger han ska förlåta, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 21.] "Om din broder (ett syskon, en annan troende) skulle synda (fela, begå ett misstag) mot dig [följ då de här stegen]:
    - Gå enskilt och tillrättavisa honom [visa hans fel med övertygande hållbara bevis]. Om han väljer att lyssna (hörsamma) dig har du vunnit [tillbaka] en broder. [Det är viktigt att den som blivit sårad faktiskt klarlägger exakt vad som gjort honom illa, många gånger vet kanske inte den skyldige om att hans sätt sårar andra personer.] -
För där två eller tre är församlade i (in mot) [har samlats med syftet att ära] mitt namn – där är jag mitt ibland dem." [Frasen "i mitt namn" har grekiska med den ovanligare prepositionen <i>eisi> (in/mot/för). Innebörden blir då att om så bara två trossyskon gemensamt vill nå fram till Jesus – målet för deras hjärtans enhet – står löftet om hans närvaro fast. Här bör det först och främst tolkas utifrån sammanhanget före (ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 15–18) och efter (ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 21). Uttrycket "två eller tre" upprepas från ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 16, där det andra steget i konflikthanteringen beskrivs (efter Skriftens princip om vittnesmål, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 19:15). I ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 19 används ordet <i>pragmai>, vilket pekar att det handlar om en sakfråga/tvistefråga (ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 6:1). Det är som om Jesus verkligen vill understryka möjligheten till detta nådesteg – att han genom sin närvaro vill bekräfta och välsigna när troende reder ut en konflikt, redan innan det eskalerar till att behöva involvera hela församlingen.]
Då kom Petrus fram till honom och sade: "Herre, hur många gånger kan min broder synda mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som upp till sju gånger?" [Enligt den rabbinska traditionen som baserades Amos 1:3, räckte det att förlåta någon tre gånger. Den fjärde gången någon gjorde samma fel mot dig behövde du inte förlåta, eftersom omvändelsen inte ansågs vara genuin. Petrus föreslog nu mer än det dubbla. Talet sju står också för fulländning.]
Hans medtjänare kastade sig ner marken och bad honom: 'Ha tålamod (ge mig tid), så ska jag betala tillbaka dig allt.'
Men han ville inte (vägrade, hade ingen längtan att göra det), utan fängslade honom, till dess han [hans anhöriga] kunde betala skulden.
När Jesus hade avslutat detta tal [om förlåtelse, se föregående kapitel] bröt han upp från id=532>Galileen och kom in i id=756>Judéen från andra [östra] sidan Jordan.
Och han fortsatte:
"Därför ska en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru,
    och de två ska bli ett (vara förenade, oskiljbara). [Citat från ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 2:24.]
Jesus svarade: "Varför frågar du mig om vad som är gott? Det finns bara en som är god [och det är Gud]. Men vill du gå in i livet [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet], så håll (följ, vaka över) budorden."
Då sade Jesus till sina lärjungar: "Sannerligen säger jag er (jag säger er sanningen), det är svårt för en rik människa att komma in i himmelriket.
Igen säger jag er, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike." [Jämförelsen mellan det största vanliga djuret i Mellanöstern i kontrast till den minsta öppningen i ett vanligt förekommande föremål, illustrerar att det är omöjligt mänskligt sett för en rik att ta sig in i himmelriket, om inte Gud griper in, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 26. Kamelen används även i liknelsen om att sila mygg och svälja kameler, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 23:24. Under medeltiden uppstod en sägen att en låg och smal port i id=735>Jerusalems mur kallades "nålsögat", men det finns inga belägg för att en sådan port fanns i bruk under Jesu tid.]
[Jesus berättar en liknelse för att illustrera ståendet i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 19:30: "De första ska bli de sista, och de sista ska bli de första." Gud liknas vid en vingårdsägare som hyr in säsongsarbetare för att bärga in druvskörden.] "Det himmelska kungariket kan liknas vid en landägare (storbonde, familjefar), som tidigt morgonen [i gryningen vid sextiden] gick ut för att leja arbetare till sin vingård.
Han kom överens med dem om en dagslön en denar [den vanliga dagslönen för en arbetare] och skickade sedan in dem till sin vingård.
Han sade till dem: 'Gå in i min vingård ni också, och ni ska få rimlig betalning.' Så de gick dit.
De svarade honom: 'Därför att ingen har anställt oss.' Han sade till dem: 'Gå in till vingården ni också.'
[Jesus och lärjungarna befinner sig i Jordandalen, i närheten av id=733>Jeriko, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 29. Jesus förutsäger nu nytt sin död och uppståndelse. Han började tala mer öppet om detta, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 16:21; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>17:22. Tematiskt hör detta ihop med hur "de sista ska bli de första, och de första ska bli de sista". Jesus, den förstfödde över skapelsen, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Kol 1:15, skulle bli behandlad som den lägsta av alla förbrytare och korsfästas, men sedan uppstå och bli över alla andra namn, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Fil 2:5–11.] När Jesus var väg upp till id=735>Jerusalem, tog han de tolv lärjungarna avsides (för att tala enskilt med dem). Där längs med vägen [medan de vandrade framåt] sade han till dem:
"Se, vi går nu upp till id=735>Jerusalem. Människosonen ska utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de ska döma honom till döden.
De ska utlämna honom åt hedningarna för att han ska hånas och pryglas hårt och bli korsfäst, men den tredje dagen ska han uppstå."
[Denna händelse inleder den sista veckan av Jesu verksamma tjänst. Det var vår och alla judar vallfärdade till id=735>Jerusalem för att fira skhögtiden. Detta gjorde även Jesus och lärjungarna. vägen dit hade de passerat området id=1429>Pereen öster om id=7>Jordanfloden, för att sedan komma till staden id=733>Jeriko. De hade vandrat upp den sista sträckan mot id=735>Jerusalem och var nu i byn id=328>Betfage, som ordagrant betyder "fikonhuset".] När de [Jesus, lärjungarna och följet med alla som var väg för att fira skhögtiden] närmade sig id=735>Jerusalem och kom till [byn] id=328>Betfage vid id=10>Olivberget, skickade Jesus i väg två lärjungar
och sade till dem: "Gå in i byn som ligger framför er, genast ska ni hitta en åsna stå bunden där, och bredvid henne ett föl. Lossa dem och för dem till mig!
När han kom in i id=735>Jerusalem kom hela staden i rörelse (i upplopp, skakades), och man frågade: "Vem är detta?"
[Det var redan sent när Jesus red in i id=735>Jerusalem, så han ser allt som går där och lämnar id=735>Jerusalem för att övernatta i id=285>Betania där han tillbringar nätterna, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 11:11–12. Matteus i sin mer tematiska framställning tar inte med detta här utan går vidare huvudtemat att Jesus kommer in i templet. Detta fullbordar också ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mal 3:1 där Herren plötsligt kommer till sitt tempel. Jesus börjar också fullborda ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Sak 14:21 där det står att det inte ska vara någon "köpman" i templet.] Jesus gick till templet [nästa dag] och drev ut alla som sålde och köpte där. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor.
Han lämnade dem och gick ut ur staden till id=285>Betania och stannade där över natten.
[Markus som ger fler detaljer berättar hur Jesus måndagsmorgonen förbannar ett fikonträd som bara hade löv men ingen frukt. Det är redan mörkt när de går tillbaka och det är först nästa morgon som lärjungarna ser hur trädet har vissnat från roten, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 11:12–14, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>20–24. Matteus som skriver mer tematiskt väver ihop händelsen som skedde i två steg under två dagar. Notera att han skriver " morgonen", utan att ange vilken morgon, så det är ingen motsägelse.] morgonen [dagen innan], när han gick in i staden, blev han hungrig.
Han fick se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men hittade ingenting annat det än blad. Då sade han till det: "Aldrig någonsin ska du bära frukt." en gång vissnade trädet. [Varför förbannade Jesus fikonträdet? Bibeln svarar inte direkt detta, men både templets rening och det förbannade fikonträdet är två starkt symboliska handlingar. Så här våren borde trädet haft frukt. Fikonträdet producerar grön frukt innan löven visar sig, och om det inte fanns någon frukt nu så skulle det inte bära någon frukt det året. Det här trädet verkade utsidan ha en stor skörd, men vid närmare granskning var det helt utan frukt – trädet hycklade. Fikonträdet är en bild Israel, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 8:13; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>24:1–10; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hos 9:10; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mika 4:4, och religiöst hyckleri är något som alltid får Jesu skarpaste tillrättavisning.]
Jesus svarade: "Jag säger er sanningen (sannerligen, amen), om ni har tro och inte tvivlar, ska ni inte bara göra det som skedde med fikonträdet, utan ni ska också kunna säga till detta berg [och Jesus tar nu som exempel id=10>Olivberget där de befinner sig]: 'Upp med dig och kasta dig i havet [Medelhavet]', och det skulle ske.
När han hade kommit till templet och höll att undervisa kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom [avbröt hans undervisning] och frågade: "Vad har du för fullmakt (auktoritet) att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten?" [De syftar antagligen Jesu agerande dagen innan då han drev ut dem som sålde och köpte, men även tidigare händelser som intåget i templet och barnens lovsång till honom. Svaret är förstås enkelt – han gör sin Faders vilja. Ett sådant svar skulle dock leda till att Jesus blev anklagad för hädelse. De religiösa ledarnas fråga är ingen oskyldig undran utan en fälla, som Jesus lätt genomskådar.]
Vem av dessa två gjorde faderns vilja?" [Det är anmärkningsvärt att den andra sonen säger "herre" och inte "far". Det är en anspelning översteprästernas felaktiga inställning till Gud. I stället för ett barns kärlek och nära relation till fadern var de fulla av insmickrande falsk underdånighet.]De svarade: "Den första."
    Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen, tullindrivare och prostituerade ska komma in i Guds rike före er.
Jesus sade: "Har ni aldrig läst vad som står i Skrifterna [ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 118:22–23]:
Stenen som husbyggarna förkastade
    har blivit en hörnsten.
Herren har gjort den till detta,
    och underbar är den i våra ögon. [Hörnstenen är den första stenen i bygget som alla andra stenar riktas efter.]
De hade velat gripa honom men var rädda för folket, som ansåg honom vara en profet.
Han skickade ut sina tjänare för att kalla dem som redan hade fått inbjudan till bröllopsfesten, men de vägrade att komma.
Igen skickade han ut tjänare. [Kungen visade mer tålamod än vad som förväntades.] Han befallde att dessa andra tjänare skulle säga till de inbjudna: 'Jag har ordnat för lunchen [ordagrant "dagens första måltid", frukost eller tidig lunch], mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopsfestligheterna!' [Kungen ville att alla skulle vara med från början bröllopet som ofta varade i upp till sju dagar.]
Men de brydde sig inte om (tog lätt ) inbjudan. En gick bort till sin åker (gård), en annan till sina affärer.
Gå ut och ställ er där vägarna går ut [där det finns mycket folk] och bjud alla ni ser till bröllopet.'
Då gick tjänarna ut vägarna och samlade ihop alla de träffade , onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.
Då sade kungen till tjänarna: 'Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför.' Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordagrant "rent fysiskt skaka av skräck").
De sände sina lärjungar tillsammans med Herodes anhängare [de som stödde den dåvarande romerska kungen Herodes släkt] till Jesus.
    De sade: "Lärare, vi vet att du älskar sanningen (du är sann) och du lär ut Guds väg (undervisar om hur man ska leva) rätt sätt. Du söker inte någons godkännande, och behandlar alla lika.
Därför sänder jag till er profeter, visa män och skriftlärda. Några av dem ska ni döda och korsfästa, andra ska ni prygla hårt (piska med fyrtio slag) i era synagogor och förfölja från stad till stad.
[Förföljelse av kristna:]
Då ska man utlämna (förråda) er åt lidande (förföljelse; till att bli misshandlade) och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull.
Men den som står fast fram till slutet ska bli frälst (räddad, befriad, helad, trygg, bevarad).
[Evangeliet sprids till hela världen:]
Detta evangelium (det glada budskapet) om riket (kungaväldet) ska bli predikat (proklamerat, sprida sig) till hela den bebodda delen av jorden som ett vittnesbörd för alla folk (folkslag, nationer), sedan ska slutet komma."
då måste de som bor i id=756>Judéen fly till bergen.
Dagarna före floden levde människorna precis som vanligt [fullt upptagna med sina liv], de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken,
[Jesus sitter id=10>Olivberget och fortsätter besvara lärjungarnas frågor om Jesu andra tillkommelse och tidsålderns slut, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 24:3. Detta är den andra av tre liknelser som handlar om församlingen innan Jesus kommer tillbaka.] "Då vid den tiden [före Jesu andra tillkommelse, vid tidsålderns slut] kan kungariket från himlen [Guds rike] liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen.
Vid midnatt hördes ett rop: 'Nu kommer brudgummen, gå ut och möt honom.'
Medan de var borta för att köpa [olja] kom brudgummen. De som var förberedda gick in med honom till bröllopsfesten, och dörren stängdes.
Hans herre sade till honom: 'Bra gjort, du är en god (ärlig) och trofast (trogen) tjänare [en tjänare som har tro]. Du har varit trogen i det lilla (med små belopp), jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'
Hans herre sade till honom: 'Bra gjort, du är en god (ärlig) och trofast (trogen) tjänare [en tjänare som har tro]. Du har varit trogen i det lilla (med små belopp), jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'
Kasta ut den odugliga tjänaren i mörkret här utanför.' Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordagrant att rent fysiskt skaka av skräck)."
Sedan ska han också säga till dem som står hans vänstra sida [getterna, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 33]: 'Ni som står under en förbannelse, gå bort ifrån mig till den eviga elden som är förberedd åt djävulen och hans änglar.
Dessa ska då gå bort till evigt straff, men de som är rättfärdiga till evigt liv (Guds överflödande liv)."
"Ni vet att om två dagar är det sk (pesach), då ska Människosonen utlämnas för att korsfästas." [Ordet sk är en försvenskning av det hebreiska ordet <i>pesachi> som betyder "gå förbi", se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 12:11–13. sken firas till minne av uttåget ur id=461>Egypten, och hur dödsängeln passerade förbi de hus vars dörrposter strukits med blod från ett lammoffer. Den började efter solnedgången den 14:e dagen i den första månaden Nisan, vilket antagligen är torsdag kväll enligt den då vanligaste judiska kalendern.]
[Parallellt med Jesu förberedelser för sin död, planerar det religiösa ledarskapet hur de ska döda honom. Matteus ordval "sedan" kan antingen vara kronologiskt eller tematiskt där han redogör för alla de olika förberedelserna som går olika håll.] Sedan samlades översteprästerna och folkets äldste [som utgjorde Sanhedrin] i den öppna gården [i mitten av huset] hos översteprästen, som hette Kaifas.
När lärjungarna såg detta blev de förargade (kände ilska grund av att de upplevde att något orätt skedde). De sade [initiativtagaren till klagomålet var Judas, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 12:4–6]: "Vilket slöseri!
Men Jesus visste [vad lärjungarna hade sagt till varandra och direkt till kvinnan] och sade till dem: "Varför besvärar (trakasserar, skuldbelägger) ni kvinnan? Hon har gjort en god (ärofull, vacker) gärning mot mig.
Jag säger er sanningen (amen), överallt i världen där evangeliet förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
Han svarade: "Gå in i staden och säg till en man där: 'Mästaren säger: Min tid är nära, jag vill hålla skmåltiden (pesach) i ditt hus med mina lärjungar.' "
för detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse (befrielse från synder).
[Måltiden som varade i flera timmar var nu klar.] När de sjungit en lovsång (hymn), gick de ut till id=10>Olivberget. [Under skmåltiden sjöng man först Psalm 113 och 114, efter måltiden sjöng man Psalmerna 115-118.]
Men efter min uppståndelse ska jag gå före er till id=532>Galileen."
[id=561>Getsemane, som ordagrant betyder olivpress, var en muromgärdad olivodling vid foten av id=10>Olivberget. Platsen, med en eller flera olivpressar, var välkänd för Jesus och hans lärjungar. Kanske kände de även ägaren. Det är ingen tillfällighet att det just är denna plats – där oliver pressas och krossas – som Jesus prövas och pressas till det yttersta.] Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter id=561>Getsemane. Han sade till [åtta av] sina lärjungar: "Sitt kvar här [vid ingången till trädgården], medan jag går dit bort och ber."
Ni måste vaka (vara vakna, alerta), och be, så att ni inte kommer i frestelse! Anden är villig, men köttet är svagt [den syndfulla naturen kan lätt bli frestad]."
Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: "Ja, ni sover fortfarande och vilar er. Men nu är stunden här då Människosonen ska överlämnas i syndares händer.
Då sade Jesus till honom: "Lägg tillbaka ditt svärd. Alla som drar svärd ska dödas med svärd.
Sedan spottade de honom i ansiktet [ett uttryck för det största förakt] och slog honom, och några gav honom örfilar
Han gick ut mot porten [huvudingången till Kaifas hus]. Där såg en annan kvinna honom, och hon sade till dem som stod där i närheten: "Han där var tillsammans med Jesus från id=34>Nasaret."
Då kastade han in pengarna i templet [antagligen in den inre förgården dit bara prästerna hade tillträde] och gav sig av därifrån och gick bort och hängde sig.
Översteprästerna tog pengarna och sade: "[Vad ska vi göra?] Det är inte tillåtet att lägga dem i [den heliga] offerkistan, eftersom det är blodspengar."
Sedan de överlagt tillsammans köpte de Krukmakaråkern till att bli en begravningsplats för främlingar (icke-judar).
och gav dem i betalning för Krukmakaråkern,
    så som Herren hade befallt mig." [Matteus som är noga med att visa hur Jesus uppfyller Gamla testamentets profeter citerar fritt från Jeremia 19:1-13 som syftar samma plats i Hinnomdalen söder om id=735>Jerusalem där Judas fält låg. Han tar även med delar från Sakarja 11:12-13 där trettio silvermynt kastas in i templet åt Herren som liknas med krukmakaren. Matteus nämner endast den större profeten, Jeremia, som huvudkälla.]
förde ståthållarens soldater Jesus till residenset (pretoriet) och samlade hela bataljonen [en romersk kohort som bestod av 600 soldater, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 10] omkring honom. [Pretoriet var det romerska namnet officersbostaden och kasernen med kaserngården. Det fanns två romerska residens i id=735>Jerusalem, id=1399>Antoniaborgen och Herodes palats. Pontius Pilatus bodde under sina besök i id=1399>Antoniaborgen intill tempelområdet, och Herodes Antipas bodde i sitt palats i västra delen av staden under sina besök. Jesus blev förhörd av båda dessa som var fiender, men blev vänner denna dag, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 23:12. Här syftas troligen id=1399>Antoniaborgen där Pontius Pilatus befann sig.]
De spottade honom och tog käppen och slog honom i huvudet.
När de hade hånat honom tog de av honom kappan och satte honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästa honom.
När de kommit till en plats som kallades id=586>Golgata, vilket betyder Skalleplatsen (som kallas en plats av en huvudskalle/dödskalle) [gr. <i>kranioni>, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 23:33],
Och se – då brast templets förhänge itu [förlåten i templet rämnade och delades i två delar], uppifrån och [ända] ner. Jorden [marken] skakade och klipporna rämnade (brast, delades).
När de sedan gick (kom) ut ur gravarna kom (gick) de efter hans uppståndelse in i den heliga staden [id=735>Jerusalem] och visade sig [uppenbarande sig personligen] för många. [Förhänget, även kallad förlåten, avskilde den allra heligaste delen av templet, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Heb 9:3. Att den revs itu uppifrån visar att det var Gud som öppnade vägen för människan till gemenskap med honom. Förlåten var vävd i ett stycke och broderad med blå och purpurröda färgtoner, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 26:30–33. Den judiska historieskrivaren Josefus beskriver tyget som magnifikt och hur mönstret och färgerna blev som en bild av universum. De exakta dimensionerna förlåten är inte kända, men den bör ha haft samma mått som Salomos tempel, vars ytterbredd var 10 meter, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kung 6:2. Herodes den store ökade höjden, så draperiet kan haft en storlek omkring 9 x 15 meter. Enligt tidig judisk tradition var tjockleken en decimeter. Även om just det måttet troligen är en överdrift, var draperiet enormt och kunde omöjligt rivits isär av mänsklig hand. Att förlåten brast måste ha gjort djupt intryck prästerna i templet. Värt att notera är att den judiska boken Talmud nämner flera oförklarliga händelser i templet fyrtio år innan det förstördes 70 e.Kr.]
Nu efter (i slutet av – gr. <i>opsei>) sabbaterna [när veckosabbaten och skens högtidsdagar var över], i gryningen första dagen i veckan [tidigt söndagen, vid sextiden] kom Maria från id=851>Magdala och den andra Maria [Jakob och Joses mor, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 27:56] för att se (inspektera, undersöka) graven.
Skynda er sedan att gå till lärjungarna och säg detta till dem: 'Jesus har uppstått från de döda, han ska gå före er till id=532>Galileen där ni ska få se honom.' Se, nu har jag berättat för er (nu har jag utfört mitt uppdrag och gett budskapet till er)." [Varken här eller i något annat av evangelierna beskrivs exakt hur uppståndelsen har gått till. Verbformen i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 6, "han är uppstånden" är dock i passiv form vilket pekar det faktum att Jesus var uppstånden av Gud. Ängeln rullade inte bort stenen för att Jesus skulle kunna komma ut. Anledningen var att hans efterföljare skulle kunna komma in och se att graven var tom!]
Då sade Jesus till dem: "Var inte rädda! Gå och säg till mina bröder att de ska gå till id=532>Galileen. Där ska de få se mig."
Medan de var väg kom några av vakterna till staden och rapporterade för översteprästerna vad som hade hänt.
De elva lärjungarna begav sig till id=532>Galileen, till det berg där Jesus hade stämt möte med dem.
När ni sedan har gått ut [reser från plats till plats]: Gör (träna) lärjungar av alla folk (etniska grupper; folkslag)
    när [genom att] ni döper (nedsänker – gr. <i>baptizoi>) dem
    
    i Faderns och Sonens och den helige Andes
    
    namn [singular]

Markusevangeliet (167)

Johannes kom (trädde fram), han [var den budbärare som profeterna talat om] som döpte i öknen och predikade omvändelsens dop [som var ett yttre reningsdop i vatten som ett tecken hjärtats omvändelse] till syndernas förlåtelse.
Nu vid den tiden kom Jesus från id=34>Nasaret i id=532>Galileen och blev döpt i id=7>Jordan[-floden] av Johannes.
en gång, medan Jesus steg upp ur vattnet, såg Johannes himlen dela (öppna) sig och Anden i form av en duva komma ner över honom [och uppfylla honom].
en gång förde (drev) Anden honom ut i öknen (obebodda trakter).
Nu, efter det att Johannes hade blivit fängslad [i fästningen id=1430>Machaerus östra sidan av Döda havet av den romerske ståthållaren Herodes Antipas som ansvarade för id=532>Galileen och id=1429>Pereen], kom Jesus till id=532>Galileen och predikade evangeliet (de glada nyheterna) om Guds rike
De gick in till id=2>Kapernaum, och så fort (ordagrant "genast när") det blev sabbat gick Jesus till synagogan och började undervisa.
Ryktet om honom spred sig genast över hela id=532>Galileen.
[I id=2>Kapernaum bodde Petrus, hans fru, hans svärmor och hans bror Andreas, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 8:14. Jesus bodde också här under sin verksamma tid i id=532>Galileen. Petrus hustru följde med hans senare resor, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 9:5.] en gång lämnade Jesus synagogan och gick till Simon och Andreas hus, tillsammans med [bröderna] Jakob och Johannes. [Enligt judisk sed intogs huvudmålet sabbaten mitt dagen, direkt efter gudstjänsten.]
[Detta stycke, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 35–39, är ett av flera där Petrus ögonvittnesskildring lyser igenom i Markus evangelium, se även ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 2:1–5; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>11:20–21; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>13:1–4. Vi kan föreställa oss hur Petrus inlevelsefullt har berättat för Markus om hur han letade efter sin vän Jesus, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 36. Orden han/honom används hela sju gånger i detta stycke. Som ögonvittne, som själv varit med plats, så är ju det i talspråk vanligare att man berättar om vad "han" gjorde, än att berätta om vad "Jesus" gjorde. Genom att ha kvar denna form visar Markus sina läsare att vi kan ha en nära personlig relation med Jesus!] Tidigt nästa morgon (under den sista nattväkten – mellan klockan tre och sex söndagsmorgonen), långt innan det blev ljust, steg han [Jesus] upp och gick bort till en enslig plats. Där bad han. [Detta är den första av tre gånger som Markus uppmärksammar hur Jesus drar sig undan för att be tidigt morgonen, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 6:46; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>14:32–41.]
Han svarade: "Låt oss gå åt ett annat håll, till byarna här omkring [ västra sidan av id=3>Galileiska sjön], så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut." [Jesus var sänd av Fadern till alla Israels barn, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 15:24. Att Jesus rör sig i detta område uppfyllde profetian i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 9:1–2 där Sebulons och Naftalis land motsvarar övre och nedre id=532>Galileen, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 4:12–16.]
Han gick och predikade i deras synagogor i hela id=532>Galileen och drev ut demonerna.
och sade: "Säg ingenting till någon, men gå och visa upp dig för prästen [i Jerusalem] och ge det offer för din rening som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem." [ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 14:1–32]
Men mannen gick därifrån och började tala vitt och brett om saken, så att Jesus inte längre kunde visa sig i någon stad utan stannade ute i ödemarken. Det fortsatte att komma folk till honom från alla håll. [Detta är det första av flera tillfällen där Jesus uppmanar den som blivit helad att inte berätta detta, se också ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 1:34; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3:12; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5:43; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>7:36; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>8:26, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>30; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>9:9. Här är troligtvis anledningen att mannen ska följa lagen. En annan orsak är att uppmärksamheten kring undren skulle leda till att folket ville göra honom till kung med våld, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 6:15. Det sker vid flera tillfällen och sensation kring Jesus tvingar honom att dra sig undan till öde platser.]
Några dagar senare kom Jesus tillbaka till id=2>Kapernaum [där han bodde i Petrus hus]. Ryktet spred sig att han var hemma igen,
"Stå upp, ta din bädd och gå hem."
När Jesus hörde detta, sade han till dem: "Det är inte de friska (starka) som behöver en läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare." [ samma sätt som det är självklart att en doktor rör sig bland sjuka patienter, finns Jesus nära människor som insett att de inte är rättfärdiga utan vet om att de är syndare och behöver omvändelse. Lukas återgivning av samma citat klargör att det handlar om att vända sig bort från syndens väg när man tackar ja till Jesu inbjudan och vill bli hans efterföljare, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 5:32.]
Inte heller slår man i färskt vin i gamla vinsäckar (lädersäckar),
    för i så fall skulle vinsäckarna brista och vinet rinna ut,
    och vinsäckarna blir förstörda (oanvändbara).
Nej, färskt vin hälls i nya vinsäckar [som är formbara, gr. <i>kainosi>, fokus är kvaliteten säcken snarare än åldern]."
Hur han då, den tiden när Abjatar var överstepräst, gick in i Guds hus och åt skådebröden. [Tolv limpor, vardera 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.] Även om det inte var tillåtet för någon annan än prästerna att äta brödet åt han det, och gav åt dem som följde med honom."
[Jesus är Herre över sabbaten och låter sig inte skrämmas av fariséerna, se föregående vers.] Igen [antagligen nästa vecka] gick Jesus in i synagogan. Där fanns en man som hade en förlamad (förtvinad) hand. [Verbformen antyder att förlamningen inte var medfödd utan uppkommit senare i livet genom någon sjukdom eller olycka.]
Jesus sade till mannen med den förlamade handen: "Stå upp, och kom fram till mitten [av synagogan så alla kan se]."
Han gick upp berget [för att be, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 6:2, och ber hela natten, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 6:12–13]. Sedan kallade han till sig dem som han själv hade utvalt, och de kom till honom.
Sedan gick han till ett hus [antagligen Petrus hus i id=2>Kapernaum] och folket samlades nytt, så att han och lärjungarna inte ens kom åt att äta.
Ingen kan gå in och plundra en stark man vad han äger, om han inte först binder den starke. Sedan kan han plundra hans hus. [Jesus liknar sig vid den som är starkare än Satan och har bundit honom.]
Men den som hädar den heliga Anden får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd." [Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna som sade att Guds godhet var djävulens verk, och var väg att falla i denna grova synd. ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 28 med ett fantastiskt löfte glöms lätt bort – "människorna ska få förlåtelse för allt"!]
Sedan började han undervisa vid sjön igen. [Jesus hade undervisat där tidigare, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 3:7–9.] En stor skara samlades kring honom, därför steg han i båten [som de hade redo, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 3:9] och satt i den ute vattnet medan folket stod id=1379>stranden.
Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll bland törnen,
    och törnena växte upp och kvävde dem,
    och det bar ingen frukt.
Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll i god jord och gav (gång gång, kontinuerligt) frukt,
    en del upp till trettio gånger (mer än vad som var sått),
    andra upp till sextio gånger mer,
    och några upp till hundra gånger mer."
De längs med vägen är de som får ordet sått [i sina hjärtan], men när de hör det kommer genast Satan och tar bort ordet som såtts i dem. [Ordet "väg" kan också betyda invanda tankebanor, tankemönster, dvs. förutfattade meningar och missuppfattningar av Guds ord som blir till en hård yta som hindrar säden från att tränga ner i myllan.]
De som har blivit sådda bland törnen är de som hör ordet,
För inget är fördolt som inte ska uppenbaras, och inget är gömt som inte ska komma i ljuset. [Även om liknelserna nu var dolda för många skulle Guds rike snart bli synligt.]
[Jesus har undervisat om Guds rike, han sitter kvar i samma båt han klev i tidigare samma dag, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 4:1. Markus nämner fyra liknelser, och fortsätter nu att beskriva fyra stora mirakler där Jesus ett konkret sätt bekräftar sin undervisning, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 4:35–5:43. id=3>Galileiska sjön ligger 200 meter under havsytan, omgiven av berg. Vid rätt omständigheter i lufttemperaturer kan kraftiga orkanbyar snabbt uppstå när varm luft drar in från öknen. Detta är ett känt fenomen. 1992 slog 3 meter höga vågor in mot kuststaden id=1259>Tiberias i en liknande storm.] Samma dag [som han gett liknelserna om Guds rike, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 1–34], när det blivit kväll, sade han [Jesus] till dem: "Låt oss fara över till andra sidan." [Till den östra sidan av sjön.]
Då utvecklades en kraftig stormby (virvelvind, cyklon). Vågorna slog in i båten, så att den höll att fyllas,
De [Jesus och de tolv lärjungarna] kom över till gerasenernas område andra sidan sjön.
Alla de orena andarna bad honom: "Sänd oss in i svinen, låt oss fara in i dem!"
Han gav dem tillåtelse. Då for de orena andarna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade utför branten ner i sjön. Det var omkring 2 000 svin som drunknade.
De som vaktade dem flydde och berättade detta i staden och ute landsbygden. Folket där kom då ut för att se vad som hade hänt.
Medan Jesus steg i båten, bad mannen som hade varit besatt att han skulle få följa med honom.
Men Jesus tillät det inte utan sade: "Gå hem till de dina [din familj, släktingar och dina landsmän] och berätta för dem allt vad Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig."
När Jesus hade farit tillbaka med båten till andra sidan sjön [antagligen tillbaka till id=2>Kapernaum], samlades en stor folkskara hos honom, där han var vid sjön.
Hon hade fått utstå mycket lidande [under operationer och behandlingar] hos många läkare. Det hade kostat henne allt hon ägde och ingenting hade hjälpt, i stället hade hon blivit sämre.
Då sade han till henne: "Min dotter [beskriver ett barnaskap, och att hon tillhör Guds familj], din tro har frälst (helat, räddat) dig! Gå i frid, och var helt helad (befriad för all framtid) från din plåga!" [Ordagrant, "gå in i frid", en dörr hade öppnats för kvinnan där hon kunde få leva i Guds frid.]
När de kom till synagogföreståndarens hus studerade han tumultet där (den förvirring som rådde utanför huset, människor som sprang fram och tillbaka) och de som grät högljutt och klagade. [De som grät och klagade var troligtvis anställda gråterskor. Rabbi Juda, som levde ett århundrade efter Jesus, skriver att även den fattigaste i Israel bör anlita minst två flöjtspelare och en gråterska. Uttalandet gällde en makes ansvar vid hans hustrus begravning, men vi kan anta att liknande sed fanns när barn dog. I Matteus beskrivning nämns uttryckligen flöjtspelare, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 9:6. Som synagogföreståndare var Jairus en känd och högt aktad person i samhället. Eftersom det var känt att dottern låg för döden, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 5:23, och begravningen skulle ske snabbt före solnedgången, är det troligt att gråterskorna och flöjtspelarna redan fanns plats och var beredda att börja sin klagan direkt när flickan dog.]
Han befallde dem att inte ta med något vägen förutom en vandringsstav – inget bröd, ingen lädersäck [med proviant och packning, som också användes för att samla in gåvor], inga kopparmynt [den lägsta valören] i era bälten [som ofta var en tyggördel med veck där man förvarade sina pengar].
Han sade till dem: "När ni kommit in i ett hus, stanna där tills ni lämnar platsen [till skillnad från andra kringvandrande som gick runt och tiggde från varje hus].
Om man inte tar emot er eller lyssnar er, så gå från den platsen och skaka av dammet från era fötter. Det blir ett vittnesbörd mot dem." [Judarna ansåg att hedniska områden var befläckade och även marken orenad. Ortodoxa judar skakade därför demonstrativt av dammet från sina kläder och sandaler när de återvände till det heliga landet från en resa till icke-judiska områden. Jesus använder nu samma symbolik och jämställer en judisk stad i Galileen, som inte ville veta av lärjungarna, med en hednisk stad. Denna uppmaning från Jesus verkar praktiseras även senare, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 13:51; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>18:6.]
Han sade till dem: "Följ med mig till en obebodd plats, ni behöver vara för er själva och vila lite!" Det var så många som kom och gick [i huset där de var] att de inte ens fick tid att äta.
Så de gav sig av i skeppet (en större båt) till en obebyggd plats där de kunde vara för sig själva. [De ror norrut längs med kusten för att stanna någonstans utanför staden id=330>Betsaida, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 9:10.]
Bryt upp och skicka i väg dem så att de kan köpa sig något att äta landsbygden och i städerna."
Jesus tog de fem brödstyckena och de två fiskarna och såg upp mot himlen och välsignade dem. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."] Sedan bröt han bröden och gav dem (oupphörligen, verbformen beskriver ett kontinuerligt givande), åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem åt folket. [Undret skedde i Jesu händer.] Han fördelade också de två fiskarna åt alla,
Omedelbart därefter sade Jesus bestämt åt sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till id=330>Betsaida andra sidan, medan han sände i väg folket. [id=330>Betsaida var Filippus, Andreas och Petrus hemstad, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 1:44.]
När han hade tagit avsked från dem [folket] gick han upp berget för att be.
Sedan steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. De blev utom sig av häpnad,
Varhelst han kom, till byar, städer eller landsbygd, lade man de sjuka torgen [de öppna marknadsplatserna i städerna och byarna] och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen hans mantel [som kvinnan med blödningar hade gjort, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 5:25–27]. Och alla som rörde vid honom blev botade.
Inget som går in i människan utifrån [mat som ätits utan ceremoniellt rena händer] kan göra henne oren.
Nej, det är bara det som går ut från människan som gör henne oren."
När han hade lämnat folket och gått in i huset [antagligen Petrus hus i id=2>Kapernaum], frågade hans lärjungar honom om liknelsen [det var Petrus som förde fram frågan, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 15:15].
Han svarade: "Är ni också helt utan förstånd (oförmögna att fatta)? Inser ni inte att det som utifrån går in i människan inte kan göra henne oren,
eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ner i latrinen?" Därmed förklarade han all mat för ren. [Detta är en förklaring och slutsats som Markus lägger till när han skriver evangeliet. Det skulle dröja flera år innan Petrus förstod detta uttalande av Jesus, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 10:15.]
Han begav sig bort därifrån och gick in i id=1282>Tyros område. Han tog in i ett hus och ville inte att någon skulle få veta det, men det gick inte att hålla det hemligt.
Hon gick hem och fann flickan liggande sin säng, fri från demonen. [Judar använde ofta uttrycket "hundar" för icke-judar. Här används dock inte det vanliga ordet för en vildhund, gr <i>kyoni>, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 7:6, utan en diminutiv form <i>kynarioni>, som beskriver en mindre, tam familjehund. Se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 15:28 för mer info.]
Jesus gick tillbaka från området kring id=1282>Tyros och id=1191>Sidon till id=3>Galileiska sjön. vägen passerade han genom området kring id=427>Dekapolis [ordagrant "De tio städerna", ett område, öster om id=3>Galileiska sjön, som från början bestod av tio städer].
Då tog Jesus honom avsides bort från folkmassan, och satte sina fingrar i mannens öron, och efter att ha spottat rörde Jesus vid hans tunga.
Sedan såg han upp mot himlen, andades djupt och sade till honom: "Effata!" – [ett arameiskt ord] som betyder öppna dig (var fri)!
Om jag skickar hem dem utan mat så blir de alldeles uttröttade [och kollapsar] vägen hem. Somliga har ju kommit långväga ifrån." [Många hade kommit ut från städer och byar. Det var den tredje dagen. Man hade kanske med sig lite mat för en dag eller så, men var mer upptagna med att bli botade och höra Jesu undervisning än att tänka sitt behov av mat. Det har gått några veckor sedan det förra brödundret som skedde vid sktiden då gräset var grönt efter regnen, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 6:10. Vid den här tiden är det mesta gräset bortbränt och temperaturen en bit över trettio grader dagen. Jesus bryr sig om människornas välbefinnande så de orkar vandringen hem i värmen.]
och steg genast i båten tillsammans med lärjungarna och for till trakten av id=419>Dalmanuta. [Vid västra sidan av Gennesarets sjö, strax norr om id=1259>Tiberias. Området kring staden id=851>Magdala, se Matt 15:39.]
Så lämnade han dem [hastigt] och steg i båten igen och for över till andra [antagligen den norra] stranden.
hur jag bröt de fem bröden åt de 5 000? Hur många mindre korgar [som man hade för sin resa] plockade ni då fulla med rester?"
    "Tolv", svarade de.
[Jesus fortsätter:] "Och efter de sju bröden till de 4 000, hur många stora korgar fulla med rester fick ni då?"
    "Sju", svarade de.
Jesus kom till id=330>Betsaida [vid norra delen av id=3>Galileiska sjön]. Man förde en blind man till honom och bad att han skulle röra vid honom.
Jesus tog den blinde mannen vid handen och ledde honom ut ur byn. [id=330>Betsaida var en av de platser Jesus fördömde för dess otro, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 10:13, så det är möjligt att Jesus behöver ta ut den blinde mannen ut från den miljön.] Efter att Jesus hade spottat hans ögon (upprepade gånger) frågade han honom: "Ser du något nu?"
Jesus skickade i väg mannen till hans hem och sade: "Gå inte ens in i byn!" [Det verkar som om id=330>Betsaida inte var mannens hem, utan han bodde landsbygden eller i någon närliggande by.]
Jesus gick med sina lärjungar till byarna i trakten av id=1>Caesarea Filippi [ett hedniskt område drygt fyra mil norr om Gennesarets sjö]. vägen dit frågade han sina lärjungar: "Vem säger folket att jag är?"
Sex dagar efter detta tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp ett högt berg, ensamma i avskildhet. [Bibeln anger inte vilket berg detta sker. De har nyligen varit i id=1>Caesarea Filippi i norr, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 8:27, och efteråt nämns det att de är i id=532>Galileen, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 9:30. De två vanligaste alternativen som bibelforskare föreslår är det höga berget Hermon i norr, inte långt från id=1>Caesarea Filippi, eller berget Tabor i södra id=532>Galileen som man kan nå fyra dagar från id=1>Caesarea Filippi.]Hans yttre förvandlades inför dem,
Demonen har ofta kastat honom både i eld och i vatten för att försöka döda honom. Men om du kan (har kraft och möjlighet) [att göra någonting], så förbarma dig över oss [mig och min son] och hjälp oss (kom snabbt, vi ropar hjälp att bli botade)!"
Nu när Jesus såg att en stor skara människor kom springande dit, talade han strängt till den orena anden (demonen) och sade till den: "Du stumme och döve ande (demon), jag befaller dig att lämna honom och aldrig mer komma in i honom!"
När Jesus hade kommit inomhus (gått in i ett hus) och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut den?"
för han undervisade sina lärjungar [och var mitt uppe i ett viktigt ämne]. Han sade till dem: "Människosonen överlämnas i människors händer [presens; det är något som redan har börjat ske], och de kommer att döda honom, men när han är dödad ska han uppstå igen efter tre dagar."
De kom [hem] till id=2>Kapernaum. När han var inne i huset igen frågade han dem: "Vad var det ni diskuterade vägen?"
Men den som förleder (bringar fall) en av dessa små som tror (förtröstar; litar) mig, för honom vore det bättre om en tung kvarnsten hängts om halsen och han blivit kastad i havet. [Uttrycket "dessa små" är samma personer som kallas "barn" i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 36–37. Förutom barn och andra i beroendeställning syftar det här nyfrälsta och omogna kristna som ännu inte hunnit växa i sin tro. Mannen i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 38 som lärjungarna ville hindra, skulle snarare ha uppmuntrats i sin tro än att försökt stoppas med hård kritik. Jesus visar allvaret i att förleda någon av dessa små så de tappar tron. Att dränkas med en kvarnsten beskriver en snabb död utan begravning. Kvarnstenen som refe­reras till är den större modellen som drevs av en åsna och inte den mindre handdrivna, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 17:35. Detta varnande exempel måste varit extra levande för lärjungarna eftersom de befann sig i id=2>Kapernaum intill id=3>Galileiska sjön, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 33. Den judiske historieskrivaren Josefus beskriver hur anhängare till Herodes hade dränkts här under ett judiskt uppror omkring 60 år tidigare.]
Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den!
    Det är bättre för dig att gå in i livet stympad
    
    än att ha båda händerna i behåll och komma till Gehenna (helvetet).
Om din fot förleder dig till synd, så hugg av den!
    Det är bättre för dig att gå in i livet halt
    
    än att ha båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna (helvetet).
Om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det!
    Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga
    
    än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna (helvetet),
Sedan begav han sig därifrån [från id=2>Kapernaum i id=532>Galileen] och gick till id=756>Judéens område och landet andra sidan id=7>Jordan. Folk samlades ständigt i skaror omkring honom nytt, och han undervisade dem som han brukade. [En liknande öppningsfras används i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 7:24 och beskriver en större resa. Jesus beger sig nu österut om Jordan och antagligen också ner till id=1429>Pereen, området öster om id=7>Jordanfloden och Döda havet.]
och de två ska vara ett kött.' [ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 2:24]
Så är de inte längre två, utan ett kött.
När de hade kommit in i huset [där de bodde någonstans i id=756>Judéen eller id=1429>Pereen] frågade lärjungarna honom om detta igen [tog de nytt upp ämnet]. [Flera gånger tidigare har Jesus gett djupare undervisning för lärjungarna i ett hus. Frasen "i huset" som används här och i 7:17, 9:28, 9:33, blir en symbol för andlig uppenbarelse. Markus och hans läsare/hörare måste otvivelaktigt ha tänkt sina egna hem där församlingen möttes.]
Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot (välkomnar, accepterar) Guds kungarike som ett barn [som helt och fullt litar och är beroende av sina föräldrar], kommer aldrig någonsin dit."
När han [lämnade huset han gått in i, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 10:10 och] gick ut gatan, sprang en man fram och föll ner knä för honom och frågade: "Gode lärare, vad ska jag göra för att få evigt liv?"
Jesus såg sig omkring och sade till sina lärjungar: "Hur svårt är det inte för de rika (de som är förmögna) att komma in i Guds kungarike!"
Lärjungarna blev helt förvånade (förbryllade) över hans ord [rikedom var ju ett tecken Guds favör enligt judisk tradition]. Jesus sade till dem igen: "Mina barn (familjemedlemmar), hur svårt är det inte att komma in i Guds kungarike [oavsett om man är rik eller inte].
Det är lättare för en kamel att gå igenom ett nålsöga en synål, än för en rik att komma in i Guds kungarike." [Jämförelsen mellan det största vanliga djuret i Mellanöstern i kontrast till den minsta öppningen i ett vanligt förekommande föremål, illustrerar att det är omöjligt mänskligt sett för en rik att ta sig in i Guds rike, om inte Gud griper in, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 27. Kamelen används även i liknelsen med att sila mygg och svälja kameler, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 23:24. Under medeltiden uppstod en sägen att en låg och smal port i id=735>Jerusalems mur kallades "nålsögat", men det finns inga historiska eller arkeologiska belägg för att någon sådan port fanns i bruk under Jesu tid.]
Nu var de väg upp till id=735>Jerusalem. [De befinner sig troligtvis östra sidan av id=7>Jordanfloden vägen mot id=733>Jeriko, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 46.] Jesus gick före dem [målmedvetet mot korset] och de var förfärade ( gränsen till skräckslagna) och följde efter fyllda av fruktan. Då tog han de tolv till sig igen, och började berätta för dem vad som skulle hända honom:
"Se, vi är nu väg upp till id=735>Jerusalem, och Människosonen ska bli överlämnad till översteprästerna och de skriftlärda. De ska döma honom till döden och överlämna honom till hedningarna.
De kom till [den gamla staden] id=733>Jeriko. När Jesus tillsammans med lärjungarna och en stor folkhop lämnade staden satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimaios, son till Timaios. [Markus och Matteus beskriver hur Jesus "lämnar Jeriko", se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 20:29. Lukas däremot skriver att han "närmar sig Jeriko", se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 18:35. Detta kan först ses som en motsägelse, men utgrävningar har visat att det fanns två Jeriko Jesu tid. Den gamla staden id=733>Jeriko som omnämns i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jos 6:24–26 är den mest kända, men strax söder om den byggde Herodes den store en ny stad som kallades det id=1436>romerska Jeriko där han tillbringade vintrarna. Här i det romerska Jeriko fanns palats, amfiteater, bassänger osv.
    En annan skillnad som inte heller den är en motsägelse är att Matteus skriver att det var två blinda, medan Markus och Lukas skriver att det var en. Av de två männen som fick sin syn väljer Markus att fokusera den ene blinde som hette Bartimaios.]
När de närmade sig id=735>Jerusalem, och var vid id=328>Betfage och id=285>Betania vid id=10>Olivberget, sände han i väg två av sina lärjungar
och sade till dem: "Gå in i byn där framme. Så fort ni kommer in där hittar ni ett åsneföl som är bundet och som ingen ännu har suttit . Lös det och för det hit!
Många bredde ut sina kläder vägen, och andra strödde ut lövbeklädda kvistar som de skurit av från [träd som växte intill ] fälten. [Evangelierna använder lite olika ord för kvistar och tillsammans ger dessa ögonvittnesskildringar en bild av vad som hände. I ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 21:8 står det "kvistar", antagligen från olivträd, och i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 12:13 "palmkvistar".]
Jesus gick in i id=735>Jerusalem, in tempelområdet, och studerade i detalj allt som försiggick där. [Han såg hur man köpte och sålde, använde tempelområdet som en genväg mellan staden och id=10>Olivberget, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 11:15–16. Dock väntar han till nästa dag innan han gör något åt saken.] Det var redan sent [och stadsportarna skulle snart stängas] så han gick [tillbaka] ut till id=285>Betania tillsammans med de tolv. [Marta, Maria och Lasarus bodde i id=285>Betania. Jesus övernattade ofta hos dem när han besökte id=735>Jerusalem.]
[Trädet hade inte verbalt talat med Jesus, men likväl kommunicerat ett falskt budskap att det hade fikon, så] Jesus svarade trädet och sade: "Aldrig någonsin ska någon äta frukt från dig!" Hans lärjungar hörde detta. [Fikonträdet är skapat att bära frukt innan det producerar löv. Detta fikonträd hade brutit mot hans befallning och hycklade, det utgav sig för att ha något som det inte hade. Fikonträdet är ofta en symbol nationen Israel. Både denna händelse och nästa då templet renas är två starkt symboliska handlingar.]
När de kom till id=735>Jerusalem, gick han in tempelområdet och började driva ut de som sålde och köpte i tempelområdet. Han välte omkull valutaväxlarnas bord, och bänkarna (stolarna) för dem som sålde duvor. [Besökare som kom till templet kunde växla till sig den lokala valutan för att betala tempelskatten och köpa offerdjur i butiker utanför själva tempelplatsen, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 14:26. När affärsverksamheten med växelkontor och djur flyttade in i templet störde det rabbinernas undervisning, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 2:46. Eftersom icke-judar inte fick gå innanför skiljemuren, var de hänvisade att be i den yttre förgården, och försäljningen störde deras böner, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 56:7.]
Jag säger sanningen till er, om någon (vem som helst) kommenderar (säger med auktoritet till) detta berg [och Jesus tar id=10>Olivberget som de står vid som ett exempel]: 'Upp med dig och kasta dig i havet!' och inte tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger ska hända, då ska det ske (göras för) honom.
De kom till id=735>Jerusalem igen, och när han gick omkring tempelområdet [och undervisade, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 21:23] kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom.
Har ni inte ens läst det i Skriften [ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 118:22–23]: 'Den sten som byggnadsarbetarna förkastade har blivit en hörnsten [som är den första stenen i bygget och som alla andra stenar riktas efter].
De kom till honom och sade: "Mästare, vi vet att du är trovärdig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du ger en rätt undervisning om Guds väg. Är det rätt (i enlighet med Guds bud) att betala [individuell och årlig] skatt till Caesar (kejsaren) eller inte?" [Om Jesus svarade "ja" skulle det reta upp judarna som hatade den romerska ockupationen, medan ett "nej" skulle kunna leda till åtal för uppror mot romerska staten.]
Jesus satte sig mitt emot tempelkistan [i kvinnornas del av templet där det fanns tretton trumpetformade behållare, alla för olika välgörande ändamål] och såg hur folket lade ner pengar i den. Många rika lade ner stora summor.
Han kallade till sig sina lärjungar och sade till dem: "Jag säger er sanningen, denna änka, hon som är drabbad av fattigdom [kanske grund av fariséernas exploatering, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 40], lade i mer än alla andra som lade något i tempelkistan.
[Jesus går till id=10>Olivberget som ligger en och en halv kilometer öster om id=735>Jerusalem. Därifrån kunde man se ut över hela id=735>Jerusalem och templet som de nyss lämnat.] När Jesus sedan satt id=10>Olivberget mitt emot templet, frågade Petrus, Jakob, Johannes och Andreas honom enskilt:
    -
Var ständigt vakt (var försiktiga).
Man ska utlämna er åt domstolar och misshandla er i synagogor, och ni kommer att ställas inför ståthållare och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem.
Men först [före slutet] måste evangeliet (det glada budskapet) predikas för alla folk.
En broder ska skicka en broder i döden, och en far sitt barn. Barn ska resa sig upp mot sina föräldrar och låta döda dem.
Ni ska bli hatade (avskydda) av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli räddad (frälst)."
"När ni ser 'det i Guds ögon avskyvärda som ödelägger och skapar förödelse' [som profeten Daniel, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 14:15, omnämner i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Dan 9:27], stå (ställa sig, träda fram) där det inte ska vara [i id=735>Jerusalems tempel] – må den som läser detta förstå detta – då ska de som är i id=756>Judéen fly till bergen.
Den som är taket ska inte gå ner och [hinna] hämta något inne i huset,
och den som är ute åkern ska inte vända tillbaka och hämta sin mantel.
Några av de som var där blev arga (kände ilska grund av att de upplevde att något orätt skedde). [Judas var en av dem, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 12:4.] De sade till varandra: "Varför detta slöseri med parfym (smörjelse, olja)?
Det hon hade (ägde), det använde hon (hon gjorde vad hon kunde göra). Hon har i förväg smort min kropp inför min begravning.
Jag säger er sanningen, överallt i världen där evangeliet predikas, där ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
Han skickade i väg två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå in i staden [id=735>Jerusalem]! Där ska en man som bär en vattenkruka möta er, följ honom! [Detta måste varit ett tydligt tecken eftersom det var kvinnornas uppgift att bära vattenkrukor; män bar vinsäckar.]
Lärjungarna gick och kom in i staden, och de fann allt som Jesus hade sagt dem, och de förberedde skmåltiden. [Hela denna berättelse visar att Herren ville hemlighålla var han skulle äta måltiden. Inte ens lärjungarna fick veta platsen. Till och med de två som förberedde måltiden var ovetande när de skickades in i id=735>Jerusalem. Detta antyder att Judas kanske ville överlämna Jesus redan vid måltiden, men att Jesus sköt upp det till senare kvällen.
    Om man bara läser ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 12–16 kan det tolkas som att sista måltiden är en traditionell skmåltid kvällen den 15 Nisan. I sammanhanget verkar dock bara en dags händelser ha beskrivits sedan ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 1. Kärnbibeln följer Johannes kronologi som uttryckligen säger att måltiden skedde innan sken, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 13:1.]
Han sade till dem: "Det är en av de tolv, den som doppar [bröd] i skålen [med sås av dadlar, russin och vinäger] tillsammans med mig. [Uttrycket "doppar i samma skål" behöver inte vara ett tecken som pekar ut Judas, utan kan också mer generellt betyda "att dela måltiden och gemenskapen."]
Efter att ha sjungit en lovsång gick de ut till id=10>Olivberget. [Enligt den judiska traditionen sjöngs ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Psalm 113–114 före måltiden och ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Psalm 115–118 efter måltiden.]
Men efter min uppståndelse ska jag gå före er till id=532>Galileen."
[id=561>Getsemane, som ordagrant betyder olivpress, var en muromgärdad olivodling vid foten av id=10>Olivberget. Platsen, med en eller flera olivpressar, var välkänd för Jesus och hans lärjungar. Kanske kände de även ägaren. Det är ingen tillfällighet att det just är denna plats – där oliver pressas och krossas – som Jesus prövas och pressas till det yttersta.] Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter id=561>Getsemane. Han sade till [åtta av] sina lärjungar: "Sitt kvar här [vid ingången till trädgården], medan jag ber!"
Ni måste vaka (vara vakna, alerta), och be, så att ni inte kommer i frestelse! Anden är villig, men köttet är svagt [den syndfulla naturen kan lätt bli frestad]."
Han kom tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Sover ni fortfarande och vilar er? Det räcker. Timmen har kommit, nu ska Människosonen överlämnas i syndarnas händer.
Petrus följde efter avstånd ända till översteprästens innergård. [Även lärjungen Johannes var med och det var han som ordnade så att Petrus kunde komma in genom porten, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 18:16.] Där satte han sig bland tjänarna [både husets tjänare och tempelvakter som nyss varit med och gripit Jesus] och värmde sig vid elden.
Översteprästerna och hela rådet [Sanhedrin] sökte få fram något falskt vittnesmål mot Jesus så att de kunde döma honom till döden, men de lyckades inte.
Då reste sig översteprästen upp ibland dem och frågade Jesus: "Ska du inte svara deras vittnesmål mot dig?"
Men han förnekade och sade: "Jag vet inte och förstår inte vad du pratar om!" Sedan gick han ut den yttre gården. [Petrus går undan från skenet från elden som hade avslöjat hans identitet för en av tjänsteflickorna.] Då gol tuppen.
Vid nionde timmen (klockan tre) ropade Jesus med hög röst [och citerade ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 22:1 arameiska, men med vissa hebreiska drag]:
    "Eloi, Eloi, lema sabaktani?" Det betyder:
    "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"
Då revs (delades) förlåten i det inre templet i två delar, uppifrån och ända ner. [Förlåten avskilde den allra heligaste delen av templet. Att det revs itu uppifrån betonar att det var Gud som öppnade vägen för människan att ha gemenskap med honom. Enligt tidig judisk tradition, som i vissa delar kan ha överdrifter, bestod den av två tjocka tyg vävda i ett stycke, upphängda en halvmeter från varandra. Varje draperi var 18 meter högt, nio meter brett och ett par centimeter tjockt och det krävdes trehundra präster för att lyfta det.]
De hade följt Jesus medan han var i id=532>Galileen och tjänat (understött) honom. Där [vid korset] fanns också många andra kvinnor som hade följt med honom upp till id=735>Jerusalem. [Dessa kvinnor blev ögonvittnen till flera stora händelser i Jesu liv, hans död, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 40–41, begravning, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 47 och uppståndelsen, se 16:1. Dessa tre kvinnor, tillsammans med andra från id=532>Galileen, var i id=735>Jerusalem för att betjäna honom.]
När de kom in i graven såg de en ung man sitta där högra sidan, klädd i en vit lång klädnad, och de blev helt förvånade.
Men gå och säg till hans lärjungar och [särskilt] Petrus: 'Jesus går före er till id=532>Galileen, där ska ni få se honom, precis som han har sagt till er.' " [Petrus hade förnekat Jesus och avsagt sig lärjungaskapet, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 14:72. Nu får han en särskild hälsning och uppmuntran att få möta den uppståndne Jesus.]
Efter detta [ samma dag, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 24:13] visade han sig i en annan skepnad (annorlunda yttre form) för två av dem som var väg ut landet [till id=481>Emmaus, elva kilometer utanför id=735>Jerusalem].
Och han sade till dem: När ni [sedan] går ut i hela världen [går in överallt – in i varenda strukturerad ordning och varje sammansatt system], predika (förkunna) [då] evangeliet (de goda nyheterna; det glada budskapet) [om försoning och frälsning] för hela skapelsen [för allt skapat, inrättat, ordnat och etablerat].
Därefter, sedan Herren Jesus hade talat till dem [de elva lärjungarna], blev han upplyft till himlen och satte sig Guds högra sida.

Lukasevangeliet (220)

hände sig vid den sedvanliga lottningen att han fick uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen. [Rökelsen rengjordes och tändes två gånger per dag. Inför morgon och kväll skedde fyra lottningar där prästerna tilldelades olika uppdrag. Den tredje lotten, att tända rökelsealtaret, var ett hedersamt uppdrag som en präst bara blev tilldelad en gång under sin livstid. Under en av de två veckor året då Sakarias avdelning själva har hand om offren, blir han nu den som ska gå in i det heliga och utföra denna syssla.]
Se, du ska bli tyst, oförmögen att tala ända fram till den dag då detta sker, därför att du inte trodde mina ord [som är Guds ord], som ska gå i uppfyllelse [oavsett din tro eller otro] när tiden är inne." [Ängelns namn Gabriel betyder gudsman eller Guds krigare. Han var sänd 600 år tidigare till Daniel, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Dan 8:16. Sex månader senare, efter besöket hos Sakarias, blir han sänd till Maria, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 1:26. Eftersom man tecknar till Sakarias när Johannes ska namnges verkar det som Sakarias även blev döv, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 1:26. Sakarias bad om ett tecken i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 18 och han får ett tecken som förhindrar honom från att tala otro, se även ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hes 3:26 där stumhet kan vara ett tecken.]
När tiden för hans tjänstgöring var över [efter sabbaten som avslutade hans veckotjänstgöring] begav han sig hem. [Sakarias och Elisabet bodde landet någonstans i id=756>Judéen, se 1:39. Väl hemma måste han ha skrivit och förklarat vad som skett i templet.]
Då Elisabet var i sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till staden id=34>Nasaret i id=532>Galileen,
Han ska regera som konung över Jakobs hus [Israel] i evig tid (genom tidsåldrarna),
    det ska aldrig bli något slut hans kungarike."
Några dagar senare begav sig Maria i väg och skyndade (med entusiasm) till en stad i bergsbygden i Juda. [Bergsbygden i Juda sträcker sig i nordsydlig riktning från id=735>Jerusalem ner mot Hebron. Resan från id=34>Nasaret till detta område tar tre till fyra dagar till fots. Sakarias var präst i templet, men eftersom man bara tjänstgjorde fem veckor per år var det inte nödvändigt att bo i id=735>Jerusalem, så många präster bodde t.ex. i id=733>Jeriko och Hebron. Enligt kristen tradition från 500-talet är platsen Ein Kerem, sju kilometer väster om id=735>Jerusalem.]
Maria gick in i Sakarias hus och hälsade (saluterade, välsignade) Elisabet. [En dåtida hälsning var inte bara några ord och en gest, utan var en ceremoni där den yngre ett vördnadsfullt sätt hälsade den äldre.]
Se, en gång när mina öron hörde ljudet av din hälsning,
    sparkade barnet till av jublande glädje i min mage.
Hans barmhärtighet (kärlek mot de som lider) är över dem
    som fruktar honom från släkte till släkte. [ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 103:17] [Maria börjar personligt och prisar Gud för vad han gjort för henne, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 48–50. Den andra delen är profetisk och ser fram mot vad sonen ska göra för Israel. Det är inte ovanligt att psalmer är strukturerade detta sätt, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 15; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>69; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>128; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>130; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>131.]
Han talade till våra fäder (har gett löftet),
    till Abraham och hans barn (säd, avkomlingar) för evigt (till tidsåldern)." [Maria hade förstått att Jesus var Herrens Smorde som skulle uppfylla löftet som Gud gett Abraham, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 17:19; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>22:16–18; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 2:26.]
Maria stannade hos henne i ungefär tre månader [tills Johannes Döparen var född], och återvände sedan hem. [Den judiska seden var att modern inte gjorde något annat än att vila under de tre första månaderna av graviditeten.]
för att stråla över dem som sitter i mörker och dödsskugga [ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 9:2],
    och leda våra fötter in fridens väg. [ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 59:8]"
Alla gav sig av [färdades, genomkorsade landet] för att skattskriva sig, var och en till sin egen stad [där deras familjeregister fanns].
Josef gick då också upp från Galiléen, [ut] från id=34>Nasarets stad till Davids stad, som kallas id=317>Betlehem, i id=756>Judéen – detta då han var av Davids hus och släkt.
När så änglarna farit ifrån dem [tillbaka] till himlen, sade herdarna till varandra: "Låt oss nu [ en gång] gå över [ända] bort till id=317>Betlehem och se det (det ord – gr. <i>rhemai>) som Herren har låtit oss få veta!"
[Efter födseln är kvinnan oren i sju dagar, följt av en reningstid flera veckor i hemmet, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 12:2–8. Det svenska ordet "oren" har en negativ klang, men ordet används i den judiska traditionen även positivt om torah-rullen. Händerna den som rör vid den "orenas". Betydelsen är alltså att den är så helig att den inte får vidröras. För en nybliven moder handlar orenheten och den långa reningstiden om att ge kvinnan tid att återhämta sig. Det är en tid för vila och ro.] När tiden kom för deras rening enligt Mose undervisning [40 dagar efter födseln för en pojke, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 12:4] tog de Jesus till id=735>Jerusalem [7 km norr om id=317>Betlehem] för att bära fram honom inför Herren –
Ledd av Anden kom han till templet. När föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som var sed enligt undervisningen,
tog Symeon honom i sina armar och lovprisade Gud och sade:
ett ljus till uppenbarelse för hedningarna
    och till härlighet för ditt folk Israel." [ ett tydligt sätt illustrerar den gamle juden Symeon den frälsning Gud har berett åt sitt folk, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 4:22. Jesus läggs bokstavligen i det judiska folkets famn när Symeon tar honom i sina armar, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 28.]
Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria:
"Se, detta barn är satt till fall och upprättelse för många i Israel
    och till ett tecken som väcker motstånd (som blir motsagt).
När Josef och Maria hade fullgjort allt i enlighet med Herrens undervisning, återvände de till sin hemstad id=34>Nasaret i id=532>Galileen.
[Enlig Mose lag skulle varje manlig israelit fira de tre stora judiska högtiderna sk, pingst och Lövhyddohögtiden i id=735>Jerusalem, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 16:16. Kvinnor, äldre män, handikappade och barn under tolv år var undantagna, men många fromma kvinnor följde frivilligt med männen till dessa högtider. Detta är troligen Jesu första pilgrimsresa till id=735>Jerusalem.] Hans föräldrar gick till id=735>Jerusalem varje år vid skhögtiden (pesach).
När Jesus var tolv år gick de [Jesu familj tillsammans med släktingar och vänner från id=34>Nasaret] upp till högtiden som de brukade göra.
När de inte hittade honom återvände de till id=735>Jerusalem [nästa dag] och sökte efter honom överallt längs med vägen.
Sedan följde han med dem ner till id=34>Nasaret, och han fortsatte att lyda (underordna sig) dem. Hans mor bevarade (skyddade) allt detta i sitt hjärta.
Han gick runt i hela regionen vid id=7>Jordan [floden]. Där predikade han omvändelsedopet (ett yttre dop som bevis ett förnyat tänkesätt och ett förändrat hjärta) som leder till syndernas förlåtelse (befrielse, avskrivning, också en medicinsk term för att en plåga släpper och man blir frisk). [Det grekiska ordet för dop är <i>baptizoi> som betyder "att doppa ned i". Det är skillnad mellan Johannes omvändelsedop och troendedopet i Herren Jesu namn, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 19:3. Johannes dop var förberedande och handlade om omvändelse från sin synd, inte nödvändigtvis bekännelse Jesus som Herre. Troendedopet får sin fullständiga betydelse först efter Jesu uppståndelse, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 28:19. I dopet identifierar sig den troende i Jesu död, begravning och återuppståndelse, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 6:4–8. I dopet finns självklart också aspekten av omvändelse och sinnesändring, men också löftet om Hjälparen den helige Ande som ger kraften att leva det nya livet, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 2:38; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 3:11.]
Varje dal (ravin) ska fyllas,
    varje berg och höjd ska sänkas.
Det som är krokigt (snedvridet) ska rätas,
    och ojämna vägar jämnas.
Yxan är redan satt till roten träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs ner och kastas i elden."
Han har sin kastskovel i handen för att rensa (rengöra) sin tröskplats och samla in vetet i sin loge, men agnarna ska han bränna upp i en eld som inte kan släckas."
[Ordningen i Lukas uppräkning skiljer sig från Matteus och han skiftar plats mellan den andra och tredje frestelsen. Genom att lägga händelsen i id=735>Jerusalem sist, betonar han staden id=735>Jerusalem som har en central plats i hans två böcker. Det är sannolikt att Matteus ordning är den kronologiska eftersom beskrivningen och konjunktionerna är mer precisa. Han använder det grekiska <i>totei> som anger tid, medan Lukas använder det grekiska <i>kaii> som inte indikerar någon tidsmässig ordning.] Djävulen förde honom upp [ ett högt berg, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 4:8] och under ett ögonblick visade han honom alla riken i världen. [Det var som om han reste runt jorden och fick se alla världens riken i en syn, och kanske främst det stora Romarriket som var den dominerande världsmakten då.]
Han förde honom till id=735>Jerusalem och ställde honom den högsta platsen templet [kan syfta tempelbyggnaden eller hela tempelområdet] och sade till honom: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner härifrån,
Jesus återvände i Andens kraft till id=532>Galileen och ryktet om honom spred sig i hela den regionen.
Jesus kom till id=34>Nasaret där han hade vuxit upp. [id=34>Nasaret är en mindre bergsby, 30 km sydväst om id=2>Kapernaum.] sabbaten (lördagen) gick han till synagogan som han brukade göra. [Det lilla samhället uppskattas ha haft endast omkring 400 invånare. Enligt traditionen läste sju av de närvarande i synagogan från Moseböckerna. De stod upp och läste åtminstone tre verser var utifrån en bibelstudieplan som gjorde att man läste hela Torah under ett år. Sedan kallades någon fram för att läsa från profeterna; ofta tillfrågades någon som var besök att göra detta. Den som läst från profeterna satte sig sedan framför de församlade och gjorde några utläggningar om den nyss lästa texten.] Jesus stod upp för att läsa [texten från profeterna],
Då sade han till dem: "Helt säkert (utan tvekan) kommer ni citera detta ordspråk mot mig: 'Läkare bota dig själv,' och säga: 'Vi har hört vad du gjorde i id=2>Kapernaum [den stad i Galilén där Jesus bodde och verkade], gör det också nu här i din hemstad [här i id=34>Nasaret]!' "
Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i [den lilla byn] id=1340>Sarefat i [vid medelhavskusten i det hedniska land där huvudorten var] id=1191>Sidon.
[Det har nu gått en vecka sedan den förra sabbaten i id=34>Nasaret. Vandringen från den högt belägna bergsbyn id=34>Nasaret ner till id=2>Kapernaum vid id=3>Galileiska sjön tar två till tre dagar. Jesus fortsätter sin vana att besöka synagogan sabbaten, och han blir erbjuden att lägga ut texten.] Han kom ned till id=2>Kapernaum, en stad i id=532>Galileen. Han fortsatte att undervisa folket sabbaten.
Men Jesus förbjöd honom (gav en sträng tillsägelse): "Var tyst! Kom ut ur honom!" Demonen kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom.
Ryktet om honom spred sig överallt i trakten.
[I id=2>Kapernaum bodde Petrus, hans fru, hans svärmor och hans bror Andreas, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 8:14. Jesus bodde också här under sin verksamma tid i id=532>Galileen. Simon Petrus var gift och Paulus nämner att hans hustru följde med hans senare resor, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 9:5.] Jesus stod upp [lämnade stolen där han suttit och undervisat] och gick in i Simons [Petrus] hus. Simons svärmor låg i hög feber, och de bad honom om hjälp för hennes skull.
Tidigt nästa morgon (under den sista nattväkten – mellan klockan tre och sex söndagsmorgonen), gick han därifrån, bort till en enslig plats. Folket började leta efter honom och kom ända dit där han var, och de försökte hindra honom från att lämna dem.
Han fortsatte att predika i synagogorna i de judiska områdena [i id=532>Galileen]. [Ordagrant "id=756>Judéen", vilket syftar den judiska befolkningen generellt sett och inte området id=756>Judéen söder om id=735>Jerusalem, och har översatts "de judiska områdena". Ordet används i den betydelsen även i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 1:5. Vissa manuskript har "id=532>Galileen", vilket bekräftar denna tolkning.]
Han klev i en av båtarna, den som tillhörde Simon [som senare även kallades Petrus] och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig ner och fortsatte att undervisa folket från båten.
När han hade slutat tala, sade han till Simon: "Lägg ut djupt vatten och sänk ner era nät för fångst där."
Jesus förbjöd honom att tala om det för någon [som han skulle möta vägen till templet i id=735>Jerusalem] och sade: "Gå och visa dig för prästen och ge det offer för din rening som Mose har bestämt [ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 14:1–32]. Det blir ett vittnesbörd för dem." [Markus berättar hur mannen inte lydde Jesu uppmaning, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 1:45.]
Det hände sig en dag när han höll att undervisa [i Petrus hus i id=2>Kapernaum, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 2:1], att fariséer och de främsta Torah-lärarna satt där [bland åhörarna]. [Den grekiska texten framställer att Jesus var fullt upptagen med att undervisa folket, i motsats till fariséerna och de skriftlärda, som borde varit de som undervisade och visade Guds kraft. Lukas använder ett ovanligt ord för "laglärd" här (gr. <i>nomo-didaskalosi>) som närmast kan översättas med att ha den högsta akademiska titeln doktor inom ämnet Moseböckerna. Ordet används om Gamaliel, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 5:34.] De [fariséerna och de främsta lärarna] hade kommit från varenda by i id=532>Galileen [som id=1484>Tsippori, id=1259>Tiberias, id=1485>Gamla, id=851>Magdala] och id=756>Judéen [från större städer som t.ex. Hebron] och från id=735>Jerusalem. Herrens kraft var över Jesus så att han kunde bota [de sjuka som kommit].
Då de inte kunde ta sig in med honom grund av allt folket, gick de upp taket, tog bort teglet och firade ner honom hans bår mitt framför Jesus.
Men för att ni ska veta att Människosonen har makt (auktoritet) här jorden att förlåta synder, säger jag dig" – så sade han sedan till den lame – "Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!" [Mitt i svaret till de skriftlärda riktar sig Jesus sig till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!]
Genast reste han sig, mitt för ögonen dem, tog båren han hade legat och gick hem, allt medan han prisade Gud.
Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare."
samma sätt häller man inte färskt (nytt) vin
    i gamla vinsäckar (lädersäckar).
Om man gjorde så skulle det färska (nya) vinet spränga sönder vinsäckarna [när det jäser],
    och vinet skulle spillas ut och vinsäckarna skulle förstöras.
Nej, färskt vin hälls i nya (fräscha) vinsäckar. [Två olika ord för ny används i dessa verser. Det grekiska ordet <i>kainosi> syftar något nytt, men har inte så mycket med mantelns eller vinsäckens ålder att göra, utan fokuserar mer dess kvalitet och formbarhet. Synonymerna fräsch och formbar vill visa denna betydelse. Det andra ordet är <i>neosi> som handlar om ålder och översätts 'färskt'. Minsta sr av orenhet i en säck gör att jäsningsprocessen startar. Därför är det viktigt att helt rena säckar används. Eftersom det inte finns någon behållare eller säck som kan stå emot de gaser som uppstår vid jäsningsprocessen, kan det nya vinet, som är det bättre, syfta alkoholfritt vin som inte har jäst.]
Han gick in i Guds hus och tog [de heliga] skådebröden, som ingen utom prästerna får äta, och åt av dem och gav åt sina män." [Skådebröden var tolv limpor, vardera 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.]
En annan sabbat gick han in i synagogan och undervisade. Där satt en man med förtvinad (förlamad) högerhand.
Men han visste vad de hade för tankar och sade till mannen med den förtvinade (förlamade) handen: "Stå upp, och kom fram till mitten [av synagogan så alla kan se]." Då reste han sig och gick fram.
Vid den tiden [någon gång då han verkade i id=532>Galileen] gick Jesus upp ett berg för att be, och tillbringade hela natten i bön till Gud.
[Jesus börjar tala till sina lärjungar, men riktar sig även till hela folket, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 6:18; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 7:1.] Han lyfte upp sina ögon och såg sina lärjungar och sade:
"Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni [mina lärjungar] som är fattiga [utan egen rikedom, inflytande och ära här i världen],
    för er tillhör Guds rike.
[Här används inte futurum, utan presens – Guds rike där Guds lagar råder är tillgängligt just nu. I ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:3 finns även en andlig dimension av att vara fattig där man är en 'andlig tiggare' som är helt beroende av Gud i allt.]
Ge [gör det till en vana att vara generös],
    så ska ni(så ska man ge åt er).
Ett gott (generöst) mått, [väl] packat,
    skakat och rågat (överflödande)
    ska man lägga (ge) i er famn [mantel].
För med det mått ni mäter [brukar använda],
    ska det [också] mätas upp åt er." [ marknaden hälldes vetet i ett mått som man sedan skakade för att jämna till. Om försäljaren var generös fyllde han sedan måttet ännu mer så att det flödade över. Köparen kunde använda sin "famn" (den övre delen av sin mantel) där det vida tyget naturligt formats som en urgröpt ficka med hjälp av bältet.]
[Ordet "liknelse" är ordagrant "att kasta vid sidan om". Nu följer fyra liknelser med praktiska exempel från vardagen för att belysa och förklara de andliga sanningar Jesus förmedlat.] Han berättade också en liknelse för dem:
"Kan en blind vägleda en blind? [Nej, självklart inte.]
Faller inte båda två i diket? [Jo, det gör de.]
När Jesus hade hållit hela sitt tal [Luk 6:20-49] till folket, gick han in i id=2>Kapernaum [där han bodde i Petrus hus].
När de utskickade [vännerna till officeren] kom tillbaka till huset fann de tjänaren frisk igen. [Samma ord, "förundras", i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 9, används om Jesu förundran över otron han mötte när han besökte synagogan i sin egen hemstad, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 6:6.]
Kort därefter (dagen efter) [helandet av officerens tjänare i id=2>Kapernaum] gick Jesus till en stad som hette id=39>Nain, och hans lärjungar och en stor folkskara följde med honom. [id=39>Nain var en mindre stad i id=532>Galileen, ca åtta kilometer söder om id=34>Nasaret, nära id=1120>Samarien.]
Medan Johannes [Döparens] sändebud gick därifrån började Jesus tala till folket om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden?
Men fariséerna och de laglärda gjorde om intet (brydde sig inte om) Guds vilja med dem [som var budskapet om omvändelse och tro den kommande Messias], eftersom de inte låtit sig döpas av honom [Johannes Döparen].
En av fariséerna frågade om Jesus ville äta middag med honom, så han gick in till fariséns hus och lade sig till bords. [Man låg sidan med huvudet närmast bordet.]
Sedan vände han sig mot kvinnan, och sade till Simon:
"Ser du den här kvinnan?
Du gav mig inte vatten till mina fötter när jag kom in i ditt hus,
    men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.
Han sade till kvinnan: "Din tro har frälst (räddat, helat, upprättat) dig. Gå i frid!" [Det är inte grund av att hon tjänat Jesus och tvättat hans fötter och smort dem som hennes synder blir förlåtna; det är grund av hennes tro Jesus. Hon visar stor kärlek i tacksamhet för att han har förlåtit alla hennes synder.]
En del föll i god jord,
    och när det vuxit upp
    bar det hundrafaldig skörd." Sedan ropade han med hög röst: "Den som har öron att höra med, lyssna noggrant det jag sagt!" [Jesus förklarar liknelsen i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 11–15. Israel har ett subtropiskt klimat. Man sår under höstens regnperiod och skördar våren före den torra heta sommaren. Bilden för den här liknelsen är en åker där en väl upptrampad stig passerar rakt igenom den. En såningsman sprider ut säd för hand. De olika jordmånerna syns inte för blotta ögat eftersom hela åkern nyligen är plöjd. Liknelsen säger inget om proportionerna mellan god och dålig jord, men generellt sett består en åker till största delen av god jord.]
Den säd som föll bland törnen är de som hör, men senare under livets gång (vandring) kvävs av:
    oro (bekymmer för morgondagen, omsorg om allt det materiella i den här världen)
    och rikedom
    och njutningslystnad [intressen vid sidan av Gud].
De slutför inte vad de börjat (frukten mognar inte). [Törne är ett ogräs med taggar och kraftigt rotsystem, det kan bli upp till två meter högt och tränger undan all annan växtlighet. Det grekiska ordet som används för törne är 'akantha'. Grundordet är extremer, eller att föra något till den yttersta punkten. Det är alltså ett intresse, en lära eller något annat som tar allt fokus. Det är ett skrämmande sammanträffande att det just är en krona av törne som sätts Jesu huvud när han korsfästs.]
Det finns inget fördolt som inte ska uppenbaras, och inget är gömt som inte ska komma i ljuset. [Även om liknelserna nu var dolda för många skulle Guds rike snart bli synligt.]
[id=3>Galileiska sjön ligger tvåhundra meter under havsytan, omgiven av berg. Vid rätt omständigheter i lufttemperaturer kan kraftiga orkanbyar snabbt uppstå när varm luft drar in från öknen. Detta är ett känt fenomen. 1992 slog tre meter höga vågor in mot kuststaden id=1259>Tiberias i en liknande storm.] En dag steg Jesus i en båt tillsammans med sina lärjungar och sade till dem: "Låt oss fara över till andra sidan." De lade ut,
och medan de seglade föll Jesus i sömn. Då kom det en kraftig stormby (virvelvind, cyklon). Vågorna slog in i båten, så att den höll att fyllas, och de var i stor fara.
De [Jesus och de tolv lärjungarna] kom till gerasenernas område, som ligger mitt emot id=532>Galileen.
Jesus hade redan befallt den orena anden att fara ut ur mannen. Den hade länge haft mannen i sitt grepp. Ofta hade man bundit honom med kedjor och bojor och hållit honom i förvar, men han hade slitit sig lös och drivits ut i öknarna av demonen.
Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?"
    Han svarade: "Legion", för många demoner hade farit in i honom. ["Legion" betyder tusental och är ett latinskt låneord för en stor armé. En romersk legion bestod av över 6 000 män. Termen antyder både att mannen hade ett stort antal demoner och att deras natur var våldsam och krigisk.]
De bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden (det bottenlösa djupet, helvetet).
Nu gick där en stor svinhjord [2 000, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 5:13] och betade berget, och demonerna bad honom att få fara in i svinen, och det tillät han.
Då for demonerna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten och ner i sjön och drunknade. [Svin var ett orent djur för judarna. Ägarna och befolkningen var icke-judar.]
När de som vaktade svinen såg vad som hade skett, flydde de och berättade det i staden och landsbygden.
Alla i Gergesa och trakten däromkring bad då Jesus att lämna dem, för de hade gripits av fruktan. [Mark 5:16 antyder att det var ekonomiska skäl. Värdet svinen var någonstans kring sju årslöner. Ägarna brydde sig mer om den ekonomiska förlusten, än att en plågad människa blivit helad.]
    Jesus steg i båten och vände tillbaka [till den västra sidan av id=3>Galileiska sjön].
"Gå tillbaka hem [till ditt hus, din familj, dina släktingar och dina landsmän] och berätta för dem allt vad Gud har gjort med dig." Han gick därifrån och berättade för hela staden vad Jesus hade gjort för honom.
Då kom det fram en man som hette Jairus och som var föreståndare för synagogan. Han föll ned inför Jesu fötter och bad honom komma till hans hus,
Där [bland folket] fanns en kvinna som haft blödningar under tolv år och inte kunnat bli botad av någon. [Lika länge som flickan levt har den här kvinnan lidit av dessa kroniska blödningar.]
Jesus sade till henne: "Min dotter, din tro har frälst (räddat, befriat) dig. Gå i frid." [Detta är enda tillfället i evangelierna där Jesus tilltalar någon "dotter". De kärleksfulla orden lugnar kvinnans rädsla som beskrivs mer i detalj i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 5:33.]
När han kom fram till huset lät han ingen följa med honom in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far [Jairus] och mor.
Han sade till dem: "Ta inte med er något vägen, varken stav eller lädersäck [med proviant och packning], bröd eller pengar eller två livklädnader (tunikor, långt skjortliknande underklädesplagg).
När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni lämnar platsen [till skillnad från andra kringvandrande som gick runt och tiggde från varje hus].
Om man inte tar emot er, lämna den staden och skaka av dammet från era fötter. Det blir ett vittnesbörd mot dem." [Enligt judisk sed skakade man dammet av sina fötter efter att ha gått igenom ett hedniskt område för att visa att man inte ville ha något med dem att göra. Här blir symboliken att den judiska stad som inte ville veta av lärjungarna inte är bättre än en hednisk stad. Denna uppmaning från Jesus praktiseras även senare, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 13:51; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>18:6.]
Apostlarna (de utsända) kom tillbaka och berättade för Jesus om allt de hade gjort. Då tog han med dem och drog sig undan till en stad som hette id=330>Betsaida. [De ror längs med kusten till området i närheten av staden id=330>Betsaida, som i normala fall skulle varit relativt öde, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 6:32. Betsaida betyder ordagrant "fiskhuset". Det kan ha funnits flera fiskebyar och städer med samma namn kring sjön. Den traditionella platsen är id=330>Betsaida et-tell 2 km norr om kustlinjen vid id=7>Jordanflodens utlopp. Ett annat förslag är id=319>Betsaida el-Araj i samma område, fast närmare Galileiska sjön. Under utgrävningar 2017 hittades romerska badhus där, vilket bekräftar att det var en romersk stad Jesu tid. Detta fynd ökar sannolikheten för att el-Araj är Betsaida. Ett annat mindre troligt alternativ är den nuvarande byn id=1455>Tagba, strax söder om id=2>Kapernaum.]
När dagen började gå mot sitt slut vände sig de tolv till honom och sade: "Låt folket ge sig av, så att de kan gå till byarna och gårdarna här omkring och skaffa sig tak över huvudet och få något att äta. Vi är ju en obebodd plats här."
Men han sade till dem: "Ge dem ni att äta."
    De svarade: "Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar – om vi nu inte skall gå och köpa mat åt allt det här folket?"
Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och välsignade dem. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."] Han bröt bröden och gav (oupphörligen, verbformen beskriver ett kontinuerligt givande) åt lärjungarna, för att de skulle dela ut åt folket.
Omkring åtta dagar efter att Jesus sagt detta [att han skulle komma i härlighet och att några av dem skulle få se Guds rike med sina ögon, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 27] tog han med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp berget för att be. [Bibeln anger inte vilket berg detta sker. De har nyligen varit i id=1>Caesarea Filippi i norr, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 8:27, och efteråt nämns det att de är i id=532>Galileen, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 9:30. De två vanligaste alternativen som bibelforskare föreslår är det höga berget Hermon i norr, inte långt från id=1>Caesarea Filippi, eller berget Tabor i södra id=532>Galileen som man kan nå fyra dagar från id=1>Caesarea Filippi.]
Medan han talade, kom ett moln och började överskugga (sänkte sig ner över) dem [Jesus, Mose och Elia], och lärjungarna blev förskräckta när de gick in i molnet. [Molnet är en symbol Guds närvaro, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 16:10; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>24:15–18; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kung 8:10; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 1:35. En molnstod ledde israeliterna genom öknen, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 13:21.]
"Hör nu vad jag säger (ordagrant 'lägg dessa ord i era öron', glöm inte dessa ord, lyssna noga nu): Människosonen kommer att utlämnas i människors händer."
När tiden började närma sig (dagarna höll att fullbordas) för Jesus att lyftas upp, vände han sitt ansikte mot id=735>Jerusalem fast besluten att gå dit upp. [Jesus börjar nu röra sig mot id=735>Jerusalem. Det är fortfarande tre månader kvar tills han rider in i id=735>Jerusalem, men från och med nu är siktet inställt slutfasen i hans tjänst här jorden. Ordet "lyftas upp" kan både syfta att "gå upp" till id=735>Jerusalem och att "fara upp till himlen". I ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 1:2, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>11, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>22 använder Lukas ett snarlikt ord för Jesu himmelsfärd och det är troligt att det syftar det här också. Trots att Jesus har lidandet och korset framför sig, fokuserar han inte det, utan slutmålet då han åter ska få vara med sin Fader i himlen!]
Han sände ut budbärare framför sig. De gav sig av och gick in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst [ordna med mat och övernattning].
Men där välkomnade man inte honom eftersom man förstod att han var väg mot id=735>Jerusalem. [Konflikten mellan samarierna och judarna gällde om det var det samariska berget Gerizim eller i id=735>Jerusalem man skulle tillbe. Att passera igenom id=1120>Samarien för att tillbe i id=735>Jerusalem var inte populärt bland lokalbefolkningen. Detta var anledningen att många judar tog omvägen via Jordandalen till id=735>Jerusalem.]
och de gick till en annan by [som välkomnade dem]. [Anledningen till att man vill kalla ner eld kan vara att i samma område i id=1120>Samarien hade Elia blivit beskyddad från två angrepp genom att just kalla ner eld från himlen. Tredje gången man kommer emot honom ödmjukar däremot officeren sig och femtio män skonas, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kung 1:1–18. Jesus hade inte kommit för att döma världen utan för att ge människor en chans att omvända sig, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Pet 3:9. Om bara några år kommer samme Johannes, som här ville förgöra staden, att predika evangeliet tillsammans med Filippus och Petrus, och skaror blir frälsta, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 8:4–25.]
En annan man sade: "Herre, jag vill följa dig, men låt mig först ta farväl av dem där hemma."
Jesus svarade: "Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike." [Här finns ännu en likhet med Elisas kallelse, där Elia tillät honom säga farväl till sin familj, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kung 19:20. Men här ser vi att Jesu kallelse är mer radikal än den mest radikale profeten Gamla testamentets tid.]
Efter detta utsåg Herren sjuttio andra [förutom de tolv, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 9:2] och sände ut dem framför sig två och två till varje stad och plats dit han själv skulle komma. [Vissa handskrifter har sjuttiotvå i stället för sjuttio.]
Han sade till dem:
"Ja, skörden är stor (riklig), men arbetarna är få. Bönfall därför skördens Herre att han ska sända (skulle driva) ut arbetare till sin skörd. [Det grekiska verbet <i>deomaii> innebär att vädjande be (för ett stort personligt behov), se även ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 4:31; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>8:24. Verbet <i>deoi> betyder 'att binda/klistra ihop'. Här finns en antydan om att den som ber kopplar ihop sig med bönesvaret, för att få se det förverkligat. Tidigare hade de tolv sänds ut, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 9:1–6, nu sänds fler ut för att bärga in skörden. Det grekiska ordet för 'sända ut' är <i>exballoi> som ordagrant betyder 'att driva/kasta ut'. Även de som redan är kallade behöver förnyad glöd och iver i sitt uppdrag att gå ut fälten. I ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 9:37–38 återfinns samma fras som här, men med en liten nyansskillnad. I grekiskan texten står här ordet arbetare före verbet sänder, vilket ger lite mer betoning arbetarna än sändandet här – vilket åtföljs av mer detaljer i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 3–12.]
När ni kommer in i ett hus, säg då först: 'Frid över detta hus (denna familj).' [Fridshälsningen var antagligen: 'frid vare med er', se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Sam 25:6. Även Jesus hälsade lärjungarna med den frasen i övre rummet, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 20:19.]
Stanna i det huset och ät och drick det ni får, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus [och jämför och försök hitta det bästa].
När ni kommer till en stad där man tar emot er, ät då det som sätts fram [utan att oroa er för om maten förberetts enligt fariséernas alla renhetslagar, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 7:18].
Men om ni kommer till en stad där man inte tar emot er, gå då ut gatorna och säg:
Jesus tog upp diskussionen [skiftar fokus från att bli utfrågad till att i stället leda samtalet] och svarade:
"En man [en jude] var väg från id=735>Jerusalem ner till id=733>Jeriko. Han råkade ut för rånare som tog hans kläder och misshandlade honom, sedan försvann de och lämnade honom där halvdöd. [id=733>Jeriko är en stad 3 mil nordöst om id=735>Jerusalem. Vägen mellan dessa städer sträcker sig genom berg och öken med en höjdskillnad över 1 000 meter. Det var inte ovanligt att rånarligor höll till i dessa trakter.]
Samariern gick fram till honom, förband hans sår och hällde olja och vin i dem [tvättade dem rena och desinfekterade dem]. Sedan lyfte han upp honom sin åsna och förde honom till ett värdshus och skötte om honom.
Vem av dessa tre har enligt din mening visat sig vara en verklig medmänniska?"
Medan de var väg [mot id=735>Jerusalem] gick Jesus in i en by [id=285>Betania, 3 km öster om id=735>Jerusalem, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 11:1], där en kvinna som hette Marta välkomnade honom som gäst i sitt hem.
Och förlåt oss våra synder,
    för också vi själva förlåter var och en som står i skuld till oss.
Och led (för) oss inte in i frestelse (prövning).' " [Grekiska <i>peirasmosi> har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Gud själv frestar ingen, utan det är den onde och vårt kött som frestar oss att synda, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 6:13; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>26:41; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jak 1:13–14. Det är därför vi behöver vara bedjande. Däremot kan Anden föra oss in i situationer där vår tro prövas, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 4:1–2.]iv style="margin-top:18px; margin-bottom:10px; text-align: center;"><img alt="-" height="22" src=https://www.praisegate.com/images/bible/divider_ornament.png>iv> [I Bergspredikan några år tidigare undervisade Jesus om bön, och förklarade då att bön varken är någon uppvisning eller rabblande av tomma ord, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 6:7–13; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>7:7–11. Denna version är kortare än Matteus i de flesta manuskript, men innehåller samma huvudpunkter. Det finns några skillnader i ordval: Lukas har "synder" (gr. <i>hamartiai>), medan Matteus har "skulder" (gr. <i>opheilemai>), se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 6:12.]
Då kanske han där inne svarar: 'Lämna mig i fred. Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.'
När en oren ande lämnar en människa, rör den sig över vattenlösa (torra) trakter och söker en temporär viloplats men hittar ingen. Då säger den: 'Jag vänder tillbaka till det hus jag lämnade.'
Folk från id=997>Nineve ska uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och döma dem. De [hedningarna i id=997>Nineve] omvände sig [utan att behöva se några tecken] när Jona predikade – och här är mer [nådefull predikan om omvändelse] än Jona!"[Här står Jesus, en som är större än både Salomo och Jona mitt ibland dem.]
"Ingen tänder en lampa för att sedan ställa den en undanskymd plats eller under sädesmåttet [gr. <i>modiosi> – måttet som rymde knappt nio liter och som användes för att mäta upp torra varor]. Man placerar den ljushållaren så att den som kommer in kan se ljuset. [Jesus är världens ljus, det lyser öppet inför alla. Det är inte undangömt i någon hemlig vrå.]
Därför har Guds vishet sagt: Jag ska sända dem profeter och apostlar, och en del av dem ska de mörda och förfölja. [I Lukas fortsättning Lukasevangeliet, Apostlagärningarna, beskrivs hur flera av apostlarna får lida martyrdöden för sin tro.]
Jag ska tala om för er vem ni ska frukta. Frukta honom som efter döden har auktoritet att kasta er i Gehenna (helvetet). Ja, jag säger er: Honom ska ni frukta.
Den som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse,
    men den som talar mot den helige Ande
    ska inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande.
    [Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna.]
Sedan kan jag säga till mig själv (min själ): 'Du har nu mycket gott i förvar, det räcker många år framöver. Ta det nu lugnt, ät, drick och roa dig.'
Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför [rik i sin relation med] Gud."
Om nu Gud klär gräset marken,
    som i dag grönskar och i morgon kastas i ugnen,
    hur mycket mer skulle han då inte kläda er?
Så liten (kortvarig) tro (trofasthet, förtröstan) ni har!
När du är väg till domaren med din motpart, gör allt vad du kan under vägen för att förlikas med honom medan ni är väg. Annars drar han dig inför domaren, och domaren överlämnar dig till rättstjänaren (gr. <i>praktori>, fungerade som indrivare åt staten) och rättstjänaren kastar dig i fängelset.
Kanske bär det frukt nästa år, men om inte, kan du hugga bort det.' " [Jesus är förebedjaren som i det längsta vädjar för sitt folk att de ska vända om och bära frukt. Lite senare i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 34 gråter och ber Jesus över id=735>Jerusalem.]
Där [i synagogan] fanns en kvinna som i arton år haft en sjukdom orsakad av en ande (sjukdomsdemon). Hon var kutryggig [gr. <i>sygkyptoi> – ordagrant: "ihopböjd"; hade troligtvis en kyfos rygg och gick framåtböjd] och kunde inte räta sig.
"Det liknar ett senapskorn som en man tar och sår i sin trädgård. Det växer upp och blir ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna."
Det liknar surdeg (jäst) som en kvinna gömmer (blandar; gr. <i>enkryptoi>) i tre mått (gr. <i>satoni> – motsvarar 13 liter) mjöl [totalt omkring 40 liter] till dess hela degen har jäst [blivit verkad av jästen]." [Lukas växlar mellan en man och kvinna när han sammanställer sitt evangelium, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 19 och ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>21. Huvudpoängen är hur Guds rike börjar smått men kommer att växa. Samtidigt antyder liknelsen också att Gudsriket växer oproportionerligt. Ett planterat senapsfrö blir bara en buske, inte ett träd, och surdegen är genomgående en bild falska läror i Bibeln. Mitt i det växande Gudsriket finns det också ondska. I berättelsen som föregår dessa liknelser var ju föreståndaren i synagogan en som inte ville se människor helade, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 10–17! Se även kommentarer i Matt 13.]
Jesus gick igenom städer och byar där han undervisade, sin vandring mot id=735>Jerusalem. [Redan i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 9:51 börjar Jesus gå mot id=735>Jerusalem men först i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 17:11 går han direkt mot målet.]
[Efter lördagens gudstjänst i synagogan blev gästtalaren ofta inbjuden till en sabbatsmåltid av föreståndaren, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 12. Det är antagligen detta som sker här, men intentionerna var inte goda. Fariséerna vaktade honom för att se om han skulle göra något de kunde anklaga honom för.] När Jesus en sabbat gick in för att äta hos en av de ledade fariséerna, iakttog de honom noga.
Sedan sade han till dem: "Om någon av er har en son eller en oxe som faller ner i en brunn, drar han då inte en gång upp dem, även om det är sabbat?"
"När du blir bjuden till bröllopsfest, så ta inte de förnämsta platserna vid bordet. Kanske är någon av gästerna mer ansedd än du?
Nej, när du är bjuden, gå och ta den nedersta platsen. När värden kommer ska han då säga till dig: 'Min vän, sätt dig högre upp!' Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna.
Tjänaren kom tillbaka och berättade för sin herre vad de svarat. Då greps husbonden av vrede och sade till sin tjänare: 'Skynda dig ut gator och gränder i staden [det är bråttom eftersom allt är klart för festen] och för hit fattiga, lemlästade (krymplingar), blinda och lama.'
Då sade herren till tjänaren: 'Gå ut huvudvägar och landsvägar [utanför staden] och övertala (uppmana) människorna att komma in, så att mitt hus blir fullt.
Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han kan slutföra det?
Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och fundera över om han med 10 000 man kan attackera den som kommer emot honom med 20 000?
Det duger varken för jorden eller gödselhögen. Man kastar bort det. [Rent salt, natriumklorid, som vi använder i dag förlorar inte sin sälta. Däremot kunde den typ av salt, som man producerade från Döda Havet och som Jesus troligen refererade till, förlora sin sälta, eftersom det också innehöll andra mineraler. Utsattes det för omgivningens fukt kunde det urlakas. Det är när salt blandas upp med annat som det förlorar sin kraft. Ordet för "mister sin sälta" kan också betyda "dårskap" och översätts så i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 1:22 och ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 1:20. Den betydelsen förstärker då hur ett oövervägt beslut att följa Jesus blir till en dårskap, samma sätt som den som började bygga ett torn eller den som förhastat gick ut i krig, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 28–32.
    Detta stycke började med "stora skaror", se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 25. samma sätt som det räcker med lite salt för att smaksätta hela maträtten, är det inte antalet lärjungar som avgör om de verkar omvärlden, utan det är kvaliteten som är avgörande.]
Lyssna, du som har öron att höra med." [Denna fras används ofta när ett stycke kan vara svårt att förstå utan hjälp av den helige Ande.]
och när han kommer hem samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: 'Gläd er med mig, för jag har hittat mitt får som var förlorat.'
Inte så många dagar senare samlade den yngre sonen ihop allt han ägde [sålde sin del av det skiftade arvet] och for bort till ett fjärran land. Han slösade bort sin rikedom genom att leva ett utsvävande liv [ordagrant 'leva utan att spara eller hålla igen'].
Så han gick i väg och tvingade sig (ordagrant 'limmade sig fast vid') en av invånarna i landet [som motvilligt anställde honom eftersom han var så enträgen]. Han skickade ut honom sina marker för att vakta svin. [Ett avskyvärt arbete för en jude eftersom svin ansågs vara orena djur, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 11:7; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 14:8.]
Men när han hade tagit sitt förnuft till fånga (kommit till slutet av sig själv), sade han [reflekterande]: 'Hur många anställda hos min far har inte mat i överflöd, och här är jag, väg att svälta ihjäl.
Jag bryter upp (reser mig upp) och går till min far och säger till honom: »Far, jag har syndat mot himlen och mot dig (inför dig),
Men sonen sade till honom: 'Far, jag har syndat mot himlen och mot dig (inför dig), jag förtjänar inte längre att kallas din son.'
Men fadern sade till sina tjänare: 'Skynda er att ta fram (ut) den finaste (den mest ärofyllda) dräkten och klä honom i den och ta fram [ge honom] en ring för hans hand och sandaler för hans fötter. [Både ringen och sandalerna var tecken att han nu var en fri man, slavar var barfota.]
Nu vet jag vad jag ska göra så att de [som arrenderar min arbetsgivares mark och har skulder till honom] välkomnar mig i sina hem, när jag avskedats från min tjänst.'
Hans herre [arbetsgivaren, den rike mannen] lovordade den ohederlige förvaltaren för hans finurlighet (skicklighet, hans praktiska sätt att agera)." [Detta är liknelsens höjdpunkt och överraskning – hur kan ägaren lovprisa den ohederlige förvaltaren som har minskat hans intäkter? Liknelsen berättar inte exakt hur förvaltaren gick till väga, men han sänkte skulderna vilket gjorde att hans herre kom i bättre dager hos dem som stod i skuld till honom. Kanske strök han räntan från skulden eller tog bort sin egen andel. Ordet "finurlighet" här är ett neutralt ord som inte lägger någon moralisk värdering utan bara att det var logiskt och smart tänkt.]

Använd pengar för att göra gott

"Denna världens (tidsålderns) människor handlar finurligare (skickligare, klokare) mot sina egna än vad ljusets människor gör.
Jag säger er: Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdiga mammon (förrädiska rikedomar, pengar), så att de [människor ni hjälpt här i jordelivet] välkomnar er i de eviga boningarna, den dag mammon förlorar sitt värde. [Det "finurliga" och kloka som förvaltaren gör, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 8, är att han inte längre slösar pengarna sig själv genom att leva i lyx utan säkrar sin framtid med dem. Att samla skatter i himlen handlar om att vara givmild.]
[Jesus fortsätter att tala till fariséerna som var experter Mose undervisning och de profetiska skrifterna:] "Undervisningen [Moseböckerna, Torah – gr. <i>nomosi>] och profeterna [förkunnade och profeterade om Messias]
    fram till Johannes [Döparen].
[<i>Nomosi> är ett brett ord som betyder lära, norm, lag och kan syfta hela Bibelns undervisning eller bara Moseböckerna. Denna första del av meningen saknar ett verb i grekiskan, så översättare fyller med att <i>nomosi> och profeterna "förkunnade", "hade sin tid", "gällde", "profeterade om Messias" osv. Eftersom nästa vers (ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 17) säger att <i>nomosi> inte ska förgås, kan innebörden inte vara att det första förbundet och Mose undervisning blivit ogiltigt. Det har dock skett ett skifte i och med att Johannes Döparen började predika evangeliet, som är det glada budskapet. Det är troligt att verbet "förkunnas" – som används senare i meningen om evangeliet – också syftar den första delen. I parallellstället används verbet "profeterade", se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 11:13. Skrifterna profeterade om Messias: Var och när han skulle födas, att han skulle födas av en jungfru och hur han skulle dö, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mika 5:2; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Dan 9:25; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 7:14; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 53.] Sedan dess har de goda nyheterna (evangeliet) förkunnats,
    och alla försöker inta det (rycka det till sig med våld; tränga sig ).
[Ordet kan tolkas negativt att med våld försöka inta, eller positivt att ivrigt tränga sig . Betydelsen verkar vara att när Johannes började predika att "Guds rike har kommit nära", uppstod en ivrig längtan bland folket att rycka det till sig, men alla gjorde det inte rätt sätt, dvs. genom sinnesändring och tro Jesus. Många tog till felaktiga metoder, så att Jesus t.o.m. måste dölja att han var Messias och förbjuda lärjungarna och andra att berätta om honom. Ordet "med våld" (som används i parallellstället i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 11:12) är samma ord som används i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 6:15 då man med våld tänkte göra Jesus till kung.]
Så dog den fattige mannen och fördes av änglarna till Abrahams sida. [Frasen Abrahams "sida" eller "knä" används bara här i hela Bibeln. Uttrycket återfinns inte heller i judisk dåtida litteratur, men liknande tankegångar att välkomnas av Abraham finns i 4 Mack 13:17 där det står: "Efter detta lidande ska Abraham, Isak och Jakob välkomna oss, och alla våra förfäder ska prisa oss", se även ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kung 1:21; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2:10; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>11:21; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 8:11; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 19:7–9. Det verkar som om Jesus knyter an till denna föreställning, men gör vissa ändringar.]
    Den rike mannen dog också och begravdes.
Den rike mannen sade: 'Då ber jag dig att du skickar Lasarus till min fars hus.
Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer till denna plågans plats.'
Det skulle vara bättre (mindre illa) för honom att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet, än att han skulle förleda en av dessa små. [Jesus känner sorg och bedrövelse över den som förleder andra troende, men fördömer också dessa handlingar. Utifrån ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 18:6 är det tydligt att "dessa små" är andra troende.]
Var ständigt er vakt! [Denna varning kan syfta tillbaka det som sagts att vakta så man inte orsakar en annan troendes fall. Det kan också syfta framåt nästa stycke. Det är lätt att bli sårad om man är ovaksam, därför måste man säga till den som man upplever beter sig illa, se också ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Heb 12:15! Det är troligt att varningen gäller båda fallen – att vara vaksamma så vi inte sårar andra och inte själva blir sårade.] Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig så förlåt honom.
Ja, även om han syndar mot dig sju gånger en dag och kommer till dig sju gånger och säger: 'Jag ångrar mig,' så måste du förlåta honom." [Matteus tar med fler detaljer från Jesu undervisning om förlåtelse i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 18:15–34.]
[Jesus hade lämnat id=2>Kapernaum och var väg till id=735>Jerusalem för att bli upptagen till himlen, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 9:51. Han går inte raka vägen dit utan rör sig i området kring id=756>Judéen.] färden mot id=735>Jerusalem gick Jesus över [eller vandrade längs med] gränsen mellan id=1120>Samarien och id=532>Galileen.
När han var väg in i en by möttes han av tio spetälska män. De stannade avstånd
För samma sätt som blixten flammar till och lyser upp hela himlen från ena sidan till andra sidan, [lika plötsligt och helt synligt för alla] ska Människosonen visa sig sin dag.
Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken. Sedan kom floden och gjorde slut dem alla.
[Att äta, dricka och gifta sig är i sig inte fel – synden var att man bara levde för detta och ignorerade Gud.]
Den dagen ska den som är taket, och har sina tillhörigheter i huset, inte gå ner och hämta dem, och den som är ute fälten inte vända tillbaka. [Så snabbt och plötsligt kommer det att ske.]
ska jag döma rättvist (ge henne rätt). Om jag inte gör det kommer hon alltid att besvära mig, och till sist ge sig mig.' " [Ordagrant "slå mig och ge mig en blåtira."]
"Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre var en tullindrivare (publikan).
Men tullindrivaren stod avstånd och ville inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och sade: 'Gud, var nådefull mot mig, jag är en syndare.'
Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, inte farisén. För alla som upphöjer sig själva ska bli förödmjukade, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd."
Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in."
Jesus såg att han var djupt bedrövad och sade: "Hur svårt är det inte för de rika (de som är förmögna) att komma in i Guds kungarike.
Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike." [Lukas, som är läkare, använder här ett ord för en medicinsk synål. Jämförelsen är mellan det minsta vanligt förekommande föremålet, i kontrast till det största djuret i Mellanöstern. Liknelsen säger att det är omöjligt mänskligt sett, om inte Gud griper in, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 27. Kamelen används även i liknelsen med att sila mygg och svälja kameler, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 23:24. Under medeltiden uppstod en sägen att en låg och smal port i Jerusalems mur kallades "nålsögat", men det finns inga historiska eller arkeologiska belägg för att någon sådan port fanns i bruk under Jesu tid.]
Sedan tog Jesus de tolv [lärjungarna] avsides och sade till dem: "Lyssna, vi går nu upp till id=735>Jerusalem och allt som är skrivet om Människosonen genom profeterna ska ske (gå i uppfyllelse där).
[Lukas skriver att Jesus "närmade sig Jeriko", medan Matteus och Markus skriver att Jesus "var väg ut från Jeriko", se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 10:46. Detta kan först ses som en motsägelse, men utgrävningar har visat att det fanns två Jeriko Jesu tid. Den gamla staden id=733>Jeriko som omnämns i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jos 6:24–26 är den mest kända. Strax söder om den byggde Herodes den store en ny id=1436>romersk stad med palats, amfiteater och bassänger där han tillbringade vintrarna. Detta var också det ekonomiska centrumet i regionen och även för tullverksamhet, se Luk 19:1. Längs med infarterna satt tiggare.] Jesus närmade sig nu [det nya romerskbyggda] id=1436>Jeriko, och vid vägen satt en blind man och tiggde. [Det fanns flera tiggare där, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 20:30. Den som förde konversationen hette Bartimaios, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 10:46.]
sade han:
"En man av förnäm släkt (född ädel med hög status) reste till ett land långt borta för att få ett kungarike (bli kung och auktoritet att regera) och sedan komma tillbaka. [Liknelsen anspelar troligen verkliga händelser. Herodes den store reste 40 f.Kr. till id=1111>Rom för att få sin kungatitel bekräftad av Kejsaren. samma sätt gjorde hans son Arkelaus, efter sin fars död 4 f.Kr. Judarna motsatte sig att Arkelaus skulle få den titeln, vilket även finns med i liknelsen, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 14. För Lukas läsare blir parallellen att de judiska ledarna motsatte sig Jesu anspråk att vara deras kung. Jesu uppståndelse är hans resa till himlen. En dag ska han också komma tillbaka för att upprätta tusenårsriket.]
När Jesus sagt detta [hemma hos Sackeus i id=1436>Jeriko och antagligen stannat över natten där], gick han [nästa morgon] vidare framåt (framför lärjungarna), upp mot id=735>Jerusalem.
När han närmade sig [byarna] id=328>Betfage och id=285>Betania vid det berg som kallas id=10>Olivberget, skickade han i väg två av sina lärjungar
och sade: "Gå in i byn framför er! När ni kommer in ska ni hitta ett åsneföl stå bundet där som ingen ännu suttit . Lossa det och för det till mig.
Jesus gick in i tempelplatsen och började driva ut dem som sålde där.
Men han såg dem och frågade:
"Vad betyder då det som står skrivet [i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 118:22–23]:
'Den sten som byggnadsarbetarna förkastade
    har blivit en hörnsten?'
    [Den första stenen i bygget och som alla andra stenar riktas efter.]
Jesus lyfte blicken och såg hur de rika lade ner sina gåvor i tempelkistan [i kvinnornas del av templet, där det fanns tretton trumpetformade behållare, alla för olika välgörande ändamål].
De gav alla av sitt överflöd i offerkistan, men hon gav i sin fattigdom allt hon hade att leva ."
[Förföljelse av kristna:]
Men innan allt detta händer ska man gripa och förfölja er. Man ska utlämna er åt synagogor och fängelser och ställa er inför kungar och ståthållare för mitt namns skull.
Detta blir ett tillfälle för er att vittna.
Då måste de som är i id=756>Judéen fly till bergen, och de som är inne i staden måste lämna den, och de som är ute landet får inte gå in i staden.
De ska falla för svärdsegg och föras bort som fångar till alla hednafolk, och id=735>Jerusalem ska trampas av hedningar (icke-judar) tills hedningarnas tider är fullbordade." [Paulus skriver också om att judarnas straff är begränsat i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 11:25. id=735>Jerusalems förstörelse 70 e.Kr. är i sig ett tecken. Sedan följer en period då hednafolk ska ha id=735>Jerusalem i sin besittning. Men det kommer en tid då det judiska folket kommer att vara tillbaka i sitt land och ha en central roll i Guds profetiska plan.]
dagarna undervisade Jesus i tempelområdet, men kvällarna gick han till det berg som kallas id=10>Olivberget och stannade där över natten.
[efter måltiden i Betania, se Mark 14:9-10] for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och var en av de tolv. [Djävulen hade gett tanken till Judas under en lång tid, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 13:2. I stället för att stå emot frestelsen faller Judas för den, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jak 1:13–15.]
Han svarade: "När ni kommer in i staden ska en man som bär en vattenkruka möta er. Följ honom till det hus där han går in. [Detta måste ha varit ett tydligt tecken eftersom det var kvinnornas uppgift att bära vattenkrukor, män bar vinsäckar.]
Sedan tog han ett bröd och tackade Gud. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."] Sedan bröt han det och gav det till dem och sade: "Detta är min kropp, som ges åt er. Gör detta till minne av mig."
Då sade han [Simon Petrus] till honom: "Herre, jag är redo att gå med dig, både till fängelse och i döden."
[id=561>Getsemane, som ordagrant betyder olivpress, var en muromgärdad olivodling vid foten av id=10>Olivberget. Platsen, med en eller flera olivpressar, var välkänd för Jesus och hans lärjungar. Kanske kände de även ägaren. Det är ingen tillfällighet att det just är denna plats – där oliver pressas och krossas – som Jesus prövas och pressas till det yttersta.] Han [Jesus] gick ut och begav sig till id=10>Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom.
När han kom till platsen sade han till dem: "Be att ni inte kommer i [ger efter för] frestelse." [Jesus uppmuntrar dem inte att be att de <i>intei> ska bli frestade. De är frestade. Frestelse är en oundviklig del av det mänskliga livet. Istället uppmanar han sina lärjungar att inte "gå in i" eller "ge efter för" frestelse.]
Då sade han till dem: "Varför sover ni? När ni stigit upp [rest er] – be att ni inte skulle komma i (gå in i) frestelse." [Detta händer flera gånger, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 26:39–44.]
Då grep de Jesus och förde honom till översteprästens hus. [Han fördes till Hannas, svärfar till Kaifas, som var överstepräst det året, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 18:13.] Petrus följde efter avstånd. [Johannes följde också med. Eftersom hans familj var bekanta med översteprästen, pratade han med tjänstekvinnan vid porten, som då också släppte in Petrus, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 18:15–16.]
De sade också mycket annat hånfullt till honom.
När det blev dag (tidigt vid gryningen) församlades folkets äldste [Sanhedrin – Stora rådet], både överstepräster och skriftlärda. De förde honom inför sitt råd
Han frigav den man som var fängslad för upplopp och mord, den som de ville ha, men utlämnade Jesus åt deras vilja.
Sedan sade han till Jesus: "Herre, tänk mig när du kommer till ditt rike." [Andra manuskript har "kommer med ditt rike".]
Och när Jesus hade ropat med hög röst sade han: "Fader, i dina händer överlämnar (anförtror, lägger) jag min ande." [Här citerar Jesus den inledande strofen i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 31:6 ur en förtröstansfull psalm av David.] När han hade sagt detta gav han upp andan (ordagrant: andades han ut) [i en sista kraftfull utandning, se även ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 27:50; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 19:30].
De blev förskräckta och böjde sina ansikten mot marken.
    Då sade männen till dem: "Varför söker ni den levande bland de döda?
att Människosonen måste bli överlämnad till syndfulla människors händer och bli korsfäst, och den tredje dagen uppstå igen." [ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 9:22]
Två av dem var väg till en by som hette id=481>Emmaus, som ligger elva kilometer (sextio stadier) från id=735>Jerusalem. [En tvåtimmars vandring nordväst från id=735>Jerusalem. Den ene av lärjungarna var Kleopas, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 18. Den andre är okänd, det skulle kunna vara hans hustru Maria som var med vid korset när Jesus dog, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 19:25.]
Hur våra överstepräster och ledare [i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna] utlämnade honom till [de romerska makthavarna för] att bli dömd till döden, och korsfäste sedan honom.
Måste inte den Smorde (Messias) lida [allt] detta innan han går in i sin härlighet (sitt majestät)?" [Den negativa partikeln i grekiskan förväntar sig ett underförstått svar – "ja, det var helt nödvändigt att han led korset innan han förhärligades."]
När de nu närmade sig byn [id=481>Emmaus] dit de var väg, låtsades han som om han skulle gå vidare. [Jesus är artig och tvingar sig aldrig någon, han låter oss välja om vi vill bjuda in honom.]
De bröt omedelbart upp [från måltiden] och återvände till id=735>Jerusalem [samma kväll, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 29]. [De judiska högtiderna firas alltid mitt i månaden, då det är fullmåne. I månskenets ljus vandrade de två timmar tillbaka, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 13.] De kom till de elva och de andra församlade,
och att omvändelse till syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i id=735>Jerusalem.
Medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen.
tillbad de honom och återvände till id=735>Jerusalem uppfyllda av stor glädje.

Johannesevangeliet (190)

Han kom som ett vittne,
    för att vittna (öppet lägga fram fakta, berätta) om Ljuset [Jesus],
    för att alla skulle tro genom honom.
Det sanna Ljuset,
    som [med ett stadigt, fast sken] lyser in i varje människa (upplyser andligt, ger klarhet),
    kom till världen.
Han kom till det (och de) som tillhörde honom [hans domän, skapelse, värld],
    men de som var hans egna tog inte emot (välkomnade inte) honom.
[ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 12–13 är kiasmens centrum och kärnan i Johannes budskap:] Men åt alla som (ordagrant: "men så många som") tog emot honom
    gav han makt (rätt) att bli Guds barn,
    åt dem som [kontinuerligt] tror (förtröstar; förlitar sig) hans namn [auktoriteten i Jesu namn].
Ingen har någonsin sett Gud,
    men hans enfödde Son, som är jämställd med (vid hjärtat, bredvid) Fadern, har förklarat honom. [Ordföljden i grekiskan inleds med Gud för att skapa eftertryck, ordagrant "Gud har ingen någonsin sett", se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 33:20; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Joh 4:12; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 4:24. Uppenbarelser i GT var aldrig fullständiga, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 33:23. Jesus har synliggjort Fadern. Han har undervisat och öppnat vår förståelse för Gud, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Kol 1:15.]
Nästa dag ville Jesus gå till id=532>Galileen. [Troligen för att gå bröllopet som det berättas om i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 2:1.] Han träffade Filippus [som senare blir en av de tolv lärjungarna] och Jesus sade till honom: "Följ mig."
Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet. [Uttrycket "tredje dagen" syftar olika saker beroende utgångspunkt. I ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 1:19–51 har totalt fyra dagar beskrivits. Dessa fyra dagar tillsammans med ytterligare tre gör att den tredje dagen fullbordar den "första veckan" med ett bröllop. För judiska läsare är uttrycket "den tredje dagen" också synonymt med tisdag, eftersom den judiska veckan börjar söndag. Tisdag var den vanliga dagen för bröllop då och är det än i dag i Israel. Anledningen är att det är den enda dagen i skapelsen som Gud säger "det var gott" två gånger, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 1:9–13. Det är enligt den rabbinska traditionen en extra välsignad dag att gå in i något nytt.
    En judisk bröllopsfest Jesu tid hade många gäster och varade upp till en vecka. Bruden eller brudgummen var antagligen släkt med Maria, eftersom det antyds att hon redan var där och hjälpte till med förberedelserna. Jesus kommer tillsammans med sina lärjungar, hittills sex stycken. Den senaste är Natanael som var just från staden Kana, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 21:2.
    Johannesevangeliet har flera olika parallella teman. Här börjar en sektion två kapitel som också avslutas i id=370>Kana med det andra tecknet där kungens tjänares son blir helad, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 4:46.]
Detta var det första av de tecken (mirakel som bekräftar Guds karaktär) som Jesus gjorde i id=370>Kana i id=532>Galileen och han uppenbarade sin härlighet (storhet, makt), och hans lärjungar trodde honom. [Det grekiska ordet för <i>teckeni>, "semeion", fokuserar mer symboliken bakom undret än själva undret i sig:
    - Vin är en symbol för glädje och fest – evangeliet är det glada budskapet!i> - Det första tecknet Mose gör är att förvandla vatten till blod, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 7:20. Jesu första tecken är att förvandla vatten till vin.i> - Att det var just sex stenkrukor, som användes för att man skulle bli rituellt ren enligt lagen, är inte heller en slump. Talet sex står för något som är ofullkomligt och ofullbordat. Jesus fullkomnar och fullbordar lagen, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:17i> - Sexhundra liter är mycket även för en stor fest vilket speglar Guds överflödande karaktär.i> - Bröllopsvärden, som kan symbolisera de skriftlärda och fariséerna, misskötte sin uppgift. Han borde känt till att vinet höll att ta slut.i> - Ingen av festens huvudpersoner såg undret. De som såg det och växte i tro var bara tjänarna, lärjungarna och Jesu mor – de i världens ögon obetydliga.i>
Rent praktiskt blir också Jesu karaktär tydlig. Han räddar familjen ur en besvärlig situation. Han involverar också tjänarna i undret, men de behöver inte göra något svårt, bara hälla upp vatten.]
Efter detta [bröllopet], gick han ned till id=2>Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och stannade där bara några dagar.
[Det var vår och] Judarnas skhögtid (pesach) närmade sig. Jesus gick upp till id=735>Jerusalem.
Under skhögtiden [som gick under åtta dagar] i id=735>Jerusalem [då stora skaror var i staden] började många tro [och följa] honom när de såg de tecken (mirakler, under) han gjorde.
Nikodemus svarade: "Hur kan en människa födas när han är en gammal (gråhårig) man? Man kan väl inte komma in i sin mors mage och födas igen, eller hur [det är ju omöjligt]?"
Jesus svarade:
"Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig: Om inte en människa har blivit född av vatten och (det vill säga) Ande (vind), kan hon inte komma in i Guds rike. [Ibland har 'vatten' tolkats som en referens till vattendopet eller den naturliga födseln, men det är inte troligt. I samtalet med Nikodemus väger Skriftens egna definitioner av 'vatten och ande' tungt. Jesus tillrättavisar Nikodemus just för att han inte ser de sambanden, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 10. Vatten och ande används synonymt i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 44:3. Samma parallell finns även i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hes 36:25–27 där vattnet också symboliserar en andlig förnyelse – Gud ska tvätta Israels folk rena och ge dem ett nytt hjärta och fylla dem med sin ande. I nästa kapitel finns kopplingen mellan ande och vind, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hes 37:9. Det stämmer överens med parallellerna i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 3, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>7 och ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>8. I nästa kapitel används vatten också som en bild andligt liv, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 4:13.]
Ingen har [någonsin] stigit upp till (in i) himlen,
    förutom han som steg ner från (utifrån) himlen – Människosonen.
    [En del handskrifter tillägger: 'som är i himlen', dvs. som har sitt hem i himlen.]

För( samma sätt) älskade [så högt värdesatte] Gud världen
att han utgav sin ende Son (ordagrant: att han gav Sonen – den Enfödde), för att var och en som tror (litar, förtröstar) honom
inte ska gå under (inte skulle gå förlorad), utan ha (skulle äga) evigt liv.
För inte sände Gud sin Son in i världen för att döma (han skulle separera) världen,
utan för att världen skulle bli frälst (räddad, befriad, helad, bevarad, trygg) genom honom.
Den som tror (litar, förtröstar) honom är inte dömd (separerad, förkastad),
men den som inte tror har redan blivit dömd,
eftersom han inte har trott Guds ende (enfödde) Sons namn. [ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 16, som ofta kallas "Lilla Bibeln", säger inte att alla människor får evigt liv, "därför att Gud är så god". Den säger i stället att Gud är så god att han gjorde en ofattbar uppoffring för att rädda oss ur en hopplös situation, där vi annars måste förgås. Domen vilar redan över den fallna världen. Gud sände inte sin Son för att döma världen utan för att frälsa den. Den som tror honom kommer aldrig under någon dom. Men den som inte tror är alltjämt kvar under domen som vilar över världen. När Jesus kommer sker det en ofrånkomlig uppdelning. Det är den som är domen. Grekiskan har samma ord för "dom" och "särskiljande". Här skiljs vägarna. Somliga kommer till ljuset, andra flyr in i mörkret. Jesus kommer en dag tillbaka för att regera och döma världen, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 25:31–33.]
[I följande stycke, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 19–21, återkommer tre liknande fraser med "ljuset" och verbet "komma" som ramar in och förstärker budskapet. Ljuset har kommit och människan har fått ett val: att komma till ljuset eller att inte komma till det.] Detta är grunden (orsaken) till domen:
    Ljuset har kommit till världen,
men människorna älskade mörkret mer än ljuset
    eftersom deras handlingar var onda (förgiftade, destruktiva).
[Jesus och lärjungarna har varit i id=735>Jerusalem under sken, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 2:23. I föregående stycke beskrevs mötet med Nikodemus som skedde där, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 1–21. Efter sken vandrar Jesus och lärjungarna runt i id=756>Judéen.] Sedan gick Jesus och hans lärjungar till den judiska landsbygden [id=756>Judéen], där han blev kvar (tillbringade tid) med dem och döpte.
Den som tror (lutar sig mot, förlitar sig ) Sonen har evigt liv [äger redan nu Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. Men den som är olydig (vägrar att hörsamma) [aldrig vill låta sig övertygas om att efterfölja] Sonen kommer inte (aldrig; inte heller att) se (uppleva) livet, utan Guds vrede (bestämda upprördhet; motstånd) förblir över honom.
lämnade han id=756>Judéen och återvände till id=532>Galileen.
Därför kom han till en stad i id=1120>Samarien som kallades id=1217>Sykar, nära det fält som Jakob gav åt sin son Josef. [Josef begravdes nära id=1167>Shekem, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jos 24:32.]
Hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat.
Men den som har druckit av det vatten som jag ger ska aldrig, nej aldrig, bli törstig igen. Det vatten jag ger ska bli en källa inom honom med vatten som kontinuerligt flödar fram till evigt liv [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]."
Kvinnan lämnade kvar sin vattenkruka och gick in i staden. [Att berätta om Jesus var nu viktigare än att hämta vatten.] Hon sade till folket:
Den som skördar får redan nu ut sin lön, han bärgar grödan (samlar in frukt) till evigt liv. Detta så att både den som sår och den som skördar kan glädja sig tillsammans.
Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har gjort ett hårt arbete, och ni får gå in i deras arbete [och vara med och skörda resultatet av deras arbete]."
Många samariter (gr. <i>samaritesi>) från den staden [många anhängare av den samaritiska trosinriktningen] trodde honom [kom till tro Jesus] grund av vad kvinnan sagt när hon vittnade: "Han berättade allt jag gjort."
Nu, efter de två dagarna [i den samariska staden], gick han därifrån [vidare norrut] till id=532>Galileen.
När han nu kom till id=532>Galileen, välkomnade galiléerna honom, eftersom de sett allt han gjort i id=735>Jerusalem under högtiden, för de hade också varit där. [De tog emot honom bara grund av undren, men ärade honom inte.]
Så kom Jesus åter till id=370>Kana i id=532>Galileen, där han hade gjort vatten till vin [Joh 2:1-11]. I id=2>Kapernaum fanns en man som var i kungens tjänst. [Han var en ämbetsman som tjänade under Herodes Antipas.] Hans son låg sjuk (var svag, utan styrka).
När han hörde att Jesus kommit tillbaka från id=756>Judéen till id=532>Galileen, gick han i väg [den två dagar långa resan till Kana] och bad (ivrade, bad enträget) att han skulle komma ned och bota hans son, för sonen var väg att dö.
Detta var det andra tecknet (miraklet) som Jesus gjorde i id=532>Galileen sedan han kommit från id=756>Judéen till id=532>Galileen.
[Föregående kapitel avslutade händelserna som inramades av det första och andra tecknet i staden Kana, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 2:1–4:54. Nu inleds en ny sektion i Johannesevangeliet där de judiska högtiderna har en central roll. Den börjar med en icke namngiven högtid i kapitel 5, fortsätter med en skhögtid i kapitel 6, följt av Lövhyddohögtiden i kapitel 7-10, Tempelinvigningsfesten i mitten kapitel 10 och avslutas med att nästa sk är nära i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 11:55.] Därefter inföll en av judarnas högtider och Jesus gick upp till id=735>Jerusalem. [Varför namnger inte Johannes den första högtiden? I ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 23 där alla högtiderna räknas upp börjar allt med sabbaten som ska hållas varje vecka. Händelserna i kapitel 5 sker en sabbat, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 5:9. Man kan säga att sabbaten är den första högtiden, och ger en naturlig inledning denna sektion med högtider.
    Anledningen till att bibelforskare försöker identifiera högtiden, är att det hjälper till att bestämma längden Jesu publika tjänst. Johannes anger tre olika skhögtider, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 2:13; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>6:4; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>12:1. Det gör att Jesu tjänst måste varit minst två år från sk till sk. Är den onämnda högtiden också en sk, blir Jesu tjänst minst tre år. Eftersom det kan bli ganska kallt i Jerusalem under vinterhalvåret, pekar det att händelserna i dammen sker under den varmare delen av året. De vanligaste förslagen är någon av högtiderna våren, sk eller pingst. Andra förslag är Purim som infaller i mars, en månad före sken.]
Den sjuke svarade: "Herre, jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet rör sig. [Enligt folktron kunde då ett helande ske för den som först kom ner i vattnet.] När jag själv försöker ta mig ner, kommer någon annan före mig."
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er att den som hör [kontinuerligt lyssnar till] mitt ord (gr. <i>logosi>) och tror (förtröstar ) honom som har sänt (gr. <i>pempoi>) mig, har (äger) [redan nu] evigt liv och kommer inte under (in i) domen, utan har övergått från döden till livet [har gått ut ur döden in i livet, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Joh 3:14].
och komma ut. De som har gjort gott uppstår till liv, medan de som praktiserat (vanemässigt gjort) ondska (levt utan räkenskap, utan moral) ska uppstå till dom (avskiljning).
Tro inte att jag ska anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni förlitar er (har satt ert hopp till).
Jesus vandrade upp bergssidan och satte sig ner med sina lärjungar.
"Här är en pojke (i sjuårsåldern) som har fem små kornbröd och två små fiskar, men hur kan det räcka för så många?" [Här används inte det vanliga grekiska ordet <i>ichthysi> för fisk utan <i>opsarioni>. Detta syftar en saltad och torkad fisk, antagligen från id=851>Magdala, som pojken fått med sig av sina föräldrar som matsäck. Det grekiska ordet för pojke <i>paidarioni> beskriver ofta barn i åldern 5-8 år.]
När människorna såg det tecken (mirakel) som Jesus hade gjort, sade de: "Detta är verkligen (sannerligen, utan tvivel) profeten som skulle komma till världen." [Jesus är profeten som Mose talar om som ska komma efter honom, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 18:15. Ordet "tecken" fokuserar mer symboliken och budskapet bakom undret än själva undret och folkets fascination av det. I ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 6:27 förklarar Jesus att Människosonen ger evigt liv, och att det är den födan de ska söka.]
Jesus, som visste att de var väg att med våld ta med sig honom och göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, denna gång ensam.
och steg i en båt och började ta sig över sjön till id=2>Kapernaum. Det var nu mörkt och Jesus hade [ännu] inte kommit till dem.
De tog gladeligen emot honom i båten, och en gång var de framme vid den plats dit de var väg.
Nästa dag förstod allt folket, som fortfarande var kvar andra sidan sjön, att det inte funnits mer än en liten båt där, och att Jesus inte hade gått i den tillsammans med sina lärjungar, utan att de gett sig av själva.
När nu folket förstod att varken Jesus eller hans lärjungar var där, klev de i båtarna och kom till id=2>Kapernaum för att leta efter Jesus.
Sluta sträva efter (producera, arbeta för) den mat som förgås [det som är temporärt], arbeta i stället för den mat som alltid består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. honom har Gud Fadern satt sitt sigill (auktoritet, godkännande)."
Jesus svarade och sade till dem: "Detta är Guds gärning [som Gud begär, eller det verk han gör], att ni tror (förlitar er, lutar er mot) den som han har sänt."
Jesus svarade dem: "Jag är livets bröd [brödet som mättar med Guds överflödande och äkta liv]. Den som kommer (går) till mig ska aldrig [behöver absolut inte] hungra, och den som tror (litar, förtröstar) mig ska aldrig [nej, aldrig] någonsin törsta.
För detta är min Faders vilja (plan, syfte), att alla som ser (kontinuerligt undersöker, erfar) Sonen och tror honom ska ha evigt liv. Honom [alla dem som tror Jesus som Guds Son och ser honom som sin frälsare och räddare] ska jag låta uppstå den yttersta (sista) dagen." [Samma löfte att uppstå den yttersta dagen återkommer i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 54. Det antyder att frasen "äta och dricka Jesu blod" där, har en parallell i "se och tro" här i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 40.]
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som tror mig (litar , lutar sig emot mig), har nu (äger nu) evigt liv [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet].
Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Om någon äter av detta bröd ska han leva för evigt. Brödet jag ska ge er är mitt eget kött, och jag ger det för att världen ska leva."
Detta är det bröd som kom ner från himlen. Det är inte som det bröd som era förfäder åt, och sedan dog. Den som äter (kontinuerligt tuggar) detta bröd ska leva för evigt."
Som ett resultat av detta gick många av hans lärjungar tillbaka [till sina tidigare sysslor] och vandrade (levde, följde) inte längre med honom.
Jesu [halv-]bröder sade till honom: "Lämna den här platsen och gå till id=756>Judéen, så att dina lärjungar [där] också kan se (noggrant studera) de gärningar du konstant gör.
Inte ens hans bröder trodde honom. [ samma sätt som folket i hans hemstad inte såg honom mer än som Josefs son, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 6:3.]
Gå upp till högtiden ni. Jag går inte upp till den här högtiden nu, eftersom min tid ännu inte har kommit (det är inte rätt tid ännu, allt som ska ske är inte fullbordat)."
När hans bröder hade gått upp till högtiden, gick han också dit, inte öppet [tillsammans med andra], utan i hemlighet.
När ungefär halva högtiden hade gått [efter 3-4 dagar] gick Jesus upp till templet och undervisade.
Fortfarande var det många i folkskaran som trodde (litade, lutade sig emot) honom, och de sade: "När den Smorde (Messias) kommer, ska han [förväntas han kunna] göra fler under (tecken, mirakler) än vad denne man har gjort?"
Då sade judarna till varandra:
"Vart tänker denne man ta vägen, eftersom vi inte ska kunna hitta honom? Tänker han resa till dem [de judar] som är kringspridda (lever i förskingringen, diasporan) bland grekerna?
[Ända sedan den babyloniska fångenskapen levde många judar utanför Israel i kolonier. De tre största fanns i id=461>Egypten, id=1220>Syrien och id=594>Grekland. Skulle Jesus ge sig av till någon avlägsen judisk koloni?] Ska han undervisa grekerna [icke-judar, hedningar]?
[Ovetande profeterade de att evangeliet kommer att spridas till alla folkslag efter Jesu uppståndelse. Nästa gång ordet "greker" dyker upp igen är i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 12:20–21, då några greker söker Jesus. Johannes tar upp samma tråd igen vid korsfästelsen. Han är den ende evangelieförfattare som har med detaljen att skylten Jesu kors var skriven grekiska, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 19:20.]
Den som tror [kontinuerligt förtröstar och litar] mig
    – precis som Skriften säger (har sagt)
ur hans innersta (inre; mage) ska strömmar av levande vatten
    flyta (forsa) fram." [Jesus refererar inte till en enskild vers i Gamla testamentet, utan till flera som t.ex. ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 12:3; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>44:3; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>55:1; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>58:11; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 2:13 och ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Sak 14:8. I kontrast till den lilla mängd vatten som hälldes ut under högtiden i templet, ska det flöda levande vatten från de troende som är hans levande tempel, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 3:16; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hes 47:1.]
Detta sade han om Anden, som de som trodde honom skulle få (ta emot). För [den helige] Anden hade ännu inte blivit utgiven, eftersom Jesus inte hade blivit förhärligad. [Den helige Ande har funnits i världen sedan skapelsen, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 1:2, men från och med pingstdagen skulle Anden utgjutas i fullt mått över den troende församlingen. Jesus hade ännu inte blivit förhärligad, vilket skedde i samband med hans död, uppståndelse och himmelsfärd.]
Har någon av de judiska ledarna eller fariséerna trott (litat , lutat sig emot) honom?
[Följande stycke, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 7:53–8:11, finns inte med i de tidigaste handskrifterna. I några står det i Lukasevangeliet (mellan kapitel 21 och 22) andra har det i slutet av Johannesevangeliet. Detta utesluter dock inte att händelsen är äkta. En av kyrkofäderna, Papias, omnämner redan 130-talet e.Kr. en berättelse om en synderska som stod anklagad inför Jesus.] Och var och en gick hem till sitt.
Men Jesus gick till id=10>Olivberget [som låg tre kilometer öster om id=735>Jerusalem där han övernattade, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 21:37].
Tidigt morgonen (vid gryningen) kom han tillbaka till templet. Allt folket kom till honom, och sedan han satt sig ner började han undervisa dem. [Det är nu den nionde dagen i Lövhyddohögtiden, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 7:37. Han var kvinnornas förgård, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 20.]
Detta sade de för att pröva (snärja) honom för att kunna få något att anklaga honom för. Men Jesus som böjt sig ner, började skriva (rita) marken med sitt finger. [Golvet i kvinnornas förgård var stenbelagt. Kanske skrev Jesus verkliga bokstäver i dammet golvet, eller bara ritade i luften och anspelade ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 17:13 där "De som avfaller från mig liknar en skrift i sanden." Kanske skrev han två golvstenar, och fick de närvarande att tänka hur Gud skrev lagen två stentavlor, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 31:18.]
Sedan böjde han sig ner igen och fortsatte att skriva marken. [Jesus hade nyligen undervisat om hur Mose gett dem budorden, men de höll dem inte, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 7:19. Att Jesus nu nytt skriver stenplattorna kan vara för att få de som anklagade kvinnan att tänka tillbaka hur Gud visade israeliterna nåd och skrev en ny uppsättning stentavlor, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 34:1.]
Det finns mycket jag kunde säga till er och döma er för, men han som sänt mig är sann. Jag talar [bara] det jag hört från (intill, bredvid) honom till världen."
Under tiden han talade dessa ord kom många till tro honom.
Slaven blir inte kvar i familjen [ordagrant huset, som inkluderar barn, barnbarn, tjänare och slavar] för evigt (alltid), men sonen är kvar i evighet (alltid).
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som väljer att hålla (skydda, bevara, leva efter, följa) mitt ord (min undervisning), han ska aldrig i evighet se döden."
Judarna sade till honom: "Nu förstår vi (har vi en kunskap baserad personlig erfarenhet) att du har en ond ande. Både Abraham och profeterna har dött, ändå säger du att vem som helst som väljer att hålla ditt ord, han ska aldrig i evighet se döden.
och sade till honom: "Gå och tvätta dig i id=12>Siloamdammen." Ordet "Siloam" betyder "utsänd". [De judiska ledarna ansåg att saliven var oren, medan det var en allmän judisk uppfattning att den hade läkande egenskaper. Bibeln förklarar inte varför Jesus spottar, men han gjorde det också vid två andra helanden, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 7:33; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>8:23. Det kan vara så att Jesus använder lera för att visa att han fortsätter Guds skapande. I ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 2:7 beskrivs hur människan skapas av stoft från marken och livsande från hans mun.] Mannen gick därför [tog ett aktivt steg i tro] och tvättade sig [i dammen som låg i sydöstra hörnet av id=735>Jerusalem, omkring åttahundra meter från den södra ingången till tempelområdet där de troligen befann sig] och kom tillbaka och kunde nu se. [Efter helandet går han till sitt hem, eftersom nästa vers talar om att han möter sina grannar. Först i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 35 träffar han Jesus igen.]
Han svarade: "En man som kallas Jesus gjorde lera och smorde den mina ögon och sade till mig att gå till id=12>Siloamdammen och tvätta mig. Jag gick dit och tvättade mig, sedan kunde jag se."
Jesus hörde att de hade kastat ut honom, och när han hade hittat honom sade han: "Tror du Människosonen?" [Människosonen är ett messianskt begrepp som identifierar Jesus med Gud själv, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Dan 7:13. I Jesu samtid var Människosonen en titel Gud själv.]
Han svarade: "Vem är han Herre, så att jag kan tro honom?"
Jesus sade: "Till en dom [för att predika Guds sanning, vara som en skiljedomare mellan dem som tror mig och dem som inte tror] har jag kommit i världen, för att de som inte ser ska se och för att de som ser ska bli blinda."
Jesus svarade dem [dvs. fariséerna som hånade den blinde mannen som Jesus hade helat, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 9]: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom grinden (dörren, porten), utan tar sig upp någon annan väg, han är en tjuv (en som stjäl i smyg) och en rånare (en som öppet rånar med våld).
Jag ger dem evigt liv och de ska aldrig någonsin dö (vara förlorade), och ingen ska rycka dem ur min hand.
varför säger ni om den som Gud har avskilt (helgat, avsatt för helig tjänst) och sänt in till världen: Du har begått hädelse genom att säga, jag är Guds Son.
Han gick tillbaka över id=7>Jordan [floden] till det ställe där Johannes [Döparen] först hade döpt, och stannade där. [I id=285>Betania andra sidan Jordan, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 1:27.]
Många kom till tro honom där.
Sedan efter detta sade han till lärjungarna: "Låt oss gå tillbaka till id=756>Judéen."
Jesus sade till henne [Marta]: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror [kontinuerligt förtröstar och sträcker sig fram till] mig ska (kommer att) leva även om han skulle dö,
och alla (var och en) som lever [i Guds överflödande liv] och tror [kontinuerligt förtröstar och sträcker sig fram till] mig ska (skulle) aldrig någonsin (i evighet) [behöva] dö. Tror du detta?"
Hon svarade honom: "Ja Herre, jag har trott att du är den Smorde (Messias), Guds Son, han som skulle komma till världen."
Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar samma ställe där Marta hade träffat honom.
När de judar som var med Maria inne i huset för att trösta henne såg att hon rest sig upp hastigt och gått ut, följde de efter henne eftersom de trodde hon skulle till graven för att gråta.
[Det kan finns flera orsaker till Jesu vrede. Kanske kände han en upprördhet över alla skenheliga ceremonier med anställda gråterskor och flöjtspel som var vanligt en dåtida begravning. Ett annat skäl kan ha varit otron han mötte eller anklagelserna att det var hans fel att Lasarus dött – han som är livet självt! Men kanske riktade sig vreden först och främst mot döden och djävulen som han kommit för att besegra.] Jesus blev upprörd till vrede igen och gick till id=1457>graven. Det var en klippgrav med en sten för öppningen.
Många judar som hade kommit till Maria och sett ( avstånd betraktat) vad Jesus gjorde, kom till tro (litade, lutade sig emot) honom.
Om vi låter honom fortsätta det här sättet, kommer alla att tro honom, och romarna kommer att ta bort både vår plats [templet i id=735>Jerusalem] och vår nation."
och inte bara för nationen utan också för Guds skingrade barn som skulle samlas och bli till ett.
Av den anledningen vandrade Jesus inte längre öppet bland de judiska invånarna, utan gick till en stad som hette id=500>Efraim, i en region som gränsar till öknen. Där stannade han med sina lärjungar. [Eftersom id=500>Efraims stams område ligger norr om id=735>Jerusalem låg staden antagligen några mil nordöst om id=735>Jerusalem vid gränsen mot öknen i öster. Många identifierar den med den gamla staden Ofra som omnämns i Jos 18:23, drygt två mil nordost om id=735>Jerusalem.]
Den judiska skhögtiden var nära, och många från landsbygden gick upp till id=735>Jerusalem för att rena sig [göra sig ceremoniellt rena och redo för att kunna delta i högtiden].
De letade efter Jesus och medan de stod i [förgården till] templet sade de till varandra: "Vad tror ni, ska han inte komma till högtiden?"
[Johannes inleder och avslutar sitt evangelium med en helig vecka, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 1:29–35, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>43; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2:1. Sex dagar är det judiska uttrycket för "en vecka". Lukas använder det grekisk-romerska uttrycket "omkring åtta dagar" för samma tidsperiod, jämför ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 9:28 och ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 17:1. Det är antagligen fredagseftermiddagen 8 Nisan innan sabbaten börjar som Jesus anländer från id=733>Jeriko till id=285>Betania, en sträcka 2,5 mil. Betania betyder "träldomshuset", "sorgens hus" och "betryckets hus". Det var här Jesus inledde sin tjänst, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 1:28. Nu avslutar han den här och fullbordar den judiska förväntan att gå ut ur träldomshuset, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 12.] Sex dagar [en vecka] före skhögtiden [som började 14 Nisan] kom Jesus till id=285>Betania, där Lasarus bodde, han som varit död men Jesus hade uppväckt från de döda.
Jesus sade: "Låt henne vara (lämna henne ifred). Hon har behållit (bevarat, sparat) den för min begravningsdag (för min balsamering).
eftersom många av id=735>Jerusalems invånare lämnade dem [gick bort från de judiska ledarna] och trodde Jesus.
[Johannes verkar antyda att Jesus rider in i Jerusalem den 10 Nisan, den dag då husfadern valde ut och offentligt visade vilket lamm som skulle bli årets skalamm, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 12:3–6. Den himmelske Fadern visar världen Guds lamm – det lamm som ska ta bort världens synd, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 1:29.] Nästa dag [efter sabbaten] när den stora folkhopen som kommit till högtiden hörde att Jesus var väg till (in i) id=735>Jerusalem,
tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom och de ropade [sjöng från ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 118:25]:
"Hosianna (rädda, fräls, befria nu)!
Välsignad är han som kommer i Herrens namn – Israels kung." [Att vifta med palmkvistar betecknade ett varmt välkomnande. Hosianna är ursprungligen ett hebreiskt och arameiskt bönerop – här ett hyllningsrop i glädje och förväntan. Ordet har samma rot som Jesu namn hebreiska – Jeshua.]
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Om inte ett vetekorn som faller i jorden väljer att dö, så förblir det ett korn, men om det väljer att dö så bär det stor skörd (frukt).
Den som är nöjd med (förtjust i, älskar) sitt liv (sin själ – gr. <i>psuchei>) förlorar det (förstör det själv), men den som hatar sitt liv i den här världen [inte har det här temporära livet som första prioritet] ska rädda (skydda, bevara) det till evigt liv [gr. <i>zoei> – Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv]. [I den judiska kulturen används ofta starka kontraster. Ordet 'hata' kan också översättas 'älska mindre' i förhållande till något annat. Den som älskar det här livet lever bara för stunden. Fokus blir då att samla skatter här jorden, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 6:19. Den som däremot prioriterar Guds väg, samlar skatter i himlen, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 6:20. Det skapade är i sig inte ont och kroppen är Guds tempel, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 6:19. Jesus uppmanar oss att älska vår nästa som oss själva, men framför allt att älska Gud med hela vårt hjärta, själ, förstånd och kraft, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 12:30–31. Det är bara i Guds vilja jordelivet får mening, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 20:24.]
Nu är min själ (mina känslor, tankar) i oro (nöd, fylld med bekymmer). Ska jag säga: Fader, rädda (fräls, bevara) mig från denna stund [av prövning och vånda]? Nej, det var just för denna stund jag har kommit.
Folket svarade honom: "Vi har hört (förstått) från läran [undervisningen i GT] att den Smorde (Messias) ska vara kvar för evigt. [ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 89:35–37; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 9:7; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hes 37:25; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Dan 2:44] Hur kan du säga att Människosonen måste bli upphöjd [ ett kors]? Vem är denne Människoson?"
Så länge ni har ljuset, tro (lita, sträck er mot) ljuset [som är Jesus, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 8:12], så att ni blir ljusets barn (ett folk som är fyllt av och karaktäriseras av ljus)." När Jesus hade sagt detta, drog han sig undan och dolde sig för dem.
Trots alla de tecken (under, mirakler) han [Jesus] hade gjort inför dem trodde de inte honom,
Trots allt detta fanns det bland ledarna [i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna] många som trodde (litade, lutade sig emot) honom. Men grund av fariséerna så bekände (tillkännagav) de inte det för att inte bli utstötta från synagogan.
[Under den sista veckan undervisar Jesus tempelområdet i id=735>Jerusalem. Detta är det sista talet till folket.]Men Jesus ropade med hög röst:
"Den som tror (har för vana att lita, lutar sig emot) mig,
    tror inte bara mig utan honom som sänt mig.
Jag har kommit som ett ljus till världen, för att ingen som tror mig ska bli kvar i mörkret.
[I Johannes evangelium står de grekiska verbens tempusform många gånger i presens och perfekt, ett skrivsätt som bjuder in läsaren att bli delaktig och närvarande i berättelsen, se t.ex. ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 3b, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>4, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 osv.] Nu [strax] före skhögtiden [troligtvis kvällen den 13 Nisan] visste Jesus (har Jesus sett/förstått) att hans stund hade kommit [har han varit medveten om att hans stund var inne] – att han skulle lämna den här världen och gå till Fadern. Han älskade sina egna [här] i världen (med en osjälviskt, utgivande kärlek), intill slutet [ända fram till fullbordandet – det yttersta, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 19:30] älskade han dem.
Och redan under kvällsmåltiden [när Jesus och lärjungarna låg till bords och åt] ingav djävulen [har djävulen gång gång kastat fram tanken] i Judas, Simon Iskariots sons, hjärta, att han skulle att han skulle utlämna (förråda) honom [Jesus].
Jesus visste (har sett) [har en klar förståelse av] att Fadern hade gett allt i hans händer [gav honom makt över allting], och att han hade utgått (att han kom) från Gud och [nu] skulle gå (drar sig tillbaka) till Gud.
Sedan (efter det) häller (öser, slår) han vatten i ett tvättfat och [han] började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med linnehandduken som han hade bundit om bundit om sig (ordagrant: med vilken han var omgjordad). [Efter en dag dammiga vägar var det nödvändigt att tvätta fötterna och ofta hade husets värd en slav som utförde denna uppgift. Vägarna i Jerusalem var dock stenbelagda och jämförelsevis rena. Pluralformen kläder i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 4 visar att Jesus antagligen tog av sig alla yttre plagg och bara hade en tunika sig, dvs. de kläder en slav bar.]
Petrus säger [då] till honom: "Aldrig någonsin, inte ska du tvätta mina fötter!" Jesus svarade honom: "Om jag inte skulle tvätta dig har du ingen del i (med) mig."
Lärjungarna tittade varandra, helt förvånade (förbryllade) undrade de vem det var.
När Judas hade tagit emot brödstycket, kom Satan (motståndaren) in i honom.
    Jesus sade till honom: "Vad du tänker göra, gör det snabbt."
Eftersom Judas hade hand om kassan [lådan med pengarna för Jesus och de tolv lärjungarna] trodde några att Jesus sagt till honom: "köp vad vi behöver till högtiden", eller att han skulle ge något till de fattiga.
[Jesus har just berättat att Petrus kommer att förneka honom och lärjungarna blir oroliga för vad som kommer att hända. Jesus tar till orda nytt och säger:] "Låt inte ert hjärta oroas (förfäras). [Hjärta i singular poängterar vars och ens hjärta individuellt, men pekar också de elvas enhet. Jesus manar dem att inte låta sig skrämmas av situationen.] Tro (lita, förtrösta) Gud, tro (lita, förtrösta) också mig. [Kan också översättas: 'Ni tror Gud, tro också mig.']
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som tror (litar , lutar sig emot) mig, han ska själv göra de gärningar [mäktiga mirakler] som jag gör, och ännu större (fler, starkare) än dessa, eftersom jag går till Fadern.
Jag ska be (fråga; innerligt och ivrigt begära) [utifrån positionen till] Fadern och han ska ge er en annan (likadan) Hjälpare (Advokat, Rådgivare; gr. <i>parakletosi>), så att han [kan syfta både Fadern och Anden] kan vara med er för alltid (i tidsåldern)
Om någon inte förblir (skulle vara kvar) [kontinuerligt vill leva] i mig kastas han bort (ut) som en [avbruten] gren och förtorkar, och de samlar ihop dem och kastar dem [sådana grenar samlar man ihop och kastar] i (in i) elden, och den [just denna individuella gren – liksom de övriga förvissnade grenarna] bränns upp.

Om synd (att missa målet), för de tror inte (litar, lutar sig inte emot) mig.
[All synd har sitt ursprung i otro, så den största synden är att ta avstånd från Jesus. Att inte ta emot syndernas förlåtelse är att missa målet som är gemenskap med Gud.]
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er:
Ni ska gråta och sörja (gråta som ett barn och ljudligt visa sorg),
    men världen ska glädja sig.
Ni kommer att känna smärta (tyngd, bedrövelse),
    men er sorg ska vändas i glädje.

När en kvinna ska föda känner hon smärta för hennes tid har kommit,
    men när hon har fött sitt barn kommer hon inte längre ihåg sitt lidande
    i glädjen över att en människa har fötts till världen.
Jag har utgått från Fadern och kommit till världen. Nu lämnar jag världen och går till Fadern."
Se, den stunden kommer, ja den är redan inne, när ni kommer att bli kringspridda (fly i skräck), var och en till sitt eget [hem] och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig.
[Jesus är i id=735>Jerusalem, de har stannat till vägen mot id=561>Getsemane där han strax kommer att tillfångatas, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 18:1. Han brister ut i bön för sitt eget uppdrag, lärjungarna och alla troende. Det finns likheter med den prästerliga välsignelsen, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>4 Mos 6:22–27: ] När Jesus hade sagt detta, lyfte han upp sina ögon mot himlen och sade [bedjande]:
"Fader, stunden har kommit (tiden är inne). Förhärliga (ära, upphöj) din Son, så att din Son kan förhärliga (ära, upphöja) dig.
samma sätt som du har sänt mig ( ett uppdrag) till världen, så har jag också sänt dem ( ett uppdrag) till världen.
Men jag ber inte bara för dem, utan för alla som kommer att tro mig genom deras ord (undervisning),
Jag i dem och du i mig,
    för att de ska bli ett och välja att bli fullkomligt förenade,
    så att världen kan välja att förstå (få en kunskap baserad personlig erfarenhet) att:
Du har sänt mig, och att du älskat dem,
     samma osjälviska, utgivande sätt som du har älskat mig.
När Jesus hade sagt detta [bett bönen i kapitel 17 högt] gick han tillsammans med sina lärjungar ut [från id=735>Jerusalem] till andra sidan av id=25>Kidrondalen. Där låg en trädgård [id=561>Getsemane, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 26:36; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 14:32] som han och lärjungarna gick in i.
När Jesus sade till dem: "Jag Är", ryggade de tillbaka (retirerade de) och föll till marken.
Då sade Jesus till Petrus: "Stoppa tillbaka svärdet i skidan! Skulle inte jag dricka den bägare (kalk) som min Fader har gett mig?"
Simon Petrus och en annan lärjunge [Johannes ödmjuka sätt att inkludera sig själv] följde efter Jesus. Den lärjungen var känd av översteprästen och gick tillsammans med Jesus in till översteprästens gård [en gårdsplan utan tak, med murar runt omkring].
De förde sedan Jesus från Kaifas till romerska guvernörens palats (pretoriet). Det var tidigt (mellan klockan tre och sex) morgonen. Själva gick de inte in i palatset, för att de inte skulle bli [ceremoniellt] orena utan kunna äta skmåltiden.
Pilatus gick tillbaka in i palatset och kallade till sig Jesus och frågade honom: "Är du judarnas konung?"
Pilatus sade till honom: "Då är du alltså en kung?"
    Jesus svarade: "Du har rätt när du säger att jag är en kung [ja, jag är en kung]. Jag var född för detta [denna roll], och därför kom jag till världen för att vittna för sanningen. Var och en som är av (som är vän med, tillhör) sanningen, hör och lyssnar till min röst."
Han gick tillbaka in i palatset och frågade Jesus: "Varifrån är du [Vilken värld tillhör du]?"
    Men Jesus svarade honom inte.
När Pilatus hörde detta tal förde han ut Jesus och satte sig ner domarsätet, en plats som kallades "den stenlagda plattformen", hebreiska Gabbata.
och han bar sitt kors väg ut till en plats som kallades id=586>Skallen (gr. Kranion), hebreiska Golgata [ latin Calvaria].
Sedan sade han till lärjungen: "Se, [här är] din mor." Från den stunden tog lärjungen henne in till sitt hem. [Johannes tog hand om och försörjde Jesu mor.]
ett annat skriftställe står det också:
"De ska se honom som de har genomborrat." [Sak 12:10]
Tidigt (mellan klockan tre och sex morgonen) den första veckodagen [söndag morgon], medan det ännu var mörkt, kom Maria från id=851>Magdala till graven och fick se att stenen hade blivit bortlyft från [öppningen ] graven.
Petrus och den andre lärjungen gick ut och begav sig mot graven.
De sprang tillsammans, men den andre lärjungen [Johannes] sprang fortare än Petrus och kom fram till graven först.
Sedan, efter honom, kom Petrus, och han gick in i graven och såg (granskade noga) linnedukarna som låg där.
Gravduken som hade täckt [lindats runt] hans huvud låg inte med de andra linnedukarna, utan var ihoprullad ett ställe för sig. [Detta är en detalj i ögonvittnesberättelsen som visar orimligheten i att någon rövat bort ­kroppen (ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 27:64). Varför i så fall ta sig tid att rulla av och vika ihop gravduken? ­Linneband och ­gravduk nämns även vid Lasarus begravning, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 11:44.]
Då gick den andre lärjungen [Johannes], han som hade kommit till graven först, också in, och han såg (blev överbevisad) och trodde.
men Maria stod kvar och grät (upprepade gånger ljudligt) utanför graven. Medan hon grät böjde hon sig ner mot graven.
När hon sagt detta vände hon sig om och såg (studerade noga) Jesus stå där, men hon visste inte (kände inte igen) att det var Jesus. [Att Maria först inte känner igen honom kan bero att hans ansikte vanställts. Soldaterna hade slagit honom i ansiktet, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 26:67; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 22:64; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 19:3. Det var också vanligt att rycka av skägget för att förnedra någon, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Neh 13:25; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Sam 10:4, och något som också profeteras om, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 50:6.]
[Nyheten om Jesu uppståndelse hade redan nått de judiska ledarna i id=735>Jerusalem, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 28:11. Det är kväll och lärjungarna är troligen samlade i samma övre rum som de firat den sista måltiden i. Emmausvandrarna har nyss kommit och berättat hur de mött Jesus, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 24:36.] kvällen samma dag, den första veckodagen [söndagen då Jesus uppstått], var lärjungarna tillsammans bakom stängda dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt bland dem och sade: "Frid vare med er!" [Den vanliga judiska hälsningsfrasen. Nu då Jesus just har uppstått får den frasen en djupare innebörd, nämligen att ta emot försoningens välsignelser.]
Så de andra lärjungarna sade till honom: "Vi har sett (upplevt, erfarit) Herren."
    Han svarade dem: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer (handleder), och får sticka ner mitt finger i spikhålen, och föra in min hand i hans sida kan jag aldrig tro." [Det grekiska ordet "cheir" används både om hand och hand­led, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 12:7 där bojorna föll från Petrus hand­leder. arameiska är Tomas "Tauma" och ordet för tvilling "Taama", vilket blir en ordlek: "Tauma kallades Taama." Tomas har oförtjänt fått titeln "Tomas tvivlaren", en fras ­Bibeln aldrig använder. Tomas vill bara se samma sak som de andra lärjungarna såg, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 20:20. Tomas är en realist som ställer frågor, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 11:16; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>14:5.]
Åtta dagar senare [hebreiskt uttryck för en vecka, dvs. nästa söndag] var hans lärjungar samlade där inne igen [i det övre rummet i id=735>Jerusalem, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 19], och Tomas var med dem. Trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er."
Sedan sade han till Tomas: "Räck hit ditt finger, se (undersök, få en klar förståelse av) mina [genomborrade] händer (handleder), och räck ut din hand och för in den i min sida. Sätt stopp för din otro, och börja tro (bli full av tro)!"
Simon Petrus sade till dem: "Jag ger mig ut och fiskar."
    De svarade: "Vi följer med dig." Så de gick ut och steg i ett skepp, men den natten fångade de ingenting.
Tidigt morgonen stod Jesus vid strandkanten, men lärjungarna förstod inte att det var Jesus.
Han sade till dem: "Kasta ut nätet högra sidan om båten så ska ni få." [Inom judisk tolkningstradtition representerar den högra sidan nåd och den vänstra dom, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 25:33–34, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>41.] De kastade ut nätet och fick en så stor mängd fiskar att de inte kunde (var inte starka nog att själva) dra upp nätet.
Den lärjunge som Jesus osjälviskt älskade [syftar Johannes] sade till Petrus: "Det är Herren!" När Petrus hörde detta knöt han om sig ytterrocken (överklädnaden, en fiskares kappa), för han hade inget sig under den [han knöt troligen fast rocken i midjan för att lättare kunna röra sig i vattnet] och kastade sig i sjön [och vadade springande mot land].
När de steg i land fick de se en koleld med fisk som låg ovan [och grillades], och bröd. [Ordet för koleld används bara en gång till i hela Bibeln och det är för kolelden översteprästens gård, där Petrus värmde sig när han förnekade Jesus tre gånger, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 18:18. Att Johannes använder samma ord stärker kopplingen till Petrus upprättelse och hur han får bekänna sin kärlek till Jesus tre gånger.]
Då steg Simon Petrus i båten och drog upp nätet land, och det var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Trots att det var så många hade nätet inte gått sönder. [Två olika ord för fisk används i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 10 och ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>11. Stora fiskar är grekiska <i>ichthysi> med förstärkningen <i>megai> för att beskriva att de är extra stora. Småfiskar är grekiska <i>opsarioni> som beskriver en mindre fisk, se också ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 9 och ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>13. Tidigare användes också samma ord om de två små­fiskarna vid matundret med 5 000, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 6:9. Lärjungarna uppmanas ta med några av dessa nyfångade småfiskar till kolelden. Genom tiderna har många olika symboliska tolkningar gjorts talet 153. Jerome (en av kyrkofäderna 300-talet e.Kr.) antog att det var antal språk i världen. Andra förslag är att det handlar om antal folkslag i världen eller fiskarter som då fanns i Gennesarets sjö. Bibeltexten ger ingen förklaring, men poängen verkar vara att visa att det var en ovanligt stor fångst och att nätet trots detta inte hade brustit. Johannes, som var med, kanske var den som räknade fisken, tar med antalet i sin ögonvittnesskildring av händelsen. Han nämner även antalet stenkrukor i Kana, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 2:6, som har viss symbolisk tolkning. Det kan noteras att talvärdet 153 återfinns i namnet Betsalel, den förste personen som omnämns bli fylld med Guds Ande (ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 31:2–3). Även hebr. <i>haPesachi> (sken) (ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 12:21) och frasen "Jag är Gud" hebr. <i>Ani Elohimi> har detta talvärde.]
Därför spred sig ett rykte bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till Petrus att lärjungen inte skulle dö utan: "Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig?"

Apostlagärningarna (296)

Medan de helt fokuserat stirrade mot himlen när han for upp, stod plötsligt två män bredvid dem i vita (skinande) kläder.
De sade: "Galileiska män, varför står ni och ser upp mot himlen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från er till himlen, han ska komma igen samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen."
Då vände de tillbaka till id=735>Jerusalem från berget, som kallas id=10>Olivberget och ligger nära id=735>Jerusalem, [bara] en sabbatsväg (omkring en kilometer) därifrån. [Den längsta sträcka man enligt rabbinerna tilläts gå vilodagen för att inte vanhelga sabbaten, uträkningen baseras ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 16:29 och ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>4 Mos 35:5.]
När de kom dit gick de upp till den sal övervåningen där de brukade vara (hade för vana att vara samlade i):
Petrus
    och Jakob
    och Johannes
    och Andreas; Filippus
    och Tomas,
Bartolomeus [även kallad Natanael]
    och Matteus; Jakob, Alfaios (Alfeus) son,
    och Simon seloten
    [Selot är ordagrant "den hängivne, ivrige, fanatiske", och kan antyda att han var med i den judiska motståndsrörelsen mot Romarriket.]
    och Judas, Jakobs son. [Tre grupper framträder när apostlarna räknas upp. Petrus, Filippus och Jakob nämns alltid som första namn i varsin grupp, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 10:1–4; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 3:16–19; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 6:13–16. I grundtexten föregås alla namn utom Petrus, Filippus, Bartolomeus och Jakob med grekiska <i>kaii>, ordet "och". En språklig detalj för att gruppera.]
till att få den apostlatjänst som Judas övergav för att gå till den plats som var hans."
I id=735>Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk (etniska grupper) under himlen.
Solen ska vändas i mörker och månen i blod
    innan Herrens dag kommer,
    den stora (magnifika) och iögonfallande (när något blir helt uppenbart och synligt).
    [Dagen då Jesus kommer tillbaka.]
Män, israeliter, hör dessa ord: Jesus från id=34>Nasaret var en man som blivit erkänd (auktoriserad) av Gud inför er genom kraftgärningar, under och tecken. Genom honom gjorde Gud detta mitt ibland er, precis som ni själva känt till.
För David säger om honom [ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 16:8–11]:
'Jag har alltid haft Herren för mina ögon (jag tänker ständigt honom),
    han är min högra sida för att jag inte ska vackla (kastas ner).
För du ska inte överge min själ (lämna den hjälplös) i dödsriket (grekiska Hades, hebreiska Sheol)
    eller låta din heliges kropp förgås [utsättas för förgängelsen, då kroppen förmultnar efter döden].
I förväg såg han den Smordes (Messias) uppståndelse och sade [i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 16:10]: 'Han ska inte lämnas kvar i graven, inte heller ska hans kropp utsättas för förgängelsen [då kroppen förmultnar efter döden].'
David steg inte upp till himlen, ändå säger han om sig själv:
'Herren sade till min herre:
    Sätt dig min högra sida (dela min tron),
Petrus upplyste (förklarade då för) dem: "Omvänd er (ångra er) [tänk annorlunda från och med nu] och låt döpa er [låt er nedsänkas i vatten, gr. <i>baptizoi>] – var och en av er – i Jesu den Smordes (Messias, Kristi) namn [ den grund hans namn utgör] till (in i) era synders förlåtelse [så att ni kan bli lösta/fria från era skulder/missgärningar]. Då ska ni få den helige Andes gåva (då kommer ni att ta emot gåvan – den helige Ande).
För löftet är till [gäller] er och era barn [ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 4; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joel 2:18] och alla dem som är långt borta [hedningarna] – så många som Herren vår Gud kallar [bjuder in] till sig själv". [Den helige Ande är en gåva. Hur Anden tas emot beskrivs med det grekiska verbet <i>lambanoi> vars huvudsakliga innebörd är att ta emot, utfå, erhålla och komma i besittning. Verbformen är i medium (ett mellanting mellan passiv och aktiv form), något som grammatiskt indikerar att det är en samverkan mellan givaren och mottagaren – ett aktivt och villigt mottagande. Se även ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joel 2:32; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 28:19.]
Petrus och Johannes var väg upp till templet till bönen vid den nionde timmen (klockan tre eftermiddagen). [Det är troligtvis fortfarande högtidsdagar och många människor var i rörelse i id=735>Jerusalem. Det var vanligt att be tre gånger under dagen, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 55:17; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Dan 6:10; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 10:1–6. Två av dessa bönetillfällen sammanföll med morgon- och eftermiddagsoffret i templet: bönen vid tredje och nionde timmen, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Dan 9:21; Josefus, Ant. 14.4.3.]
Man höll just att bära dit en man som varit förlamad [i benen] från födseln. [Mannen var drygt 40 år, se 4:22.] Varje dag sattes han vid den tempelport som kallas id=262>Sköna porten för att tigga av dem som gick in i templet. [Rabbinerna lärde att det var tre pelare i den judiska tron: Torah-studier, bön/tillbedjan och välgörenhet. Som tiggare var de bästa platserna nära offerkistorna och vid huvudingångarna där många passerade.
    Porten som kallas "id=262>Sköna porten" kan syfta den utsmyckade Nikanorporten i templet. Den stod mellan kvinnornas förgård, där offerkistorna fanns, och innergården. Ett annat alternativ är den mest trafikerade södra dubbelporten, som ledde in till själva tempelområdet. Eftersom de "går in i tempelområdet" och sedan befinner sig vid Salomos pelarhall, är det troligt att det är den yttre södra dubbelporten som är den id=262>Sköna porten, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 8 och ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>11.]
När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva.
Då fäste de blicken honom, och Petrus sade: "Se oss!"
Mannen flög upp och stod upprätt. [Ordet "flög upp" kan betyda att han "hoppade upp", men troligare är det en referens hur snabbt han kom fötter.] Sedan började han gå och följde med dem in i templet där han gick runt, hoppade och prisade Gud.
Ångra (omvänd) er därför [tänk alltså annorlunda från och med nu, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 2:38] och vänd tillbaka [till Gud], så att era synder blir utplånade (utsuddade; fullständigt borttagna),
Så de arresterade dem (lade sina händer dem) och höll dem fängslade till nästa dag, för det var redan kväll.
Han [Messias] är:
'Stenen som föraktades av er, ni byggnadsarbetare,
    men som nu har blivit hörnstenen.' [Citat från ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 118:22 där Petrus lägger till 'av er, ni' och applicerar versen sina åhörare. Hörnstenen är den första stenen i bygget som alla andra stenar riktas efter. Jesus är hörnstenen som församlingen, det nya templet, är byggd !]
Men för att det inte ska sprida sig ännu mer bland folket bör vi varna dem så att de aldrig mer talar till någon människa i det namnet."
medan du fortsätter att sträcka ut din hand för att bota de sjuka (vidröra, hela både andligt och fysiskt), och låta tecken (mirakler som bevisar) och under (som väcker förundran) ske genom din helige tjänare (son) Jesu namn."
Man bar till och med ut de sjuka gatorna och lade dem bäddar och bårar för att åtminstone Petrus skugga skulle falla någon av dem när han gick förbi. [I den antika kulturen representerade skuggan personen. Folket agerade utifrån sin tro. Även om texten inte säger att de blev helade detta sätt, antyder nästa vers det. Det var inte metoden och skuggan som helade, utan tron Jesus! Genom Bibeln finns många exempel där något fysiskt har representerat tron: en stav, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 4:17; en kopparorm, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>4 Mos 21:9; salt, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kung 2:19–21; en pinne, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kung 6:4–7; kläder, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 19:11–12. Det finns alltid en risk att fokus skiftar från Gud till det redskap han använder. Ett exempel är kopparormen som var en välsignelse men blev en avgud i senare generationer, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kung 18:4.]
Även en stor skara folk från städerna runt omkring id=735>Jerusalem kom och förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.
När de hörde det, gick de tidigt morgonen (vid gryningen, sextiden morgonen) till templet och började undervisa.
    När översteprästen och hans anhängare kom dit, kallade de samman Stora rådet, Israels söners (barns) hela äldsteråd [Sanhedrin], och skickade bud till fängelset att apostlarna skulle hämtas.
[Exempel 1:]
För en tid sedan kom Teudas [en man som ledde ett väpnat judiskt uppror mot romarna] och menade sig vara något. Han fick med sig omkring 400 män, men han blev avrättad, och alla som trodde honom skingrades och försvann. [Det var stora oroligheter efter Herodes den stores död 4 f.Kr. Teudas var ett vanligt grekiskt namn och han var troligen en av ledarna för detta uppror.]
Då lejde de i hemlighet några män och instruerade dem att säga att de hade hört honom tala hädiska (aggressiva) ord mot Mose och Gud.
det sättet lyckades de jaga upp folket, så väl som de äldste och de skriftlärda, och överföll (arresterade, fängslade) honom och förde honom inför Stora rådet.
Alla som satt i rådet fäste sina ögon honom, och såg att hans ansikte var som en ängels ansikte.
Gud sade till Abraham:
'Lämna ditt land och din släkt
    och bege dig till det land som jag ska visa dig.' [ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 12:1]
Då lämnade Abraham id=381>kaldéernas land och bosatte sig i id=626>Haran. När hans far hade dött, förde Gud honom därifrån till det land där ni nu bor.
Han gav honom ingen arvedel i landet, inte ens så mycket att han kunde sätta ner sin fot, men han lovade att ge det som egendom åt honom och hans efterkommande, trots att han var barnlös.
Våra stamfäder blev avundsjuka Josef och sålde honom till id=461>Egypten. Men Gud var med honom
När Jakob fick höra att det fanns säd i id=461>Egypten, sände han våra fäder dit en första gång.
Jakob drog ner till id=461>Egypten, och där dog han och våra fäder.
Deras kroppar fördes till Sikem och lades i den grav som Abraham hade köpt [för sin hustru Sara] för en summa i silver av Hamors barn i Sikem [som ligger i id=1120>Samarien 'ohelig' mark]. [I sitt korta och pressade tal verkar Stefanos sammanfatta två händelser för att få fram sin poäng att Gud verkar utanför Jerusalem, och då särskilt Samarien som klingade illa för Stora rådets anhängare. Graven som Abraham köpte var i Hebron, inte Sikem ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 23:16–20. Josef var begravd i Sikem och Jakob i Hebron. Abraham köpte grottan från hettiterna, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 23:10, och det var Jakob som köpte fältet från Hamor, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 33:18–20.]
Det var han [denne nya farao] som exploaterade vårt folk (utnyttjade dem med inställsamt prat) och förtryckte våra förfäder och tvingade dem att överge sina spädbarn för att de inte skulle överleva.
När han sedan blev övergiven [utplacerad i Nilen] adopterade faraos dotter honom och uppfostrade honom som sin egen son.
Nästa dag vandrade han omkring igen bland israeliterna när han plötsligt såg två av dem i ett slagsmål. Han försökte få dem att bli sams och sade: Ni män är ju bröder! Varför gör ni varandra illa?
Jag har själv sett hur mitt folk förtrycks i id=461>Egypten och hört hur de suckar,
    och jag har stigit ner för att befria dem.
Gå nu! Jag sänder dig till id=461>Egypten [som min budbärare].
[ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 3:7–8, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>10]
Men våra förfäder ville inte lyda honom. De avvisade honom och vände i sina hjärtan tillbaka till id=461>Egypten.
ni som fått lagen förmedlad av änglar men inte hållit den." [Här avbryts Stefanos. Det är troligt att han skulle fortsatt och uppmanat till omvändelse, precis som Petrus tidigare gjort i sitt tal, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 3:19–21.]
Men Stefanos, fylld av den helige Ande, lyfte blicken mot himlen och såg Guds härlighet (prakt, ära, glans), och Jesus som stod Guds högra sida. [Vanligtvis porträtteras Jesus sittandes vid Faderns högra sida, men här står han upp för att beskydda och ta emot dem som dör martyrdöden.]
Saulus försökte med våld att förgöra församlingen (han löpte amok, smutskastade, skymfade den), han gick in i hus efter hus och släpade ut män och kvinnor [genom att hålla fast deras fötter och släpa ut dem gatorna fram till fängelset] och lät fängsla dem.
Filippus [den andre av de sju församlingstjänarna i id=735>Jerusalem, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 6:5] kom ner till huvudstaden i id=1120>Samarien och predikade den Smorde (Messias, Kristus) för dem. [id=735>Jerusalem ligger högt beläget berget id=1361>Sion, även om man går norrut till id=1120>Samarien så säger man att man går ner. Gamla testamentets tid hette huvudstaden i regionen id=1120>Samarien Samaria. När Herodes den store byggde upp den igen 25 f.Kr. fick den namnet Sebaste. Det kan vara den staden som det refereras till, men troligare är att det är staden id=1217>Sykar som låg nära det religiösa centrumet berget Gerizim, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 4:4–9. Gamla testamentets tid hette den id=1167>Shekem. Ett annat alternativ är Gitta, Simon trollkarlens hemstad, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 9–10.]
för han [Anden] hade ännu inte fallit (kommit över) någon av dem, utan de hade bara blivit döpta i Herren Jesu namn.
Petrus sade till honom: "Till fördärvet med dig och dina pengar, om du tror att Guds gåva kan köpas för pengar!
Jag ser att du är full av bitter galla och fast i orättfärdighetens band."
Sedan de vittnat och predikat Herrens ord vände de [Petrus och Johannes] tillbaka till id=735>Jerusalem. vägen [hem till id=735>Jerusalem] förkunnade de evangeliet i många samaritiska byar. [Denna evangelisationssatsning som hade startats av den grekisktalande juden Filippus, fortsatte nu av två hebreisktalande judar!]
[Mitt i ett intensivt väckelseskeende kallas nu Filippus från de stora skarorna för att betjäna en människa.] En Herrens ängel talade till Filippus och sade: "Stå upp och gå söderut (vid middagstiden då solen är i söderläge) den vägen som går från id=735>Jerusalem ner till id=545>Gaza – ökenvägen (genom obebyggda områden)." [id=545>Gaza låg omkring åtta mil sydväst om id=735>Jerusalem. Det var den sista vattenposten före öknen vägen mot id=461>Egypten. Detta budskap kan tyckas lite märkligt rent mänskligt sett. Vad skulle Filippus göra där?]
Han stod upp och gick. Plötsligt kom den etiopiske finansministern (som ansvarade för skattkammaren) förbi denna väg. Han var en mäktig hoveunuck hos Kandace, drottningen i Etiopien. Han hade rest till id=735>Jerusalem för att tillbe,
Han befallde att vagnen skulle stanna, och både Filippus och hoveunucken gick ned i vattnet, och Filippus döpte honom.
Filippus kom till id=232>Ashdod, och han vandrade omkring [upp längs med medelhavskusten] och förkunnade evangeliet i alla städerna tills han nådde id=365>Caesarea.
Men Saulus andades fortfarande hot och mordlust mot Herrens lärjungar. [Meningen börjar med ordet "men" och beskriver kontrasten som introducerades i föregående kapitel mellan Filippus och Saulus. Filippus fortsätter att utbreda församlingen medan Saulus fortsätter att förfölja den, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 8:40; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>8:3.] Saulus gick till översteprästen [i id=735>Jerusalem, antagligen Hannas, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 4:6]
och bad att få med sig brev [med häktningstillstånd] till synagogorna i id=421>Damaskus. Planen var att fängsla alla som tillhörde Vägen [samtidens namn de första kristna, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 14:6], män eller kvinnor, och föra dem tillbaka till id=735>Jerusalem. [id=421>Damaskus ligger sex dagsresor norr om id=735>Jerusalem. Staden var en av de största i id=427>Dekapolis, området som bestod av tio städer. Efter Stefanos död då förföljelsen bröt ut, flydde många kristna till närliggande områden, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 8:1. Att Saulus nu beger sig så långt som till id=421>Damaskus tyder att han redan rensat många städer närmare id=735>Jerusalem troende. I ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 26:11 citerar Lukas hur Saulus, då känd som Paulus, knappt trettio år senare beskriver den här perioden i sitt liv: "Överallt i synagogorna straffade jag dem gång gång och tvingade dem att häda. I mitt vilda raseri förföljde jag dem ända till utländska städer."]
Men res dig upp och gå in till staden, så ska du få veta vad du måste göra." [Detta verkar vara allt som Jesus kan säga till Saul just nu, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 16:12.]
Saulus reste sig [till sist] upp från marken, men när han öppnade sina ögon kunde han inte se. Då tog de honom i handen och ledde honom in i id=421>Damaskus.
Så Ananias gav sig i väg och kom in i huset [där Saulus suttit i mörker utan mat och dryck i tre dagar]. Där lade han händerna honom och sade: "Saul, min broder [i tron]! Herren Jesus, som visade sig för dig vägen hit, har sänt mig för att du ska kunna se igen och bli uppfylld av den helige Ande." [Saulus blir mind om att det var den uppståndne Jesus som talade med honom vägen till id=421>Damaskus. Lukas använder passiv form verben som betonar att det inte är Ananias utan Gud som fyller Saulus med den helige Ande.]
Alla som hörde honom häpnade (tappade fattningen) och sade: "[Har han bytt sida?] Var det inte han som ville förgöra alla i id=735>Jerusalem som åkallar det Namnet? Var det inte därför han kom hit, just för att gripa dem [som tror Jesus som Messias] och ställa dem inför översteprästerna?"
När Saulus kom till id=735>Jerusalem försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var en lärjunge.
Sedan stannade Saulus hos dem [15 dagar och träffar Petrus och Jakob, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Gal 1:18–19], och han gick in och ut i id=735>Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn.
När syskonen (bröderna och systrarna i tron) fick veta det, tog de med honom ner till id=365>Caesarea (Maritima, vid havet) och sände honom sedan vidare till id=1238>Tarsus. [Saulus stannar 8-14 år i sin hemort id=1238>Tarsus i landskapet id=399>Kilikien, nuvarande södra Turkiet, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Gal 1:21–2:1. Det är hit Barnabas så småningom kommer och tar med sig Saulus till Antiokia, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 11:25.]
Petrus stod upp och gick genast med dem. När han kom fram förde de upp honom övervåningen. Alla änkorna stod runt omkring honom och visade gråtande alla de skjortor (tunikor) och andra kläder som Dorkas hade gjort medan hon ännu var bland dem.
Han stirrade förskräckt ängeln och frågade: "Vad är det, herre?"
    Ängeln sade: "Dina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett [väldoftande] offer han kommer ihåg. [Generösa gåvor givna av rätt motiv och innerlig bön noteras av Gud.]
Sänd nu några män till id=751>Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus.
Han förklarade alltsammans för dem och sände dem till id=751>Joppe. [Hamnstaden id=751>Joppe, som också benämns Jaffa, har senare tid vuxit samman med Tel Aviv. Den ligger fem mil söder om id=365>Caesarea Maritima. En dagsmarsch var 25-30 km, så det tog två dagar att gå ner från id=365>Caesarea Maritima till id=751>Joppe. Namnet Jaffa/Joppe kommer från hebreiskans Yafo och betyder "vacker, skön". Namnet är logiskt om man dels tänker att det ligger vackert vid havet och dels att detta under många tusen år varit hamnen in till Israel. Platsen är intimt förknippad med profeten Jona som reste via Jaffa när han försökte att fly bort ifrån Herrens ansikte. Nu omkring 800 år senare befinner sig Petrus samma plats och får ett liknande uppdrag att gå till hedningarna.]
Detta hände tre gånger, och sedan togs duken en gång upp till himlen. [Petrus var välbekant med talet tre under himmelska samtal. Han förnekade Jesus tre gånger och bekände honom tre gånger när han blev upprättad, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 22:61; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 21. Denna syn bekräftade vad Jesus tidigare hade sagt när han upphävt renhetslagarna och förklarade all mat ren, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 7:19. Även om synen handlade om mat, verkar huvudbetydelsen röra relationen mellan jude och hedning som Gud öppnar upp, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 28.]
De svarade: "Officeren Cornelius är en rättfärdig man som fruktar (vördar, respekterar) Gud och har gott anseende hos hela det judiska folket. Han har fått en uppenbarelse av en helig ängel att han ska skicka efter dig och höra vad du har att säga."
Dagen där kom de till id=365>Caesarea [efter två dagars vandring]. Cornelius väntade dem och hade samlat sina släktingar och närmaste vänner.
Skicka nu bud till id=751>Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han är gäst i garvaren Simons hus vid havet.'
Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."
När Petrus kom upp till id=735>Jerusalem började de omskurna [den gruppen av messiastroende judar som ansåg att hedningar först var tvungna att bli proselyter, och männen även omskära sig, innan de kunde bli kristna] att strida mot (tog avstånd, separerade sig från, angrep) Petrus.
När jag såg efter och studerade den närmare, fick jag se jordens fyrfotadjur, både vilda och tama, och kräldjur och himlens fåglar. [Sådana djur som hade förklarats orena, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 10:12; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 11.]
Jag svarade: 'Nej, verkligen inte, Herre! Det har aldrig kommit något [ceremoniellt] oheligt eller orent i min mun.'
Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen.
Anden [den helige Ande] sade till mig att jag skulle gå med dem utan att tveka. Dessa sex [judiska] bröder [som är med mig här som vittnen] följde också med mig [till id=365>Caesarea], och vi kom in i mannens [Cornelius] hus. [Att det var totalt sju vittnen, sex män plus Petrus, kan ha betydelse. Sju sigill beseglade ofta viktiga romerska dokument.]
Han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: 'Skicka bud till id=751>Joppe och hämta hit Simon som kallas Petrus.
När de hörde detta lugnade de sig, och de prisade Gud och sade: "Till och med åt hedningarna har Gud alltså skänkt omvändelsen som ger liv."
Men bland dem som kommit till id=168>Antiokia fanns det några män [som flytt från id=735>Jerusalem och som ursprungligen var] från id=415>Cypern och id=416>Kyrene [vid Nordafrikas kust]. De talade också till grekerna [i staden] och predikade evangeliet (det glada budskapet) om Herren Jesus.
Ryktet om detta kom till församlingen i id=735>Jerusalem, och de skickade då Barnabas till Antiokia. [Barnabas var en lämplig kandidat, han kände till området väl eftersom han var född id=415>Cypern, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 4:36.]
[Barnabas kommer nu att tänka Saulus som finns inte så långt ifrån id=168>Antiokia i sin hemort id=1238>Tarsus, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 9:30; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Gal 1:21. Landvägen dit tar fem dagar, sjövägen tolv timmar.] Barnabas for sedan till id=1238>Tarsus för att försöka söka upp (leta efter) Saulus. [Ordet indikerar att det var en viss ansträngning involverad i sökandet.]
När han hade hittat honom, tog han med sig honom till Antiokia. Under ett års tid var de tillsammans med församlingen och undervisade ett stort antal människor. Det var i id=168>Antiokia som lärjungarna för första gången började kallas kristna (kristusanhängare). [Tidigare hade de troende kallats "Vägen", se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 9:2. Ett annat namn var anhängare till "nasaréernas sekt", eftersom Jesus var från id=34>Nasaret och kallades nasaré, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 24:5; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 2:23. Här i id=168>Antiokia började man kalla dem "kristna", antagligen i en nedsättande ton. Det grekiska ordet "christianous" betyder ordagrant "anhängare till den Smorde" eller transkriberat "kristusanhängare" och återfinns bara tre gånger i NT, här och i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 26:28; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Pet 4:16. Denna typ av nya sammansatta ord var inte ovanliga, i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 22:16 kallas de som stödde kung Herodes för "herodianer".]
[Det har gått några år, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 26, och det är omkring 40 e.Kr.] Vid den tiden [när Barnabas och Saulus var i Antiokia] kom några profeter från id=735>Jerusalem ner till Antiokia. [Nya testamentet använder sig av det hebreiska topografiska sättet att ange alla riktningar "ned från id=735>Jerusalem", eftersom staden ligger högre höjd.]
Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde för att hjälpa bröderna som bodde i id=756>Judéen.
Efter gripandet satte han honom i fängelse [troligtvis i id=1399>Antoniaborgen] och lät honom bevakas av fyra vaktskift med fyra man var. När sken (pesach) var över tänkte han ställa honom inför folket. [Petrus hade häktats två gånger tidigare, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 4:3; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5:18. Den andra gången hade apostlarna befriats av en ängel. För att förhindra något liknande tilldelas totalt sexton romerska soldater detta uppdrag.]
När de hade passerat den första och andra vakten kom de till järnporten som ledde ut till staden [id=735>Jerusalem]. Porten öppnades för dem av sig själv, och de gick ut och gick längs en smal gata och plötsligt försvann ängeln från honom.
Han gav dem tecken med handen att vara tysta och berättade för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han sade: "Tala om detta för Jakob [Jesu halvbror som ledde församlingen i id=735>Jerusalem] och för bröderna." [De var inte där just då.] Sedan gav han sig av till en annan plats. [Petrus håller sig gömd någonstans utanför id=735>Jerusalem en tid. Drygt ett år senare är han i Antiokia, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Gal 2:11, och kommer sedan till Jerusalemsmötet 49 e.Kr.]
När Herodes [Agrippa I sänt soldater och] låtit söka efter honom och inte fick tag i honom, förhörde han [de sexton ansvariga] vakterna och befallde att de skulle föras bort [för att avrättas]. Därefter reste han ner från id=756>Judéen till id=365>Caesarea och stannade där.
När Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i id=735>Jerusalem [överlämnat de finansiella gåvorna, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 11:29–30], vände de tillbaka [till Antiokia] och tog då med sig Johannes som kallades Markus.
De var i helig tjänst inför Herren och fastade. [Grundtextens <i>leitourgountoni> har översatts "helig tjänst". Vårt ord "liturgi" härstammar från detta grekiska ord som är sammansatt av två ord: "offentlig" och "tjänst". Ordet används för att beskriva de gammaltestamentliga prästernas tempeltjänst, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 1:23. Här används ordet om den kristna gudstjänsten och verkar betyda att de fem tillbad Gud i bön och lovsång, men också att de använde sina gåvor och profeterade och undervisade.] Då sade den helige Ande [genom någon av profeterna]: "Avskilj nu åt mig Barnabas och Saulus till det arbete som jag har kallat dem till."
[Den första av Paulus tre missionsresor i Apostlagärningarna gick till id=415>Cypern och Mindre id=208>Asien, nuvarande södra Turkiet. Paulus och Barnabas reste 250 mil över hav och land. Den totala restiden var omkring 50 dagar. Antagligen var de borta 1-2 år. Resan börjas någon gång omkring år 46-47. Det fanns inte speciella passagerarfartyg den tiden, men lastfartyg tog med sig passagerare. Den totala kostnaden för båtresorna var omkring 200-300 denarer per person. En denar motsvarade en arbetares dagslön.] Utsända av den helige Ande gick de [Barnabas, Saulus och Johannes Markus] ner till [hamnstaden] id=1143>Seleukia. Därifrån seglade de till id=415>Cypern. [id=1143>Seleukia var Antiokias hamnstad som låg en dagsmarsch sydväst om Antiokia. Här finns många välbevarade fornlämningar från den här tiden. Helt intakta är t.ex. de två gamla hamnpirerna, som senare fick namn efter Paulus och Barnabas och än i dag bär deras namn.]
Saulus, som även kallades Paulus [vilket var hans romerska namn som användes i de grekisktalande områdena], uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom
Paulus [som nu nämns först] och hans följeslagare [Barnabas och Johannes Markus] seglade från id=1017>Pafos [ id=415>Cypern] till id=1034>Perge i [den romerska provinsen] id=1016>Pamfylien. [Resan tog 3-4 dagar. id=1034>Perge var provinsen id=1016>Pamfyliens huvudort och låg några kilometer in i landet. Antingen lade de till vid hamnstaden id=220>Attaleia, dagens Antalya Turkiets sydkust, och gick landvägen 15 km upp till id=1034>Perge. Hade båten last till id=1034>Perge seglade de hela vägen längs med floden Kestros. De verkar bara göra ett kort uppehåll i id=1034>Perge, däremot stannar de till och predikar både i id=1034>Perge och id=220>Attaleia under tillbakaresan, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 14:25.] Där lämnade Johannes [Markus] dem och återvände till id=735>Jerusalem. [Något inträffar som gör att Johannes Markus lämnar dem och återvänder till id=735>Jerusalem. Paulus skriver att han under sina resor stötte många hinder och faror, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 11:26. Det kan ha varit de kommande strapatserna, malaria, oenighet i ledarskapsfrågan där Paulus nu tar ledningen som fick Markus att vilja åka hem – vi vet inte. Händelsen gör dock att Paulus vid nästa resa inte litar Markus och vägrar låta honom följa med, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 15:39. Men efter några år ändrades denna inställning. Han kallar Markus för "medarbetare" i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Kol 4:10 och "en god hjälp i min tjänst" i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Tim 4:11.]
Själva for de vidare [norrut] från id=1034>Perge och kom till id=169>Antiokia i id=1050>Pisidien. [Varför beger de sig av norrut en gång utan att predika i id=1034>Perge? Förklaringen kan finnas i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Gal 4:13 där Paulus skriver att hans dåliga hälsa var orsaken till att han kom till id=530>Galatien första gången. Han berömmer dem för att de tog emot honom och frälsningsbudskapet, trots hans bedrövliga fysiska tillstånd. Kanske hade Paulus drabbats av malaria och behövde komma upp högre höjd med torrare och svalare klimat. Apostlagärningarnas författare, läkaren Lukas, ger ingen diagnos och Paulus själv skriver bara att det var en kroppslig prövning. En annan förklaring till Paulus ohälsa kan vara att i id=841>Lystra blev Paulus stenad och släpad ut ur staden men överlevde, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 14:19. Full med blåmärken kunde han väckt "förakt och avsky", se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Gal 4:14. I så fall kom hans kroppsliga svaghet från förföljelse, inte sjukdom.
    Det finns även en koppling mellan Sergius Paulus, id=415>Cyperns prokonsul som nyligen kommit till tro, och södra id=530>Galatien. Arkeologiska fynd har visat att hans familj hade sina rötter i id=169>Antiokia i id=1050>Pisidien och att hans son bodde där.
    Det fanns sexton städer som alla hette Antiokia. De hade grundats 300 f.Kr. av Seleukos Nikator för att hedra hans far Antiokia. id=169>Antiokia i id=1050>Pisidien, i centrala nuvarande Turkiet, var belägen 1 100 meter över havet och hade omkring 100 000 invånare. Från id=1034>Perge tog det en dryg vecka att vandra de 16 milen i bergig terräng över Taurusbergen till id=169>Antiokia i id=1050>Pisidien. Området var ökänt för rånare.]
sabbaten gick de till synagogan och satte sig där. [Paulus och Barnabas hade redan varit några dagar och bekantat sig med staden och några av invånarna. Gudstjänsten i synagogan började med bön. Sedan läste man veckans texter från lagen, följt av profeterna. Fanns någon lärd besökare kunde synagogföreståndaren be den personen läsa profettexten, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 4:16. Den sista delen i gudstjänsten var en utläggning av texten eller predikan. Jesus predikade sittande, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 4:20. Här står Paulus, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 16.]
När han hade avsatt honom, reste Gud upp David som deras kung. Han vittnade om honom: 'Jag har funnit David, Jishajs son, en man efter mitt hjärta som ska utföra all min vilja' [Citat från ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 89:21 och ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Sam 13:14.]
När de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet och lade honom i en grav.
och han visade sig under många dagar för dem som hade följt honom från id=532>Galileen upp till id=735>Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket.
För Gud hade lovat att han skulle uppstå från de döda, och att han aldrig mer skulle förgås (utsättas för förgängelsen, då kroppen förmultnar efter döden). Gud har talat detta sätt:
'Jag ska ge er de heliga och tillförlitliga (trofasta) löften
    jag lovade David.'
[ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 55:3]
När Paulus och Barnabas var väg ut [från synagogan] bad folket att få höra [mer om] samma budskap nästa sabbat.
Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Det var nödvändigt att Guds ord [om frälsning genom Jesus] först skulle talas till er. Men eftersom ni avvisar det och inte anser er själva värdiga det eviga livet så vänder vi oss till hednafolken.
För så har Herren befallt oss [ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 42:6; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>49:6]:
Jag har satt dig
    till ett ljus för hednafolken,
för att du ska bli
    till frälsning överallt jorden."
När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade (tackade) Herrens ord. [Kanske speciellt över orden från Jesaja som talade om hedningarnas frälsning.] Alla som var bestämda till evigt liv kom till tro. [Vad menas med att "att vara bestämd till att tro"? Bibeln är tydlig med att Gud vill att alla ska bli frälsta, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Tim 2:4. Gud är inte partisk, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 2:11. Två verser innan, i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 46, står det att några "avvisade" tron, och här i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 48 tar hedningar emot ordet. En människa måste acceptera frälsningen och vilja tro, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Heb 4:2. Samtidigt kan ingen bli frälst om inte Gud drar honom till sig, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 6:44. Det finns en fin balans mellan den mänskliga viljan och Guds allmakt genom hela Bibeln. All frälsning sker i slutändan endast genom Guds nåd. Ser man denna vers i det större sammanhanget i Apostlagärningarna, så är Lukas poäng här att visa att även hedningar är "utvalda" att ta del av frälsningen.]
De skakade då dammet av sina fötter mot dem och begav sig till id=689>Ikonium [femton mil österut].
[id=689>Ikonium var en grekisk stad, den blev inte en romersk koloni förrän under kejsar Hadrianus tid en bit in 100-talet e.Kr. Från id=169>Antiokia i id=1050>Pisidien vandrade Paulus och Barnabas längs med huvudvägen "Via Sebaste" som hade färdigställts 6 f.Kr.] I id=689>Ikonium hände samma sak. De [Paulus och Barnabas] gick till judarnas synagoga och predikade så att många, både judar och greker, kom till tro.
fick apostlarna reda det och flydde [sydost] till städerna id=841>Lystra och id=429>Derbe i id=838>Lykaonien och trakten däromkring.
När apostlarna (sändebuden) Barnabas och Paulus fick höra detta rev de sönder sina kläder [för att visa sorg och fasa, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 26:65, de tog tag i halslinningen med sina händer och rev upp sina tunikor någon decimeter] och sprang ut bland folkskaran och ropade:
Men när lärjungarna samlades omkring honom, reste han sig och gick in i staden. [Man skulle kunna tro att folket i id=841>Lystra var vidöppna för evangeliet eftersom de tagit emot apostlarna som gudar, men folksamlingar är nyckfulla. Kanske uppfyllde inte kristendomen deras förväntningar. Dock var besöket inte helt fruktlöst. Timoteus, som senare kommer att resa med Paulus och har två brev adresserade till sig, var från den här staden. Hans mor var judinna och hans far grek, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 16:1.]

Derbe

[Efter att ha blivit stenad men överlevt går Paulus och Barnabas vidare österut från id=841>Lystra till id=429>Derbe, en sträcka tio mil. Staden blev en del av den romerska provinsen id=530>Galatien 25 f.Kr. Stadens namn kan komma från det lokala ordet för trädarten "en".] Nästa dag gick Paulus och Barnabas vidare till id=429>Derbe.
De förkunnade evangeliet i staden och vann många lärjungar. [En av dessa lärjungar är Gaius som senare blir Paulus medarbetare, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 19:29; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>20:4. Här i id=429>Derbe verkar Paulus och Barnabas bestämma sig för att återvända hem. I stället för att fortsätta landvägen österut, via provinsen id=399>Kilikien, där också Paulus hemstad id=1238>Tarsus låg, vände de tillbaka samma väg de kom.
    Paulus skriver senare om förföljelser och lidandet just i städerna id=841>Lystra, id=689>Ikonium och id=169>Antiokia i id=1050>Pisidien, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Tim 3:10–11. id=429>Derbe nämns inte och verkar vara en stad som välkomnade evangeliet utan förföljelser. Den helige Ande ledde dem trots dessa faror tillbaka för att styrka och uppmuntra de nyvunna troende i dessa städer.]

Återresan

Lystra, Ikonium och Antiokia i Pisidien

Sedan återvände de till id=841>Lystra, id=689>Ikonium och id=169>Antiokia [i id=1050>Pisidien]
och styrkte lärjungarnas själar och uppmuntrade (uppmanade) dem att stå fasta i tron. De sade: "Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike."
I varje församling utsåg de äldste (ledare) åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren som de hade kommit till tro . [Att utse äldste är inte det första som Paulus och Barnabas gör. Paulus undervisar om att inte "lägga händerna någon" för snabbt i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Tim 5:22. När Paulus och Barnabas nu kommer tillbaka, efter ett par veckor eller månader, är det tydligt vilka som bara hade en kortvarig entusiasm och vilka som verkligen hade beslutat att följa Jesus.]
Sedan tog apostlarna vägen genom id=1050>Pisidien och kom till id=1016>Pamfylien.
De predikade ordet i id=1034>Perge och gick ner till [hamnstaden] id=220>Attaleia [dagens Antalya Turkiets sydkust].
Därifrån seglade de tillbaka mot Antiokia, där de hade blivit överlämnade åt Guds nåd (kraft) för det uppdrag som de nu hade fullgjort.
Detta ledde till att Paulus och Barnabas kom i en inte så liten tvist med dem och ämnet debatterades livligt (intensivt utan att leda till någon lösning). Man bestämde därför att Paulus och Barnabas och några till bland dem [i församlingen i Antiokia] skulle resa upp till apostlarna och de äldste (församlingsledarna) i id=735>Jerusalem med denna fråga.
När de kom till id=735>Jerusalem blev de mottagna av församlingen och apostlarna och de äldste (församlingsledarna), och de berättade om allt som Gud hade gjort genom dem. [Fokus är inte vad de gjorde, utan vad Gud gjorde genom dem!]
Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att utse några män bland sig och skicka dem till id=168>Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde två ledande män bland bröderna: Judas, som kallades Barsabbas, och Silas [Silvanus]. [Detta är enda gången Judas Barsabbas omnämns. Han kan vara Josef Barsabbas bror, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 1:23. Namnet "Bar-sabbas" betyder ordagrant "född en sabbat". Silas är också känd som Silvanus, vilket är den längre latinska formen av hans namn, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Pet 5:12. Han följer senare med Paulus hans andra resa, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 15:32, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>41; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>16:25. Judas var en jude från id=756>Judéen och Silas var grek. Man valde en från varje sida i konflikten som skulle följa med Paulus och Barnabas och bekräfta beslutet.]
De [Paulus, Barnabas, Judas och Silas] skickades nu i väg och kom ner till id=168>Antiokia [i id=1220>Syrien], där de sammankallade församlingen och överlämnade brevet.
Men Paulus tyckte inte det var lämpligt att ta med sig den som hade övergett dem i id=1016>Pamfylien och inte följt med dem i arbetet.
Konflikten blev så skarp att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus och seglade till id=415>Cypern. [Frågan gällde Johannes Markus karaktär. den första resan hade han ganska tidigt lämnat Paulus och Barnabas och rest hem, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 13:13. Paulus hade troligen en mer rationell syn än Barnabas. Paulus såg allvaret och farorna resan och ville kunna lita sina medarbetare. Barnabas däremot ville ge sin kusin en ny chans, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Kol 4:10. Barnabas personlighet verkar alltid vara uppmuntrande och hjälpande. Han tog sig an Paulus när han var nyomvänd, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 9:27. Det var också han som hämtade Paulus till Antiokia, se ighlight='