Matteusevangeliet (55)
Då kom frestaren [djävulen, han som förleder] fram och talade till honom: "Om du är Guds Son, tala då så att de här stenarna blir bröd (mat)."
[Inget direkt citat, men om stenar kan bli Abrahams barn () eller ge israeliterna vatten i öknen (), då skulle de också kunna bli till bröd och mätta Jesu hunger. Djävulen tvivlade inte på att Jesus var Guds Son (), ifrågasättandet rörde snarare vilken typ av son skulle han vara.]
och sa till honom: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner, för det står skrivet []:
Han ska befalla sina änglar [att vaka] över dig
och de ska lyfta upp dig på sina händer
så att din fot inte stöter emot någon sten."
[Djävulen utelämnar den sista delen "på alla dina vägar" från citatet i där det står "Han ska befalla sina änglar att skydda dig på alla dina vägar." Det ingick inte i Guds plan för Jesus att han skulle kasta sig ner från templet och göra ett spektakulärt under. När vi vandrar på Guds väg finns också hans beskydd för oss.]
"Ni är jordens salt, men om saltet förlorar sin sälta (styrka, kvalitet, blir till en dårskap), hur kan det då bli salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut [som grus på vägarna] och trampas ner av människorna.
[Rent salt, natriumklorid, som vi använder i dag kan inte förlora sin sälta. Det gällde dock inte det salt som utvanns från Döda havet på Jesu tid. Detta mineralrika salt kunde urlakas om det utsattes för omgivningens fukt. Ordet för "mister sin sälta" kan också betyda "dårskap" och översätts så i och . Kristendom så påverkad av världen att Jesus inte längre finns kvar blir en dårskap. Salt förhöjer smak, förhindrar förruttnelse och väcker törst. På samma sätt ska en kristen påverka sin omgivning på ett positivt sätt. En kristens tal ska alltid vara vänligt, kryddat med salt, se . Salt användes också som näringstillskott för att öka skörden, se . En kristen med "sälta" ger också växtkraft!]
Så därför: [Vad ska man göra om man blir frestad på det sexuella området?] Om ditt högra öga förleder dig, riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre att du förlorar en av dina kroppsdelar än att hela din kropp kastas i Gehenna (helvetet).
Om din högra hand förleder dig, hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre att du förlorar en av dina kroppsdelar än att hela din kropp kastas i Gehenna (helvetet)."
[Detta talesätt är inte bokstavligt utan en hyperbol, dvs. en överdrift. Jesus lär inte ut självstympning, för även en blind man, eller en man med en arm, kan ha orena sexuella tankar. Slutsatsen är att med alla medel motverka synden: utsätt dig inte för frestande situationer, kasta bort sådant som förleder till sexuell synd osv. Lösningen är inte att skuldbelägga kvinnan och tvinga bort henne från gudstjänstlokalen. Det är inte kvinnans skönhet, utan mannens brist på självbehärskning som är problemet. Jesus säger till mannen: "det är ditt öga", ta ansvar för det.]
[Jesus fortsätter att undervisa folkskaran och lärjungarna, se :] "Var på er vakt (tänk på detta)! När ni gör goda gärningar [praktiserar rättfärdighet som bl.a. innebär att ge, be och fasta], gör det inte för att bli sedda av människor. Om ni gör det [om det är ert motiv] har ni ingen lön [belöning att vänta] hos er Fader som är i himlarna." [Denna vers motsäger inte , eftersom motivet där är att ge Gud äran.]
Om ditt öga däremot är sjukt (ont, avundsjukt)
blir det mörkt i hela din kropp.
Om nu ljuset inom dig är förmörkat,
hur djupt är då inte mörkret!
[Ordet sjukt (g. poneros) betyder något som är fördärvat och värdelöst, men har även betydelsen ondska och avundsjuka, se . Den som ser "generöst" på vad andra har och har blicken fäst på Gud blir själv tillfreds och tacksam över vad han faktiskt har, medan den som är självisk och tittar "avundsjukt" på andra förbittrar sitt inre.]
Om nu Gud klär gräset på marken, som i dag grönskar och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skulle han då inte klä er? Så liten (kortvarig) tro (trofasthet, förtröstan) ni har!
Om nu ni som är onda (dåliga, korrupta; moraliskt fördärvade) [är fulla av själslig smärta och press – som följer på all möda] förstår (har förstått) att ge era barn goda (bra) [nyttiga och glädjefyllda] gåvor, hur mycket mer ska då inte er Fader i himlarna ge det som är gott åt dem som [ständigt, gång på gång] ber (frågar) honom!
De onda andarna bad honom: "Om du driver ut oss (vilket vi vet att du kommer att göra), skicka då in oss i svinhjorden."
Inte heller slår man i färskt vin i gamla vinsäckar (lädersäckar), för i så fall skulle vinsäckarna brista och vinet rinna ut, och vinsäckarna blir förstörda (oanvändbara). Nej, färskt vin hälls i nya vinsäckar [som är formbara, gr. kainos, fokus är på kvaliteten på säcken snarare än åldern] och båda blir bevarade."
[Vinsäckar var gjorda av läder och användes inte för att konservera vin utan bara för att transportera vinet. På samma sätt ska en troende vara bärare av den helige Ande.]
Det är helt naturligt att lärjungen möter samma öde som sin lärare, och tjänaren samma som sin herre. Om man har kallat husets Herre för Beelsebul [djävulen, kanske syftar det på hebreiskans "Baal Sebub" som betyder "flugornas herre", se ], hur mycket mer ska man då inte kalla hans tjänare så.
och om ni vill ta emot (acceptera) det, så är han den Elia som skulle komma [som Mal 4:5 förutsäger].
"Ve dig
[uttryck för intensiv förtvivlan],
Korasin!
[Judisk stad på västra sidan om Galileiska sjön.] Ve dig,
Betsaida!
[Judisk stad längs med den norra kusten av Galileiska sjön.] För
om de kraftgärningar
(mirakler, mäktiga under) s
om har gjorts hos er hade blivit gjorda i
Tyros och
Sidon [två hedniska städer i Fenikien vid Medelhavet], skulle de för länge sedan ha
omvänt sig i säck och aska.
Och du,
Kapernaum [Jesu hemstad], ska du upphöjas till himlen? Nej, du ska störtas ner till dödsriket
(Hades). För
om de kraftgärningar s
om har utförts i dig hade skett i
Sodom, skulle det ha stått ännu i dag.
Allt har anförtrotts (överlämnats) åt mig av min Fader. Ingen känner (har en full personlig erfarenhet av) Sonen, utom Fadern, och ingen känner (har en full personlig erfarenhet av) Fadern utom Sonen och den som Sonen beslutar (önskar) att uppenbara honom för.
Han gick in i Guds hus, och de åt upp skådebröden, som varken han eller hans män hade lov att äta, utan bara prästerna. [Skådebröden var tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.]
Om ni hade förstått vad detta [citat från Hos 6:6] betyder:
'Jag vill se barmhärtighet [en villighet att hjälpa dem som är i nöd],
inte offer [religiösa ceremoniella riter]', så skulle ni inte ha dömt de oskyldiga.
Där fanns en man med en förtvinad (förlamad) hand. Eftersom de ville ha något att anklaga Jesus för frågade de honom: "Är det tillåtet att bota på sabbaterna?"
Men när fariséerna hörde detta sa de: "Den där [mannen] driver inte ut demoner [med Guds hjälp], det är genom Beelsebul, de onda andarnas furste han gör det." [Beelsebul betyder bokstavligen "flugornas herre", ett annat namn för Satan. De kunde inte förneka att ett under hade skett, men anklagar Jesus för att vara djävulens verktyg.]
Om nu Satan driver ut Satan så har han kommit i strid med sig själv. Hur kan då hans rike bestå?
Om jag nu driver ut demoner med [hjälp av] Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De ska bli era domare.
[När de anklagade Jesus för att använda satanisk kraft innebar det att de också anklagade sina 'egna söner' – sina egna landsmän. Alla Jesu lärjungar var ju judar. Det kan vara så att översteprästen Skevas är en av dem som Jesus talar med här, och då syftar han på Skevas sju söner som sysslade med exorcism och ockulta besvärjelser, se .]
Men om det är med Guds Ande jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er.
Han svarade:
"Ett ont och trolöst släkte [ett släkte moraliskt otrogna mot Gud] kräver ett tecken, men de ska inte få något annat tecken än Jona-tecknet.
De tog anstöt (avvisade hans auktoritet, han blev en stötesten). Jesus sa till dem: "En profet är inte föraktad (utan ära, respekt), förutom i sin hemstad och i sin egen familj (sitt eget hus)."
De svarade: "Här har vi inte mer än fem bröd och två fiskar."
Petrus svarade honom och sa: "Herre, om det är du, befall mig att komma till dig på vattnet."
Han svarade [till sist kvinnan och sa till henne]: "Jag är bara sänd till de förlorade fåren från Israels hus."
Ett ont och trolöst släkte begär ett tecken, men inget annat tecken ska ges än Jona-tecknet." Sedan lämnade han dem och gick sin väg.
[Matteus har tidigare i förklarat hur profeten Jonas vistelse i fiskens buk är en bild på Jesu död och uppståndelse på tredje dagen.]
Sedan sa Jesus till sina lärjungar:
"Om någon vill följa (gå bakom) mig
ska han förneka (helt tillbakavisa; säga nej till; avstå från) sig själv [sin egen agenda]
och ta upp sitt kors
och följa mig (vara/gå med mig på vägen) [bli min lärjunge].
[Jesus hade tidigare talat om att 'ta upp sitt kors' i samband med efterföljelse, se . Nu blir orden än mer verkliga för lärjungarna, se ; . Sist i versen har grekiskan ett annat ord för att följa (nämligen akoloutheo) vars innebörd är att gå samma väg som eller vandra tillsammans på vägen med.]
Då började Petrus tala, och sa till Jesus: "Det är underbart (gott, ärofyllt) att få vara här! Om du vill så ska jag göra tre hyddor. En åt dig, en åt Mose och en åt Elia."
[I står det också att "Petrus inte visste vad han sa." Det är möjligt att han anknyter till lövhyddohögtiden, sukkot, som firas på hösten. Man bygger då hyddor med tak av löv under bar himmel för att minnas israeliternas ökenvandring efter deras uttåg/exodus ur Egypten. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också både med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern, se . Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under sukkot, se t.ex. , , , .]
När de lyfte upp sina ögon, såg de ingen förut
om Jesus.
[Genom hela Bibeln har viktiga händelser skett på berg. På berget Moria blir Abraham ledd att offra Isak, som är en bild på Jesus. Mose får undervisningen och buden på berget Sinai och Elia offrar till Gud på berget Karmel, osv. På detta berg såg nu lärjungarna hur Jesus samtalade med Mose och Elia som representerar Torah och profeterna. Att det är ett samtal, visar på den harmoni som finns mellan det Gamla och det Nya förbundet. Till sist ser lärjungarna bara Jesus; en tydlig bild på att Jesus är den som fullkomnar undervisningen och profeterna, se .]Den här sorten [den familjen av demoner] kan inte drivas ut genom annat sätt än bön och fasta. [ finns inte med i de äldsta manuskripten, och är troligen ett tillägg från som en förklaring till hur lärjungarna hade tappat tron. Brist på bön och fasta gör att umgänget med Gud minskar vilket leder till att fokus skiftar från tron på Guds kraft till ens egen begränsade förmåga. Lärjungarna hade ju fått auktoritet att driva ut demoner redan i .]
Om din hand [frestar dig att göra fel] eller din fot förleder dig [att gå till en plats som frestar dig att synda],
hugg av den och kasta bort den.
Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller lam
än att ha två händer eller två fötter och bli kastad i den eviga elden.
Om ditt öga förleder dig [att se på något som frestar dig att synda],
så riv ut ögat och kasta bort det.
Det är bättre för dig att gå in i livet enögd
än att ha två ögon och kastas i det brinnande Gehenna (helvetet).
[Jesus lär inte ut självstympning, utan talar om att det är nödvändigt att ta bort sådant som förleder oss, även om det är kärt för oss.]
Men när samme tjänare (slav) kom ut [gick ut därifrån], träffade han på en av sina medtjänare (medslavar) som var skyldig honom hundra denarer. [En denar motsvarade en dagslön för en arbetare – hela summan motsvarade tre månadslöner.] Och han tog struptag på honom (tog fast honom och började strypa honom) och sa: 'Betala det du är skyldig (ordagrant: Betala om du är skyldig något)!'
[I Matteus tematiska sammanställning följer naturligt Jesu undervisning om skilsmässa direkt efter att han talat om ödmjukhet och förlåtelse. Den placeringen visar tydligt att Gud alltid först och främst vill se återupprättelse och försoning, en skilsmässa är den sista utvägen. Synen på skilsmässa varierade bland de olika judiska grupperingarna:
De strikta esséerna som levde i öknen förbjöd skilsmässa helt och hållet. Rabbinen Shammai tillät skilsmässa i specialfall. Rabbinen Hillel hade en liberal syn och tillät skilsmässa av en mängd orsaker, t.o.m. något så banalt som vidbränd mat. Rabbinen Akiba gick så långt så att en man kunde skilja sig om han hittade en mer attraktiv fru. Det är möjligt att man ville att rabbinen Jesus skulle ta ställning i frågan och på så vis alltid göra någon grupp besviken. Det kan också ha funnits en bakomliggande tanke på att få Jesus att säga något som retade upp de romerska ledarna. Johannes Döparens avrättning var en direkt följd av hans kritiska uttalanden om Herodes Antipas skilsmässa och omgifte, se .]
Några fariséer kom fram till Jesus för att sätta honom på prov (fresta och fälla honom) och frågade: "Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst (finns det något lagligt skäl för skilsmässa)?"
Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, begår äktenskapsbrott."
[Guds originalplan var att människor inte skulle skiljas, och därför är tanken att inte heller de som blir pånyttfödda – Jesu efterföljare – ska skilja sig. Äktenskapet gäller "tills döden skiljer dem åt", se ; . På samma sätt som i Bergspredikan sätter Jesus en högre standard än Mose lag. Det enda skälet till skilsmässa för troende par är otrohet. Paulus tar även upp att ifall den ena blir frälst och den andra då vill skiljas, då kan man inte hindra det, se . Gud hatar skilsmässa, se , för han vet personligen vilken djup smärta det medför, se . Hela frågan är ett dilemma då det å ena sidan är fel att alls skilja sig och å andra sidan blir fel om man tillämpar idealbilden av ett äktenskap på ett lagiskt sätt, se Jesu svar till äktenskapsbryterskan i . Det är intressant att i nästa stycke lyfter Jesus fram och välsignar barnen, de som ofta far illa vid en skilsmässa, se .]
[Det är inte bara fariséerna som blir förvånade över Jesu svar.] Lärjungarna sa: "Om detta är mannens ställning gentemot hustrun [om det är så höga krav för att tillåta en skilsmässa, se och ], då är det bättre att inte gifta sig alls."
Jesus svarade: "Varför frågar du mig om vad som är gott? Det finns bara en som är god [och det är Gud]. Men vill du gå in i livet [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet], så håll (följ, vaka över) budorden."
Jesus svarade: "Vill du vara fullkomlig [och verkligen älska din nästa som dig själv som mannen hävdade att han gjorde, se ], gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." [För en sådan yttre handling skulle det behövas en inre förvandling. Jesus visste var mannens hjärta och skatt fanns: i hans rikedom, se .]
Han fick se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men hittade ingenting annat på det än blad. Då sa han till det: "Aldrig någonsin ska du bära frukt." På en gång vissnade trädet.
[Varför förbannade Jesus fikonträdet? Bibeln svarar inte direkt på detta, men både templets rening och det förbannade fikonträdet är två starkt symboliska handlingar. Så här på våren borde trädet haft frukt. Fikonträdet producerar grön frukt innan löven visar sig, och om det inte fanns någon frukt nu så skulle det inte bära någon frukt det året. Det här trädet verkade på utsidan ha en stor skörd, men vid närmare granskning var det helt utan frukt – trädet hycklade. Fikonträdet är en bild på Israel, se ; ; ; , och religiöst hyckleri är något som alltid får Jesu skarpaste tillrättavisning.]
Om nu David kallar honom herre, hur kan han då vara Davids son?"
och säger:
Om vi hade levt på våra fäders tid, skulle vi inte ha varit med
om att utgjuta profeternas blod.
[Vid foten av Olivberget i Kidrondalen finns flera gravmonument kvar från Jesu tid. De har haft olika namn under olika tidsperioder och i dag kallas de tre mest kända Absaloms, Sakarias och Jakobs grav. Det är intressant att just namnet Sakarias nämns i . Det är inte otroligt att det är dessa gravmonument som fariséerna just då byggde, och som Jesus refererar till när han uttalar dessa ord i tempelområdet, bara ett par hundra meter därifrån.]Om inte de dagarna förkortades skulle inget kött (gr. sarx) [ingen människa; inget levande] stå ut och överleva. Men för de utvaldas skull [Guds utvalda folk] kommer de dagarna att förkortas.
För falska messiasgestalter och falska profeter ska träda fram och utföra stora tecken och under för att om möjligt vilseleda även de utvalda.
"Men vad gäller den [exakta] dagen och timmen (stunden) [då Jesus kommer tillbaka för att upprätta riket] så vet ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen. Bara Fadern vet det.
Men det förstår ni att om husbonden visste när på natten tjuven kom, skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus.
Människosonen ska gå bort, exakt som det står skrivet om honom, men ve [uttryck för intensiv förtvivlan] över den människa som det sker genom! Det hade varit bättre för honom att han inte hade blivit född."
[Lärjungarna och Petrus som deras talesman, se , går emot Jesu ord.] Petrus svarade honom: "Även om alla andra kommer på fall (tar anstöt, överger) för din skull, så ska då jag aldrig komma på fall."
Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: "Min Fader, om det är möjligt, låt denna bägare [lidande och straffet för mänsklighetens synd, se ] gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."
Han gick bort på nytt och bad för andra gången: "Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste dricka den, så låt din vilja ske." [Frågan bekräftar oundvikligheten i Jesu död som det redan profeterats om, se .]
Men Jesus var tyst []. Översteprästen sa: "Jag uppmanar dig under ed inför den levande Gudens namn, säg oss om du är den Smorde (Messias), Guds Son."
och sa: "Du som bryter ner templet på tre dagar och bygger upp det igen, hjälp dig själv nu. Om du är Guds Son, stig ner från korset!"
"Andra har han frälst (hjälpt, räddat, befriat från döden), men sig själv kan han inte frälsa. Är det Israels kung [som agerar så]? Om han kommer ner från korset nu så ska vi tro på honom!
Han förtröstar (litar) på Gud, låt Gud rädda honom om han bryr sig om honom [], han har ju sagt att han är Guds Son."
Men de andra sa: "Låt honom vara, låt oss se om Elia kommer och räddar (frälser, befriar) honom!"
Markusevangeliet (35)
"Varför talar denne man [en människa som vi] på det här sättet? Han hädar ju (är respektlös mot Gud). Vem kan förlåta synder utom Gud?"
Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel (klädesplagg).
I så fall skulle den påsatta lappen riva bort ännu mer från manteln
och revan bli värre [än den var innan].
Inte heller slår man i färskt vin i gamla vinsäckar (lädersäckar),
för i så fall skulle vinsäckarna brista och vinet rinna ut,
och vinsäckarna blir förstörda (oanvändbara).
Nej, färskt vin hälls i nya vinsäckar [som är formbara, gr. kainos, fokus är på kvaliteten på säcken snarare än åldern]."
Hur han då, på den tiden när Abjatar var överstepräst, gick in i Guds hus och åt skådebröden. [Tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.] Även om det inte var tillåtet för någon annan än prästerna att äta brödet åt han det, och gav åt dem som följde med honom."
De [fariséerna] vaktade noga på Jesus för att se om han skulle hela honom på sabbaten, så de fick något att anklaga honom för.
[Om detta stämmer för nationer och familjer, då gäller det också Satan:]
Om Satan reser sig upp (gör uppror) mot sig själv och splittras, kan han inte bestå och det är ute med honom.
Om någon har öron för att höra med, då ska han höra (lyssna uppmärksamt, ta till sig och förstå min undervisning)."
Jesus lät ingen mer än Petrus, Jakob och hans bror Johannes följa med honom.
Då sa Jesus till dem: "En profet är inte föraktad (utan ära, respekt), förutom i sin hemstad och i sin egen familj (sitt eget hus)."
Han kunde inte göra någon kraftgärning där, förutom att lägga händerna på några sjuka (svaga) och hela dem.
Han befallde dem att inte ta med något på vägen förutom en vandringsstav – inget bröd, ingen lädersäck [med proviant och packning, som också användes för att samla in gåvor], inga kopparmynt [den lägsta valören] i era bälten [som ofta var en tyggördel med veck där man förvarade sina pengar].
Jesus suckade djupt i sin ande [över deras otro och förhärdelse] och sa: "Varför söker detta släkte ett tecken? Jag säger sanningen till er, detta släkte ska inte få något tecken."
De [lärjungarna] hade glömt att ta med bröd [antagligen på grund av det hastiga uppbrottet]. De hade inte mer än ett bröd med sig i båten.
Jesus tog den blinde mannen vid handen och ledde hon
om ut ur byn.
[Betsaida var en av de platser Jesus fördömde för dess otro, se , så det är möjligt att Jesus behöver ta ut den blinde mannen ut från den miljön.] Efter att Jesus hade spottat på hans ögon
(upprepade gånger) frågade han hon
om: "Ser du något nu?"
När han sedan kallat till sig folkskaran, tillsammans med sina lärjungar, sa han till dem:
"Om någon vill följa (gå bakom) mig
ska han förneka (helt tillbakavisa; säga nej till; avstå från) sig själv [sin egen agenda]
och ta upp sitt kors
och följa mig (vara/gå med mig på vägen) [bli min lärjunge].
[En Jesu lärjunge måste lämna sitt eget, vandra i Mästarens fotspår och följa hans exempel i allt – ja, även vara beredd att lida och dö för hans skull.]
På väg ned från berget instruerade (förbjöd, varnade) han dem att inte berätta för någon vad de sett förrän Människosonen uppstått från de döda. [Petrus skriver drygt 35 år senare om denna upplevelse på berget, se .]
Demonen har ofta kastat honom både i eld och i vatten för att försöka döda honom. Men om du kan (har kraft och möjlighet) [att göra någonting], så förbarma dig över oss [mig och min son] och hjälp oss (kom snabbt, vi ropar på hjälp att bli botade)!"
Jesus sa till honom: "Om du kan (har kraft och möjlighet) [att göra någonting, säger du]? Allt är möjligt för (alla saker förmår) den som tror."
Han svarade: "Den här sorten [den familjen av demoner] kan inte drivas ut på annat sätt än genom bön och fasta."
[Sista delen "och fasta" saknas i några senare manuskript. Brist på bön (och även fasta) gör att umgänget med Gud minskar. Det leder till att fokus skiftar från tron på Guds kraft till ens egen begränsade förmåga. Lärjungarna hade ju fått auktoritet att driva ut demoner redan i .]
Han satte sig ner [som en lärare brukade göra då han skulle undervisa], kallade på de tolv och sa: "Om någon vill vara den förste måste han bli den siste (ringaste av alla) och allas tjänare."
Men den s
om förleder
(bringar på fall) en av dessa små s
om tror
(förtröstar; litar) på mig, för hon
om vore det bättre
om en tung kvarnsten hängts
om halsen och han blivit kastad i havet.
[Uttrycket "dessa små" är samma personer som kallas "barn" i . Förutom barn och andra i beroendeställning syftar det här på nyfrälsta och omogna kristna som ännu inte hunnit växa i sin tro. Mannen i som lärjungarna ville hindra, skulle snarare ha uppmuntrats i sin tro än att försökt stoppas med hård kritik. Jesus visar på allvaret i att förleda någon av dessa små så de tappar tron. Att dränkas med en kvarnsten beskriver en snabb död utan begravning. Kvarnstenen som refereras till är den större modellen som drevs av en åsna och inte den mindre handdrivna, se . Detta varnande exempel måste varit extra levande för lärjungarna eftersom de befann sig i Kapernaum intill Galileiska sjön, se . Den judiske historieskrivaren Josefus beskriver hur anhängare till Herodes hade dränkts här under ett judiskt uppror omkring 60 år tidigare.]Några fariséer som ville sätta honom på prov (fresta och fälla honom) kom fram till honom och frågade: "Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?"
Jesus svarade honom:
"Varför kallar du mig god?
Det finns ingen god utom en,
och det är Gud!
Han fick på långt håll syn på ett fikonträd [täckt] med gröna blad. Han gick dit för att se om han kunde hitta några fikon där [eftersom frukten kommer före löven]. Men när han kom fram hittade han ingenting annat än blad, det var inte rätta tiden för fikon [men det borde ändå ha funnits begynnande frukt].
När ni står och ber [den vanliga positionen för en jude att be], [så] förlåt (släpp) [då] om ni har något emot någon, för att också er Fader, som är i himlarna, ska förlåta er [skulle efterskänka skulden för; lösa er från] era överträdelser (felsteg, förbrytelser)."
[Jesus undervisade ofta om bön, se ; ; ; . Guds vilja och förlåtelse är två viktiga förutsättningar för bönesvar.]
Om inte de dagarna förkortades skulle inget kött (gr. sarx) [ingen människa; inget levande] stå ut och överleva. Men för de utvaldas skull [Guds utvalda folk] har han förkortat de dagarna.
För falska messiasgestalter [frälsare] och falska profeter ska träda fram och utföra tecken (mirakel vars syfte är att bekräfta att den som utför dem är sann) och under (som väcker förundran) för att om möjligt vilseleda även de utvalda.
"Men vad gäller den [exakta] dagen eller timmen (stunden) [då Jesus kommer tillbaka för att upprätta riket] så vet ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen – ingen utom Fadern.
Människosonen ska gå bort som det står skrivet om honom, men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för honom om han aldrig hade blivit född."
[I Johannes mer detaljerade beskrivning gestikulerar Petrus till Johannes, som sitter närmast Jesus, och ber honom fråga vem det är. Jesus doppar då ett bröd och ger det till Judas. Trots det verkar inte Johannes och Petrus förstå vem det var, se .]
Petrus svarade honom: "Även om alla andra kommer på fall (tar anstöt, överger), så ska då jag aldrig göra det!"
[Det är nu omkring midnatt.] Jesus gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad att om möjligt få bli förskonad från denna stund.
Men en av dem [kanske den romerska officeren som nämns i ] sprang fram och fyllde en svamp med surt vin [billigt vin som slavar och soldater drack] och satte den på en stav och gav honom att dricka och sa [till folkskaran]: "Vänta (låt honom vara), låt oss se om Elia kommer och tar ner honom."
Pilatus blev förvånad över att Jesus redan var död [det var vanligt att den som var korsfäst hängde 2-3 dagar på korset innan han dog]. Han kallade till sig officeren (centurion som förde befälet vid Golgata) och frågade honom om det var länge sedan Jesus hade dött.
Lukasevangeliet (53)
Då sa djävulen till honom: "Om du är Guds Son, befall då att den här stenen blir till ett bröd (mat)." [Om stenar kunde bli Abrahams barn () eller ge israeliterna vatten i öknen (), då skulle de också kunna bli till bröd och mätta Jesu hunger. Djävulen frestar Jesus att använda sin förmåga till sitt eget behov, se även ; . I är stenar och bröd i plural.]
Han förde hon
om till
Jerusalem och ställde hon
om på den högsta platsen på templet
[kan syfta på tempelbyggnaden eller hela tempelområdet] och sa till hon
om: "
Om du är Guds Son, så kasta dig ner härifrån,
Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i
[den lilla byn] Sarefat i
[vid Medelhavskusten i det hedniska land där huvudorten var] Sidon.
[Exempel 2 – Elisha (Elisa) och den spetälske Naaman, se :]
Det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och trots det blev ingen av dem botad, bara syriern Naaman."
De skriftlärda och fariséerna tänkte (hade en inre dialog): "Vad är det för en hädare! Vem kan förlåta synder utom Gud?"
Han berättade också en liknelse för dem:
"Ingen river av ett stycke från en ny (fräsch, formbar) mantel
och syr på den på en gammal (stel) mantel.
Om man gör så har man rivit sönder den nya (fräscha) manteln
och biten från den nya (fräscha) passar inte den gamla.
På samma sätt häller man inte färskt (nytt) vin
i gamla vinsäckar (lädersäckar).
Om man gjorde så skulle det färska (nya) vinet spränga sönder vinsäckarna [när det jäser],
och vinet skulle spillas ut och vinsäckarna skulle förstöras.
Han gick in i Guds hus och tog [de heliga] skådebröden, som ingen utom prästerna får äta, och åt av dem och gav åt sina män." [Skådebröden var tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.]
De skriftlärda och fariséerna vaktade på Jesus för att se om han skulle bota någon på sabbaten, eftersom de ville ha något att anklaga honom för.
Sedan sa han till dem [alla som var samlade där i synagogan, men främst de skriftlärda och fariséerna]:
"Jag vill ställa en fråga till er:
Är det tillåtet att göra gott på sabbaten,
eller ont,
att rädda liv,
eller att utsläcka liv?"
[Ordagrant: "Och precis som ni vill/önskar att människorna skulle göra för er, gör så för dem." Med tre exempel (att älska, göra gott och ge lån) utvecklar nu Jesus denna gyllene regel i . Det är inte svårt att vara vänlig och generös mot den som behandlar dig på samma sätt. Jesus visar på ett annat tillvägagångssätt som är helt i linje med Guds vilja och som han rikligen belönar, se som också inleds med att upprepa dessa tre nyckelord.]
Anta att ni [bara] älskar dem som älskar er,
förväntar ni er ett tack [belöning från Gud, se ] för det?
Även syndare älskar ju dem som älskar dem.
När farisén som hade bjudit dit honom såg det, sa han till sig själv: "Om den mannen var en profet (och det är ju helt uppenbart att han inte är det, för då) skulle han veta vilken sorts kvinna som rör vid honom, hon är en värdelös synderska (en notorisk syndare)."
När han kom fram till huset lät han ingen följa med honom in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far [Jairus] och mor.
Men han sa till dem: "Ge dem ni att äta."
De svarade: "Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar – om vi nu inte skall gå och köpa mat åt allt det här folket?"
Sedan sa Jesus till alla [lärjungarna och folkskaran, se ]:
"Om någon vill följa (gå bakom) mig
ska han förneka (tillbakavisa; säga nej till; avstå från) sig själv [sin egen agenda]
och dagligen ta upp sitt kors
och följa mig (vara/gå med mig på vägen) [bli min lärjunge].
[Sist i versen har grekiskan ett annat ord för att följa (nämligen akoloutheo) vars innebörd är att gå samma väg som eller att vandra tillsammans på vägen med. Bokstaven a kommer från grekiskans Alpha (den första) och står som prefix i betydelsen 'utan' (ofta i samband med försakelse och umbäranden), men även som en förkortning av hama (ett adverb som betecknar nära anknytning men också förekommer i betydelsen förening och utgörandet av en enhet). Jesu lärjunge måste lämna sitt eget, vandra i Mästarens fotspår och följa hans exempel i allt – ja, även vara beredd att lida och dö för hans skull.]
Om där bor en fridens man ska er frid vila över honom, annars ska den återvända till er.
Ve dig
[uttryck för intensiv förtvivlan],
Korasin!
[Judisk stad på västra sidan om Galileiska sjön.] Ve dig,
Betsaida!
[Judisk stad längs med den norra kusten av Galileiska sjön.] För
om de kraftgärningar
(mirakler, mäktiga under) s
om har gjorts hos er hade blivit gjorda i
Tyros och
Sidon [två hedniska städer i Fenikien vid Medelhavet], skulle de för länge sedan ha
omvänt sig och suttit i säck och aska.
Allt har min Fader anförtrott åt mig.
Ingen vet vem Sonen är,
utom Fadern,
och ingen vet vem Fadern är,
utom Sonen
och den som Sonen vill uppenbara det för."
Jag säger er, även om han där inne inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den som frågar är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver.
"Finns det någon far bland er som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk,
Om nu ni som är onda [ni som började under ondskan – den syndfulla naturen – medvetet] har sett till att ge era barn goda gåvor – hur mycket mer ska då inte er Fader i (utifrån; som är från) himlen [dvs. er himmelske Fader] ge den helige Ande åt dem som frågar [och fortsätter att fråga] honom?"
Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, hur kan hans rike då bestå? Jag frågar detta eftersom ni påstår att jag driver ut demoner med hjälp av Beelsebul.
Om jag nu driver ut demoner med Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De ska bli era domare.
Men om det är med Guds finger (kraft) som jag driver ut demonerna, då är Guds kungarike redan här. [När de anklagade Jesus för att använda satanisk kraft innebar det att de också anklagade sina 'egna söner' – sina egna landsmän. Alla Jesu lärjungar var ju judar. Det kan vara så att översteprästen Skevas är en av dem som Jesus talar med här, och då syftar han på Skevas sju söner som sysslade med exorcism och ockulta besvärjelser, se .]
[Det är den sista vintern före korsfästelsen och Jesus befinner sig i Judéen. Trots att han varit hos folket under flera år och de hört hans ord och sett alla under är de inte nöjda. De har nyss gett sken av att de skulle börja tro på honom bara han gjorde ett övernaturligt tecken från himlen, se .] När folket strömmade till mer och mer, började han tala: "Detta släkte är ett ont släkte. Det vill ha tecken
[mirakler som bevisar att han var sänd av Gud], men det ska inte få något annat tecken än Jona-tecknet.
Om hela din kropp har ljus och ingen del är mörk, då blir den helt upplyst, som när lampans sken ger dig ljus."
Om ni inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då för allt det andra?
Om nu Gud klär gräset på marken,
som i dag grönskar och i morgon kastas i ugnen,
hur mycket mer skulle han då inte klä er?
Så liten (kortvarig) tro (trofasthet, förtröstan) ni har!
Jag vill att ni förstår detta [Jesus ger ännu en liknelse för att illustrera hur viktigt det är att vara vaken]: Om en husägare (familjefar) visste vilken stund (timme) tjuven kom, skulle han inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus.
"Jag har kommit för att tända en eld (kasta eld) på jorden – jag önskar så att den redan brann!
[I det naturliga ger elden värme och ljus, men samtidigt förtärs också materialet som brinner. Elden förädlar metaller så att bara det som är äkta består. I Bibeln används eld som en bild på Guds helighet, dom och dopet i den helige Ande. Att Jesus önskar att elden brann syftar antagligen på flera saker – att prövningens eld skulle förädla de troende att leva helt överlåtna till honom, att pingstdagen redan var här så att de troende var brinnande i den helige Ande och var klara ljus i en mörk värld. Det var det som skedde när Guds ord blev uppenbarat i hjärtat på Emmausvandrarna och det var som en eld inom dem, se .]
Kanske bär det frukt nästa år, men
om inte, kan du hugga bort det.' "
[Jesus är förebedjaren som i det längsta vädjar för sitt folk att de ska vända om och bära frukt. Lite senare i gråter och ber Jesus över Jerusalem.]Någon frågade honom: "Herre, är det bara några få som blir frälsta (räddade)?"
Jesus frågade de laglärda och fariséerna: "Är det tillåtet att hela på sabbaten eller inte?"
"Om någon kommer till mig och inte hatar (älskar mig mer än)
sin far och sin mor,
sin hustru och sina barn [eller väljer att avstå från att gifta sig, se ],
sina bröder och systrar
och även sitt eget liv [detta jordeliv],
kan han inte vara min lärjunge.
[I den judiska kulturen är dessa talesätt, som är överdrifter, vanliga och kallas hyperboler. Även på svenska kan man t.ex. säga att man älskar röda hus men hatar gula och på så sätt uttrycka att man föredrar en viss färg mer utan att för den skull bokstavligen hata den andra. Matteus översätter ett liknande sammanhang "den som är mer vän med", se . Ändå är orden väldigt skarpa och tvingar oss att fundera över var vi har vår lojalitet. Vem förtröstar vi ytterst på, är Jesus främst? Det är typiskt Lukas att ta med fyra punkter, se .]
Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han kan slutföra det?
Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och fundera över om han med 10 000 man kan attackera den som kommer emot honom med 20 000?
Kan han inte det, skickar han en delegation och ber om fred medan den andre ännu är långt borta.
Om ni inte har varit trogna i fråga om den orättfärdiga mammon (ägodelar, pengar),
vem vill då anförtro er den sanna rikedomen [evangeliet, andliga gåvor]?
Om ni inte har varit trogna med det som ägs av andra,
vem vill då ge er vad som ska tillhöra er?
Abraham sa till honom: 'Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så kommer de inte bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.' "
[Det största vittnesbördet någon kan få är Guds ord. Ett mirakel ger uppmärksamhet, men det är Guds ord som frälser. Även om den rike mannen inte namnges är det fariséerna som identifieras med den rike mannen. Översteprästen bar en purpurfärgad dräkt och var klädd i linne, se . När Jesus berättade detta var Kaifas överstepräst, han tjänstgjorde 18-35 e.Kr. Hans svärfar, Hannas, hade just fem söner som han gjorde till överstepräster, se . Lasarus har ibland förknippats med Marta och Marias bror, men det är troligen inte samme person, se . Det finns dock en koppling mellan namnet Lasarus och Abraham. Namnet Lasarus kommer från det hebreiska namnet Elieser som betyder: "en som Gud hjälper". Elieser var Abrahams trogne tjänare, se . På samma sätt som man förväntade sig att Abrahams gode tjänare Elieser skulle komma till samma boningsplats som sin mästare efter döden, kommer den rättfärdige tiggaren också dit. Jesus säger inte om detta är en liknelse eller en berättelse och det finns olika tolkningar, men det vi vet är att Jesus inte skulle tala osanning eller lära ut falska läror. Några slutsatser:
Vad vi gör i detta liv får konsekvenser efter döden. Vi ska hjälpa de fattiga. Jesus använder sig av ett dåtida begrepp, "Abrahams sida", men ändrar vissa detaljer. Det svenska ordet lasarett har sitt ursprung från det bibliska namnet Lasarus.]
Det skulle vara bättre (mindre illa) för honom att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet, än att han skulle förleda en av dessa små.
[Jesus känner sorg och bedrövelse över den som förleder andra troende, men fördömer också dessa handlingar. Utifrån är det tydligt att "dessa små" är andra troende.]
Men Herren sa: "Om ni hade tro som ett senapsfrö, så skulle ni kunna säga till detta mullbärsfikonträd: Bli uppryckt med rötterna och bli planterad i havet, och det skulle lyda er."
[Bitterhet och oviljan att förlåta liknas här vid ett mullbärsfikonträd vars karaktärsdrag är att det har ett djupt och stort rotsystem, är snabbväxande och producerar bitter frukt.]
[Jesus vänder sig nu till lärjungarna och frågar dem:] Var det bara den här främlingen som vände tillbaka för att ge Gud ära?"
Han vägrade under en lång tid, men till sist sa han till sig själv: 'Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för människor
Jesus svarade: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.
Men Sackeus stod där och sa till Herren: "Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon (vilket jag gjort), ger jag honom fyrdubbelt tillbaka." [Enligt Mose lag skulle den som handgripligen stulit något betala tillbaka det fyrfalt, se . Tillgångar man lurat till sig skulle återgäldas med fulla beloppet plus tjugo procent, se . Detta hade räckt i Sackeus fall. Överväldigad av Jesu godhet och kärlek till honom väljer han att betala igen mer än vad lagen krävde.]
och sa: "Om du ändå i dag hade förstått, också du, vad som ger verklig fred (frid). Men nu är det dolt för dina ögon.
"Fader! Om du vill (har för avsikt), så ta bort den här bägaren från mig. Men ske inte min vilja (önskan) utan din."
[Jesu lidande liknas här vid en bägare som han måste tömma. En herde gick aldrig längre än ett stenkast från sina får för att kunna försvara dem från rovdjur. Grekiskan uttrycker starka känslor. Jesus "sliter sig bort", "ber gång på gång", "säger i bönen" osv.]
När de som var omkring Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: "Herre, ska vi slå till med svärd?"
och sa: "Är du den Smorde (Messias), så säg oss det."
Men han svarade: "Om jag säger det till er tror ni det inte,
När Pilatus hörde detta frågade han om mannen var från Galileen.
För
om man gör så med det gröna trädet
[som är svårt att antända], vad ska då inte ske med det förtorkade
[som brinner lätt]?"
[Om sådant lidande kommer över Herrens Smorde, som är det gröna rotskottet från David, vad kommer då inte att ske över människor som är andligt förtorkade och staden Jerusalem? Se även .]Och folket hade stått [där] och betraktande sett på. Ledarna [medlemmarna i Stora rådet, Sanhedrin – det högsta beslutande organet bland judarna] hånade honom då och sa till och med: "Andra har han frälst (hjälpt, räddat, befriat) [från döden], nu får han hjälpa sig själv, om han [detta] är Guds Smorde (Messias), den Utvalde."
och sa: "Om du är judarnas kung, så hjälp (rädda) dig själv."
Johannesevangeliet (49)
de frågade honom: "Varför döper du om du varken är den Smorde (Messias), Elia eller Profeten?"
[Det fanns många typer av reningsdop på Jesu tid. Innan en pilgrim gick in i templet krävdes ett reningsbad. Prästerna hade också dagliga rituella reningsdop. Till skillnad från dessa återkommande dop är kanske proselytdopet det mest betydelsefulla. En hedning som konverterade till judendom döptes i vatten. När nu Johannes uppmanar judar att omvända sig och döpa sig, jämställer han dessa judar med hedningar, i behov av omvändelse.]
[ formar en kiasm. Ordet tro återkommer flera gånger och ramar in hela stycket, se och . Frasen 'var och en som tror' används som en inre ram i och b kring huvudbudskapet i . I den andra nivån nämns Människosonen och 'sin son', se och . Mycket talar för att Jesu samtal med Nikodemus avslutas i och att det från är Johannes sammanfattande kommentarer.]
Om ni inte tror (förtröstar) när jag har talat (berättat) om det jordiska [dvs. de saker som hänt här och nu],
hur ska (kommer) ni [då kunna] tro när jag talar (skulle berätta) om det himmelska [de ting som sker i himlen]?
Ingen har [någonsin] stigit upp till (in i) himlen,
förutom han som steg ner från (utifrån) himlen – Människosonen.
[En del handskrifter tillägger: 'som är i himlen', dvs. som har sitt hem i himlen.]
Jesus svarade henne: "Om du kände till (hade en klar förståelse av) Guds fria gåva och vem det är som säger till dig, ge mig något att dricka, skulle du i stället ha frågat honom och han hade gett dig levande (färskt, flödande) vatten."
För om ni trodde på Mose, så skulle ni tro på mig, för det var om mig han skrev.
Men ni tror inte på vad han skrev, hur ska ni då kunna tro mina ord?" [Gr. rhema, specifikt ord levandegjort av den helige Ande.]
Nästa dag förstod allt folket, som fortfarande var kvar på andra sidan sjön, att det inte funnits mer än en liten båt där, och att Jesus inte hade gått i den tillsammans med sina lärjungar, utan att de gett sig av själva.
Detta betyder att inte någon har sett Fadern, förutom han som kommer från Gud. Han har sett Fadern.
För ingen som vill bli känd agerar i hemlighet. Om du nu gör dessa gärningar, visa dig öppet (manifestera dig) för världen."
Om nu en pojke blir omskuren på en sabbat för att Mose lag inte ska brytas, hur kan ni då bli rasande (ursinniga) på mig för att jag gjorde en man helt frisk (upprättade honom) på sabbaten?
Då började de fråga honom: "Var är din fader?"
Jesus svarade: "Ni känner varken mig eller min Fader. Om ni kände (hade en klar förståelse av) mig, så skulle ni också känna min Fader."
De svarade honom: "Vår fader är Abraham."
Jesus svarade: "Om ni verkligen är Abrahams barn skulle ni göra Abrahams gärningar [följa hans exempel].
Jesus svarade dem: "Om Gud verkligen är er far skulle ni älska (med glädje välkomna, respektera) mig, för jag har utgått från Gud. Jag har inte kommit hit själv (på eget initiativ), utan han har sänt mig.
Vem av er kan visa på någon synd (överträdelse) hos mig? Om jag talar sanning, varför tror (litar) ni inte på mig?
Han svarade: "Om han är en syndare eller inte det vet jag inte, men en sak vet jag: Jag var förut blind, men nu kan jag se!"
Om denne man inte var nära (ständigt vid sidan av, från) Gud skulle han inte kunna göra någonting [som detta]."
Jesus svarade dem: "Om ni var blinda skulle ni inte ha någon synd, men eftersom ni säger att ni ser, finns er synd kvar."
Tjuven kommer inte om det inte vore för att han skulle
stjäla (kleptomaniskt ta för sig)
och slakta (döda för att offra)
och [helt och hållet] förgöra (ruinera, fördärva)
[genom att driva ut fåret från hjorden och få det ur balans för att sedan lätt kunna döda det].
Jag kom för att de skulle ha (äga) liv [Guds rika liv, med kraft, mening och syfte, se ]
och ha (äga) det i överflöd (i fullaste mått; upp till brädden så att det flödar över runtom).
De judiska ledarna omringade honom och frågade: "Hur länge ska du hålla oss i ovisshet? Om du nu är den Smorde (Kristus), säg det rent ut (öppet)!"
Om han kallade dem som fick ta emot Guds Ord för gudar, och Skriften inte kan brytas (vara delad, motsäga sig själv),
Om jag inte gör min Faders gärningar så behöver ni inte tro på mig.
Men om jag gör dem, även om ni väljer att inte tro på (lita, lutar er mot) mig så tro åtminstone på de gärningar (under, tecken) jag gör, så att ni kan förstå (genom erfarenhet) och tro att Fadern är i mig och att jag är i Fadern."
Lärjungarna sa till honom: "Herre, sover han så blir han frisk (frälst, räddad)."
Marta sa till Jesus: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött.
När Maria nu kom dit där Jesus var och såg honom, föll hon ner vid hans fötter och sa till honom: "Herre, om du varit här skulle min broder inte vara död."
Jesus säger [då] till honom: "Den som har badat [rengjort hela kroppen] behöver bara tvätta fötterna, hans kropp är [ju] helt och hållet ren (ordagrant: förutom att tvätta fötterna har han inget behov, utan är helt ren). Och ni [mina lärjungar] är rena, men inte alla."
Om nu jag – Herren och Läraren – har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.
Om ni vet (har varit medvetna om; har sett) [allt] detta – saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni om ni också gör det [skulle praktisera dessa saker]."
Om Gud är förhärligad i honom, ska Gud också förhärliga honom i sig själv, och han ska förhärliga honom på en gång. [När Jesus uppstår ska han genast få sitta på Faderns högra sida.]
I min Faders hus [himmelska boning, se ] finns många rum. [Det grekiska ordet för rum mone används bara två gånger i NT, här och i och har innebörden 'boning' och permanent boplats.] Om det inte vore så, skulle jag ha sagt det till er, för jag går bort för att bereda (iordningställa) en plats åt er.
Jesus svarar honom: "Jag är vägen och sanningen [verkligheten själv] och livet [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. [Den grekiska prepositionen pros, som översatts "till", indikerar en rörelseriktning mot ett mål under ömsesidig samverkan.]
Om ni hade känt (haft en kunskap baserad på nära personlig erfarenhet av) mig hade ni också känt (sett; haft en inre förståelse av) min Fader. Från och med nu känner ni (har ni en kunskap baserad på nära personlig erfarenhet av) honom och har sett honom (urskilt honom tydligt)."
[Jesus är "vägen" till Gud. Här finns även koppling till ett av de hebreiska orden för väg derech. Första gången det används är i där Gud "stänger" vägen till livets träd. Jesus är den som öppnar upp vägen tillbaka till Gud. De första kristna kallades också "vägen", se .]
Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig, men om ni inte tror på mig, tro på grund av gärningarna [miraklerna].
Ni har hört att jag sa till er: 'Jag går bort, men jag kommer tillbaka till er.' Om ni [verkligen] älskade mig skulle ni redan glatt er över att jag går till Fadern, för Fadern är större än jag.
"Om världen [med sitt ordnade samhällssystem, där föränderlig etik och moral råder] hatar er, så ska ni veta (ha en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att den redan har hatat mig [och fortfarande hatar mig] innan den hatade er.
Om ni tillhörde världen, så skulle världen känna vänskap med er som med sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har utvalt er och kallat er ut ur världen. Därför hatar världen er.
Kom ihåg vad jag sa till er, en slav (tjänare) är inte större (förmer; har inte högre position) än sin herre.
Om de har förföljt (jagat) mig,
kommer de att förfölja er också.
Om de bevarat (hållit fast vid) mitt ord,
kommer de också bevara ert ord.
Om jag inte kommit och talat till dem skulle de inte vara skyldiga till synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd [synd betyder ordagrant 'att missa målet'].
Om jag inte hade gjort de gärningar som ingen annan någonsin gjort, så skulle de inte vara skyldiga till synd. Men nu har de sett (erfarit) dem, och [trots att de med egna ögon sett alla dessa under och tecken har de] hatat både mig och min Fader.
Medan jag var tillsammans med dem i världen bevarade (skyddade) jag dem i ditt namn [i kunskap och tillbedjan till dig]. De som du gett till mig bevarade (skyddade) jag, och ingen av dem gick förlorad utom fördärvets man [Judas Iskariot], för att Skriften skulle gå i uppfyllelse [].
Jesus svarade: "Jag har sagt er att "Jag Är", om det är mig ni söker, så låt dessa [mina lärjungar] gå!"
Jesus svarade: "Om jag har sagt någonting fel (orätt, grovt, talat ondska) så bevisa att det är fel! Men om det är sant (rätt, gott), varför slår du mig?"
De svarade: "Om han inte vore en förbrytare (en som medvetet gör ondska) skulle vi inte ha överlämnat honom åt dig."
Jesus svarade [Pilatus]: "Mitt rike (min konungamakt som inte är begränsat till en plats, utan finns överallt där mina befallningar råder) tillhör inte denna världen. Om mitt rike var från den här världen, hade mina efterföljare kämpat (stridit) för att jag inte skulle bli överlämnad till judarna. Mitt rike är inte av (har inte sitt ursprung eller källa från) den här världen."
Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon auktoritet över mig över huvud taget, om den inte vore given från ovan. Därför är den som överlämnat mig till dig [Judas, Kaifas, eller judarna] skyldig till mer (en större) synd."
Men de ropade högt: "Bort med honom, bort med honom! Korsfäst honom!"
Pilatus sa till dem: "Ska jag korsfästa er Konung?"
Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan kung än Caesar (kejsaren)."
Jesus sa till henne: "Kära kvinna, varför gråter du? Vem söker du?"
Då hon trodde det var trädgårdsmästaren svarade hon honom: "Herre, om det är du som burit bort honom, säg mig var du lagt honom så jag kan hämta honom."
Apostlagärningarna (35)
När de nu hade samlats, begärde de svar av honom (pressade de honom på ett svar), och sa: "Herre, är det nu du ska återupprätta Israel som kungarike?" [Under århundraden hade Israel varit förtryckt av andra nationer, se ; ; . Lärjungarna väntade på det messianska riket, se ; .]
Om vi i dag förhörs om en god gärning mot en sjuk (kraftlös, handikappad) man, och hur han blev helad (frälst, upprättad, befriad),
Men Petrus och Johannes svarade dem: "Om det är rätt inför Gud att lyda er mer än Gud, det får ni själva avgöra (döma),
Petrus frågade henne: "Säg mig, sålde ni marken för det beloppet?" [Det är troligt att Petrus pekar på pengarna som antagligen ligger där.]
Hon svarade: "Ja, för det beloppet."
men är det av Gud, kan ni inte slå ner dem. Det skulle kunna visa sig att ni kämpar mot Gud." De blev övertygade av honom.
Översteprästen [antagligen Hannas] frågade [Stefanos]: "Stämmer dessa anklagelser [att du sagt att Jesus ska riva ner templet och ändra Mose lag, se ]?"
Omvänd dig därför från din ondska och be till (bönfall) Herren så att han, om möjligt, förlåter dig vad du tänker i ditt hjärta.
Då sa Filippus: "Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske." Han svarade och sa: "Jag tror att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) är Guds Son." [Denna vers finns inte med i de tidigaste manuskripten, och är troligen tillagd. Den visar hur viktiga bekännelsen och dopet var i den tidiga församlingen.]
och nu ropade de och frågade om Simon som kallades Petrus var där som gäst.
Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss när vi kom till tro på Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vem var då jag att kunna hindra Gud?"
[Berättelsen går nu tillbaka till tiden just efter Stefanos martyrdöd, se . Det har gått några år efter Jesu död och uppståndelse, och händelserna dateras till omkring 32-35 e.Kr.] De
[grekisktalande judarna i Judéen] s
om hade skingrats under den förföljelse s
om började med Stefanos, k
om ända till:
[området] Fenikien,
[Benämning på den smala kustremsan norr om berget Karmel som var en del av den romerska provinsen Syrien. Här låg städerna Ptolemais, Tyros, Sarefat och Sidon, se ; .] [ön] Cypern och
[staden] Antiokia [i Syrien].
[Staden låg i den romerska provinsen Syrien och hade en halv miljon invånare och var den tredje största staden i riket, bara Rom och Alexandria var större. Här fanns också en stor judisk befolkning.] De s
om hade flytt till dessa platser predikade ordet bara för judar.
Efter [den vanliga] läsningen av undervisningen [Moseböckerna – gr. nomos] och profeterna [som inledde samlingen i synagogan] skickade synagogföreståndarna ett meddelande [en förfrågan] till dem: "Män och bröder, om någon av er har ett uppmuntrande (uppbyggande) ord till folket, så säg det."
När hon och alla i hennes hus hade låtit döpa sig, sa hon: "Om ni anser att jag tror på (är trogen) Herren, så kom och stanna i mitt hus." Hon övertygade oss [de fyra missionärerna] att stanna (hon gav sig inte).
[Berea ligger knappt åtta mil väster om Thessalonike. Vandringen dit tar minst två dagar. Efter en dagstur längs med huvudvägen Via Egnatia vek de av söderut.] Folket där
[den judiska befolkningen i Berea] var öppnare
(mer vidsynta, hade en ädlare karaktär) än de i
Thessalonike. De tog emot ordet med stor villighet
(entusiasm) och forskade varje dag i Skrifterna för att se
om det stämde.
[Att budskapet som Paulus och Silas predikade att Jesus var Messias verkligen stämde med de hebreiska Skrifterna, Gamla testamentet.] Hans syfte med detta var att de skulle söka Gud, och treva (famla, känna) sig fram till honom och finna honom – han är faktiskt inte långt borta från någon enda av oss. [Bilden som målas upp är en person som famlar i mörkret för att hitta vägen, och Gud är där för att ta emot och välkomna var och en som söker honom.]
Precis när Paulus skulle öppna sin mun och tala, sa Gallio till judarna: "Om det handlat om något brott eller ett ondskefullt illdåd skulle jag naturligtvis lyssna på er, judar.
Men eftersom detta är tvistefrågor om ord och namn och er egen lag får ni ta hand om det själva. Jag tänker inte (har ingen vilja) att bli en domare i sådana frågor." [Frågan gällde om Jesus verkligen var den Messias som Skrifterna talade om.]
och han frågade dem: "Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?"
De svarade honom: "Nej, vi hörde inte ens talas om att det fanns en helig Ande."
Om nu Demetrius och hans hantverkare vill väcka åtal mot någon, så finns det domstolar och ståthållare. Där kan de anklaga varandra.
Är det något mer ni vill ta upp, så ska det avgöras i den lagliga folkförsamlingen.
Paulus hade nämligen bestämt sig för att segla förbi
Efesos för att inte bli uppehållen i
[den romerska provinsen] Asien [där Efesos var huvudstad]. Han skyndade vidare för att
om möjligt kunna vara i
Jerusalem på pingstdagen.
Men när det gäller hedningar som kommit till tro, har vi skrivit [under apostlamötet, se , ] och bestämt att de ska hålla sig borta från kött offrat till avgudar, från blod, kött av kvävda djur och sexuell omoral."
Just när Paulus skulle föras in i fästningen, frågade han befälhavaren [Claudius Lysias]: "Får jag säga något till dig?"
Han svarade: "Du kan ju grekiska!
När de hade sträckt ut honom för piskan, sa Paulus till officeren som stod där: "Får ni piska en romersk medborgare som inte ens är dömd för något?"
Då gick befälhavaren dit och frågade honom: "Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?"
Paulus svarade: "Ja."
Ett stort uppror (tumult) startade, och några av dem som tillhörde fariséernas parti stod upp och argumenterade för sin sak [de dödas uppståndelse]. De sa: "Vi ser inget ont (fel) hos denne man. Men om en ande har talat med honom eller en ängel ..." [Meningen avslutats inte och är en s.k. aposiopesis. Antagligen blir det sådant tumult att fariséerna avbryts mitt i sitt anförande.]
Men där fanns några judar från
Asien, och egentligen borde de stå här inför dig och anklaga mig,
om de hade något att anföra emot mig.
Annars får dessa män själva tala om vilket brott de fann mig skyldig till när jag stod inför Stora rådet,
Han sa: "De som är ledare bland er kan följa med, och har mannen gjort något orätt kan de lägga fram sina anklagelser mot honom."
Om jag är skyldig och har gjort något s
om förtjänar döden, så är jag beredd att dö. Men
om det inte ligger något i deras anklagelser kan ingen utlämna mig åt dem.
[Nej, jag vill inte gå till Jerusalem.] Jag vädjar till kejsaren!"
Jag visste inte hur jag skulle handla i detta fall, så jag frågade
om han ville k
omma till
Jerusalem och stå inför rätta där.
Varför anses det otroligt bland er att Gud uppväcker döda?
att den Smorde (Messias) skulle lida, och att han som den förste som uppstått från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna."
Agrippa sa till Festus: "Den mannen hade kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren."
Efters
om hamnen inte låg bra till för att övervintra bestämde sig de flesta för att gå ut därifrån och försöka nå
Foinix, en
[större] hamn på
Kreta [bara några timmars segling västerut längs med kusten] s
om vetter mot sydväst och nordväst. Där tänkte de tillbringa vintern.
[Goda hamnarna var öppen för sydöstliga vindar vilket gjorde att vågorna slog rakt in mot hamnen. Det verkar inte vara någon direkt stad där, eftersom Lasea som ligger 2,4 km österut nämns. Vegetius, en romersk författare från 400-talet, skriver att det var farligt att segla på Medelhavet efter 15 september, och efter 11 november var det omöjligt.][Maltas kust består till mesta delen av klippor, men det finns några bukter med sandstränder. På den norra kusten finns en bukt som kallas Paulus vik med en ö i som heter Paulus ö. Detta är den traditionella platsen för skeppsbrottet.] När det blev dag kände de inte igen landet, men de fick syn på en bukt med sandstrand och bestämde sig för att
om möjligt låta skeppet driva upp där.
Romarbrevet (47)
alltid – i mina böner – vädjande om att nu kanske äntligen, genom Guds vilja, få göra en lyckosam (lyckad, framgångsrik) resa till er.
[Paulus riktar sig nu direkt till messiastroende judar. Han tar upp åtta fördelar som de har jämfört med hedningar:]
Om du kallar dig jude, [vilket du gör,] då
har du din trygghet i (förlitar du dig på) lagen (Torah – gr. nomos),
är din stolthet i Gud,
Vad betyder det om några inte trodde (inte var trofasta – gr. apisteo)?
Kan deras otro (oförmåga att uppfylla sin del av förbundets löften – gr. apistia) upphäva Guds trofasthet (gr. apistis)?
[Det grekiska ordet apistia kan både betyda otro, där man vägrar att tro, eller att man inte är trogen sina löften. Kan man lita på Guds trofasthet om nu judarna, som är hans egendomsfolk, inte ser att Jesus uppfyller Gamla testamentets profetior? Är Gud inte trofast, bara för att hans folk inte varit trofasta och uppfyllt sin del i förbundet? Dessa båda nyanser är nära relaterade, och Paulus kan syfta på båda när han ställer den retoriska frågan om judarnas misslyckande skulle upphäva Guds trofasthet.]
Men om vår [min och det judiska folkets] orättfärdighet demonstrerar (visar, bevisar) [står där uppradad som en tydlig kontrast till] Guds rättfärdighet, vad ska vi [då] säga? Inte kan väl Gud vara orättfärdig (orättvis) när han frambringar vrede [dömer synden, se ]? Jag talar [resonerar nu alltså] på ett mänskligt sätt.
[Paulus frågar sig retoriskt om det judiska folkets felsteg nu hjälpte att visa på Guds rättfärdighet, skulle det då inte vara orättfärdigt av Gud att döma synden?]
Men om Guds sanning genom min falskhet framstår så mycket klarare till hans ära, varför blir jag då dömd som syndare?
Om Abraham förklarades rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av. Dock inte inför Gud.
Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron meningslös och löftet upphävt.
För om vi – medan vi var [Guds] fiender – blev försonade med Gud genom hans Sons död, ska vi – sedan vi blivit försonade – så mycket mer bli frälsta [räddade från straffdomen och få evigt liv] genom hans liv [hans uppståndelse].
[Nu följer sex jämförelser mellan resultatet av Adams överträdelse och resultatet av den upprättelse som Jesus ger.]
Överträdelsen (syndafallet) kan inte jämföras med den fria gåvan (gr. charisma).
[Adams fall är oproportionerligt litet i jämförelse med Guds stora nåd.]
För om de många [alla] dog genom en endas överträdelse (synd; snedsteg, fall),
hur mycket mer har Guds nåd och den fria gåvan,
genom en man, Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
på ett överflödande sätt kommit till många.
Om en enda mans överträdelse betydde
att döden började regera (utöva konungsligt envälde) genom denne ende,
hur mycket mer ska inte de som blir rättfärdiga
genom att ta emot nådens överflödande rika gåva
få regera i livet,
tack vare en enda,
Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
För om vi har blivit permanent förenade (planterade tillsammans) med honom genom en död som liknar hans [när vi döps i vatten och begraver vårt gamla liv], då ska vi också dela hans uppståndelse.
Men om vi [nu] har dött (dog) med den Smorde (Messias, Kristus), tror vi att vi också ska leva med honom.
Vad ska vi då säga? Att lagen är synd?
Absolut inte!
Det var dock först genom lagen som jag lärde känna synden. Jag hade [till exempel] inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt:
Du ska inte ha begär. [; ]
[Det sista av de tio buden, eller orden (hebr. davarim) som det ordagrant står i . Förbuden mot själva handlingen att begå äktenskapsbrott och stjäla har redan nämnts i och . Detta sista bud i fokuserar på själva begäret att vilja ta det som tillhör någon annan.]
Om jag nu vanemässigt gör det jag inte vill, erkänner jag (ger jag mitt bifall till) att lagen är god.
Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig.
Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har den Smordes (Kristi) Ande tillhör inte honom.
Om den Smorde (Messias, Kristus) bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är (har och ger) liv på grund av rättfärdigheten.
Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte den Smorde (Messias, Kristus) från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.
Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar kommer ni att leva.
och om vi är [hans] barn, så är vi också [hans] arvingar, nämligen Guds arvingar och [därmed] medarvingar till den Smorde (Messias, Kristus), förutsatt att vi lider [tillsammans] med honom, så att vi också får bli förhärligade tillsammans [med honom].
Men om vi hoppas (har en förväntan) på det vi inte ser, så väntar vi [oförtrutet och välkomnande] i uthållighet (ståndaktighet) [även om vi prövas].
Vad ska vi nu säga om (gentemot – gr. pros) ["i riktning mot" allt] detta [se , men även hela sammanhanget från ]? Om Gud är för (över – gr. hyper) oss, vem kan [då] vara emot (gr. kata) oss ["dra ner" oss, dvs. få oss totalt på fall]? []
Men tänk om Gud, trots att han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, ändå med stort tålamod har burit vredens kärl som var färdiga (själva berett sig) att förstöras?
Jesaja har också förutsagt:
Hade inte Herren Sebaot lämnat kvar några ättlingar åt oss,
då hade vi blivit s
om Sodom, vi hade liknat
Gomorra.
[]Men är det av nåd (Guds favör och kraft), så är det inte av gärningar. Annars vore nåden inte längre nåd.
Om nu deras fall innebar rikedom för världen och deras fåtalighet rikedom för hedningarna, hur mycket mer ska då inte deras fulla antal bli det?
om jag på något sätt kan få mina landsmän att bli avundsjuka, och på så vis frälsa några av dem.
För om deras förkastelse innebar världens försoning, vad ska då deras upptagande innebära om inte liv från de döda?
Om förstlingsbrödet är heligt, är hela degen helig []. Och om roten är helig (avskild för tjänst), är också grenarna heliga. [Eftersom Abraham och patriarkerna var Guds utvalda folk är också deras ättlingar det.]
Men om nu några av grenarna har brutits bort, och du som är en vild olivkvist har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets näringsrika rot,
då ska du inte förhäva dig över grenarna. Om du förhäver dig ska du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.
För om Gud inte skonade de naturliga grenarna ska han inte heller skona dig.
För om du blev bortskuren från vildoliven som du av naturen tillhörde och mot naturen inympad i ett äkta olivträd, hur mycket lättare ska då inte de naturliga grenarna ympas in i sitt eget olivträd?
[Varför väljer Paulus att använda ett olivträd för sin bild? Trädet är en symbol på fred. Efter syndafloden när Noa skickar ut duvan kommer den tillbaka med en kvist från just ett olivträd, se . Runt Medelhavet, och speciellt i Israel, är olivträdet det viktigaste av alla träd eftersom dess frukt, olivoljan, är källan till mat, ljus, hygienartiklar och helande.]
Om det är möjligt, och så mycket det beror på er, lev i frid med alla människor.
Varje människa ska underordna sig den överhet (högre auktoriteter) hon har över sig. Det finns ingen auktoritet [i himlen eller på jorden] som inte är av Gud [som inte har fått hans tillåtelse att komma till makten], och den som finns är tillsatt av Gud.
[Många judar tolkade budet mot en utländsk kung i som en ursäkt för att inte lyda den romerska staten och betala skatt. Jesus besvarar tydligt frågan om det var rätt att betala skatt eller inte genom att säga "Ge Caesar det som tillhör Caesar, och Gud det som tillhör Gud", se . Efter floden gav Gud människan auktoritet att döma i rättsliga frågor och straffa förbrytare, se . När Pilatus säger till Jesus att han har makt att frisläppa eller korsfästa svarar Jesus honom att han inte skulle ha någon makt om den inte var given från ovan, se . Gud använde t.ex. den persiske kungen Kyros för att utföra Guds vilja, se .
Det är värt att notera att Paulus uppmanar de troende att underordna sig en så pass korrupt regim som den romerska. Detta innebär inte att Paulus blundar för den orättfärdighet som finns omkring honom utan man måste se detta i ljuset av vad som skulle hända om det inte fanns någon centralmakt och inga civilrättsliga lagar alls. Då skulle anarki råda och den svage skulle bli fullständigt rättslös.]
Var inte skyldiga någon något, utom i detta att älska varandra [med Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek]. För den som älskar sin nästa (sin medmänniska) har uppfyllt (fullbordat) lagen [Torah – undervisningen med dess budord och instruktioner]:
Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen din make/maka).
Du ska inte dräpa (mörda).
Du ska inte stjäla.
Du ska inte ha begär.
[Från den andra stentavlan räknar Paulus upp fyra bud som alla har att göra med relationer till våra medmänniskor. I stället för att börja med "dråp" skiftas ordningen så att "äktenskapsbrott" blir det första budordet i uppräkningen, se , ; .] Dessa och alla andra [totalt 613] budord kan sammanfattas i detta ord:
"Du ska [osjälviskt] älska din nästa (din medmänniska) som dig själv." []
Jag vet och är i Herren Jesus helt övertygad (förvissad) om att ingenting i sig självt är ceremoniellt orent [ingen mat är oren], men för den som betraktar något som orent, för honom är det orent.
Om din broder eller syster blir bedrövad (sårad, om du skadar deras tro) av den mat du äter, så lever (vandrar) du inte längre i kärleken [som är osjälvisk och utgivande]. Låt inte [något så trivialt som] din mat orsaka att den som den Smorde (Messias, Kristus) dog för [betalade ett oerhört högt pris för] går under (förgås).
Så har de bestämt, och de står också i skuld till dem. För om hedningarna har fått del i deras andliga goda, så är de också skyldiga att betjäna dem med sitt materiella goda.
1 Korintierbrevet (66)
Jag tackar Gud för att jag inte döpt någon av er, förutom Crispus och Gaius,
Ja, jag döpte också Stefanas och hans hushåll, någon mer kommer jag inte ihåg att jag döpt.
[I kapitel 13 finns den välkända kärlekens lov. Värd minst lika stor uppmärksamhet är följande hyllning till korset. Korsets lov består av tre huvuddelar. Den första och sista delen handlar om hur världens vishet inte kan beskriva korset, se :17-20 och 1:26-2:2. Den centrala delen beskriver kraften och Guds vishet i korset, se :21-25. Förkunnelsen om Jesu kors återfinns i början, mitten och slutet, och ramar in och förstärker temat om korset, se :17, 1:23, 2:2.]
För jag bestämde mig för att inte känna till något [medvetet visa min kunskap] bland er
förutom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), och honom som korsfäst.
som ingen av den här tidsålderns härskare
har känt (haft en personlig upplevelse av),
för om de hade gjort det
skulle de aldrig korsfäst ärans (härlighetens) Herre.
För vem bland människor vet (förstår, känner till) vad som finns i människan [djupen – hos andra eller ens sig själv, se ], utom människans egen ande inom honom? På samma sätt vet ingen vad som finns i Gud, utom Guds Ande.
[Det finns bara en grund – Jesus, den Smorde, men det finns olika sätt att bygga vidare på den kunskapen. Här riktar han en varning främst till pastorer och lärare att vara vaksamma över vad det är man undervisar.]
Om någon nu bygger på grunden med [bestående material som] guld, silver och dyrbara (ädla) stenar, [eller temporära som] trä, hö och strå,
Om det arbete (verk) som någon har byggt består [provet], så ska han få sin lön,
men om det brinner upp, så lider han förlust [förlorar han sin belöning]. Själv ska han bli räddad, men som genom eld [som en som undflyr en eldsvåda men det han byggt förstörs].
Om någon fördärvar (förgör, skadar) Guds tempel [med falska läror] ska Gud fördärva honom. Guds tempel är heligt, och det templet är ni.
[Paulus understryker att de troende tillsammans utgör Guds tempel. Här används gr. naos som beskriver helgedomen med de inre rummen (inte gr. hieron som används om de yttre förgårdarna). Petrus använder samma bild där alla är "levande stenar" i ett andligt husbygge, se . Lite senare använder Paulus samma bild med templet igen för den enskilde troende, se . Gud ser allvarligt på ledare som inte bygger upp utan fördärvar hans heliga boning.]
Bedra inte er själva [var på er vakt så ni inte bedras av den här världens visdom]. Om någon av er tycker sig vara vis i den här världen, måste han först bli en dåre för att bli vis.
Vem ger dig en särställning (vad gör dig så speciell)?
[Vem är du att välja olika ledare och grupperingar, se .]
Vad har du som du inte har fått?
Och om du har fått det, varför skryter du då som om du inte hade fått det?
Vet ni inte att de heliga ska döma världen?
Om nu världen ska dömas av er,
duger ni då inte till att döma i [jämförelsevis] små saker?
Håll er inte ifrån varandra,
utom möjligen för en tid med bådas samtycke
för att kunna ägna er åt bönen. Kom sedan tillsammans igen,
så att Satan inte frestar er,
eftersom ni inte kan leva avhållsamt.
Men kan de inte leva avhållsamt ska de gifta sig,
för det är bättre att gifta sig än att brinna av begär.
Till de andra säger jag, inte Herren:
Om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom,
får han inte överge henne.
Om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne,
får hon inte överge honom.
Men om den som inte tror vill skiljas, så låt honom skiljas. I sådana fall är [den troende] brodern eller systern inte moraliskt bunden [vid äktenskapet] som en slav. Gud har kallat er att leva i frid.
För hur vet du, hustru,
om du kommer att frälsa din man?
Eller hur vet du, man,
om du kommer att frälsa din hustru?
[Huvudbudskapet i denna del är att vara kvar i den lott Herren gett en person, frasen återkommer i , och . Terminologin är hämtad från som handlar om hur Gud tilldelar israeliterna olika jordlotter i löfteslandet. Varför tar Paulus upp jude/grek och slav/fri mitt i ett sammanhang som talar om familjerelationer? Svaret kan finnas i där dessa två ämnen tas upp i samband med att i Jesus är det inte längre man och kvinna.]
Men var och en ska leva i den ställning (lott) som Herren har tilldelat honom,
så som Gud har kallat honom.
Det föreskriver jag i alla församlingar.
Var du slav när du blev kallad [av Gud]?
Bekymra dig inte över det,
men om du kan bli fri (få din frihet), så tag den chansen.
[Sista delen är ordagrant "men även om du kan bli fri, använd den". Det går att översättas så att betydelsen blir "även om du kan bli fri, så förbli hellre slav." I ljuset av där slavhandlare jämförs med mördare, och innehållet i nästa vers, är det troligast att betydelsen är att Paulus inte är emot att en slav blir frigiven, se även brevet till Filemon.]
[Paulus avslutar nu sina riktlinjer med att vara tydlig med att äktenskapet är något gott och att det inte är fel att gifta sig. Dock under rådande omständigheter i världen kommer det att bli extra bekymmer att bilda familj, varför Paulus i detta läge avråder. Han är fullt förvissad om att Herren förmår fylla de ogiftas grundläggande längtan och behov. är svåröversatt och kan antingen syfta på en far som är på väg att gifta bort sin giftasvuxna dotter, eller en ung man som trolovats med en ung flicka. Oavsett, så är slutsatsen densamma – det är inte syndigt att gifta sig.]
Men om någon tycker sig göra fel mot sin flicka som är giftasvuxen och vill gifta sig, då ska han göra som hon vill, han syndar inte, låt dem gifta sig.
Om någon tycker sig ha kunskap om något, så har han ännu inte den kunskap han borde ha,
men om någon älskar Gud är han känd av honom.
När det nu gäller frågan om man får äta kött som är offrat åt avgudar (avbilder) [],
så vet vi att "det inte finns någon avgud i världen"
och att det "bara finns en Gud".
Därför, om maten blir till fall för min broder tänker jag aldrig mer äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.
Om jag inte är apostel för andra,
så är jag det i alla fall för er.
Ni är sigillet på mitt
apostlaämbete i Herren.
När vi har sått andliga ting hos er,
är det då för mycket begärt om vi skördar materiella ting från er?
Om andra har rätt att få del av det som är ert,
har inte vi det ännu mer?
[Paulus skriver tre gånger "att han inte använder sin rätt" vilket ramar in detta stycke, se , och .]
Men vi har inte utnyttjat den rättigheten [att vara avlönad],
utan finner oss i allt för att inte skapa hinder för den Smordes (Kristi) evangelium.
Om jag gör detta villigt [predikar evangeliet och avstår frivilligt från mina rättigheter, se , , ]
har jag min lön (belöning),
men gör jag det för att jag måste
är det ett förvaltarskap som anförtrotts mig.
[Detta är styckets centrum och huvudpoäng. Paulus är trogen sitt uppdrag, se . Det är ett förvaltarskap, se .]
Ingen frestelse (prövning, påfrestning) har drabbat (gripit, fångat) er utom de vanliga mänskliga. Och Gud är trofast – han ska inte tillåta att ni frestas (prövas) över er förmåga (mer än ni mäktar med/orkar/klarar av), utan [samtidigt] med frestelsen (tillsammans med prövningen) kommer han också att bereda utvägen [den som ges åt er] för att kunna (så att ni orkar) härda ut.
[Grekiskans peirasmos betyder både prövning och frestelse. Den nyansskillnad vi har i det svenska språket, finns inte i grekiskan, se även ; . Under prövningar kan man frestas att lämna Gud. Även köttet, den mänskliga syndiga naturen, har en fallenhet att locka människan bort från Gud, något Satan utnyttjar. Gud prövar, men frestar inte, se ; ; ; ; . Det grekiska ordet för utväg är ekbasis. Det förekommer bara här och i , där det översätts med "resultat". Ordet används i sekulär grekiska för en flods utlopp i havet. Samtidigt med frestelsen/prövningen finns alltid en specifik utväg för ett gott slutresultat, se .]
Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå,
ät då allt som sätts fram åt er
utan att ställa frågor för samvetets skull.
Om jag äter med tacksamhet,
varför blir jag då kritiserad för något som jag tackar Gud för?
För om en kvinna inte har något på huvudet
kan hon lika gärna klippa av sig håret.
Men om det är en skam för en kvinna att klippa eller raka av sig håret,
så bör hon ha något på huvudet.
[ hör ihop med .]
Men om någon har lust att strida [är benägen att vara grälsjuk avseende detta så] har vi ingen sådan sed (sedvänja, vana, praxis; ömsesidigt anpassad tradition – sunetheia), inte heller Guds församlingar.
[Ordet för sed används förutom här och i även om sedvänjan att frige en fånge kring påsk (). Vilken sedvänja syftar Paulus på? Grekiskan verkar främst syfta på seden att inte strida eller gräla om sådana saker som ansågs vara naturliga och redan var rådande praxis även i andra församlingar. Att Paulus använder ordet för sed (inte lära eller lag) och inte kyrkan (singular) utan kyrkor i plural (; ) pekar på att detta är en fråga som mer rör tradition och kulturell sed, än en lärofråga.]
Om vi gick till rätta med oss själva
skulle vi slippa att bli dömda.
Om någon är hungrig ska han äta hemma,
så att er sammankomst inte blir till en dom för er.
Allt det andra ska jag ge föreskrifter om när jag kommer.
[Till sist nämner Paulus att han kommer att ta upp några specifika saker med dem som inte rör andra församlingar som läser detta brev. Korintierna hade skrivit angående många saker, men Paulus låter inte deras frågor styra brevets uppbyggnad. Paulus väljer ämnen som berör "hela församlingen", se 1:2.]
Därför vill jag klargöra för er så att ni förstår att ingen som vanemässigt talar genom (influerad och i kraft av) Guds Ande säger: "Förbannad är Jesus", och att ingen kan [verkligen] säga "Jesus är [min] Herre" annat än genom (influerad och i kraft av) den helige Ande.
Om hela kroppen var ett öga,
hur skulle den då kunna höra,
eller om den bara var ett öra,
hur skulle den då kunna känna lukt?
Om kroppen bestod av en enda del (lem), då skulle det inte vara en kropp.
Jag vill gärna att ni alla talar tungomål,
men ännu hellre att ni profeterar.
Den som profeterar [talar inspirerat av Gud genom att predika och undervisa]
är större (mer betydelsefull) än den som talar tungomål,
om han inte uttyder sitt tal, så att församlingen blir uppbyggd.
Hur många språk det än finns i världen,
så är inget utan mening.
Vill de veta något ska de fråga sina män därhemma,
för det är en skam för en kvinna att tala i församlingen.
[På samma sätt som föregående stora stycke, om hur man ska leva som kristen i en fallen värld, kap 8-10, hade en avslutning () kommer en avslutning och sammanfattning på detta stycke, kap 11-14, om gudstjänsten.]
Om någon tror sig vara profet [som utvecklades i kap 11]
eller andlig [som diskuterades i kap 12],
ska han inse att det jag skriver till er
är Herrens bud. [Allt måste ske i kärlek, kap 13.]
Om någon inte erkänner detta,
är han själv inte erkänd.
[Centralt finns en referens till budet "att älska varandra", som Jesus redan gav sina lärjungar, se .]
Genom den [tron] blir ni frälsta (trygga, upprättade, bevarade, helade, försörjda, befriade, fria från synd och har evigt liv med Gud efter döden), om ni nu fortfarande håller fast vid det jag predikade för er, annars har er tro varit bortkastad.
[I den här sista delen i Paulus brev finns en lovsång till uppståndelsen som en parallell till Korsets lov, se . Korset och uppståndelsen är två sidor på samma mynt. Huvudtemat i hyllningen till uppståndelsen (gr. egeiro) ramar in stycket, se och , och i kiasmens centrum, se . Totalt används ordet sju gånger i .]
Om nu den Smorde (Messias, Kristus) predikas som uppstånden (gr. egeiro) från de döda,
hur kommer det sig då att några av er säger att det inte finns någon uppståndelse (uppstigande, nytt liv) av de döda?
Om det inte finns någon uppståndelse av döda,
då har inte heller den Smorde uppstått.
Om den Smorde inte har uppstått,
då är vår förkunnelse (predikan) meningslös
och er tro meningslös.
Om de döda inte uppstår,
då har inte den Smorde uppstått.
Om inte den Smorde har uppstått
då är er tro utan mening,
och ni är kvar i era synder [kontrollerade av den och under Guds dom].
Om vi som lever i den Smorde (Kristus) bara har vårt hopp i detta [jordiska] liv,
och det är allt, då är vi av alla människor de mest ömkansvärda (sorgliga, miserabla, patetiska).
[Paulus ger nu tre argument för att de döda kommer att uppstå:]
Vad ska annars de som döper sig för de döda göra?
Om de döda inte alls uppstår,
varför döper de då sig för dem?
[Denna vers är omdebatterad och det finns många tolkningar. En av avarterna är att man kan döpa sig "ställföreträdande" för redan döda personer, vilket i dag praktiseras av mormoner. Det finns dock ingen annan vers som styrker att man kan döpa sig för någon annan, snarare tvärtom, alla andra verser i Bibeln visar att dopet handlar om ett eget beslut att följa Jesus – man kommer till tro och låter sig döpas. Den mest naturliga tolkningen är att versen syftar på anhöriga till avlidna troende som kommer till tro. Ett exempel kan vara en döende mor som säger till sin son som ännu inte är en kristen: "vi kommer att ses igen." När sonen senare kommer till tro och låter sig döpas finns det hopp om att han ska få se sin älskade mor igen. Oavsett vad som syftas på här, nämns detta i förbigående av Paulus i hans argumentation för de dödas verkliga uppståndelse.]
Om jag trott s
om folk i allmänhet när jag kämpade mot vilddjuren i
Efesos,
vad hade det tjänat till?
[Det är troligt att Paulus liknar inflytelserika onda människor i Efesos med vilddjur. Herakleitos, en grekisk filosof från Efesos, hade kallat sina landsmän "vilddjur" fyra hundra år tidigare. Epimenides kallade även kreterna samma sak, se . Paulus befinner sig i Efesos och där är hans liv i fara, se . Även om tumultet som silversmeden Dimitris startar ännu inte har ägt rum, se , eftersom Paulus tvingas lämna staden direkt efteråt, så börjar han få "många motståndare", se .]Om de döda inte uppstår,
låt oss äta och dricka, för i morgon dör vi.
[Utan uppståndelse kan man lika gärna ge upp, se ; . Jesus använder liknande resonemang i liknelsen om den rike dåren, se .] Det frö du sår har inte den kropp [sammansättning och yttre utseende] som den senare kommer att få,
det är bara ett naket korn – ett sädeskorn eller något annat frö.
Det som blir sått som en kropp med fysiskt liv,
uppstår som en kropp med ande.
Om det finns en kropp med fysiskt liv,
då finns det också en med ande.
Om någon inte värdesätter (älskar – gr phileo) Herren ska han vara under förbannelse.
[Paulus vill vara helt tydlig med att det är viljan att vara vän med Jesus som är det viktiga. Petrus misslyckades att stå upp för Jesus men blev upprättad, David föll i grov synd men reste sig på nytt. Paulus vill understryka allvaret i sitt budskap och ställa läsarna inför ett medvetet val.]
Maranatha!
[Flera hebreiska/arameiska ord och begrepp verkar ha använts av den grekisktalande kyrkan. De vanligaste är: amen, abba, mammon, hosianna och maranatha. Ordet maranatha är ett sammansatt ord som kan delas upp i orden maran-atha eller marana-tha. I första fallet blir betydelsen "Vår Herre har kommit". I andra fallet blir betydelsen "Vår Herre kommer" och används som en bön, "Vår Herre, kom". På senare tid är det den sista betydelsen som har dominerat. Den enda gången ordet används i samtida litteratur är Didache 10:6 där maran-atha återfinns i samband med Herrens måltid och översätts "Vår Herre har kommit".]
2 Korintierbrevet (36)
För om jag gör er sorgsna, vem kan då göra mig glad om inte just den jag gjort sorgsen? [Paulus hade en äkta genuin kärlek till församlingen.]
Om en viss person [mannen som levde tillsammans med sin fars hustru, se ] har orsakat sorg, så är det inte mig han har gett sorg utan i viss mån er alla, för att inte säga (tynga ner er) för mycket. [Denna synd påverkade inte bara honom själv utan hela församlingen, se .]
När jag skrev till er var det också för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt [även i svåra frågor].
Den som ni förlåter, förlåter också jag. [Paulus visar att förlåtelse är en viljehandling.] Det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort inför den Smordes (Kristi) ansikte för er skull,
Om nu redan dödens tjänst (ämbete, lärosystem, ordning) – som byggde på inristade bokstäver på stentavlor – kom i sådan härlighet (glans, ära, prakt) att Israels söner (barn) inte kunde se på Mose ansikte på grund av dess kortvariga strålglans [gudsnärvaro] som försvann,
För om redan den [gammaltestamentliga] tjänst som gav fördömelse hade härlighet, hur mycket mer härlighet överflödar då inte den [nytestamentliga] tjänst som ger rättfärdighet (ett frikännande, ett liv som resulterar i rättfärdiga handlingar)!
För om det [gamla] som nu är i en process att upphöra [genom att evangeliet predikas] hade härlighet, hur mycket större framträder då inte den härlighet som består (är permanent)?
Även om vårt evangelium är dolt [som om det var täckt med en slöja som hindrar människor att förstå de glada nyheterna], är det dolt bara för dem som går förlorade [som har en slöja för sitt hjärta, se ].
Därför (genom detta) [se om Paulus trosvisshet trots mycket svåra omständigheter] tappar vi inte modet (tröttnar vi inte; ger vi inte upp). Och även om vår yttre människa bryts ner (tynar bort), så förnyas vår inre människa dag för dag.
för när vi väl är klädda i den ska vi inte stå där nakna.
[Paulus förklarar nu orsaken till varför han gett hela sitt liv till att tjäna Gud.] Det är den Smordes (Kristi) kärlek som motiverar oss (hans osjälviska, utgivande kärlek pressar på från alla sidor och lämnar oss inget annat val), eftersom vi har förstått att om en har dött i allas ställe, då har alla dött. [Den som tagit emot Jesus har dött bort från synden, sig själv och sina egna planer för att leva i Jesus, se .]
Därför bedömer jag inte längre någon på människors vis (efter köttet). Även om vi också har uppfattat den Smorde (Messias, Kristus) på det sättet [före frälsningen], så gör jag det inte nu längre.
Därför, om någon är i den Smorde (Messias, Kristus) – [är han/finns] en ny skapelse! Det gamla (de ting som var från början) [allt det som var förut] är förbi (borta; har passerat åt sidan). Se, något [helt] nytt har kommit (skett; nya ting har blivit till) [allt har blivit nytt]!
[Frasen "en ny skapelse" saknar pronomen i grekiskan och skulle därför både kunna syfta på det större eskatologiska skiftet efter Jesu död och uppståndelse () och på det personliga skiftet som sker när någon omvänder sig. De grekiska adjektiven (i plural) archaia (gamla, ursprungliga) och kaina (nya; tidigare okända) kan användas om människor, saker, tider, tillstånd och omständigheter. När en människa är "i den Smorde" innebär det att hon är född på nytt och iklädd Jesu rättfärdighet. Hennes ande har fått liv och gemenskap med Guds Ande, som för fram henne inför Fadern.]
För även om jag gjorde er ledsna (bedrövade) med mitt brev så ångrar jag det inte. [Kan syfta på Första Korintierbrevet, där Paulus konfronterar dem för att de tillät ett incestförhållande mitt i församlingen, se . Det kan också vara ett annat brev, kanske "tårarnas brev" som refereras i .] Först ångrade jag det, jag inser ju att brevet bedrövade er, åtminstone för en tid.
När jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den man som hade gjort fel [sonen som hade ingått i ett förhållande med sin fars hustru, se ] eller med tanke på den man som fått lida [hans far], utan för att det skulle stå klart för er inför Gud hur ivrigt (hängivet) ni bryr er om oss.
Om jag har berömt er inför honom, så har jag inte behövt skämmas för det. Nej, liksom allt vi har sagt er är sant, så har också vårt beröm inför Titus visat sig vara sant.
För om viljan (ivern, beslutsamheten) finns, så är gåvan välkommen (accepterad) utifrån de tillgångar någon har, inte utifrån vad han inte har.
[Paulus uppmanar till den generella principen om proportionellt givande; samtidigt prisar han makedonierna som offrat och gett över sin förmåga.]
[Hittills har Paulus mest i förbifarten nämnt att det finns motståndare till honom i Korint, se . Nu riktar han sig till dessa falska apostlar. Vi förstår att de var judar som predikade ett falskt evangelium, se , .] Se vad s
om sker mitt framför er
(vad som är helt uppenbart)!
[Frasen kan också översättas "Ni ser bara det som är på ytan" och syfta på de falska apostlarnas vältalighet och retorik.] Om någon är övertygad
om att han tillhör den Smorde
(Messias, Kristus), då ska han ha klart för sig att vi tillhör den Smorde lika mycket s
om han.
För om någon kommer och
predikar en annan Jesus
än den vi har predikat,
eller om ni tar emot en annan ande
än den ni har fått
eller predikar ett annat evangelium
än det ni tidigare tagit emot,
då accepterar ni det gärna.
[Vi vet inte exakt vad dessa falska apostlar predikade; vi vet dock att Paulus predikade Jesus som korsfäst, se , och Herre, se .]
Även om jag inte är någon vältalare [inte följer de grekiska filosofernas retoriska stil] saknar jag inte kunskap, och den har vi alltid och på alla sätt lagt fram för er.
Då är det inte underligt om även hans tjänare förklär sig till rättfärdighetens tjänare. [De som lever ett rättfärdigt liv är "rättfärdighetens tjänare", inte de som utger sig för att vara det eller predikar för andra om rättfärdighet. Ett av kännetecknen på ett falskt budskap är att mörker sägs vara ljus.] Men de ska få det slut som deras gärningar förtjänar.
Jag upprepar: ingen får ta mig för en dåre. Men om ni nu gör det, ta då emot mig som en dåre så att också jag får berömma mig lite.
Ni accepterar att man gör er till slavar, att man suger ut och plundrar er, att man uppträder överlägset och slår er i ansiktet.
Om jag måste berömma mig, vill jag berömma mig av min svaghet. [Vilket visar på att det är Gud som verkat och han är den som får äran!]
Den mannen vill jag berömma mig av, men av mig själv vill jag inte berömma mig förutom mina svagheter.
[Dessa svagheter "skröt" Paulus om i förra kapitlet, se . Paulus använder samma ord, "svaghet", när han beskriver hur han första gången kom till korintierna. Där syftar hans "svaghet" på att han inte följde de dåtida filosofiska retoriska greppen. Anledningen var att deras tro inte skulle bygga på mänsklig visdom utan på Guds kraft, se .]
Jag har blivit en dåre. Ni har tvingat mig till det. Egentligen borde ni ha talat väl om mig. Jag är inte på något sätt underlägsen dessa "superapostlar", även om jag ingenting är.
På vilket sätt blev ni sämre behandlade än de andra församlingarna, förutom att jag själv [till skillnad från de falska apostlarna] inte låg er till last [genom att kräva finansiellt stöd]? [Paulus avslutar nu ironiskt:] Förlåt mig den oförrätten!
Jag ska med glädje offra allt och själv låta mig offras för era själars skull. Blir jag då mindre älskad för att jag älskar er så högt?
Han blev korsfäst i svaghet,
men lever genom Guds kraft.
Så är också vi svaga i honom,
men vi ska leva med honom
genom Guds kraft som ni ska få känna.
Utvärdera (granska, rannsaka) er själva för att se om ni lever i tron (är i tro). Ja, pröva (verifiera äktheten hos) er själva. Känner ni inte (utifrån en personlig erfarenhet och relation som hela tiden växer och utvecklas) att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet.
Galaterbrevet (20)
Inte för att det finns något annat [äkta evangelium, glatt budskap]. Däremot finns det somliga som hela tiden förvillar (skapar oro, sår in tvivel hos) er och vill förvränga den Smordes (Kristi) evangelium (ändra det glada budskapet till något helt motsatt).
Som vi sagt förut, så säger jag igen: Om någon predikar ett annat evangelium än det ni fick från oss, låt honom vara under förbannelse!
För [hur är det nu], är det människor jag här försöker övertala (övertyga; bli vän med) – eller Gud? Eller försöker jag (söker jag efter att) behaga människor [ständigt möta människors förväntningar]? Om jag fortfarande behagade människor (vore människor till lags; höll mig väl med folk) [och gjorde dem nöjda] skulle jag nog (gr. an) inte vara en tjänare (slav, livegen) till den Smorde (Messias, Kristus). []
[Den lilla grekiska partikeln an anger en förmodan och något hypotetiskt – "i så fall, om det vore så".]
Men jag träffade ingen av de andra apostlarna förutom Jakob, Herrens broder.
Men när jag såg (förstod, fick klart för mig) att de inte vandrade rakt fram i enlighet med evangeliets sanning (inte agerade i linje med evangeliet), sa jag till Kefas i allas närvaro:
"Om du [Petrus] som är född jude, lever som en hedning och inte som en jude, varför tvingar du hedningarna att leva som judarna [genom att återinföra judaismens ritualer]?
Men om vi, när vi ständigt söker att bli rättfärdiga i den Smorde (Messias, Kristus), själva har visat oss vara syndare, är den Smorde (Kristus) då en som uppmanar till synd (en representant för den)? Självklart inte (låt det aldrig ske, motsatsen till amen)!
För om jag återigen bygger upp det som jag själv [en gång] rev ner [detta att man skulle bli frälst genom laggärningar], gör jag mig själv till en överträdare [framstår jag själv som en lagöverträdare som bryter mot Guds bud].
Jag förkastar inte (slänger inte bort; ogiltigförklarar inte) Guds nåd (favör), för om rättfärdighet kom genom [att hålla] lagen, då dog [ju] den Smorde (Messias, Kristus) i onödan (förgäves, gratis) [då skulle hans död vara meningslös]."
[Eftersom grekiskan inte har citattecken är det inte helt säkert var Paulus respons till Petrus (som började i ) slutar. Utifrån de pronomen som används, verkar det som om svaret följer en rytm med du, vi och jag, se , , . I så fall slutar citatet här i .]
Har ni gen
omlidit så mycket helt i onödan?
Om det nu verkligen varit förgäves ...
[Även om situationen hos de troende var illa, lämnar Paulus en förhoppning om att det inte var förgäves. Ordet "genomlidit", gr. pascho, betyder oftast lidande. Ibland kan det också betyda att genomgå erfarenheter, både bra och dåliga. Vanligtvis används fler beskrivande ord som förtydligar betydelsen, men det görs inte här. I Paulus andra brev används alltid detta ord för lidande, så det är troligt att det används här också. Paulus kanske ser tillbaka på den förföljelse och lidande som drabbade honom och Barnabas i Galatien, se , , , .]För om arvet berodde på [att bara lyda] lagen [som dessa falska lärare vill få er att tro], skulle det inte längre bero på löftet, men Gud gav arvet till Abraham genom ett löfte.
Motsäger sig lagen Guds löften? Nej, absolut inte! Om en lag i sig självt kunde ge [andligt] liv, då hade med säkerhet rättfärdighet kommit genom lagen.
Om ni tillhör den Smorde (Messias, Kristus) [är i honom som är Abrahams arvinge], är ni också Abrahams barn (avkomma, säd) och arvingar enligt löftet.
Därför är du inte längre en slav utan en son, och om du är en son, då är du också en arvinge genom Gud. []
Vad har hänt med er glädje (saligprisning) [i det jag undervisade er om]? Jag kan vittna om hur ni då skulle ha rivit ut era ögon och gett dem till mig om det var möjligt.
Syskon (bröder och systrar i tron), om jag fortfarande predikade omskärelse [som några anklagar mig för], varför förföljs jag fortfarande? I så fall skulle korsets stötesten vara borta.
Men om ni [kontinuerligt] biter och sliter i (ordagrant: biter och "äter ner"/förtär) varandra, se [då hela tiden] till att ni inte uppslukas av (förbrukar; gör slut på) varandra.
Men om ni leds av Anden, står (är) ni inte under lagen. []
Om vi lever [Guds rika liv] genom Anden, ska (skulle, borde) vi också marschera (följa; vandra i linje) [vara synkroniserade] med Anden.
[Här används ett annat ord för att vandra än i . Grekiskans stoicheo härstammar från ordet för "rad" och är en militär term för att marschera i takt på raka led. Varje steg är aldrig kortare, aldrig längre, utan alltid exakt anpassat till personen framför. På samma sätt ska den troende följa den helige Ande i jämn takt. Ordet beskriver ett lärjungaskap och ett liv som rättar sig efter Jesus, under Andens ledning.]
För om någon tror (tycker) sig vara något, fast han ingenting är [tycker sig vara förmer än andra och inte vill bära sin broders börda], bedrar han sig själv.
[Det grekiska ordet för börda i är baros – en tung vikt eller sten som någon måste bära en längre sträcka. Det blev ett begrepp för att beskriva hårt arbete och svåra situationer, som i t.ex. där Jesus talar om vingårdsarbetarna som slet i hettan en hel dag. Här ligger betoningen på "varandras bördor". Paulus skriver om att man kan bedra sig själv – ordet har en grundbetydelse i sin substantivform "en som förleder sinnet", dvs. någon som vilseför sättet att tänka.]
Men vad gäller mig – må det aldrig ske att jag skulle berömma mig av något annat än av vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) kors, genom vilket världen har blivit korsfäst för mig [jag har inte längre något intresse av den här världens system med dess lockelser och mänskliga gärningslära], och jag för världen [världens intresse för mig är också dött].
Efesierbrevet (4)
Jag antar att ni har hört om den nåd som tilldelats mig med tanke på er (för er skull).
Frasen: "han steg upp", vad menas med den? Innebär det inte att han först steg ner
[från himlen] till den lägre delen, nämligen jorden?
[Judiska rabbiner tolkade utifrån hur Mose steg upp på berget Sinai, men Paulus visar hur psalmen talar om Jesu liv, död och uppståndelse, se . Om Jesus steg upp, måste han ju också ha stigit ner. Den lägre delen av jorden kan antingen syfta på jorden, eller på dödsriket under jorden, se ; .]Om ni verkligen hade lyssnat till honom och blivit undervisade i honom, precis som den sanning som är (finns) i Jesus [att sanningen bor och är personifierad i honom]:
Låt inte något omoraliskt tal (ordagrant: ruttet ord) [dvs. tal/skämt som är av dålig kvalité och därför ohälsosamt och opassande att använda] komma ut (fara fram; gå vidare) ur er mun, utan bara sådant som är gott och hjälper till att bygga upp där det behövs (det som är bra för den nödvändiga/behövliga uppbyggelsen), så att det gynnar (ordagrant: skulle ge nåd åt) dem som lyssnar.
Filipperbrevet (13)
Men om jag fortsätter livet i kroppen (köttet), så betyder det fortsatt fruktbärande (produktivt) arbete [i min tjänst för evangeliet]. Kunde jag välja, vet jag inte vad jag skulle föredra.
[Paulus använder nu formuleringen "om det finns" fyra gånger, inte i en ifrågasättande ton, utan i betydelsen att sporra till eftertänksamhet och vad allt han räknar upp är tänkt att generera.]
Om det nu finns någon uppmuntran (uppmaning, vägledning, tröst)
i den Smorde (Messias, Kristus),
om det finns någon tröst (uppmuntran)
i kärleken [vänliga uppbyggande ord i den kärlek som är osjälvisk och utgivande],
om det finns någon gemenskap (delaktighet) [gemensamt mål]
i Anden,
om det finns några ömhetskänslor [mjuka hjärtan]
och medkänsla [plural; uttryck av barmhärtighet som leder till praktiska kärleksfulla handlingar] –
Ja, även om mitt blod skulle utgjutas medan er tro bärs fram som ett offer är jag glad och gläds med er alla.
Fast nog hade också jag kunnat förlita mig på det yttre. För om någon tycker att han kan förlita sig på det yttre, så kan jag det ännu mer:
om jag så skulle kunna nå [i hopp om att komma] fram till uppståndelsen från de döda.
Inte för att jag redan har uppnått det [en andlig kunskap då det inte finns något mer att lära], eller redan blivit fullkomlig, men jag strävar efter att vinna (lägga beslag på) det, på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) Jesus har vunnit mig (gjort mig till sin egen).
Låt oss alla som är andligt mogna [och strävar efter fullkomlighet] ha ett sådant tänkesätt [vara fokuserade på målet och segerpriset, se ]. Om ni tänker annorlunda i något avseende [funderar över hur man ska leva helhjärtat för Jesus] ska Gud uppenbara (klargöra) även det för er!
Till sist, syskon (bröder och systrar i tron):
allt som är sant (verkligt, äkta, ärligt),
allt som är värdigt (hedervärt, ärbart, ädelt),
allt som är rätt (moraliskt rätt; rättfärdigt),
allt som är rent [som inte är besudlat med synd],
allt som är älskvärt ("för vänskapen" – gr. prophiles) [som verkar och leder till omsorg och tillgiven kärlek],
allt som är lovvärt (värt att tala väl om) [som är konstruktivt och uppbyggande; goda rapporter] –
om det finns någon dygd (godhet som praktiseras) och
om det finns något lovord (något som förtjänar beröm) –
tänk på (fundera över) sådana saker [fokusera på allt detta så att det formar era tankar och era handlingar].
Ni vet ju själva, filipper, att när evangeliet
(det glada budskapet) var nytt och jag hade lämnat
Makedonien, då var det ingen annan församling än er s
om gick in i gemenskap med mig
(partnerskap) och öppnade upp ett konto så att man kunde föra bok över utgivet och mottaget.
Kolosserbrevet (4)
[Allt detta ska han göra] om ni fortsätter i tron (vilket jag vet att ni gör), väl grundade och fasta [ni har blivit placerade på en grund, vilket resulterar i att ni bygger ert liv som ett hus stadigt på den grunden], och inte viker av från det hoppets evangelium som ni har hört – evangeliet som förkunnas i hela skapelsen (för allt skapat) under himlen, och jag Paulus har blivit dess tjänare.
[Verbet "förkunnas" är i den grekiska verbformen "aorist", en verbform som inte har någon svensk motsvarighet. Eftersom det också är substantiviskt particip så har verbet ingen tydlig tidsform, utan syftar snarare till att beskriva karaktären av evangeliet som kolosserna har hört – ett som måste förkunnas för allt skapat. Ibland översätts verbet "har predikats", vilket kan tolkas som att inget mer behöver göras. Något som skulle gå emot Paulus livsgärning som är att predika och sprida evangeliet i hela världen! I stället är det evangeliet som alltid är relevant och som alltid behöver förkunnas bland alla folk i alla kulturer över hela jorden.]
För även om jag inte är hos er kroppsligen, så är jag hos er i anden och gläder mig när jag ser er ordning (disciplin, att ni marscherar i takt) och er fasthet (hur ni står tätt i enad befäst front) i tron på den Smorde (Messias, Kristus).
[Ordet ordning, gr. taxis, är en militär term för soldater som går i takt, lyder order och intar sin roll. Ordet användes också i det civila livet för att beskriva ordning. Även fasthet, gr. stereoma, är en militärisk term. Det beskriver ett material som är homogent, en inre styrka, ett försvar och något som är väl befäst. Tankarna går till en antik stridsformering där alla soldater stod tätt intill varandra och stred tillsammans som en enhet.]
Om ni har dött med den Smorde (Messias, Kristus) [vilket ni ju har gjort] från denna världens makter (från världens ytliga och yttre sätt att leva livet, världens låga andemakter), varför lever ni som om ni fortfarande tillhörde världen, varför underkastar ni er [yttre regler och traditioner som rör mat och dryck].
Om ni alltså har uppstått (eftersom ni nu blev uppresta) med den Smorde (Messias, Kristus), sök då [fråga och sträva då ständigt efter] det (de ting) som är där ovan, där den Smorde (Kristus) sitter på Guds högra sida.
1 Thessalonikerbrevet (1)
För om vi tror att Jesus har dött och uppstått [vilket vi ju gör], så ska Gud på samma sätt genom Jesus föra fram de insomnade [de som dött] tillsammans med honom.
2 Thessalonikerbrevet (3)
När vi var hos er gav vi er denna föreskrift: den som inte vill arbeta ska inte heller äta.
Om någon [i församlingen] inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på den personen och umgås inte med honom så att han får skämmas.
1 Timoteusbrevet (13)
otuktiga (de som lever i sexuell omoral, gr. porneia),
praktiserande homosexuella,
[grekiska ordet arsenokoites används. Det beskriver den aktiva partnern i en manlig homosexuell relation. Ordet består av två ord, arsen som betyder man och koitai som betyder "bädd". Dessa två ord används i den grekiska översättningen av och det är troligt att Paulus konstruerar detta nya grekiska ord för att ge en tydlig referens till just denna passage. Motsvarar budet mot äktenskapsbrott, se .] slavhandlare (kidnappare, någon som handlar med människor),
[Motsvarar budet att inte stjäla, se ]
lögnare,
menedare (som bär falsk ed, svär falskt)
[Motsvarar budet att inte bära falskt vittnesbörd mot sin nästa, se ] och allt annat som går emot den sunda (hälsosamma) läran,
[Församlingen behöver ledarskap. Den bibliska modellen visar alltid på ett delat ledarskap: Jesus sände ut lärjungarna två och två; det finns fem tjänstegåvor i ; församlingsledarna omnämns alltid i plural, se . Det grekiska ordet för församlingsledare är episkopos (singular) – "en som vakar över" och beskriver en församlingsledares uppgift. Samma män, från Efesos, som i kallas äldste, gr. presbyterous (plural), kallas i episkopous (plural). Även här i brevet till Timoteus används båda dessa grekiska ord i plural synonymt, se .]
Detta är ett ord att lita på (trovärdigt):
"Den som längtar (söker, sträcker sig efter) att vara en församlingsledare (gr. episkopos – "en som vakar över")
eftersträvar en god (ädel) uppgift."
[Det primära i församlingens ledarskap är Guds Ande som kallar ledare och lägger denna längtan på hjärtat, se . Det är församlingens uppgift att se och bekräfta de som är kallade till denna uppgift, se . Detta är andra gången denna fras, "detta är ett ord att lita på", används av totalt fem gånger i pastoralbreven. De övriga fyra är: ; ; ; .]
För om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur ska han då kunna ta hand om Guds församling?
Men om en änka har barn eller barnbarn, ska dessa först och främst lära sig att visa respekt för sin egen familj och ge tillbaka vad de är skyldiga sina föräldrar, för detta är [gott, rätt och] välbehagligt inför Gud.
[Nu följer en varning till familjerna i församlingen:]
Om någon inte tar hand om (försörjer, planerar för, ordagrant "tänker på förhand om") sina närmaste,
och särskilt sin egen familj,
så har han förnekat tron
och är värre än den som inte tror.
[Paulus hade tidigare skrivit till efesierna och särskilt uppmanat barnen att hedra sina föräldrar, se . Jesus själv såg till att hans mor blev försörjd när han dog, se .]
Hon ska vara känd för goda
(ärbara) gärningar:
uppfostrat barn
[sina egna, eller tagit hand om föräldralösa barn],
visat gästfrihet,
tvättat de heligas fötter
[varit villig att betjäna andra],
hjälpt nödlidande
och använt varje tillfälle att göra gott.
[Det är inte helt klart om dessa församlingsänkor också fick understöd. Kanske hade de också en funktion i församlingen, i nämns förbönstjänsten. Det finns gravinskriptioner från Rom, dock några hundra år senare, där det står att en församlingsänka vid namn Regina inte var en börda för församlingen. Ett annat argument för att änkorna inte bara blev omhändertagna utan också hade en funktion är de olika kvalifikationer som änkan förväntas ha. Olika kvalifikationer nämns nämligen också för äldste och diakoner, den tydligaste parallellen är "en mans kvinna". I en syrisk text från början av 200-talet, Didascalia Apostolorum, regleras olika funktioner i församlingen. Där förbjuds kvinnor att undervisa, och då särskilt änkor. Detta tyder på att änkor faktiskt undervisade och att texten vill motverka att detta sker.][Uppmaningen i gäller även välbärgade kvinnor som hade eget hushåll:] Om en troende kvinna har änkor hos sig ska hon ta hand
om dem och inte belasta församlingen, så att den kan ta hand
om dem s
om verkligen är änkor.
[Ett exempel på en kvinna som tog hand om änkor var Dorkas i Joppe, se , . Ett annat exempel på en välbärgad kvinna är Lydia som kom från staden Thyatira bara tio mil från Efesos, se .] [Paulus hade redan nämnt att församlingen behövde vara på sin vakt mot sådana som talade illa om dess ledare, se , . Här är riktlinjerna för hur man skiljer mellan falska och äkta anklagelser. Det är samma princip som finns genom hela Bibeln med flera vittnen, se ; .]
Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste om det inte finns två eller tre vittnen.
Om någon sprider andra läror och inte håller sig till vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) sunda (hälsosamma) ord och den lära som hör till gudsfruktan [evangeliet, till skillnad från myter, se ],
2 Timoteusbrevet (4)
Detta är ett ord att lita på (trovärdigt):
Om vi har dött med honom (vilket vi gjort),
ska vi också leva med honom.
Om vi står fasta (behåller fältet, blir kvar i tron, vilket vi gör),
ska vi få regera som kungar med honom.
Om vi förnekar (aktivt tar avstånd från honom, har som livsstil att förneka honom),
så ska han förneka oss. [Luk 12:8-9]
Om vi är otrogna (inte tror),
så är han trogen [sitt ord, se ],
för han kan inte förneka sig själv. [ är antagligen en tidig kristen hymn eller dikt. Den första delen är en uppmuntran till de troende, se . Den andra delen är en varning för dem som aktivt tagit avstånd från Jesus, se . Liknande motsatsförhållanden beskrivs i . Uttrycket "detta är ett ord att lita på" används totalt fem gånger i pastoralbreven. De övriga fyra är: ; ; ; . Det är fundamentala sanningar i den kristna tron.]
Titusbrevet (1)
[Församlingen behöver ledarskap. Den bibliska modellen visar alltid på ett delat ledarskap: Jesus sände ut lärjungarna två och två; det finns fem tjänstegåvor i ; församlingsledarna omnämns alltid i plural, se . Det grekiska ordet för församlingsledare är episkopos (singular) – "en som vakar över" och beskriver en församlingsledares uppgift. Samma män, från Efesos, som i kallas äldste, gr. presbyterous (plural), kallas i episkopous (plural). Även här i brevet till Titus används båda dessa grekiska ord synonymt, se och .]
En äldste (gr. presbyteros) ska vara
fläckfri,
[Ledaren måste ha ett gott rykte både i och utanför församlingen. Det innebär inte att han är syndfri. Det handlar om en attityd där ledaren är snabb att be Gud och människor om förlåtelse. Det handlar om ett liv som inte är kantat med skandaler och ouppklarade tvister. På frukten ska trädet kännas igen, se .] en kvinnas man,
[Det är troligt att begreppet "en kvinnas man" talar om trohet till sin maka och en som inte flörtar med andra kvinnor. Motsvarande term "en mans kvinna" används i om kvinnor. I samma stycke uppmanar Paulus yngre änkor att gifta om sig då mannen dött, se ; ; . Paulus själv var ogift, se , och hans rekommendationer, se ; , verkar tala för att en ogift man också är kvalificerad.] ha troende (trogna) barn
som inte kan beskyllas för att vara vilda [ordagrant: "ofrälsthet" – gr. asotia vilt leverne; ett destruktivt och utsvävande liv utan räddning och beskydd] eller rebelliskhet (upproriskhet, uppstudsighet).
Filemonbrevet (2)
[Hittills har Paulus bara använt den vanliga indikativa formen för alla verb. Nu kommer det första imperativet i uppmaningen "ta emot". Paulus använder liknande upplägg i alla sina brev. Alla uppmaningar baseras på vad Jesus har gjort. Paulus ställer sig inte bara vid Onesimus sida och vädjar till Filemon för Onesimus. Paulus ställer sig bildligt talat framför Onesimus och ber Filemon ta emot Onesimus som om det vore Paulus själv som kom. Även Jesus använder liknande språk, se . Dessa två verser har också en svåröversatt fin kiastisk struktur som förstärker Paulus substitution med Onesimus. I grekiskan är ordningen på pronomen: jag, du, han, JAG, han, du, jag. Det första, sista och centrala pronomenet är "jag" vilket centrerar Paulus mellan "du och han" och "han och du".]
Därför, om du räknar mig som din vän,
ta då emot honom så som du skulle ta emot mig.
Om han har gjort dig något orätt eller är skyldig dig något,
sätt upp det på min räkning.
[Eftersom Paulus antyder att Onesimus är skyldig Filemon pengar, kan det vara så att han stulit pengar eller något värdefullt föremål när han rymde. Paulus är villig att ta på sig Onesimus felsteg då han var en otroende. I detta brev gör Paulus sig själv till Jesu exempel. Han visar vad verklig nåd är.]
Hebreerbrevet (16)
För om redan det ord som gavs genom änglar [Mose lag, se ] stod fast och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff,
Så svor jag i min vrede:
De ska aldrig komma in i min vila.
[Citat från . På samma sätt som Paulus skriver att hela Skriften är utandad och inspirerad av Gud, se , bekräftar Hebreerbrevet att den helige Ande inspirerade författaren av denna psalm, se även .]
Vilka gällde hans ed "att de aldrig skulle komma in i hans vila" [],
om inte till dem som [hade lyssnat på Guds ord men] vägrade lyda?
Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger:
Så svor jag i min vrede:
De ska aldrig komma in i min vila. [] Ändå har hans verk stått färdiga sedan världens nedkastande [gr. apo kosmos katabole – dvs. från syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades],
[Tillbaka till den text som jag citerade tidigare från Psaltaren.] Här säger han: "De ska aldrig komma in i min vila." []
[Denna vila syftade inte på hur israeliterna kom in i landet Kanaan.] För om Josua hade fört dem in i vilan (då man vilar från arbete), skulle Gud inte senare ha talat om en annan dag.
[På samma sätt som den tidigare varningen om att inte förhärda hjärtat och tappa tron avslutades med en uppmuntran, se , avslutas denna varning om att inte vara andligt omogen med en uppmuntran. Detta är enda gången "högt älskade" (gr. agapetos) används i detta brev. Uttrycket är annars vanligt i breven, se t.ex. ; ; ; ; .]
Men när det gäller er, våra högt älskade, är vi övertygade om det bästa [att er andliga åker inte bär törnen och tistlar och behöver brännas av], det som för till befrielse (frälsning), trots att vi talar på detta sätt.
Han sa:
Jag ska rikligt välsigna dig,
och rikligt föröka dig. []
Om nu fullkomlighet hade gått att nå genom den levitiska prästtjänsten – och på den grunden fick [det judiska] folket lagen [undervisningen i Moseböckerna] – varför måste det då uppstå en annan präst, en som Melkisedek, en som inte sägs vara som Aron?
Ännu tydligare blir det när det uppstår en annan präst som Melkisedek,
Hade han nu varit på jorden skulle han inte ens vara präst, eftersom det redan finns andra som bär fram de offergåvor som lagen [Torah] föreskriver.
För
om det första förbundet
[kontraktet som gavs till Israel genom Mose på berget Sinai] hade varit utan brist, skulle det inte behövas ett andra.
Om nu redan blodet av bockar och tjurar [] och askan från en [röd] kviga [, ] kan stänkas på de orena och helga till yttre renhet,
Om de med ständig hemlängtan hade tänkt på det land s
om de gått ut ifrån, hade de haft otaliga tillfällen att vända tillbaka dit.
[Abraham och Sara lämnade staden Ur i Mesopotamien.] Får ni inte fostran (disciplinering, tuktan) – något som alla de andra har fått [sin] del av – då är ni oäkta barn och inga riktiga söner.
[Detta är den femte och sista varningen i detta brev. För de andra se ; ; ; .]
Se till (var ständigt vaksamma så) att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de [israeliterna under ökenvandringen] kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som från himlen varnar oss?
Jakobs brev (10)
Om nu någon av er saknar vishet [för att kunna gå igenom dessa prövningar], ska han fråga [alltid utbe sig vishet från alldeles intill] Gud, som ger åt alla, generöst (fritt; utan förbehåll) [på ett enkelt och okomplicerat sätt] och utan att förebrå (klandra, förakta; läxa upp) – och den [visheten] ska ges åt honom [han ska få den klarhet och insikt han behöver]. [; ; ]
För om någon är ordets hörare och inte dess görare [någon som bara lyssnar utan att omsätta insikt och kunskap i handling], så liknar han (har denne blivit lik) en man som betraktar (uppmärksamt studerar; noggrant tittar på) sitt [eget] ansikte (ordagrant: sitt naturliga/medfödda ansikte) i en spegel.
Om någon menar sig (själv tror sig) vara from (gudfruktig) [tjäna Gud genom att på ett religiöst sätt vara observant och plikttrogen i sin tillbedjan] men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, så är hans fromhet (gudstjänst) ingenting värd.
Om ni uppfyller den kungliga (förnämsta) lagen [undervisningen] som den är uttryckt i Skriften:
"Du ska älska [osjälviskt och utgivande] din nästa (din medmänniska)
som [du älskar] dig själv."
[; . Detta bud sammanfattar undervisningen i Moseböckerna och profeterna. Att den kallas "kunglig" beror främst på att den utgår ifrån kungen Jesus.] Då gör ni det som är rätt.
Men om ni diskriminerar (dömer en människa efter det yttre) så syndar ni och blir överbevisade av lagen [undervisningen i t.ex. ] som överträdare (brottslingar).
För han som sa:
"Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen mot din make/maka)." [] Han sa också:
"Du ska inte mörda." [] Om du inte begår äktenskapsbrott, men mördar, så har du ändå blivit en överträdare av lagen [brutit mot Mose undervisning].
Vi begår alla många fel. Om någon är felfri i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla (kontrollera) hela sin kropp.
När vi lägger [ett litet] betsel i munnen på en häst
för att den ska lyda oss
styr vi också hela dess kropp.
Men om ni nu har
bitter avund
och själviskhet (rivalitet; själviska ambitioner)
i ert hjärta
ska ni inte
skryta [ha en överlägsen attityd]
och ljuga mot sanningen.
[Följande stycke handlar om att "göra", se , , . Huvudpoängen är att det är bara en som har rätt att döma – Gud. Stycket börjar med ordet "tala" och hör tematiskt ihop med som handlar om tungan. formar också en kiasm.]
Tala inte illa om (anklaga inte, förtala inte) varandra, syskon (bröder och systrar i tron).
Den som förtalar eller dömer en annan troende förtalar lagen [Moseböckerna – Torah] och dömer lagen [eftersom och befaller att älska Gud och sin nästa, se ; ].
Men om du dömer lagen [om du inte själv står under lagen], då är du inte lagens görare utan [ställer dig över den som] dess domare.
1 Petrusbrevet (15)
Gläd er i detta [som väntar er] med jubel, även om ni nu måste lida i olika prövningar under en kort tid.
Om ni åkallar (frågar efter, ropar och vädjar till) honom som Fader [ni ber ju och kallar Gud er Fader], han som opartiskt dömer efter våra handlingar (inte efter det yttre), lev då i gudsfruktan (vördnad) under er temporära vistelse [här på jorden].
ni har [ju redan] "smakat (upplevt) att Herren är god" []. [Det första verbet "lägg bort" är i formen medium, en verbform som varken finns i det svenska eller det engelska språket. Vi är vana att använda verbformerna aktiv (jag gör något) och passiv (något görs åt mig). Grekiskan har däremot ytterligare en form mellan dessa två som just därför kallas "middle" på engelska, medium på svenska. Denna form är en kombination av den aktiva och passiva formen. Det jag "aktivt" gör är viktigt eftersom jag "passivt" kommer att påverkas. Att just den formen används här förstärker hur själva drivkraften för att lägga bort ondskan kommer från en hunger och törst efter Gud. De fyra verben är:
"lägg bort" – medium, en självpåverkande handling "längta efter" – aktiv imperativ, huvudverbet och själva uppmaningen "växa upp" – subjunktiv passiv, ett möjligt resultat "smakat" – indikativ, något verkligt som har hänt.]
För det är en nåd när någon genom sin medvetenhet om Gud (sin gudsmedvetenhet; på grund av sitt gudsmedvetande) håller ut när han lider oskyldigt [när han i ett underläge bär och uthärdar orättvisa sorger, bedrövelser, förtret, plågor och svårigheter av olika slag].
Vad är det värt för beröm om ni står ut med straff när ni syndar? Men om ni står ut med att lida när ni gör det goda [det är oväntat], det är något berömvärt (välbehagligt, ordagrant: "nåd") i Guds ögon.
[Petrus riktar sig nu främst till hustrur med icke-troende män, men principerna gäller alla äktenskap. Inledningen både i och , "på samma sätt", gör att råden till hustrur och män bygger på och syftar tillbaka till föregående kapitel och stycket som började i , där Jesus själv är vårt exempel, se . Sex verser handlar om kvinnan och en vers om mannen. Anledningen kan vara att det under denna tid var mycket svårare för en kvinna som blivit troende att lämna hemmet själv för att gå på gudstjänst.
Det är också viktigt att underordnande aldrig innebär att en kvinna ska vara kvar i ett förhållande där hon blir misshandlad eller barnen blir skadade. Hela stycket började med att samhället har lagar och regler som ska följas, och våld inom hemmet är straffbart, se .]
På samma sätt ska ni hustrur underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) era män, så att även de män som inte lyder ordet (inte tror på Guds ord och lever efter Bibelns undervisning) kan vinnas utan ord genom sina hustrurs liv,
Ja, även om ni skulle få lida för det som är rätt är ni saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda). []
Var inte rädda för dem (ordagrant: frukta inte deras fruktan)
och låt er inte skrämmas. []
Det är bättre att lida för goda gärningar, om det skulle vara Guds vilja, än för onda gärningar.
Om någon talar – ska han tala Guds ord [undervisa i enlighet med Guds ord].
Om någon tjänar – ska han tjäna med den styrka Gud ger (leder, dirigerar). Detta så att Gud förhärligas i allt genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus). Hans är härligheten och makten i evigheters evighet, amen (låt det ske så).
Om ni blir förolämpade (förtalade, hånade, vanärade) på grund av den Smordes (Kristi) namn [för att bära det namnet dvs. kallas för kristna] är ni saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda), för härlighetens Ande – Guds Ande – vilar över er (ger er en paus; håller er tillbaka och förnyar er). [Vissa handskrifter har också följande text: "Ja, vad gäller dem så blir han smädad, men vad gäller er blir han ärad."]
Men om någon får lida som [blir förföljd för att han är en] kristen, ska han inte skämmas, utan [hellre] ära (prisa) Gud i [denna sak – att han anses värdig att lida för] det namnet.
[Det grekiska ordet christianos betyder ordagrant "anhängare till den Smorde" eller transkriberat "Kristusanhängare", se även ; .]
[I sammanhanget med lidande tar Petrus upp att de prövningar som de troende upplevde () var en försmak på att mer skulle komma.] För det är [nu rätt] tid att domen påbörjas (har påbörjat) – med (från) Guds hus (hushåll, familj) [; ; ; ]. Men om den börjar med (från) oss, hur blir då slutet för dem som inte tror (inte lyder; dem som hela tiden vägrar låta sig övertygas om) Guds glada nyheter (evangelium)?
Om den rättfärdige knappt (nätt och jämnt) blir frälst (räddad, befriad) – ja, var blir det då av den ogudaktige och syndaren? []
2 Petrusbrevet (2)
För Gud skonade inte de änglar som hade syndat, utan kastade dem i den lägsta avgrunden (gr. tartaros), han överlämnade dem till mörkrets kedjor för att förvaras där till domen.
[Detta är enda gången ordet tartaros används i NT. Tartaros var inom den grekiska mytologin ett lägre skikt i dödsriket, Hades. Hit fördes de värsta syndarna där de straffades dag och natt. Petrus lånar detta ord för att beskriva en temporär plats för fallna änglar fram till den slutgiltiga domen, se . Eftersom sammanhanget är Noa, se , kan dessa änglar syfta på de änglar som gjorde uppror och syndade mot Guds bud genom att ha sexuella relationer med kvinnor, se .]
Om de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus den Smorde (Messias, Kristus) och kommit undan världens smitta men sedan återigen låter sig snärjas och besegras av den, då blir slutet värre för dem än början.
1 Johannesbrevet (7)
De har gått ut från oss [utgått från vår gemenskap och lära],
men de hörde aldrig till oss,
för om de hade hört till oss,
skulle de varit kvar med oss.
Men de lämnade, och det visar (så att det skulle bli uppenbart) att inte alla hör till oss.
Vem är "lögnaren" om inte den som förnekar (vanemässigt förkastar) att Jesus är den Smorde (Messias, Kristus)?
En sådan person är Antikrist [en motståndare till Guds utvalde och smorde Kung], den som förnekar (vanemässigt förkastar) Fadern och Sonen.
Mina syskon (bröder och systrar i tron) [det är på samma sätt med er],
bli inte förvånade (överraskade) om världen hatar (avskyr) er.
[Kristna kallas ofta troende, men det är inte en tro som blint köper allt som sägs med religiösa och andliga termer. Här uppmanar Johannes den troende att inte tro! På samma sätt som det är livsnödvändigt att både andas in och andas ut luft, kan en kristen inte tro på sanningen utan att avvisa lögnen. Det går inte att älska rättfärdighet utan att hata synd. Det går inte att följa det goda om man inte är beredd att fly från det onda, se ; ; .]
Mina älskade!
Tro inte (lita inte på) varje ande,
utan pröva (testa) om andarna kommer från Gud [undersök om de är äkta],
för många falska profeter har gått ut i (in i) världen.
Mina älskade!
Om Gud har älskat oss så [högt],
då är vi skyldiga att älska varandra [med samma osjälviska och utgivande kärlek].
Vem kan segra över världen utom den som tror att Jesus är Guds Son [som tror och litar på den sanningen]?
Om vi tar emot människors vittnesbörd [eftersom vi har för vana att godta mänskliga vittnesmål],
hur mycket större (av större auktoritet) är inte Guds vittnesbörd?
För detta är Guds vittnesbörd som han har vittnat om sin Son.
[Han har sagt oss sanningen om sin egen Son. Bara Jesus kan ge evigt liv, se .]
2 Johannesbrevet (1)
Om någon kommer till er och inte har med sig denna lära ska ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen.
Uppenbarelseboken (16)
Kom ihåg (tänk tillbaka på) varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör samma gärningar som förr [i kärlek]. Annars kommer jag till dig och flyttar bort din ljushållare [församlingen förlorar sitt ljus och förmåga att lysa upp sin omvärld], om du inte omvänder dig.
Omvänd dig (förändra ditt sätt att tänka och agera), om inte kommer jag snart till dig och strider mot dem [som var lika Bileam och höll sig till nikolaiternas lära] med min muns svärd.
Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna.
Den som vinner seger ska jag ge av det dolda mannat,
och jag ska ge honom en vit sten,
och på stenen ska det stå ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det."
[En vit sten användes i de romerska domstolarna och betydde: icke skyldig. Även inom sporten användes en vit sten som segerpris. Vinnaren fick en vit sten med sitt namn. Det kan vara Guds namn eller mottagarens. Oavsett är betydelsen att den som tror äger något som bara han har fått.]
De blev tillsagda att inte skada markens gräs eller något annat grönt eller något träd, utan bara de människor som inte hade Guds sigill på pannan.
Om någon vill skada dem, kommer eld ur deras mun och förtär deras fiender. [Profetiska ord om dom liknas vid eld, se . När Elia talade kom eld från himlen, se .] Ja, om någon vill skada dem måste han dödas på det sättet.
[I slutet av vart och ett av de sju breven hade den uppståndne Jesus varnat församlingen, se , , , ; , , . Nu kommer en sista varning, den liknar och visar på att det är ofrånkomligt att detta monstervälde kommer att orsaka lidande.]
Du som har ett [andligt] öra, lyssna:
Om någon blir ledd in i fångenskap,
då går han i fångenskap.
Om någon ska dödas med svärd,
då dödas han med svärd. Här visar sig de heligas uthållighet (ståndaktighet) och tro.
[Det första vilddjuret ska inte bemötas med väpnat uppror utan med uthållighet och tro, se ; ; ; ; . Det andra vilddjuret ska bekämpas med vishet, se .
Antikrist nämns inte i Uppenbarelseboken. Johannes nämner däremot Antikrist/antikrister fem gånger i sina brev, se , ; ; . Grekiska ordet anti betyder "mot", "motståndare" eller "i stället för". Alla läror som går emot vem Jesus är och vad han sagt går emot Kristus, är "anti-Kristus". Följaktligen kallas de som förespråkar och lär ut dessa falska läror för "anti-Krister" och är fiender till Kristus. Eftersom Johannes i skriver att redan nu finns många antikrister i världen, men också nämner en Antikrist som ska komma, har många identifierat vilddjuret med denna kommande Antikrist. Vilddjuret från havet, förknippas ofta med Antikrist. Dock verkar både vilddjuret från havet och vilddjuret från jorden ha Antikrists egenskaper. I nämns vilddjuret som en enhet. De båda döms tillsammans, se .]
så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal.
De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste, och ingen kunde lära sig den sången utom dessa 144000 som är friköpta från jorden. [De har sitt medborgarskap i himlen.]
En tredje ängel följde dem och sa med stark röst: "Om någon tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket på sin panna eller hand,
Röken från deras plåga stiger i evigheters evighet. De har ingen ro vare sig dag eller natt, de som tillber vilddjuret och dess bild och som tar emot märket med dess namn.
Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor (kungliga diadem). Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv,
Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i den brinnande sjön.
Aldrig ska något orent komma in i den, och inte heller den som ägnar sig åt skändlighet och lögn, utan bara de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.