1163 – δεῖ (dei)

måste, borde


Typ:
Grekiska: δεῖ
Med latinska bokstäver:     dei
Fonetiskt: die
Ursprung: Third person singular active present of 1210
Användning: 101 ggr i NT

Engelsk översättning (i KJV version)

must (58), "ought" (31), "must needs" (5), "should" (4), translated miscellaneously (7), "ought 1 " various

Engelsk beskrivning

  1. It is necessary, there is need of, it behooves, is right and proper.
    1. Necessity lying in the nature of the case.
    2. Necessity brought on by circumstances or by the conduct of others toward us.
    3. Necessity in reference to what is required to attain some end.
    4. A necessity of law and command, of duty, equity.
    5. Necessity established by the counsel and decree of God, especially by that purpose of his which relates to the salvation of men by the intervention of Christ and which is disclosed in the Old Testament prophecies.
      1. Concerning what Christ was destined finally to undergo, his sufferings, death, resurrection, ascension.


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (101 st i TR)


Borde inte du också ha känt medlidande med din medtjänare, på samma sätt som jag hade medlidande med dig?'
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
    ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra). Ni ger tionde [enligt 5 Mos 14:22] av [era minsta små kryddor] er
    mynta,
    dill
    och kummin,
men negligerar de viktigare (tyngre) delarna i undervisningen [Moseböckerna – Torah]:
    rättvisan,
    barmhärtigheten
    och troheten (tron).
Detta är sådant ni borde göra, utan att [för den skull] försumma det andra [tiondegivandet]. [De skriftlärda och fariséerna hade helt fel prioriteringar. Jesus nämner tre små kryddor i jämförelse med rättvisa, barmhärtighet och trohet – tre områden som har att göra med moral och hjärtats inställning, se Mika 6:6‑8.]
då skulle du satt in mina pengar på en bank [vågat lämna ifrån dig dem, inte försökt behålla dem själv, i alla fall gjort det minsta som krävs], så att jag fått igen det som är mitt med ränta när jag kom hem. [Räntan i det dåtida Mellanöstern var hög, upp till 50 %. På Jesu tid fanns det en övre gräns på 12 % i Romarriket.]
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], fariséer! Ni ger tionde av mynta, vinruta och [alla små] kryddväxter (trädgårdsväxter), men missar rättvisan [social rättvisa och medmänsklighet till människor] och kärleken till Gud. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra.
Skulle inte den här kvinnan, en Abrahams dotter som Satan [som ordagrant betyder motståndaren] har hållit bunden i arton långa år, bli befriad från sin boja (kedja) på sabbaten?" [I arton år hade kvinnan gått till synagogan, även på andra dagar än sabbaten, men inte blivit helad.]
Men det enda rätta var att fira och vara glada, för denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är funnen.' " [Detta är den sista av tre liknelser om hur något förlorat återfinns. Det är uppenbart att liknelserna riktade sig till fariséerna som klagat över att syndare kom för att höra på Jesu undervisning, se 15:1-2. Den äldre brodern beskriver en självrättfärdig människa, den yngre brodern en syndig människa som omvänder sig.]
Jesus berättade sedan en liknelse för att visa dem [lärjungarna] att det är nödvändigt att alltid be (tillbe, umgås med Gud), för att inte tappa modet (bli missmodig, ge upp).
Så kom den dag i det osyrade brödets högtid, när påskalammen skulle slaktas. [Fyra dagar tidigare hade varje judisk familj räknat efter hur många lamm man behövde. De hade valt ut ett felfritt lamm som togs med hem. Under dessa fyra dagar fäste sig hela familjen vid detta oskyldiga lamm som snart skulle dö. Den 14:e Nisan tog man med sig lammet som slaktades av prästerna i tempelförgården på eftermiddagen. Samma kväll åt man påskmåltiden, som förutom lammet bestod av osyrat bröd och bittra örter för att påminna om slaveriet i Egypten. Symboliken i hur Jesus blir detta offerlamm är tydlig. Samtidigt som tusentals lamm förs in till Jerusalem, går också Jesus upp till Jerusalem. Samtidigt som varje familj hade ett lamm hemma under fyra dagar, var Jesus öppet bland folket i templet och ingen kunde fälla honom för något han sade, se Luk 21:37. Prästerna som offrade lammen, var de som drev på och som orsakade Jesu död.]
Måste inte den Smorde (Messias) lida [allt] detta innan han går in i sin härlighet (sitt majestät)?" [Den negativa partikeln i grekiskan förväntar sig ett underförstått svar – "ja, det var helt nödvändigt att han led på korset innan han förhärligades."]
och sade till dem:
"Det står skrivet att Smorde (Messias) ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
[De flesta judar valde att gå en omväg runt Samarien på grund av konflikten mellan judar och samarier som funnits i århundraden. Orsaken var att på 700-talet f.Kr. ockuperade assyrierna detta område och förde bort de flesta judar som bodde där. Man tvångsförflyttade sedan olika hedniska folkslag dit och det blandfolk som uppstod mellan de kvarvarande judarna och dessa folk kallades samarier. När templet i Jerusalem byggdes upp igen 538 f.Kr. tilläts inte samarierna delta eftersom de beblandat sig med andra folk, se Esra 4. Då byggde man sitt eget tempel på berget Gerizim ca 425 f.Kr.
    Olika utspel från båda sidor gjorde att hatet mot varandra växte. Hundrafemtio år innan Jesus kommer till staden Sykar, jämnade den judiska kungen samariernas tempel med marken och lät den dagen bli en helgdag. Drygt tjugo år innan Jesus kommer dit hade samarier strött ut döda ben i templet i Jerusalem under påskfirandet, och på så vis orenat de judiska prästerna så att de inte kunde tjäna.]
Det var nödvändigt [för att uppfylla Guds plan] att Jesus passerade igenom Samarien.
"Män, bröder [och riktar sig antagligen främst till apostlarna]: Skriftens ord måste uppfyllas, det som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas [Iskariot], han som ledde dem som grep Jesus.
Han bor som gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet." [Ängelns instruktioner är precisa. Dubbelnamnet Simon Petrus anges eftersom båda männens namn var Simon. Att arbeta med läder var ett föraktat yrke bland judarna, eftersom hanteringen med döda djur gjorde att man blev rituellt oren. Hantverket spred också en obehaglig stank och det behövdes rikligt med vatten, vilket var en orsak till att Simons hus låg vid havet. Att Petrus bor här, gjorde även honom oren. Redan här har vi en antydan om att Petrus inställning till de judiska föreskrifterna om vad som är rent och orent höll på att ändras.]
Han förklarade (öppnade upp) [Skriften] och visade att den Smorde (Messias) måste lida och uppstå från de döda. Han sade: "Denne Jesus som jag förkunnar (proklamerar) för er, han är den Smorde [Guds utvalda Kung]."
och tog farväl med orden: "Jag kommer tillbaka till er en annan gång, om Gud vill." Sedan gick han ombord och lämnade Efesos. [Det är troligt att skeppet som Paulus åker med gjorde ett kortare stopp i Efesos för att lasta av och på varor. På nästa resa kommer Paulus tillbaka hit och stannar tre år, se Apg 19. Priscilla och Aquila blir kvar i Efesos under många år. De flyttar så småningom tillbaka till Rom, någon gång efter 54 e.Kr. när Claudius har efterträtts av Nero, se Rom 16:3.]
Ingen kan förneka det, och därför bör ni hålla er lugna och inte göra något förhastat.
Vad ska vi göra nu [vad är det bästa i denna situation]? De får säkert höra att du har kommit.
Men där fanns några judar från Asien, och egentligen borde de stå här inför dig och anklaga mig, om de hade något att anföra emot mig.
Festus sade: "Kung Agrippa, och alla ni andra församlade herrar, framför er ser ni den man som är orsak till att hela det judiska folket vänt sig till mig, både i Jerusalem och här, och högljutt krävt att han inte ska få leva längre.
Själv såg jag det som min plikt att göra allt för att bekämpa Jesu nasaréns namn,
Ingen hade velat äta något på länge [på grund av sjösjuka och oro]. Då steg Paulus fram mitt ibland dem och sade: "Ni män skulle ha lytt mitt råd att inte gå ut från Kreta. Då hade ni besparat er den här skadan och förlusten.
På samma sätt lämnade männen det naturliga [sexuella] umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. [Tretton av de fjorton första romerska kejsarna var bisexuella. Den förste kejsaren som gifte sig med en man var Nero, som regerade 54 – 68 e.Kr. Han var den femte kejsaren och var bara 17 år när han kom till makten. När Paulus skriver detta brev i slutet på 50-talet var Nero i tjugoårsåldern. Några år senare, efter ett antal fruar och affärer, gifter Nero sig 64 e.Kr. med en man där Nero tar rollen av en brud under ceremonin. Senare gifter han sig med en ung pojke, Sporus, sedan han dödat en av sina unga älskarinnor. Det var inte ovanligt att pedofili förekom mellan slavägare och hans slavar. Den romersk-grekiska mytologin beskriver också alla möjliga former av sexuella relationer mellan människor och gudar, samma kön och även djur. Det var i denna hedniska miljö som församlingen i Rom levde. En stark kontrast till Bibelns värderingar från 3 Mos 18, där sexuella relationer utanför äktenskapet, mellan nära släktingar, med samma kön och med djur förbjuds. Att Paulus väljer att ta upp just utlevd homosexualitet kan bero på att det sätter sig upp mot självaste skapelseordningen vilket är temat här.]
Jag skrev som jag gjorde [i tidigare brev, troligen ett "tårarnas brev" som skrevs efter Första Korintierbrevet] för att inte behöva komma och få sorg av dem som skulle ge mig glädje, för jag litade på att min glädje är allas er glädje.
Samtidigt lär de sig [dessa yngre änkor] att vara lata när de går omkring i husen. De blir inte bara lata, utan dessutom skvallriga och nyfikna och pratar om sådant som inte passar sig. [Pastorala hembesök kan ha ingått i en församlingsänkas roll. Denna frihet att röra och besöka och betjäna andra kunde missbrukas. I 1 Tim 4:7 varnade Paulus just för fabler, sägner och heretisk undervisning från kvinnor. Även i nästa brev kommer denna varning, se 2 Tim 3:7. Kanske var denna grupp extra utsatt att bli influerad av tidiga gnostiska läror.
    Följande exempel från den romerska satirdiktaren Juvenalis ger en inblick i vilken typ av skvaller som förekom bland kvinnor vid den här tiden: "Hon vet allt som händer i världen ... Hon vet vem som är kär i vem, och vilken casanova kvinnorna strider om, hon kan berätta vem som gjorde vilken änka med barn, i vilken månad, hur varje kvinna beter sig med sin älskare och vad hon säger till dem ..."]
I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger sedan världens skapelse. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidsåldrarnas slut för att genom sitt offer utplåna synden.
Gläd er i detta [som väntar er] med jubel, även om ni nu måste lida i olika prövningar under en kort tid.

Om någon blir ledd in i fångenskap,
    då går han i fångenskap.
Om någon ska dödas med svärd,
    då dödas han med svärd. Här visar sig de heligas uthållighet (ståndaktighet) och tro. [Det första vilddjuret ska inte bemötas med väpnat uppror utan med uthållighet och tro, se Matt 26:52; Upp 6:9‑10; 12:11; 1 Pet 4:12‑16; Rom 12:19‑21. Det andra vilddjuret ska bekämpas med vishet, se vers 18. Antikrist nämns inte i Uppenbarelseboken. Johannes nämner däremot Antikrist/antikrister fem gånger i sina brev, se 1 Joh 2:18, 22; 4:3; 2 Joh 1:7. Grekiska ordet anti betyder "mot", "motståndare" eller "i stället för". Alla läror som går emot vem Jesus är och vad han sagt går emot Kristus, är "anti-Kristus". Följaktligen kallas de som förespråkar och lär ut dessa falska läror för "anti-Krister" och är fiender till Kristus. Eftersom Johannes i 1 Joh 2:18 skriver att redan nu finns många antikrister i världen, men också nämner en Antikrist som ska komma, har många identifierat vilddjuret med denna kommande Antikrist. Vilddjuret från havet, förknippas ofta med Antikrist. Dock verkar både vilddjuret från havet och vilddjuret från jorden ha Antikrists egenskaper. I Upp 11:7 nämns vilddjuret som en enhet. De båda döms tillsammans, se Upp 19:20.]



Grekiskt/svenskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.