1161 – δέ (de)

men, och, nu, sedan, också, än, ja, så, dessutom, ändå, för, även


Typ:
Grekiska: δέ
Med latinska bokstäver:     de
Fonetiskt: deh
Ursprung: A primary particle (adversative or continuative)
Användning: 2863 ggr i NT

Engelsk översättning (i KJV version)

but (1237), "and" (935), "now" (166), "then" (132), "also" (18), "yet" (16), "yea" (13), "so" (13), "moreover" (13), "nevertheless" (11), "for" (4), "even" (3), translated miscellaneously (9), not tr

Engelsk beskrivning

But, moreover, and, etc.

Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (2863 st i TR)


Detta är namnen på de tolv apostlarna:
först Simon, som kallas Petrus,
    och Andreas, hans bror,
[sedan] Jakob, Sebedeus son,
    och Johannes, hans broder,
Gå i stället till de förlorade fåren av Israels hus. [Det första missionsuppdraget var riktat till judarna, som är Guds fysiska och synliga folk här på jorden, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Ef 2:14. Efter Jesu uppståndelse utvidgades kallelsen till alla folkslag i världen, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 28:19. Israeliterna liknas vid får som gått vilse, lärjungarna kallas att vara herdar som pekar på att himmelrikets konung, Jesus, är nära.]
På er väg fram förkunna (proklamera) att himmelriket är nära.
När ni kommer in i en stad eller by, sök noga efter vem som är värdig (lämplig, passande), och stanna där [i det huset] tills ni går vidare.
När ni kommer in i ett hus, hälsa det. [Fridshälsningen var antagligen: "frid vare med er", se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Sam 25:6. Även Jesus hälsade lärjungarna med den frasen i övre rummet, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 20:19.]
Om huset är värdigt [vilket det var om de välkomnade de två apostlarna och deras budskap], ska den frid ni tillönskar komma över det. Men om det inte är värdigt, ska er frid vända tillbaka till er.
Var ständigt på er vakt för människorna, de ska dra er inför domstolar, och i sina synagogor ska de prygla (piska, slå) er.
Ni ska föras inför ståthållare och kungar på grund av mig, vilket resulterar i att ni får vittna [berätta om mig] för (inför) dem och hedningarna.
När de överlämnar (förråder) er, oroa er inte för vad ni ska säga och hur ni ska säga det. Det kommer att ges åt er just i den stunden,
En bror ska utlämna (förråda) sin [egen] bror till döden, och en far sitt [eget] barn (en familjemedlem). Barn ska resa sig upp mot sina föräldrar och döda dem.
Ni ska bli hatade av alla [människor från alla kategorier och samhällsklasser, även i nära relationer] på grund av mitt namn, men den som står fast (behåller fältet, står kvar med oförminskad tro) till slutet ska bli frälst (räddad, befriad, helad, trygg, bevarad).
När man förföljer er i den här staden, fly till en annan. Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Ni hinner inte igenom Israels städer, förrän Människosonen kommer. [Den sista delen i detta uttalande kan syfta på att Jesus hinner ikapp lärjungarna (ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 11:1), uppenbarelsen på berget då han visar sin härlighet (ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 17:1–2) eller på Jesu andra tillkommelse (ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 15, ment='auto-top' data-trigger='hover'>28, ment='auto-top' data-trigger='hover'>32) – att det då fortfarande finns människor kvar i dessa byar och städer i Israel som inte har tagit emot Jesus som Messias och sin Frälsare. Eller någon annan händelse. Som ofta med det profetiska kan det finnas flera dimensioner och uppfyllelser; dels i närtid, men även i en mer avlägsen framtid.]
Frukta inte dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i Gehenna (helvetet).
Men på er är till och med alla hårstrån på ert huvud räknade.
Men den som förnekar mig inför människorna, honom ska jag ock förneka inför min Fader i himlen.
Nu när Johannes [Döparen] som satt i fängelse [troligen i fästningen Machaerus på östra sidan av Döda havet] hörde om alla de gärningar som den Smorde (Messias, Kristus) gjorde [helandena som beskrivs i kapitel 8-9], skickade han ett meddelande via sina lärjungar
[Folket som hört Johannes fråga, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 2–3, kanske började ifrågasätta Johannes tjänst och allt han predikat, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 3. Det kan ha föranlett att Jesus nu bekräftar Johannes profetiska tjänst och talar väl om honom.] Medan de gick därifrån började Jesus tala till folket om Johannes: "Vilken typ av högtidligt skådespel förväntade ni er att få se i öknen? Ett strå som vajar för vinden?
Jag säger er sanningen, bland alla dessa som har fötts av kvinnor [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Job 14:1], har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen, än är den minste i himmelriket större än han. [En ny era med församlingens tidlder är på väg att bryta fram. I Guds rike har nu den minste fått större privilegier än den store förelöparen Johannes Döparen.]
Ända sedan Johannes Döparens dagar [när han började predika i öknen och skaror kom dit, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 3:5] fram till nu har himmelriket stormats (trängt fram), och starka människor försöker inta det (rycka det till sig, plundra, stjäla det) med våld. [Vissa manuskript har "himmelriket stormas", medan andra har "himmelriket tränger fram". Ordet kan tolkas negativt att med våld försöka inta, eller positivt att ivrigt tränga sig på. Betydelsen verkar vara att när Johannes började predika att "Guds rike har kommit nära", uppstod en ivrig längtan bland folket att rycka det till sig, men alla gjorde det inte på rätt sätt, dvs. genom sinnesändring och tro på Jesus. Många tog till felaktiga metoder, att Jesus t.o.m. måste dölja att han var Messias och förbjuda lärjungarna och andra att berätta om honom. Ordet "med våld" är samma ord som används i ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 6:15 då man med våld tänkte göra Jesus till kung.]
Vad ska jag likna den här generationen med? De är som småbarn som sitter på torgen (samlingsplatserna) och ropar till sina kamrater:
Vid den tiden [någon gång då Jesus verkade i Galileen] gick Jesus genom sädesfälten på en av sabbatsdagarna. [Sabbat är i plural. Det kan syfta på den vanliga veckosabbaten, fredag kväll till lördag kväll, eller någon av de högsabbater som inleder och avslutar högtiderna. Denna händelse inträffar troligen på väg till en samling i synagogan en lördagsmorgon eller under någon av helgdagarna kring veckohögtiden Shavuot, eftersom det var skördetid, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 23:21.] Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta.
När fariséerna g detta sade de till honom: "Se, dina lärjungar gör dant som inte är tillåtet på sabbaten?" [Det var tillåtet att för eget behov plocka och äta både frukt och säd från någon annans åker om man var hungrig, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 23:23–25. Att äta mat var heller inte förbjudet på sabbaten. Problemet var att enligt den rabbinska tolkningen av budorden i Moseböckerna både skördade och tröskade lärjungarna när de ryckte av ax och gnuggade dem mellan sina händer. För att vara säker på att inte utföra ett arbete tillredde rättrogna judar därför maten på fredagseftermiddagen före sabbaten. Det var troligt att Jesu lärjungar följde dessa judiska seder, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 23:56, men här var man på resande fot och kunde inte förbereda någon mat.]
Jesus svarade dem:
"Har ni inte läst [i 1 Samuel 21:1-9] vad David gjorde när han och hans män [flydde från Saul till staden Nob, där tabernaklet var på den tiden, och] blev hungriga?
Men jag säger er: Här (på denna plats) ser ni det som är större än templet. [Jesus liknar sig själv vid Guds tabernakel, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 2:19. Det var inte tabernaklet i sig som var heligt, utan Guds närvaro i tabernaklet. Om det var tillåtet för helgedomens tjänare att visa barmhärtighet mot Davids män i en nödsituation, och om prästerna som arbetar på sabbaten inte bryter mot sabbatsbudet, måste det ock vara tillåtet för Jesu lärjungar att "skörda" och "tillreda" lite mat längs med vägen.]
Om ni hade förstått vad detta [citat från Hos 6:6] betyder:
'Jag vill se barmhärtighet [en villighet att hjälpa dem som är i nöd],
    inte offer [religiösa ceremoniella riter]', skulle ni inte ha dömt de oskyldiga.
Han svarade dem [med en kort liknelse]:
"Vem av er skulle inte, om han hade ett får och det faller ner i en grop på någon av sabbatsdagarna [veckosabbaten eller en högsabbat under en högtid], gripa tag i det och dra upp det?
Då gick fariséerna ut och överlade [inte om de skulle döda honom, utan] hur de skulle döda honom.
Jesus som visste om detta [deras intentioner att röja honom ur vägen] drog sig undan därifrån. Många följde honom, och han botade alla. [Det grekiska ordet för bota är ment='auto-top' data-trigger='hover'>therapeuo, vilket beskriver en gradvis förbättring som leder till fullständigt helande.]
Men när fariséerna hörde detta sade de: "Den där [mannen] driver inte ut demoner [med Guds hjälp], det är genom Beelsebul, de onda andarnas furste han gör det." [Beelsebul betyder bokstavligen "flugornas herre", ett annat namn för Satan. De kunde inte förneka att ett under hade skett, men anklagar Jesus för att vara djävulens verktyg.]
Men Jesus förstod deras tankar och sade till dem:

Ett splittrat rike kan inte bestå

"Ett rike som är splittrat (på grund av inre stridigheter) blir ödelagt, och ingen stad eller hus (familj) som är i strid med sig själv kan bestå.
Men om det är med Guds ande jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er.
Därför säger jag er: All synd och hädelse ska människorna få förlåtelse för [det ligger i Guds natur att förlåta, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 34:7], men hädelse mot [den helige] Anden ska (kan) inte förlåtas.
Den som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande ska inte få förlåtelse vare sig i den här tidldern eller i den kommande." [Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna som sade att Guds godhet var djävulens verk. Att förneka Guds godhet är att förneka Gud själv, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 34:9. I ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jak 3:1 står det att lärare ska dömas hårdare. Jesus tvingas rikta denna varning till dåtidens mest inflytelserika religiösa lärare som var på väg att föra människor vilse genom att lära ut att Jesus var av demoniskt ursprung. Den skarpa varningen till de falska lärarna balanseras fint med ett av Bibelns starkaste löften till människor som söker omvändelse och förlåtelse i ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 31: "All synd och hädelse ska människorna få förlåtelse för".]
Men jag säger er, på domens dag ska människorna ge räkenskap (redovisa)
    för varje fruktlöst (tomt, meningslöst) ord de talat.
Han svarade: "Ett ont och trolöst släkte [ett släkte moraliskt otrogna mot Gud] kräver ett tecken, men de ska inte få något annat tecken än Jona-tecknet.
[Jesus återvänder nu till händelsen som startade hela den här diskussionen – med mannen som blev befriad från en demon i ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 22. Jesus vill att både mannen, och de som lyssnade på honom där i huset, skulle förstå att det inte bara räcker att bli befriad. Människan har alltid en herre över sig; är det inte Jesus är det djävulen.] "När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa (torra) trakter och letar efter en plats att vila på men hittar ingen.
[Jesu påståenden och konflikten med fariséerna fick även hans familj att tro att han var från sina sinnen, därför kommer de från Nasaret för att föra med sig honom med våld, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 3:20–21.] Medan Jesus fortfarande talade till folket kom hans mor och hans bröder. De stod utanför och ville tala med honom.
Någon sade till honom: "Lyssna, din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig."
Men han svarade den som berättat det för honom: "Vem är min mor, och vilka är mina bröder?"
Samma dag gick Jesus ut från huset [Petrus hus i Kapernaum] och satte sig vid sjön.
Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll på stenig mark,
    där de inte hade mycket jord,
    och de sköt upp på en gång eftersom jorden var tunn.
Men när solen steg upp förbrändes de,
    och eftersom de inte hade någon rot torkade de bort.
Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll bland törnen,
    och törnena växte upp och kvävde dem.
Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll i god jord och gav frukt,
    en del hundra gånger (mer än vad som var tt) [ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 26:12],
    andra sextio gånger mer,
    och några trettio gånger mer.
Han svarade: "Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets mysterier (hemligheter, dolda planer), men det har inte de andra.
För den som har [andlig kunskap] ska få mer [insikt och förståelse], och det i överflöd, men den som inte har, från honom ska tas ock det han har.
Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är era ögon, eftersom de ser, och era öron, eftersom de hör.
Det som ddes på stenig mark (med bara ett tunt jordlager) är den som hör ordet och på en gång tar emot det med glädje.
Trots det har det inte fått slå rot inom honom, och han håller bara ut en tid. fort han möter lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer han genast på fall.
Det som ddes bland törnena är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet, att det blir utan frukt. [Grundordet för törne är extremer. Det finns en koppling till läror som ensidigt betonar en enda sanning, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 7:15–17.]
Men det som ddes i den goda jorden är den som hör ordet och förstår, och som bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt."
Medan alla låg och sov kom hans fiende och dde falskt vete [rajgräs, ett ogräs med giftig frukt som är snarlikt vete] på åkern mitt bland vetet och gick sedan sin väg.
När säden hade skjutit upp och format sädeskorn (bar frukt), visade sig ock det falska vetet.
Ägarens tjänare kom till honom och sade: 'Herre, dde du inte god säd i din åker, varifrån kommer då ogräset?'
Han svarade: 'En fiende har gjort detta.' tjänarna sade till honom: 'Vill du att vi går och rensar bort ogräset.'
Han svarade: 'Nej, när ni samlar in ogräset rycker ni även upp vetet på samma gång.
Låt båda växa tillsammans fram till skörden, och när skördetiden är inne ska jag säga till skördearbetarna att först samla ihop ogräset, och bunta ihop det att det kan brännas upp. Sedan ska de samla in vetet i min lada." [Jesus förklarar liknelsen enskilt för lärjungarna lite senare i ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 13:36–43. I det här området växer ett ogräs som kallas falskt vete. Det är troligt att Jesus syftar på detta gräs som är mycket snarlikt vetet men ger en giftig frukt. Det är först när frukten mognar man kan särskilja dem. I stället för att gulna till skörd som vetet gör blir frukten svart. På svenska kallas arten dårrepe eller giftigt rajgräs; dess latinska namn är Lolium temulentum.]
Det är det minsta av alla frön [som vanligtvis planterades i landet], men när det har växt upp är det större än alla trädgårdsväxter och blir ett träd, stort att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna."
Han svarade [och förklarar liknelsen från ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 24–30]:
"Den som r den goda säden
    är Människosonen.
Åkern
    är världen. Den goda säden
    är Guds barn (rikets söner). Ogräset
    är ondskans barn (den ondes söner).
    [Det kommer att finnas onda människor som kallar sig 'kristna', se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 41.]
Ovännen som dde det
    är djävulen. Skörden
    är tidlderns slut (fulländning). Skördemännen
    är änglar. [Gr. angelo som betyder budbärare, syftar antagligen på Guds änglar som han ska sända ut, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 41.]
När det blir fullt, drar man upp det på stranden och lägger den goda fisken i korgar, men kastar bort den dåliga." [Ett dragnät är ett stort nät som förs in mot stranden i en halvcirkel. Nätet kan vara en bild på evangeliet och Guds rike som sveper över jorden. På samma sätt som nätet samlar in alla sorters fiskar, når evangeliet alla folk och nationer. När Jesus talade detta hade bara Israel berörts av evangeliet, men Jesus indikerar att innan han kommer tillbaka ska hela världen ha hört evangeliet.]
Då sade han till dem: "Varje skriftlärd [expert i Gamla testamentet] som blir en lärjunge för himmelriket (Guds kungavälde från ovan), han måste bli som en husbonde (en välbärgad man, familjefar) som ur sitt förråd kan ta fram både nytt och gammalt." [En förkunnare av evangeliet som har accepterat Guds kungavälde och ställt sig under kungen Jesus och låter hans befallningar råda, ska generöst och fritt dela med sig av gamla sanningar men i nya former, med nya illustrationer att det går att applicera Guds ord. Frasen "nytt och gammalt" kan ock vara ett judiskt uttryck som helt enkelt betyder "ett stort överflöd", dvs. att han har stor kunskap i Guds ord.]
De tog anstöt (avvisade hans auktoritet, han blev en stötesten). Jesus sade till dem: "En profet är inte föraktad (utan ära, respekt), förutom i sin hemstad och i sin egen familj (sitt eget hus)."
[Enligt den judiska historieskrivaren Josefus var Johannes Döparen fängslad i källaren på fästningen Machaerus på östra sidan om Döda havet. Han skriver ock att Herodias dotter från hennes första äktenskap hette Salome.] kom Herodes [Antipas] födelsedag. Herodias dotter [Salome] dansade inför dem (i mitten framför hela sällskapet på festen) och fascinerade (behagade, trollband) Herodes
Hon säger då, på uppmaning av sin mor: "Ge mig Johannes Döparens huvud på ett fat här och nu."
Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas skull befallde han att hon skulle få det,
När Jesus hörde detta [nyheten om Johannes Döparens brutala död och att Herodes Antipas trodde Jesus var den uppståndne Johannes], for han med båt därifrån till en enslig plats, där de kunde vara för sig själva. [De ror norrut från Kapernaum längs med kusten för att stanna någonstans utanför staden Betsaida, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 9:10.] Men folket fick höra det och följde efter honom till fots från städerna [längs med vägen från Kapernaum till Betsaida].
När det började bli kväll kom lärjungarna fram till honom och sade: "Platsen här ligger ensligt till, och det är redan sent. Sänd i väg folket, att de kan gå in i byarna och köpa sig mat."
Jesus svarade: "De behöver inte gå bort, ni kan ge dem att äta."
De svarade: "Här har vi inte mer än fem bröd och två fiskar."
Han sade: "Kom med dem till mig."
Sedan sade han till folket att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna och g upp till himlen och välsignade dem. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."]Han bröt bröden och gav bitarna till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket.
De som hade ätit var omkring 5 000 män, förutom kvinnor och barn.
När han hade gjort detta, gick han ensam upp på berget för att be. [Folket ville med våld göra honom till kung, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 6:15. Att Jesus var tvungen att bestämt skicka i väg lärjungarna, antyder att de ock dragits med i folkets önskan att starta en politisk revolution mot romarna. Anledningen till att de kommit hit var att Jesus sökt en enslig plats för att vara i stillhet och bön efter nyheten om hans släkting Johannes Döparens död, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 13.] Det blev kväll och han var fortfarande kvar där själv. [Jesus hade nu varit i bön i flera timmar och fortsätter vaka och be hela natten fram till fjärde nattväkten, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 25.]
Skeppet var nu mitt på sjön (ordagrant "många stadier från land", en stadie är omkring 190 meter) och kastades hit och dit av vågorna, för de hade motvind.
Strax före gryningen (under den fjärde nattväkten – någon gång mellan klockan tre och sex) kom Jesus till dem, gående på sjön. [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Job 9:8]
När lärjungarna förstod att han gick på sjön, blev de förskräckta (fyllda med fruktan) och sade: "Det är ett spöke!" Och de skrek av rädsla.
Men på en gång började Jesus tala med dem och sade: "Ta det lugnt (var vid gott mod), Jag Är (det är jag). Var inte rädda." [Frasen "Jag Är" är densamma som Gud använder när han uppenbarar sig för Mose, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 3:14.]
Petrus svarade honom och sade: "Herre, om det är du, befall mig att komma till dig på vattnet."
Han sade: "Kom!"
    Petrus steg ur båten och började gå på vattnet, och kom emot Jesus.
Men när han g (kände, upplevde med sina sinnen) hur stark vinden var blev han rädd. När han började sjunka ropade han: "Herre, rädda (hjälp, fräls) mig!"
På en gång sträckte Jesus ut sin hand, tog tag i honom och sade: "Vilken kortvarig (liten) tro du har, varför tvivlade du (höll du på att tappa tron, drogs du åt två håll)?" [Det uttalandet kan tyckas märkligt. Jämfört med de andra lärjungarna som satt kvar i båten hade ju Petrus stor tro! Ordet oligos kan betyda liten, men även kortvarig i tid. Det sammansatta ordet oligo-pistis beskriver Petrus tro som är liten eller snarare kortvarig. Problemet som Jesus adresserar är Petrus instabila tro som har höga toppar och djupa dalar. Först tror han Jesus är ett spöke, sedan går han på vattnet för att på nytt tvivla och börja sjunka. Ordet för tvivla här är edistasas, det används bara här och i ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 28:17.]
De som var i båten tillbad honom (böjde sig i ödmjukhet, föll på knä, kysste hans hand i vördnad) och sade: "Du är verkligen Guds Son!"
Han svarade:
"Varför bryter ni själva mot Guds bud (instruktioner) på grund av er tradition [den muntliga traditionen med stadgar och regler hur man skulle tolka Guds bud]?
Men ni påstår att om någon säger till sin far eller sin mor: 'Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det ger jag som tempelgåva',
Detta folk närmar sig mig med sina läppar (de säger rätt saker),
    men deras hjärtan är långt borta från mig.
Deras tillbedjan är helt meningslös (fåfäng),
    för de undervisar mänskliga läror (doktriner)."
Han svarade: "Varje växt som inte är planterad av min himmelske Fader ska ryckas upp med roten. [Kan syfta på liknelsen om ogräset i ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 13:24–29.]
Låt dem vara (bry er inte om dem)! De är blinda ledare för blinda. Om en blind leder en blind faller båda i gropen."
Petrus tog till orda och sade till honom: "Förklara denna liknelse för oss." [Vad är det som orenar en människa, i ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 11.]
Jesus sade:
"Är ni ock [indoktrinerade i samma tänkesätt som fariséerna och] utan förstånd (oförmögna att dra egna slutsatser)? [Jesus uppmanar sina lärjungar att använda sitt intellekt.]
Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det är detta som orenar en människa.
Det är detta som gör människan oren. Men att äta utan att ha tvättat händerna, det orenar inte människan."
Men Jesus sade inte ett ord. Hans lärjungar kom och bad honom gång på gång: "Skicka i väg henne (svara henne att hon inte behöver besvära oss mer). Hon följer ju efter oss och ropar (med sprucken röst, okontrollerat, störande)."
Han svarade [till sist kvinnan och sade till henne]: "Jag är bara sänd till de förlorade fåren från Israels hus."
Men hon kom och tillbad (böjde sig i ödmjukhet och vördnad, föll på knä) och sade: "Herre, hjälp mig!"
Jesus svarade henne: "Det är inte rätt att ta barnens bröd och kasta det åt tamhundarna (de små hundarna)."
Hon sade: "Ja, Herre, men även tamhundarna äter smulorna som faller ner från deras herrars bord."
[Detta är det andra brödundret som omnämns i Bibeln; tidigare på våren hade Jesus gjort ett brödunder för 5 000 judar på västra sidan av Galileiska sjön, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 14:13–21. Nu är Jesus på den östra sidan av Galileiska sjön efter en tur utanför de judiska områdena med start vid Tyros och Sidon och sedan tillbaka via Dekapolis, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 7:31. Många hade kommit ut från städer och byar och följde med Jesus och det är nu redan tredje dagen. Man hade troligtvis med sig lite mat för en dag eller , men var mer upptagna med att bli botade och höra Jesu undervisning än att tänka på sina vardagliga behov. Det har gått några veckor sedan det förra brödundret som skedde vid påsktiden då gräset var grönt efter regnen, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 6:10. Vid den här tiden är det mesta gräset bortbränt och temperaturen en bit över trettio grader på dagen, och Jesus bryr sig om människornas välbefinnande att de ska orka vandringen hem i värmen.] Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sade: "Jag känner medlidande över folket, för de har nu redan varit med mig i tre dagar (stannat kvar; de är fortsatt hos mig) och de har inget [kvar] som de kan äta och jag vill inte skicka iväg dem hungriga för de kan bli [alldeles] uttröttade [och kollapsa] på vägen [hem]."
Jesus frågade dem: "Hur många bröd har ni?"
De svarade: "Sju, och några små fiskar."
Han tog de sju bröden och fiskarna, och tackade Gud. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."] Han bröt bröden och gav bitarna till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket.
De som hade ätit var 4 000 män, förutom kvinnor och barn.
Han svarade: "På kvällen säger ni: 'Det blir vackert väder, eftersom himlen är röd',
och på morgonen: 'I dag blir det oväder, eftersom himlen är röd och dyster.' Ni vet hur ni ska tyda himlens utseende, men ni kan inte tyda tecknen för tiderna.
Jesus sade till dem: "Var på er vakt (se upp) för fariséernas och saddukéernas surdeg." [Surdeg är en bröddeg som innehåller jäst och mjölksyrabakterier. Man använde oftast inte färsk jäst utan tog ett stycke jäst deg, som man sparat från förra baket, och knådade in det i den nya degen som sedan ställdes att jäsa. På samma sätt som surdegen påverkar hela degen, påverkar falska läror hela församlingen, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 5:8.]
[Lärjungarna förstod inte vad Jesus menade.] De diskuterade med varandra [om fysiskt bröd] och de sade: "Det måste vara för att vi inte hade med oss bröd som han tar upp detta ämne nu."
Jesus märkte vad de pratade om och sade: "Varför diskuterar ni att ni inte har något [fysiskt] bröd? Vilken kortvarig (liten) tro ni har!
Jesus kom till området kring Caesarea Filippi. [Ett hedniskt område norr om Galileen. Här finns ett av källflödena för Jordanfloden, med utsikt över en brant klippvägg med grottor där bl.a. avguden Pan tillbads. Den största grottan kallades i folkmun helvetets port och angs vara en portal till dödsriket.] Jesus frågade sina lärjungar: "Vem säger folket att Människosonen är?"
De svarade: "Några säger Johannes Döparen, andra Elia, och andra Jeremia eller någon av profeterna."
Han sade till dem: "Men vem säger ni att jag är?"
Simon Petrus svarade och sade: "Du är den Smorde (Messias, Kristus), den levande Gudens son."
Då svarade Jesus honom: "Salig (lycklig, välsignad) är du, Simon, Jonas son. Kött och blod (någon människa) har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen.
Jag säger dig, du är Petrus [gr. Petros – en liten sten], och på denna klippa [gr. Petra – en stor massiv klippa, precis som den strax utanför Caesarea Filippi] ska jag bygga min församling, och dödsrikets (Hades) portar ska inte stå emot den. [Det är troligt att Jesus pekar på den klippa som de står intill, och på ett praktiskt sätt illustrerar att församlingen är som en stad på ett berg, ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:14, högt över all ondska. Området här vid foten av berget Hermon har ofta förknippats med ockult verksamhet. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. kallar området "ormens plats". Den verkliga fienden och kampen blir snart tydlig här när Satan försöker influera Petrus att tillrättavisa Jesus och hindra hans lidande, död och uppståndelse, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 23.]
Men Jesus vände sig om [mot och inom hörhåll för lärjungarna, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 8:33] och sade till Petrus: "Gå bort (bakom mig, ur min åsyn), Satan [titel på djävulen som ordagrant betyder motståndare eller åklagare]. Du är ett hinder för mig (en stötesten, du vill få mig på fall), för du tänker inte Guds tankar utan mänskliga tankar (du har inte Guds perspektiv)."
För den som vill rädda (skulle vilja bevara) sitt liv,
    ska mista (kommer förlora; totalt förstöra/ruinera) det,
    men den som mister (nu än skulle mista) sitt liv för min skull –
han ska rädda (han är den som kommer att bevara) det. [Gr. psuche betecknar både liv och själ, men måste förstås och användas utifrån sitt sammanhang i ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 35–37, se även Joh 12:25. Att 'förneka sig själv' i ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 34 handlar inte om brist på självaktning. Jesu efterföljare har skäl till en bättre självkänsla än någon annan. Den faderskärlek Gud känner för sina barn är enorm och bygger inte på gärningar utan barnaskap, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Gal 3:26, osv. Genom saligprisningarna visar Jesus vad det innebär att tillhöra Guds rike och få den himmelska lönen, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:3–12. I ljuset av detta förstår vi att självförnekelsen handlar om att korsfästa sina egna själviska intressen och ambitioner och sätta Gud och hans rike främst. Samma skarpa åtskillnad görs i ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 6:19–24 där Jesus förklarar att man inte både kan tjäna Gud och mammon.]
Vad hjälper det en människa att vinna hela världen och [samtidigt] förlora (förverka) sitt liv (sin själ)? Vad kan en människa ge i utbyte mot sitt liv (till lösen för sin själ)?
Där förvandlades hans utseende inför dem, hans ansikte lyste (klart och tydligt) som solen, och hans kläder blev vita som ljuset.
Då började Petrus tala, och sade till Jesus: "Det är underbart (gott, ärofyllt) att få vara här! Om du vill ska jag göra tre hyddor. En åt dig, en åt Mose och en åt Elia." [I ment='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 9:33 står det ock att "Petrus inte visste vad han sade." Det är möjligt att han anknyter till Lövhyddohögtiden, Sukkot, som firas på hösten. Man bygger då hyddor med tak av löv under bar himmel för att minnas israeliternas ökenvandring efter deras uttåg/exodus ur Egypten. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden ock både med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidldern, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 3:21. Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under Sukkot, se t.ex. ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 7:2, ment='auto-top' data-trigger='hover'>27, ment='auto-top' data-trigger='hover'>31, ment='auto-top' data-trigger='hover'>40–42.]
När de lyfte upp sina ögon, g de ingen förutom Jesus. [Genom hela Bibeln har viktiga händelser skett på berg. På berget Moria blir Abraham ledd att offra Isak, som är en bild på Jesus. Mose får undervisningen och buden på berget Sinai och Elia offrar till Gud på berget Karmel, osv. På detta berg g nu lärjungarna hur Jesus samtalade med Mose och Elia som representerar Torah och profeterna. Att det är ett samtal, visar på den harmoni som finns mellan det Gamla och det Nya förbundet. Till sist ser lärjungarna bara Jesus; en tydlig bild på att Jesus är den som fullkomnar undervisningen och profeterna, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:17.]
Han svarade [och bekräftade deras doktrin som baseras på ment='auto-top' data-trigger='hover'>Mal 4:5]: "Elia ska komma och återställa allt.
Men jag säger er att Elia redan har kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. ska ock Människosonen bli behandlad och lida genom dem."
Då svarade Jesus [och riktar sig till folkskaran och lärjungarna]: "Ni släkte utan tro (en generation som inte vill tro) som är helt fördärvat! [Det är inte otroligt att associationerna går till israeliterna som vandrade i öknen och tappade tron och i stället tillbad guldkalven då Mose gick upp på berget Sinai.] Hur länge ska jag vara kvar hos er? Hur ska jag stå ut med er?" [Han vänder sig nu till pojkens far och säger:] "För hit honom till mig."
Han svarade: "På grund av er otro. Sannerligen säger jag er (jag säger sanningen till er), om ni har tro som ett senapskorn [det minsta av alla frön, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 13:32] kan ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er." [Jesus illustrerar nu sin undervisning genom att använda berget, som de står vid foten av, som en bild på långt större och omöjliga problem och svårigheter än att driva ut en demon. Det är inte storleken på tron som är avgörande, utan inställningen, viljan att tro till skillnad från apati och ovilja. I parallellstället i ment='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 9:24 ber pojkens far en enkel bön: "Herre, jag tror! Hjälp min otro." Tro som ett senapskorn är en ihållande tro, den fortsätter att växa och ger inte upp och den får näring av Guds ord och bön.]
Den här sorten [den familjen av demoner] kan inte drivas ut genom annat sätt än bön och fasta. [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 21 finns inte med i de äldsta manuskripten, och är troligen ett tillägg från ment='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 9:29 som en förklaring till hur lärjungarna hade tappat tron. Brist på bön och fasta gör att umgänget med Gud minskar vilket leder till att fokus skiftar från tron på Guds kraft till ens egen begränsade förmåga. Lärjungarna hade ju fått auktoritet att driva ut demoner redan i ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 10:7.]
När de var samlade igen i Galileen [tillbaka i närheten av Kapernaum, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 24] sade Jesus till dem: "Människosonen ska överlämnas i människors händer,
När de hade återvänt till Kapernaum kom de som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: "Betalar inte er mästare någon tempelskatt?"[Det fanns tre typer av skatter: Lokal skatt/tull för varor, det romerska rikets inkomstskatt och den judiska tempelskatten. Utöver detta gav man ock tionde och offer. Tempelskatten var under andra templets tid en halv shekel, vilket motsvarade två drachmer som var grekernas grundläggande myntenhet. Värdet motsvarade två dagslöner. Det var en frivillig årlig gåva för att täcka omkostnaderna kring tempeltjänsten, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 30:12. Sista betalningsdagen var i slutet på mars, och gällde alla män mellan 20 och 50 år. Att bara Petrus och Jesus betalar denna skatt, kan antyda att de övriga lärjungarna var under 20 år. Det var inte ovanligt att man redan vid 13 års ålder började följa en rabbin.]
Men för att ingen ska ta anstöt av oss, gå ner till sjön och kasta ut en krok. Öppna munnen på den första fisk som du drar upp. Där kommer du att hitta ett silvermynt (gr. stater – motsvarade fyra drachmer). Ta det och lämna det för dig och mig."
[Jesus fortsätter att undervisa lärjungarna. Jesus sade i ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 7 att det inte går att undvika att snaror, förförelser, frestelser kommer. Det är allt bara en tidsfråga tills någon säger eller gör något som rar en annan troende, även i en kristen miljö. Anledningen till att Jesus just nu undervisar om förlåtelse och hur relationer kan helas och upprättas, beror på att några av lärjungarna hade pratat illa om Petrus, och hans ledarroll, bakom hans rygg, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 1. Det är uppenbart att det är Petrus som känt sig rad eftersom han frågar hur många gånger han ska förlåta, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 21.] "Om din broder (ett syskon, en annan troende) skulle synda (fela, begå ett misstag) mot dig [följ då de här stegen]:
    - Gå enskilt och tillrättavisa honom [visa på hans fel med övertygande hållbara bevis]. Om han väljer att lyssna på (hörsamma) dig har du vunnit [tillbaka] en broder. [Det är viktigt att den som blivit rad faktiskt klarlägger exakt vad som gjort honom illa, många gånger vet kanske inte den skyldige om att hans sätt rar andra personer.] -
Men om han väljer att inte lyssna på (hörsamma) dig, ta med dig en eller två [personer] till, för 'på två eller tre vittnesmål ska varje ord (uttalande) avgöras (styrkas)' [ment='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 19:15]. -
Och om han inte skulle bry sig om att lyssna till dem [och uppmärksamt ta till sig deras sunda förmaningar], berätta för församlingen. [Tvistefrågan blir nu offentlig.] Men om han inte ens skulle bry sig om att lyssna till församlingen, betrakta honom som en hedning eller en tullindrivare.
[Associera dig inte med honom, men älska honom, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Gal 6:1–2; ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Thess 3:14–15; ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 2:5–11.]
När han började redovisningen, förde man till honom en man [en tjänare] som var skyldig honom 10 000 talenter. [Jesus använder det högsta använda siffervärdet och den dåtida högsta valutaenheten i sin liknelse. En talent var värd minst 6 000 denarer, där en denar motsvarade en arbetares dagslön. Skulden var allt enorm, 60 miljoner dagslöner, vilket motsvarar flera miljarder svenska kronor. En skuld omöjlig att betala tillbaka själv!]
Eftersom han inte kunde betala, gav hans herre ordern att han skulle säljas [som slav] tillsammans med sin fru, barn och allt han ägde, att skulden kunde betalas på det sättet.
Hans herre hade medlidande (hans hjärta blev rört) och han frigav honom och efterskänkte honom hans [enorma] skuld.
När samme tjänare kom ut, träffade han på en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. [En denar motsvarade en dagslön för en arbetare, hela summan motsvarade tre månadslöner.] Han tog tag i hans hals och började skaka honom gång på gång och sade: 'Betala det du är skyldig.'



Grekiskt/svenskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.