1135 – γυνή (gune)

kvinna, hustru


Typ:
Grekiska: γυνή
Med latinska bokstäver:     gune
Fonetiskt: goo·nay
Ursprung: Troligtvis från basen av 1096
Användning: 219 ggr i NT

Engelsk översättning (i KJV version)

women (129), "wife" (92)

Engelsk beskrivning

  1. A woman of any age, whether a virgin, or married, or a widow.
  2. A wife.
    1. Of a betrothed woman.


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (219 st i TR)


Men medan han funderade (resonerade fram och tillbaka) över allt detta visade sig plötsligt en ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria [Mirjam], din hustru, för det som har blivit till (skapats, frambringats, alstrats) i henne är från (har sitt ursprung i) den helige Ande.
Josef vaknade upp ur sin sömn och gjorde som Herrens budbärare (ängel) hade befallt honom. Han tog sin hustru till sig,
Jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: den som medvetet ser på en kvinna med åtrå (begär, föder orena sexuella motiv), har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.
"Det har sagts [ni har hört fariséernas utläggning av budet i 5 Mos 24:1]:
'Den som vill skilja sig från sin hustru måste ge henne ett skilsmässobrev.'
Jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: den som skiljer sig från sin hustru – av något annat skäl än otrohet – orsakar att hon begår äktenskapsbrott. Den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott." [Guds originalplan var att människor inte skulle skiljas. Äktenskapet gäller "tills döden skiljer dem åt", se Rom 7:1‑3; 1 Kor 7:39. Det enda skälet till skilsmässa för troende par är otrohet. Paulus tar även upp ett fall då någon blir frälst och den andre vill skilja sig; då kan man inte hindra det, se 1 Kor 7:15. Gud hatar skilsmässa, se Mal 2:16, för han vet personligen vilken djup smärta det medför, se Jer 3:8. Ämnet återkommer i Matteusevangeliet, se Matt 19:3‑12.]
Plötsligt kom en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. Hon närmade sig honom bakifrån [i den täta folkhopen kring Jesus] och rörde vid tofsen [hebr. tsitsit] på hans mantel,
Jesus vände sig om och när han fick syn på henne sade han: "Var vid gott mod (var glad och frimodig) min dotter. Din tro har gjort dig frisk." På en gång var kvinnan frisk (frälst, räddad, befriad, trygg, bevarad). [Frasen "var vid gott mod" säger Jesus även till den lame mannen, se Matt 9:2. Detta är enda tillfället i evangelierna där Jesus tilltalar någon "dotter". De kärleksfulla orden lugnar kvinnans rädsla som beskrivs mer detaljerat i Mark 5:33.]
Jag säger er sanningen, bland alla dessa som har fötts av kvinnor [Job 14:1], har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen, ändå är den minste i himmelriket större än han. [En ny era med församlingens tidsålder är på väg att bryta fram. I Guds rike har nu den minste fått större privilegier än den store förelöparen Johannes Döparen.]
Han berättade en annan liknelse för dem: "Himmelriket är som jästen (surdegen) som en kvinna gömmer (blandar, gr. enkrypto) i tre mått (gr. saton – motsvarar 13 liter) mjöl [totalt omkring 40 liter] tills dess hela degen har jäst [blivit påverkad av jästen]." [Det finns flera olika tolkningar av dessa två liknelser. Den första och uppenbara är att Guds rike växer, både som ett senapskorn och som en deg. Ser man till sammanhanget så är dessa två liknelser inbäddade mellan liknelsen om "ogräset och vetet" och dess förklaring. Huvudtemat i den liknelsen är att det finns ett falskt vete som tillåts växa parallellt med det äkta. Det finns alltså människor som kallar sig kristna men inte är det. Jesus säger i vers 41 att i tidsålderns slut ska änglar samla och föra bort alla ur hans rike som förleder och lever i laglöshet. I ljuset av den förklaringen och att ordet "träd" används om senapsbusken, kan senapskornet stå för en falsk oproportionerlig tillväxt. De yttre delarna av trädet långt från stammen blir t.o.m. hem för fåglar som tar bort Guds ord från människor, se vers fyra. Detta kan symbolisera yttre attacker mot Gudsriket. I Hesekiel och Daniel finns liknelser där fåglarna i trädet beskriver människor i ett rike, se Hes 17:23; 31:6; Dan 4:12‑21. Appliceras den tolkningen blir den konsekvent med att både goda och onda människor sås in i riket, se vers 38. Surdeg är genom hela Bibeln en bild på falska läror och i så fall förutsäger Jesus att det kan smyga sig in villoläror som sprider ondska inifrån. Jesus varnar för fariséernas och saddukéernas surdeg som är deras felaktiga lära, se Matt 16:6‑12. Fariséerna levde inte som de lärde och saddukéerna var en privilegierad välbärgad elit som hade missförstått både Skrifterna och Guds kraft, se Luk 12:1 och Matt 22:29. Tre mått mjöl för tankarna till 1 Mos 18:6 där just en kvinna, Sara, bakar bröd av tre mått mjöl inför Herrens besök hos Abraham. Genom både den judiska och kristna historien står det osyrade brödet för äkta gemenskap med Gud. Inför den judiska påsken städar man ur all jäst ur husen, se 2 Mos 12:15, och i den kristna nattvarden har brödet en central betydelse. Att då den som är ansvarig för att baka brödet "gömmer" in jäst som förstör gemenskapen med Gud är allvarligt.]
Herodes [Antipas] hade nämligen låtit gripa Johannes och slå honom i bojor och sätta honom i fängelse för Herodias skull, som var gift med hans bror Filippus.
De som hade ätit var omkring 5 000 män, förutom kvinnor och barn.
En kananeisk kvinna från trakten kom och ropade med hög sprucken röst: "Herre, Davids son, ha förbarmande över mig (känn medlidande med mig och grip in)! Min dotter är svårt demoniserad (plågas och är ansatt av en demon)."
Då svarade Jesus henne: "O kvinna, din tro (uthållighet, tillit) är stor. Låt det du vill ske." [Kvinnan upprepar sin önskan om hjälp och knäböjer inför Jesus. Det finns två olika ord för hund på grekiska. Här i vers 26‑27 används inte det vanliga ordet för en vildhund, gr. kyon, se Matt 7:6, utan en diminutiv form kynarion, som beskriver en mindre, tam familjehund. Det blir även tydligt i beskrivningen att de finns i hemmet och äter under barnens bord. Det hebreiska ordet för hund är kelev, som ordagrant betyder "som ett hjärta" och trofast. Jesus har jämfört judarna med förlorade får och små barn, se vers 24 och 26. Jesus jämför inte kvinnan med en oren vildhund, vilket annars var ett vanligt skällsord, och skulle vara väldigt nedsättande. Trots detta krävs ändå en stor tro och en ödmjuk inställning från kvinnans sida för att godta att bli liknad vid familjens hund, som har lägre rang än barnen.
    Jesu uttalande är crescendot och höjdpunkten i detta stycke. Det förstärks också genom ett kiastiskt mönster kring uttrycken stor/liten tro som har sitt centrum här: Matt 14:31 "Vilken liten/kortvarig tro du har" – riktat till lärjungen Petrus.
  Matt 15:28 "O kvinna, din tro är stor" – riktat till en icke-jude och kvinna!
Matt 16:8 "Vilken liten/kortvarig tro ni har" – riktat till lärjungarna.]
I samma ögonblick blev hennes dotter helad (botad).
De som hade ätit var 4 000 män, förutom kvinnor och barn.
Eftersom han inte kunde betala, gav hans herre ordern att han skulle säljas [som slav] tillsammans med sin fru, barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas på det sättet.
[I Matteus tematiska sammanställning följer naturligt Jesu undervisning om skilsmässa direkt efter att han talat om ödmjukhet och förlåtelse. Den placeringen visar tydligt att Gud alltid först och främst vill se återupprättelse och försoning, en skilsmässa är den sista utvägen. Synen på skilsmässa varierade bland de olika judiska grupperingarna:
    - De strikta esséerna som levde i öknen förbjöd skilsmässa helt och hållet. - Rabbinen Shammai tillät skilsmässa i specialfall. - Rabbinen Hillel hade en liberal syn och tillät skilsmässa av en mängd orsaker, t.o.m. något så banalt som vidbränd mat. - Rabbinen Akiba gick så långt så att en man kunde skilja sig om han hittade en mer attraktiv fru.
Det är möjligt att man ville att rabbinen Jesus skulle ta ställning i frågan och på så vis alltid göra någon grupp besviken. Det kan också ha funnits en bakomliggande tanke på att få Jesus att säga något som retade upp de romerska ledarna. Johannes Döparens avrättning var en direkt följd av hans kritiska uttalanden om Herodes Antipas skilsmässa och omgifte, se Matt 14:3‑4.]
Några fariséer kom fram till Jesus för att sätta honom på prov (fresta och fälla honom) och frågade: "Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst (finns det något lagligt skäl för skilsmässa)?"
Och han fortsatte:
"Därför ska en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru,
    och de två ska bli ett (vara förenade, oskiljbara). [Citat från 1 Mos 2:24.]
Han svarade: "Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från begynnelsen var det inte så.
Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, begår äktenskapsbrott." [Guds originalplan var att människor inte skulle skiljas, och därför är tanken att inte heller de som blir pånyttfödda – Jesu efterföljare – ska skilja sig. Äktenskapet gäller "tills döden skiljer dem åt", se Rom 7:1‑3; 1 Kor 7:39. På samma sätt som i Bergspredikan sätter Jesus en högre standard än Mose lag. Det enda skälet till skilsmässa för troende par är otrohet. Paulus tar även upp att ifall den ena blir frälst och den andra då vill skiljas, då kan man inte hindra det, se 1 Kor 7:15. Gud hatar skilsmässa, se Mal 2:16, för han vet personligen vilken djup smärta det medför, se Jer 3:8. Hela frågan är ett dilemma då det å ena sidan är fel att alls skilja sig och å andra sidan blir fel om man tillämpar idealbilden av ett äktenskap på ett lagiskt sätt, se Jesu svar till äktenskapsbryterskan i Joh 8:2‑11. Det är intressant att i nästa stycke lyfter Jesus fram och välsignar barnen, de som ofta far illa vid en skilsmässa, se Matt 19:13‑15.]
[Det är inte bara fariséerna som blir förvånade över Jesu svar.] Lärjungarna sade: "Om detta är mannens ställning gentemot hustrun [om det är så höga krav för att tillåta en skilsmässa, se vers 3 och 9], då är det bättre att inte gifta sig alls."
Var och en som har försakat (fått överge) hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkermark för att följa mig ska bli belönad många gånger om, och få evigt liv som arv.
"Lärare, Mose har sagt:
Om någon dör barnlös ska hans [yngre ogifte] bror gifta sig med änkan
    och skaffa efterkommande åt brodern. [En korrekt sammanfattning av 5 Mos 25:5‑10, som garanterar en barnlös änkas försörjning i ett samhälle där hon annars skulle tvingats ut i tiggeri. Seden bevarar också den avlidne mannens namn. Dessa äktenskap kallas leviratsäktenskap, från det latinska ordet "levir", som betyder svåger. Seden fanns redan före Mose lag, se 1 Mos 38:8; Rut 4:1‑12.]
Det fanns här hos oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han inte hade några barn fick hans bror överta hustrun.
Sist av alla dog kvinnan.
Vem av de sju blir hon hustru till vid uppståndelsen? Alla har ju varit gifta med henne." [Saddukéerna ville visa på orimligheten med en uppståndelse med hjälp av detta exempel som de troligtvis använt som argument i tidigare diskussioner med fariséerna. Exemplet kan komma från en berättelse från apokryferna, Tobit 3:7-15, där just en kvinna gift sig med sju män utan att ha fått barn. De antog att den uppståndna kroppen skulle vara som den nuvarande mänskliga kroppen, se även Paulus resonemang i samma ämne i 1 Kor 15:12‑58.]
Där kom en kvinna [Martas syster Maria, se Joh 12:3] fram till honom med en alabasterflaska med mycket dyrbar nardusbalsam [exklusiv parfym från norra Indien], och hon hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords.
Men Jesus visste [vad lärjungarna hade sagt till varandra och direkt till kvinnan] och sade till dem: "Varför besvärar (trakasserar, skuldbelägger) ni kvinnan? Hon har gjort en god (ärofull, vacker) gärning mot mig.
Medan han satt på domarsätet fick han detta bud från sin hustru: "Låt ingenting orätt ske mellan dig och denna rättfärdiga (oskyldiga) man! Jag har lidit mycket (haft en obehaglig upplevelse) i en dröm i dag [på morgonen, eller tidigare under natten] på grund av honom." [Det är värt att notera att den enda som för Jesu talan under hela rättegången är en hednisk kvinna. Enligt tradition hette hon Claudia Procula.]
Många kvinnor som följt Jesus från Galileen och betjänat honom (stött och bidragit ekonomiskt till hans tjänst) var också där och stod på avstånd och såg vad som skedde.
Men ängeln sade till kvinnorna: "Var inte rädda! Jag vet att ni letar efter Jesus som var korsfäst.
Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. [Hon var ceremoniellt oren och ställd utanför samhället, se 2 Mos 15:25‑27.]
Kvinnan visste vad som hade hänt med henne, och hon kom [till sist, se Luk 8:47] fram under fruktan och bävan och föll ned inför honom och berättade hela sanningen.
Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse för Herodias skull, hustru till hans bror Filippus. Henne hade Herodes gift sig med.
Anledningen var att Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet för dig att ha din brors hustru." [Herodias var Herodes Antipas olovliga fru. Hon var ett barnbarn till Herodes den store. Som ung blev hon bortgift med sin farbror Herodes Filippus i Rom. Han ska inte förväxlas med tetrarken Filippus som regerade norr om Galileen, se Luk 3:1. Herodias och hennes första make Filippus fick en dotter, Salome. Under ett besök i Rom blev Herodes Antipas förtjust i Herodias. Hon skilde sig, flyttade från Rom och gifte sig med Herodes Antipas. Han skilde sig också från sin fru, dottern till Aretas kung i Arabien, vilket skapade en politisk oro i området som ledde till öppet krig 36 e.Kr. Johannes Döparen hade fördömt deras agerande, eftersom de bröt mot Mose lag, se 3 Mos 18:16.]
En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom och kom och kastade sig ned vid hans fötter. [Att kasta sig ned vid någons fötter visar på både sorg och vördnad. Tidigare hade en synagogföreståndare gjort på samma sätt, se 5:22.]
Det var en grekisk kvinna [hedning, icke-jude] av syrisk-fenicisk härkomst [hon var från nuvarande Libanon]. Hon bad (gång på gång) att Jesus skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter.
Några fariséer som ville sätta honom på prov (fresta och fälla honom) kom fram till honom och frågade: "Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?"
'Därför ska en man lämna [sitt känslomässiga och finansiella beroende av] sin far och mor
    och hålla sig till (vara förenad med) sin hustru,
Han svarade: "Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan kvinna, han begår äktenskapsbrott mot henne.
Jesus svarade:
"Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Var och en som för min och evangeliets skull har lämnat
    hus [plural], bröder, systrar, mor, far, barn eller landområden
"Lärare, Mose har sagt:
Om någon dör barnlös ska hans [yngre ogifte] bror gifta sig med änkan
    och skaffa efterkommande åt brodern. [En korrekt sammanfattning av 5 Mos 25:5‑10, som garanterar en barnlös änka försörjning i ett samhälle där hon annars skulle tvingats ut i tiggeri. Seden bevarar också den avlidne mannens namn. Dessa äktenskap kallas leviratsäktenskap, från det latinska ordet levir, som betyder svåger. Seden fanns redan före Mose lag, se 1 Mos 38:8.]
Det var sju bröder. Den förste tog en hustru, men dog utan att lämna några barn efter sig.
Ingen av de sju fick några barn. Sist av alla dog också kvinnan.
Vid [den nu påstådda] uppståndelsen, när de uppstår, vem av dessa ska hon då vara hustru till? Alla sju var ju gifta med henne." [Saddukéerna ville visa på orimligheten med en uppståndelse med hjälp av detta exempel som de troligtvis använt som argument i tidigare diskussioner med fariséerna. Exemplet kan komma från en berättelse från apokryferna, Tobit 3:7-15, där just en kvinna gift sig med sju män utan att fått barn. De antog att den uppståndna kroppen skulle vara som den nuvarande mänskliga kroppen, se även Paulus resonemang i samma ämne i 1 Kor 15:12‑58.]
[Denna händelse sker troligtvis 13 Nisan, en dag innan påsken, se vers 1. År 30 e.Kr. börjar 13 Nisan på tisdagskvällen och sträcker sig fram till onsdag eftermiddag. Måltiden kan ha ägt rum på tisdag kväll eller onsdag morgon och varit ett kvällsmål eller en frukost, se Matt 22:4; Luk 14:12.] När Jesus var i Betania [som gäst] i Simon den spetälskes hus och låg till bords, kom en kvinna [Maria, se Joh 12:3] som hade med sig en alabasterflaska med parfym (olja för smörjelse) av dyrbar äkta nardus [exklusiv parfym från norra Indien]. Hon bröt sönder flaskan och hällde ut den över hans huvud.
Där var också några kvinnor som på avstånd noga studerade vad som skedde. Bland dem var
Maria från [staden] Magdala [vid Gennesarets västra sida som Jesus befriat från sju demoner, se Luk 8:2],
Maria, mor till den yngre Jakob och Joses [kanske Jesu mor, se Mark 6:3, eller Klopas fru, se Joh 19:25]
och Salome [mor till lärjungarna Jakob och Johannes, gift med Sebedeus, se Matt 27:56].
Under kung Herodes regeringstid i Judéen fanns det i Avias prästavdelning en präst vid namn Sakarias. Hans hustru var av Arons ätt och hette Elisabet. [Kung David delade in prästerna i 24 avdelningar, där Avias släkt var en av dem, se 1 Krön 24:10; Neh 12:17. På Jesu tid fanns det närmare 20 000 präster som tjänstgjorde i templet. Varje avdelning utförde tempelsysslorna under en veckas tid, fem gånger under året. Tre av dessa tillfällen var under de stora högtiderna då alla präster tjänstgjorde tillsammans.]
Men ängeln sa:
"Var inte rädd, Sakarias,
    för din bön har blivit hörd.
Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig,
    och du ska ge honom namnet Johannes.
    [Namnet Johannes betyder 'Gud ger favör', 'Jahve visar nåd'.]
Sakarias sade till ängeln: "Hur kan jag vara säker på detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren kommen."
Efter en tid blev hans hustru Elisabet gravid, och i fem månader höll hon sig i avskildhet (dold). Hon sade till sig själv:
Han kom in och sade till henne: "Gläd dig, du benådade (som blivit utvald, fått Guds välvilja och favör över ditt liv). Herren är med dig."
Hon ropade ut med hög röst (ett emotionellt utrop) och sade [sedan, när hon samlat sig]:
"Du är välsignad (lycklig, avundsvärd) framför alla andra kvinnor, [du har fått ett unikt privilegium]
    och välsignat är det barn du bär inom dig.
Han kom för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var höggravid (uppsvullen; "stor med barn"). [Namnet "Davids stad" syftar ofta på Jerusalem, som var den stad David intog, se 2 Sam 5:6-7, men används även om Betlehem, eftersom det var hans födelseort, se 1 Sam 17:12. Betlehem betyder ordagrant "brödhuset". Det är ingen slump att Jesus som är "livets bröd", se Joh 6:48, föds i Betlehem strax söder om Jerusalem – staden som man alltid går "upp" till, oavsett vilket väderstreck man kommer ifrån, se t.ex. Ps 122:1‑2.]
Men tetrarken Herodes, som upprepade gånger blivit tillrättavisad av Johannes för sitt förhållande med sin brors hustru Herodias och för allt ont som han gjort,
Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i [den lilla byn] Sarefat i [vid medelhavskusten i det hedniska land där huvudorten var] Sidon.
Jag säger er: Bland dem som är födda av kvinnor finns ingen som är större än Johannes, ändå är den minste i Guds rike större än han." [En ny era med församlingens tidsålder är på väg att bryta fram. I Guds rike har nu den minste fått större privilegier än den store förelöparen Johannes Döparen.]
I staden [antagligen Kapernaum] fanns en kvinna som var en synderska. [Hon var känd i staden för sin livsstil, det är troligt att hon var prostituerad.] När hon fick höra att Jesus låg till bords i fariséns hus, gick hon dit med en alabasterflaska med balsam (olja, parfym). [I Mark 14:5 och Joh 12:5 där en liknande händelse inträffar motsvarar värdet på en sådan flaska en årslön.]
När farisén som hade bjudit dit honom såg det, sade han till sig själv: "Om den mannen var en profet (och det är ju helt uppenbart att han inte är det, för då) skulle han veta vilken sorts kvinna som rör vid honom, hon är en värdelös synderska (en notorisk syndare)."
Sedan vände han sig mot kvinnan, och sade till Simon:
"Ser du den här kvinnan?
Du gav mig inte vatten till mina fötter när jag kom in i ditt hus,
    men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.
Han sade till kvinnan: "Din tro har frälst (räddat, helat, upprättat) dig. Gå i frid!" [Det är inte på grund av att hon tjänat Jesus och tvättat hans fötter och smort dem som hennes synder blir förlåtna; det är på grund av hennes tro på Jesus. Hon visar stor kärlek i tacksamhet för att han har förlåtit alla hennes synder.]
och även några kvinnor som hade blivit befriade från onda andar och helade från sjukdomar [och några av dem var]:
Maria, som kallades Magdalena [som betyder "hon från Magdala", fiskeort mellan Tiberias och Kapernaum],
    från vilken sju demoner farit ut.
Johanna, hustru till Kusas,
    som var Herodes [Antipas] förvaltare [eller guvernör].
    [Evangeliet nådde in i samhällets högsta skikt.]
Susanna
    och många andra [kvinnor som blivit helade av Jesus]. Dessa kvinnor försörjde dem [Jesus och lärjungarna] med sina egna medel (ägodelar).
Där [bland folket] fanns en kvinna som haft blödningar under tolv år och inte kunnat bli botad av någon. [Lika länge som flickan levt har den här kvinnan lidit av dessa kroniska blödningar.]
När kvinnan förstod att hon inte kunde undkomma obemärkt, kom hon darrande fram och föll ner för honom. Inför allt folket förklarade hon varför hon hade rört vid honom och att hon i samma ögonblick hade blivit helad.
Medan de var på väg [mot Jerusalem] gick Jesus in i en by [Betania, 3 km öster om Jerusalem, se Joh 11:1], där en kvinna som hette Marta välkomnade honom som gäst i sitt hem.
När Jesus sade detta ropade en kvinna i folkskaran: "Lycklig är den kvinna som har fött dig och fått amma dig!" [Ordagrant "saligt är det moderliv som burit dig och de bröst du har diat."]
Där [i synagogan] fanns en kvinna som i arton år haft en sjukdom orsakad av en ande (sjukdomsdemon). Hon var kutryggig [gr. sygkypto – ordagrant: "ihopböjd"; hade troligtvis en kyfos rygg och gick framåtböjd] och kunde inte räta på sig.
När Jesus såg henne, kallade han henne till sig och sade: "Kvinna [inte ett hårt tilltal, utan fyllt med respekt och ömhet], du har blivit fri från din sjukdom",
Det liknar surdeg (jäst) som en kvinna gömmer (blandar; gr. enkrypto) i tre mått (gr. saton – motsvarar 13 liter) mjöl [totalt omkring 40 liter] till dess hela degen har jäst [blivit påverkad av jästen]." [Lukas växlar mellan en man och kvinna när han sammanställer sitt evangelium, se vers 19 och 21. Huvudpoängen är hur Guds rike börjar smått men kommer att växa. Samtidigt antyder liknelsen också att Gudsriket växer oproportionerligt. Ett planterat senapsfrö blir bara en buske, inte ett träd, och surdegen är genomgående en bild på falska läror i Bibeln. Mitt i det växande Gudsriket finns det också ondska. I berättelsen som föregår dessa liknelser var ju föreståndaren i synagogan en som inte ville se människor helade, se vers 10‑17! Se även kommentarer i Matt 13.]
En annan sade: 'Jag har just gift mig, så jag kan inte komma.' [Hustrun hade nog glatt sig att få gå på festen, och det fanns plats för fler.] [Dessa tre ursäkter berörde tre områden: ägodelar, arbete och familj. På sin rätta plats är allt detta gott och välsignat av Gud, se Matt 6:33. I Jesu första liknelse om jordmåner liknas törnet med sådant som kväver Guds ord. Jesus säger att denna liknelse är grunden för förståelsen av alla andra liknelser, se Mark 4:13. I förklaringen om törnet ges tre orsaker som sammanfaller med de tre ursäkterna i denna liknelse. De slutför inte vad de börjat på grund av oro, rikedom och njutningslystnad, se Luk 8:14.]
"Om någon kommer till mig och inte hatar (älskar mig mer än)
    sin far och sin mor,
    sin hustru och sina barn [eller väljer att avstå från att gifta sig, se Matt 19:10‑12],
    sina bröder och systrar
    och även sitt eget liv [detta jordeliv],
kan han inte vara min lärjunge. [I den judiska kulturen är dessa talesätt, som är överdrifter, vanliga och kallas hyperboler. Även på svenska kan man t.ex. säga att man älskar röda hus men hatar gula och på så sätt uttrycka att man föredrar en viss färg mer utan att för den skull bokstavligen hata den andra. Matteus översätter ett liknande sammanhang "den som är mer vän med", se Matt 10:37. Ändå är orden väldigt skarpa och tvingar oss att fundera över var vi har vår lojalitet. Vem förtröstar vi ytterst på, är Jesus främst? Det är typiskt Lukas att ta med fyra punkter, se Luk 6:17.]
[Jesus använder exempel från både kvinnors och mäns vardag för att förklara andliga sanningar. Direkt efter liknelsen om mannen med det förlorade fåret kommer nu en liknelse om en kvinna som söker och finner något hon förlorat. Lukas skriver för grekisktalande och använder det grekiska silvermyntet "drachmer". Det motsvarade den romerska denaren som var en arbetares dagslön.] "Eller om en kvinna har tio silvermynt (drachmer) och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte en lykta och sopar huset [det enkla jordgolvet] och letar noga tills hon hittar det?
Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott." [Nu tar Jesus upp ett ämne som diskuterades flitigt bland rabbinerna. Detta är inte en fullständig utläggning om skilsmässa. Anledningen att han tar upp just detta kan vara för att fariséerna, som såg sig själva vara så trogna Mose undervisning, helt hade missat hjärtat i frågan om äktenskapet. Vissa fariséer som t.ex. rabbinen Hillel hade en liberal syn och tillät skilsmässa för något så banalt som vidbränd mat, baserat på 5 Mos 24:1‑5. Matteus hanterar mer ingående lagens intention i Bergspredikan, se Matt 5:21‑48. Även undervisningen om skilsmässa är mer utförlig i Matteus. Den föregås av undervisning om förlåtelse, vilket alltid är Guds mål. Sedan, efter undervisningen om vad tanken var med äktenskap, följer en händelse hur Jesus bryr sig om och välsignar barnen, de som främst drabbas vid en skilsmässa, se Matt 18:15‑19:15.]
Kom ihåg Lots hustru. [I 1 Mos 19:26 berättas hur hon vände sig om och längtade tillbaka till Sodom, vilket blev hennes fall.]
Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen. Var och en som för Guds rikes skull har lämnat hus eller hustru [avstått från att gifta sig, se Matt 19:10‑12] eller syskon eller föräldrar eller barn,
De sade:
"Lärare, Mose har gett oss föreskriften att
om någon dör barnlös ska hans [yngre ogifte] bror gifta sig med änkan
    och skaffa efterkommande åt brodern. [En korrekt sammanfattning av 5 Mos 25:5‑10, som garanterar en barnlös änka försörjning i ett samhälle där hon annars skulle tvingats ut i tiggeri. Seden bevarar också den avlidne mannens namn. Dessa äktenskap kallas leviratsäktenskap, från det hebreiska ordet levir, som betyder svåger. Seden fanns redan före Mose lag, se 1 Mos 38:8; Rut 4:1‑12.]
Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig en hustru men dog barnlös.
Den andre [yngre brodern]
Till sist dog också kvinnan.
Vid uppståndelsen, vems hustru blir hon? De har ju alla varit gifta med henne." [Saddukéerna ville visa på orimligheten med en uppståndelse med hjälp av detta exempel som de troligtvis använt som argument i tidigare diskussioner med fariséerna. Exemplet kan komma från en berättelse från apokryferna, Tobit 3:7-15, där just en kvinna gift sig med sju män utan att ha fått barn. De antog att den uppståndna kroppen skulle vara som den nuvarande mänskliga kroppen, se även Paulus resonemang i samma ämne i 1 Kor 15:12‑58.]
Men han nekade och sade: "Kvinna [inte ett hårt tilltal, utan fyllt med respekt], jag känner inte honom!"
En stor folkmassa följde med, och [bland dem var också] kvinnor som sörjde och klagade över honom.
Och alla Jesu vänner (de som kände honom personligen), inklusive kvinnorna som hade följt honom från starten i Galileen, stod på avstånd och såg allt detta.
Kvinnorna som hade följt Jesus från Galileen följde tätt efter [Josef från Arimatea och Nikodemus som tog Jesu döda kropp till en klippgrav nära Golgata] och såg graven och hur hans kropp lades i den.
Dessutom har några kvinnor i vår grupp förvånat oss. De var vid graven tidigt i morse,
Några av dem som var med oss begav sig då till graven, och det som kvinnorna sagt stämde [graven var tom], men de såg inte Jesus."
Jesus sade till henne: "Kvinna [inte ett hårt tilltal, utan fyllt med respekt och ömhet], vad har det att göra med dig och mig, min tid (att agera) har ännu inte kommit."
Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten. [Antagligen valde hon den ovanliga tiden då solen brände som värst för att slippa möta någon där. Helt oväntat och mot alla kulturella traditioner inleder Jesus ett samtal.] Jesus sade till henne: "Kan du ge mig lite vatten?"
Den samariska kvinnan sade till honom: "Hur kan du som är jude fråga mig som är en samarisk kvinna om vatten?" Judarna ville inte ha något med samarierna att göra. [Jesus går emot flera religiösa och kulturella regler här. Män talade inte med kvinnor, och särskilt inte en kvinna med hennes rykte, se vers 17‑18. Att dessutom dricka ur ett "samariskt kärl" ansågs som något orent av judarna.]
Kvinnan sade till honom: "Herre, du har inget att hämta upp det med [rep och hink] och brunnen är djup, så varifrån kommer detta levande vatten?
Kvinnan sade till honom: "Herre ge mig av detta vatten så jag aldrig mer behöver törsta och komma hela vägen hit för att hämta vatten."
Kvinnan svarade: "Jag har ingen man."
    Jesus sade till henne: "Du talar sanning när du säger, jag har ingen man.
Kvinnan sade till honom: "Herre, jag ser (förstår efter att ha noga granskat) att du är en profet.
Jesus sade till henne: "Kära kvinna, tro (luta dig mot, förlita dig på) mig, för det kommer en tid när ni alla ska tillbe Fadern (böja er ner i ödmjukhet, falla på knä; bildligt kyssa hans hand i vördnad) inte [bara] på detta berg eller [bara] i Jerusalem. [Jesus lyfter diskussionen från den religiösa konflikten om hur och var man ska tillbe, till att handla om hjärtats inställning och en personlig tro på honom.]
Kvinnan sade till honom: "Jag vet (har en klar förståelse av) att Messias ska komma, han som kallas den Smorde (gr. Christos – translittererat Kristus), och när han kommer ska han berätta allt för oss (låta det bli helt tydligt och uppenbart)."
Just då kom hans lärjungar. De var chockade (förvånade, helt överraskade) över att han pratade med en kvinna. [De flesta rabbiner undvek kontakt med kvinnor, man pratade inte ens med sin egen hustru på allmän plats.] Trots detta frågade ingen [inte ens Petrus] honom: "Vad söker du (frågar efter)?" [Kan vara en koppling till Jesu tidigare påstående att Fadern söker tillbedjare, se Joh 4:23.] eller "Varför samtalar du med henne?"
Kvinnan lämnade kvar sin vattenkruka och gick in i staden. [Att berätta om Jesus var nu viktigare än att hämta vatten.] Hon sade till folket:
Många samarier från den staden trodde (lutade sig mot, förlitade sig på Gud) på grund av vad kvinnan sagt när hon vittnade: "Han berättade allt jag gjort."
De sade till kvinnan: "Nu tror vi inte [bara] på grund av vad du sagt. Vi har själva hört honom och vi vet (har förstått) att han verkligen (i sanning) är världens Frälsare."
Då förde de skriftlärda [översteprästerna] och fariséerna fram en kvinna till honom som [just] blivit gripen för äktenskapsbrott, och när de ställt henne i mitten,
säger de till honom: "Lärare (Mästare), denna kvinna blev gripen just då hon begick äktenskapsbrott.
När de hörde detta lämnade de platsen en efter en [vissa manuskript har här tillägget: överbevisade av samvetet], de äldste (äldsta) först [vissa handskrifter lägger till: först de äldste – ända till den siste] och Jesus blev lämnad ensam kvar med kvinnan som [fortfarande] stod kvar framför [honom].
När Jesus ställt sig upp sade han till henne: "Kvinna, var är de [de som är dina anklagare]? Har ingen dömt dig?"

När en kvinna ska föda känner hon smärta för hennes tid har kommit,
    men när hon har fött sitt barn kommer hon inte längre ihåg sitt lidande
    i glädjen över att en människa har fötts till världen.
När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade [Johannes], sade han till sin mor: "Kära kvinna, se [här är] din son."
De sade till henne: "Kära kvinna, varför gråter du?"
    Hon sade till dem: "Därför att de lyft undan min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom."
Jesus sade till henne: "Kära kvinna, varför gråter du? Vem söker du?"
    Då hon trodde det var trädgårdsmästaren svarade hon honom: "Herre, om det är du som burit bort honom, säg mig var du lagt honom så jag kan hämta honom."
Alla dessa fortsatte (höll ut, var kvar tillsammans) enade (i ett ackord, med samma sinne) i bön (vars innersta natur är tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud) och åkallan (begäran, ofta för ett personligt behov) tillsammans med några kvinnor och Jesu mor [Maria] och hans bröder [Jakob, Joses, Simon och Judas]. [Jesu bröder och systrar omnämns i Matt 13:53‑56; Mark 6:3; Gal 1:19; 1 Kor 9:5.]
[I kontrast till Barnabas och många andra som i kärlek "lagt ner pengar vid apostlarnas fötter", se Apg 4:35‑36, gör ett gift par till synes samma sak. Men det är något som inte stämmer. Det ovanliga grekiska ordet nospizo som betyder att "lägga undan för sig själv" används här och i den grekiska översättningen av Gamla testamentet i berättelsen om hur Akan och hans familj försökte stjäla det som tillhörde Gud, se Jos 7:1‑26. Berättelserna har många likheter och båda inträffar när Gud just har påbörjat ett nytt skeende för sitt folk.] Men en man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Safira en egendom [ett landområde, se vers 3].
I samråd med sin hustru behöll de en del av köpesumman för sig själva. Han tog sedan med sig en del av pengarna och lade ner dem vid apostlarnas fötter. [Ananias är den grekiska formen av hebreiska Hananja som betyder "Gud är nådefull". Safira betyder "safir" och "vacker" på arameiska.]
Omkring tre timmar senare kom hans hustru in [till samlingen där apostlarna var] utan att veta vad som hade hänt.
Fler och fler kom till tro på Herren, stora skaror av både män och kvinnor.
Saulus försökte med våld att förgöra församlingen (han löpte amok, smutskastade, skymfade den), han gick in i hus efter hus och släpade ut män och kvinnor [genom att hålla fast deras fötter och släpa ut dem på gatorna fram till fängelset] och lät fängsla dem.
Men när de nu trodde på Filippus, som förkunnade evangeliet om Guds rike och Jesu den Smordes (Kristi) namn, lät de döpa sig (nedsänkas i vatten, gr. baptizo), både män och kvinnor.
och bad att få med sig brev [med häktningstillstånd] till synagogorna i Damaskus. Planen var att fängsla alla som tillhörde Vägen [samtidens namn på de första kristna, se Joh 14:6], män eller kvinnor, och föra dem tillbaka till Jerusalem. [Damaskus ligger sex dagsresor norr om Jerusalem. Staden var en av de största i Dekapolis, området som bestod av tio städer. Efter Stefanos död då förföljelsen bröt ut, flydde många kristna till närliggande områden, se Apg 8:1. Att Saulus nu beger sig så långt som till Damaskus tyder på att han redan rensat många städer närmare Jerusalem på troende. I Apg 26:11 citerar Lukas hur Saulus, då känd som Paulus, knappt trettio år senare beskriver den här perioden i sitt liv: "Överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. I mitt vilda raseri förföljde jag dem ända till utländska städer."]
Men judarna hetsade upp ansedda gudfruktiga kvinnor och de ledande männen i staden. De startade en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område.
Paulus kom också till Derbe och Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timoteus. Han var son till en troende judinna [hennes namn var Eunice, se 2 Tim 1:5; 3:15], men hans far var grek. [Timoteus var alltså jude till födseln, men hade inte blivit omskuren.]
[Det fanns tydligen inte tillräckligt många judar i Filippi för att ha en egen synagoga. Enligt judisk tradition krävdes det minst tio män för detta. Var man färre hade man en böneplats (gr. proseuche) som ofta låg utanför staden i närhet till vatten så man kunde rituellt tvätta sina händer före bönen.] På sabbatsdagarna [plural, det var antagligen någon av de judiska högtiderna] gick vi ut genom stadsporten och ner till en flod, där vi trodde att det skulle finnas ett [judiskt] böneställe. Vi satte oss där och talade till de kvinnor som hade samlats.
En av dem som lyssnade på oss var en kvinna som hette Lydia. Hon var [ursprungligen] från staden Thyatira och handlade med purpurtyger. [Hon var i en lukrativ bransch. Staden Thyatira, på andra sidan Egeiska havet, var känd för sin textilindustri, se Upp 2:18‑29.] Hon var [redan] en troende, och Herren öppnade hennes hjärta så att hon tog till sig (lyssnade koncentrerat på, höll fast vid) det Paulus sade.
Några av dem blev övertygade och anslöt sig till Paulus och Silas. Därtill kom ett stort antal greker som vördade Gud och inte så få kvinnor av förnäm släkt.
Många av dem kom till tro, och det gjorde även ett stort antal ansedda grekiska kvinnor och män.
Men några anslöt sig till honom och kom till tro. Bland dem var Dionysius, som var medlem av Areopagen [en av de 30 medlemmarna], och en kvinna som hette Damaris och några till. [Lukas fortsätter med principen "varannan damernas" som han använde i sitt tidigare verk Lukasevangeliet, se inledningen till Lukas. Inte så lång tid efter dessa händelser kommer Silas och Timoteus till Paulus i Aten, se Apg 17:15‑16. Ganska snart skickas Timoteus tillbaka till Thessalonike, se 1 Thess 3:1‑3. Även Silas verkar sändas i väg, eftersom Silas och Timoteus tillsammans kommer tillbaka från Makedonien till Korint lite senare, se Apg 18:5.]
I Korint träffade Paulus en jude vid namn Aquila, född i Pontus [en romersk provins vid Svarta havet], och hans hustru Priscilla. [Hennes mer formella namn var "Prisca", se Rom 16:3.] Paret hade nyligen kommit från Italien, eftersom [den fjärde romerske kejsaren] Claudius [regerade 41-54 e.Kr.] hade befallt att alla judar skulle lämna Rom. [Det gifta paret Aquila och Priscilla nämns alltid tillsammans, se Rom 16:3; 1 Kor 16:19; 2 Tim 4:19. Fyra av sex gånger nämns frun, Priscilla, först. De har nyligen kommit från Rom eftersom Claudius hade fördrivit alla judar därifrån. Antagligen är det samma händelse som den romerska historikern Suetonius omnämner, där judarna utvisas med anledning av oroligheter på grund av en viss "Chrestus", som är det latinska namnet för Kristus. Detta skedde i Claudius nionde regeringsår, dvs. någon gång mellan januari 49 och januari 50 e.Kr. Paulus kan därför inte ha kommit till Korint före 49 e.Kr.] Paulus kom i kontakt med dem [besökte deras hem].
Efter en vecka där bröt vi upp för att fortsätta vår resa [söderut längs med kusten]. Alla, även kvinnor och barn, följde med oss ut ur staden, och på stranden böjde vi knä och bad. [Detta är första gången i Apostlagärningarna barnen nämns i församlingen.]
[Tidigare liv:]
Jag förföljde 'den Vägen' ända till döds och grep både män och kvinnor och satte dem i fängelse.
Några dagar senare [efter rättegången] kom Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna. Han lät hämta Paulus och hörde honom tala om tron på den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
En gift kvinna är genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men om mannen dör, är hon fri från den lag som band henne vid mannen.
Nu vill jag att ni ska veta:
    att varje mans huvud (ursprung) är den Smorde (Messias, Kristus),
    att kvinnans huvud (ursprung) är mannen
    och att den Smordes (Kristi) huvud (ursprung) är Gud.
och om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet,
    så vanärar hon sitt huvud.
Det är samma sak som att ha håret avrakat.
För om en kvinna inte har något på huvudet
    kan hon lika gärna klippa av sig håret.
Men om det är en skam för en kvinna att klippa eller raka av sig håret,
    så bör hon ha något på huvudet.
[Vers 6 hör ihop med vers 13‑15.]

[Paulus går nu till skapelsen, se 1 Mos 1:27. Vers 7‑8 hör ihop med vers 12.]
En man bör inte ha något på huvudet,
    eftersom han är Guds avbild och ära,
    och kvinnan är mannens ära.
För mannen kommer inte från kvinnan,
    utan kvinnan från mannen.

Mannen skapades inte för (på grund av) kvinnan,
    utan kvinnan för (på grund av) mannen.
[Syftar tillbaka på skapelsen där mannen var ensam och behövde en hjälpare, se 1 Mos 2:18. Det hebreiska ordet för hjälpare är ezer. Ordet används ofta för Gud när han räddar Israel. Det beskriver inte en tjänare utan en kraftfull gestalt som räddar någon i nöd.]

Därför bör kvinnan ha en makt på huvudet
    för änglarnas skull.
Mer specifikt (det som är viktigt i den här diskussionen är att),
    i Herren är kvinnan inte oberoende av mannen,
    inte heller är mannen oberoende av kvinnan. [Vers 9 och 11 hör ihop. I vers 9 kopplar Paulus tillbaka till skapelsen att kvinnor, som Eva, skapades för att män, som Adam, behövde hjälp. Nu i vers 11 kommer sammanfattningen att i Herren är män och kvinnor beroende av varandra.]
För liksom kvinnan har kommit från mannen,
    så blir också mannen till för (på grund av) kvinnan.
Och allt kommer från Gud.
Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud utan att ha något på huvudet?
men en ära för en kvinna, eftersom hon har fått håret som slöja.



Grekiskt/svenskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.