0987 – βλασφημέω (blasphemeo)

häda, smäda


Typ:
Grekiska: βλασφημέω
Med latinska bokstäver:     blasphemeo
Fonetiskt: blas·fay·meh·o
Ursprung: Från 989
Användning: 35 ggr i NT

Engelsk översättning (i KJV version)

blaspheme (17), "speak evil of" (10), "rail on" (2), "blasphemer" (1), "speak blasphemy" (1), "blasphemously" (1), translated miscellaneously (3)

Engelsk beskrivning

  1. To speak reproachfully, rail at, revile, calumniate, blaspheme.
  2. To be evil spoken of, reviled, railed at.


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (35 st i TR)


Några av de skriftlärda [från Galileen, Judéen och Jerusalem, se Luk 5:17] sade inom sig [i sina hjärtan, se Mark 2:6]: "Han hädar." [Det är ju bara Gud som kan förlåta synder.]
Då slet översteprästen sönder sina kläder. [Att slita sönder sina kläder var det judiska uttrycket för att visa häftig sorg eller fasa, se 1 Mos 37:29, 34; 2 Kung 18:37; 19:1; Jer 41:5; Apg 14:14. Här används det generella grekiska ordet för kläder, himation. I pluralformen beskriver det ofta både de innersta kläderna, tunikan, och manteln som var ytterplagget. Utifrån Mark 14:63 förstår vi att det här syftar på de två tunikorna som välbärgade personer bar, se Mark 6:9. Ordet "slita sönder" förstärker att det var en dramatisk scen. Översteprästen tog tag i halslinningen med sina händer och rev upp sina båda tunikor någon decimeter. Torah förbjöd översteprästen att riva sönder sina kläder för privat sorg, se 3 Mos 10:6; 21:10. Dock verkar detta vara tillåtet då han agerade som en domare och uttryckte sin förskräckelse över en hädelse som yttrats i hans närvaro.] Han sade: "Han har hädat. Vad behöver vi nu ha fler vittnen till? Ni har nu själva hört hädelsen.
De som passerade hånade honom och skakade huvudet
"Varför talar denne man [en människa som vi] på det här sättet? Han hädar ju (är respektlös mot Gud). Vem kan förlåta synder utom Gud?"
Sannerligen, människorna ska få förlåtelse för allt, för sina synder och för sina hädelser, hur de än hädar.
Men den som hädar den heliga Anden får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd." [Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna som sade att Guds godhet var djävulens verk, och var på väg att falla i denna grova synd. Vers 28 med ett fantastiskt löfte glöms lätt bort – "människorna ska få förlåtelse för allt"!]
De som passerade hånade (smädade) honom och medan de skakade på huvudet sade de: "Jaha, du som skulle bryta ned templet och bygga upp det på tre dagar!
Den som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse,
    men den som talar mot den helige Ande
    ska inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande.
    [Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna.]
De sade också mycket annat hånfullt till honom.
Den ene av förbrytarna som hängde där [stämde in i cynismen och] smädade honom och sade upprepade gånger: "Är inte du den Smorde (Messias)? Hjälp (rädda) då dig själv och oss."
varför säger ni om den som Gud har avskilt (helgat, avsatt för helig tjänst) och sänt in till världen: Du har begått hädelse genom att säga, jag är Guds Son.
Men när judarna fick se allt folket fylldes de av avund och argumenterade emot det Paulus sade [hur de gammaltestamentliga profetiorna talar om Jesus] och hädade [talade nedsättande och föraktfullt om Jesus].
men eftersom de ständigt var emot honom och hånade honom, skakade han av dammet från sina kläder och sade till dem: "Ert blod ska komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag till hedningarna." [Eftersom Paulus senare går till judarna i Efesos på vägen hem, se vers 19, syftar detta uttalande på att han i Korint inte längre gick till judarna.]
Ni har dragit hit de här männen som varken har plundrat vårt tempel eller hädat vår gudinna.
Överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. I mitt vilda raseri förföljde jag dem ända till utländska städer.
Det står ju skrivet:
För er skull hånas Guds namn bland hedningarna. [Jes 52:5]
Om det vore så skulle vi säga, så som vissa hånfullt påstår att vi lär: "Låt oss göra det onda för att framkalla det goda"? De ska få den dom de förtjänar.
Låt därför inte det goda ni fått [evangeliet, friheten som de "starka" i tron har] bli smädat. [Ge inget tillfälle för någon att kritisera er.]
Om jag äter med tacksamhet,
    varför blir jag då kritiserad för något som jag tackar Gud för?
Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de ska tuktas så att de inte hädar. [Uttrycket "överlämnat åt Satan" kan syfta på att de fått lämna församlingsgemenskapen, se 1 Kor 5:1‑5. Målet är alltid förlåtelse och upprättelse, se 2 Kor 2:5‑8; 2 Thess 3:14‑15.]
[Paulus har gett instruktioner till olika grupper i församlingen, se kapitel 5. Den sista gruppen är slavar. Det romerska samhället var beroende av slavar. Under den första tiden var omkring nittio procent av befolkningen slavar. Även om slaveriet hade minskat var omkring hälften av den romerska befolkningen slavar, när Paulus skriver detta brev. De slavar som arbetade i gruvor och på fälten hade ofta det väldigt svårt, medan de som tjänade i hemmen kunde ha det mer drägligt. Vissa av dessa slavar var väl utbildade och tjänade som skrivare och läkare. Paulus hade tidigare skrivit att i Jesus är det inte längre slav eller fri, se Kol 3:11. Vad innebar det uttalandet i en församling som växte och bestod av både slavar och slavägare?] Alla som bär slaveriets ok ska anse sina herrar värda all respekt, så att Guds namn och läran inte smädas.
att leva anständigt och rent, att vara husliga och goda och underordna sig sina män så att Guds ord inte blir hånat.
De ska
    inte förolämpa (tala illa om) någon
    
    [alla människor är skapade till Guds avbild, se Jak 3:9],
    utan vara fridsamma,
    tillmötesgående
    och alltid visa vänlighet (vara milda) mot alla människor.
Är det inte de som förolämpar (förtalar, hädar) det goda (vackra, dyrbara) namnet som är nämnt över er (ni är uppkallade efter)? [5 Mos 28:10; Matt 28:19; Apg 11:26]
Därför blir de förvånade och hånar er när ni inte längre följer med och kastar er ut i samma ström av utsvävningar.
Om ni blir förolämpade (förtalade, hånade, vanärade) på grund av den Smordes (Kristi) namn [för att bära det namnet dvs. kallas för kristna] är ni saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda), för härlighetens Ande – Guds Ande – vilar över er (ger er en paus; håller er tillbaka och förnyar er). [Vissa handskrifter har också följande text: "Ja, vad gäller dem så blir han smädad, men vad gäller er blir han ärad."]
Många ska följa dem i deras sexuella lössläppthet, och för deras skull kommer sanningens väg att bli hånad. [Jesus är sanningen och vägen, se Joh 14:6. De första kristna tillhörde "Vägen", se Apg 9:2; 19:9. Se även Apg 16:17; 18:25‑26.]
Det gäller särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar [Herrens] auktoritet [gr. kyriotes i singular, se även Jud 1:8]. Fräcka och självsäkra skyggar de inte för att håna höga makter,
Dessa som hånar vad de inte känner till är som oförnuftiga djur, av naturen födda till att fångas och dödas.
    De är fördärvade och hamnar därför i fördärvet,
På samma sätt är det med dessa [falska lärare, se vers 4]. De leds av drömmar [som de påstår gett gudomlig ledning]. [De tre synder de begår är:]
    De skändar (smutsar ner) sin kropp [genom sexuell synd].
    De föraktar [Herrens] auktoritet [genom sin livsstil].
    De hånar höga makter (änglamakter) [med sina stora ord]. [Utifrån resonemanget i nästa vers syftar dessa höga makter på änglar och troligtvis då onda änglar. Kanske undervisade dessa falska lärare att det inte finns några demoner. De hånade höga änglar i jämförelse med Mikael, som var ödmjuk och inte kom sig för att döma djävulen utan i stället bad Herren döma honom.]
Dessa däremot hånar vad de inte känner till [änglamakter], och vad de likt oförnuftiga djur förstår av naturen, det fördärvar de sig själva med.
Det öppnade sin mun för att häda Gud, för att häda hans namn och hans boning, dem som bor i himlen.
Människorna brändes av stark hetta och hädade Guds namn, han som har makt över dessa plågor. Men de omvände sig inte så att de gav honom äran. [Den fjärde basunen påverkade också solen, se Upp 8:12. Då förmörkades en tredjedel av himlen, nu bränner i stället solen hetare. Det är tydligt att det blir dramatiska förändringar i klimatet. Det motsvarar den nionde egyptiska plågan, se 2 Mos 10:21‑29.]
och hädade himlens Gud för sina smärtor (plågor) och sina bölder. Men de omvände sig inte från sina gärningar. [Den femte basunen rörde demoniska makter som släpps lösa från avgrundens brunn. Solen och himlen förmörkas, se Upp 9:1‑3. Smärta/plågor är samma ord som i Upp 21:4.]
Stora hagel, tunga som talenter [omkring 30 kg], föll från himlen över människorna, och de hädade Gud för hagelplågan eftersom den var mycket svår. [Den sjunde och sista basunen indikerar att slutet har kommit, se Upp 11:15‑19. Jordbävning och hagel förändrar jorden, Jerusalem är den enda staden som verkar finnas kvar. Motsvarar den sista plågan och befrielsens natt i Egypten, se 2 Mos 11‑12.]



Grekiskt/svenskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.