0932 – βασιλεία (basileia)

Guds rike, himmelriket, rike, hans rike, mitt rike


Typ:
Grekiska: βασιλεία
Med latinska bokstäver:     basileia
Fonetiskt: bas·il·i·ah
Ursprung: Från 935
Användning: 162 ggr i NT

Engelsk översättning (i KJV version)

kingdom (of God) (71), "kingdom (of heaven)" (32), "kingdom (general or evil)" (20), "(Thy or Thine) kingdom" (6), "His kingdom" (6), "the kingdom" (5), "(My) kingdom" (4), translated miscellaneously

Engelsk beskrivning

  1. Royal power, kingship, dominion, rule.
    1. Not to be confused with an actual kingdom but rather the right or authority to rule over a kingdom.
    2. Of the royal power of Jesus as the triumphant Messiah.
    3. Of the royal power and dignity conferred on Christians in the Messiah's kingdom.
  2. A kingdom, the territory subject to the rule of a king.
  3. Used in the N.
  • T. To refer to the reign of the Messiah.

    Fler lexikon

    BlueletterBible.org
    BibleHub.com
  • Passager (162 st i TR)


    Han sade: "Omvänd er (förändra ert sätt att tänka, och agera), för himmelriket är nära." [Uttrycket "himmelriket" återfinns bara i Matteusevangeliet och används synonymt med "Guds rike" som de andra evangelieförfattarna använder. Formuleringen reflekterar den judiska gudfruktiga seden att inte skriva ut Gudsnamnet. Detta är något man kan förvänta sig i en text riktad mot främst judiska läsare som Matteusevangeliet är. Även i svensk judisk litteratur i dag skrivs Gud som "G-d" utan vokaler.]
    Igen tog djävulen honom till ett mycket högt berg och visade alla världens riken och deras prakt (ära, glans).
    Från och med nu började Jesus predika [och fortsatte på samma tema som Johannes Döparen, se Matt 3:2] och sade:
    "Omvänd er (förändra ert sätt att tänka, och agera),
        för himmelriket är nära." [Frasen "Från och med nu började Jesus" återfinns även i Matt 16:21 och markerar ett skifte i Jesu liv. Här i kapitel fyra startar hans publika tjänst. I kapitel 16 sker en vändpunkt och vandringen mot korset och uppståndelsen påbörjas.]
    Jesus gick omkring i (runt i) hela Galileen. [På en gång fick de fyra första lärjungarna följa med Jesus på den första av tre längre resor i Galileen som omnämns i Bibeln.] Han undervisade i synagogorna. Han predikade evangeliet (det glada budskapet) om riket och helade alla slags sjukdomar (kroniska, obotliga sjukdomar) och alla slags krämpor (tillfälliga sjukdomar) bland folket. [Ordet evangelium betyder glädjebud och segerbudskap. Ordet användes i den romerska världen om det glada budskapet kurirerna från fronten kom och läste upp i Rom efter stora segrar.]
    "Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som är fattiga (de fattiga) i anden ("andliga tiggare")
        – för dem tillhör himmelriket (ordagrant: för deras är himlarnas rike).
    [Här och i vers 10 används presens – Guds rike tillhör just nu den som ­öd­mjuk­ar sig inför Gud och den som blir förföljd på grund av tron, se Ps 40:18. Det finns två ord för fattig i grekiskan. Penes beskriver en daglönare som varje dag är beroende av ett jobb för att kunna försörja sin familj. Här används dock ptochos för någon som är totalt utblottad och som dessutom saknar all förmåga att hjälpa sig själv. Det enda som återstår är att tigga. Jesus söker alltså "andliga tiggare" som i tro och ödmjukhet sträcker ut en hand för att ta emot Guds nåd – helt beroende av Guds kraft för en dag i taget!]
    Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull (har lidit förföljelse på grund av rättfärdighet) [för att de har gjort det som är rätt i Guds ögon]
        – för dem tillhör himmelriket (ordagrant: för deras är himlarnas rike). [Ps 37:39‑40]
    Den som upphäver (tar bort) även det minsta av dessa bud (instruktioner) och lär människor att göra likadant, ska räknas som den minste i himmelriket. Men den som håller dessa bud och lär andra att också göra det, ska kallas stor i himmelriket.
    Jag säger er, om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariséernas så kommer ni inte in i himmelriket." [Följande stycke, vers 21‑48, innehåller sex delar som alla börjar med: "Ni har hört det sägas." Jesus har precis sagt att han inte ska upphäva den skrivna undervisningen, se vers 17. I stället går han till rätta med den rabbinska tolkningen av Torah med de tillägg och undanflykter som hade gjorts, dvs. inte det som skrivits utan det som har sagts. Som den sjunde och sista punkten kommer uppmaningen att vara fullkomliga, se vers 48.]
    Låt ditt rike komma (kom/etablera – ditt kungarike)!
    Låt din vilja ske, som i himlen – så också på jorden. [Vers 9‑10 är en kiasm som ramas in av två fraser med himlarna/himmel. Centralt finns tre verb, två passiva imperativ omgärdar ett aktivt imperativ. Den centrala frasen är ordagrant: "Kom riket ditt". Bönen rör sig från himlarna till jorden. Pluralformen i vers 9 beskriver Gud som hela universums Gud, se 2 Kor 12:2‑4. Den bokstavliga innebörden av roten pa i grekiska ordet för Fader, pater, är någon som ger näring, beskyddar och uppehåller, se även Gal 4:6. Gr. hagiazo innebär att heliggöra och avskilja som speciellt och dyrbart – dvs. att vörda Guds namn som betecknar allt han är och står för. Guds rike, där Jesus är den Smorde Konungen, består av rättfärdighet, frid och glädje, se Rom 14:17. Här på jorden har vi människor fått auktoritet att råda – i himlen sker Guds önskade vilja fullt ut.]
    Och för oss inte in i frestelse (prövning),
        utan rädda oss (ryck/dra oss in till dig; befria oss) från den onde (det onda).
    [Grekiska peirasmos har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Gud själv frestar ingen, utan det är den onde och vårt kött som frestar oss att synda, se Matt 26:41; Jak 1:13‑14. Det är därför vi behöver vara bedjande. Däremot kan Anden föra oss in i situationer där vår tro prövas, se Luk 4:1‑2.] [Senare handskrifter har en lovprisande avslutning som har likheter med 1 Krön 29:11.] För ditt är riket och makten och äran i evighet. Amen.
    -
    Nej, sök först (längta, fråga och sträva främst efter) hans rike (Guds kungadöme, styre) och hans rättfärdighet (rätt, rättvisa), så ska allt detta [mat, dryck och kläder också, se vers 31] ges (förökas, ytterligare läggas) till er. [Guds kungarike består av frid och glädje i den helige Ande och inte i mat och dryck, dvs. av yttre regler, se Rom 14:17.]
    Inte alla som säger (har för vana att säga) till mig: 'Herre, Herre' [upprepningen visar på ett tydligt ställningstagande för Jesus], ska komma in i himmelriket, utan den som gör (har för vana att utföra) min himmelske Faders vilja.
    Jag säger er: Många ska komma från öster och väster [hedningar från jordens alla hörn] och sitta ner med Abraham, Isak och Jakob i himmelriket.
    Men kungens barn ska bli utkastade i mörkret utanför. Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordet beskriver att man rent fysiskt skakar av smärta)."
    Jesus gick omkring i alla städer och byar. [Det grekiska ordet för stad är polis, och beskriver en stad med mur, till skillnad från byarna runtomkring utan någon befästning. Jesus gick inte bara till de stora städerna utan också till de mindre platserna i Galileen.] Han undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar (kroniska, obotliga sjukdomar) och alla slags krämpor (tillfälliga sjukdomar).
    På er väg fram förkunna (proklamera) att himmelriket är nära.
    Jag säger er sanningen, bland alla dessa som har fötts av kvinnor [Job 14:1], har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen, ändå är den minste i himmelriket större än han. [En ny era med församlingens tidsålder är på väg att bryta fram. I Guds rike har nu den minste fått större privilegier än den store förelöparen Johannes Döparen.]
    Ända sedan Johannes Döparens dagar [när han började predika i öknen och skaror kom dit, se Matt 3:5] fram till nu har himmelriket stormats (trängt fram), och starka människor försöker inta det (rycka det till sig, plundra, stjäla det) med våld. [Vissa manuskript har "himmelriket stormas", medan andra har "himmelriket tränger fram". Ordet kan tolkas negativt att med våld försöka inta, eller positivt att ivrigt tränga sig på. Betydelsen verkar vara att när Johannes började predika att "Guds rike har kommit nära", uppstod en ivrig längtan bland folket att rycka det till sig, men alla gjorde det inte på rätt sätt, dvs. genom sinnesändring och tro på Jesus. Många tog till felaktiga metoder, så att Jesus t.o.m. måste dölja att han var Messias och förbjuda lärjungarna och andra att berätta om honom. Ordet "med våld" är samma ord som används i Joh 6:15 då man med våld tänkte göra Jesus till kung.]
    Men Jesus förstod deras tankar och sade till dem:

    Ett splittrat rike kan inte bestå

    "Ett rike som är splittrat (på grund av inre stridigheter) blir ödelagt, och ingen stad eller hus (familj) som är i strid med sig själv kan bestå.
    Om nu Satan driver ut Satan så har han kommit i strid med sig själv. Hur kan då hans rike bestå?
    Men om det är med Guds ande jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er.
    Han svarade: "Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets mysterier (hemligheter, dolda planer), men det har inte de andra.
    När någon hör budskapet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som blivit sått i hans hjärta. Detta är sådden längs med vägen. [Det grekiska ordet för väg kan också betyda invanda tankebanor, tankemönster, dvs. förutfattade meningar och missuppfattningar av Guds ord. Dessa blir till en hård yta som hindrar säden från att tränga ner i myllan.]
    Han berättade en annan liknelse för dem: "Det himmelska kungariket [Guds konungamakt som har sitt ursprung från himlen, finns redan nu överallt där Jesus är Herre, och kommer en dag att manifesteras på hela jorden då Jesus kommer tillbaka] kan liknas vid en man som sådde god säd i sin åker.
    Han berättade en annan liknelse för dem: "Himmelriket (kungaväldet från himlen) är som ett senapskorn som en man tar och sår i sin åker.
    Han berättade en annan liknelse för dem: "Himmelriket är som jästen (surdegen) som en kvinna gömmer (blandar, gr. enkrypto) i tre mått (gr. saton – motsvarar 13 liter) mjöl [totalt omkring 40 liter] tills dess hela degen har jäst [blivit påverkad av jästen]." [Det finns flera olika tolkningar av dessa två liknelser. Den första och uppenbara är att Guds rike växer, både som ett senapskorn och som en deg. Ser man till sammanhanget så är dessa två liknelser inbäddade mellan liknelsen om "ogräset och vetet" och dess förklaring. Huvudtemat i den liknelsen är att det finns ett falskt vete som tillåts växa parallellt med det äkta. Det finns alltså människor som kallar sig kristna men inte är det. Jesus säger i vers 41 att i tidsålderns slut ska änglar samla och föra bort alla ur hans rike som förleder och lever i laglöshet. I ljuset av den förklaringen och att ordet "träd" används om senapsbusken, kan senapskornet stå för en falsk oproportionerlig tillväxt. De yttre delarna av trädet långt från stammen blir t.o.m. hem för fåglar som tar bort Guds ord från människor, se vers fyra. Detta kan symbolisera yttre attacker mot Gudsriket. I Hesekiel och Daniel finns liknelser där fåglarna i trädet beskriver människor i ett rike, se Hes 17:23; 31:6; Dan 4:12‑21. Appliceras den tolkningen blir den konsekvent med att både goda och onda människor sås in i riket, se vers 38. Surdeg är genom hela Bibeln en bild på falska läror och i så fall förutsäger Jesus att det kan smyga sig in villoläror som sprider ondska inifrån. Jesus varnar för fariséernas och saddukéernas surdeg som är deras felaktiga lära, se Matt 16:6‑12. Fariséerna levde inte som de lärde och saddukéerna var en privilegierad välbärgad elit som hade missförstått både Skrifterna och Guds kraft, se Luk 12:1 och Matt 22:29. Tre mått mjöl för tankarna till 1 Mos 18:6 där just en kvinna, Sara, bakar bröd av tre mått mjöl inför Herrens besök hos Abraham. Genom både den judiska och kristna historien står det osyrade brödet för äkta gemenskap med Gud. Inför den judiska påsken städar man ur all jäst ur husen, se 2 Mos 12:15, och i den kristna nattvarden har brödet en central betydelse. Att då den som är ansvarig för att baka brödet "gömmer" in jäst som förstör gemenskapen med Gud är allvarligt.]
    Åkern
        är världen. Den goda säden
        är Guds barn (rikets söner). Ogräset
        är ondskans barn (den ondes söner).
        [Det kommer att finnas onda människor som kallar sig 'kristna', se vers 41.]
    Människosonen ska då sända ut sina änglar och de ska samla ihop från hans rike alla som är stötestenar (personer som gör så att andra dras in i synd) och alla som praktiserar laglöshet (gör det som är orätt),
    Då ska de rättfärdiga lysa som solen, i sin faders rike [en anspelning på Daniel 12:3]. Den som har öron, han ska höra (lyssna uppmärksamt, ta till sig och förstå min undervisning)."
    [Jesus fortsätter att undervisa lärjungarna enskilt:] "Himmelriket (Guds kungavälde, som finns överallt där hans vilja sker) är som en dyrbar skatt som blivit gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje [över upptäckten] går han och säljer allt han äger och köper den åkern."
    "Himmelriket (Guds kungavälde) kan också liknas vid en köpman (en resande uppköpare) som söker efter dyrbara pärlor.
    "Himmelriket (Guds kungavälde från ovan) kan också liknas vid ett dragnät som kastas i sjön och fångar fiskar av alla sorter.
    Då sade han till dem: "Varje skriftlärd [expert i Gamla testamentet] som blir en lärjunge för himmelriket (Guds kungavälde från ovan), han måste bli som en husbonde (en välbärgad man, familjefar) som ur sitt förråd kan ta fram både nytt och gammalt." [En förkunnare av evangeliet som har accepterat Guds kungavälde och ställt sig under kungen Jesus och låter hans befallningar råda, ska generöst och fritt dela med sig av gamla sanningar men i nya former, med nya illustrationer så att det går att applicera Guds ord. Frasen "nytt och gammalt" kan också vara ett judiskt uttryck som helt enkelt betyder "ett stort överflöd", dvs. att han har stor kunskap i Guds ord.]
    Jag ska ge dig nycklarna till (auktoritet att stänga och öppna) det himmelska kungariket, allt du binder (förbjuder att ske) på jorden, ska redan vara bundet (förbjudet att ske) i himlen. Allt du löser (tillåter att ske) på jorden, ska redan vara löst (tillåtet att ske) i himlen." [I Bibelns bildspråk betecknar "nycklar" mandat och fullmakt. Lösa och binda var termer som användes av de skriftlärda när man beslutade vad som var rätt och fel i olika situationer. I Matt 5:19 använder Jesus samma grekiska ord för "lösa" när han talar om att "upphäva" ett bud. Jesus upprepar snart frasen "binda och lösa" igen när han undervisar alla tolv lärjungarna, se Matt 18:18. Där handlar det om att församlingsledningen har mandat att avgöra konflikter i församlingen, se Matt 18:17.]
    "Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Några av dem som står här kommer inte att möta döden förrän de har sett Människosonen komma i sitt rike." [Möjliga förklaringar på denna vers är att det syftar på pingstdagen, då den helige Ande blev utgjuten. Troligast är dock att det är en förutsägelse av nästa händelse en vecka senare, då tre av lärjungarna får se en glimt av Jesus i hans härlighet i hans rike, se Matt 17:1‑8. Det kan knappast vara en förutsägelse om Jesu andra tillkommelse, eftersom Jesus aldrig gjorde anspråk på att veta tiden för detta, se Matt 24:36. Vid himmelsfärden pressade lärjungarna honom på svar när han skulle upprätta riket, men Jesus ber dem att hellre fokusera på att vara använda här och nu, se Apg 1:6‑8.]
    [Detta är det fjärde av de fem Jesu tal som Matteus har med i sitt evangelium.] Ungefär samtidigt [som Jesus har pratat med Petrus om att de ska betala tempelskatten på ett övernaturligt sätt, se Matt 17:25‑27] kom [de andra] lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Vem är alltså störst (har högsta rang, är viktigast i jämförelse med andra) i det himmelska kungariket?" [Utifrån parallellstället i Mark 9:33 frågar Jesus dem vad de pratat om på vägen. Svaret dröjer men till sist erkänner de förläget att de diskuterat vem som var störst. Den här gången gällde det särskilt Petrus ställning i förhållande till de andra lärjungarna. Den inbördes rangordningen var ett återkommande samtalsämne. Det tas upp igen i Matt 20:20‑28 och precis innan Jesu död i Luk 22:24. Hela stycket från vers 2 fram till 18 är Jesu svar på frågan vem som är störst. Den störste i himmelriket är som ett svagt och sårbart litet barn som behöver Faderns beskydd.]
    och sade: "Jag säger er sanningen, om ni inte omvänder er (totalt förändrar ert nuvarande tänkesätt) och blir som små barn, kan ni inte (nej inte under några omständigheter) komma in i det himmelska kungariket.
    Den som därför ödmjukar sig (väljer att böja sig) som det här lilla barnet är störst i det himmelska kungariket. [Ett litet barn är helt beroende av sina föräldrar för sin överlevnad. Stor i Guds rike är den som ödmjukar sig inför Gud och sätter sin tillit till honom.]
    [Jesus besvarar Petrus fråga med en liknelse:] "Alltså kan det himmelska konungariket liknas vid en mänsklig kung som ville ha redovisning av sina tjänare (summera de olika kontona, hålla räkenskap med dem).
    [Det finns tre kategorier:]
        [Medfödd:] Det finns de som är födda eunucker. [Fysiskt eller psykiskt oförmögna till äktenskap.]
        [Påtvingad:] Andra har blivit eunucker (kastrerade) av människor. [Bokstavligt, men även bildligt, av olika orsaker inte gift sig.]
        [Frivillig:] Andra har själva valt att bli eunucker [avstå från äktenskap] för himmelrikets skull.
    Den som kan får acceptera detta." [Jesus förutser att inte alla kan förstå att äktenskapet inte är för alla. Jesus betonar dock att det är relativt få som är kallade att leva i celibat, det är en särskild kallelse. Det var ju Gud som såg på den syndfria människan och sade att det inte var gott att vara själv, se 1 Mos 2:18. Paulus som förespråkade att den som hade den särskilda kallelsen skulle förbli ogift i 1 Kor 7:24‑28, sade också att det var en demonisk lära att förbjuda äktenskap, se 1 Tim 4:1‑3.]
    Då sade Jesus: "Låt barnen vara och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som de."
    Då sade Jesus till sina lärjungar: "Sannerligen säger jag er (jag säger er sanningen), det är svårt för en rik människa att komma in i himmelriket.
    Igen säger jag er, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike." [Jämförelsen mellan det största vanliga djuret i Mellanöstern i kontrast till den minsta öppningen i ett vanligt förekommande föremål, illustrerar att det är omöjligt mänskligt sett för en rik att ta sig in i himmelriket, om inte Gud griper in, se vers 26. Kamelen används även i liknelsen om att sila mygg och svälja kameler, se Matt 23:24. Under medeltiden uppstod en sägen att en låg och smal port i Jerusalems mur kallades "nålsögat", men det finns inga belägg för att en sådan port fanns i bruk under Jesu tid.]
    [Jesus berättar en liknelse för att illustrera påståendet i Matt 19:30: "De första ska bli de sista, och de sista ska bli de första." Gud liknas vid en vingårdsägare som hyr in säsongsarbetare för att bärga in druvskörden.] "Det himmelska kungariket kan liknas vid en landägare (storbonde, familjefar), som tidigt på morgonen [i gryningen vid sextiden] gick ut för att leja arbetare till sin vingård.
    Han frågade henne: "Vad vill du?"
        Hon sade: "Lova mig att mina båda söner får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene till höger och den andre till vänster." [De två förnämsta platserna i Guds rike.]
    Vem av dessa två gjorde faderns vilja?" [Det är anmärkningsvärt att den andra sonen säger "herre" och inte "far". Det är en anspelning på översteprästernas felaktiga inställning till Gud. I stället för ett barns kärlek och nära relation till fadern var de fulla av insmickrande falsk underdånighet.]De svarade: "Den första."
        Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen, tullindrivare och prostituerade ska komma in i Guds rike före er.
    Jag säger er, detta är anledningen till att Guds rike ska tas ifrån er och ges åt ett folk hos vilket det kan bära frukt.

    "Det himmelska kungariket kan liknas med en kung som ordnade med bröllopsfestligheter för sin son. [I judiska liknelser var "kung" ofta en omskrivning för Gud. Kungens son är Jesus. Enligt den dåtida seden gick först en inbjudan ut något år innan bröllopet utan exakt datum. När väl tiden närmade sig kom en andra inbjudan att festen var redo. I liknelsen är tjänarna alla profeter och gudsmän som Gud sänt till Israels folk i Gamla testamentet. De hade gjort en första inbjudan. Bröllopsfesten närmar sig och Johannes Döparen och Jesus hade gjort den andra inbjudan att festen var redo.]
    [I följande punkter utbrister Jesus i djup förtvivlan över det andliga ledarskapets förfall. I Bergspredikan gav Jesus åtta välsignelser till de rättfärdiga, se Matt 5:3‑10. Nu följer sju parallella motsatta verop.]

    1) Ni stänger himmelriket för andra

    "Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
        ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra). Ni stänger [genom er dubbelmoral dörren till] himmelriket för (mitt framför näsan på) människorna. Själva går ni inte in, och dem som vill komma in hindrar ni från att göra det. [I kontrast till den första välsignelsen att himmelriket tillhör dem som är fattiga i anden, se Matt 5:3, så går det första veropet till den som stänger ute människor från himmelriket och en äkta gudsrelation. Vers 14: "Ve er, skriftlärda och fariséer, hycklare, för ni slukar änkors hus och ber långa böner för syns skull, därför ska ni få ett större straff" saknas i de flesta grekiska manuskript och tidiga översättningar. Versen lades troligtvis till senare för att harmonisera med Mark 12:40 och Luk 20:47.]
    Folk (etniska folkgrupper) ska resa sig mot folk,
        och kungarike mot kungarike. [Även tecken i naturen:]
    Det ska bli:
        hungersnöd (matkris; skördar som slår fel)
        och jordbävningar [havsstormar, tsunamivågor] på olika platser.
        [Vissa manuskript har även med ordet epidemier här, ordet finns i Luk 21:11.]
    [Evangeliet sprids till hela världen:]
    Detta evangelium (det glada budskapet) om riket (kungaväldet) ska bli predikat (proklamerat, sprida sig) till hela den bebodda delen av jorden som ett vittnesbörd för alla folk (folkslag, nationer), sedan ska slutet komma."
    [Jesus sitter på Olivberget och fortsätter besvara lärjungarnas frågor om Jesu andra tillkommelse och tidsålderns slut, se Matt 24:3. Detta är den andra av tre liknelser som handlar om församlingen innan Jesus kommer tillbaka.] "Då vid den tiden [före Jesu andra tillkommelse, vid tidsålderns slut] kan kungariket från himlen [Guds rike] liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen.
    Sedan ska Kungen [Människosonen – Jesus när han ska döma alla människor] säga till dem som står på hans högra sida [fåren, se vers 33]: 'Kom, ni som är välsignade av min Fader, ärv (ta emot som ert eget) det kungarike som är förberett för er från universums begynnelse.
    Jag säger er: Jag ska inte dricka av vinstockens frukt, förrän den dag då jag dricker det på nytt (i bättre kvalitet) i min Faders kungarike."
    Nu, efter det att Johannes hade blivit fängslad [i fästningen Machaerus på östra sidan av Döda havet av den romerske ståthållaren Herodes Antipas som ansvarade för Galileen och Pereen], kom Jesus till Galileen och predikade evangeliet (de glada nyheterna) om Guds rike
    och sade:
    "Tiden är inne (fylld, fullbordad)! Guds rike är nära!
        [En tidsepok är fullbordad. Nu börjar en ny tid då Guds rike är nära.] Omvänd er (förändra ert sätt att tänka, och agera)
        och tro (lita på, ha förtröstan på) evangeliet (de glada nyheterna, segerbudskapet)!" [Ordet evangelium betyder "glädjebud" eller "segerbudskap". Ordet användes i den romerska världen om det glada budskapet kurirerna från fronten kom och läste upp i Rom efter stora segrar.]
    [Jesus förklarar orimligheten i detta påstående med två liknelser som alla kan hålla med om:] Om ett rike är splittrat (strider mot sig självt),
        kan det inte bestå.
    Han sade till dem: "Till er har Guds rikes mysterium (hemlighet, dolda plan) blivit given (ni har fått gåvan att förstå), men för dessa som står utanför är allt bara liknelser.
    Han [Jesus] sade också: "Guds kungarike skulle kunna liknas vid en man som har sått säd i jorden. [Säden är Guds ord, se vers 14.]
    Jesus sade: "Vad ska vi jämföra (likna) Guds rike med? Vilken liknelse (bild) ska vi använda för att illustrera (förklara) det? [Jesus involverar sina åhörare i sin predikan.]
    Han lovade och svor under en ed: "Vad du än ber mig om ska jag ge dig, om det så vore halva mitt rike."
    Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen, några av dem som står här ska inte smaka (möta) döden innan de har sett att Guds kungarike kommit i [dess] kraft." [Möjliga förklaringar på denna vers är att det syftar på pingstdagen, då den helige Ande blev utgjuten. Troligast är dock att det är en förutsägelse av nästa händelse en vecka senare, då tre av lärjungarna får se en glimt av Jesus i hans härlighet i hans rike, se Mark 9:2‑8. Det kan knappast vara en förutsägelse av Jesu andra tillkommelse, eftersom Jesus aldrig gjorde anspråk på att veta tiden för detta, se Matt 24:36. Vid himmelsfärden pressade lärjungarna honom på svar när han skulle upprätta riket, men Jesus bad dem att hellre fokusera på att vara använda här och nu, se Apg 1:6‑8.]
    Om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det!
        Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga
        
        än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna (helvetet),
    När Jesus såg detta [inifrån huset där han befann sig, se Mark 10:10] blev han upprörd (kände en djup smärta och ilska därför att något orätt skedde), och sade till dem: "Hindra inte barnen att komma till mig, för Guds kungarike tillhör sådana som de.
    Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot (välkomnar, accepterar) Guds kungarike som ett barn [som helt och fullt litar och är beroende av sina föräldrar], kommer aldrig någonsin dit."
    Jesus såg sig omkring och sade till sina lärjungar: "Hur svårt är det inte för de rika (de som är förmögna) att komma in i Guds kungarike!"
    Lärjungarna var helt förvånade (förbryllade) över hans ord [rikedom var ju ett tecken på Guds favör enligt judisk tradition]. Jesus sade till dem igen: "Mina barn (familjemedlemmar), hur svårt är det inte att komma in i Guds kungarike [oavsett om man är rik eller inte].
    Det är lättare för en kamel att gå igenom ett nålsöga på en synål, än för en rik att komma in i Guds kungarike." [Jämförelsen mellan det största vanliga djuret i Mellanöstern i kontrast till den minsta öppningen i ett vanligt förekommande föremål, illustrerar att det är omöjligt mänskligt sett för en rik att ta sig in i Guds rike, om inte Gud griper in, se vers 27. Kamelen används även i liknelsen med att sila mygg och svälja kameler, se Matt 23:24. Under medeltiden uppstod en sägen att en låg och smal port i Jerusalems mur kallades "nålsögat", men det finns inga historiska eller arkeologiska belägg för att någon sådan port fanns i bruk under Jesu tid.]
    Välsignat är vår fader Davids rike som kommer nu!
    Hosianna i höjden!"
    När Jesus hörde att mannen svarade förståndigt (klokt, insiktsfullt) sade han: "Du har inte långt till Guds rike." Efter detta vågade ingen fråga honom mera.
    Folk (etniska folkgrupper) ska resa sig upp mot folk,
        och kungarike mot kungarike. Det ska bli
        jordbävningar [havsstormar, tsunamivågor] på olika platser
        och hungersnöd (matkris; skördar som slår fel).
    Detta är bara förvärkar (de första födslovåndorna före en ny födelse).
    Jag säger er sanningen, jag ska inte dricka frukten från vinstocken, förrän den dag då jag dricker det på nytt (ett nytt sätt, med en ny kvalitet) i Guds kungarike."
    kom Josef från Arimatea dit, en högt ansedd rådsherre [medlem av Stora rådet, Sanhedrin] som även han väntade på Guds rike. Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesu kropp.
    Han ska regera som konung över Jakobs hus [Israel] i evig tid (genom tidsåldrarna),
        det ska aldrig bli något slut på hans kungarike."
    [Ordningen i Lukas uppräkning skiljer sig från Matteus och han skiftar plats mellan den andra och tredje frestelsen. Genom att lägga händelsen i Jerusalem sist, betonar han staden Jerusalem som har en central plats i hans två böcker. Det är sannolikt att Matteus ordning är den kronologiska eftersom beskrivningen och konjunktionerna är mer precisa. Han använder det grekiska tote som anger tid, medan Lukas använder det grekiska kai som inte indikerar någon tidsmässig ordning.] Djävulen förde honom upp [på ett högt berg, se Matt 4:8] och under ett ögonblick visade han honom alla riken i världen. [Det var som om han reste runt jorden och fick se alla världens riken i en syn, och kanske främst det stora Romarriket som var den dominerande världsmakten då.]
    Men han sade till dem: "Jag måste förkunna evangeliet (de goda nyheterna) om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag har blivit utsänd."
    [Jesus börjar tala till sina lärjungar, men riktar sig även till hela folket, se Luk 6:18; Luk 7:1.] Han lyfte upp sina ögon och såg på sina lärjungar och sade:
    "Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni [mina lärjungar] som är fattiga [utan egen rikedom, inflytande och ära här i världen],
        för er tillhör Guds rike.
    [Här används inte futurum, utan presens – Guds rike där Guds lagar råder är tillgängligt just nu. I Matt 5:3 finns även en andlig dimension av att vara fattig där man är en 'andlig tiggare' som är helt beroende av Gud i allt.]
    Jag säger er: Bland dem som är födda av kvinnor finns ingen som är större än Johannes, ändå är den minste i Guds rike större än han." [En ny era med församlingens tidsålder är på väg att bryta fram. I Guds rike har nu den minste fått större privilegier än den store förelöparen Johannes Döparen.]
    Kort efter detta [de två helandeundren, frågorna från Johannes Döparens lärjungar och middagen hos Simon som beskrivs i föregående kapitel] vandrade Jesus från stad till stad och från by till by och predikade (förkunnade) evangeliet (de glada nyheterna) om Guds rike. De tolv [lärjungarna] var med honom
    Han sade: "Ni har fått gåvan att lära känna (att få en personlig erfarenhet av och en klarare förståelse av) Guds kungarikes mysterier (hemligheter, dolda planer), men för andra är de i liknelser. Detta är för att [Jes 6:9 ska bli uppfyllt]: De ska inte se, fast de ser, och inte förstå, fast de hör."
    Han sände ut dem (gr. apostello) för att förkunna Guds rike och hela de sjuka. [Jesu tjänst innehöll både ord och handling, se Luk 4:16‑44. Jesus hade tidigare kallat de tolv lärjungarna till att bli apostlar, se Luk 6:13. Ordet apostel betyder sändebud, och verbformen av samma grekiska ord används här för "sände ut". De är fortfarande lärjungar som följer och lär från Jesus, se t.ex. Luk 9:14. Nu sänds de ut två och två för att göra samma sak som de sett Jesus göra, se Mark 6:7.]
    När folket fick reda på det följde de honom [landvägen, se Mark 6:33]. Han välkomnade dem och talade om Guds rike, och han helade alla som hade behov.
    Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se Guds rike." [Möjliga förklaringar på denna vers är att det syftar på pingstdagen, då den helige Ande blev utgjuten. Troligast är dock att det är en förutsägelse av nästa händelse en vecka senare, då tre av lärjungarna får se en glimt av Jesus i hans härlighet i hans rike, se Luk 9:28‑36. Det kan knappast vara en förutsägelse om Jesu andra tillkommelse, eftersom Jesus aldrig gjorde anspråk på att veta tiden för detta, se Matt 24:36. Vid himmelsfärden pressade lärjungarna honom på svar när han skulle upprätta riket, men Jesus bad dem att hellre fokusera på att vara använda här och nu, se Apg 1:6‑8.]
    Då sade Jesus: "Låt de döda begrava sina döda, men gå du och förkunna Guds rike." [Den judiska begravningen skedde i två steg. Så fort som möjligt, helst samma dag, begravdes den döde i en gravkammare. Familjen höll sedan en sju dagars sorgeperiod, följt av trettio dagar av mindre intensiv sorg. Inte förrän ett år senare ansvarade äldste sonen för att flytta benen till en s.k. benkista. Det är ytterst osannolikt att Jesus skulle träffat på den här äldste sonen de få timmarna innan hans far var begravd, i stället är det någon gång efter den första begravningen. Vad mannen egentligen säger är att han ber om uppskov på kanske upp till elva månader innan han tänker följa Jesus. Då är det försent, Jesus är redan uppstånden och det här missionsuppdraget avslutat.]
    Jesus svarade: "Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike." [Här finns ännu en likhet med Elisas kallelse, där Elia tillät honom säga farväl till sin familj, se 1 Kung 19:20. Men här ser vi att Jesu kallelse är mer radikal än den mest radikale profeten på Gamla testamentets tid.]
    Bota de sjuka som finns där [i staden] och säg till folket: 'Guds rike är nära er.' [Guds rike beskriver Guds kungavälde som inte är begränsat till en plats, utan är överallt där kungens befallningar råder. Jesus, konungen, och hans rike är nära när hans vilja sker. Rent fysiskt var han också nära och skulle snart komma in till staden, se Luk 10:1.]
    'Även dammet från er stad som kommit på våra fötter borstar vi av för att vittna mot er. Men ni ska veta det att Guds rike är nära.'
    Då sade han till dem: "När ni ber (vill be, ska be), säg så här:
    -
    'Fader [gr. pater, den bokstavliga innebörden av roten pa är någon som ger näring, beskyddar och uppehåller]!
        Låt ditt namn bli helgat (helgat vare ditt namn). [5 Mos 4:39]
        Låt ditt rike komma (kom/etablera – ditt kungarike)!
    Men Jesus, som förstod deras tankar, sade till dem:
    "Ett rike som splittras (på grund av inre stridigheter) ödeläggs, och ett hus som är delat faller (går under).
    Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, hur kan hans rike då bestå? Jag frågar detta eftersom ni påstår att jag driver ut demoner med hjälp av Beelsebul.
    Men om det är med Guds finger (kraft) som jag driver ut demonerna, då är Guds kungarike redan här. [När de anklagade Jesus för att använda satanisk kraft innebar det att de också anklagade sina 'egna söner' – sina egna landsmän. Alla Jesu lärjungar var ju judar. Det kan vara så att översteprästen Skevas är en av dem som Jesus talar med här, och då syftar han på Skevas sju söner som sysslade med exorcism och ockulta besvärjelser, se Apg 19:13‑16.]
    Nej, sök (var fixerade vid) hans rike, så ska ni få det andra också.

    Var inte rädd, du lilla hjord!
    För det är er Faders goda vilja (stora glädje) att ge er riket. [Ordet för hjord användes oftast om en fårhjord. Jämfört med världens riken var de tolv en liten grupp, som en liten fårhjord. Men de har en god herde som beskyddar dem. De har också del i Guds rike vilket innebär kungens beskydd, privilegier, försörjning osv. Det finns ingen anledning till oro!]
    Sedan sade Jesus: "Vad ska jag likna Guds rike vid? Vad ska jag jämföra det med?"
    Igen sade han: "Vad ska jag jämföra Guds rike med?
    Där ska ni gråta och skära tänder (där kommer det att råda ångest, hat och ondska), när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna. [Många judar ansåg sig tillhöra Gudsriket eftersom man var född jude, medan Jesus lär att man måste födas på nytt.]
    Människor ska komma från öster och väster, från norr och söder och ligga till bords [få delta i den himmelska festmåltiden] i Guds rike.
    När en av gästerna hörde detta [att det finns en belöning som väntar i nästa liv, se vers 14] sade han till Jesus: "Salig (lycklig, välsignad, avundsvärd) är den som får vara med om måltiden i Guds kungarike." [Jes 25:6; Matt 5:6]
    [Jesus fortsätter att tala till fariséerna som var experter på Mose undervisning och de profetiska skrifterna:] "Undervisningen [Moseböckerna, Torah – gr. nomos] och profeterna [förkunnade och profeterade om Messias]
        fram till Johannes [Döparen].
    [Nomos är ett brett ord som betyder lära, norm, lag och kan syfta på hela Bibelns undervisning eller bara Moseböckerna. Denna första del av meningen saknar ett verb i grekiskan, så översättare fyller på med att nomos och profeterna "förkunnade", "hade sin tid", "gällde", "profeterade om Messias" osv. Eftersom nästa vers (vers 17) säger att nomos inte ska förgås, kan innebörden inte vara att det första förbundet och Mose undervisning blivit ogiltigt. Det har dock skett ett skifte i och med att Johannes Döparen började predika evangeliet, som är det glada budskapet. Det är troligt att verbet "förkunnas" – som används senare i meningen om evangeliet – också syftar på den första delen. I parallellstället används verbet "profeterade", se Matt 11:13. Skrifterna profeterade om Messias: Var och när han skulle födas, att han skulle födas av en jungfru och hur han skulle dö, se Mika 5:2; Dan 9:25; Jes 7:14; Jes 53.] Sedan dess har de goda nyheterna (evangeliet) förkunnats,
        och alla försöker inta det (rycka det till sig med våld; tränga sig på).
    [Ordet kan tolkas negativt att med våld försöka inta, eller positivt att ivrigt tränga sig på. Betydelsen verkar vara att när Johannes började predika att "Guds rike har kommit nära", uppstod en ivrig längtan bland folket att rycka det till sig, men alla gjorde det inte på rätt sätt, dvs. genom sinnesändring och tro på Jesus. Många tog till felaktiga metoder, så att Jesus t.o.m. måste dölja att han var Messias och förbjuda lärjungarna och andra att berätta om honom. Ordet "med våld" (som används i parallellstället i Matt 11:12) är samma ord som används i Joh 6:15 då man med våld tänkte göra Jesus till kung.]
    En gång frågade fariséerna Jesus när Guds rike (Guds kungavälde som inte är begränsat till en plats, utan är överallt där kungens befallningar råder) skulle komma. Han svarade: "Guds rike kommer inte på ett sätt som kan observeras. [Det grekiska ordet för "observeras" används bara här i Nya testamentet. Det beskriver hur en vetenskapsman iakttar fysiska fenomen, eller hur en doktor observerar olika sjukdomssymptom. Fariséerna hade föreställningen att Guds rike skulle resas upp och befria Israel från romarna.]
    Ingen kommer att kunna säga:
    'Titta, här är det' eller 'Titta, där är det.' Guds rike är [just nu] mitt ibland er." [Jesus, som är Kung i Guds rike är där mitt ibland dem. Guds rike finns redan nu i personen Jesus, men kommer att bli helt synligt i framtiden i tusenårsriket. Frasen kan också översättas "Guds rike är inom er", dvs. att det inte är ett yttre rike utan Jesus bor i människors hjärtan, se också Rom 14:17. Det som talar emot denna tolkning är att Jesus riktar sig till fariséerna. Överallt annars karaktäriseras de för sitt fokus på det yttre, och Jesus avslöjar deras inre ondska.]
    Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Guds rike tillhör sådana som de.
    Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in."
    Jesus såg att han var djupt bedrövad och sade: "Hur svårt är det inte för de rika (de som är förmögna) att komma in i Guds kungarike.
    Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike." [Lukas, som är läkare, använder här ett ord för en medicinsk synål. Jämförelsen är mellan det minsta vanligt förekommande föremålet, i kontrast till det största djuret i Mellanöstern. Liknelsen säger att det är omöjligt mänskligt sett, om inte Gud griper in, se vers 27. Kamelen används även i liknelsen med att sila mygg och svälja kameler, se Matt 23:24. Under medeltiden uppstod en sägen att en låg och smal port i Jerusalems mur kallades "nålsögat", men det finns inga historiska eller arkeologiska belägg för att någon sådan port fanns i bruk under Jesu tid.]
    Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen. Var och en som för Guds rikes skull har lämnat hus eller hustru [avstått från att gifta sig, se Matt 19:10‑12] eller syskon eller föräldrar eller barn,
    [Sackeus, och många med honom i Jeriko, arbetade med pengar. Nu ger Jesus en liknelse om just pengar, som illustrerar förvaltarskap. På samma sätt som i tidigare liknelser i Lukas kommer anledningen och förklaringen i inledningen, se Luk 18:1, 9. Man trodde han skulle gå upp till Jerusalem och göra revolt mot det romerska styret, men Jesus vill förklara att han kommer att gå bort för att sedan komma tillbaka som kung. Det finns likheter med liknelsen om talenterna i Matt 25:14‑30, men det är två olika liknelser. Jesus berättade liknande men olika liknelser vid olika tillfällen.] När de lyssnade till detta berättade Jesus ännu en liknelse. Eftersom han var nära Jerusalem och de trodde att Guds rike skulle bli synligt (ta form) omedelbart,
    sade han:
    "En man av förnäm släkt (född ädel med hög status) reste till ett land långt borta för att få ett kungarike (bli kung och auktoritet att regera) och sedan komma tillbaka. [Liknelsen anspelar troligen på verkliga händelser. Herodes den store reste 40 f.Kr. till Rom för att få sin kungatitel bekräftad av Kejsaren. På samma sätt gjorde hans son Arkelaus, efter sin fars död 4 f.Kr. Judarna motsatte sig att Arkelaus skulle få den titeln, vilket även finns med i liknelsen, se vers 14. För Lukas läsare blir parallellen att de judiska ledarna motsatte sig Jesu anspråk att vara deras kung. Jesu uppståndelse är hans resa till himlen. En dag ska han också komma tillbaka för att upprätta tusenårsriket.]
    När han sedan kom tillbaka, efter att ha mottagit kungariket, lät han kalla till sig tjänarna som han hade gett pengarna. Han ville veta hur mycket var och en hade tjänat [genom att förvalta de fyra månadslönerna som var och en fått].
    Sedan sade han till dem:
    "Folkslag (etniska grupper) ska resa sig mot andra folkslag,
        och rike mot rike.
    På samma sätt kan ni veta (klart och tydligt se) att Guds kungarike är nära när ni ser detta börja hända. [När tecken visar sig i skyn och havet dånar, när ångest, förvirring och rädsla tilltar hos människorna, se vers 25‑26.]
    För jag säger er att jag inte kommer att äta det mer förrän det får sin fullbordan i Guds rike." [Den himmelska bröllopsmåltiden, Upp 19:6‑9.]
    För jag säger er att från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer."
    På samma sätt som min Far överlämnat (slutit ett förbund med mig och gett mig) ett rike, överlämnar jag det till er (sluter jag ett förbund med er och ger er makt). [Verbet "överlämna" är samma grekiska ord som används för "förbund" i vers 20.]
    Ni ska äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska sitta på troner och döma Israels tolv stammar."
    Sedan sade han till Jesus: "Herre, tänk på mig när du kommer till ditt rike." [Andra manuskript har "kommer med ditt rike".]
    som inte samtyckt till vad de beslutat och gjort. Han var från staden Arimatea i Judéen och han väntade på Guds rike.
    [Nikodemus använde frasen "vi" men] Jesus svarade honom [och blir personlig]:
    "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig: Om en människa inte är född på nytt (från ovan)
        kan hon inte se (ha en klar förståelse av) Guds rike."
    Jesus svarade:
    "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig: Om inte en människa har blivit född av vatten och (det vill säga) Ande (vind), kan hon inte komma in i Guds rike. [Ibland har 'vatten' tolkats som en referens till vattendopet eller den naturliga födseln, men det är inte troligt. I samtalet med Nikodemus väger Skriftens egna definitioner av 'vatten och ande' tungt. Jesus tillrättavisar Nikodemus just för att han inte ser de sambanden, se vers 10. Vatten och ande används synonymt i Jes 44:3. Samma parallell finns även i Hes 36:25‑27 där vattnet också symboliserar en andlig förnyelse – Gud ska tvätta Israels folk rena och ge dem ett nytt hjärta och fylla dem med sin ande. I nästa kapitel finns kopplingen mellan ande och vind, se Hes 37:9. Det stämmer överens med parallellerna i vers 3, 7 och 8. I nästa kapitel används vatten också som en bild på andligt liv, se Joh 4:13.]
    Jesus svarade [Pilatus]: "Mitt rike (min konungamakt som inte är begränsat till en plats, utan finns överallt där mina befallningar råder) tillhör inte denna världen. Om mitt rike var från den här världen, hade mina efterföljare kämpat (stridit) för att jag inte skulle bli överlämnad till judarna. Mitt rike är inte av (har inte sitt ursprung eller källa från) den här världen."
    Han visade sig också för apostlarna efter sitt lidande [på korset], och gav dem många pålitliga (helt uppenbara) bevis på att han levde. Han visade sig under en fyrtiodagarsperiod och talade med dem om Guds kungarike. [På liknande sätt som Mose blev undervisad av Gud i 40 dagar, se 2 Mos 24:18; 34:28.]
    När de nu hade samlats, begärde de svar av honom (pressade de honom på ett svar), och sade: "Herre, är det nu du ska återupprätta Israel som kungarike?" [Under århundraden hade Israel varit förtryckt av andra nationer, se Jer 16:15; 23:8; Hos 11:8‑11. Lärjungarna väntade på det messianska riket, se Jes 9:1‑7; 11:1‑16.]
    Men när de nu trodde på Filippus, som förkunnade evangeliet om Guds rike och Jesu den Smordes (Kristi) namn, lät de döpa sig (nedsänkas i vatten, gr. baptizo), både män och kvinnor.
    och styrkte lärjungarnas själar och uppmuntrade (uppmanade) dem att stå fasta i tron. De sade: "Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike."
    [Paulus hade som hastigast besökt synagogan i Efesos på hemvägen under sin andra resa, se Apg 18:19. Nu är han tillbaka och stannar tre år, se Apg 20:31. De första tre månaderna besöker han regelbundet synagogan varje lördag. Sedan hyr han Tyrannos hörsal. Där driver han under två års tid en bibelskola med daglig undervisning. Många missionärer sänds ut och församlingar startas i omkringliggande städer.] Paulus gick sedan till synagogan och förkunnade frimodigt där under tre månaders tid. Han samtalade (förde en dialog, diskuterade) med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike.
    Jag vet att ni aldrig mer kommer att se mitt ansikte igen, alla ni som jag har gått omkring hos och predikat riket för. [Paulus visste inte alla detaljer vad som skulle ske i framtiden, se vers 22. Dock visste han den övergripande planen, se vers 23. I Romarbrevet, som Paulus troligtvis skrev från Korint några månader tidigare, redogör han för sina planer att röra sig västerut och att han var klar med sin uppgift i Mindre Asien, se Rom 15:23‑24. Detta är sista gången Paulus ser församlingsledningen i Efesos som grupp, eventuellt kan någon av dem besökt honom under hans fångenskap i Rom några år senare. Se även Fil 2:24; Filemon 1:22.]
    De bestämde en dag för honom, och då kom ännu fler till hans bostad. Från morgon till kväll förklarade han för dem och vittnade om Guds rike och försökte övertyga dem om Jesus utifrån både Mose lag och profeterna.
    Han predikade Guds rike och undervisade med stor frimodighet om Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus) utan att bli hindrad. [Under denna tid skriver Paulus flera av Nya testamentets brev: Kolosserbrevet, Filemon, Efesierbrevet och Filipperbrevet.
        Fick Paulus sitt fall prövat hos kejsaren Nero? Det faktum att Lukas kunde fastslå att Paulus husarrest upphörde efter två år tyder på att något hände efter två år, vilket var omkring 62 e.Kr. I en syn hade också en ängel klart och tydligt sagt att han skulle stå inför kejsaren, se Apg 27:23. Antingen blev han dömd och avrättad eller så blev han frikänd vilket är troligast. Detta vore helt i linje med hur hans fall tidigare behandlats när han anklagats inför det romerska rättsväsendet, se Apg 25:25. Det stämmer även med de uppgifter som finns i den tidiga kristna traditionen där Paulus blir frigiven, reser till Spanien, Kreta och Makedonien för att sedan avrättas i Rom under kejsar Neros förföljelser av de kristna 66-67 e.Kr. Under denna sista period skriver han de båda breven till Timoteus och Titusbrevet.
        Lukas skriver inte en biografi över Paulus liv; hans syfte med Apostlagärningarna är att visa på Guds oövervinnerliga ord som inte kan hindras och lärjungarnas frimodighet.]
    Guds rike (kungarike) är inte mat och dryck, utan rättfärdighet (att leva rätt inför Gud) och frid och glädje i den helige Ande.
    För Guds rike består inte i ord utan i kraft.
    Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Sluta att bedra er själva!
    [Fem sexuella synder:]
    Varken sexuellt omoraliska (otuktiga – gr. pornea),
    eller avgudadyrkare [som utövade sexuella akter i avgudatemplen],
    eller äktenskapsbrytare,
    eller catamiter (den passiva partnern i en manlig homosexuell relation)
    [Ordet malakoi används också om mjukt tyg i Matt 11:8 och Luk 7:25, ordet kan användas för att beskriva en feminin man, homosexuell prostituerad], eller män som ligger med män
    [Grekiska ordet arsenokoites beskriver den aktiva partnern i en manlig homosexuell relation. Ordet består av två ord, arsen som betyder man och koitai som betyder "bädd". Dessa två ord används i 3 Mos 18:22 och det är troligt att Paulus konstruerar detta nya grekiska ord för att ge en tydlig referens till just denna passage. Alla dessa fem sexuella synder omnämns centralt i Tredje Moseboken kapitel 18 och 20.]
    [Fem andra synder:]
    eller tjuvar,
    eller giriga,
    eller drinkare,
    eller förtalare,
    eller utsugare ska ärva Guds rike. [Talet tio används ofta i Bibeln för människans ansvar inför Gud, tio Guds ord, tiondegivande, osv. Alla dessa tio synder relaterar till de problem Paulus tar upp i detta brev. Den första delen med sexuella synder är uppenbar utifrån sammanhanget. Den andra delen börjar och slutar med stöld och rån, exakt det som Paulus talat om i vers 7‑8 där man "roffar" åt sig genom att processa mot varandra. I mitten nämner han giriga, drinkare och förtalare. Dessa tre ord sammanfattar problemen vid nattvarden i gudstjänsten som snart tas upp, se 11:17-34. När Paulus beskriver dessa människor använder han substantiven, inte verben, vilket indikerar att det inte rör sig om enstaka synder utan en aktiv livsstil i dessa synder.]
    Därefter kommer slutet. [Den sista uppståndelsen är då alla människor uppstår och kommer att ställas inför den vita tronen och var och en får höra sin dom, se Matt 25:46.] Då överlämnar han kungariket till Gud, sin Fader,
        efter att ha avsatt allt annat styre (ärkehärskare, ledare från urgamla tider, militär term för general, den högsta ledaren)
        
        [demoner av hög rang antagligen],
        och varje auktoritet (militär term för delegerad auktoritet)
        och makt (kraft).
    Men det säger jag, syskon (bröder och systrar i tron):
    kött och blod kan inte ärva Guds rike,
        och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga. [I kapitel 13 finns den välkända kärlekens lov. Värd minst lika stor uppmärksamhet är korsets och uppståndelsens lov, se 1:17-2:2 och 15:51-58. Som de övriga lovprisningarna består den av tre delar. Dessa tre handlar alla om segern över döden.]
    missunnsamhet [plural i grekiskan] (stark avundsjuka som leder till handlingar för att ta ifrån någon annan det den har),
    fylleri (dryckenskap, alkohol och drogkonsumtion för att uppnå berusning),
    vilt festande [plural i grekiskan] (ett liv som bara går ut på att få underhållning och nöje)
    och allt annat sådant. De som gör detta (vanemässigt lever så) [ger sig hän åt köttets gärningar – sexuell omoral, avgudadyrkan, hat, omåttlighet osv, se vers 19‑21] ska inte ärva Guds rike. [Apg 10:42]
    För detta kan ni vara säkra på att:
        Ingen som praktiserar sexuell omoral (otukt – gr. pornea),
        ingen oren människa,
        ingen girig (med materiellt habegär) – en sådan person är en avgudadyrkare –
    [Påståendet gäller främst den sista punkten där pengar och välstånd har ersatt Guds plats av tillbedjan, se Matt 6:24; Fil 3:19; 1 Joh 2:15, men gäller även för de två första punkterna då det skapade tillbeds i stället för skaparen, se Rom 1:25] har någon del i den Smordes (Kristi) och Guds rike. [Samma tre ord som nämndes i vers 3 upprepas här. Det som upptar en människas främsta längtan och önskan vid sidan av Gud är en avgud, se Matt 6:24.]
    Han [Fadern] räddade oss (ryckte/drog in oss till sig själv; befriade oss) från mörkrets makt (välde, styre, kontroll)
        och förde oss in i (förflyttade oss till) sin älskade Sons rike (kungarike).
    Även Jesus som kallas Justus [latinskt namn] hälsar. Bland de omskurna är dessa [tre] mina enda medarbetare för Guds rike, och de har varit till tröst för mig. [Aristarchus, Johannes-Markus och Jesus-Justus var alltså messiastroende judar. Uttalandet antyder att de tre följande medarbetarna, Epafras, Lukas och Demas inte var av judisk härkomst utan troligen greker.]
    hur vi:
        uppmuntrade (tröstade, hjälpte, gick tillsammans vid er sida, förmanade) och
        motiverade (talade uppmuntrande och stödjande) och
        vädjade till (manade) er
    att vandra (vanemässigt leva ert liv) värdigt Gud, som ständigt kallar er till sitt rike och sin härlighet.
    Detta [förföljelser och lidanden] är ett bevis på Guds rättfärdiga dom [som kommer], så att ni blir värdiga Guds rike, det är därför som ni får lida (gå igenom svårigheter).
    Jag [Paulus] uppmanar dig [Timoteus] allvarligt inför (i närvaro av) Gud och den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, han som ska döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse [andra tillkommelse] och hans kungarike:
    Herren ska också rädda mig från alla onda anslag
        och frälsa mig till sitt himmelska rike.
    Hans är äran
        i evigheters evighet.
    Amen.



    Grekiskt/svenskt lexikon BETA

    Lexikonet är under uppbyggnad.