Matteusevangeliet (21)
Då kom frestaren [djävulen, han som förleder] fram och talade till honom: "Om du är Guds Son, tala då så att de här stenarna blir bröd (mat)."
[Inget direkt citat, men om stenar kan bli Abrahams barn () eller ge israeliterna vatten i öknen (), då skulle de också kunna bli till bröd och mätta Jesu hunger. Djävulen tvivlade inte på att Jesus var Guds Son (), ifrågasättandet rörde snarare vilken typ av son skulle han vara.]
Men han [Jesus] svarade och sa: "Det står skrivet []:
Människan ska inte leva bara av bröd [som ensam/enda näringskälla],
utan av varje ord som kommer från (utgår genom) Guds mun."
[Den grekiska prepositionen dia, som här översätts "från", har innebörden: genom, mellan, tvärs över, fram och tillbaka till andra sidan, se .]
Ge oss i dag vårt dagliga [fysiska och andliga] bröd.
[Det grekiska adjektivet epiousios (som beskriver brödet) förekommer bara i Herrens bön. Förutom "dagliga" kan det även avse "morgondagliga" eller hänvisa till mängd, som i den syriska översättningen Peshitta där det står: "det bröd vi behöver". Vår himmelske Fader är källan till vårt levebröd, se ; ; ; ; , , ; .]
Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om bröd,
Han gick in i Guds hus, och de åt upp skådebröden, som varken han eller hans män hade lov att äta, utan bara prästerna. [Skådebröden var tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.]
De svarade: "Här har vi inte mer än fem bröd och två fiskar."
Sedan sa han till folket att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himlen och välsignade dem.
[Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."]
Han bröt bröden och gav bitarna till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket.
"Varför bryter dina lärjungar mot fädernas tradition (förordning)? De tvättar ju inte händerna [för att bli ceremoniellt rena] innan de äter."
Jesus svarade henne: "Det är inte rätt att ta barnens bröd och kasta det åt tamhundarna (de små hundarna)."
Lärjungarna sa till honom: "Var kan vi hitta så mycket bröd här i ödemarken att alla dessa människor kan äta sig mätta?"
Jesus frågade dem: "Hur många bröd har ni?"
De svarade: "Sju, och några små fiskar."
Han tog de sju bröden och fiskarna, och tackade Gud. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."] Han bröt bröden och gav bitarna till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket.
När lärjungarna for över
[från den västra sidan] till andra
[norra] sidan sjön hade de glömt att ta med sig
bröd.
[De lämnar Magdala i hast, glömmer ta med bröd, och beger sig i båten till norra sidan av Galileiska sjön nära Betsaida, se .][Lärjungarna förstod inte vad Jesus menade.] De diskuterade med varandra [om fysiskt bröd] och de sa: "Det måste vara för att vi inte hade med oss bröd som han tar upp detta ämne nu."
Jesus märkte vad de pratade om och sa: "Varför diskuterar ni att ni inte har något [fysiskt] bröd? Vilken kortvarig (liten) tro ni har!
Förstår ni fortfarande ingenting? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de 5000 och hur många mindre flätade korgar ni fick över? [12 korgar, se .]
Eller de sju bröden till de 4000 och hur många stora korgar ni fick över? [7 korgar, se .]
Hur kan ni tro att jag talade om bröd? Akta er för fariséernas och saddukéernas surdeg."
Då förstod de att det inte var för surdeg i bröd han varnade dem, utan för fariséernas och saddukéernas lära.
Medan de åt, tog Jesus ett bröd och när han hade välsignat det, bröt han det och gav det till lärjungarna och sa: "Ta emot, ät, detta är min kropp!"
Markusevangeliet (21)
Hur han då, på den tiden när Abjatar var överstepräst, gick in i Guds hus och åt skådebröden. [Tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.] Även om det inte var tillåtet för någon annan än prästerna att äta brödet åt han det, och gav åt dem som följde med honom."
Sedan gick han till ett hus
[antagligen Petrus hus i Kapernaum] och folket samlades på nytt, så att han och lärjungarna inte ens kom åt att äta.
Han befallde dem att inte ta med något på vägen förutom en vandringsstav – inget bröd, ingen lädersäck [med proviant och packning, som också användes för att samla in gåvor], inga kopparmynt [den lägsta valören] i era bälten [som ofta var en tyggördel med veck där man förvarade sina pengar].
Bryt upp och skicka i väg dem så att de kan köpa sig något att äta på landsbygden och i städerna."
Men han svarade: "Ni kan ge dem något att äta!"
De svarade: "Ska vi gå bort och köpa bröd för 200 denarer [dagslöner] och ge dem att äta?"
[En denar var en vanlig arbetares dagslön, se . Tvåhundra denarer motsvarade åtta månadslöner. På en gång började lärjungarna kalkylera hur mycket det skulle kosta att köpa mat till folket. Antagligen skulle maten kosta så mycket, och det är inte otroligt att de hade den summan i kassan. Det är vanskligt att jämföra med dagens priser, men om en dagslön är 1000 kr så motsvarar tvåhundra dagslöner att det blev 40 kr per familj, om det var 5000 familjer samlade där.]
Han sa till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter!"
När de hade tagit reda på det svarade de: "Fem bröd och två fiskar."
Jesus tog de fem brödstyckena och de två fiskarna och såg upp mot himlen och välsignade dem. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."] Sedan bröt han bröden och gav dem [oupphörligen, verbformen beskriver ett kontinuerligt givande], åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem åt folket. [Undret skedde i Jesu händer.] Han fördelade också de två fiskarna åt alla,
Det var 5000 män [förutom kvinnor och barn, se ] som hade ätit av bröden [och fiskarna den dagen när Jesus mättade den hungriga folkskaran.]
för de hade inte förstått något av detta med bröden, utan de var förstockade (hade ingen förmåga att förstå).
De såg att några av hans lärjungar åt bröden [antagligen från det som blivit över i lärjungarnas tolv korgar dagen innan, se ] med [rituellt] orena händer, det vill säga utan att tvätta sig.
[Markus är noga med att förklara de judiska sederna med religiösa rituella ceremonier för sina romerska läsare. Nu följer två verser med bakgrunden.]
Fariséerna och de skriftlärda frågade honom: "Varför lever inte dina lärjungar efter fädernas tradition utan äter brödet med orena händer?" [Kritiken riktades mot lärjungarnas beteende, men gällde Jesus. Vem trodde han sig vara när han struntade i århundraden av judiska traditioner?]
Han sa: "Låt barnen äta sig mätta först. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt de tamhundarna (de små hundarna)."
Lärjungarna sa till honom: "Var kan vi hitta så mycket bröd här i ödemarken [i dessa obebodda trakter] att alla dessa människor kan äta sig mätta?"
Han frågade: "Hur många bröd har ni?"
"Sju", svarade de.
Han befallde folket att slå sig ner på marken. Efter att ha tagit de sju bröden och tackat Gud, bröt han dem och gav dem åt lärjungarna (givandet fortsatte kontinuerligt) så att de kunde dela ut dem, och de delade ut dem åt folket.
De [lärjungarna] hade glömt att ta med bröd [antagligen på grund av det hastiga uppbrottet]. De hade inte mer än ett bröd med sig i båten.
[Lärjungarna förstod inte att Jesus talade i bildspråk.] De diskuterade med varandra om att de inte hade tagit med bröd.
Jesus, väl medveten om detta, sa till dem: "Varför diskuterar ni om det var på grund av att ni inte hade med er bröd? Har ni ännu inte fattat och förstått någonting? Är era hjärtan så hårda (fastlåsta i en sådan förstockelse)?
hur jag bröt de fem bröden åt de 5000? Hur många mindre korgar [som man hade för sin resa] plockade ni då fulla med rester?"
"Tolv", svarade de.
Medan de åt tog han ett helt bröd (en rund osyrad brödkaka), prisade (tackade) Gud och bad välsignelse över det, sedan bröt han det och gav åt dem och sa:
"Ta emot, ät, detta är (representerar) min kropp."
Lukasevangeliet (15)
Då sa djävulen till honom: "Om du är Guds Son, befall då att den här stenen blir till ett bröd (mat)." [Om stenar kunde bli Abrahams barn () eller ge israeliterna vatten i öknen (), då skulle de också kunna bli till bröd och mätta Jesu hunger. Djävulen frestar Jesus att använda sin förmåga till sitt eget behov, se även ; . I är stenar och bröd i plural.]
Men Jesus svarade:
"Det står skrivet []: Människan ska inte bara leva av bröd."
[ har med det fullständiga citatet att människan inte bara ska leva av bröd, utan av varje ord som kommer från Guds mun.]
Han gick in i Guds hus och tog [de heliga] skådebröden, som ingen utom prästerna får äta, och åt av dem och gav åt sina män." [Skådebröden var tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.]
Johannes har kommit utan att äta bröd eller dricka vin, och ni säger: 'Han är besatt.'
Han sa till dem: "Ta inte med er något på vägen, varken stav eller lädersäck [med proviant och packning], bröd eller pengar eller två livklädnader (tunikor, långt skjortliknande underklädesplagg).
Men han sa till dem: "Ge dem ni att äta."
De svarade: "Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar – om vi nu inte skall gå och köpa mat åt allt det här folket?"
Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och välsignade dem. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."] Han bröt bröden och gav (oupphörligen, verbformen beskriver ett kontinuerligt givande) åt lärjungarna, för att de skulle dela ut åt folket.
Ge oss var dag,
vårt dagliga [fysiska och andliga] bröd.
Sedan sa han till dem [och Jesus fortsätter nu att undervisa om bön genom att ge två liknelser]:
"Anta att någon av er har en vän, och ni går till honom mitt i natten och säger till honom: 'Käre vän, kan du låna mig tre bröd [limpor],
"Finns det någon far bland er som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk,
[Efter lördagens gudstjänst i synagogan blev gästtalaren ofta inbjuden till en sabbatsmåltid av föreståndaren, se . Det är antagligen detta som sker här, men intentionerna var inte goda. Fariséerna vaktade på honom för att se om han skulle göra något de kunde anklaga honom för.]
När Jesus en sabbat gick in för att äta hos en av de ledande fariséerna, iakttog de honom noga.
När en av gästerna hörde detta [att det finns en belöning som väntar efter uppståndelsen, se ] sa han till Jesus: "Salig (lycklig, välsignad, avundsvärd) är den som får vara med om måltiden i Guds kungarike." [; ]
Men när han hade tagit sitt förnuft till fånga (kommit till slutet av sig själv), sa han [reflekterande]: 'Hur många anställda hos min far har inte mat i överflöd, och här är jag, på väg att svälta ihjäl.
Sedan tog han ett bröd och tackade Gud. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."] Sedan bröt han det och gav det till dem och sa: "Detta är min kropp, som ges åt er. Gör detta till minne av mig."
När han låg till bords med dem, tog han ett bröd och tackade (välsignade) Gud, sedan bröt han det och gav det till dem. [Den inbjudne gästen Jesus, tar nu rollen som herre och leder måltiden.]
Då berättade också de [Emmausvandrarna] detaljerat om vad som hade hänt på vägen, och hur de hade känt igen honom när de bröt brödet.
Johannesevangeliet (24)
När Jesus tittade upp och såg att en stor skara [tusentals människor] närmade sig honom, sa han till Filippus: "Var ska vi köpa bröd, så att alla får något att äta?"
Filippus svarade honom: "Bröd för tvåhundra denarer räcker bara så att alla får en liten bit var." [En denar var lönen för en dags arbete. Det verkar som om de hade tvåhundra dagslöner i kassan, vilket motsvarar ett par hundra tusen svenska kronor, men inte ens det skulle räcka att mätta alla där.]
"Här är en pojke
(i sjuårsåldern) som har fem små korn
bröd och två små fiskar, men hur kan det räcka för så många?"
[Här används inte det vanliga grekiska ordet ichthys för fisk utan opsarion. Detta syftar på en saltad och torkad fisk, antagligen från Magdala, som pojken fått med sig av sina föräldrar som matsäck. Det grekiska ordet för pojke paidarion beskriver ofta barn i åldern 5-8 år.]Jesus tog bröden, tackade Gud och gav till lärjungarna. De delade sedan ut åt dem som hade satt sig ner där. Jesus gjorde sedan likadant med fiskarna, och alla fick så mycket de ville ha.
Då samlade de ihop dem och fyllde tolv flätade korgar, med det som blivit över från de fem små kornbröden när de ätit. [Detta var en mindre korg som bands fast vid midjan för packning och proviant under en resa. Det var antagligen lärjungarnas korgar som användes under matutdelningen. De fick nu också med mat för sin fortsatta resa!]
Andra små båtar hade kommit från
Tiberias och lagt till nära det ställe där de ätit
brödet efter att Herren hade uttalat tacksägelsen.
Jesus svarade dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Ni letar inte efter mig därför att ni sett tecken (mirakler), utan för att ni fick äta [fritt] av bröden tills ni blev mätta.
Våra förfäder åt manna i öknen, som Skriften säger: Han gav dem bröd från himlen att äta." [Dagen innan hade man hyllat honom som Messias och tänkte med våld göra honom till konung på grund av brödundret, se . Nu när Jesus inte var den de tänkte sig, räcker inte det undret, eller något av alla de andra tecken som han gjort, som bevis.]
Jesus svarade dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Det var inte Mose som gav er brödet från himlen. Det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen.
För Guds bröd är han som kommer ner från himlen och ger världen liv."
Då sa de till honom: "Herre, ge oss alltid det brödet."
Jesus svarade dem: "Jag är livets bröd [brödet som mättar med Guds överflödande och äkta liv]. Den som kommer (går) till mig ska aldrig (nej, aldrig) [behöver absolut inte] hungra, och den som tror (litar, förtröstar) på mig ska aldrig (nej, aldrig) någonsin törsta.
Nu började judarna [de judar som var emot honom] att mumla (viska, klaga i låg ton) därför att han sagt: "Jag är brödet som kom ner från himlen."
men detta är brödet som kommer ner från himlen. Var och en som äter det ska aldrig dö.
Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Om någon äter av detta bröd ska han leva för evigt. Brödet jag ska ge er är mitt eget kött, och jag ger det för att världen ska leva."
Detta är det bröd som kom ner från himlen. Det är inte som det bröd som era förfäder åt, och sedan dog. Den som äter (kontinuerligt tuggar) detta bröd ska leva för evigt."
"Jag talar inte om er alla, jag vet vilka jag har utvalt, men [någon ska förråda och utlämna mig] för att Skriften ska fullbordas:
Den som äter brödet med mig
har lyft sin häl mot mig (har vänt sig mot mig, ska förråda mig). []
När de steg i land fick de se en koleld med fisk som låg ovanpå [och grillades], och bröd.
[Ordet för koleld används bara en gång till i hela Bibeln och det är för kolelden på översteprästens gård, där Petrus värmde sig när han förnekade Jesus tre gånger, se . Att Johannes använder samma ord stärker kopplingen till Petrus upprättelse och hur han får bekänna sin kärlek till Jesus tre gånger.]
Jesus gick fram till dem och gav dem av brödet och fisken (gr. opsarion).
Apostlagärningarna (5)
De höll troget fast vid (var hängivna och följde trots motstånd ständigt):
apostlarnas lära (undervisning)
och gemenskapen,
måltiderna [som även inkluderade nattvarden, se ]
och bönerna [i templet och i hemmen, se ; ].
Dagligen samlades de i tempelförgården (för att tillbe) enade (i harmoni, med samma sinne), och i hemmen bröt de bröd och delade måltiden i jublande innerlig glädje (ordagrant "med hjärtan fria från stenig mark", dvs. i enkelhet, lätthet, generöst).
Den första dagen i veckan [söndagen (), som inleddes lördag kväll] var vi samlade till brödsbrytelse.
[Man hade med sig mat och man åt tillsammans, se . Eftersom den judiska högtiden just nämnts () är det mest sannolikt att det är den judiska räkningen av dagar som används och samlingen sker på lördagskvällen efter solnedgången. Det har gått några veckor sedan påsken, som alltid infaller vid fullmåne, så det var helt mörkt ute och oljelyktor lyste upp rummet, se .]
Paulus samtalade (förde en dialog, diskuterade – gr. dialegomai) med de församlade, och eftersom han skulle resa [med båten vidare mot Jerusalem] nästa dag, fortsatte han med sitt tal ända till midnatt.
Därefter gick Paulus upp igen och bröt brödet och åt. Han fortsatte att tala förtroligt (gr. ) länge [här används ett annat ord än i . Paulus delar sitt hjärta på ett personligt sätt, och församlingen lyssnar också annorlunda nu efter händelsen med Eutychos], ända till gryningen, och begav sig sedan i väg.
När han hade sagt detta tog han ett bröd, tackade Gud inför dem alla, bröt det och började äta.
1 Korintierbrevet (7)
Välsignelsens bägare [med vin under Herrens måltid] som vi välsignar,
innebär inte [att dricka] den
gemenskap (delaktighet) med den Smordes (Kristi) blod?
Brödet som vi bryter,
innebär inte [att äta] det
gemenskap med den Smordes (Kristi) kropp?
Eftersom det bara är ett bröd [som bryts i måltiden],
är vi, även om vi är många, en kropp,
för alla får vi vår del av detta enda bröd.
[När var och en tar en del av detta enda bröd, som representerar Jesu kropp, så ingår de troende i en andlig gemenskap, förenade i Jesus och därför också med varandra.]
[Paulus försäkrar att traditionen att fira Herrens måltid är från Herren själv. Paulus kan ha fått dessa ord direkt från Jesus i en syn, eller fört traditionen vidare från de lärjungar som var ögonvittnen. För Paulus är de troende Jesu kropp, se ; ; .]
Jag [Paulus] har själv tagit emot från Herren
det som jag också har fört vidare till er:
Den natten, då Herren Jesus blev förrådd,
tog han ett bröd,
Så ofta ni äter detta bröd
och dricker denna bägare
förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.
[Nattvarden har fyra olika perspektiv. Det är en tillbakablick på vad Jesus gjort på korset, se . Samtidigt blickar den också framåt till den dag Jesus kommer tillbaka, se . Det finns även en aspekt av att se sig runtomkring och urskilja sina bröder och systrar i tron, se . I den processen ser vi också inåt och utvärderar oss själva, se .]
Den som äter
brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt
[vilket ni gör i Korint] syndar därför mot Herrens kropp och blod.
Var och en ska pröva (utvärdera) sig själv
och så äta av brödet och dricka av bägaren.
2 Korintierbrevet (1)
Han [Gud] som ger säd till såningsmannen och bröd för att äta, ska också ge och mångdubbla (multiplicera) ditt förråd av utsäde [det du ger ifrån] och låta rättfärdighetens skörd växa [ge frukt som visar sig i godhet, vänlighet och givmildhet].
2 Thessalonikerbrevet (2)
vi åt inte gratis av någons bröd. Nej, vi arbetade med möda och slit natt och dag för att inte ligga någon av er till last.
Sådana befaller och uppmuntrar (står vi vid er sida och ber, förmanar) vi i Herren Jesus den Smorde (Kristus) att arbeta i lugn och ro och äta sitt eget bröd.
Hebreerbrevet (1)
[Mose fick noggranna instruktioner för hur tabernaklet skulle utformas. Den andra halvan av Andra Moseboken ägnas åt dessa detaljer. Ett annat namn på tabernaklet var "uppenbarelsetältet" eller mer ordagrant översatt "mötestältet", se t.ex. . Ordet beskriver tältets funktion att vara en mötesplats mellan Gud och människa. Det är denna ursprungliga mötesplats som beskrivs. Senare byggdes templet i Jerusalem, men det är inte det författaren skildrar. Där fanns varken Arons stav eller krukan med mannat eller lagens tavlor, som för länge sedan hade gått förlorade.]
Ett tabernakel [en Guds boning – ett tält där Gud uppenbarar sig och möter människan] inreddes med ett första rum som kallades det heliga. Där stod:
ljushållaren [menoran – den sjuarmade ljusstaken, se ]
och bordet []
med skådebröden [; ].
bröd, limpa
