0575 – ἀπό (apo)

från, av, ut ur, för, på, i,


Typ:
Grekiska: ἀπό
Med latinska bokstäver:     apo
Fonetiskt: apo
Ursprung: A primary particle
Användning: 660 ggr i NT

Engelsk översättning (i KJV version)

from (392), "of" (129), "out of" (48), "for" (10), "off" (10), "by" (9), "at" (9), "in" (6), "since + 3739" (5), "on" (5), not translated 15), translated miscellaneously (31)

Engelsk beskrivning

  1. Of separation.
    1. Of local separation, after verbs of motion from a place i.e. of departing, of fleeing, ".
    2. Of separation of a part from the whole.
      1. Where of a whole some part is taken.
    3. Of any kind of separation of one thing from another by which the union or fellowship of the two is destroyed.
    4. Of a state of separation, that is of distance.
      1. Physical, of distance of place.
      2. Temporal, of distance of time.
  2. Of origin.
    1. Of the place whence anything is, comes, befalls, is taken.
    2. Of origin of a cause.


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (660 st i TR)


Antalet släktled är alltså:
    från Abraham till David fjorton led,
    från David till fångenskapen i id=251>Babylon fjorton led och
    från fångenskapen i id=251>Babylon till den Smorde (Messias, Kristus) fjorton led. [Den hebreiska kulturen som Matteus riktar sig till är förtjust i siffror och språklig symmetri. Att just talet fjorton har valts kan bero att det är två gånger talet sju som står för fullhet. Fjorton är också det hebreiska numeriska värdet Davids namn, se även ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 27. I jämförelse med Lukas släkttavla, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 3:23–37, finns skillnader. Matteus hoppar ibland över några led för att få en litterär symmetri med tre grupper med fjorton generationer i varje grupp. Det grekiska ordet <i>gennaoi>, som översatts "födde", kan också betyda "förfader" och behöver inte betyda att sonen är i direkt nedstigande led. Andra skillnader är att Matteus startar med judarnas förfader Abraham och verkar relatera till Josefs släktskap med David. Lukas däremot går via Maria hela vägen tillbaka till Adam och Eva, för att betona att han är hela mänsklighetens Frälsare. I nästa kapitel nämns Josef vid namn, medan Maria refereras till som barnets mor.
    Kristus är en transkribering av en grekisk översättning av hebreiska <i>Mashiachi> som betyder "den Smorde". I de profetiska böckerna väntade man Herrens Smorde som skulle rädda Israels folk. Matteus vill visa att Jesus är denne smorde kung som har kommit!]
Hon ska föda en son och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa (rädda, hela, befria) sitt folk från deras synder." [Genom trolovningen hade äktenskapet redan formellt ingåtts. Ängeln uppmanar Josef att inte tveka att fullborda äktenskapet framöver. Namnet Jesus härstammar från namnet Josua, som hebreiska är sammansatt av JHVH (Guds namn som troligtvis kan uttalas Jahve) och Hosea, som betyder "en som frälser". Namnet Jesus betyder bokstavligen: "JHVH är frälsning" eller "JHVH räddar".]
Josef vaknade upp ur sin sömn och gjorde som Herrens budbärare (ängel) hade befallt honom. Han tog sin hustru till sig,
[Vår västerländska tideräkning utvecklades av munken Dionysius Exiguus i id=1111>Rom år 525 e.Kr., innan dess hade man räknat tiden utifrån större händelser eller olika regenter. Det visade sig dock att han misstog sig med några år vad gäller <i>Anno Dominii> som betyder "Herrens år" latin. I dag menar de flesta forskare att Jesu födelse inträffade någon gång mellan 8 och 4 f.Kr.] Nu när Jesus var född i id=317>Betlehem i id=756>Judéen kung Herodes tid [han regerade 37-4 f.Kr.], kom visa män (astronomer) från öst (länderna där solen går upp) till id=735>Jerusalem.
När Herodes förstod att han blivit missledd av de vise männen blev han ursinnig (tappade helt fattningen av raseri). Han beordrade (sände ut) att man skulle döda alla pojkar som var två år eller yngre i id=317>Betlehem och alla dess närliggande områden, detta enligt (den exakta uppgift om) tiden som han fick fram genom att noggrant fråga de vise männen [ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 2:7].
Johannes bar kläder (en mantel) av kamelhår och hade ett läderbälte om livet. [Han minde om profeten Elia, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kung 1:8. Senare i Matteusevangeliet kopplas dessa två profeter tydligt samman, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 11:14.] Hans mat var gräshoppor och vildhonung [vanlig föda i vildmarken, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 11:22].
[Det religiösa ledarskapet i id=735>Jerusalem hade tidigare skickat tjänare med frågor till Johannes, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 1:19. Det verkar inte som om dessa svar räckte eftersom de nu själva kom ut i öknen för att betrakta vad som lockade så många dit. De tre största religiösa judiska grupperingarna var: Fariséer – följde stränga yttre regler i syfte att uppnå fromhet och jämställde rabbinernas tolkningar med Gamla testamentets skrifter. Farisé betyder "separerad". Saddukéer – trodde de fem Moseböckerna, men inte något övernaturligt såsom änglar eller ett liv efter döden, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 23:8. De var i majoritet i Sanhedrin och mer positiva till den romerska staten än Fariséerna. Namnet Sadduké härstammar troligtvis från en överstepräst som hette Zadok. Esséer – var en sträng sluten grupp som levde avskilda från samhället, ofta ensligt och öde. En av dessa platser var Qumran – där fyndet av Dödahavsrullarna 1947 även medförde ökad kunskap om denna gruppering. De omnämns inte i Nya testamentet, men enligt den judiske historieskrivaren Josefus fanns det totalt ca 4 000 anhängare i landet. Namnets ursprung är inte helt känt, men kan betyda "görare/skapare" av Torah eller härstamma från ett hebreiskt ord för "utanför".] Många fariséer och saddukéer kom till hans dop. När han såg dem [och genomskådade deras falska motiv] sade han till dem:
"Ni giftormars barn! [Han förknippade dem med död, och med Satan själv som bedrog Eva genom en orm.] Vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen?
Sedan kom Jesus från id=532>Galileen [ner] till Johannes [Döparen] för att bli döpt av honom i id=7>Jordan [floden].
När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Plötsligt öppnade sig himlen och Johannes såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över Jesus.
Från och med nu började Jesus predika [och fortsatte samma tema som Johannes Döparen, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 3:2] och sade:
"Omvänd er (förändra ert sätt att tänka, och agera),
    för himmelriket är nära." [Frasen "Från och med nu började Jesus" återfinns även i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 16:21 och markerar ett skifte i Jesu liv. Här i kapitel fyra startar hans publika tjänst. I kapitel 16 sker en vändpunkt och vandringen mot korset och uppståndelsen börjas.]
Stora skaror följde honom. De kom från id=532>Galileen, id=427>Dekapolis [ordagrant "De tio städerna", ett område öster om id=3>Galileiska sjön, som från början bestod av tio städer], id=735>Jerusalem, id=756>Judéen och från den andra [östra] sidan av id=7>Jordan [id=1429>Pereen].
Jag säger er sanningen, fram till dess att himmel och jord förgås (ändras, byter skepnad), ska inte den minsta bokstav [hebreiska bokstaven jod – י], inte en hake [kort streck som särskiljer de hebreiska bokstäverna, eller de små kronor, hebr. <i>tagini>, som dekorerar vissa bokstäver] i undervisningen [Moseböckerna – Torah] förgås (ändras), inte förrän allt har skett. [Innan allt Gud har förutsagt inträffat och alla skuggbilder fullbordats, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 24:27; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Kol 2:17.]
Så därför: [Vad ska man göra om man blir frestad det sexuella området?] Om ditt högra öga förleder dig, riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre att du förlorar en av dina kroppsdelar än att hela din kropp kastas i Gehenna (helvetet).
Om din högra hand förleder dig, hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre att du förlorar en av dina kroppsdelar än att hela din kropp kastas i Gehenna (helvetet)." [Detta talesätt är inte bokstavligt utan en hyperbol, dvs. en överdrift. Jesus lär inte ut självstympning, för även en blind man, eller en man med en arm, kan ha orena sexuella tankar. Slutsatsen är att med alla medel motverka synden: utsätt dig inte för frestande situationer, kasta bort sådant som förleder till sexuell synd osv. Lösningen är inte att skuldbelägga kvinnan och tvinga bort henne från gudstjänstlokalen. Det är inte kvinnans skönhet, utan mannens brist självbehärskning som är problemet. Jesus säger till mannen: "det är ditt öga", ta ansvar för det.]
Ge till den som ber dig om något, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig." [I ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 15:7–11 uppmanas den som kan att låna till sin nästa. Budet gäller att inte stänga sitt hjärta för den fattige. Ingenstans uppmanar dock Bibeln någon att skuldsätta sig själv för att hjälpa någon annan. Både den som ber om hjälp och den som tillfrågas och säger nej, måste se till att det inte finns girighet som motiv, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 12:13–15.
    I Moseböckerna finns både marknadsekonomi och planekonomi i en fin kombination. Vart sjunde år upplöstes lån och marken fick ligga i träda. Det 49:e året var jubelår och släkten fick tillbaka sin mark. Detta system säkerställde att även om föräldragenerationen misslyckats ekonomiskt, så skedde en återställning. Barn och barnbarn blev inte lidande grund av den tidigare generationens misstag. När det närmade sig det sjunde året var därför få villiga att låna ut, eftersom risken var stor att man inte fick tillbaka sina pengar. Detta är bakgrunden till Jesu uttalande som visar att girighet inte får ligga bakom ett beslut att neka någon ett lån eller hjälp.]
Och för oss inte in i frestelse (prövning),
    utan rädda oss (ryck/dra oss in till dig; befria oss) från den onde (det onda).
[Grekiska <i>peirasmosi> har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Gud själv frestar ingen, utan det är den onde och vårt kött som frestar oss att synda, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 26:41; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jak 1:13–14. Det är därför vi behöver vara bedjande. Däremot kan Anden föra oss in i situationer där vår tro prövas, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 4:1–2.] [Senare handskrifter har en lovprisande avslutning som har likheter med ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Krön 29:11.] För ditt är riket och makten och äran i evighet. Amen.iv style="margin-top:18px; margin-bottom:10px; text-align: center;"><img alt="-" height="22" src=https://www.praisegate.com/images/bible/divider_ornament.png>iv>
"Var ständigt vakt mot falska profeter [människor som säger sig tala inspirerat av Gud och föra hans talan, men inte gör det]. De kommer till er klädda som lamm [i fromma yttre uttryckssätt], men i sitt inre är de rovlystna vargar [hungriga efter att plundra och förgöra].
deras frukt ska ni klart och tydligt känna igen dem. Man plockar väl inte
    vindruvor från törnbuskar
eller
    fikon från vilda tistlar? [Ordet för törnbuskar (gr. <i>akanthai>) kommer från ordet för extremer (gr. <i>akmeni>) och beskriver något som dras till den yttersta punkten, som en spets eller tagg. Symboliskt kan det syfta läror som ensidigt bara betonar en sanning. Tistlar är ett ogräs som bränner och sticker, och vars karaktär är att tränga undan andra plantor. Törne och tistel beskriver bildligt de falska profeternas tal och sätt.]
Alltså, ni ska klart och tydligt känna igen dem [de falska profeterna] deras frukt.
Då ska jag öppet säga till dem:
'Jag har aldrig känt (hade ingen personlig relation med) er, gå bort från mig, ni som agerar laglöst [syndar – som avvisar och byter ut Guds lag mot sin egen].'[Det är möjligt att göra rätt saker och bygga en kristen verksamhet utan att känna Jesus. Relationen till Jesus, klippan, måste vara grunden i allt en kristen gör.]
När han kommit ner från berget följde stora folkskaror honom. [I följande sektion fram till ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 9:35 presenterar Matteus nio berättelser som visar Jesu kraft. De är ordnade i grupper om tre, och mellan dem passager som handlar om lärjungaskap.]
Jag säger er: Många ska komma från öster och väster [hedningar från jordens alla hörn] och sitta ner med Abraham, Isak och Jakob i himmelriket.
En bra bit därifrån gick en stor svinhjord och betade. [Svinet var ett orent djur för judarna, så det är troligt att människorna som bodde här inte var judar.]
Då gick hela staden ut för att möta Jesus, och så fort de fick se honom bad de honom att han skulle lämna deras område. [Markus beskriver händelsen med fler detaljer, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 5:1–20. Där antyds även orsaken till varför man ville att Jesus lämnade dem, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 5:16. Värdet svinen var någonstans kring sju årslöner. Ägarna brydde sig mer om den ekonomiska förlusten än att plågade människor blivit helade. Huvudpoängen är att Jesus har auktoritet över hela andevärlden, över Satan, över demoner, och alla och allt som de kontrollerar. Att han drev ut de här demonerna visar den auktoriteten, och var en föraning om den slutgiltiga domen av dessa onda andar.]
Jesus svarade dem: "Inte kan väl brudgummens vänner (söner) sörja så länge brudgummen är hos dem? Men det ska komma en tid (dagar) när brudgummen tas ifrån dem, och då ska de fasta. [Brudgummen var en vanlig judisk metafor för Gud. Jesus identifierar sig själv som brudgummen som är med dem, precis vad namnet Emanuel betyder, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 1:23.]
Ingen sätter en lapp av okrympt tyg en gammal mantel (klädesplagg). I så fall skulle den satta lappen riva bort ännu mer från manteln och revan bli värre.
Jesus vände sig om och när han fick syn henne sade han: "Var vid gott mod (var glad och frimodig) min dotter. Din tro har gjort dig frisk." en gång var kvinnan frisk (frälst, räddad, befriad, trygg, bevarad). [Frasen "var vid gott mod" säger Jesus även till den lame mannen, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 9:2. Detta är enda tillfället i evangelierna där Jesus tilltalar någon "dotter". De kärleksfulla orden lugnar kvinnans rädsla som beskrivs mer detaljerat i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 5:33.]
Var ständigt er vakt för människorna, de ska dra er inför domstolar, och i sina synagogor ska de prygla (piska, slå) er.
Frukta inte dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i Gehenna (helvetet).
Ända sedan Johannes Döparens dagar [när han började predika i öknen och skaror kom dit, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 3:5] fram till nu har himmelriket stormats (trängt fram), och starka människor försöker inta det (rycka det till sig, plundra, stjäla det) med våld. [Vissa manuskript har "himmelriket stormas", medan andra har "himmelriket tränger fram". Ordet kan tolkas negativt att med våld försöka inta, eller positivt att ivrigt tränga sig . Betydelsen verkar vara att när Johannes började predika att "Guds rike har kommit nära", uppstod en ivrig längtan bland folket att rycka det till sig, men alla gjorde det inte rätt sätt, dvs. genom sinnesändring och tro Jesus. Många tog till felaktiga metoder, så att Jesus t.o.m. måste dölja att han var Messias och förbjuda lärjungarna och andra att berätta om honom. Ordet "med våld" är samma ord som används i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 6:15 då man med våld tänkte göra Jesus till kung.]
Människosonen kom,
    och han äter och dricker [det är bröllopsstämning, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 17], och då säger man:
    
    'Titta, vilken frossare och fyllerist (given åt vin), vän med tullindrivare
    
    [kända för att använda tvivelaktiga metoder och själva roffa åt sig]
    och syndare (de som aktivt lever i synd).' Ändå har vishetens gärningar visat sig vara rättfärdiga." [Jesus åt och umgicks visserligen med människor som inte hade gott anseende, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 9:10–13, men han var varken en frossare eller fyllerist. Dessa två ord används ofta i par i Bibeln, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 21:20; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ords 23:21.]
[Som svar det växande motståndet brister Jesus ut i bön att lärjungaskapet är det enda som släcker människans törst och längtan.] I den stunden började Jesus tala (svarade han) och sade: "Jag tackar (prisar, bekänner öppet) dig, Fader, Herre över himmel och jord, eftersom du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som spädbarn (okunniga, hjälplösa, som inte kan tala än).
Ta er mitt ok och lär [er] av mig [bli mina lärjungar], för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni (kommer ni att) finna vila (ro, vederkvickelse) för era själar [ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 6:16],
Sedan sade några skriftlärda och fariséer till honom: "Mästare, vi vill se dig göra ett tecken [mirakel som bevisar att han var sänd av Gud]."
[Jesus återvänder nu till händelsen som startade hela den här diskussionen – med mannen som blev befriad från en demon i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 22. Jesus vill att både mannen, och de som lyssnade honom där i huset, skulle förstå att det inte bara räcker att bli befriad. Människan har alltid en herre över sig; är det inte Jesus är det djävulen.] "När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa (torra) trakter och letar efter en plats att vila men hittar ingen.
Samma dag gick Jesus ut från huset [Petrus hus i id=2>Kapernaum] och satte sig vid sjön.
För den som har [andlig kunskap] ska få mer [insikt och förståelse], och det i överflöd, men den som inte har, från honom ska tas också det han har.
Detta för att det som var sagt genom profeten skulle uppfyllas:
"Jag vill öppna min mun för att tala i liknelser. Jag ska förkunna vad som har varit dolt sedan världens skapelse."
[Citat från ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 78:2, skriven av Asaf.][Även om Jesus redan förklarat varför han talade i liknelser till folket, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 10–17, så understryker Matteus detta med en referens från Gamla testamentet. Eftersom Jesus använde sig av olika undervisningsstilar senare syftar uttalandet att Jesus bara använde liknelser främst detta undervisningstillfälle, se t.ex. ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 15:3–9; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>19:3–12.]
[Jesus fortsätter att undervisa lärjungarna enskilt:] "Himmelriket (Guds kungavälde, som finns överallt där hans vilja sker) är som en dyrbar skatt som blivit gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje [över upptäckten] går han och säljer allt han äger och köper den åkern."
Han sade till sina tjänare: "Det är Johannes Döparen. Han har uppstått från de döda, och därför kan sådana krafter verka genom honom."[I uttrycket "vid samma tid" används inte gr. <i>chronosi> som är sekventiell tid utan <i>kairosi> som har mer fokus själva händelsens innehåll än exakt när den inträffar. Matteus evangelium är mer en tematisk sammanställning än en kronologisk berättelse. Temat här är att samma sätt som de i id=34>Nasaret hade en fel bild av vem Jesus var i föregående kapitel, ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 13:54–58, hade även Herodes en felaktig bild av Jesus. I nästa stycke kommer bakgrunden till varför han trodde Jesus var Johannes Döparen.]
När Jesus hörde detta [nyheten om Johannes Döparens brutala död och att Herodes Antipas trodde Jesus var den uppståndne Johannes], for han med båt därifrån till en enslig plats, där de kunde vara för sig själva. [De ror norrut från id=2>Kapernaum längs med kusten för att stanna någonstans utanför staden id=330>Betsaida, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 9:10.] Men folket fick höra det och följde efter honom till fots från städerna [längs med vägen från id=2>Kapernaum till id=330>Betsaida].
Skeppet var nu mitt sjön (ordagrant "många stadier från land", en stadie är omkring 190 meter) och kastades hit och dit av vågorna, för de hade motvind.
När lärjungarna förstod att han gick sjön, blev de förskräckta (fyllda med fruktan) och sade: "Det är ett spöke!" Och de skrek av rädsla.
Han sade: "Kom!"
    Petrus steg ur båten och började gå vattnet, och kom emot Jesus.
Sedan kom fariséer och skriftlärda från id=735>Jerusalem [där den högsta religiösa eliten var samlad i Sanhedrin] fram till Jesus och sade:
Detta folk närmar sig mig med sina läppar (de säger rätt saker),
    men deras hjärtan är långt borta från mig.
En kananeisk kvinna från trakten kom och ropade med hög sprucken röst: "Herre, Davids son, ha förbarmande över mig (känn medlidande med mig och grip in)! Min dotter är svårt demoniserad (plågas och är ansatt av en demon)."
Hon sade: "Ja, Herre, men även tamhundarna äter smulorna som faller ner från deras herrars bord."
Då svarade Jesus henne: "O kvinna, din tro (uthållighet, tillit) är stor. Låt det du vill ske." [Kvinnan upprepar sin önskan om hjälp och knäböjer inför Jesus. Det finns två olika ord för hund grekiska. Här i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 26–27 används inte det vanliga ordet för en vildhund, gr. <i>kyoni>, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 7:6, utan en diminutiv form <i>kynarioni>, som beskriver en mindre, tam familjehund. Det blir även tydligt i beskrivningen att de finns i hemmet och äter under barnens bord. Det hebreiska ordet för hund är <i>kelevi>, som ordagrant betyder "som ett hjärta" och trofast. Jesus har jämfört judarna med förlorade får och små barn, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 24 och ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>26. Jesus jämför inte kvinnan med en oren vildhund, vilket annars var ett vanligt skällsord, och skulle vara väldigt nedsättande. Trots detta krävs ändå en stor tro och en ödmjuk inställning från kvinnans sida för att godta att bli liknad vid familjens hund, som har lägre rang än barnen.
    Jesu uttalande är crescendot och höjdpunkten i detta stycke. Det förstärks också genom ett kiastiskt mönster kring uttrycken stor/liten tro som har sitt centrum här: ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 14:31 "Vilken liten/kortvarig tro du har" – riktat till lärjungen Petrus.
  ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 15:28 "O kvinna, din tro är stor" – riktat till en icke-jude och kvinna!
ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 16:8 "Vilken liten/kortvarig tro ni har" – riktat till lärjungarna.]
I samma ögonblick blev hennes dotter helad (botad).
Jesus sade till dem: "Var er vakt (se upp) för fariséernas och saddukéernas surdeg." [Surdeg är en bröddeg som innehåller jäst och mjölksyrabakterier. Man använde oftast inte färsk jäst utan tog ett stycke jäst deg, som man sparat från förra baket, och knådade in det i den nya degen som sedan ställdes att jäsa. samma sätt som surdegen verkar hela degen, verkar falska läror hela församlingen, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 5:8.]
Hur kan ni tro att jag talade om bröd? Akta er för fariséernas och saddukéernas surdeg."
förstod de att det inte var för surdeg i bröd han varnade dem, utan för fariséernas och saddukéernas lära.
[Denna händelse inträffar ett halvår före Jesu korsfästelse. Under de drygt två år som han har varit med lärjungarna har han bara nämnt om sin död tre gånger. Detta är den fjärde, men nu börjar han undervisa dem om detta mer ofta och tar upp det ytterligare elva gånger.] Från och med nu började Jesus berätta hur han måste gå till id=735>Jerusalem och utstå mycket lidande genom översteprästerna och de skriftlärda [dvs. rådet, Sanhedrin i id=735>Jerusalem, som bestod av överstepräster, skriftlärda och folkets äldste] och hur han skulle bli dödad, men uppstå den tredje dagen.
Jesus tillrättavisade demonen, och den for ut ur honom, och pojken var botad i det ögonblicket.
Han svarade: "Jo." När Petrus var hemma igen frågade Jesus innan han hunnit säga något: "Vad tror du, Simon? Kräver de jordiska kungarna tull och skatt av sina söner eller av andra?"
Petrus svarade: "Av andra." Jesus sade till Petrus: "Sönerna går alltså fria.
Ve dig värld (ett starkt uttryck av sorg och ett fördömande av världen) för dina snaror (fällor, frestelser och verkan för att få människor fall, synda och missa målet). Det går inte att undvika att snaror (förförelser, frestelser) kommer, men ve den människa genom vilken de kommer. [Jesus känner sorg och bedrövelse över den som förleder andra men fördömer också dessa handlingar.]

Om din hand [frestar dig att göra fel] eller din fot förleder dig [att gå till en plats som frestar dig att synda],
    hugg av den och kasta bort den.
Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller lam
    än att ha två händer eller två fötter och bli kastad i den eviga elden.
Om ditt öga förleder dig [att se något som frestar dig att synda],
    så riv ut ögat och kasta bort det.
Det är bättre för dig att gå in i livet enögd
    än att ha två ögon och kastas i det brinnande Gehenna (helvetet). [Jesus lär inte ut självstympning, utan talar om att det är nödvändigt att ta bort sådant som förleder oss, även om det är kärt för oss.]
samma sätt ska min himmelske Fader göra med er, om ni inte fritt förlåter er broder från hjärtat."
När Jesus hade avslutat detta tal [om förlåtelse, se föregående kapitel] bröt han upp från id=532>Galileen och kom in i id=756>Judéen från andra [östra] sidan Jordan.
Han svarade:
"Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?" [ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 1:27]
Han svarade: "Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från begynnelsen var det inte så.
När det blivit kväll [klockan sex, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 12] sade vingårdens ägare till förmannen: 'Kalla arbetarna och betala ut deras lön. Börja med de som kom sist och sluta med de första.'
Då kom Sebedeus söners mor [Salome, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 27:56; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 15:40] fram till Jesus tillsammans med sina söner [Jakob och Johannes, två av Jesu tolv lärjungar, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 10:35]. Hon föll knä och ville be honom om något.
Medan de var väg ut från [den gamla staden] id=733>Jeriko följde en stor skara honom. [Matteus och Markus beskriver att Jesus "var väg ut från Jeriko", se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 10:46. Lukas däremot skriver att han "närmar sig Jeriko" när denna händelse inträffar, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 18:35. Detta kan först ses som en motsägelse, men utgrävningar har visat att det fanns två Jeriko Jesu tid. Den gamla staden id=733>Jeriko som omnämns i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jos 6:24–26 är den mest kända, men strax söder om den byggde Herodes den store en ny stad som kallades det id=1436>romerska Jeriko. Här i det romerska Jeriko fanns palats, amfiteater, bassänger osv. och Herodes tillbringade vintrarna här.
    En annan skillnad som inte heller den är en motsägelse är att Matteus skriver att det var två blinda, medan Markus och Lukas skriver att det var en. Av de två männen som fick sin syn väljer de att fokusera den ene blinde som hette Bartimaios, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 10:46; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 10:35.]
En mycket stor folkskara bredde ut sina mantlar vägen, andra skar kvistar från träden och strödde ut dem vägen. [Verbformen indikerar att man gjorde detta under hela sträckan som Jesus red in mot id=735>Jerusalem.]
Folket svarade: "Detta är profeten Jesus, från id=34>Nasaret i id=532>Galileen."
Jag säger er, detta är anledningen till att Guds rike ska tas ifrån er och ges åt ett folk hos vilket det kan bära frukt.
Ingen kunde svara Jesu fråga. Från den dagen vågade ingen längre ställa fler frågor till honom.
[Sammanfattande avslutning:]
Ni ormar! Ni giftormars barn! [Han förknippade de skriftlärda och fariséerna med död, och med den urgamla ormen, Satan själv.] Hur ska ni kunna undgå att dömas till Gehenna (helvetet)?
Därför sänder jag till er profeter, visa män och skriftlärda. Några av dem ska ni döda och korsfästa, andra ska ni prygla hårt (piska med fyrtio slag) i era synagogor och förfölja från stad till stad.
Så ska allt rättfärdigt blod som utgjutits här jorden komma över er, alltifrån den rättfärdige Abels blod till blodet från Sakarias, Berekjas son, som ni mördade mellan templet och altaret. [Abel var den första som dödades i Gamla testamentet, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 4:8. Sakarias var den sista, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Krön 24:20–22. Krönikeboken är den sista boken i den hebreiska Bibeln. Jesu poäng är att genom hela Bibeln har sanna Guds efterföljare ofta blivit förföljda.]
För jag säger er, ni ska inte se mig igen förrän den dag då ni säger: 'Välsignad är han som kommer i Herrens namn.' " [ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 118:26]
[Detta är det femte och sista av de fem tal som Matteus har med i sitt evangelium, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5–7; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>10; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>13; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>18.] När Jesus lämnade templet [tempelområdet] och var väg därifrån, kom hans lär­jungar fram och pekade (ville få honom att beundra) tempelbyggnaderna [arkitekturen och storheten i byggnaderna].
För då ska det bli 'en stor vedermöda' (gr. <i>thlipsis megalei> – en stor nöd, ett väldigt lidande och betryck), vars like inte har funnits från världens början till denna dag och inte heller kommer att förekomma igen.
För liksom blixten går ut från öster och syns i väster, så ska Människosonens ankomst vara. [Lika plötslig och synlig för alla över hela jorden kommer Jesu andra tillkommelse att vara.]
[Jesus går nu tillbaka till den andra frågan om tecknen före hans andra tillkommelse. Den dagen då Jesus kommer tillbaka för att upprätta sitt rike jorden kommer inte att gå någon obemärkt förbi. Stora tecken ska ske innan Jesus sätter sina fötter id=10>Olivberget öster om id=735>Jerusalem, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Sak 14:4.] "Direkt efter den sista tidens vedermöda:
'Ska solen förmörkas
    och månen inte längre lysa.
    [Citat från ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 13:10; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>24:23; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hes 32:7–8; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joel 2:10 m.fl. som handlar om Guds dom över världen.]
Stjärnorna ska falla från himlen [ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 34:4; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 6:13],
    och himlens krafter ska skakas.'
Han ska sända ut sina änglar vid ett starkt ljud av en stor basun, och de ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena gräns till den andra [från hela världen]."
"Från fikonträdet kan ni lära er följande jämförelse (liknelse): Så fort kvisten trädet blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren [och skördetiden] är nära.
Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt den som har de tio talenterna [som har den bästa förmågan att förvalta den].
För till var och en som har ska ges mer, och han ska ha i överflöd, men den som inte har, även det han har ska tas ifrån honom.
Alla folk ska samlas inför honom och han ska skilja mellan dem, samma sätt som en herde skiljer fåren från getterna.
Sedan ska Kungen [Människosonen – Jesus när han ska döma alla människor] säga till dem som står hans högra sida [fåren, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 33]: 'Kom, ni som är välsignade av min Fader, ärv (ta emot som ert eget) det kungarike som är förberett för er från universums begynnelse.
Sedan ska han också säga till dem som står hans vänstra sida [getterna, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 33]: 'Ni som står under en förbannelse, gå bort ifrån mig till den eviga elden som är förberedd åt djävulen och hans änglar.
Från den stunden sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna (förråda) honom.
Jag säger er: Jag ska inte dricka av vinstockens frukt, förrän den dag då jag dricker det nytt (i bättre kvalitet) i min Faders kungarike."
Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: "Min Fader, om det är möjligt, låt denna bägare [lidande och straffet för mänsklighetens synd, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 20:22–23]förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."
Han gick bort nytt och bad för andra gången: "Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste dricka den, så låt din vilja ske." [Frågan bekräftar oundvikligheten i Jesu död som det redan profeterats om, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 53:9.]
Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv. Med honom var en stor folkskara [romerska soldater, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 18:3, och tempelvakter, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 22:52] beväpnade med svärd och kar, utsänd av översteprästerna och folkets äldste.
Petrus följde efter avstånd, ända till översteprästens innergård. Där satte han sig bland tjänarna [både husets tjänare och tempelvakter som nyss varit med och gripit Jesus] för att se slutet. [Även Johannes var i Kaifas hus. Det var han som hade talat med tjänsteflickan som vaktade porten som då släppt in Petrus, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 18:15–27.]
Jesus svarade: "Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta ska ni få se Människosonen sitta Maktens högra sida och komma himlens skyar."
Då uppfylldes det som sagts av profeten Jeremia:
"De tog de trettio silvermynten,
    det pris som var satt honom,
    det pris som några israeliter hade värderat honom till,
Ståthållaren sade nu till dem: "Vilken av de båda vill ni att jag ska frige?" De svarade: "Barabbas!"
När Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oron bara blev värre, tog han vatten och sköljde (tvättade av) sina händer inför folket och sade: "Jag är oskyldig till den här mannens blod. Detta får bli er sak."
och sade: "Du som bryter ner templet tre dagar och bygger upp det igen, hjälp dig själv nu. Om du är Guds Son, stig ner från korset!"
"Andra har han frälst (hjälpt, räddat, befriat från döden), men sig själv kan han inte frälsa. Är det Israels kung [som agerar så]? Om han kommer ner från korset nu så ska vi tro honom!
Vid sjätte timmen (klockan tolv) kom ett mörker över hela landet som varade ända till nionde timmen (klockan tre eftermiddagen). [Detta profeterades i Amos 8:9.]
Och se – då brast templets förhänge itu [förlåten i templet rämnade och delades i två delar], uppifrån och [ända] ner. Jorden [marken] skakade och klipporna rämnade (brast, delades).
Många kvinnor som följt Jesus från id=532>Galileen och betjänat honom (stött och bidragit ekonomiskt till hans tjänst) var också där och stod avstånd och såg vad som skedde.
kvällen kom en rik man från id=190>Arimatea som hette Josef och som också han hade blivit lärjunge till Jesus. [Han hade ännu inte öppet bekänt detta, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 19:38, antagligen eftersom han fanns med i Stora rådet, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 15:43. Han var född i id=190>Arimatea som betyder "höjd" hebreiska och var en judisk stad, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 23:51. Staden identifieras ofta med profeten Samuels födelsestad id=1075>Ramatajim nordväst om id=735>Jerusalem, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Sam 1:1. Ramatajim översätts till grekiska Armathaim, vilket är snarlikt Arimatea. Detaljen "rik man" bekräftar profetian från ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 53:9.]
Ge därför order om att graven bevakas under tre dagar, så att inte hans lärjungar kommer och rövar bort honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första." [Genomgående under anklagelserna mot Jesus har Matteus refererat till "översteprästerna och de äldste", men här är det "översteprästerna och fariséerna" som kommer till Pilatus. Fariséerna var med i de båda grupper som begärt ett tecken av Jesus då han hade svarat med löftet om "Jonas tecken", se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 12:38–40; ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 16:1–4. Det är antagligen denna grupp som nu tänker tillbaka denna förutsägelse.
    De judiska ledarna kom troligtvis till Pilatus tidigt dagen efter förberedelsedagen, efter­som han hade audiens under morgontimmarna. Förberedelsedagen syftar ofta fredagen som är en förberedelsedag inför sabbaten som börjar kvällen vid solnedgången. I så fall är "dagen efter" någon gång fredag kväll fram till lördag kväll, och då troligtvis morgontimmarna sabbaten. Dock kan förberedelsedagen också syfta Pesach den 14 Nisan eller den första dagen i det osyrade brödets högtid som är den 15 Nisan.
    För att jämföra med något vi känner till så är alltid söndag en röd dag i vår almanacka. Nationaldagen kan infalla vilken veckodag som helst och är också en röd dag. Om den infaller lördag blir det då två röda dagar rad, men den kan också infalla en söndag och då sammanfaller högtidsdagarna.]
Plötsligt blev det en stor jordbävning, för en Herrens ängel kom ner från himlen och rullade bort stenen [framför graven där Jesus var begravd] och satte sig den. [Jordbävningen orsakades av ängeln, men upplevdes troligen som ett efterskalv till den tidigare jordbävningen, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 27:51–52.]
och de som vaktade [4-16 vakter, kanske fler, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 27:66] blev så förskräckta av att se honom att de skakade okontrollerat och blev som döda [och blev liggande orörliga marken].
Skynda er sedan att gå till lärjungarna och säg detta till dem: 'Jesus har uppstått från de döda, han ska gå före er till id=532>Galileen där ni ska få se honom.' Se, nu har jag berättat för er (nu har jag utfört mitt uppdrag och gett budskapet till er)." [Varken här eller i något annat av evangelierna beskrivs exakt hur uppståndelsen har gått till. Verbformen i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 6, "han är uppstånden" är dock i passiv form vilket pekar det faktum att Jesus var uppstånden av Gud. Ängeln rullade inte bort stenen för att Jesus skulle kunna komma ut. Anledningen var att hans efterföljare skulle kunna komma in och se att graven var tom!]
De lämnade snabbt graven, och fyllda av bävan och stor glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar. [Att kvinnorna springer och visar både bävan och glädje visar att de trodde ängelns ord om Jesus redan innan de mötte honom som uppstånden. Jämför med lärjungarnas reaktion som inte tog kvinnornas ord allvar, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 24:1.]
Nu vid den tiden kom Jesus från id=34>Nasaret i id=532>Galileen och blev döpt i id=7>Jordan[-floden] av Johannes.
en gång försvann spetälskan, och han blev ren.
Men den dagen ska komma när brudgummen ska tas bort från dem, och då ska de fasta.
[ grund av fariséernas planer att döda honom] drog Jesus sig undan tillsammans med sina lärjungar mot [Galileiska] sjön. En stor skara människor från [de närmsta städerna och byarna i] id=532>Galileen följde honom. Också från [de södra regionerna] id=756>Judéen,
id=735>Jerusalem, id=691>Iduméen [längst söderut] och från landet andra sidan [östra sidan av] id=7>Jordan [regionerna id=1429>Pereen, id=427>Dekapolis och Gaulanitis, nuvarande Golan] och från trakterna omkring [kuststäderna] id=1282>Tyros och id=1191>Sidon [den nordvästra regionen id=1042>Fenikien] kom människor i stora skaror till honom när de hörde talas om allt han gjorde.
De skriftlärda som hade kommit ner från id=735>Jerusalem [till id=532>Galileen] sade att han var besatt av Beelsebul, och det var genom de onda andarnas furste som han kastade ut demonerna.
För den som har [förståelse] ska få mer, och från den som inte har någonting [inget intresse av liknelserna och Jesu undervisning], ska även det han har tas bort." [Utifrån sammanhanget syftar "den som har" en önskan och vilja att förstå Jesu undervisning, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 11.]
Då bad man att Jesus skulle lämna deras område. [Det ekonomiska värdet svinen var någonstans kring sju årslöner. Ägarna brydde sig mer om den ekonomiska förlusten än att en plågad människa blivit helad.]
I skapelsens början
    'skapade Gud dem till man och kvinna.'
     [ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 1:27]
    [Jesus minner dem om att äktenskapet inrättades långt före Mose lag.]
De kom till [den gamla staden] id=733>Jeriko. När Jesus tillsammans med lärjungarna och en stor folkhop lämnade staden satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimaios, son till Timaios. [Markus och Matteus beskriver hur Jesus "lämnar Jeriko", se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 20:29. Lukas däremot skriver att han "närmar sig Jeriko", se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 18:35. Detta kan först ses som en motsägelse, men utgrävningar har visat att det fanns två Jeriko Jesu tid. Den gamla staden id=733>Jeriko som omnämns i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jos 6:24–26 är den mest kända, men strax söder om den byggde Herodes den store en ny stad som kallades det id=1436>romerska Jeriko där han tillbringade vintrarna. Här i det romerska Jeriko fanns palats, amfiteater, bassänger osv.
    En annan skillnad som inte heller den är en motsägelse är att Matteus skriver att det var två blinda, medan Markus och Lukas skriver att det var en. Av de två männen som fick sin syn väljer Markus att fokusera den ene blinde som hette Bartimaios.]
Nästa dag när de kom från id=285>Betania [ väg in till id=735>Jerusalem] blev han hungrig. [Det var strax innan sextiden morgonen, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 21:18.]
När tiden var inne [för skörd] skickade han en tjänare till vinodlarna för att hämta sin del av skörden. [Detta skedde fem år efter att vingården hade planterats, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 19:23–25.]
När Jesus hörde att mannen svarade förståndigt (klokt, insiktsfullt) sade han: "Du har inte långt till Guds rike." Efter detta vågade ingen fråga honom mera.
Jesus fortsatte sin undervisning och sade: "Akta er (var ständigt vakt) för de skriftlärda! [De flesta skriftlärda var fariséer.] De älskar att gå omkring i långa mantlar och bli hälsade med respekt torget
För då ska det bli 'en stor vedermöda' (en stor nöd, lidande och betryck), vars like inte har funnits från den tid då Gud skapade världen till denna dag, och inte heller kommer att förekomma igen.
Han ska då sända ut sina änglar. De ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens yttersta (mest avlägsna) gräns till himlens yttersta gräns." [ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 14:14–20]
"Från fikonträdet kan ni lära er följande jämförelse (liknelse): Så fort kvisten trädet blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. [Runt Medelhavet är de flesta träd gröna året om, förutom fikonträdet som fäller löven hösten. Under våren stiger saven i grenarna och bladen knoppas. Det betyder att sommaren inte är långt borta.]
[Det är nu omkring midnatt.] Jesus gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad att om möjligt få bli förskonad från denna stund.
Han sade: "Abba (pappa)! Fader! Allt är möjligt (alla saker är möjliga) för dig: Ta bort denna bägare från mig, men inte vad jag vill (önskar), utan vad du vill." ["Abba" betyder pappa arameiska, som var det språk Jesus och hans lärjungar talade till vardags. De första ord ett litet barn lär sig säga är "abba" – pappa, och "imma" – mamma. Uttrycket "Abba Fader" visar den öppenhet och nära familjerelation som råder i bönen. "Bägare" visar här en uppmätt del av lidande, se även ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 22:42.]
men han lämnade linneklädet kvar och sprang i väg naken. [Det är bara Markus som omnämner denna händelse. Kanske var det evangelieförfattaren själv, vars familj bodde i id=735>Jerusalem, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 12:12. Ordet för linne används bara här och i ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 15:46 där det beskriver linneduken som Jesu döda kropp sveptes in i. Oavsett vem mannen var så visar händelsen den aggressiva inställningen hos folket som försökte fånga honom. Hotet mot Jesu efterföljare var verkligt.]
Petrus följde efter avstånd ända till översteprästens innergård. [Även lärjungen Johannes var med och det var han som ordnade så att Petrus kunde komma in genom porten, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 18:16.] Där satte han sig bland tjänarna [både husets tjänare och tempelvakter som nyss varit med och gripit Jesus] och värmde sig vid elden.
Simon från id=416>Kyrene [stad i Nordafrika], Alexander och Rufus far, var väg in [till id=735>Jerusalem] från landet (fälten). Honom tvingade de [enligt romersk lag] att bära Jesu kors [tvärslån]. [Simon är ett typiskt judiskt namn, vilket antyder att han var en jude som kommit till id=735>Jerusalem för att fira skhögtiden. Uttrycket att han kom från landet, gr. <i>agrosi>, har ibland tolkats som han har arbetat fälten. Det är dock inte troligt. Enligt judiska sabbatslagar var det förbjudet att ens inspektera fälten sabbaten. Händelsen sker också före nio morgonen, långt innan arbetsdagens slut, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 25. Samma uttryck används om Emmausvandrarna för att beskriva att de lämnat staden och var " väg ut landet", se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 16:12.
    Att Simons söner nämns vid namn, är antagligen för att de är kända för Markusevangeliets läsare. I Romarbrevet hälsar Paulus speciellt till just Rufus och hans mor, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 16:13. Om det är samme Rufus, tillhörde Simons familj senare församlingen i id=1111>Rom.]
Rädda (fräls) dig själv och kom ner från korset!"
Låt den Smorde (Messias, Kristus), Israels Kung nu komma ner från korset, så vi får se och tro honom!" Även de som var korsfästa tillsammans med honom hånade (förolämpade, skymfade) honom.
Då revs (delades) förlåten i det inre templet i två delar, uppifrån och ända ner. [Förlåten avskilde den allra heligaste delen av templet. Att det revs itu uppifrån betonar att det var Gud som öppnade vägen för människan att ha gemenskap med honom. Enligt tidig judisk tradition, som i vissa delar kan ha överdrifter, bestod den av två tjocka tyg vävda i ett stycke, upphängda en halvmeter från varandra. Varje draperi var 18 meter högt, nio meter brett och ett par centimeter tjockt och det krävdes trehundra präster för att lyfta det.]
Där var också några kvinnor som avstånd noga studerade vad som skedde. Bland dem var
Maria från [staden] id=851>Magdala [vid Gennesarets västra sida som Jesus befriat från sju demoner, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 8:2],
Maria, mor till den yngre Jakob och Joses [kanske Jesu mor, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 6:3, eller Klopas fru, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 19:25]
och Salome [mor till lärjungarna Jakob och Johannes, gift med Sebedeus, se ighlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 27:56].
kom Josef från id=190>Arimatea dit, en högt ansedd rådsherre [medlem av Stora rådet, Sanhedrin] som även han väntade Guds rike. Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesu kropp.
När han fått det bekräftat av officeren [att Jesus var död] överlät han den döda kroppen till Josef.
När de gått ut, flydde de bort från graven, för både bävan och förvåning hade kommit över dem. De sade ingenting till någon, för de var rädda. [Markus avslutar sitt evangelium samma sätt som han börjar det – snabbt och kortfattat. Det sker också ett ödmjukt sätt: några kvinnor får vara med i det största miraklet när Jesus har uppstått, och får gå med himmelskt budskap till lärjungarna, vilket gör dem till de första som predikar uppståndelsen!]



Grekiskt/svenskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.