0565 – ἀπέρχομαι (aperchomai)

gå, gå sin väg, gå iväg,


Typ:
Verb
Grekiska: ἀπέρχομαι (aperchomai)
Uttal: ap-erkh-om-ahee
Talvärde: 907 (1 + 80 + 5 + 100 + 600 + 70 + 40 + 1 + 10)    ord med samma talvärde
Ursprung: Från G0575 och G2064
Användning: 117 ggr i NT

Beskrivning

Att gå sin väg. Att följa efter någon. Att följa någon som är en ledare.

Ursprung

Från G0575 och G2064:

ἀπόapoG0575från, av, ut ur, för, på, i
ἔρχομαιerchomaiG2064anlända, komma, gå

Motsvarande hebreiska/arameiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) har följande hebreiska/arameiska ord översätts till aperchomai :

אָזַלazalH0235vara borta, ta slut, försvinna, gå iväg, fara efter
אָסַףasafH0622samla in, bärga, samla
בּוֹאboH0935komma, gå in, gå ut, föra fram
גָּלָהgalahH1540uppenbara, blotta, avtäcka, föra bort, föra bort i fångenskap
הָלַךְhalachH1980gå, vandra
חָלַףchalafH2498passera
יָצָאjatsaH3318frambringa, komma ut, komma fram, gå bort
מָשַׁךְmashachH4900dra
נָשָׂאnasaH5375lyfta, bära, flytta
סוּרsorH5493vika av, flytta
עָבַרavarH5674apassera
עָלָהalahH5927höja, dra upp, stå upp, stiga
רָפָהrafahH7503släppa taget, låta vara, vara svag, lata sig
שׁוּבshovH7725återvända, bemöta

Alternativa former

Grammatisk kodSvenskaAntal
VERB Verb
2:a aorist aktiv ind. andra aorist aktiv indikativ
sing. första person singularis
-2
VERB Verb
2:a aorist aktiv ind. andra aorist aktiv indikativ
pl. tredje person pluralis
-19
VERB Verb
2:a aorist aktiv ind. andra aorist aktiv indikativ
sing. tredje person singularis
-40
VERB Verb
2:a aorist aktiv inf. andra aorist aktiv infinitiv
-11
VERB Verb
2:a aorist aktiv part. andra aorist aktiv particip
dativ sing. dativ singularis maskulinum
-1
VERB Verb
2:a aorist aktiv part. andra aorist aktiv particip
genitiv pl. genitiv pluralis maskulinum
-1
VERB Verb
2:a aorist aktiv part. andra aorist aktiv particip
nom. pl. nominativ pluralis femininum
-2
VERB Verb
2:a aorist aktiv part. andra aorist aktiv particip
nom. pl. nominativ pluralis maskulinum
-9
VERB Verb
2:a aorist aktiv part. andra aorist aktiv particip
nom. sing. nominativ singularis femininum
-1
VERB Verb
2:a aorist aktiv part. andra aorist aktiv particip
nom. sing. nominativ singularis maskulinum
-16
VERB Verb
2:a aorist aktiv subj. andra aorist aktiv subjunktiv
sing. första person singularis
-2
VERB Verb
2:a aorist aktiv subj. andra aorist aktiv subjunktiv
pl. andra person pluralis
-2
VERB Verb
2:a aorist aktiv subj. andra aorist aktiv subjunktiv
pl. tredje person pluralis
-1
VERB Verb
2:a aorist aktiv subj. andra aorist aktiv subjunktiv
sing. tredje person singularis
-1
VERB Verb
2:a pl. perf. aktiv ind. andra pluskvamperfekt aktiv indikativ
pl. tredje person pluralis
-1
VERB Verb
2:a perf. aktiv ind. andra perfekt aktiv indikativ
sing. tredje person singularis
-1
VERB Verb
fut. medium-dep. ind. futurum medium-deponent indikativ
pl. första person pluralis
-1
VERB Verb
fut. medium-dep. ind. futurum medium-deponent indikativ
sing. första person singularis
-1
VERB Verb
fut. medium-dep. ind. futurum medium-deponent indikativ
pl. tredje person pluralis
-1
VERB Verb
pres. medium/passiv-dep. inf. presens medium eller passiv-deponent infinitiv
-1
VERB Verb
pres. medium/passiv-dep. part. presens medium eller passiv-deponent particip
genitiv pl. genitiv pluralis femininum
-1
VERB Verb
pres. medium/passiv-dep. subj. presens medium eller passiv-deponent subjunktiv
sing. andra person singularis
-2


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com Rapportera ett problem

Referenser (117 st i TR)


Matteusevangeliet (35)

Nr han hrde att Archelaos regerade ver Juden efter sin far Herodes var han rdd att tervnda dit [till Betlehem, strax utanfr Jerusalem eller ngon annan stad i Juden]. Efter att ha blivit varnad i en drm, drog han sig undan till Galileen.
Ryktet om honom spred sig i hela [den romerska provinsen] Syrien [hedniskt omrde norr om Galileen]. Man frde till honom alla som led av olika slags sjukdomar (kroniska, obotliga sjukdomar) och plgor (var drabbade av tortyrliknande smrtor), de under demoniskt inflytande (demoniserade), de som var fallandesjuka (ordagrant "blir sjuk under mnens inflytande", grekiska ordet beskriver sjukdomar med periodiskt terkommande anfall och kramper) och de som var paralyserade (lama) och han helade dem.
[Matteus r noga med att srskilja demoniskt inflytande frn vanliga fysiska sjukdomar.]
Om din hgra hand frleder dig, hugg av den och kasta den ifrn dig. Det r bttre att du frlorar en av dina kroppsdelar n att hela din kropp kastas i Gehenna (helvetet)."
[Detta talestt r inte bokstavligt utan en hyperbol, dvs. en verdrift. Jesus lr inte ut sjlvstympning, fr ven en blind man, eller en man med en arm, kan ha orena sexuella tankar. Slutsatsen r att med alla medel motverka synden: utstt dig inte fr frestande situationer, kasta bort sdant som frleder till sexuell synd osv. Lsningen r inte att skuldbelgga kvinnan och tvinga bort henne frn gudstjnstlokalen. Det r inte kvinnans sknhet, utan mannens brist p sjlvbehrskning som r problemet. Jesus sger till mannen: "det r ditt ga", ta ansvar fr det.]
Jesus sg att en stor skara mnniskor hade samlats omkring honom och han gav order om att fara ver till andra sidan [av sjn].
En [ensam] skriftlrd kom fram och sa till honom [medan de var p vg att ge sig av]: "Lrare (gr. didaskalos), jag vill flja dig, vart du n gr."
En annan av hans lrjungar sa till honom: "Herre, lt mig frst g och begrava min far." [Det r inte frrn i Matt 10:2–4 som de tolv lrjungarna utses, s detta r antagligen inte ngon av dem, utan ngon som visade visst intresse i att flja Jesus.]
Han sa till dem: "Far i vg!" D kom de onda andarna ut och for in i svinen. P en gng rusade hela hjorden utfr branten och ner i sjn dr de dog i vattnet.
De som vaktade svinen flydde och nr de kom till staden berttade de allt som hnt, och speciellt vad som hade hnt med de besatta (som var plgade och ansatta av demoner).
Mannen steg upp och gick hem.
[Den fljande undervisningen som Jesus ger sina lrjungar, vers 5–42, r det andra av de fem tal som Matteus terger.]
Jesus snde ut (gr. apostello) dessa tolv och befallde dem:
"G inte in p hedningarnas vgar [omrde] eller in i ngon samarisk stad. [Samarierna var ttlingar till de tio nordliga stammarna. Den samaritiska trosinriktningen fljde en snarlik version av Torah dr templets plats var Gerizim, inte Jerusalem, se Joh 4:4–9.]
Medan alla lg och sov kom hans fiende och sdde falskt vete [rajgrs, ett ogrs med giftig frukt som r snarlikt vete] p kern mitt bland vetet och gick sedan sin vg.
Han svarade: 'En fiende har gjort detta.' S tjnarna sa till honom: 'Vill du att vi gr och rensar bort ogrset.'
Nr han hittar en dyrbar prla, gr han och sljer allt han ger och kper den."
[Vid en snabb anblick kan det verka som om frlsningen liknas vid en skatt och en prla, och mnniskan mste slja allt fr att kpa den. Tittar vi dremot p de tre liknelser som Jesus frklarar, r det Gud som r huvudpersonen och den som agerar. Det r Gud som r mannen som sr den goda sden i de tv frsta liknelserna och han r den som skrdar vid tidslderns slut, se vers 37 och 49. Det r drfr troligt att mannen som hittar skatten i kern r Gud sjlv och att kpmannen som sker prlor ocks r Gud. Skatten hittas i kern som tidigare var en bild p vrlden, se vers 38. Gud r den som sker efter mnniskors hjrtan. Priset betalas med Jesu liv p korset.
I Gamla testamentet omnmns Israel ofta som Guds speciella skatt, se 2 Mos 19:5. Om skatten r en bild p Israel kan prlan vara en bild p frsamlingen. I havet skapas prlor nr ett sandkorn rkat komma in i en mussla. Det lilla sandkornet irriterar musslan som kapslar in den lager p lager och prlan vxer. En fin bild p hur Jesus som var "sttestenen" blir grundstenen som frsamlingen byggs p. Prlor omnmns inte i Gamla testamentet, men var inte ngot obekant fr lrjungarna. Kpmn importerade dem lngvga ifrn, frn omrden kring Indiska Oceanen, Persiska viken och Rda havet. Havet symboliserar ofta vrldens nationer, och dr finns Guds frsamling.]
Nr det brjade bli kvll kom lrjungarna fram till honom och sa: "Platsen hr ligger ensligt till, och det r redan sent. Snd i vg folket, s att de kan g in i byarna och kpa sig mat."
Jesus svarade: "De behver inte g bort, ni kan ge dem att ta."
Ett ont och trolst slkte begr ett tecken, men inget annat tecken ska ges n Jona-tecknet." Sedan lmnade han dem och gick sin vg.
[Matteus har tidigare i Matt 12:39–40 frklarat hur profeten Jonas vistelse i fiskens buk r en bild p Jesu dd och uppstndelse p tredje dagen.]
[Denna hndelse intrffar ett halvr fre Jesu korsfstelse. Under de drygt tv r som han har varit med lrjungarna har han bara nmnt om sin dd tre gnger. Detta r den fjrde, men nu brjar han undervisa dem om detta mer ofta och tar upp det ytterligare elva gnger.]
Frn och med nu brjade Jesus bertta hur han mste g till Jerusalem och utst mycket lidande genom versteprsterna och de skriftlrda [dvs. rdet, Sanhedrin i Jerusalem, som bestod av versteprster, skriftlrda och folkets ldste] och hur han skulle bli ddad, men uppst p den tredje dagen.
Men han ville inte, utan gick och satte (kastade) honom i fngelse tills han kunde betala vad han var skyldig [dvs. tills han kunde terbetala genom att familj eller vnner kom till undsttning, gav kompensation och reglerade skulden.]
Nr den unge mannen hrde detta, gick han bedrvad sin vg, fr han hade mnga godelar (gde mycket jord och mark).
Runt sjtte timmen (mitt p dagen) och nionde timmen (tretiden p eftermiddagen) gick han ut igen.
Pojken svarade: 'Jag vill inte', men eftert ngrade han sig och gick.
Fadern vnde sig till den andra sonen som svarade: 'Ja, herre' [Ja, jag ska g], men han gick inte.
Men de brydde sig inte om (tog ltt p) inbjudan. En gick bort till sin ker (grd), en annan till sina affrer.
Nr de hrde detta blev de helt chockade (frvnade), och de lmnade honom och gick sin vg.
Medan de var borta fr att kpa [olja] kom brudgummen. De som var frberedda gick in med honom till brllopsfesten, och drren stngdes.
Men den som hade ftt en talent gick och grvde en grop i jorden
och gmde sin herres pengar.
Jag var rdd och gick och gmde (hemlighll) din talent i jorden.'
Dessa ska d g bort till evigt straff, men de som r rttfrdiga till evigt liv (Guds verfldande liv)."
[Getsemane, som ordagrant betyder olivpress, var en muromgrdad olivodling vid foten av Olivberget. Platsen, med en eller flera olivpressar, var vlknd fr Jesus och hans lrjungar. Kanske knde de ven garen. Det r ingen tillfllighet att det r p just denna plats dr oliver pressas och krossas som Jesus prvas och pressas till det yttersta.]
Sedan gick Jesus med dem till ett stlle som heter Getsemane. Han sa till [tta av] sina lrjungar: "Sitt kvar hr [vid ingngen till trdgrden], medan jag gr dit bort och ber."
Han gick bort p nytt och bad fr andra gngen: "Fader, om denna bgare inte kan g frbi mig utan jag mste dricka den, s lt din vilja ske." [Frgan bekrftar oundvikligheten i Jesu dd som det redan profeterats om, se Jes 53:9.]
S han lmnade dem och gick bort och bad fr tredje gngen med samma ord.
D kastade han in pengarna i templet [antagligen in p den inre frgrden dit bara prsterna hade tilltrde] och gav sig av drifrn och gick bort och hngde sig.
och lade den i den oanvnda grav som han hade ltit hugga ut t sig sjlv i berget. Sedan rullade han en stor sten fr ingngen till graven och gick drifrn. [Han hade ocks hjlp av Nikodemus, se Joh 19:39–42.]
De lmnade snabbt graven, och fyllda av bvan och stor gldje sprang de fr att bertta det fr hans lrjungar. [Att kvinnorna springer och visar bde bvan och gldje visar att de trodde p ngelns ord om Jesus redan innan de mtte honom som uppstnden. Jmfr med lrjungarnas reaktion som inte tog kvinnornas ord p allvar, se Luk 24:1.]
D sa Jesus till dem: "Var inte rdda! G och sg till mina brder att de ska g till Galileen. Dr ska de f se mig."

Markusevangeliet (23)

Han kallade p dem, och de lmnade sin far Sebedeus och hans anstllda fiskare i bten och fljde efter honom.
[Petrus, Jakob och Johannes fljde Jesus redan sedan tidigare, se Joh 1:28. Nu tog de ett steg till och lmnade sina arbeten fr att g in i heltidstjnst fr Jesus. De tv brdraparen var kompanjoner. Lukas beskriver ocks hur Simon lnat ut sin bt till Jesus som fick anvnda den som en predikstol. P Jesu uppmaning lgger sedan Simon ut nten p djupt vatten, se Luk 5:1–10. Den stora fngsten visar p Jesu omsorg om lrjungarnas familjer som fr tid p sig att anstlla nya fiskare som kan erstta snernas plats.]
[Detta stycke, vers 35–39, r ett av flera dr Petrus gonvittnesskildring lyser igenom i Markus evangelium, se ven Mark 2:1–5; 11:20–21; 13:1–4. Vi kan frestlla oss hur Petrus inlevelsefullt har berttat fr Markus om hur han letade efter sin vn Jesus, se vers 36. Orden han/honom anvnds hela sju gnger i detta stycke. Som gonvittne, som sjlv varit med p plats, s r ju det i talsprk vanligare att man berttar om vad "han" gjorde, n att bertta om vad "Jesus" gjorde. Genom att ha kvar denna form visar Markus sina lsare att vi kan ha en nra personlig relation med Jesus!]
Tidigt nsta morgon (under den sista nattvkten mellan klockan tre och sex p sndagsmorgonen), lngt innan det blev ljust, steg han [Jesus] upp och gick bort till en enslig plats. Dr bad han. [Detta r den frsta av tre gnger som Markus uppmrksammar hur Jesus drar sig undan fr att be tidigt p morgonen, se Mark 6:46; 14:32–41.]
P en gng frsvann spetlskan, och han blev ren.
Han gick upp p berget [fr att be, se Luk 6:2, och ber hela natten, se Luk 6:12–13]. Sedan kallade han till sig dem som han sjlv hade utvalt, och de kom till honom.
D bad man att Jesus skulle lmna deras omrde.
[Det ekonomiska vrdet p svinen var ngonstans kring sju rslner. garna brydde sig mer om den ekonomiska frlusten n att en plgad mnniska blivit helad.]
Mannen gick d och ropade ut ver hela Dekapolis (omrdet med de tio stderna) allt vad Jesus hade gjort med honom, och alla blev frundrade (frvnade, chockade).
[Den tidigare demoniserade mannen blir nu den frsta hedniska evangelisten som Markus omnmner. Dekapolis var en region bestende av tio lst sammansatta stder ster om Jordanfloden och Galileiska sjn. De hade blivit fria frn judiskt styre 63 f.Kr. nr den romerska generalen Pompejus intog omrdet. Svin anvndes ibland som offerdjur i hedniska tempel. Det vrsta exemplet i den judiska historien var nr Epifanes vanhelgade templet i Jerusalem och offrade svin p ett altare till Zeus 167 f.Kr.]
Jesus gick med honom [Jesus r p vg hem till synagogfrestndaren Jairus, vars dotter lg fr dden], och en stor mngd mnniskor fljde med Jesus och trngde p frn alla hll (folkskaran pressar p).
utan skickade p en gng en livvakt [en av hans personliga soldater] med befallning att hmta Johannes huvud. Soldaten gick och halshgg honom i fngelset
S de gav sig av i skeppet (en strre bt) till en obebyggd plats dr de kunde vara fr sig sjlva. [De ror norrut lngs med kusten fr att stanna ngonstans utanfr staden Betsaida, se Luk 9:10.]
Bryt upp och skicka i vg dem s att de kan kpa sig ngot att ta p landsbygden och i stderna."
Men han svarade: "Ni kan ge dem ngot att ta!"
De svarade: "Ska vi g bort och kpa brd fr 200 denarer [dagslner] och ge dem att ta?"
[En denar var en vanlig arbetares dagsln, se Matt 20:2. Tvhundra denarer motsvarade tta mnadslner. P en gng brjade lrjungarna kalkylera hur mycket det skulle kosta att kpa mat till folket. Antagligen skulle maten kosta s mycket, och det r inte otroligt att de hade den summan i kassan. Det r vanskligt att jmfra med dagens priser, men om en dagsln r 1000 kr s motsvarar tvhundra dagslner att det blev 40 kr per familj, om det var 5000 familjer samlade dr.]
Nr han hade tagit avsked frn dem [folket] gick han upp p berget fr att be.
Han begav sig bort drifrn och gick in i Tyros omrde. Han tog in i ett hus och ville inte att ngon skulle f veta det, men det gick inte att hlla det hemligt.
Hon gick hem och fann flickan liggande p sin sng, fri frn demonen.
[Judar anvnde ofta uttrycket "hundar" fr icke-judar. Hr anvnds dock inte det vanliga ordet fr en vildhund, gr kyon, se Matt 7:6, utan en diminutiv form kynarion, som beskriver en mindre, tam familjehund. Se Matt 15:28 fr mer info.]
S lmnade han dem [hastigt] och steg i bten igen och for ver till andra [antagligen den norra] stranden.
Om din hand frleder dig till synd, s hugg av den!
Det r bttre fr dig att g in i livet stympad
n att ha bda hnderna i behll och komma till Gehenna (helvetet).
Vid de orden frmrkades mannens uppsyn [grekisk metafor fr nr ett ovder drar in, grundordet r ocks att knna hat], och han gick drifrn bedrvad, fr han gde mycket. [Ordet fr "gde mycket" anvndes ofta fr att ga mark och fastigheter.]
De gick i vg och hittade ett snefl bundet vid porten, ute vid gathrnet, och de lste det.
Nu ville de [versteprsterna, de skriftlrda och de ldste i Jerusalem, se Mark 11:27] gripa honom, de frstod att han hade berttat liknelsen mot dem (med hnvisning till dem). Men de var rdda fr folket och lmnade honom och gick sin vg.
[Markus visar ofta kontrasten mellan de som lskade Jesus och de som hatade honom. Direkt efter berttelsen om kvinnan som smort Jesus kommer Judas frrderi. Matteus, tullindrivaren som r noga med rkenskap, ger fler detaljer, och r den enda evangelisten som anger summan som Judas frhandlar sig till, se Matt 26:14–15. Trettio silvermynt var priset fr en slav, se 2 Mos 21:32. Det motsvarar fyra mnadslner fr en arbetare p Jesu tid, och var en tredjedel av vrdet p kvinnans alabasterflaska med parfym, se vers 5. Det visar hur lgt bde Judas och de judiska ledarna vrderade Jesu liv.]
Judas Iskariot, som var en av de tolv, gick till versteprsterna fr att utlmna (frrda) honom [Jesus].
Nr det var dags att slakta pskalammet, infr den frsta dagen i det osyrade brdets hgtid, sa hans lrjungar till honom: "Vart vill du att vi ska g och frbereda s att du kan ta pskmltiden?"
Han gick bort p nytt och bad med samma ord.
De kom tillbaka [till Jerusalem] och berttade fr de andra, men de trodde inte p dem.

Lukasevangeliet (20)

Nr tiden fr hans tjnstgring var ver [efter sabbaten som avslutade hans veckotjnstgring] begav han sig hem. [Sakarias och Elisabet bodde p landet ngonstans i Juden, se vers 39. Vl hemma mste han ha skrivit och frklarat vad som skett i templet.]
D sa Maria: "Se, jag r Herrens tjnarinna, lt detta hnda mig enligt dina ord." Sedan lmnade ngeln henne.
Nr s nglarna farit ifrn dem [tillbaka] till himlen, sa herdarna till varandra: "Lt oss nu [p en gng] g ver [nda] bort till Betlehem och se det (det ord gr. rhema) som Herren har ltit oss f veta!"
Jesus strckte ut handen, rrde vid honom [vilket gjorde Jesus ceremoniellt oren] och sa: "Jag vill. Bli ren!" Genast frsvann spetlskan.
Jesus frbjd honom att tala om det fr ngon [som han skulle mta p vgen till templet i Jerusalem] och sa: "G och visa dig fr prsten och ge det offer fr din rening som Mose har bestmt [3 Mos 14:1–32]. Det blir ett vittnesbrd fr dem." [Markus berttar hur mannen inte lydde Jesu uppmaning, se Mark 1:45.]
Genast reste han sig, mitt fr gonen p dem, tog bren han hade legat p och gick hem, allt medan han prisade Gud.
Medan Johannes [Dparens] sndebud gick drifrn brjade Jesus tala till folket om Johannes:
"Vad gick ni ut i knen fr att se? Ett str som vajar fr vinden?
De bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden (det bottenlsa djupet, helvetet).
Nr de som vaktade svinen sg vad som hade skett, flydde de och berttade det i staden och p landsbygden.
Alla i Gergesa och trakten dromkring bad d Jesus att lmna dem, fr de hade gripits av fruktan. [Mark 5:16 antyder att det var ekonomiska skl. Vrdet p svinen var ngonstans kring sju rslner. garna brydde sig mer om den ekonomiska frlusten, n att en plgad mnniska blivit helad.]
Jesus steg i bten och vnde tillbaka [till den vstra sidan av Galileiska sjn].
"G tillbaka hem [till ditt hus, din familj, dina slktingar och dina landsmn] och bertta fr dem allt vad Gud har gjort med dig." Han gick drifrn och berttade fr hela staden vad Jesus hade gjort fr honom.
[Jesus hller p att vlja ut sjuttio lrjungar som ska frbereda vgen fr honom och bota sjuka och bertta att Guds rike r nra, se Luk 10:1–20. Jesus r tre mnader frn sin dd och det hr missionsuppdraget kommer att krva fullstndig verltenhet. Nedan fljer tre exempel p kandidater, dr den frste och den siste anmler sig frivilligt, och Jesus mste prva ktheten i deras verltenhet. P samma stt som Elisha var tvungen att verkligen stta Guds rike frmst fr att vara med Elia och ta del av den dubbla vlsignelsen, krver Jesus att hans blivande lrjungar stter lrjungaskapet frmst.]
Medan de gick lngs med vgen [mot Jerusalem], sa en man till honom: "Herre, jag vill flja dig vart du n gr."
Till en annan sa Jesus: "Flj mig!" Men mannen svarade: "Herre, lt mig frst g och begrava min far."
D sa Jesus: "Lt de dda begrava sina dda, men g du och frkunna Guds rike."
[Den judiska begravningen skedde i tv steg. S fort som mjligt, helst samma dag, begravdes den dde i en gravkammare. Familjen hll sedan en sju dagars sorgeperiod, fljt av trettio dagar av mindre intensiv sorg. Inte frrn ett r senare ansvarade ldste sonen fr att flytta benen till en s.k. benkista. Det r ytterst osannolikt att Jesus skulle trffat p den hr ldste sonen de f timmarna innan hans far var begravd, i stllet r det ngon gng efter den frsta begravningen. Vad mannen egentligen sger r att han ber om uppskov p kanske upp till elva mnader innan han tnker flja Jesus. D r det frsent, Jesus r redan uppstnden och det hr missionsuppdraget avslutat.]
Jesus tog upp diskussionen [skiftar fokus frn att bli utfrgad till att i stllet leda samtalet] och svarade:
"En man [en jude] var p vg frn Jerusalem ner till Jeriko. Han rkade ut fr rnare som tog hans klder och misshandlade honom, sedan frsvann de och lmnade honom dr halvdd. [Jeriko r en stad 3 mil nordost om Jerusalem. Vgen mellan dessa stder strcker sig genom berg och ken med en hjdskillnad p ver 1000 meter. Det var inte ovanligt att rnarligor hll till i dessa trakter.]
Man kommer att sga till er:
'Titta, dr r han' eller 'Titta, hr r han.' G inte ut dit, flj inte efter dem.
Sedan de gett sig av fann de [tv] som snts ivg att det var precis som han hade sagt till dem.
Han gick i vg och samtalade med versteprsterna och beflhavarna fr tempelvakten om hur han skulle kunna utlmna Jesus (frrda och verlmna honom t dem).
De gick och de fann allt som Jesus hade sagt dem, och de frberedde pskmltiden.
Men Petrus [och Johannes, se Joh 20:3–9] steg upp och sprang till graven. Nr han lutade sig in (bjde sig ner och tittade in), sg han bara linnebindlarna [men ingen kropp]. Han gick i vg, fylld av frundran ver vad som hade hnt.
Ngra av dem som var med oss begav sig d till graven, och det som kvinnorna sagt stmde [graven var tom], men de sg inte Jesus."

Johannesevangeliet (21)

lmnade han Juden och tervnde till Galileen.
Hans lrjungar hade gtt in i staden fr att kpa mat.
Kvinnan lmnade kvar sin vattenkruka och gick in i staden. [Att bertta om Jesus var nu viktigare n att hmta vatten.] Hon sa till folket:
Nu, efter de tv dagarna [i den samariska staden], gick han drifrn [vidare norrut] till Galileen.
Nr han hrde att Jesus kommit tillbaka frn Juden till Galileen, gick han i vg [den tv dagar lnga resan till Kana] och bad (ivrade, bad entrget) att han skulle komma ned och bota hans son, fr sonen var p vg att d.
Mannen gick d bort och rapporterade fr judarna att det var Jesus som hade helat honom.
Sedan begav sig Jesus ver till andra sidan av Galileiska sjn, ocks kallad Tiberiassjn.
[Det r bara Johannes som anvnder namnet Tiberiassjn. De vriga evangelierna kallar den Galileiska sjn eller Gennesarets sj. Sedan Herodes Antipas byggt staden Tiberias p den sydvstra sidan av sjn 22 e.Kr. blev det allt vanligare att sjn kallades Tiberiassjn. Eftersom Johannes skrev sitt evangelium mot rhundradets slut, var det naturligt att ocks ta med det d aktuella namnet fr att underltta frstelsen fr sin samtid. I dag kallas sjn fr Kinneretsjn, vilket ocks r det namn som anvnds i GT, se 4 Mos 34:11. Det hebreiska ordet kinnor betyder harpa, eftersom sjns form liknar en harpa.]
Nsta dag frstod allt folket, som fortfarande var kvar p andra sidan sjn, att det inte funnits mer n en liten bt dr, och att Jesus inte hade gtt i den tillsammans med sina lrjungar, utan att de gett sig av sjlva.
Som ett resultat av detta gick mnga av hans lrjungar tillbaka [till sina tidigare sysslor] och vandrade (levde, fljde) inte lngre med honom.
Simon Petrus svarade honom: "Herre, till vem skulle vi g? Du har det eviga livets ord [gr. rhema plural; specifika ord levandegjorda av den helige Ande].
och sa till honom: "G och tvtta dig i Siloamdammen." Ordet "Siloam" betyder "utsnd".
[De judiska ledarna ansg att saliven var oren, medan det var en allmn judisk uppfattning att den hade lkande egenskaper. Bibeln frklarar inte varfr Jesus spottar, men han gjorde det ocks vid tv andra helanden, se Mark 7:33; 8:23. Det kan vara s att Jesus anvnder lera fr att visa att han fortstter Guds skapande. I 1 Mos 2:7 beskrivs hur mnniskan skapas av stoft frn marken och livsande frn hans mun.]
Mannen gick drfr [tog ett aktivt steg i tro] och tvttade sig [i dammen som lg i sydstra hrnet av Jerusalem, omkring ttahundra meter frn den sdra ingngen till tempelomrdet dr de troligen befann sig] och kom tillbaka och kunde nu se. [Efter helandet gr han till sitt hem, eftersom nsta vers talar om att han mter sina grannar. Frst i vers 35 trffar han Jesus igen.]
Han svarade: "En man som kallas Jesus gjorde lera och smorde den p mina gon och sa till mig att g till Siloamdammen och tvtta mig. Jag gick dit och tvttade mig, sedan kunde jag se."
Han gick tillbaka ver Jordan till det stlle dr Johannes [Dparen] frst hade dpt, och stannade dr. [I Betania p andra sidan Jordanfloden, se Joh 1:27.]
Nr Marta sagt detta gick hon bort och kallade p sin syster Maria, och viskade i hemlighet till henne: "Lraren r hr (han r nra) och han kallar p dig vid namn."
Men ngra av dem gick tillbaka till fariserna och berttade vad Jesus gjort. [Hur Jesus hade uppvckt Lasarus frn dden.]
Av den anledningen vandrade Jesus inte lngre ppet bland de judiska invnarna, utan gick till en stad som hette Efraim, i en region som grnsar till knen. Dr stannade han med sina lrjungar.
[Eftersom Efraims stams omrde ligger norr om Jerusalem lg staden antagligen ngra mil nordost om Jerusalem vid grnsen mot knen i ster. Mnga identifierar den med den gamla staden Ofra som omnmns i Jos 18:23, drygt tv mil nordost om Jerusalem.]
Drfr sa fariserna till varandra: "Se noga hur vi inte kommer ngon vart (hur vra anstrngningar r lnlsa). Hela vrlden fljer (springer) efter honom."
S lnge ni har ljuset, tro p (lita, strck er mot) ljuset [som r Jesus, se Joh 8:12], s att ni blir ljusets barn (ett folk som r fyllt av och karaktriseras av ljus)." Nr Jesus hade sagt detta, drog han sig undan och dolde sig fr dem.
Men jag sger er sanningen: Det r bttre fr er att jag gr bort,
fr om jag inte gr bort kan inte Hjlparen (den plitlige vnnen, rdgivaren, advokaten) komma till er.
Om jag gr bort ska jag snda honom till er.
Nr Jesus sa till dem: "Jag r", ryggade de tillbaka (retirerade de) och fll till marken.
Sedan gick lrjungarna tillbaka hem,

Apostlagärningarna (6)

De befallde dem att lmna rdssalen och verlade sedan med varandra.
Ledaren fr tempelvakten gick d ut med tjnarna [till Salomos pelarhall p tempelomrdet] och hmtade dem utan att bruka vld, eftersom de var rdda att folket skulle stena dem.
[Sanhedrin var helt hjlplsa och deras agerande hade blivit ett totalt fiasko. Apostlarna kom till sist till frhret, men av egen fri vilja. Hndelserna natten innan hade vertygat dem n mer att de var i Guds hand. Ingen mnniska kan stoppa Guds planer!]
S Ananias gav sig i vg och kom in i huset [dr Saulus suttit i mrker utan mat och dryck i tre dagar]. Dr lade han hnderna p honom och sa: "Saul, min broder [i tron]! Herren Jesus, som visade sig fr dig p vgen hit, har snt mig fr att du ska kunna se igen och bli uppfylld av den helige Ande." [Saulus blir pmind om att det var den uppstndne Jesus som talade med honom p vgen till Damaskus. Lukas anvnder passiv form p verben som betonar att det inte r Ananias utan Gud som fyller Saulus med den helige Ande.]
Nr ngeln som talat med honom var borta, kallade Cornelius till sig tv av sina tjnare [speciellt ord fr slav som tjnade i hemmen] och en soldat, som var en from man och alltid stod till hans tjnst.
De kom och talade vnligt till dem och frde ut dem och bad dem lmna staden.
Nsta dag lt de ryttarna fortstta med honom och tervnde sjlva till fstningen [Antoniaborgen i Jerusalem].
[Vissa handskrifter har med denna vers: "Nr han hade sagt detta gick judarna i vg under hftig diskussion med varandra."]

Romarbrevet (1)

Nr jag har slutfrt detta och p ett skert stt verlmnat den gvan till dem, ska jag resa till Spanien och beska er p vgen.

Galaterbrevet (1)

Jag gick inte heller upp till Jerusalem, till de som var apostlar fre mig, utan gick i stllet till Arabien [knen, demarken; Aravaknen], och efter det kom jag tillbaka till Damaskus.
[Lukas beskriver Saulus livsomvandlande mte med Jesus p vgen till Damaskus i Apg 9:1–40. Arabia r den stora knen ster och sder om Damaskus, som motsvarar dagens Saudiarabien. Hr r Paulus tre r, se vers 18. Intressant att det r ungefr lika lng tid som de tolv apostlarna spenderade tillsammans med Jesus.]

Jakobs brev (1)

[Jakob frklarar och sammanfattar:] Fr han har [ju] betraktat sig sjlv och gtt drifrn och omedelbart glmt hur han sg ut (ordagrant: hurdan han var)!
[Dtidens speglar var av brons. De bsta speglarna var av korintisk brons, men inga speglar frn den tiden gav den klara spegelbild som vi r vana vid idag (jfr "dunkel spegel" i 1 Kor 13:12). Det var f som hade tillgng till en egen spegel, men bde vgg- och handspeglar av metall har hittats i utgrvningar i vlbestllda kvarter och palats. Ett stt att tolka liknelsen r en man som ser sitt otvttade ansikte och rufsiga hr. Han ser sitt bedrvliga tillstnd, men gr inget t det, istllet glmmer han det och gr vidare. Guds ord r en fullkomlig spegel som mnniskan kan spegla sitt liv i. Spegelbilden r dunkel och dimmig (som dessa antika speglar) och behovet av en frlsare blir uppenbart. Liknelsen kan ocks syfta p majoriteten av befolkningen som sllan sg sin egen spegelbild, och som med tiden glmde bort sitt eget utseende.]

Judas brev (1)

S r det ocks med Sodom och Gomorra och stderna dromkring [Admah och Tsevojim, se 5 Mos 29:23], som p samma stt kastade sig ut i sexuell omoral och fljde onaturliga begr. De str som ett varnande exempel och fr sitt straff i evig eld [1 Mos 19].

Uppenbarelseboken (8)

Det frsta veropet r ver. Se, efter det kommer tv till.
Jag gick d bort till [den stora] ngeln och bad honom ge mig den lilla bokrullen. Han svarade mig: "Ta den och t upp den! Den ska svida i din mage [ge halsbrnna, eftersom budskapet handlar om Guds dom, se Hes 2:10] men vara st som honung i din mun [eftersom det r Guds ord och ocks handlar om nd och frlsning]."
[Att "ta bokrullen" illustrerar hur Johannes mste bli ett med det profetiska budskapet p samma stt som maten vi ter blir en del av oss och ger liv t kroppen. Bibeln beskrivs ofta som brd, se Matt 4:4; mjlk, se Heb 5:11–14; ktt, se 1 Kor 3:2; honung, se Ps 119:103; 19:9–10. Hesekiel var med om en liknande upplevelse, Hes 2:8–3:3. Att bokrullen bde svider i magen och smakar stt innebr att den talar bde om dom och frlsning, se Ps 119:103; Jer 15:16; Hes 2:8–3:3.]
Det andra veropet r ver. Se, det tredje [och sista veropet, se Upp 8:13] kommer snart (snabbt).
I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort fr att strida mot resten av hennes avkomma (gr. sperma), dem som lyder Guds bud och hller fast vid Jesu vittnesbrd.
[Draken har blivit besegrad gng p gng.
Frst drevs han ut ur himlen, se vers 4, 7–9. Sedan misslyckas han att frgra kvinnans son, se vers 4–5. Nr han frsker frgra kvinnan sjlv i hennes tillflyktsplats, misslyckas han igen, se vers 6, 13–16. Hans sista frsk blir att strida mot hennes vriga barn. Dessa "vriga barn" r de kristna. Beroende p tolkning innefattar det brevets mottagare i de sju frsamlingarna, och kristna genom alla tider eller bara de som kommer till tro under den sista vedermdan.
Detta och nsta kapitel uppfyller den urldriga profetian frn 1 Mos 3:15 mot ormen: "Jag ska stta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma." Profetian har tv delar. Hr i kapitel 12 handlade synen om den frsta delen striden mellan kvinnan och draken. I kapitel 13 beskrivs den andra delen mellan hennes vriga barn som just introducerats och drakens avkomma, som r p vg att trda fram.]
Den frste ngeln gick bort och tmde sin skl ver jorden. Onda (otcka) och smrtsamma blder slog upp p de mnniskor som hade vilddjurets mrke och som tillbad dess bild.
[Den frsta basunen pverkar ocks jorden, se Upp 8:7. Blderna motsvarar den sjtte plgan mot Egypten, se 2 Mos 9:9–11.]
Frukten som din sjl lngtade efter har frsvunnit frn dig. All lyx och glans har du frlorat, och man ska aldrig mer finna den.
[Vers 1–5 r en kiasm som ramas in av ny/nytt, var/r borta och finns inte mer/inte heller ska finnas mer, se vers 1 och 4–5. Centralt str vers 2–3 dr Johannes ser och hr om den fullndade gemenskapen med Gud.]
Sedan sg jag (och jag sg) en ny (bttre) himmel (sky) och en ny (bttre; helt ny sorts) jord,
fr den frsta himlen och den frsta jorden var borta (frsvann bort, passerade frbi)
och havet finns inte mer.
[Lftet om en ny himmel och jord gr i uppfyllelse, se Jes 65:17; 66:22; 2 Pet 3:13. Inom judendomen beskrivs sju himlar, men i Bibeln omnmns bara tre:
Skyn och atmosfren nrmast jorden, se 1 Mos 6:7. Rymden och universum med sol, mne och stjrnor, se Ps 8:4; Matt 24:29; Ef 6:12. Guds tron och boning, se 2 Kor 12:2; Apg 7:55–56; Heb 8:1 Havet och vattnen representerar ofta kaos och ondska, se Upp 13:1; 17:5. Frnvaro av havet talar om fred och trygghet. Dock kommer det finnas vatten och floder i den nya vrlden, se Upp 22:1. Eftersom det inte str "haven" utan "havet" i bestmd form, kan det ocks handla om ett specifikt hav "Rda Havet", se Jes 11:15–16; 51:10.]
Och han ska torka (kommer att sudda) bort varje tr frn deras gon.
Och dden ska inte finnas mer [Jes 25:8; 1 Kor 15:54; Upp 7:17],
varken sorg eller klagorop [fr ngon som dtt 5 Mos 34:8; Jes 60:20; Matt 5:4; Jak 4:9],
inte heller ska [ngon] smrta (plga, frtvivlan, ngest, nd, mda) finnas mer [Kol 4:13; Upp 16:10–11]. Fr det som frut var [de frsta tidsldrarna och vrldsordningarna] r borta (frsvann bort, passerade frbi)."



Grekiskt/svenskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.