0386 – ἀνάστασις (anastasis)

uppståndelse, uppstå igen, uppstå till liv


Typ:
Grekiska: ἀνάστασις
Med latinska bokstäver:     anastasis
Fonetiskt: an·as·tas·is
Ursprung: Från 450
Användning: 42 ggr i NT

Engelsk översättning (i KJV version)

resurrection (39), "rising again" (1), "that should rise" (1), "raised to life again + 1537" (1)

Engelsk beskrivning

  1. A raising up, rising (e.g. from a seat).
  2. A rising from the dead.
    1. That of Christ.
    2. That of all men at the end of this present age.
    3. The resurrection of certain ones history who were restored to life (Heb 11:35).


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (42 st i TR)


[Den andra frågan är ställd av saddukéer. Denna grupp som var i majoritet i Sanhedrin trodde bara på de fem Moseböckerna, men inget övernaturligt som änglar och ett liv efter döden, se Apg 23:8.] Samma dag kom det fram några saddukéer – de påstår att det inte finns någon uppståndelse – och de frågade honom:
Vem av de sju blir hon hustru till vid uppståndelsen? Alla har ju varit gifta med henne." [Saddukéerna ville visa på orimligheten med en uppståndelse med hjälp av detta exempel som de troligtvis använt som argument i tidigare diskussioner med fariséerna. Exemplet kan komma från en berättelse från apokryferna, Tobit 3:7-15, där just en kvinna gift sig med sju män utan att ha fått barn. De antog att den uppståndna kroppen skulle vara som den nuvarande mänskliga kroppen, se även Paulus resonemang i samma ämne i 1 Kor 15:12‑58.]
Vid uppståndelsen [i det uppståndna livet med uppståndelsekroppar] gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen. [Jesus nämner i förbifarten också änglar som de inte trodde på.]
När det gäller uppståndelsen av de döda, har ni inte läst vad Gud har sagt till er [i 2 Mos 3:6]:
[Den andra frågan är ställd av saddukéer. Denna grupp som var i majoritet i Sanhedrin trodde bara på de fem Moseböckerna, men inget övernaturligt som änglar och ett liv efter döden, se Apg 23:8.] Samma dag kom det fram några saddukéer – [det som utmärker denna grupp är att] de påstår att det inte finns någon uppståndelse – och de frågade honom:
Vid [den nu påstådda] uppståndelsen, när de uppstår, vem av dessa ska hon då vara hustru till? Alla sju var ju gifta med henne." [Saddukéerna ville visa på orimligheten med en uppståndelse med hjälp av detta exempel som de troligtvis använt som argument i tidigare diskussioner med fariséerna. Exemplet kan komma från en berättelse från apokryferna, Tobit 3:7-15, där just en kvinna gift sig med sju män utan att fått barn. De antog att den uppståndna kroppen skulle vara som den nuvarande mänskliga kroppen, se även Paulus resonemang i samma ämne i 1 Kor 15:12‑58.]
Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria:
"Se, detta barn är satt till fall och upprättelse för många i Israel
    och till ett tecken som väcker motstånd (som blir motsagt).
Salig (lycklig, välsignad) är du då, eftersom de inte kan ge dig någon belöning. Du ska få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse."
Sedan kom det fram några saddukéer, de [är den mest liberala religiösa gruppen] som förnekar att det finns en uppståndelse. [De trodde inte heller på något övernaturligt såsom änglar eller ett liv efter döden, se Apg 23:8.]
Vid uppståndelsen, vems hustru blir hon? De har ju alla varit gifta med henne." [Saddukéerna ville visa på orimligheten med en uppståndelse med hjälp av detta exempel som de troligtvis använt som argument i tidigare diskussioner med fariséerna. Exemplet kan komma från en berättelse från apokryferna, Tobit 3:7-15, där just en kvinna gift sig med sju män utan att ha fått barn. De antog att den uppståndna kroppen skulle vara som den nuvarande mänskliga kroppen, se även Paulus resonemang i samma ämne i 1 Kor 15:12‑58.]
Men de som [av Gud] anses värdiga att få del av den nya tidsåldern [Guds rike som ska komma, se Luk 11:2] och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta.
De kan inte längre dö, för de är [odödliga] som änglarna och är Guds barn, eftersom de är uppståndelsens barn. [Äktenskapets funktion för gemenskap och för att befolka jorden är då över, se 1 Mos 2:18‑25.]
och komma ut. De som har gjort gott uppstår till liv, medan de som praktiserat (vanemässigt gjort) ondska (levt utan räkenskap, utan moral) ska uppstå till dom (avskiljning).
Marta svarade honom: "Jag vet (har en klar förståelse av) att han ska uppstå igen, vid uppståndelsen på den sista (yttersta) dagen."
Jesus sade till henne [Marta]: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på [kontinuerligt förtröstar och sträcker sig fram till] mig ska (kommer att) leva även om han skulle dö,
från det att han döptes av Johannes till den dag han togs upp ifrån oss, en av dem måste vara ett vittne om hans uppståndelse tillsammans med oss."
I förväg såg han den Smordes (Messias) uppståndelse och sade [i Ps 16:10]: 'Han ska inte lämnas kvar i graven, inte heller ska hans kropp utsättas för förgängelsen [då kroppen förmultnar efter döden].'
De var upprörda (irriterade) över att de undervisade folket och genom Jesus predikade (med övertygelse berättade om) uppståndelsen från de döda. [Saddukéerna trodde inte på ett liv efter döden, se Apg 23:8.]
Med stor kraft (styrka) frambar apostlarna ständigt vittnesbördet att Herren Jesus hade uppstått, och stor nåd (favör, tacksamhet, glädje) vilade över dem alla.
Även en del filosofer, både epikuréer och stoiker, diskuterade (argumenterade) med honom. [Epikurism var en ateistisk filosofisk riktning uppkallad efter Epikuros, 300 f.Kr. Det är en materialistisk lära utan någon tro på liv efter döden. En av hans teser lyder: "Människan gör bäst i att dra sig undan allt bekymmersamt, såsom politik och offentligt liv, och i stället ägna sig åt ett stillsamt och enkelt liv bland vänner, där man undviker allt smärtsamt."
    Stoicismen, som också härstammade från 300 f.Kr., hade en mer panteistisk syn där det gudomliga var närvarande i allt. De hyllade viljestyrka och moral. Paulus tar upp några av deras tankar i sitt tal.]
En del sade: "Vad är det för hopplock av idéer han för fram?" [Ordagrant kallar de Paulus för en "fröplockare", dvs. en som plockar upp andras idéer och tankar och skapar en egen hemmagjord filosofi.] Andra sade: "Han verkar vara en som förkunnar främmande gudar." De sade så eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen (gr. anastasia). [Till en början verkar de tro att Paulus talar om två nya gudar – Jesus och Anastasia!]
När de hörde Paulus tala om uppståndelse från de döda började några håna honom, men andra sade: "Vi vill höra dig tala om detta igen." [Epikuréerna trodde inte på något liv efter döden. Stoikerna trodde bara att själen levde vidare. För grekerna var det en absurd tanke att kroppen skulle överleva döden. Det verkar som om de som hånade honom var i majoritet eftersom Paulus avslutar sitt tal här.]
Paulus visste att en del av dem var saddukéer och de andra fariséer, så sade han med hög röst i Rådet: "Bröder! Jag är farisé och son till fariséer. Jag står inför rätta här på grund av hoppet om de dödas uppståndelse (anledningen till rättegången är att jag tror på uppståndelsen och ett evigt liv)."
Saddukéerna [som var i majoritet i Sanhedrin] säger nämligen att det inte finns någon uppståndelse eller några änglar eller andar, medan fariséerna erkänner [sin tro på] allt detta.
Jag har samma hopp till Gud som de, att både rättfärdiga och orättfärdiga ska uppstå en gång. [Dan 12:2; Joh 5:28‑29; Upp 20:12‑15]
om det inte var denna enda sak som jag ropade när jag stod bland dem: Det är för de dödas uppståndelse som jag i dag står här anklagad inför er."
att den Smorde (Messias) skulle lida, och att han som den förste som uppstått från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna."
som [också] har bevisats vara Guds Son i kraft [med gudomlig natur],
    
    av helighetens Ande genom uppståndelsen från de döda –
Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vår Herre.
För om vi har blivit permanent förenade (planterade tillsammans) med honom genom en död som liknar hans [när vi döps i vatten och begraver vårt gamla liv], då ska vi också dela hans uppståndelse.
[I den här sista delen i Paulus brev finns en lovsång till uppståndelsen som en parallell till Korsets lov, se 1 Kor 1:17‑2:2. Korset och uppståndelsen är två sidor på samma mynt. Huvudtemat i hyllningen till uppståndelsen ramar in stycket, se vers 12 och 20, och i kiasmens centrum, se vers 15.] Om nu den Smorde (Messias, Kristus) predikas som uppstånden från de döda,
    hur kommer det sig då att några av er säger att det inte finns någon uppståndelse (uppstigande, nytt liv) av de döda?

Om det inte finns någon uppståndelse av döda,
    då har inte heller den Smorde uppstått.
För eftersom det var genom en människa som döden kom [in till världen],
    så kom också uppståndelsen från de döda genom en människa.
Så är det också med de dödas uppståndelse.
Det som blir sått förgängligt [den förgängliga kroppen som begravs blir "sådd" i jorden]
    uppstår oförgängligt (odödlig, fri från förgängelsen).
För jag vill (mitt mål är att) lära känna honom (personligen få erfara honom mer och mer) och kraften från hans uppståndelse, och att jag får dela hans lidanden, och ständigt bli mer och mer lik honom i hans död,
som har kommit bort från sanningen. De vänder upp och ner på tron för vissa när de säger att uppståndelsen redan har ägt rum. [Bibeln är tydlig med att det kommer en framtida, fysisk uppståndelse, se 1 Kor 15. Det är troligt att dessa falska lärare i Efesos hade anammat tidiga gnostiska läror och talade om en slags andlig uppståndelse där de i anden redan befann sig i himlen.]
dop [plural – de judiska reningsdopen; dopet i vatten, i den helige Ande och i lidande],
    handpåläggning [plural – flera händer, flera personer eller flera tillfällen], uppståndelsen av de döda
    och evig dom. [Dessa sex områden, uppdelade i tre ämnen som följer det kristna livet (omvändelsen och tro, ett aktivt liv, uppståndelsen och domen) är de områden som brevets mottagare skulle varit fullt kunniga i och medvetna om för länge sedan.]
Kvinnor fick [i tro] sina döda tillbaka
    genom uppståndelse,
andra blev torterade och accepterade inte befrielsen [som erbjöds om de förnekade tron],
    för de ville nå en bättre uppståndelse. [Gamla testamentet har två exempel på kvinnor som fått sina döda söner tillbaka. Elia uppväckte en änkas son i Sarefat, se 1 Kung 17:17‑24, och Elisa uppväckte en kvinnas son i Shunem, se 2 Kung 4:17‑37. Grekiska ordet för tortyr är tumpanizo som ursprungligen beskriver hur man slår på en trumma. Ordet kan specifikt beskriva hur offret blir slagen på eller får sin kropp fastbunden och utsträckt på ett hjul, men användes generellt för olika former av tortyr.]
Välsignad (värdig att prisas) är vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) Gud och Fader som efter sin stora nåd (barmhärtighet) [i enlighet med sitt förbund] har fött oss på nytt [ovanifrån, se Joh 3:5‑8] till (in i) ett levande hopp, genom Jesu den Smordes uppståndelse från de döda,
Efter denna förebild [vattnet i syndafloden] frälser nu dopet också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts, utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom uppståndelsen av Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
Men de andra döda levde inte förrän de tusen åren hade gått. [De ogudaktiga, se vers 11‑15.] Detta är den första uppståndelsen.
Salig (lycklig, välsignad) och helig (avskild för tjänst) är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden [att bli kastad i eldsjön, se vers 14] ingen makt, utan de ska vara präster till Gud och den Smorde (Messias, Kristus), och regera med honom i tusen år. [En period på tusen år nämns sex gånger, se vers 2, 3, 4, 5, 6, 7. Ofta används ordet millennium, från latinets mille annum (tusen år), för denna tidsperiod. Utifrån profetior i GT om ett fridsrike, och föregående verser där Jesus kommer på en vit häst, se 19:11-15, verkar det vara en period då Jesus regerar på jorden. Det blir en tid då skapelsen upprättas, se Rom 8:20‑22. Lamm och vargar ska bo tillsammans, se Jes 11:6. Det är ett fridsrike där svärd smids till plogbillar, se Jes 2:4. Dock är det inte en helt fullkomlig värld:
    - Människor kommer fortfarande att dö: "Den som dör vid hundra års ålder kallas fortfarande ung", se Jes 65:20. Paulus gör det klart att "Jesus måste vara kung och regera tills han har lagt alla sina fiender under sina fötter, den sista fienden som utplånas är döden", se 1 Kor 15:25‑26. Det är först efter den sista striden med djävulen som jorden renas i eld och en ny himmel och en ny jord kommer, se 2 Pet 3:10‑13. Det är först efter den nya himlen och jorden som "döden inte finns mer", se Upp 21:4. - Även om Jesus tillsammans med de troende regerar här på jorden, krävs det domar, se vers 4. Jesus regerar, men många böjer sig motvilligt för hans vilja eftersom de i slutet av perioden gör uppror, se vers 7‑9.
Denna syn att Jesus kommer innan millenniet kallas premillennialism och är den vanligaste tolkningen. I amillennialismen (gr. prefixet a betyder inte) tolkas tusenårsriket som en symbolisk tid. Under 1800-talet, då många trodde på människans egen förmåga att förändra världen, växte postmillennialismen fram där man tänker att Jesus kommer först efter tusenårsriket med en ny himmel och jord, fram till dess har församlingen regerat på jorden under tusen år medan Jesus är i himlen.]



Grekiskt/svenskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.