0235 – ἀλλά (alla)

men


Typ:
Grekiska: ἀλλά (alla)
Uttal: al-lah
Talvärde: 62 (1 + 30 + 30 + 1)    ord med samma talvärde
Ursprung: Neuter plural of G0243
Användning: 633 ggr i NT

Engelsk översättning (i KJV version)

but (573), "yea" (15), "yet" (11), "nevertheless" (10), "howbeit" (9), "nay" (4), "therefore" (3), "save" (2), not translated (2), translated miscellaneously (8)

Engelsk beskrivning

  1. But.
    1. Nevertheless, notwithstanding.
    2. An objection.
    3. An exception.
    4. A restriction.
    5. Nay, rather, yea, moreover.
    6. Forms a transition to the cardinal matter.


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (633 st i TR)


Matteusevangeliet (37)

men han [Jesus] svarade och sade: "Det står skrivet [ment='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 8:3]:
Människan ska inte leva bara av bröd [som ensam/enda näringskälla],
    utan av varje ord som kommer från (utgår genom) Guds mun." [Den grekiska prepositionen dia, som här översätts "från", har innebörden: genom, mellan, tvärs över, fram och tillbaka till andra sidan, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 55:11.]
Inte heller tänder de en lampa [gr. luchnos; en oljelykta eller ett ljus] och sätter den under sädesmåttet [gr. modios; som rymde knappt nio liter och som användes för att mäta upp torra varor], men på ljushållaren – och den lyser för alla dem i huset.
"Ta inte för givet (tänk inte) att jag har kommit för att upphäva undervisningen [Moseböckerna – gr. nomos] eller profeterna. [Jesus avskaffar inte någon del av GT.] Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullkomna (fullborda, ge den fulla meningen och betydelsen).
men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: Gör inte motstånd mot den som är ond. [Ta inte rätten i egna händer och hämnas.]
Om någon slår (daskar till) dig på den högra kinden,
    vänd också den andra mot honom.
[Det är omöjligt för en högerhänt person att slå någon på den högra kinden med ett knytnävsslag. Man kan bara slå den andres vänstra kind. Detta antyder att det inte är ett vanligt knytnävsslag som avses, utan ett föraktfullt slag med ovansidan av en öppen högerhand mot någons högra kind. Denna tolkning styrks också av att det är ett mer ovanligt grekiskt ord som betyder att "daska till" någon som används här. Om någon provocerar med ett nedvärderande slag eller bitande sarkasm, ska den som fått slaget inte ge igen. För att förhindra en ond cirkel med hat som eskalerar ska inte ont lönas med ont, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 12:17. Denna vers lär inte att en kristen i tysthet ska ta emot slag. När Jesus blev slagen i ansiktet av tempelvakten, ställde han en fråga som var en tillrättavisning, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 18:23. I denna passage i Johannes används också ett annat grekiskt ord för att slå än här.]
Och för oss inte in i frestelse (prövning),
    utan rädda oss (ryck/dra oss in till dig; befria oss) från den onde (det onda).
[Grekiska peirasmos har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Gud själv frestar ingen, utan det är den onde och vårt kött som frestar oss att synda, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 26:41; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jak 1:13–14. Det är därför vi behöver vara bedjande. Däremot kan Anden föra oss in i situationer där vår tro prövas, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 4:1–2.] [Senare handskrifter har en lovprisande avslutning som har likheter med ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Krön 29:11.] För ditt är riket och makten och äran i evighet. Amen.
-ment.png>
så att du inte visar [inför] människorna att du fastar, utan [bara inför] din Fader som är i det fördolda (osynliga – gr. kryphaios). Då ska din Fader, som ser [han som alltid är vaksam på vad som finns och sker] i det fördolda (osynliga), kommer [öppet] belöna (gottgöra) dig." [Rättrogna judar fastade två dagar i veckan, måndag och torsdag. Att inte smörja sig var ett yttre sätt att visa sorg, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Dan 10:3. Att smörja olja på huvudet för tankarna till glädje och fest (ment='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 23:5) – Guds närvaro är inbjudande och glädjefylld, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 16:11. Förmaningarna i dessa verser riktar sig mot den dystra inställningen till fastan och motivet att "visa" det inför människorna (som här främst syftar på icketroende). Här finns inget förbud att prata med andra troende om bön och fasta. Tvärtom – den första församlingen bad och fastade tillsammans inför viktiga beslut, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 13:2–3; ment='auto-top' data-trigger='hover'>14:23.]
Inte alla som säger (har för vana att säga) till mig: 'Herre, Herre' [upprepningen visar på ett tydligt ställningstagande för Jesus], ska komma in i himmelriket, utan den som gör (har för vana att utföra) min himmelske Faders vilja.
Jesus sade till honom: "Se till att du inte berättar detta för någon, men gå och visa upp dig för prästen och frambär den offergåva som Mose har föreskrivit [för ditt helande, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 14:1–32], som ett vittnesbörd för dem." [Detta är det första av flera tillfällen där Jesus uppmanar den som blivit helad att inte berätta detta, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 9:30; ment='auto-top' data-trigger='hover'>12:16; ment='auto-top' data-trigger='hover'>16:20; ment='auto-top' data-trigger='hover'>17:9. Här är troligtvis anledningen att mannen ska följa lagen. En annan orsak är att uppmärksamheten kring undren skulle leda till att folket ville göra Jesus till kung med våld, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 6:15. Det sker vid flera tillfällen och tvingar honom att dra sig undan till öde platser, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 12:15; ment='auto-top' data-trigger='hover'>15:21.]
Den romerska officeren svarade: "Herre, jag är inte värdig att du kommer under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk (helt fri, återställd).
När Jesus hörde det sade han: "Det är inte de friska (starka) som behöver läkare utan de sjuka (svaga).
Gå och lär er vad detta [citat från ment='auto-top' data-trigger='hover'>Hos 6:6] betyder:
'Jag vill se barmhärtighet [en villighet att hjälpa dem i nöd],
    inte offer [religiösa ceremoniella riter].' För jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare." [På samma sätt som det är självklart att en doktor rör sig bland sjuka patienter, finns Jesus nära människor som insett att de inte är rättfärdiga utan vet om att de är syndare och behöver omvändelse. Lukas återgivning av samma citat klargör att det handlar om att vända sig bort från syndens väg när man tackar ja till Jesu inbjudan och vill bli hans efterföljare, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 5:32.]
Inte heller slår man i färskt vin i gamla vinsäckar (lädersäckar), för i så fall skulle vinsäckarna brista och vinet rinna ut, och vinsäckarna blir förstörda (oanvändbara). Nej, färskt vin hälls i nya vinsäckar [som är formbara, gr. kainos, fokus är på kvaliteten på säcken snarare än åldern] och båda blir bevarade." [Vinsäckar var gjorda av läder och användes inte för att konservera vin utan bara för att transportera vinet. På samma sätt ska en troende vara bärare av den helige Ande.]
[Nu följer en serie med tre händelser där Jesus helar människor. Jesu makt blir ofta tydligt manifesterad mitt i vardagen i mötet med människor.] Medan Jesus talade till dem, kom en föreståndare [Jairus, som var föreståndare för synagogan i Kapernaum, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 8:41] och föll ner för honom och sade: "Min dotter har just dött. men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen."
då sade han: "Gå härifrån! Flickan [som var tolv år, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 5:42] är inte död, hon sover." Då hånskrattade de åt honom.
och då är det inte ni som talar, utan er Faders Ande som talar genom er.
Tro inte att jag har kommit för att sända (kasta ner) fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan ett svärd (mindre, kortare svärd som användes i närstrid). [Den fred som Jesus ger är mellan Gud och människa, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 9:6. Vi uppmanas att sträva efter fred med alla människor, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Heb 12:14, men alla vill inte det, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Tim 3:12. Det är inte Guds vilja, eller han som orsakar splittring, men den är oundviklig. Det är en konflikt mellan ljus och mörker, mellan Guds barn och djävulens barn, och denna konflikt når även medlemmar i en och samma familj. När en människa blir frälst och lever i ljuset blir kontrasten till det tidigare livet, i mörkret, helt uppenbar. Tidigare vänner kan bli fiender när de upplever sig dömda, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 3:16–21.]
Nej, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina (lyxiga, mjuka) kläder? Nej, de med fina kläder brukar ju finnas i kungapalatsen.
Vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er, och ännu mer än en profet (mer speciell, mer betydelsefull).
Trots det har det inte fått slå rot inom honom, och han håller bara ut en tid. Så fort han möter lidande eller förföljelse för ordets skull, så kommer han genast på fall.
Det som orenar en person (ohelgar, gör någon ceremoniellt oren och hindrar kontakten med Gud) är inte vad som kommer in i munnen. Det är vad som kommer ut ur munnen som orenar en människa."
Då förstod de att det inte var för surdeg i bröd han varnade dem, utan för fariséernas och saddukéernas lära.
Då svarade Jesus honom: "Salig (lycklig, välsignad) är du, Simon, Jonas son. Kött och blod (någon människa) har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen.
men Jesus vände sig om [mot och inom hörhåll för lärjungarna, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 8:33] och sade till Petrus: "Gå bort (bakom mig, ur min åsyn), Satan [titel på djävulen som ordagrant betyder motståndare eller åklagare]. Du är ett hinder för mig (en stötesten, du vill få mig på fall), för du tänker inte Guds tankar utan mänskliga tankar (du har inte Guds perspektiv)."
men jag säger er att Elia redan har kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. Så ska också Människosonen bli behandlad och lida genom dem."
Jesus svarade honom: "Jag säger dig, inte upp till sju gånger, utan sjuttio-sju gånger." [Uttrycket "sjuttio-sju" kan motsvara talet 490 eller 77. Oavsett hur man översätter står båda talen för en obegränsad förlåtelse!] [Talet "sju", som Petrus nämner, och Jesu svar "sjuttio-sju" för tankarna till Första Moseboken där båda dessa tal omnämns i berättelsen om brodermördaren Kain. Hans ättling Lamek hade ärvt Kains benägenhet till våld och var dessutom också skrytsam och drevs av hämndlystnad. Om någon skadade honom skulle han hämnas "sjuttio-sju" gånger, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 4:15, ment='auto-top' data-trigger='hover'>23–24. En kristen ska alltså vara lika benägen att förlåta som Lamek var att hämnas. På samma sätt som Lamek ville att straffet skulle överstiga brottet, ska förlåtelsen vida överstiga brottet.
    Talet 490 ger även associationer till jubelåret. Förlåtelsen ska vara som ett enda stort jubelår där allt startar om på nytt! Det finns tre sabbater i Moseböckerna: vilodagen, viloåret och jubelåret. Var sjunde dag ska människan vila från sitt arbete. Vart sjunde år ska marken vila, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 25:4–5. Båda dessa sabbater var temporära, men vart 49:e år, efter sju sabbatsår, är det jubelår. Då vilar jorden, slavar friges, alla återfår sina egendomar och alla skulder avskrivs, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 25:10–16. Tio gånger fyrtionio talar om en obegränsad förlåtelse.]
men han ville inte (vägrade, hade ingen längtan att göra det), utan fängslade honom, till dess han [hans anhöriga] kunde betala skulden.
De är inte längre två utan ett.
Det Gud har fogat (limmat, fäst) samman ska människan alltså inte skilja åt (separera)."
men Jesus sade: "Det är inte alla som kan ta emot detta ord, utan det är för dem som har fått det givet [fått gåvan av Gud att leva ogifta].
Då sade han: "Ni ska dricka min bägare, men platserna till höger och till vänster om mig är inte min sak att ge bort. De ska ges åt dem som min Far har förberett dem till." [Det är uppenbart att Jakob och Johannes inte förstått vad de frågat efter. Bara Jesus kan bära världens synd. Att "dricka bägaren" är en bild på att gå igenom lidande, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 75:9; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 51:17. Jesus förutsäger dock att de kommer att lida för sin tro senare. Jakob halshöggs, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 12:2; och Johannes deporterades till ön Patmos, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 1:9. En liknande diskussion om vem som är störst sker även sista kvällen tillsammans med Jesus före hans korsfästelse, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 22:24–27.]
Så ska det inte vara hos er, utan den som vill vara stor bland er ska vara er [de andras] tjänare (gr. diakonos),
just [precis på samma sätt] som Människosonen inte kom för att bli betjänad (gr. diakoneo), utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många." [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 53:10–12; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 11:49–50]
Jesus svarade: "Jag säger er sanningen (sannerligen, amen), om ni har tro och inte tvivlar, ska ni inte bara göra det som skedde med fikonträdet, utan ni ska också kunna säga till detta berg [och Jesus tar nu som exempel Olivberget där de befinner sig]: 'Upp med dig och kasta dig i havet [Medelhavet]', och det skulle ske.
Vid uppståndelsen [i det uppståndna livet med uppståndelsekroppar] gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen. [Jesus nämner i förbifarten också änglar som de inte trodde på.]
'Jag är [inte var] Abrahams Gud, och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är inte en Gud för de döda, utan för levande!"
[Det kommer att bli politisk oro:]
Ni kommer att höra (gr. akouo) om krig och rapporter (rykten, nyheter, hot; ordagrant: hörande – gr. akoe) om krig.
    Se till att ni inte blir skrämda (överraskade, oroade),
    för detta måste ske, men det är inte slutet.
Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: "Min Fader, om det är möjligt, låt denna bägare [lidande och straffet för mänsklighetens synd, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 20:22–23] gå förbi mig. men inte som jag vill, utan som du vill."
När Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oron bara blev värre, tog han vatten och sköljde (tvättade av) sina händer inför folket och sade: "Jag är oskyldig till den här mannens blod. Detta får bli er sak."

Markusevangeliet (42)

och sade: "Säg ingenting till någon, men gå och visa upp dig för prästen [i Jerusalem] och ge det offer för din rening som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem." [ment='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 14:1–32]
men mannen gick därifrån och började tala vitt och brett om saken, så att Jesus inte längre kunde visa sig i någon stad utan stannade ute i ödemarken. Det fortsatte att komma folk till honom från alla håll. [Detta är det första av flera tillfällen där Jesus uppmanar den som blivit helad att inte berätta detta, se också ment='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 1:34; ment='auto-top' data-trigger='hover'>3:12; ment='auto-top' data-trigger='hover'>5:43; ment='auto-top' data-trigger='hover'>7:36; ment='auto-top' data-trigger='hover'>8:26, ment='auto-top' data-trigger='hover'>30; ment='auto-top' data-trigger='hover'>9:9. Här är troligtvis anledningen att mannen ska följa lagen. En annan orsak är att uppmärksamheten kring undren skulle leda till att folket ville göra honom till kung med våld, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 6:15. Det sker vid flera tillfällen och sensation kring Jesus tvingar honom att dra sig undan till öde platser.]
När Jesus hörde detta, sade han till dem: "Det är inte de friska (starka) som behöver en läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare." [På samma sätt som det är självklart att en doktor rör sig bland sjuka patienter, finns Jesus nära människor som insett att de inte är rättfärdiga utan vet om att de är syndare och behöver omvändelse. Lukas återgivning av samma citat klargör att det handlar om att vända sig bort från syndens väg när man tackar ja till Jesu inbjudan och vill bli hans efterföljare, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 5:32.]
Inte heller slår man i färskt vin i gamla vinsäckar (lädersäckar),
    för i så fall skulle vinsäckarna brista och vinet rinna ut,
    och vinsäckarna blir förstörda (oanvändbara).
Nej, färskt vin hälls i nya vinsäckar [som är formbara, gr. kainos, fokus är på kvaliteten på säcken snarare än åldern]."
[Om detta stämmer för nationer och familjer, då gäller det också Satan:] Om Satan reser sig upp (gör uppror) mot sig själv och splittras, kan han inte bestå och det är ute med honom.
men den som hädar den heliga Anden får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd." [Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna som sade att Guds godhet var djävulens verk, och var på väg att falla i denna grova synd. ment='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 28 med ett fantastiskt löfte glöms lätt bort – "människorna ska få förlåtelse för allt"!]
men inte har något rotfäste inom sig. De står fast en tid, men så fort lidande (problem, hård press) och förföljelse (förtryck) kommer för ordets skull faller de genast bort (tar de anstöt, ordet blir till en stötesten).
För inget är fördolt som inte ska uppenbaras, och inget är gömt som inte ska komma i ljuset. [Även om liknelserna nu var dolda för många skulle Guds rike snart bli synligt.]
men Jesus tillät det inte utan sade: "Gå hem till de dina [din familj, släktingar och dina landsmän] och berätta för dem allt vad Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig."
Hon hade fått utstå mycket lidande [under operationer och behandlingar] hos många läkare. Det hade kostat henne allt hon ägde och ingenting hade hjälpt, i stället hade hon blivit sämre.
När han gått in sade han till dem: "Varför denna uppståndelse och gråt? Den lilla flickan har inte dött, hon sover."
Ta [ett par] sandaler på era fötter, men inte dubbla tunikor (skjortliknande långt underklädesplagg). [Välbärgade personer bar två tunikor närmast kroppen.]
för de hade inte förstått något av detta med bröden, utan de var förstockade (hade ingen förmåga att förstå).
Fariséerna och de skriftlärda frågade honom: "Varför lever inte dina lärjungar efter fädernas tradition utan äter brödet med orena händer?" [Kritiken riktades mot lärjungarnas beteende, men gällde Jesus. Vem trodde han sig vara när han struntade i århundraden av judiska traditioner?]
Inget som går in i människan utifrån [mat som ätits utan ceremoniellt rena händer] kan göra henne oren.
Nej, det är bara det som går ut från människan som gör henne oren."
eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ner i latrinen?" Därmed förklarade han all mat för ren. [Detta är en förklaring och slutsats som Markus lägger till när han skriver evangeliet. Det skulle dröja flera år innan Petrus förstod detta uttalande av Jesus, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 10:15.]
men Jesus vände sig om [och vände Petrus ryggen], och såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus och sade: "Gå bort ifrån mig, Satan! Det du tänker är inte Guds tankar utan människotankar."
Plötsligt när de tittade sig omkring såg de inte längre någon förutom Jesus.
Jag säger er att Elia redan har kommit, och de gjorde vad de ville med honom, precis som det står skrivet om honom." [Jesus syftar på Johannes Döparen som Herodes Antipas lät fängsla och döda, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 6:14–29.]
Demonen har ofta kastat honom både i eld och i vatten för att försöka döda honom. men om du kan (har kraft och möjlighet) [att göra någonting], så förbarma dig över oss [mig och min son] och hjälp oss (kom snabbt, vi ropar på hjälp att bli botade)!"
"Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn tar emot mig, och den som tar emot mig tar inte [bara] emot mig utan [också] honom som har sänt mig." [Här används det grekiska ordet paidion som beskriver ett mindre barn upp till skolåldern. Jesus befinner sig i Petrus hus i Kapernaum, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 33, så det är inte otroligt att det är Petrus barn som Jesus tar fram för att på ett illustrativt sätt undervisa om ödmjukhet. Det är intressant att notera att på arameiska, det språk som Jesus antagligen talade, används samma ord för både barn och tjänare. Frasen "tog i sina armar" beskriver hur Jesus omfamnar och välkomnar barnet. Ordet används bara här och i ment='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 10:16.]
och de två ska vara ett kött.' [ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 2:24]
Så är de inte längre två, utan ett kött.
Jesus tittade runt på dem och sade: "Mänskligt sett är det omöjligt, men tillsammans med (bredvid, i närvaro av) Gud kan det ske, för allt är möjligt tillsammans med Gud."
men vem som ska sitta vid min högra eller vänstra sida, är inte min sak att avgöra. De platserna ska tillfalla dem som de är bestämda för." [Efter det första tillfället Jesus berättat om sin död och uppståndelse i 8:31 blev Petrus tillrättavisad för att ha talat djävulens ord. Efter det andra i 9:31 diskuterade lärjungarna vem som var störst. Den tredje gången i 10:33 begär Jakob och Johannes att få positioner och inflytande. De hade ännu inte förstått Gudsriket.]
men så ska det inte vara hos er. I stället måste den som vill vara störst bland er vara de andras tjänare.
Även Människosonen kom [hit till jorden], inte för att bli betjänad, utan för att tjäna, och ge sitt liv som lösensumma för många."
Jag säger sanningen till er, om någon (vem som helst) kommenderar (säger med auktoritet till) detta berg [och Jesus tar Olivberget som de står vid som ett exempel]: 'Upp med dig och kasta dig i havet!' och inte tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger ska hända, då ska det ske (göras för) honom.
men ska vi svara: 'Från människor?' ..." Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet.
De kom till honom och sade: "Mästare, vi vet att du är trovärdig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du ger en rätt undervisning om Guds väg. Är det rätt (i enlighet med Guds bud) att betala [individuell och årlig] skatt till Caesar (kejsaren) eller inte?" [Om Jesus svarade "ja" skulle det reta upp judarna som hatade den romerska ockupationen, medan ett "nej" skulle kunna leda till åtal för uppror mot romerska staten.]
Vid uppståndelsen [i det uppståndna livet med uppståndelsekroppar] gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen. [Jesus nämner i förbifarten också änglar som de inte trodde på.]
Han är inte de dödas utan de levandes Gud. Ni [saddukéer] är mycket fel ute (har fullständigt vandrat vilse)."
När ni hör om krig och rykten (hot) om krig,
    så bli inte skrämda (överraskade, oroade),
    för detta måste ske, men det är ännu inte slutet.
När man för bort er [till domstolen] och utlämnar er, så bekymra er inte över vad ni ska säga [till ert försvar]. Säg i stället det som ges er i den stunden, för det är inte ni som då talar, utan den helige Ande.
Om inte de dagarna förkortades skulle ingen människa stå ut och överleva. men för de utvaldas skull [Guds utvalda folk] har han förkortat de dagarna.
[Jesus går nu tillbaka till den andra frågan om tecknen före hans andra tillkommelse. Den dagen då Jesus kommer tillbaka för att upprätta sitt rike på jorden kommer inte att gå någon obemärkt förbi. Stora tecken ska ske innan Jesus sätter sina fötter på Olivberget öster om Jerusalem, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Sak 14:4.] "men i de dagarna, efter denna vedermöda [på en gång efter den, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 24:29]
'ska solen förmörkas
    och månen inte längre lysa.
    [Citat från ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 13:10; ment='auto-top' data-trigger='hover'>24:23; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Hes 32:7–8; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joel 2:10 m.fl. som handlar om Guds dom över världen.]
men efter min uppståndelse ska jag gå före er till Galileen."
Petrus svarade honom: "Även om alla andra kommer på fall (tar anstöt, överger), så ska då jag aldrig göra det!"
Han sade: "Abba (pappa)! Fader! Allt är möjligt (alla saker är möjliga) för dig: Ta bort denna bägare från mig, men inte vad jag vill (önskar), utan vad du vill." ["Abba" betyder pappa på arameiska, som var det språk Jesus och hans lärjungar talade till vardags. De första ord ett litet barn lär sig säga är "abba" – pappa, och "imma" – mamma. Uttrycket "Abba Fader" visar på den öppenhet och nära familjerelation som råder i bönen. "Bägare" visar här på en uppmätt del av lidande, se även ment='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 22:42.]
Dag efter dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig! men [detta hände för att] Skrifterna skulle uppfyllas."
men gå och säg till hans lärjungar och [särskilt] Petrus: 'Jesus går före er till Galileen, där ska ni få se honom, precis som han har sagt till er.' " [Petrus hade förnekat Jesus och avsagt sig lärjungaskapet, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 14:72. Nu får han en särskild hälsning och uppmuntran att få möta den uppståndne Jesus.]

Lukasevangeliet (35)

men hans mor svarade: "Nej, han ska heta Johannes." [Det namn som ängeln sagt till Sakarias att hans son skulle ha, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 13.]
men Jesus svarade:
"Det står skrivet [ment='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 8:3]: Människan ska inte bara leva av bröd." [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 4:4 har med det fullständiga citatet att människan inte bara ska leva av bröd, utan av varje ord som kommer från Guds mun.]
Jesus förbjöd honom att tala om det för någon [som han skulle möta på vägen till templet i Jerusalem] och sade: "Gå och visa dig för prästen och ge det offer för din rening som Mose har bestämt [ment='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 14:1–32]. Det blir ett vittnesbörd för dem." [Markus berättar hur mannen inte lydde Jesu uppmaning, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 1:45.]
Jesus svarade: "Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.
Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare."
Nej, färskt vin hälls i nya (fräscha) vinsäckar. [Två olika ord för ny används i dessa verser. Det grekiska ordet kainos syftar på något nytt, men har inte så mycket med mantelns eller vinsäckens ålder att göra, utan fokuserar mer på dess kvalitet och formbarhet. Synonymerna fräsch och formbar vill visa på denna betydelse. Det andra ordet är neos som handlar om ålder och översätts 'färskt'. Minsta spår av orenhet i en säck gör att jäsningsprocessen startar. Därför är det viktigt att helt rena säckar används. Eftersom det inte finns någon behållare eller säck som kan stå emot de gaser som uppstår vid jäsningsprocessen, kan det nya vinet, som är det bättre, syfta på alkoholfritt vin som inte har jäst.]
[I ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 27–28 ges fyra parallella synonyma bud: att älska, göra gott, välsigna och be för dem som hatar dig. Det är tydligt att kärleken inte är en känsla utan ett viljebeslut som tar sig uttryck i konkreta handlingar.] "men till er som lyssnar [kontinuerligt på mig] säger jag:
Älska era fiender [visa alltid dem som är öppet fientliga osjälvisk och utgivande kärlek],
    gör gott mot dem som hatar er [behandla dem alltid väl, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:44].
Därför ansåg jag mig inte heller värdig att själv komma till dig. men säg bara ett ord så blir min tjänare (pojke) frisk.
Nej, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina (lyxiga, mjuka) kläder? Nej, de med fina kläder brukar ju finnas i kungapalatsen.
Vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er, och ännu mer än en profet (mer speciell, mer betydelsefull).
[Jesus är världens ljus, och hans undervisning ska inte döljas av Jesu lärjungar, utan förmedlas vidare till andra. Jesus illustrerar detta med några vanliga föremål som fanns i varje hem. Oljelampan användes för att lysa upp hemmet och sädesmåttet på cirka åtta liter användes för att mäta upp mjöl, men kunde också ställas upp och ner och fungera som ett lampställ.] [Jesus fortsätter att tala i liknelser:] "Ingen tänder en oljelampa och sätter den under ett sädesmått eller under en bädd, utan man sätter den på en hållare, så att de som kommer in ser ljuset.
När Jesus steg i land konfronterades han av en man från staden (som kom fientligt emot honom). Han var besatt av demoner och hade inte haft kläder på sig sedan lång tid, och han bodde inte i något hus utan bland gravarna.
Alla grät och sörjde henne.
    men Jesus sade: "Gråt inte, för hon är inte död, hon sover."
och de gick till en annan by [som välkomnade dem]. [Anledningen till att man vill kalla ner eld kan vara att i samma område i Samarien hade Elia blivit beskyddad från två angrepp genom att just kalla ner eld från himlen. Tredje gången man kommer emot honom ödmjukar däremot officeren sig och femtio män skonas, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kung 1:1–18. Jesus hade inte kommit för att döma världen utan för att ge människor en chans att omvända sig, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Pet 3:9. Om bara några år kommer samme Johannes, som här ville förgöra staden, att predika evangeliet tillsammans med Filippus och Petrus, och skaror blir frälsta, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 8:4–25.]
Och förlåt oss våra synder,
    för också vi själva förlåter var och en som står i skuld till oss.
Och led (för) oss inte in i frestelse (prövning).' " [Grekiska peirasmos har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Gud själv frestar ingen, utan det är den onde och vårt kött som frestar oss att synda, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 6:13; ment='auto-top' data-trigger='hover'>26:41; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jak 1:13–14. Det är därför vi behöver vara bedjande. Däremot kan Anden föra oss in i situationer där vår tro prövas, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 4:1–2.]
-ment.png>
[I Bergspredikan några år tidigare undervisade Jesus om bön, och förklarade då att bön varken är någon uppvisning eller rabblande av tomma ord, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 6:7–13; ment='auto-top' data-trigger='hover'>7:7–11. Denna version är kortare än Matteus i de flesta manuskript, men innehåller samma huvudpunkter. Det finns några skillnader i ordval: Lukas har "synder" (gr. hamartia), medan Matteus har "skulder" (gr. opheilema), se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 6:12.]
"Ingen tänder en lampa för att sedan ställa den på en undanskymd plats eller under sädesmåttet [gr. modios – måttet som rymde knappt nio liter och som användes för att mäta upp torra varor]. Man placerar den på ljushållaren så att den som kommer in kan se ljuset. [Jesus är världens ljus, det lyser öppet inför alla. Det är inte undangömt i någon hemlig vrå.]
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], fariséer! Ni ger tionde av mynta, vinruta och [alla små] kryddväxter (trädgårdsväxter), men missar rättvisan [social rättvisa och medmänsklighet till människor] och kärleken till Gud. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra.
Det är faktiskt så att till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Frukta inte (var inte rädda och oroliga), ni är mycket mer värda än många [miljoner] små sparvar.
Tror ni jag har kommit för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag er, däremot åtskillnad (splittring, delning) [Den fred som Jesus ger är mellan Gud och människa, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 9:6. Vi uppmanas att sträva efter fred med alla, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Heb 12:14, men alla vill inte, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Tim 3:12. Det är inte Guds vilja, eller han som orsakar splittring, men den är oundviklig. Det är konflikt mellan ljus och mörker, mellan Guds barn och djävulens barn, och denna konflikt når även medlemmar i en och samma familj. När en människa blir frälst och lever i ljuset blir kontrasten till det tidigare livet i mörkret helt uppenbar. Tidigare vänner kan bli fiender när de upplever sig dömda, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 3:16–21.]
Nej, säger jag er. men om ni inte omvänder er (totalt förändrar ert sätt att tänka och agera) går ni alla under som de.
Nej, säger jag er. men om ni inte omvänder er (totalt förändrar ert sätt att tänka och agera) går ni alla under på samma sätt." [Siloamdammen låg i södra Jerusalem. Tornet var antagligen en del av muren. Då som nu spekulerade människorna om massakern, eller olyckan med tornet som föll, var Guds straff för specifika synder som dessa människor gjort. Jesus svarar att så är inte fallet, och riktar sig till dem som ställt frågan, och blir personlig – ni måste omvända er.]
Nej, när du är bjuden, gå och ta den nedersta platsen. När värden kommer ska han då säga till dig: 'Min vän, sätt dig högre upp!' Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna.
Nej, när du bjuder in till fest, bjud fattiga, handikappade, lama och blinda.
och han längtade efter att få äta sig mätt av resterna från den rike mannens bord. Till och med vildhundar kom och slickade hans sår. [När de rörde vid honom och slickade hans sår blev han rituellt oren. Texten kan också ha en djupare andlig mening. De svaga och fattiga nekades att få andlig mat från fariséerna. Liknande språkbruk används i ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 15:27 där den kananeiska kvinnan säger att även hundarna får äta smulorna från sin mästares bord, dock används ett annat ord för hund där.]
men han sa: 'Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda ska de omvända sig.'
Säger han inte i stället: 'Gör i ordning maten åt mig, fäst upp dina kläder och betjäna mig medan jag äter och dricker; sedan kan du själv äta och dricka.'
men tullindrivaren stod på avstånd och ville inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och sade: 'Gud, var nådefull mot mig, jag är en syndare.'
De frågade honom: "Lärare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte tar någons parti utan lär ut sanningen om Guds väg.
Gud är inte en Gud för de döda utan för de levande, för honom lever alla." [Saddukéerna hade använt Mose lag, 5 Mos 25:5, som argument för att det inte fanns någon uppståndelse, men nu använder Jesus Moses egna ord i berättelsen om den brinnande törnbusken för att bevisa motsatsen.]
[Krig och politisk oro:]
När ni hör om krig och oroligheter (politiska revolutioner, upplopp, kaos),
    så bli inte skräckslagna (huka er inte ned av rädsla).
Detta måste ske först,
    men slutet kommer inte omedelbart efter detta."
men med er är det annorlunda. Den störste bland er ska vara som den yngste, och ledaren ska vara som tjänaren [den som leder ska ha en tjänares hjärta].
[Förhållandena har förändrats, nu skulle lärjungarna möta mer motstånd och behövde vara förberedda.] Då sade han till dem: "men nu däremot [är det andra tider], den som har börs ska ta med den. Den som har en lädersäck [ska packa den med proviant] och ta med den. Om du inte har ett svärd (mindre kortare svärd som användes i närstrid), sälj din mantel och köp ett.
"Fader! Om du vill (har för avsikt), så ta bort den här bägaren från mig. men ske inte min vilja (önskan) utan din." [Jesu lidande liknas här vid en bägare som han måste tömma. En herde gick aldrig längre än ett stenkast från sina får för att kunna försvara dem från rovdjur. Grekiskan uttrycker starka känslor. Jesus "sliter sig bort", "ber gång på gång", "säger i bönen" osv.]
Jag har varit med er varje dag i tempelområdet utan att ni grep mig. men detta är er stund [natten], nu är det mörkrets makt som råder."
Det gjorde inte Herodes heller, för han har ju sänt honom tillbaka till oss. Se, han har inte gjort något som förtjänar döden.
Han är inte här, han är uppstånden [från de döda]! Kommer ni inte ihåg vad han sade medan han fortfarande var i Galileen? Han sade
Vi hoppades (såg fram emot) att han var den som skulle befria (återlösa) Israel [från romarnas förtryck]. Förutom detta så är det nu den tredje dagen sedan detta hände.
Dessutom har några kvinnor i vår grupp förvånat oss. De var vid graven tidigt i morse,

Johannesevangeliet (103)

Själv var han inte Ljuset,
    men han kom för att vittna om Ljuset.
Vilka är födda,
    inte beroende på blodslinje [tron ärvs inte från föräldrar],
    inte heller genom köttets (fysisk) vilja, [goda gärningar etc.]
    inte heller genom någon människas (en faders) vilja [ingen annan människa kan frälsa någon],
utan genom Gud. [De är födda av Gud.]
Jag själv kände honom inte (hade inte en klar förståelse över vem han var), men för att han ska bli uppenbarad (manifesterad) för Israel kommer jag och döper i vatten."
Jag kände honom inte (förstod inte vem han var), men han som sände mig för att döpa i vatten [Gud själv] sade till mig: 'Den som du ser Anden sänka sig och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande.'
Vinden (anden) blåser vart den vill och du hör dess sus (röst, ton), men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. På samma sätt är det med alla som är födda av Anden." [Det grekiska ordet pneuma betyder både vind och ande. Jesus använder ordets dubbla betydelse i en liknelse där ett naturligt fenomen illustrerar en andlig verklighet. På samma sätt som vi inte kan se eller kontrollera vinden, kan vi ändå se dess verkningar och höra den. Nikodemus verkade ha tolkat det Jesus sade på ett rent fysiskt plan.]

för att var och en som tror (litar, förtröstar) på honom
ska ha (skulle äga) evigt liv." [Försoningen på korset illustreras med en för Nikodemus välkänd händelse i slutet på israeliternas ökenvandring – kopparormen. Tidigare generationer hade klagat, men här används ett starkare ord för att klaga när folket säger att de är trötta på "denna värdelösa mat" som Gud gett dem. De gör uppror och ifrågasätter varför Gud och Mose har fört dem från Egypten för att dö i öknen. Israeliternas beskydd försvinner och giftiga ormar dyker upp i lägret, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>4 Mos 21:5–6. När Jesus undervisar om bön i ment='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 11:11, tar han just en liknelse om att inte ens en ond far skulle ge sin son en orm om han ber om en fisk. Israeliterna ville inte längre ha med Gud att göra, och han svarade på deras bön. Kopplingen till den gamle ormen, Satan själv, blir tydlig i de ormar som letar sig in i tältlägret och dödar folket. Den som väljer bort Gud får i stället Satan till herre. Israeliterna erkänner dock sin synd. Mose reser upp kopparormen och var och en som ser på den blir helad, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>4 Mos 21:7–9. I samtalet med Nikodemus liknas synden vid dessa giftormar. Synden finns inte bara omkring oss, den har också bitit oss alla. På samma sätt som kopparormen fästes upp i öknen, gjordes Jesus till synd när han hängde på korset. Den som ser upp på honom i tro blir frälst, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 6:40.]

För så (på samma sätt) älskade [så högt värdesatte] Gud världen
att han utgav sin ende Son (ordagrant: att han gav Sonen – den Enfödde), för att var och en som tror (litar, förtröstar) på honom
inte ska gå under (inte skulle gå förlorad), utan ha (skulle äga) evigt liv.
För inte sände Gud sin Son in i världen för att döma (han skulle separera) världen,
utan för att världen skulle bli frälst (räddad, befriad, helad, bevarad, trygg) genom honom.
Ni kan själva intyga att jag har sagt, jag är inte den Smorde (Messias), men jag är sänd framför (innan, som en banbrytare för) honom.
Den som tror på (lutar sig mot, förlitar sig på) Sonen har evigt liv [äger redan nu Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. men den som är olydig (vägrar att hörsamma) [aldrig vill låta sig övertygas om att efterfölja] Sonen kommer inte (aldrig; inte heller att) se (uppleva) livet, utan Guds vrede (bestämda upprördhet; motstånd) förblir över honom.
men det var inte Jesus själv som döpte utan hans lärjungar –
men den som har druckit av det vatten som jag ger ska aldrig, nej aldrig, bli törstig igen. Det vatten jag ger ska bli en källa inom honom med vatten som kontinuerligt flödar fram till evigt liv [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]."
men den tid kommer, och den är redan här, då sanna (äkta, genuina) tillbedjare ska tillbe Fadern (böja sig ner i ödmjukhet, falla på knä; bildligt kyssa hans hand i vördnad) i ande och sanning, för det är sådana tillbedjare som Fadern söker (letar efter, vill ha). [Gud är mer intresserad att vi tillber honom än platsen där vi tillber.]
Detta svar gjorde de judiska ledarna ännu mer beslutna att döda Jesus, eftersom han inte bara gång på gång upphävde sabbaten, utan också kallade Gud sin Fader, vilket jämställer honom själv med Gud.
Fadern dömer inte någon [han utövar inte den rätten], i stället har han överlåtit hela domen till Sonen.
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er att den som hör [kontinuerligt lyssnar till] mitt ord (gr. logos) och tror på (förtröstar på) honom som har sänt (gr. pempo) mig, har (äger) [redan nu] evigt liv och kommer inte under (in i) domen, utan har övergått från döden till livet [har gått ut ur döden in i livet, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Joh 3:14].
Jag kan inte göra någonting av mig själv. Det jag hör, det dömer jag, och min dom är rätt (rättvis, rättfärdig), eftersom jag inte söker min egen vilja, utan min Faders vilja, han som har sänt mig.
men jag strävar inte efter människors vittnesbörd, jag nämner dessa bara för att ni ska bli frälsta (räddade).
men jag känner er och vet att ni inte har Guds osjälviska, utgivande kärlek i er.
"Här är en pojke (i sjuårsåldern) som har fem små kornbröd och två små fiskar, men hur kan det räcka för så många?" [Här används inte det vanliga grekiska ordet ichthys för fisk utan opsarion. Detta syftar på en saltad och torkad fisk, antagligen från Magdala, som pojken fått med sig av sina föräldrar som matsäck. Det grekiska ordet för pojke paidarion beskriver ofta barn i åldern 5-8 år.]
Nästa dag förstod allt folket, som fortfarande var kvar på andra sidan sjön, att det inte funnits mer än en liten båt där, och att Jesus inte hade gått i den tillsammans med sina lärjungar, utan att de gett sig av själva.
Jesus svarade dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Ni letar inte efter mig därför att ni sett tecken (mirakler), utan för att ni fick äta [fritt] av bröden tills ni blev mätta.
Sluta sträva efter (producera, arbeta för) den mat som förgås [det som är temporärt], arbeta i stället för den mat som alltid består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill (auktoritet, godkännande)."
Jesus svarade dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Det var inte Mose som gav er brödet från himlen. Det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen.
men jag har sagt till er: Ni har sett mig och tror ändå inte.
För jag har kommit ner från himlen, inte för mina egna syften utan för att göra hans vilja som har sänt mig (att utföra hans plan och syften).
Detta är nu hans vilja som har sänt mig, att jag inte ska förlora någon av alla dem som han gett mig, utan jag ska ge dem nytt liv (resa upp dem) på den yttersta (sista) dagen.
men det är [fortfarande] några av er som inte tror." Jesus visste ju redan från början (begynnelsen) vilka som inte skulle tro och vem som skulle utlämna (förråda) honom.
När hans bröder hade gått upp till högtiden, gick han också dit, inte öppet [tillsammans med andra], utan i hemlighet.
Bland folkskarorna (vanligt folk) diskuterades det också mycket (viskades, var det en hemlig debatt) om honom. Några sade: "Han är en god man", medan andra sade: "Nej, han förleder (talar osanning till) folket."
Jesus svarade: "Min lära (doktrin, ordnade system av sanningar) är inte min, utan hans som har sänt mig.
Mose gav er seden att omskära [pojkar på åttonde dagen efter födseln, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 12:44–49] – egentligen var det ju inte Mose som introducerade seden, utan fäderna [Abraham, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 17:9–14] – och ni omskär pojkar även på en sabbat.
Sluta döma efter skenet (på ett ytligt sätt), döm i stället rätt (rättfärdigt, enligt sanningen)."
Nej, så är det absolut inte, vi vet ju varifrån denne man kommer, men när den [äkta, av Gud] Smorde kommer är det ingen som kommer att veta varifrån han kommer."
Då ropade Jesus med hög röst, där han undervisade på tempelplatsen: "Vet ni [verkligen] både vem jag är och varifrån jag kommer? Jag har inte kommit av mig själv (med egen auktoritet), men den som sänt mig är äkta (verklig, trofast), och honom känner ni inte.
Några ville fängsla (gripa) honom, men ingen rörde (lade sin hand på) honom.
men detta obildade folk som inte förstår lagen står under Guds dom.
(därför) talade Jesus till dem igen och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig [den som alltid är med mig på vägen] ska aldrig (skulle inte heller) [behöva] vandra (leva) i mörkret, utan ska (kommer att) ha livets ljus." [ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Joh 1:5] [meningen börjar ordagrant med åter, på nytt eller igen (gr. palin) och knyter an till undervisningen från föregående dag (ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 7:37–39), eller från morgonen (ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 2 – innan händelsen med kvinnan som de skriftlärda och fariséerna släpat fram, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 3–11). Jesus undervisar på den del av tempelområdet som kallades "kvinnornas förgård" (se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 20; här fick även männen vistas – kvinnorna fick dock inte gå in i själva templet). På förgården fanns fyra stora kandelabrar, tretton offerkistor och flera förrådsrum. Anledningen till att Jesus uttalar dessa profetiska ord om sig själv just här, kan vara att dessa fyra ljuskandelabrar hade en speciell roll under Lövhyddohögtiden. De tändes första kvällen, och sedan alla följande kvällar i högtiden, utom på sabbaten. Ljuset påminde om hur Gud hade lett israeliterna genom öknen med en eldstod. Ljuständningen åtföljdes av musik, sång och dans. Jesus bekräftade där och då – just på denna dag och just på denna plats – att han är världens ljus, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 42:6!]
Även om jag skulle döma är min dom sann, för jag är inte ensam, utan med mig är Fadern som har sänt mig.
Det finns mycket jag kunde säga till er och döma er för, men han som sänt mig är sann. Jag talar [bara] det jag hört från (intill, bredvid) honom till världen."
Då sade Jesus: "När ni har valt att lyfta upp Människosonen [på ett kors] kommer ni att förstå att det är jag (Jag Är), och att jag inte gör något av mig själv, utan jag talar [bara] det min Fader lärt mig.
Jag vet att ni är Abrahams barn (säd, ättlingar), men ändå planerar ni att döda mig, eftersom mitt ord (min undervisning) inte har någon ingång (har ingen plats) i er.
Jesus svarade dem: "Om Gud verkligen är er far skulle ni älska (med glädje välkomna, respektera) mig, för jag har utgått från Gud. Jag har inte kommit hit själv (på eget initiativ), utan han har sänt mig.
Jesus svarade: "Jag har inte en ond ande, jag ärar min Fader och ändå föraktar (vanärar, hånar) ni mig.
Ni har inte känt honom (haft en personlig erfarenhet av Gud), men jag känner (har en klar förståelse av) honom. Om jag sade att jag inte känner (förstår) honom skulle jag vara en lögnare som ni. men jag känner honom och håller (skyddar, bevarar, lever efter, följer) hans ord (undervisning).
Jesus svarade: "Det är varken hans synd eller hans föräldrars synd som gjorde honom blind. Det skedde för att Guds gärningar skulle bli manifesterade (förklarade, åskådliggjorda) i honom.
Några sade: "Det är han."
    Andra sade: "Nej, men han liknar honom."
    Själv sade han gång på gång: "Det är jag."
Vi vet att Gud inte lyssnar på syndare, men om någon väljer att frukta Gud (i vördnadsfull tillbedjan) och väljer att göra hans vilja, då hör Gud honom.
Jesus svarade dem [dvs. fariséerna som hånade den blinde mannen som Jesus hade helat, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 9]: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom grinden (dörren, porten), utan tar sig upp någon annan väg, han är en tjuv (en som stjäl i smyg) och en rånare (en som öppet rånar med våld).
De kommer aldrig att följa en främling, utan kommer att fly bort från honom eftersom de inte känner igen främmande röster (toner, tal)." [Fårfållan var en gård med bara en ingång omgärdad av stenmur eller stängsel (eller törnbuskar som sidor för en mer tillfällig fålla). På kvällen fördes fåren in i fållan och var skyddade från vilda djur. Ibland använde flera herdar samma större fålla för sina får och turades om att vakta vid dörren. På morgonen kallade herden på sina egna får, som kände igen hans röst och följde honom ut på bete. Bara en person med ohederliga syften skulle haft intresse av att i skydd av mörkret ta sig in på ett annat sätt till fåren.]
Alla som kom före mig [de falska herdarna] är tjuvar och rånare,
    men fåren lyssnade inte på dem.
Ingen tar det från mig,
    utan jag lägger ner det frivilligt.
Jag har auktoritet att lägga ner det
    och auktoritet att ta det igen.
Detta är den order (instruktion) som jag fått från min Fader."
men ni tror inte på mig för ni är inte mina får.
De judiska ledarna svarade honom: "Vi ska inte stena dig för en god gärning, utan därför att du hädar [talar emot Gud]. Du är en människa, men utger dig för att vara Gud!"
När Jesus hörde detta sade han: "Den sjukdomen (svagheten) kommer inte att leda till döden, i stället kommer Gud att förhärligas (tillbedjas), så att Guds Son blir förhärligad genom den."
När han sagt detta tillade han: "Vår vän Lasarus har somnat in (är död), men jag går dit för att väcka honom ur sömnen."
och jag är glad för er skull att jag inte var där. Detta kommer att hjälpa er att tro (lita, luta er emot mig)."
men jag vet (har en klar förståelse av) att Gud kommer att ge dig vad du än ber (begär av) honom om."
Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar på samma ställe där Marta hade träffat honom.
Jag vet att du alltid hör mig, men jag sade detta med tanke på de människor som står här runtomkring, så att de ska kunna välja att tro att du sänt mig."
Detta sade han inte av sig själv, utan profetiskt eftersom han var överstepräst detta år. Han profeterade att Jesus skulle dö för [den judiska] nationen,
och inte bara för nationen utan också för Guds skingrade barn som skulle samlas och bli till ett.
Av den anledningen vandrade Jesus inte längre öppet bland de judiska invånarna, utan gick till en stad som hette Efraim, i en region som gränsar till öknen. Där stannade han med sina lärjungar. [Eftersom Efraims stams område ligger norr om Jerusalem låg staden antagligen några mil nordöst om Jerusalem vid gränsen mot öknen i öster. Många identifierar den med den gamla staden Ofra som omnämns i Jos 18:23, drygt två mil nordost om Jerusalem.]
Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han ständigt varit en tjuv (kleptoman, en som stjäl i smyg). Han hade hand om kassan [lådan med pengarna för Jesus och de tolv lärjungarna] och brukade ta från det som lades i den [för eget bruk].
En stor mängd judar (många av de judiska invånarna i Judéen) fick reda på att Jesus var där och de kom dit, inte bara på grund av Jesus, utan också för att se Lasarus som han hade uppväckt från de döda.
Detta förstod inte hans lärjungar då, men senare, när Jesus blivit förhärligad (upphöjd) [och var tillbaka hos Fadern i himlen] kom de ihåg att detta var skrivet om honom, och att man gjort så mot honom.
Nu är min själ (mina känslor, tankar) i oro (nöd, fylld med bekymmer). Ska jag säga: Fader, rädda (fräls, bevara) mig från denna stund [av prövning och vånda]? Nej, det var just för denna stund jag har kommit.
Jesus svarade: "Denna röst kom inte för min skull utan för er skull.
Trots allt detta fanns det bland ledarna [i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna] många som trodde (litade, lutade sig emot) honom. men på grund av fariséerna så bekände (tillkännagav) de inte det för att inte bli utstötta från synagogan.
[Under den sista veckan undervisar Jesus på tempelområdet i Jerusalem. Detta är det sista talet till folket.]men Jesus ropade med hög röst:
"Den som tror på (har för vana att lita, lutar sig emot) mig,
    tror inte bara på mig utan på honom som sänt mig.
Om någon väljer att höra mina ord och väljer att inte tro på dem, så dömer inte jag honom. För jag har inte kommit för att döma världen [verkställa domen mot världen], utan för att frälsa (rädda, hela, befria, bevara) världen. [Jesus kommer en dag att döma världen, men den första gången han kom var det för att rädda världen, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 3:17.]
För jag har inte talat av mig själv (från egen auktoritet), utan Fadern som sänt mig har själv gett order om vad (och hur) jag ska tala.
Petrus säger [då] till honom: "Herre, [tvätta] inte bara mina fötter, utan också händerna och huvudet."
Jesus säger [då] till honom: "Den som har badat [rengjort hela kroppen] behöver bara tvätta fötterna, hans kropp är [ju] helt och hållet ren (ordagrant: förutom att tvätta fötterna har han inget behov, utan är helt ren). Och ni [mina lärjungar] är rena, men inte alla."
"Jag talar inte om er alla, jag vet vilka jag har utvalt, men [någon ska förråda och utlämna mig] för att Skriften ska fullbordas:
Den som äter brödet med mig
    har lyft sin häl mot mig (har vänt sig mot mig, ska förråda mig). [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 41:10]
Den som inte älskar mig håller inte mina ord. Ordet ni hör är inte mitt, det kommer från min Fader som har sänt mig.
men för att världen ska förstå (personligen erfara) att jag osjälviskt utgivande älskar Fadern, kommer jag att göra det min Far i himlen har befallt mig. Låt oss stå upp och gå härifrån."
Ni har inte utvalt mig,
    utan jag har utvalt er. Jag har satt er till [planterat er för] att gå ut [i världen]
    och ständigt bära frukt, och er frukt ska bestå [människor som blir frälsta och själva blir Jesu lärjungar],
[resultatet av att ni är utvalda och lever i min vilja, är grenar i vinstocken, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 7]
    ska Fadern ge er vad ni än ber om i mitt namn.
Om ni tillhörde världen, så skulle världen känna vänskap med er som med sina egna. men nu tillhör ni inte världen, utan jag har utvalt er och kallat er ut ur världen. Därför hatar världen er.
men de ska göra allt detta mot er [förfölja och jaga er] för mitt namns skull, för de känner inte (ser inte med sina hjärtans ögon, har ingen klar förståelse av) honom som har sänt mig.
Detta hände för att det ord som står skrivet i deras lag skulle uppfyllas:
    De hatade mig utan orsak [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 35:19; ment='auto-top' data-trigger='hover'>69:4]."
De kommer att utesluta er (förvisa er) från synagogorna, ja, den tiden kommer när den som dödar er tror att han tjänar Gud (gör Gud en tjänst, utför Guds uppdrag).
men jag har sagt detta nu, så att när tiden kommer då detta sker, ska ni minnas att jag sade det till er. Jag sade det inte till er från början, eftersom jag var hos er."

I stället, eftersom jag sagt detta,
    fylls ert hjärta med sorg (känner ni smärta och är nedstämda).
men jag säger er sanningen: Det är bättre för er att jag går bort,
    för om jag inte går bort kan inte Hjälparen (den pålitlige vännen, rådgivaren, advokaten) komma till er.
Om jag går bort ska jag sända honom till er.
Jag har fortfarande mycket att säga er,
    men ni kan inte förstå (greppa, bära, acceptera) det nu.
men när han kommer, sanningens Ande,
ska han leda (lära, visa) er fram till hela sanningen (all sanning).
    För han ska inte tala av sig själv (sitt eget budskap),
    utan bara vad han hör [från Fadern], och berätta för er vad som ska hända i framtiden.
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er:
Ni ska gråta och sörja (gråta som ett barn och ljudligt visa sorg),
    men världen ska glädja sig.
Ni kommer att känna smärta (tyngd, bedrövelse),
    men er sorg ska vändas i glädje.
Jag har använt liknelser (illustrationer, bilder) för att säga dessa saker. [Den senaste var vinstocken och grenarna i kapitel 15.] men nu kommer en tid då jag inte ska tala till er i liknelser utan tala tydligt (öppet, rakt på sak) till er om Fadern.
Detta [allt detta] har jag sagt (talat till) er för att ni ska (så att ni kan) ha frid (fullständig harmoni) i mig. I världen får ni lida (ordagrant: har ni betryck), men var vid gott mod, jag har övervunnit (segrat över) världen." [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 14:27]
Jag ber för dem, jag ber inte för världen, utan för dem som du [min Far] har gett mig, för de tillhör dig.
Jag ber inte att du ska ta dem ur (lyfta upp dem från) världen, utan att du väljer att skydda (bevara) dem från den onde [djävulen och ondska].
men jag ber inte bara för dem, utan för alla som kommer att tro på mig genom deras ord (undervisning),
De förde sedan Jesus från Kaifas till romerska guvernörens palats (pretoriet). Det var tidigt (mellan klockan tre och sex) på morgonen. Själva gick de inte in i palatset, för att de inte skulle bli [ceremoniellt] orena utan kunna äta påskmåltiden.
Då skrek de alla högt tillbaka igen: "Inte honom, utan Barabbas!" Barabbas var en rånare (våldsman, revolutionär). [Utifrån källor hur detta ord används i annan samtida litteratur är det troligt att Barabbas inte bara var en enkel rånare. Snarare var han en revolutionär ledare och våldsman som med blandade motiv av nationalism och eget begär hade begått rån och satt Judéen i skräck.]
Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: "Skriv inte judarnas Konung. Skriv i stället: Den här mannen sade att han var judarnas konung."
Så de sade till varandra: "Låt oss inte dela den utan kasta lott om vem som får den." Detta skedde för att Skriften skulle fullbordas: "De delade mina kläder mellan sig, och kastade lott om min klädnad." [En profetia från ment='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 22:19.] Så soldaterna gjorde detta.
men en av soldaterna stack in ett spjut i hans sida, och genast kom (strömmade) blod och vatten ut. [Den tortyr som Jesus utsatts för med prygling och sedan själva korsfästelsen måste lett till stora blodförluster. Rent medicinskt gör den låga blodvolymen att offret drabbas av hypovolemisk chock. Det innebär att hjärtat skenar för att pumpa blod som inte finns. Eftersom kroppen behöver vätska för att ersätta blodförlusten, är också törst ett av symptomen, vilket Johannes noterar, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 28. Lungsäcken fylls också med vatten. I kroppen finns annars knappast vatten i fri form. När soldaten stack sitt spjut i Jesu sida kom troligtvis först lite vatten ut följt av en större mängd blod. Ordföljden i grekiskan behöver inte ange ordningsföljd. Att blod nämns först kan ange att det var mest blod, vilket stämmer rent medicinskt.]
Gravduken som hade täckt [lindats runt] hans huvud låg inte med de andra linnedukarna, utan var ihoprullad på ett ställe för sig. [Detta är en detalj i ögonvittnesberättelsen som visar på orimligheten i att någon rövat bort ­kroppen (ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 27:64). Varför i så fall ta sig tid att rulla av och vika ihop gravduken? ­Linneband och ­gravduk nämns även vid Lasarus begravning, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 11:44.]
Sedan sade han till Tomas: "Räck hit ditt finger, se (undersök, få en klar förståelse av) mina [genomborrade] händer (handleder), och räck ut din hand och för in den i min sida. Sätt stopp för din otro, och börja tro (bli full av tro)!"
De andra lärjungarna kom med den lilla båten (en mindre roddbåt) med fångsten på släp. De var inte långt från land, bara ungefär 90 meter (200 alnar). [Två olika ord för båt används i ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 3 och ment='auto-top' data-trigger='hover'>8. Kan syfta på samma båt, men också att de bytte från den större båten till en mindre roddbåt för att ta sig i land.]
Därför spred sig ett rykte bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. men Jesus hade inte sagt till Petrus att lärjungen inte skulle dö utan: "Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig?"

Apostlagärningarna (29)

När han var tillsammans med (åt en måltid med) dem befallde han dem [apostlarna, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 24:43–49]:
"Lämna inte Jerusalem,
    utan vänta på Faderns löfte som ni har hört mig berätta om.
men ni ska få (ta emot) kraft (styrka, förmåga) när den helige Ande kommer över er. Ni ska bli mina vittnen
både i Jerusalem [staden där de nu befann sig]
    och i hela Judéen och Samarien [de närliggande regionerna]
ända till jordens yttersta gräns." [Versen ger både en sammanfattande arbetsbeskrivning av missionsuppdraget och utgör en summering av hela bokens struktur och innehåll. Två världsbilder flyter här samman – den judiska och den grekisk-romerska. För juden var Jerusalem världens mittpunkt, medan Rom var romarens centrum. Lukas inleder sitt evangelium med förordningen som utgår från kejsaren i Rom, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 2:1. Här i hans andra skrift, Apostlagärningarna, läser vi om den uppståndne Herrens befallningar som utgår från Jerusalem, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 1–8.
    Den judiska världsbilden utgår från släkttavlan i ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 10:32, där Noas tre söner, Sem, Ham och Jafet, blir stamfäder till alla folk. Sems ättlingar rör sig österut till Arabien och Mesopotamien, Hams ättlingar söderut till Afrika och Jafets ättlingar norr- och västerut till Mindre Asien och Europa. Sems ättlingar motsvaras av Samarien. Hams ättlingar i Afrika nås via Filippus möte med den etiopiske hovmannen. Slutligen kommer evangeliet till Jafets ättlingar via Paulus resor norr och västerut. Enligt judarnas synsätt var Etiopien och Spanien världens yttersta utposter. Kanske var det därför Paulus ville till Spanien? Det är inte uteslutet att han kom dit, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 15:24. Jesu löfte både här och i missionsbefallningen (ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 28:19–20; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 16:15–16) visar att uppdraget gäller än och involverar alla som är hans lärjungar även idag: att med hjälp av den kraft Anden ger, och med utgångspunkt från vår egen plats – "vårt Jerusalem" – föra ut budskapet om frälsning till alla folk utöver hela vår jord.]
Nej, detta är [det första skeendet av] vad som är sagt genom profeten Joel [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joel 2:28–32]:
men för att det inte ska sprida sig ännu mer bland folket bör vi varna dem så att de aldrig mer talar till någon människa i det namnet."
Alla de många som trodde var ett hjärta och en själ (sinne). Ingen av dem kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt.
Innan du sålde den, tillhörde inte den dig då? Och när den var såld, var inte pengarna dina då också? [I grekiskan används en negativ partikel i båda dessa frågor som förväntar sig ett underförstått positivt svar: "ja, både marken och pengarna tillhörde dig".] Varför bestämde du dig i ditt hjärta för detta? Du har inte ljugit för människor, utan för Gud." [Synden var inte att de inte gav hela summan, utan att de låtsades göra det. Allt givande i den första församlingen var frivilligt, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 4.]
Ingen av de andra [som ännu inte kommit till tro, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 14] vågade ansluta sig till dem [där i templet eller komma med sjuka dit av rädsla för saddukéerna], men folket talade väl om dem.
men våra förfäder ville inte lyda honom. De avvisade honom och vände i sina hjärtan tillbaka till Egypten.
Den Högste bor dock inte i hus som är byggda av människohand. Profeten [Jesaja] säger [ju]:
Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem."
utan välkomnar var och en som fruktar (respekterar, böjer sig inför) honom och gör det som är rätt (lever rättfärdigt), vilket folk han än tillhör.
inte för hela folket, men för oss, som Gud redan hade valt ut att bli vittnen, vi som åt och drack med honom efter hans uppståndelse från de döda.
När Johannes stod vid slutet av sitt lopp [som en löpare som närmar sig mållinjen på det korta sprinterloppet], sade han: 'Jag är inte den ni tror att jag är [jag är inte Messias]. men se, efter mig kommer en som jag inte ens är värdig att knyta upp sandalerna på.' [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 3:16]
Nej, vi tror att det är genom Herren Jesu nåd (favör) [gåva] vi blir frälsta, vi på samma sätt som de."
utan bara skriva ett brev till dem att hålla sig borta (undvika, ta avstånd):
från sådant som orenats av avgudar,
[I ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 29 förklaras att detta gäller kött offrat till avgudar. Om en hednakristen fortsatte att köpa sådant kött som såldes på marknaden, skulle deras judiska syskon i församlingen undra om de verkligen gett upp sin avgudadyrkan. Även om hednakristna har frihet att äta allt kött, blir det en synd om en kristen broder kommer på fall, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 10:25–28.] från sexuell omoral (otukt, grekiska ordet pornea),
[Renhet på det sexuella området är något som hela Bibeln talar om och det gäller både judar och hedningar. I ment='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 18 definieras vad sexuell omoral är. Det är förbjudet att ha sexuella relationer med nära släktingar, utanför äktenskapet, med någon av samma kön eller med djur.] från [att äta] kött av kvävda djur
[Kött som inte slaktats enligt lagens föreskrift att blodet måste rinna ur det slaktade djuret, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 9:4; ment='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 17:13.]och från [att äta] blod. [De två sista förbuden gavs till Noa redan före lagen, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 9:4. Mose upprepar dem, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 17:10–16. Anledningen till att inte äta blod är i respekt för livet, eftersom livet finns i blodet, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 12:23. De två första buden nämns också i ment='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 2:14. Alla dessa fyra restriktioner återfinns centralt i 3 Mosebok, kapitel 17-18.
    Ordet 'hålla sig borta från' har huvudbetydelsen att hålla avstånd till något, som t.ex. en båt som har ett avstånd till land, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 14:24. Verbet är i formen 'medium' som är en verbform som inte finns varken i det svenska eller engelska språket. Vi är vana att använda verbformerna 'aktiv' – jag gör något, och 'passiv' – något görs åt mig. Grekiskan har däremot ytterligare en form mellan dessa två som just därför kallas 'middle' på engelska, 'medium' på svenska. Denna form är en kombination av den aktiva och passiva formen. Det jag 'aktivt' gör är viktigt eftersom jag 'passivt' kommer att påverkas. Att just den formen används här förstärker hur Jakob uppmanar de hednakristna att avhålla sig från vissa saker, inte bara som en regel, utan något som också ligger i deras eget intresse att göra. Att t.ex. avhålla sig från lösa sexuella relationer är inte bara en föreskrift, utan också något som positivt kommer att påverka den som gör det.]
men Paulus sade till dem: "De har piskat oss offentligt utan rättegång – trots att vi är romerska medborgare – och [dessutom] kastat oss i fängelse. Nu vill de skicka i väg oss i hemlighet! Nej, de får komma hit själva och hämta ut oss." [Paulus och Silas hade troligen med sig en testatio, som var ett officiellt intyg att de var romerska medborgare. Födelseort och medborgarskap var inskrivet på en diptyk, föregångaren till vår bok, som bestod av två hopfällbara skivor av trä överdragna av ett vaxskikt som man skrev på.]
En natt sade Herren i en syn till Paulus: "Var inte rädd, utan tala och låt dig inte tystas!
och tog farväl med orden: "Jag kommer tillbaka till er en annan gång, om Gud vill." Sedan gick han ombord och lämnade Efesos. [Det är troligt att skeppet som Paulus åker med gjorde ett kortare stopp i Efesos för att lasta av och på varor. På nästa resa kommer Paulus tillbaka hit och stannar tre år, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 19. Priscilla och Aquila blir kvar i Efesos under många år. De flyttar så småningom tillbaka till Rom, någon gång efter 54 e.Kr. när Claudius har efterträtts av Nero, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 16:3.]
och han frågade dem: "Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?"
    De svarade honom: "Nej, vi hörde inte ens talas om att det fanns en helig Ande."
men ni både ser och hör hur den där Paulus har fått med sig en mängd människor, inte bara i Efesos utan i nästan hela Asien, med sitt tal om att gudar gjorda av människohand inte skulle vara några gudar.
Det är risk att inte bara vårt hantverk får dåligt rykte, utan också att den stora gudinnan Artemis tempel tappar sitt anseende, och att hon som dyrkas av hela Asien och hela världen förlorar sin storhet."
men jag anser inte mitt liv vara värt något för mig själv, bara jag får fullborda mitt lopp och den uppgift jag fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium (det glada budskapet om Guds oförtjänta favör och kraft som finns tillgänglig).
Då svarade Paulus: "Varför gråter ni och får mitt hjärta att brista? Jag är beredd att inte bara låta mig bindas utan också dö i Jerusalem för Herren Jesu namn."
Ta med dem och rena dig tillsammans med dem och betala för dem så att de får raka huvudet. Då förstår alla att inget av det de har hört om dig är sant, utan att du själv står fast vid lagen och håller den. [Fyra messianska judar i församlingen hade snart fullbordat ett nasirlöfte. Namnet nasir, kommer från hebreiska verbet nazar som betyder att avskilja. Det är ett frivilligt löfte att frivilligt avhålla sig från vin – detta livets goda, och stå till Herrens tjänst och söka honom på ett speciellt sätt. Både män och kvinnor kunde göra detta för en tid, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>4 Mos 6:1–21. Paulus tillfrågas att vara med i den avslutande ceremonin i templet när de rakade av sitt hår, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>4 Mos 6:18. Han skulle också bekosta de omfattande offren, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>4 Mos 6:14–15. Han var inte själv delaktig i detta nasirlöfte, eftersom den kortaste perioden var trettio dagar, och det gällde bara sju dagar, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 27. Dock rakade Paulus sitt hår i Korint, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 18:18. Om det var ett nasirlöfte kan det hända att han fullgör delar av det här.]
men res dig och stå på dina ben! Jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne, både till det du har sett och till det jag ska visa dig.
Jag har predikat, först i Damaskus och sedan i Jerusalem och hela Judéen och även ute bland hedningarna, att de ska omvända sig (förändra sitt tänkesätt) och vända sig till Gud och göra gärningar [leva ett värdigt liv] som hör till omvändelsen. [Resultatet av en genuin omvändelse är ett liv som karaktäriseras av goda gärningar. De kan dock aldrig vara grunden för frälsningen, samtidigt som de är ett ofrånkomligt resultat från ett nytt liv i Jesus.]
men Paulus svarade: "Jag är inte galen, högt ärade Festus. Det jag säger är sant och förnuftigt.
Paulus svarade: "Jag ber till Gud, att oavsett om det tar kort eller lång tid, önskar jag att inte bara du utan alla som hör mig i dag blir som jag, bortsett från de här bojorna."
och sade: "Ni män, som jag ser det kommer denna resa att innebära stor skada och förlust, inte bara för last och skepp, utan även för våra liv."

Romarbrevet (69)

Trots att de kände till Gud prisade de inte honom som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan.
De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de applåderar dessutom (samtycker, ger sitt stöd till) andra som handlar likadant. [Efter en liknande lista av synder påminner Paulus de troende i Korint att så hade somliga av dem levt, men de hade låtit sig tvätta sig rena och helgats, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 6:11.]
Det är inte lagens hörare [de som hör Moseböckerna läsas och undervisas i budorden] som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare som ska förklaras rättfärdiga [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jak 1:22].
Jude är man i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. Då får man sitt beröm inte av människor utan av Gud. [Paulus undervisning om omskärelsen av judiska män kan också appliceras på det kristna dopet. Båda dessa är yttre tecken, som är viktiga och har sin plats, men som i sig själva inte har någon frälsande kraft.]
men vad kan vi [judar] då berömma oss av (skryta och vara stolta över)?
    Ingenting, all stolthet är helt utesluten. Genom vilken lag (regel, princip)?
    Genom gärningarnas?
    Nej, genom trons lag.
Upphäver vi då lagen genom tron?
    Absolut inte!
    Tvärtom, vi upprätthåller (bekräftar) lagen.
Om Abraham förklarades rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av. Dock inte inför Gud.
[Låt oss ta ett exempel.] Den som arbetar (gör gärningar), får han lön som en fri gåva [eller som betalning för sitt arbete]? Det är ju inte nåd (en fri gåva) utan som förtjänst [på grund av gärningarna].
När fick han den tillräknad? Var det innan eller efter han blev omskuren? Det var inte efter, utan innan han blev omskuren. [Enligt judisk uppskattning gick det närmare trettio år från det att Abraham blev rättfärdiggjord inför Gud, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 15:6, tills han blev omskuren, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 17:23–27.]
Han skulle också bli far till de omskurna, de som inte bara tillhör de omskurna utan också vandrar på trons väg – en tro som vår far Abraham hade redan som oomskuren. [Det är skillnad mellan att vara Abrahams avkomma och Abrahams barn, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 8:37–39. Den fysiska omskärelsen är inte det som avgör om någon är Abrahams barn.]
Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro.
Därför heter det "av tro", för att det ska vara av nåd och för att löftet ska stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro. Han är allas vår far,
Ingen otro fick honom att tvivla på Guds löfte (han vacklade inte), i stället blev han styrkt i tro när han prisade (ärade) Gud. [Tron växer genom att se på Gud och prisa honom, medan den försvagas genom att bara betrakta naturliga omständigheter.]
utan även för vår skull. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda,
men inte bara det, vi gläder oss (jublar; är stolta; håller huvudet högt) också i motgångarna [i våra lidanden], eftersom vi vet att:
Lidandet (nöden, betrycket, problemet)
    ger (producerar; verkar fram; arbetar ovanifrån ner – gr. katergazomai) uthållighet (ståndaktighet),
Inte bara det, vi gläder oss i (berömmer, talar positivt om) Gud tack vare vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus), genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.
Ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat genom en sådan överträdelse som Adams. Adam var en förebild på den som skulle komma.
[Nu följer sex jämförelser mellan resultatet av Adams överträdelse och resultatet av den upprättelse som Jesus ger.] Överträdelsen (syndafallet) kan inte jämföras med den fria gåvan (gr. charisma).
    [Adams fall är oproportionerligt litet i jämförelse med Guds stora nåd.]
För om de många [alla] dog genom en endas överträdelse (synd; snedsteg, fall),
    hur mycket mer har Guds nåd och den fria gåvan,
    
    genom en man, Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
    på ett överflödande sätt kommit till många.
För om vi har blivit permanent förenade (planterade tillsammans) med honom genom en död som liknar hans [när vi döps i vatten och begraver vårt gamla liv], då ska vi också dela hans uppståndelse.
Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som ett vapen för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som vapen för rättfärdigheten.
Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden [Guds favör och kraft].
[Nåden är inte något som slätar ut synd. Nåden är en Guds kraft som ger frihet att tjäna Herren. Paulus illustrerar nu detta genom ett exempel där en slav tillhör sin herre. Frihet handlar om vilken herre vi väljer att ha över oss.] Hur är det då? Ska vi synda lite nu och då [verbet indikerar inte ett vanemässigt beteende utan enstaka tillfällen], eftersom vi inte står under lagen [legalism] utan under nåden? Absolut inte!
Vad ska vi då säga? Att lagen är synd? Absolut inte! Det var dock först genom lagen som jag lärde känna synden. Jag hade [till exempel] inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt:
Du ska inte ha begär. [ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 20:17; ment='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 5:21] [Det sista av de tio buden, eller orden som det ordagrant står i 2 Mos 20. Förbuden mot själva handlingen att begå äktenskapsbrott och stjäla har redan nämnts i ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 14 och ment='auto-top' data-trigger='hover'>15. Detta sista bud i ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 17 fokuserar på själva begäret att vilja ta det som tillhör någon annan.]
Har då det som är gott blivit min död? Absolut inte! Det var synden [som dödade mig, inte lagen]. Detta för att synden skulle avslöjas som synd. [Dess sanna karaktär blir uppenbar.] Den orsakade min död genom det som är gott, vilket visar och avslöjar syndens ofattbara (extrema) syndighet.
Jag förstår inte själv mina egna handlingar. Det jag vill (vad jag med ren vilja försöker göra) gör jag inte, men det jag avskyr (hatar) [med ren vilja försöker undvika] det gör jag.
men nu är det inte längre [mitt verkliga] jag som gör det, utan synden som bor (har en permanent boning) i mig.
Jag gör inte det goda jag vill, utan i stället det onda jag inte vill göra.
men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig.
[ment='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 1–4 formar en kiasm där Jesu syndoffer står centralt i ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 3.] Därför [på grund av vad Jesus gjort, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 7:25] finns det nu ingen fördömelse (fällande dom) för dem som är i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus [för dem som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 4].
Så skulle lagens rättfärdighetskrav [om ett rättfärdigt handlande i enlighet med budordens rättesnöre – som, då det står i singular, betonar helheten i undervisningen, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 13:9] helt och fullt uppfyllas i oss som inte vandrar (vandrar omkring) [lever] efter köttet [vår fallna natur], utan efter Anden. [Den arameiska texten (Peshitta) och en del grekiska manuskript har även frasen "de som inte vandrar efter köttet" i avslutningen av ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 1. Ytterligare några manuskript har också den avslutande frasen "utan efter Anden". Utifrån det kiastiska mönstret så blir betydelsen dock densamma oavsett läsart.]
Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har den Smordes (Kristi) Ande tillhör inte honom.
För ni fick inte (tog inte emot) slaveriets ande för att falla tillbaka in i fruktan (vilket återigen leder till rädsla) utan ni tog emot barnaskapets Ande [som ger söners rätt], i vilken vi [ständigt] ropar [högt; vädjande efter hjälp]: "Abba (pappa)! Fader!" [Den som tagit emot Jesus har blivit adopterad in i Guds familj, vilket innebär full rätt och fri tillgång till allt som föräldern äger. "Abba" betyder pappa på arameiska – det språk Jesus och hans lärjungar talade till vardags. De första ord ett litet barn lär sig säga är pappa och mamma, "abba" och "imma". Uttrycket "Abba Fader" visar att vi får vara Guds barn och ha en nära familjerelation till vår himmelske Fader.]
Skapelsen (naturen) blev ju lagd under förgängelsen [utsattes för ett tillstånd av tomhet – utan mål och mening], inte frivilligt utan genom honom som lade den därunder [Gud tillät det ske] i hopp [i förväntan och tillförsikt] om
Och inte bara den, utan också vi själva som har Andens förstlingsfrukt [som har fått Guds Ande som en första gåva, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 1:22; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Ef 1:14], också vi suckar inom oss medan vi väntar [oförtrutet och välkomnande][vår] adoption (barnaskapet) – vår kropps förlossning (återlösning, befrielse).
[Detta stycke ramas in av Andens hjälper och bön (ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 26) och Jesu vädjan för oss, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 34. Centralt finns Jesus som den förstfödde, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 29b.] På samma sätt [som både skapelsen och vi suckar, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 22–23] hjälper (undsätter) ju också Anden oss [när han går med och stöttar precis där det behövs] i vår svaghet (bräcklighet, skörhet). För vi vet inte (har inte vetat) exakt vad vi borde be om (hur vi lämpligast bör be). men Anden själv [träder in och] ber (går i förbön; vädjar, medlar) för oss med outsägliga suckar [som inga ord kan uttrycka].
Han som ju inte [ens] skonade sin egen Son, utan utlämnade [personligen gav upp] honom för oss alla, hur skulle han inte också fritt [komma att] skänka (ge, unna, bevilja) oss allt (allting) [tillsammans] med honom. [Grekiskan betonar ordet för "inte" (genom att använda ouchi) i slutet på versen – betydelsen blir att det vore helt uteslutet.]

[Skulle något av detta kunna skilja oss från Jesu kärlek?]
Nej, i allt detta vinner vi en överlägsen seger [är vi mer än segrare genom att vi, förutom den triumferande segern, också ger ära till Gud, välsignelse till andra och oss själva], genom honom som har älskat oss [med sin osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek].
och alla Abrahams avkomlingar är inte hans barn. "Nej, det är genom Isak din avkomma ska räknas." [Citat från ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 21:12. Abraham fick först Ismael med Hagar och senare fler barn med Ketura, men löftet gällde Sara och hennes son Isak.]
Det vill säga: det är inte de köttsliga barnen som är Guds barn, utan löftets barn räknas som hans avkomlingar.
[Någon kanske kan invända att löftet gällde ju Isak, eftersom han var Saras barn. I nästa exempel tar han därför upp Rebecka som var Isaks enda fru. Här utväljer Gud den yngre tvillingen innan de ens är födda och har varken gjort gott eller ont.] men inte bara det, även Rebecka fick två söner med en och samme man, vår far Isak.
sades det till henne: "Den äldre ska tjäna den yngre." [ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 25:23] Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar.
Det [att Gud utväljer någon] beror alltså inte på [den] människans vilja eller egen strävan (löpning), utan på Guds barmhärtighet. [Strävan är gr. trecho som ordagrant är "att löpa" – dvs. att själv sträva, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 9:24. Kan syfta på det andra exemplet i ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 10–13 där Esau "sprang" och jagade ute i markerna medan Jakob var hemma, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 25:27.]
[Fram till nu har Paulus talat i mer generella termer. Nu inkluderar han sig själv och brevets mottagare, troende judar och hedningar i Rom.] Till att vara sådana [barmhärtighetens kärl, ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 23] har han kallat oss, inte bara från judarna [Isak och Jakob, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 6–13] utan också från hednafolken.
Varför? För att de inte sökte rättfärdigheten genom tro, utan genom gärningar. De snubblade på stötestenen,
Jag kan vittna om att de har en iver (hängivenhet) för Gud [genom att följa Torah], men de saknar den rätta insikten (en personlig erfarenhet),
men vad säger den [Torah – undervisningen om tro, frälsning och rättfärdighet]?
"Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta." [ment='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 30:14]
    – Det är [alltså] detta trons ord (gr. rhema) vi [hela tiden aktivt] predikar.
[Det grekiska ordet för ord är här rhema, dvs. ett specifikt ord levandegjort av den helige Ande.]
men alla har inte hörsammat [velat lyssna till och lyda] evangeliet. Jesaja säger ju:
Herre, vem har trott vår redogörelse (predikan, det de hört) från oss? [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 53:1]
men nu frågar jag: Har de [israeliterna] inte hört? Jo, det har de. [I Psalm 19 står det:]
Deras röst [himlarna och stjärnorna] har gått ut över hela jorden,
    deras ord till världens ändar. [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 19:5]
Jag frågar också: Har Israel kanske inte förstått [att evangeliet skulle gå ut i hela världen]? Först säger ju Mose [i 5 Mos 32:21]:
Jag ska väcka er avund mot ett folk som inte är ett folk,
    mot ett folk utan förstånd ska jag väcka er vrede.
men vad är Guds svar till honom?
Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen man som inte har böjt knä för Baal. [ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kung 19:18]
Jag frågar nu: De har väl inte snubblat för att de skulle falla (för alltid, utan hopp om att resa sig igen)? Absolut inte! men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att "väcka deras avund". [ment='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 32:21]
då ska du inte förhäva dig över grenarna. Om du förhäver dig ska du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.
Det stämmer, de bröts bort på grund av otro, men du är kvar genom tron. Var inte högmodig, utan bäva.

Och anpassa er inte (låt er inte formas)
    efter den här tidsåldern [identifiera er inte med detta världssystems yttre uttryck, mönster och ideologier],
utan låt er förvandlas (förnyas inifrån; inta en helt ny form)
    genom sinnets (era tankars) förnyelse [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Ef 4:22–24],
så att ni kan pröva (undersöka, analysera, urskilja och sedan avgöra) vad som är Guds vilja [fullständiga önskan, plan och syfte]:
    det som är gott
    och välbehagligt
    och fullkomligt. [Här används grekiskans starkaste ord för förvandling, metamorpho. Samma ord beskriver Jesu förvandling på förklaringsberget, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 9:2–3. Metamorfos är inom biologin den process som inträder när ett ägg utvecklas till en larv som förpuppas och sedan förvandlas till en fjäril. En lika stor förändring sker med våra tankar när de förnyas!]
För genom den nåd som jag har fått, säger jag till var och en av er att inte ha högre tankar om dig själv och din betydelse [och den gåva du fått] än sig bör. Bedöm i stället din förmåga på rätt sätt, utifrån det mått av tro som Gud har gett till var och en.
Lev i harmoni med varandra (tänk dig in i andras situation, var eniga). [Ordagrant "ha samma sinne mot varandra". Denna enhet behöver inte betyda att alla tycker exakt lika i alla småfrågor, det handlar snarare om en ömsesidig förståelse av Guds synsätt. Det handlar också om ett känslomässigt engagemang i andras liv och situation. Detta är något som både föregående vers och fortsättningen på ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 16 talar om.]Tänk inte högfärdigt (låt inte tankarna vandra i väg om din egen överlägsenhet),
    utan var delaktiga i det [personer, uppdrag, sammanhang] som är smått (har låg status i världens ögon). [Bli aldrig så stor så att du inte kan umgås med enkla människor eller engagera dig i oansenliga uppgifter och tjäna i små sammanhang. Den som är trogen i smått är trogen också i stort, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 6:10.] Var inte visa i era egna ögon [ha inte för stora tankar om er själva – tro inte att ni vet allt]!
Ta inte rätten i egna händer (hämnas inte), mina älskade vänner, lämna i stället utrymme (vägen öppen) för straffdomen [Guds vrede mot synden]. För det står:
"Hämnden är min, jag ska straffa (ge en rättvis dom), säger Herren."
[ment='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 32:35] [Befriad från hämndbegär kan man i stället vara god mot sin fiende.]
men om din fiende är hungrig,
    ge honom att äta,
om han är törstig,
    ge honom att dricka.
Då samlar du glödande kol på hans huvud. [Vad menas med att "samla glödande kol på någons huvud"? Är det att skapa en brännande smärta på din fiendes huvud? Utifrån sammanhanget måste det leda till något positivt eftersom nästa vers talar om att besegra det onda med det goda. Paulus var väl förankrad i Gamla testamentet och citerar här ment='auto-top' data-trigger='hover'>Ords 25:21–22 där detta ordspråk ingår i ett stycke med flera ordspråk där något fysiskt beskriver något emotionellt. Att ta av sig sina ytterkläder en kall dag illustrerar hur opassande det är att sjunga glada sånger till någon som har sorg, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Ords 25:20. Skvaller jämförs med nordanvinden i ment='auto-top' data-trigger='hover'>Ords 25:23.
    På samma sätt talar de glödande kolen om det känslomässiga obehag din fiende känner när hans samvete väcks till liv när du behandlar honom väl. De goda gärningarna bränner i hans samvete över den orätt han gjort dig och leder förhoppningsvis till att han ångrar sig och återupprättas.]
Låt dig inte besegras (övervinnas, erövras) av det onda [av det som är under dess auktoritet], besegra (övervinn, erövra) i stället det onda med det goda.
De styrande är ju inget hot mot dem som gör det goda (det som är rätt), utan mot dem som gör det onda. Vill du slippa vara rädd för överheten? Gör då det goda, så får du beröm av den. [I det längsta ska en kristen följa samhällets förordningar, men i de fall där de går emot Guds bud är det viktigare att lyda Gud än människor, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 4:19; ment='auto-top' data-trigger='hover'>5:29. När Daniel och hans vänner blir påtvingade nya hedniska namn i Babylon, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Dan 1:7, skulle man kunna tro att de skulle klaga över detta, men det gör de inte. Däremot frågar de hovmarskalken Aspenas om tillåtelse att inte behöva äta kött, som i Babylon var offrat till avgudar. Anledningen är att det finns ett bud mot att äta "kött offrat till avgudar", se ment='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 17:1–9. Däremot finns inget bud för att inte ha ett hedniskt namn! Däremot ska noteras att Daniel och hans vänner alltid använde sina hebreiska namn när de talade med varandra.]
Därför måste man underordna sig, inte bara för straffets skull utan även för samvetets.
Iklä er i stället Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus), och mata inte (förse inte; ha inte omsorg om) köttets [passionerade] begär [plural; som kommer av den syndfulla naturen].
Låt oss därför inte längre döma (kritisera, skylla på) varandra. Besluta er i stället för att aldrig bli en stötesten (bli ett hinder i vägen) för din broder, eller vara orsak till hans fall (agera så att han tar illa vid sig, blir sårad, upplever era handlingar som en skandal).
För Guds rike (kungarike) är inte mat och dryck, utan [består i] rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande [riket handlar inte om det yttre, utan om att ha det rätt ställt med Gud].
Riv inte ner Guds verk på grund av mat. Allt är visserligen rent, men maten blir till skada för den människa som har betänkligheter när hon äter.
Den Smorde (Messias, Kristus) tjänade ju inte [levde ju inte för att behaga] sig själv, utan som det står skrivet:
Smädelserna från dem som smädar dig har fallit på mig. [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 69:10]
Det står ju skrivet:
De som inte har fått budskapet om honom ska se,
    och de som inte har hört ska förstå. [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 52:15]
De riskerade sina egna liv för mig. [Det kan syfta på upploppen i Efesos som beskrivs, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 19:23–41.] Inte bara jag, utan alla icke-judiska (hedniska) församlingar tackar dem.
för sådana människor tjänar inte vår Herre den Smorde (Messias, Kristus) utan är slavar under sina egna begär (sin egen buk), och med fina ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor. [Paulus instruerade den unge Titus att efter två varningar inte ha med sådana människor att göra, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Tit 3:10.]

1 Korintierbrevet (73)

För den Smorde (Messias, Kristus) har inte sänt mig [som huvudsakliga kallelse] för att döpa,
    utan för att förkunna evangeliet (det glada budskapet). Inte med mänsklig visdom i ord (god retorik, vältalighet), om det vore så skulle den Smordes (Kristi) kors vara utan verkan (utan värde, uttömd på innehåll). [Även om Paulus primära uppgift och kallelse inte var att döpa så finns dopet med som ett viktigt steg i tron. Hade det inte varit så skulle Paulus inte ens döpt de tre personer han nämner. Troligen överlät han uppgiften att döpa till de lokala församlingarna, på samma sätt som Jesus överlät den uppgiften till sina lärjungar, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 4:2. Dopet är en viktig del i frälsningen, men inte liktydigt med frälsningen, se även ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 28:19; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 2:41; ment='auto-top' data-trigger='hover'>8:36. Det är sorgligt att det uppstått splittringar på grund av olika dopsyn, när Paulus just tar upp denna fråga här i ett sammanhang som handlar om enhet, och är tydlig med att det är evangeliet som frälser, inte dopet.
    Denna vers fungerar också som en övergång till en sektion som handlar om mänsklig vishet i förhållande till korset. Korintierna, som var greker, älskade mänsklig filosofi och deras filosofer var nationalhjältar. Det fanns förmodligen grupperingar inom församlingen som försökte intellektualisera evangeliet.]
men det som är dåraktigt för världen valde (medvetet utvalde) Gud
    för att de [som tror sig vara] visa skulle komma på skam,
och det världen anser vara svagt
    utvalde Gud för att de [som tror sig vara] mäktiga skulle komma på skam.
varken mitt tal (framförande) eller mitt budskap (min predikan) byggde på övertalning (förförande argument) av "visdom", utan i överbevisning (en manifestation) i Ande och i kraft.
Detta för att er tro inte skulle bygga på mänsklig visdom utan på Guds kraft.
Nej, i stället talar (förmedlar) vi Guds vishet,
    dold i ett mysterium (en gåta) [dold för mänsklig vishet],
som Gud före tidens början
    planerade till vår ära,
Utan som Skriften säger:
"Det inget öga har sett,
    det inget öra hört,
    vad inget hjärta drömt om (vad någon kunnat tänka),
allt det har Gud berett (utjämnat vägen, betalt för)
    åt dem som ständigt älskar honom."[Paulus citerar fritt från ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 64:4 och ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 65:17.]
men vi har inte tagit emot världens ande, utan Guds Ande, så att vi kan veta om (förstå, uppskatta) gåvorna (av fri favör och de välsignelser) som Gud har gett oss.
Vi sätter ord till dessa sanningar, men inte med ord som mänsklig visdom lär ut (dikterar), utan som Anden lär ut, genom att kombinera (sammanställa) andliga sanningar med andliga ord [till den som har den helige Ande].
[Paulus ser tillbaka till när han omkring tre år tidigare var med och fick leda korintierna till tro på Jesus.] Syskon (bröder och systrar i tron), själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor, utan bara som till oandliga människor (starkt påverkade av sin köttsliga mänskliga natur), som spädbarn i den Smorde (Messias, Kristus).
Jag gav er mjölk [som en mor skulle föda ett litet barn], eftersom ni inte var mogna (stora nog) att ta till er fast föda [djupare andliga sanningar]. men ni är [tre år senare] fortfarande inte redo!
[Korintierna visade sin omognad genom att de upphöjde mänskliga ledare till skyarna. Paulus bemöter detta genom att visa på att sant kristet ledarskap är ett tjänande ledarskap.] Vad är Apollos?
Vad är då Paulus? Vi är bara tjänare som har fört er till tro [inte ledare för olika grupperingar]. Herren har gett oss olika uppgifter.
[Församlingen kan liknas med en planta:]
Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud stod för växten.
Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, utan bara Gud som ger växten.
[En tjänare och förvaltare, i detta fall en Guds tjänare, kommer ständigt att bedömas och kritiseras. Paulus pekar nu på hur kritik kan komma från tre håll. Andra människor, sig själv och Gud.] För mig [personligen] spelar det ingen roll om ni eller en mänsklig domstol ställer mig inför rätta [på denna punkt hur jag har förvaltat det uppdrag jag fått av Gud]. Jag [sätter mig inte på Guds plats och] dömer inte ens mig själv.
Jag har inget dåligt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Den som dömer (undersöker) mig är Herren.
Jag skriver inte det här för att få er att skämmas, utan för att vägleda (förmana, milt varna) er som mina älskade barn.
För även om ni skulle ha en myriad [det högsta talvärdet i grekiskan som är 10 000, men används också bildligt talat för att beskriva en oräknelig mängd] uppfostrare i den Smorde (Messias, Kristus), så har ni ändå inte många fäder. Det var jag som i den Smorde Jesus födde er till liv genom evangeliet.
men jag kommer snart till er, om Herren vill, och då får jag veta hur det är, inte med orden utan med kraften hos dem som är uppblåsta.
För Guds rike består inte i ord utan i kraft.
Så låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg [när vi levde på världens sätt], inte heller med ondskans och elakhetens surdeg (ondska och utlevd ondska). Fira i stället med renhetens (ärans) och sanningens (ärlighetens) osyrade deg.
I stället går broder till domstol med broder, och detta inför otroende.
I stället gör ni själva orätt och roffar åt er, och det drabbar syskon (bröder och systrar i tron).
Sådana har några av er varit.
men ni har tvättats rena,
    men ni har blivit helgade,
    
    men ni har förklarats rättfärdiga
i Herren Jesu den Smordes (Kristi) namn
    och i Anden
    
    av vår Gud. [Dessa sex rader hör ihop. Ni har blivit tvättade rena i dopet i Jesus, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 6:3. Den helige Ande är den som helgar och Gud är den som rättfärdiggör, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 8:33.]
[Paulus använder sig nu av ett retoriskt grepp som kallas diatrib. En tänkt dialogpartner citeras för att sedan motsägas. Eftersom grekiskan saknar citattecken kan man inte vara helt säker på när det är ett citat eller inte. Det är inte otroligt om dessa citat ursprungligen kom från Paulus själv när han argumenterade mot judisk legalism. Tagna ur sammanhanget hade några använt dem för att stödja ohämmad frihet. Samma fyra rader återfinns nästan ordagrant i ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 10:23.] [Ni säger:] "Allt är tillåtet för mig",
    men allt bygger inte upp (gör nytta, jämfört med andra saker). [Ni säger:] "Allt är tillåtet",
    men jag tänker inte låta någonting få kontroll över (förslava) mig.
[Korintierna argumenterade för att mat och sexualitet var jämförbara. Jag känner mig hungrig – och äter. Jag känner sexuell lust – och ger mig hän med prostituerade. Grekernas andlighet, och då särskilt gnosticismen, präglades av ett tänkesätt där det fysiska och andliga var åtskilda. Det spelade inte någon roll vad man gjorde med kroppen, anden var högre.] [Ni säger:] "Maten är till för magen
    och magen för maten",
men [då vill jag säga att] Gud ska göra slut på dem båda. Kroppen är inte till för omoral utan för Herren,
    och Herren för kroppen.

Hustrun bestämmer inte över sin kropp,
    det gör mannen.
På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp,
    det gör hustrun.
Helst skulle jag vilja att alla människor var som jag.
men var och en har sin gåva från Gud,
    den ene på ett sätt, den andre på ett annat. [Vi vet inte så mycket om Paulus äktenskapliga historia. Vi vet att han läste under rabbinen Gamaliel, men inte om han själv blev en rabbin, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 22:3. Om så är fallet måste han ha varit gift tidigare, eftersom giftermål var ett krav för att bli en rabbin vid den här tiden. Det vi vet med säkerhet är att han inte är gift när han skriver detta brev.]
[Nu tar Paulus upp lite mer komplicerade frågor som rör skilsmässa, se även ment='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 7:1–3] De gifta [där båda två är troende] ger jag en befallning som inte är min utan Herrens:
    "En hustru får inte skilja sig från sin man." [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:31–32; ment='auto-top' data-trigger='hover'>19:4–9]
Detta ingrepp som kallas omskärelse har ingen betydelse,
    och detta fysiska ingrepp där man åter blir oomskuren har heller ingen betydelse,
    vad som betyder något är att man håller Guds bud. [Den grekiska kulturen hade nakenhet som ideal. I Jerusalem byggs ca 175 f.Kr. den första romerska idrottsanläggningen. Det grekiska ordet är gymnasium, av grekiskans gymnos (naken), eftersom man tränade och tävlade nakna. Våra ord "gym" och "gymnastik" kommer från detta ord. Både 1 Mak 1:17 och i Josefus verk, judiska fornminnen 12.5.1, talas det om hur grekiska judiska män skämdes för sin judiska identitet och gjorde kirurgiska ingrepp för att "skaffa förhud" och bli oomskurna.]

Var du slav när du blev kallad [av Gud]?
    Bekymra dig inte över det,
    men om du kan bli fri (få din frihet), så tag den chansen.
[Sista delen är ordagrant "men även om du kan bli fri, använd den". Det går att översättas så att betydelsen blir "även om du kan bli fri, så förbli hellre slav." I ljuset av ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Tim 1:10 där slavhandlare jämförs med mördare, och innehållet i nästa vers, är det troligast att betydelsen är att Paulus inte är emot att en slav blir frigiven, se även brevet till Filemon.]
Detta säger jag för att bygga upp er (för er vinst och ert eget bästa), inte för att begränsa er (lägga band på er), så ni utan distraktion kan leva rätt och troget hålla fast vid Herren.
så har vi bara en Gud – Fadern –
    från vilken allting är
    
    och till vilken vi själva är,
och en Herre – Jesus den Smorde (Messias, Kristus)
    genom vilken allting är
    
    och genom vilken vi själva är. [Det finns ingen Zeus i himlen, ingen Atena på jorden och ingen Poseidon i havet. Här gör Paulus också något anmärkningsvärt genom att inkludera Jesus i den judiska trosbekännelsen Shema. Frasen "vi har bara en Gud" motsvarar "Herren, vår Gud" i bönen och "en Herre – Jesus den Smorde" av "Herren är en", se ment='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 6:4.]
Den kunskapen finns dock inte hos alla.
Några är fortfarande så vana vid avgudarna att de äter köttet just som avgudaoffer,
    och då blir deras svaga samvete fläckat.
Om jag inte är apostel för andra,
    så är jag det i alla fall för er.
    Ni är sigillet på mitt
apostlaämbete i Herren.
Om andra har rätt att få del av det som är ert,
    har inte vi det ännu mer?

Paulus väljer att inte använda sin frihet

[Paulus skriver tre gånger "att han inte använder sin rätt" vilket ramar in detta stycke, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 12, ment='auto-top' data-trigger='hover'>15 och ment='auto-top' data-trigger='hover'>18.]men vi har inte utnyttjat den rättigheten [att vara avlönad],
    utan finner oss i allt för att inte skapa hinder för den Smordes (Kristi) evangelium.
För dem som är utan lag [hedningarna] har jag blivit som den som är utan lag,
    fast jag själv inte är utan Guds lag utan lever inom den Smordes (Kristi) lag,
    
    för att vinna dem som är utan lag.
I stället är jag [likt en boxare som ger ett förödande slag i ansiktet] hård mot min kropp och tvingar den till lydnad (underkastelse; bemästrar den genom att föra bort/göra den till slav), för att jag, efter att ha predikat för andra, inte själv [på något sätt] skulle bli diskvalificerad (komma till korta).
Trots det hade Gud inte behag till de flesta (ingen glädje i majoriteten) av dem [eftersom de älskade det onda mer än Gud]. De föll och låg kringspridda i öknen.
Ingen frestelse (prövning, påfrestning) har drabbat (gripit, fångat) er utom de vanliga mänskliga. Och Gud är trofast – han ska inte tillåta att ni frestas (prövas) över er förmåga (mer än ni mäktar med/orkar/klarar av), utan [samtidigt] med frestelsen (tillsammans med prövningen) kommer han också att bereda utvägen [den som ges åt er] för att kunna (så att ni orkar) härda ut. [Grekiskans peirasmos betyder både prövning och frestelse. Den nyansskillnad vi har i det svenska språket, finns inte i grekiskan, se även ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 6:13; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jak 1:2. Under prövningar kan man frestas att lämna Gud. Även köttet, den mänskliga syndiga naturen, har en fallenhet att locka människan bort från Gud, något Satan utnyttjar. Gud prövar, men frestar inte, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 22:1; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Job 1:12; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 4:1; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jak 1:13; ment='auto-top' data-trigger='hover'>4:7. Det grekiska ordet för utväg är ekbasis. Det förekommer bara här och i ment='auto-top' data-trigger='hover'>Heb 13:7, där det översätts med "resultat". Ordet används i sekulär grekiska för en flods utlopp i havet. Samtidigt med frestelsen/prövningen finns alltid en specifik utväg för ett gott slutresultat, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 8:28.]
Nej, men vad hedningarna offrar,
    det offrar de åt onda andar och inte åt Gud. Jag vill inte att ni ska ha gemenskap med de onda andarna.
[En nutida läsare har ibland svårt att ta till sig de kiastiska mönstren i detta brev. Vi är vana att läsa uppifrån och ner med slutsatsen sist. Läser man däremot "utifrån och in" så är det lättare att följa Paulus tanke. Rubriker och inskjutningar försöker underlätta att se texten på detta sätt:
ment='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 23–24: Generella principer – tänk på andra.
ment='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 32–33: Generella principer – väck inte anstöt.
ment='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 25–26: Ät det som säljs på marknaden för det tillhör Gud.
ment='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 31: Ät för att ära Gud.
ment='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 27: Ät det som bjuds om ni är på besök hos någon som inte tror.
ment='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 29b–30: Ät – ni är fria, tacka och ät.
ment='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 28a–29: Om någon däremot säger "det är offerkött", ät då inte i respekt för den personens samvete.]

Generella principer – tänk på andra

Allt är tillåtet,
    men allt är inte nyttigt.
Allt är tillåtet,
    men allt bygger inte upp.
Ingen ska söka sitt eget bästa,
    utan den andres.
Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres. Varför ska min frihet
    dömas av en annans samvete?
Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, för att de ska bli frälsta.
För mannen kommer inte från kvinnan,
    utan kvinnan från mannen.

Mannen skapades inte för (på grund av) kvinnan,
    utan kvinnan för (på grund av) mannen.
[Syftar tillbaka på skapelsen där mannen var ensam och behövde en hjälpare, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 2:18. Det hebreiska ordet för hjälpare är ezer. Ordet används ofta för Gud när han räddar Israel. Det beskriver inte en tjänare utan en kraftfull gestalt som räddar någon i nöd.]
[På första församlingens tid firade man "agape", en gemensam kärleksmåltid där man umgicks och åt. Måltiden avslutades antagligen med att fira Herrens nattvard. Man samlades hos dem som hade större hus. Några av dem var Kloe, Stefanas och Gaius, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 1:10; ment='auto-top' data-trigger='hover'>16:15; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 16:23. Romerska hus vid den här tiden hade ofta två rum: En förgård eller större samlingssal, atrium, som kunde rymma 30-40 personer. Det fanns också ett finare rum, triclinium, med omkring 10 platser. Paulus binder ihop detta stycke med frasen att han "inte kan berömma dem", se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 17 och ment='auto-top' data-trigger='hover'>22. I mitten, ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 20, betonar han igen denna huvudpoäng att detta "inte" är Herrens måltid.] När jag nu ger dessa föreskrifter berömmer jag er inte,
    för era sammankomster är mer till skada än till nytta.
För kroppen består inte av en enda del (lem)
    utan av många.
Nej, tvärtom, de delar av kroppen som verkar svagast (skörast)
    är desto mer nödvändiga,
medan de andra delarna inte behöver något sådant.
Gud har sammanfogat kroppens alla delar (förenat, kombinerat dem i rätt proportioner), och gett större ära till de delar som saknar ära [de som inte har uppenbar yttre betydelse].
Detta för att det inte ska (skulle) uppstå splittring (uppdelning, söndring – gr. schisma) i kroppen, utan delarna (lemmarna) ska ha samma omsorg om varandra (skulle vara genuint angelägna om vars och ens bästa).
Den som talar tungomål [ett bönespråk som inte förstås om det inte finns någon som kan uttyda]
    talar inte till människor utan till Gud,
    
    eftersom ingen förstår honom.
    Han talar [gudomliga] mysterier (hemligheter) i sin ande.
Du gör rätt i att tacka Gud,
    men den andre blir inte uppbyggd [om de inte förstår vad du säger]. [Amen är ett hebreiskt ord som betyder "fast", "trovärdig", "sann". Det bekräftar vad som nyss har sagts. Församlingen var engagerad och svarade instämmande efter en bön eller lovprisning. Detta bruk var vanligt både i synagogan och i den tidiga kristna församlingen.]
men i församlingen vill jag hellre tala
    fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra
    än tiotusen [myriader av ord] med tungomål.

Syskon (bröder och systrar i tron), var inte [som omogna] barn till förståndet (i era tankar).
Vad det gäller ondskan, där ska ni vara som spädbarn
    medan ni är vuxna [mogna] till förståndet.
Alltså är tungomålen ett tecken
    inte för de troende utan för de otroende [som är på väg att börja tro],
medan profetian [som förklarar Guds ord och vilja] är ett tecken
    inte för de otroende utan för de troende.
[Dessa direktiv, riktade till dem som talar i tungor och dem som profeterar, är till för att skapa struktur.] För Gud är inte oordningens (förvirringens) Gud utan fridens. På samma sätt är det i alla andra heligas församlingar. [Det är en fin kombination av struktur och frihet. Ibland har den sista delen av denna vers kombinerats med nästa vers, men på samma sätt som i 11:16 är det en lämplig avslutning på argumentet om Guds ordning och frid som var ett kännetecken i alla församlingar, och borde vara det även i Korint.]
[Ur sitt sammanhang verkar följande verser motsäga att kvinnor kan be och profetera, som Paulus nyss skrev i ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 11:5. I församlingen i Korint fanns bl.a. det gifta paret Priscilla och Aquila som Paulus bott hos i åtta månader, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 18:2. Frun, Priscilla, är med och undervisar Apollos, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 18:26. Tillrättavisar han nu henne och säger att ingen kvinna får tala i gudstjänsten? Var det fel av Maria från Magdala att på Jesu uppdrag berätta för lärjungarna att han var uppstånden, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 20:17? Ser man sammanhanget så tar Paulus här upp tre olika grupper som störde ordningen i gudstjänsten:
1. Profeter, både män och kvinnor, uppmanas att inte prata i munnen på varandra och ska vara tysta, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 30.
2. Tungomålstalare, både män och kvinnor, uppmanas att vara tysta om det inte finns någon som kan uttyda, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 28.
3. En grupp gifta kvinnor, som troligen ställde frågor och störde, uppmanas att inte göra det. Eftersom de ska fråga sina män hemma var orsaken inte ointresse, snarare tvärtom. Kanske förstod man inte grekiskan och frågade om ordens betydelse. Korint var en multikulturell stad där många olika språk talades.
Alla dessa tre grupper ska vara tysta och inte störa gudstjänsten.]
Kvinnorna ska vara tysta i era församlingar.
De får inte tala [småprata och störa under gudstjänsten]
    utan ska underordna sig [mötesledaren],
    som också lagen säger.
men genom Guds nåd (oförtjänta favör, gåva, kraft och välsignelse) är jag den jag är, och hans nåd mot mig visade sig inte ha varit förgäves (fruktlös, utan verkan). Jag har arbetat hårdare än de andra [apostlarna], dock inte jag själv, utan Guds nåd (Guds verksamma kraft) som varit med mig.
[Några bland de troende i Korint trodde inte på att de döda skulle uppstå, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 15:2.]men nu undrar någon:
Hur uppstår de döda?
Vilken sorts kropp har de när de kommer?
Det frö du sår har inte den kropp [sammansättning och yttre utseende] som den senare kommer att få,
    det är bara ett naket korn – ett sädeskorn eller något annat frö.
Allt kött är inte av samma slag,
    människorna har sina,
    boskapen sina,
    fåglarna sina
    och fiskarna sina.
[Kropparna ser olika ut, människorna har hud, boskapen päls, fåglar fjädrar och fiskar fjäll.]
Det finns också himmelska kroppar [solen, månen och stjärnorna]
    och jordiska kroppar [människor, djur och växter].
De himmelska kropparna har sin glans (ära, skönhet, härlighet)
    och de jordiska har en annan sorts glans.
men det andliga livet kom inte först,
    utan det fysiska, sedan kom det andliga.

2 Korintierbrevet (68)

Ja, det kändes som om vi hade fått en dödsdom över oss. Detta för att vi inte skulle förtrösta på oss själva, utan på Gud som uppväcker de döda.
[Paulus använder sig av ordet "stolthet" 29 gånger i detta brev, mer än i alla andra brev totalt. Ordet har ofta en negativ klang, men Paulus förståelse utgår ifrån Jer 9:23-24, som han delvis citerar i 10:17. Att skryta om sina egna mänskliga resultat är fel; däremot är en stolthet över vad Gud har gjort något gott.] Detta är vår stolthet (vad vi skryter över) och vi kan med ett rent samvete säga (vårt samvetes vittnesbörd är): här i världen, och särskilt mot er [i Korint], har vi uppträtt heligt och rent inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd (kraft, favör).
Det vi skriver till er är inget annat än det ni läser och kan förstå. [Det är inga dolda hemligheter.] Jag hoppas att ni till slut ska förstå
För Guds Son, Jesus den Smorde (Messias, Kristus), som blev predikad hos er av mig, Silvanus [samma man som i ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 15:22 kallas Silas] och Timoteus, var inte både ja och nej, i honom finns bara ett ja.
Inte så att vi skulle vara herrar över er tro, men vi är medarbetare till er glädje, eftersom ni står fasta i tron.
[Paulus gladde sig inte över att behöva gå tillrätta med församlingen i Korint.] Det var i djup nöd (med mycket smärta och sorg) med ångest i hjärtat och med många tårar som jag skrev till er. Jag ville inte göra er sorgsna, målet var att ni skulle förstå vilken överflödande kärlek [som är osjälvisk och utgivande] jag ständigt har för er. [Paulus ger fyra motiv varför han skriver till dem: Ge glädje, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 2:3. Visa sin kärlek, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 2:4; ment='auto-top' data-trigger='hover'>3:2; ment='auto-top' data-trigger='hover'>12:15; ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 16:24. Pröva deras trofasthet, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 2:9. Visa hur han bryr sig om dem, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 7:11–12.]
Om en viss person [mannen som levde tillsammans med sin fars hustru, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 5:1] har orsakat sorg, så är det inte mig han har gett sorg utan i viss mån er alla, för att inte säga (tynga ner er) för mycket. [Denna synd påverkade inte bara honom själv utan hela församlingen, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 5:6.]
Trots det fick jag ingen ro i min ande eftersom jag inte fann min broder Titus där. [Titus hade troligen med sig en insamlad gåva, Paulus kan vara orolig för att han råkat ut för rånare.] Så jag tog avsked av dem och for till Makedonien. [Titus har varit i Korint och är på väg tillbaka landvägen över Makedonien. Paulus kan inte vänta på att få träffa honom och få en uppdatering på läget i församlingen. Paulus beger sig över till norra Grekland där Titus snart möter honom med en glädjande rapport, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 7:5–7.]
Vi är inte som många andra [falska apostlar, se 11:13], som säljer Guds ord för egen vinning. [Ordet beskriver en försäljare som bjuder ut sina dagligvaror på marknaden. Ordet har en negativ klang och antyder både girighet och stora mellanskillnader. Sanningen står inte högt i kurs, överdrifter och lögner används obehindrat. Paulus motsäger inte att en predikant får betalt, det talar han för i ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 9:1–18. Problemet är om det finns orena motiv.] Nej, i den Smorde (Kristus) predikar vi med rent sinne inför Gud det som kommer från Gud.
Det är uppenbart att ni är ett brev från den Smorde (ett Kristusbrev) skrivet genom vår tjänst, inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött i era hjärtan.
inte så att vi på egen hand är kvalificerade (dugliga) att hävda att någonting kommer från oss själva. Vår förmåga (kvalifikation) kommer i stället från Gud,
som har kvalificerat (utrustat) oss att vara tjänare till ett helt nytt (bättre) förbund [frälsningen genom Jesus], inte tjänare för bokstaven [skriven i lagen], utan tjänare för Anden, för bokstaven [i lagen] dödar, men Anden ger liv.
men deras sinnen blev förhärdade (blev hårda) [de förlorade förmågan att förstå], för än i dag finns samma slöja kvar när man läser [när var och en vid föreläsningen på ett personligt sätt återknyter och lever sig in i] gamla förbundets texter, och den lyfts inte bort, eftersom den [först] försvinner i den Smorde (Messias, Kristus).
Ja, än i dag ligger istället en slöja över deras hjärta när nu Mose läses [då man läser ur de fem Moseböckerna – Torah],
Vi har tagit avstånd från allt hemligt och skamligt, vi använder inga knep [samma ord används för Satans list i ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 11:3], vi förfalskar (förvränger) inte Guds ord.
I stället lägger vi öppet fram sanningen och överlämnar oss inför Gud åt varje människas samvete. [Till skillnad från falska lärare med oärliga metoder, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 2:17; ment='auto-top' data-trigger='hover'>3:1; ment='auto-top' data-trigger='hover'>11:13–15.]
Vi predikar inte oss själva, utan Jesus den Smorde. Han är Herre, och vi är era tjänare (livegna, som frivilligt sålt oss själva som slavar) för Jesu skull.

Vi är på alla sätt hårt pressade (det är problem på varje område),
    men vi är inte krossade (vi har utrymme, det finns en utväg).
Vi är rådvilla (hittar ingen utväg, har inga resurser),
    men vi är inte helt rådlösa (det finns hopp).
Vi är förföljda (jagade av fiender),
    men inte övergivna (inte utlämnade till deras makt).
Vi är slagna till marken,
    men inte dödade (utslagna, förlorade).
Därför (genom detta) [se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 7–15 om Paulus trosvisshet trots mycket svåra omständigheter] tappar vi inte modet (tröttnar vi inte; ger vi inte upp). Och även om vår yttre människa bryts ner (tynar bort), så förnyas vår inre människa dag för dag.
Vi ser (fokuserar) inte [varken nu eller framöver] på det som syns [kan ses fysiskt], utan på det som inte syns. För det som syns är temporärt (förgängligt, kortvarigt; till en viss tid), men det som inte syns är evigt (de ting som inte syns är eviga).
Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill ju inte bli avklädda utan påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet.
Vi vill inte rekommendera oss själva igen inför er, bara ge er tillfälle att vara stolta över oss. Då har ni något att svara dem som skryter med det yttre och inte med det som finns i hjärtat.
Han har dött för alla för att de som lever inte ska leva för sin egen skull, utan för honom som dog för dem och uppstod [från de döda].
Därför bedömer jag inte längre någon på människors vis (efter köttet). Även om vi också har uppfattat den Smorde (Messias, Kristus) på det sättet [före frälsningen], så gör jag det inte nu längre.
I stället vill vi i allt [på alla områden] visa att vi är (visa oss "stå tillsammans" som) Guds tjänare:

1. Tjänsten är uthållig under lidanden


I stor uthållighet (ståndaktighet), i lidanden (nöd, betryck, problem),
i nöd (ytterst svåra tvingande omständigheter),
i ångest (trångmål, begränsningar, svårigheter – "smala passager, små hoptryckta områden"),
När vi kom till Makedonien [ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 1:16] fick vi ingen ro. Vi var trängda på alla sätt, utifrån av konflikter och inifrån av oro.
men Gud som tröstar de modlösa tröstade oss genom att Titus kom [ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 2:13].
Vi blev uppmuntrade inte bara av hans ankomst (närvaro) utan också genom trösten han fått hos er. Han berättade för oss om er längtan [att få se Paulus igen], er klagan [sorg över hur de behandlat Paulus under hans senaste besök, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 1:23; ment='auto-top' data-trigger='hover'>2:1] och er iver för mitt bästa, och då gladde jag mig ännu mer.
men nu är jag glad, inte därför att ni blev bedrövade (sorgsna) utan för att bedrövelsen ledde till omvändelse (ett förvandlat tänkesätt). Ni blev ju bedrövade på det sätt som Gud ville, och skadades därför inte på grund av vad vi gjorde.
Tänk vad mycket gott det kommit från att Gud tillät er att känna bedrövelse:
Vilken hängivenhet (iver) har det inte fört med sig bland er [till skillnad från er tidigare apati].
Vilket försvar [gr. apologia – hur de nu argumenterar mot synden].
Vilken upprördhet [över synden, och att ni tillåtit den få pågå].
Vilken fruktan [för Gud och kanske att Paulus skulle besöka dem].
Vilken längtan [efter Gud, ett besök av Paulus och att synden skulle konfronteras].
Vilken iver [efter Guds härlighet och upprättelse av syndaren].
Vilken bestraffning [gjorde upp med synden]. På allt sätt har ni visat att ni är oskyldiga i den här saken.
När jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den man som hade gjort fel [sonen som hade ingått i ett förhållande med sin fars hustru, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 5:1] eller med tanke på den man som fått lida [hans far], utan för att det skulle stå klart för er inför Gud hur ivrigt (hängivet) ni bryr er om oss.
Om jag har berömt er inför honom, så har jag inte behövt skämmas för det. Nej, liksom allt vi har sagt er är sant, så har också vårt beröm inför Titus visat sig vara sant.
De gav inte bara det vi hade hoppats, utan de gav sig själva, först och främst åt Herren och sedan åt oss efter Guds vilja.
På samma sätt som ni överflödar,
    i allt:
    
    i tro [ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 12:9],
    
    och tal [som tungomål, profetia, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 1:5]
    
    och kunskap [insikt i andliga frågor, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 13:2],
    med all
    
    hängivenhet [iver i att göra det som är gott]
    
    och kärlek som ni känner för oss,
    se därför till att ni också överflödar i denna nåd [finansiella gåva]. [Paulus ger räknar upp sex gåvor uppdelade i två grupper om tre:
    tro, tal, kunskap;
    hängivenhet, kärlek, nåd.
Varje grupp börjar med det grekiska ordet pas som översätts "i all" eller "med all".]
Detta säger jag inte som en befallning, utan för att pröva äktheten i er kärlek [som är osjälvisk och utgivande] när andra visar en sådan iver.
[Församlingen i Jerusalem led hungersnöd. De kristna i Korint hade påbörjat en insamling, men falska lärare hade anklagat Paulus för att inte vara ärlig med pengar, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 7:2, så insamlingen kom av sig. När Paulus nu tar upp detta i sitt brev är han noga med att inte ge en "befallning". I stället uppmanar han dem i denna sak och ger dem ett "råd", så de kan ge av glädje utan olust eller av tvång, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 9:7.] I fjol var ni de första som ville göra någonting och ni påbörjade insamlingen [till församlingen i Jerusalem].
För det är inte tänkt att andra ska bli lättade [från sitt ansvar] och ni ska bli tyngda (bli pressade, få svårigheter) utan att det ska bli jämvikt.
Och inte bara det, han är också vald av församlingarna till att följa med oss på resan med gåvan som vi förmedlar till Herrens ära och som bevis på vår goda vilja. [De som reste med Paulus var Lukas, Sopater, Aristarchus, Secundus, Gaius, Timoteus, Tychikus, Trofimus, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 20:4. Det är troligt att den onämnda brodern är någon av dessa.]
Vi är nämligen noga med att göra det som är rätt, inte bara inför Herren utan också inför människor.
Den hjälp ni ger i denna insamling fyller inte bara de heligas behov, utan bär också rik frukt genom att många tackar Gud.
För våra stridsvapen är inte köttsliga [av denna världen], utan kraftfulla (starka) inför Gud till att bryta (riva) ner fästen.
Inte så att vi vågar jämföra eller mäta oss med vissa av dem som rekommenderar sig själva. De mäter sig med sig själva och jämför sig med sig själva, men de förstår ingenting. [I den antika världen var jämförelse med andra ett vanligt retoriskt grepp som praktiserades flitigt.]
Vi däremot berömmer oss inte gränslöst (utan förbehåll), utan håller oss inom gränsen för det område (gr. kanon, den måttstock, norm) som Gud har tilldelat oss, att vi skulle nå fram även till er.
Det är ju inte den som rekommenderar sig själv som består provet, utan den som Herren rekommenderar.
Hoppas ni kan stå ut med lite [så kallad] dårskap från min sida. Visst står ni ut med mig!
Även om jag inte är någon vältalare [inte följer de grekiska filosofernas retoriska stil] saknar jag inte kunskap, och den har vi alltid och på alla sätt lagt fram för er.
Det jag nu säger, det säger jag inte så som Herren skulle säga utan som en dåre, i den fasta övertygelsen att jag har skäl att berömma mig.
[Ett tecken på en sann apostel är den genuina kärleken till församlingen. De troende utnyttjas inte och ses inte som potentiella understödjare för egna projekt och idéer.] Det är nu tredje gången jag är redo att komma till er, och jag ska inte ligga någon till last. Jag söker inte det som är ert, utan er själva. [Paulus liknar sig själv med en förälder som älskar sina barn. Han har använt sig av liknande bilder förut när han undervisat och gett dem andlig mjölk i stället för fast föda, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 3:2.]
Barnen är ju inte skyldiga att spara åt sina föräldrar,
    utan föräldrarna åt sina barn. [I den grekisk-romerska kulturen var det självklart att föräldrarna sparade åt sina barn. Som mottagare av livet och allt föräldrarna gav förväntades barnen betala tillbaka genom att ge tillbaka kärlek och respekt. Otacksamhet för givna gåvor ansågs vara en grov synd.]
Jag har alltså inte varit någon börda för er. [Paulus hade aldrig begärt något materiellt stöd för egen del. Det verkar dock finnas rykten om att Paulus inte var ärlig med insamlingen till Jerusalem och kanske tog en del av medlen för egen del.]men slug som jag är kanske jag har fångat er med list?
Ni vill ju ha (kräver) bevis på att den Smorde (Messias, Kristus) talar genom mig. Han är inte svag mot er
    utan mäktig (visar sin kraft) bland er.
Han blev korsfäst i svaghet,
    men lever genom Guds kraft.
Så är också vi svaga i honom,
    men vi ska leva med honom
    genom Guds kraft som ni ska få känna.
Vi ber till Gud att ni inte ska göra fel (agera på ett ondskefullt sätt i någon detalj) [se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 12:20–21], inte för att det ska se ut som om vi klarar provet, utan för att ni ska göra det rätta (det som är ärofyllt), även om det ser ut som om vi inte skulle hålla måttet.
Vi kan inte göra någonting (agera) mot sanningen, bara för sanningen. [Evangeliet är sanningen. Det går att hindra och hålla ner sanningen med onda gärningar, men i slutändan vinner sanningen, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 1:18.]

Galaterbrevet (23)

[ment='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 1–5 är en enda lång mening i grekiskan.] [Från:] Paulus [betyder liten], en apostel (sändebud, ambassadör),
    [min auktoritet och mitt budskap fick jag]
    inte från människor eller genom någon människa [som förmedlade den till mig från Gud],
    utan genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus) och Gud Fadern,
    
    som uppväckte honom från de döda.
men även om vi, eller om så vore en ängel (budbärare) från himlen, skulle predika ett annat (parallellt) evangelium än det vi har predikat för er, så låt honom vara under förbannelse [bli ställd under Guds dom – gr. anathema]!
Jag tog inte emot det, eller blev undervisad om det av någon människa, utan det kom till mig genom en uppenbarelse från Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
Jag gick inte heller upp till Jerusalem, till de som var apostlar före mig, utan gick i stället till Arabien [öknen, ödemarken; Aravaöknen], och efter det kom jag tillbaka till Damaskus. [Lukas beskriver Saulus livsomvandlande möte med Jesus på vägen till Damaskus i ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 9:1–40. Arabia är den stora öknen öster och söder om Damaskus, som motsvarar dagens Saudiarabien. Här är Paulus tre år, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 18. Intressant att det är ungefär lika lång tid som de tolv apostlarna spenderade tillsammans med Jesus.]
men [allt gick bra] inte ens Titus, som följde med mig som ju var grek, behövde omskära sig [som några hade trott].
Tvärtom, de såg (fick en klar förståelse av) att jag blivit betrodd med evangeliet (det glada budskapet) till de oomskurna [hedningarna, icke-judarna], på samma sätt som Petrus blivit betrodd åt de omskurna [judarna].
men när jag såg (förstod, fick klart för mig) att de inte vandrade rakt fram i enlighet med evangeliets sanning (inte agerade i linje med evangeliet), sade jag till Kefas i allas närvaro:
"Om du [Petrus] som är född jude, lever som en hedning och inte som en jude, varför tvingar du hedningarna att leva som judarna [genom att återinföra judaismens ritualer]?
men lagen kommer inte från tro (baseras, vilar inte på tro), för det står:
"Den som gör dessa gärningar [som lagen föreskriver]
    ska leva genom dem [inte genom tro]." [ment='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 18:5]
Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma (säd, arvinge). Han [Gud, Skriften] säger inte, "och åt dina avkomlingar", som när man talar om många, i stället talas det om en, "och åt din avkomling". Det är den Smorde (Messias, Kristus).
I stället har Skriften visat att alla [hela skapelsen och mänskligheten] är fängslade av synd (helt instängda utan hopp om att själva kunna bli befriade), för att det som var lovat [arvet, välsignelsen] skulle ges, på grund av Jesu den Smordes (Kristi) trofasthet, till dem som tror (litar, lutar sig emot honom).
Han står under en förmyndare (som överser barnen) och en förvaltare (som överser hushållet) fram till den dag hans Far har bestämt.
Därför är du inte längre en slav utan en son, och om du är en son, då är du också en arvinge genom Gud. [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 8:15]
Tidigare, när ni inte kände (såg med era hjärtans ögon, hade en klar förståelse av) Gud, var ni [hedningar] slavar under gudar [avgudar av trä och sten] som i verkligheten inte finns (i sin natur inte är gudar).
och även om mitt fysiska tillstånd måste ha frestat er [att inte respektera och lyssna på mig], så föraktade ni mig inte eller förkastade (stötte bort) mig, i stället tog ni emot mig som en Guds ängel (budbärare), som om jag var den Smorde (Messias, Kristus) Jesus själv!
Dessa [de falska lärarna som undervisar om regler och lagar] brinner av iver för er, men deras motiv är fel. Vad de vill är att isolera er [från oss], så att ni ivrigt följer dem.
Slavkvinnans son var född på naturligt sätt (efter köttet), däremot var den fria kvinnans son född genom löftet.
men på samma sätt som det var då, att barnet som fötts på naturligt sätt [efter köttet av slavkvinnan] förföljde (trakasserade) den som var född genom Anden, så är det också nu.
men vad säger Skriften? Kasta ut slavkvinnan och hennes son, för slavkvinnans son ska inte dela arvet med den fria kvinnans son. [ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 21:10]
Alltså, mina syskon (bröder och systrar i tron), vi [som är födda på nytt] är inte barn till slavkvinnan, utan till den fria kvinnan.
För [om vi är] i den Smorde (Messias, Kristus) betyder omskuren eller oomskuren ingenting. Det enda som spelar någon roll är om vi har en tro som ständigt visar sig (gång på gång kommer till uttryck) genom osjälviskt utgivande kärlek.
För ni är kallade till (ni kallades ju på grund av) frihet, syskon (bröder och systrar i tron), men inte till den frihet som ger köttet något tillfälle [som leder till en startpunkt för den gamla mänskliga naturen], utan tjäna i stället [ständigt] varandra genom [den osjälviskt utgivande] kärleken.
För inte ens de som själva låter omskära sig håller lagen [följer Mose undervisning – Torah], men de vill att ni blir omskurna så att de kan skryta med er kropp (berömma sig av ert kött) [få ära för att ni böjer er för deras yttre riter].
För varken omskärelse eller förhud [den oomskurna delen] betyder (är) något, däremot handlar det om [att vara] en ny skapelse [i Jesus, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 5:17.]

Efesierbrevet (13)

Högt över varje:
ärkehärskare (ledare från urgamla tider, militär term för general, den högsta ledaren)
och auktoritet (militär term för delegerad auktoritet)
och makt (makt utifrån antal, militär term för kraften av en stor armé)
och härskare (herre, som har makt över en region) och över varje namn på allt som är namngivet
    [över varje titel som kan ges, över varje sjukdom, ja över allting som har ett namn, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 8:38]
    inte bara i den här tidsåldern, utan också i den kommande.
Därför är ni inte längre främlingar (okunniga, utan del i frälsningen) och flyktingar (som saknar en medborgares rätt), utan ni delar medborgarskapet med de heliga (Guds eget folk) och tillhör Guds familj.
Låt inte ofruktbart (smutsat, ruttet) tal komma ut genom er mun, utan bara sådant som är gott och hjälper till att bygga upp där det behövs, så att det blir till välsignelse för dem som hör det.
Låt det inte heller finnas:
    fräckhet (skamlighet, obscena gester och tal),
    dåraktigt (tanklöst, lättsinnigt) tal
    och vulgära smutsiga skämt (syrlig ironi; som inte är passande)
höj i stället er röst i tacksamhet [till Gud]. [Det är enda gången i NT dessa tre ord används. Det första ordet, gr. aischrotes, beskriver sådant som är skamligt och smutsigt och inkluderar gester osv. Det andra ordet, gr. moro-logia, som beskriver dåraktigt och lättsinnigt tal. Det tredje ordet är eu-trapelia där eu ­betyder "smidig/lätt" och trapelia betyder "böja/svänga". ­Ursprungligen beskrev det en ­förmåga att anpassa och följa med i en konversation, och var en av ­Aristoteles dygder. Ordet kom dock senare att användas för grova oanständiga skämt.]
Var alltså noggranna med (se därför exakt till) hur ni vandrar [reflektera, överväg noga konsekvenserna av hur ni uppför er, särskilt bland de utomstående] – inte som ovisa utan som visa.
Var därför inte oförståndiga (tanklösa, dåraktiga; utan insikt/perspektiv) [handla inte ologiskt, förhastat och oförsiktigt, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 11:40], utan förstå [reflektera strukturerat och lägg ihop alla fakta så att ni kommer fram till] vad som är Guds vilja (önskan).
Och drick er inte berusade (var inte druckna/fulla) på vin, för det leder till omåttlighet [ordagrant: "ofrälsthet" – gr. ment='auto-top' data-trigger='hover'>asotia (motsatsen till frälsning – gr. ment='auto-top' data-trigger='hover'>soteria); dvs. ett destruktivt och utsvävande liv utan räddning och beskydd]. Låt er i stället uppfyllas av (fyllas med) Anden [den helige Ande].
Ja, som församlingen underordnar sig (intar en frivillig position av samarbete med) den Smorde (Messias, Kristus),
    så ska hustrurna också i allt underordna sig (inta en frivillig position av samarbete med) sina män.

Han gjorde det för att presentera församlingen bredvid sig själv i härlighet [som sin brud], utan fläck, skrynkla eller något sådant, helt helig och utan någon defekt.
För ingen har någonsin hatat sin egen kropp (sitt eget kött),
    utan tar i stället hand om och sköter om den.
Så gör den Smorde (Messias, Kristus) med församlingen,
Och fäder [föräldrar, pluralformen syftar ibland på båda föräldrarna, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Heb 11:23], reta inte upp (provocera inte) era barn [så att de rasar inombords], utan uppfostra dem i stället i Herrens disciplin (träning, tuktan) och förmaning (tillrättavisning) [så att de mognar och tränas att ta emot råd och vägledning.] [Paulus uppmanar föräldrar att inte provocera fram känslor av agg eller vrede (gr. parorgizo) hos sina barn. En förälder ska inte hyckla, agera orimligt eller falskt. Allt sådant kan krossa barnets hjärta, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Kol 3:21.]
Var inte inställsamma ögontjänare som bara vill behaga människor,
    utan var den Smordes (Kristi) tjänare som gör Guds vilja helhjärtat.
För vår brottningskamp är inte mot (med) kött och blod (ordagrant: blod och kött) [människor], utan:
    - Mot härskarna (furstarna – gr. archas).
    [Ledare från urgamla tider – troligtvis demoner av hög rang sedan Lucifers fall. Arche (sing.) har även militär anknytning och finns med i stratopedarche, som syftar på ett armébefäl (ordet förekommer i vissa handskrifter av ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 28:16 om vaktstyrkans gruppbefäl). Verbet archo innebär att vara först i rang och att regera. Ordet ingår chili-archos – en anförare som för befälet över en styrka på tusen man, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 18:12; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 21:31; ment='auto-top' data-trigger='hover'>22:24; ment='auto-top' data-trigger='hover'>23:17.] - Mot makterna (väldigheterna, auktoriteter – gr. exousia).
    [Auktoriserade makthavare och dignitärer, syftar även på politiska och religiösa strukturer, lagar och system som ärkeledarna (gr. archas) verkar genom.] - Mot världshärskarna (gr. kosmokrator) här i mörkret (detta mörkers världshärskare).
    [Ordet för världshärskare består av kratos – herravälde; utövad kraft/råstyrka (från krateo – att greppa tag i och lägga under sig) och kosmos – värld. Kosmos härrör från kosmeo vars innebörd är att ställa i ordning någonting. I förlängningen blir innebörden: "detta mörkers ordnade herravälde/utövade råstyrka". Uttrycket är också en militär term för träningsläger och kan syfta på demoner tränade för olika specifika uppgifter.] - Mot ondskans andemakter i det himmelska (i de himmelska världarna) [atmosfären kring jorden, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Ef 2:2; ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 12:2].
    [Hierarkiskt uppdelad ondska och härskare över luften i olika regioner.]
[I ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 11–12 används det grekiska ordet pros sju gånger. Det har innebörden: mot, emot, till, fram till, nära intill, vid, inför och med. Prepositionen skildrar en närkamp ansikte mot ansikte mot mörkrets krafter. Johannes beskriver med samma ord hur Ordet fanns vid Guds sida i begynnelsen, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 1:2. Fienden däremot, attackerar och försöker listigt närma sig för att få oss ur balans och falla. Kampen liknas vid de grekiska spelens olika brottningsgrenar där deltagarna tävlade nakna. Striden mot ondskan är en närkamp som inte kan utkämpas på avstånd. Den mest blodiga och farligaste grenen var pankration, en allkamp där alla medel var tillåtna. Djävulen skyr inga medel och tvekar inte att använda fula knep för att försöka få den troende på fall.]

Filipperbrevet (15)

Än sen (vad är min åsikt om detta)? Resultatet är att i båda fallen, vare sig det är av fel motiv eller i sanning, blir den Smorde (Messias, Kristus) predikad, och det är jag glad för. Ja, och det ska jag fortsätta att glädja mig åt hädanefter också,
Det är min innerliga längtan (intensiva förväntan) [som när man sträcker på huvudet för att få se det man kan ana, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 8:19] och mitt hopp (säkra förväntan) att jag inte ska komma på skam på något sätt – utan i all frimodighet ska den Smorde (Messias, Kristus), nu som alltid, bli förhärligad i min kropp, vare sig jag lever eller dör. [Döden var ett verkligt hot eftersom Paulus satt fängslad, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 13.]
Ni har nämligen fått förmånen (glädjen och privilegiet) att inte bara tro på (vara trofast) den Smorde (Messias, Kristus), utan att också lida för hans skull,
[Nu följer stegen för att uppnå sann enhet:] Låt ingenting ske utifrån [motiveras av] självhävdelse (rivalitet, partikäbbel, konflikt) [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Fil 1:17]
    och fåfänglig (tom) ära,
    utan var istället ödmjuka och sätt andra högre än er själva.
Se inte var och en [bara] till ert eget [enskilda bästa],
    utan även till andras [enskilda behov].
utan [istället] tömde sig själv [avsade sig alla sina privilegier]
    när han antog (villigt tog/mottog) en tjänares (en slavs, en livegens) gestalt,
    
    då han blev till i människors likhet. [Här finns det kiastiska centrumet i ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 7–8.]
    Och sedan han till det yttre blev som (befanns vara) en människa,
Därför, mina älskade, precis som ni alltid [uppmärksamt] har lyssnat [lytt mina råd], inte bara i min närvaro utan [ännu] mycket mer nu i min frånvaro:
arbeta [fullt ut] på er egen frälsning (räddning, befrielse; ert eget bevarande) [låt er fullkomnas]
    med [Guds-] fruktan och bävan [varsamhet för hur ni lever].
[Lev i helgelse (ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Thess 4:1–12), var vaksamma (ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 10:12–14) och var medvetna om att hjärtat är bedrägligt (ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 17:9–10).]
Ja, även om mitt blod skulle utgjutas medan er tro bärs fram som ett offer är jag glad och gläds med er alla.
Ja, han var verkligen sjuk, nära döden. men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig så att jag inte skulle få sorg på sorg.

men allt detta som var en vinst för mig [de sju kvalifikationerna i ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 5–6],
har jag räknat [betraktar jag nu] som förlust för den Smordes (Messias, Kristi) skull.

Ja, istället räknar (anser) jag verkligen också allting vara en förlust
jämfört med det överlägsna (ofattbara)
att känna [ha en personlig relation med] den Smorde Jesus, min Herre. På grund av honom förlorade jag allt och räknar dessa saker som dynga (avskräde), så att jag kan vinna den Smorde (Messias, Kristus)
och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer från (utav) läran (lagen – gr. nomos) [genom att legalistiskt följa alla Moseböckernas bud], utan [med] den [rättfärdighet] som kommer genom den Smordes tro (trofasthet; förtröstan från Messias/Kristus), rättfärdigheten från (utav) Gud på grund av tron (som är baserad på trofasthet/tillit/förtröstan)
Oroa (bekymra) er inte ["gå inte i bitar" – stressa inte upp er] för någonting [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 6:25; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 12:22], utan låt era önskningar i allting [i varje detalj ni nämner och frågar efter] bli kända inför Gud, genom [hängiven och förtrolig] bön och vädjan (ödmjuk och enträgen bön) med tacksägelser [över Guds goda nåd].
Inte så att jag söker själva gåvan, utan vad jag söker är att ni ska få en riklig frukt av gåvan ni ger.

Kolosserbrevet (3)

För även om jag inte är hos er kroppsligen, så är jag hos er i anden och gläder mig när jag ser er ordning (disciplin, att ni marscherar i takt) och er fasthet (hur ni står tätt i enad befäst front) i tron på den Smorde (Messias, Kristus). [Ordet ordning, gr. taxis, är en militär term för soldater som går i takt, lyder order och intar sin roll. Ordet användes också i det civila livet för att beskriva ordning. Även fasthet, gr. stereoma, är en militärisk term. Det beskriver ett material som är homogent, en inre styrka, ett försvar och något som är väl befäst. Tankarna går till en antik stridsformering där alla soldater stod tätt intill varandra och stred tillsammans som en enhet.]
Här [i den nya skapelsen] finns inte
hedning eller jude [ingen uppdelning i nationaliteter],
omskuren eller oomskuren [inga religiösa fördelar],
barbar, skyt [inga kulturella skillnader],
[Barbarer var ett folkslag som inte talade grekiska och ansågs vara ociviliserade. Skyter var det mest illa ansedda folkslaget, känt för sin brutalitet och ansågs inte vara bättre än djur.] slav (tjänare) eller fri [inga sociala skillnader], utan den Smorde (Messias, Kristus) är allt och i alla [dem som tagit emot honom som sin Frälsare].
[Anledningen till de många detaljerna kring förhållandet mellan herrar och slavar kan bero på Onesimus som omnämns i detta brev, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Kol 4:9. Onesimus var slav och hade rymt från sin herre Filemon. I Rom hade han kommit till tro och träffat Paulus. Paulus sänder nu tillbaka Onesimus till Filemon som också är en kristen. Tillsammans med Tychikus reser Onesimus till Kolossai. De har med sig detta brev, se 4:7-9. De har troligen också med Paulus brev till Filemon där han vädjar till Filemon att ta emot Onesimus väl. Enligt romersk lag kunde en slavägare piska och avrätta en slav som rymt.] Ni slavar (tjänare i hemmet), lyd era jordiska herrar i allt, inte som inställsamma ögontjänare utan med uppriktigt hjärta i vördnad för Herren.

1 Thessalonikerbrevet (13)

för vårt evangelium [det glada budskapet vi predikade] kom till er inte bara i ord utan också med
    
    kraft [under och tecken] och
    
    den helige Ande [som överbevisade er om synd, gav er tröst, glädje] och
    
    full visshet [om er omvändelse],
    på samma sätt som
ni vet hur vi levde bland er (vilka män vi var) för er skull. [Till skillnad från grekiska filosofier, som bara byggde på läror med ord, hade thessalonikerna fått ta emot evangeliet som förändrade deras liv. De hade också själva sett hur Paulus, Silas och Timoteus levt sina liv bland dem.]
Från er har Herrens ord genljudit (som åska, en trumpetsignal eller ett eko), inte bara i Makedonien och Achaia, utan överallt har er tro på Gud blivit känd så att vi inte behöver säga något mer. [De troende i Thessalonike hade varit med och bidragit finansiellt över sin förmåga, trots att de inte hade så mycket själva, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 8:1–8.]
Som ni redan vet hade vi tidigare fått lida och blivit skamligt behandlade i Filippi, men i Gud [som gav oss styrka] blev vi frimodiga och predikade Guds evangelium för er [i Thessalonike] trots hårt motstånd (hård kamp). [Paulus och Silas arresterades i Filippi, och utan något åtal blev de slagna och fängslade. Trots detta prisar de Gud och sjunger lovsånger, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 16:11–40. Fortfarande värkte Paulus och Silas ryggar från piskslagen när de kom fram till Thessalonike efter 3-4 dagars vandring, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 16:23.]
Tvärtom, vi talar därför att Gud har godtagit oss (ansett oss värdiga) att framföra evangeliet, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar (testar, undersöker) våra hjärtan.
även om vi som den Smordes (Kristi) apostlar kunde ha ställt krav (använt vår auktoritet). I stället uppträdde vi milt likt en vårdande mor som ömt sköter om sina barn,
så mycket längtade vi efter er.
Vi var glada att inte bara dela Guds evangelium,
    utan också våra liv med er.
Så älskade har ni blivit för oss.
[Paulus tar upp tråden av tacksägelse från 1:2-5 och ger ytterligare orsaker till att tacka Gud för församlingen i Thessalonike.] Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som ni hörde [när vi predikade] och välkomnade det [i era hjärtan], inte som människors ord utan så som det verkligen är:
Guds ord som är verksamt i er som tror.
[ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Tim 3:16; ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Pet 1:20–21; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 19:7–9]
Gud har inte kallat oss till orenhet
    utan till ett liv i helgelse.
Den som avvisar detta avvisar alltså (just därför – gr. toigaroun) inte en människa utan Gud,
    som ger er sin helige Ande.
Låt oss därför inte sova som de andra, utan hålla oss vakna och nyktra.
För Gud har inte bestämt oss till att drabbas av (utsättas för) vredesdomen [som kommer över jorden på Herrens dag, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 2–4], utan att vinna (få erfara) frälsning genom vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
Se [hela tiden] till att ingen lönar ont med ont [skulle ha gett igen med samma mynt, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Pet 3:9],
    utan sträva (jaga) alltid efter att göra [det som är] gott, både mot varandra och mot alla [människor].

2 Thessalonikerbrevet (5)

och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.
vi åt inte gratis av någons bröd. Nej, vi arbetade med möda och slit natt och dag för att inte ligga någon av er till last.
Inte så att vi inte hade rätt till lön, men vi ville ge er ett exempel att följa.
men vi hör att vissa bland er lever odisciplinerat. De arbetar inte [själva] utan gör allt möjligt annat (de har åsikter i allting och lägger sig i sådant som inte rör dem). [I grekiskan används två snarlika ord i sista meningen som ordagrant ger betydelsen att "de inte arbetar", följt av att de "arbetar runt omkring sig". Dessa personer störde ordningen genom att de inte arbetade och gjorde vad de skulle göra, samtidigt som de var engagerade i andra saker som de inte skulle göra. Detta stämmer in på Paulus bön om att människor ska vara på rätt plats, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 2.]
men betrakta honom inte som en fiende, utan vägled honom (förmedla förståelse, varna honom milt) [fortfarande] som en broder.

1 Timoteusbrevet (12)

trots att jag tidigare
    var en hädare [som talade nedsättande om de kristna och Jesus],
    en förföljare [av de kristna på grund av deras tro],
    och en grym (arrogant, våldsam) man [som överföll och misshandlade kristna människor]. [Det är en ökande skala av ondska i dessa verb. Den första synden handlar bara om ord. Den andra handgriplig förföljelse på grund av en annan tro för att till sist resultera i övergrepp och grymhet.] Trots detta mötte jag förbarmande (medlidande) eftersom jag hade agerat utan att veta bättre i min otro.
Jag mötte förbarmande (medlidande), och det för att den Smorde (Messias, Kristus) Jesus skulle kunna visa allt sitt tålamod mot mig som den förste, ett exempel för [att uppmuntra] dem som ska komma till tro på honom och vinna evigt liv.
utan så som det [alltid] anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan: med (genom) goda gärningar. [meningens konstruktion med grekiska ordet hosautos som översatts med orden "på samma sätt" gör att verbet "be", som kommer först i grekiskan, troligen gäller både män och kvinnor. Det går hand i hand med Paulus brev till korintierna, som han skrev just från Efesos. Där ber och profeterar både män och kvinnor (ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 11:4–5) och Paulus tar upp detta med klädstil. Korintierna skulle följa den dåtida seden att bära huvudbonad, och det betonas att gudstjänsten skulle ske på ett ordnat sätt. Klädseln skulle inte vara stötande utifrån den rådande kulturen.]
Jag tillåter inte att en kvinna undervisar
    
    att hon är mannens ursprung (den dominerande – gr. authenteo),
utan hon ska vara i stillhet (lugn och ro). [Denna vers är en av de mer kontroversiella i hela Bibeln. Anledningen är att beroende på översättning påverkas kvinnans roll att undervisa. Eftersom kvinnan Priscilla undervisade Apollos här i Efesos, och Timoteus blev undervisad av sin mor och mormor, kan inte versen förbjuda kvinnor att undervisa, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Tim 1:5; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 18:26. I så fall skulle Paulus motsäga Jesus, som sände några kvinnor med uppdrag att berätta för lärjungarna om sin uppståndelse, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 20:17–18, och även GT där Hulda, Debora och Mirjam var gudfruktiga kvinnliga ledare.
    Ofta delas versen upp i två delar. Först verkar Paulus förbjuda en kvinna att undervisa, sedan kommer ordet "eller" följt av det andra förbudet: att ha auktoritet över en man. Problemet med den tolkningen är att ordet "eller", det grekiska oude, som återfinns 31 gånger i Paulus brev, alltid används för att kombinera två tankar till en helhet.
    Vad som också försvårar tolkningen är att Paulus inte använder det vanliga ordet exousia för auktoritet. I stället väljer han authenteo som bara används här i hela Bibeln. Även i antika källor är ordet ovanligt. I skrifter från ett par hundra år f.Kr. verkar ordet syfta på den som är ansvarig för någons död, och ha sexuella anspelningar, medan det i modernare texter verkar syfta på kontroll och auktoritet. Ordets ursprung har att göra med "den som utför något och den som är ansvarig". Ordet användes även inom gnosticismen, och genom att använda detta ord kan Paulus specifikt syftat på tidiga gnostiska läror som florerade i Efesos tillsammans med den kvinnodominerande Artemiskulten. De lärde att Eva existerade andligt före Adam, och att hon inte blev bedragen utan i stället upplyst av ormen. Att formen "kvinna" i singular används här, kan kanske syfta på en specifik kvinna i Efesos. I inledningen i ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Tim 1:3 refereras inte bara till män, utan också till kvinnor. I grannstaden Thyatira lärde en kvinna ut "djupa sanningar om Satan" och förledde många, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 2:20–24.]
inte missbruka vin (ordagrant "inte någon som sitter länge vid vinet"),
inte vara våldsam (stridslysten),
    utan ska vara vänlig (förstående, förlåtande),
fridsam,
fri från penningbegär (inte älska pengar och vara girig, ordagrant "inte vän med silvermynt").
Ingen får förakta dig för att du är ung, utan var (fortsätt att bli) ett föredöme för de troende i
    ord och handling (uppförande, sätt att leva sitt liv),
    
    i kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
    tro (trofasthet) och renhet. [I den här kulturen var man ung upp till 40 års ålder. Om Timoteus var omkring 15 år när Paulus tog med sig honom på sin andra resa, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 16:1, var han nu i 30-årsåldern.
    Av dessa fem egenskaper är de två första yttre egenskaper som är lätta att se. Paulus ville att Timoteus skulle vara känd för att tala visa ord i stället för ogenomtänkta hetsiga ord och också leva som han lärde. De två sista egenskaperna, tro och renhet, är inte direkt synliga, utan har mer med inre karaktär att göra. Ordet tro syftar både på tron på Gud och på trofasthet i ett uppdrag. Centralt, i mitten av dessa fem egenskaper, finns den osjälviska, utgivande kärleken som drivkraft för allt en kristen gör. Det bästa sättet att visa på den rätta vägen är att leva efter den själv.]
[Hur vi ser på människor påverkar hur vi talar till dem. Paulus uppmanar Timoteus att relatera till alla i församlingen som om det vore hans egen familj. Dessa instruktioner hjälper Timoteus med hur han ska tillrättavisa och tala sanning på ett kärleksfullt sätt, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Tim 4:12.] Var inte hård (ordagrant "slå inte ner", tala inte hårda ord) mot en äldre man,
    uppmuntra honom (förmana, kom vid hans sida) som [du skulle tala till] en far,
[förmana och uppmuntra]
    yngre män som bröder,
Samtidigt lär de sig [dessa yngre änkor] att vara lata när de går omkring i husen. De blir inte bara lata, utan dessutom skvallriga och nyfikna och pratar om sådant som inte passar sig. [Pastorala hembesök kan ha ingått i en församlingsänkas roll. Denna frihet att röra och besöka och betjäna andra kunde missbrukas. I ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Tim 4:7 varnade Paulus just för fabler, sägner och heretisk undervisning från kvinnor. Även i nästa brev kommer denna varning, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Tim 3:7. Kanske var denna grupp extra utsatt att bli influerad av tidiga gnostiska läror.
    Följande exempel från den romerska satirdiktaren Juvenalis ger en inblick i vilken typ av skvaller som förekom bland kvinnor vid den här tiden: "Hon vet allt som händer i världen ... Hon vet vem som är kär i vem, och vilken casanova kvinnorna strider om, hon kan berätta vem som gjorde vilken änka med barn, i vilken månad, hur varje kvinna beter sig med sin älskare och vad hon säger till dem ..."]
[Paulus verkar bli påmind om att detta uttalande om renhet kan övertolkas, så han ger ett personligt råd till Timoteus.]
Drick inte längre bara vatten,
    utan använd lite vin för din mage och dina återkommande sjukdomar. [Ett av problemen med de falska lärarna i Efesos var att de lärde ut asketism. De förbjöd giftermål och avhöll sig från viss mat och dryck, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Tim 4:3. Kanske hade Timoteus blivit influerad av dem och behövde Paulus råd på detta område. I kvalifikationerna för både församlingsledare och församlingstjänare finns ett krav på måttlighet vad det gäller alkohol, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Tim 3:3, ment='auto-top' data-trigger='hover'>8. Det verkar som om Timoteus inte drack vin alls utan bara vatten, så Paulus tvingas uppmana Timoteus att faktiskt dricka lite vin för hälsans skull. Det är möjligt att läkaren Lukas fanns vid Paulus sida när han skrev detta, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Tim 4:11.]
De som har troende herrar ska inte se ner på dem för att de är bröder [i tron], utan tvärtom tjäna dem så mycket villigare eftersom de som tar emot deras goda tjänst är troende och älskade. Så ska du undervisa och förmana.
så är han högmodig och okunnig. Han har en sjuklig lust (ohälsosam stark iver) att diskutera (debattera) och strida om ord.Sådant leder till
    avund (missunnsamhet),
    bråk (grupperingar, splittring),
    förtal (fiendskap),
    ondskefulla misstankar (en inställning där man alltid tänker det värsta om människor)
Uppmana dem som är rika i den här tidsåldern (världen) att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av.

2 Timoteusbrevet (12)

För Gud gav oss inte (har inte gett oss) modlöshetens (feghetens, försagdhetens, osäkerhetens, skygghetens, uppskrämdhetens, rädslans) ande,
utan kraftens (förmågans, möjlighetens)
    och kärlekens
och det sunda (välbalanserade) sinnets [Ande]. [Istället för modlöshet ger Guds Ande kraft, kärlek och ett klartänkt sinne. Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek (gr. agape) står i centrum av de tre sista substantiven i genitiv. Det första är grekiskans dynamis som beskriver hur nådegåvan har "sprängkraft". Det sista, sophronismos (som bara förekommer här i NT), härrör från sozo (att frälsa, befria, hela och bevara) och phren (insikt och urskillningsförmåga). Det handlar om ett varsamt och kontrollerat sinne som är utrustat med rationellt tänkande och gott omdöme. Ett sinne som i varje situation har förmågan att se helheten – den större bilden – från Guds perspektiv, och då även hans vilja att just frälsa, befria och hela (gr. sozo). Självbehärskning och urskiljningsförmåga behövs också för att kunna undervisa och tillrättavisa på ett frimodigt och lämpligt sätt, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Tim 4:2.]

Därför ska du inte skämmas för vittnesbördet om vår Herre (skämmas över Herrens vittnesbörd) [dvs. det han har gjort och bevisat i sin kärlek], inte heller för mig, hans fånge,
utan lid (tag del i lidandet) tillsammans [med mig] för evangeliet i (enligt) Guds kraft (efter den styrka och förmåga Gud ger).

Han är den som frälst (befriat, räddat, helat, bevarat, upprättat) oss med en helig kallelse [som leder till helighet, ett liv avskilt till tjänst för Honom].
[kiasmens centrum:]
Inte på grund av våra gärningar,
    utan efter hans beslut och nåd,
    som gavs till oss i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus redan före tidens början,
Det är därför jag får lida allt detta. Jag skäms inte, för jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att han har makt att bevara det som blivit anförtrott till mig, och som jag har överlåtit [till Honom] fram till denna dag.

Tvärtom, när han kom till Rom
    sökte han ivrigt efter mig och fann mig också. [Denna centrala vers i detta stycke, motsvarar centrumet ovan i ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 4, och förstärker Paulus önskan att få se Timoteus en sista gång.]

som jag får utstå lidande för,
    till och med att bli bunden (fängslad, bära kedjor och bojor) som en kriminell,
    men Guds ord är inte bundet (fängslat, har inte kedjor och bojor).
men i ett stort hus [i en stor församling] finns det
inte bara kärl av guld och silver
    utan också av trä och lera, några till hedrande ändamål,
    andra till mindre hedrande.
En Herrens tjänare (slav, livegen) ska
    inte strida (skapa konflikter, bråk)
utan vara
    vänlig mot alla,
    skicklig att undervisa,
    beredd att kunna bli illa behandlad utan att bli bitter (inte vara lättstött),
men de ska inte ha någon mer framgång. [De går längre och längre i sin ogudaktighet, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Tim 2:16.] Deras galenskap ska bli uppenbar för alla, så som det också blev med de två [Jannes och Jambres]. [Jannes och Jambres var, enligt den judiska traditionen, namnet på faraos två trollkarlar som gjorde falska tecken, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 7:11; ment='auto-top' data-trigger='hover'>9:11.]
För det kommer en tid då människor inte längre kommer att tolerera (acceptera, stå ut med) att höra den sunda läran. I stället kommer de allteftersom det behagar dem (kliar dem i öronen) samla på sig lärare efter lärare som talar vad deras begär (längtan efter det förbjudna) vill höra.
Framför mig väntar nu rättfärdighetens segerkrans,
    som Herren, den rättfärdige domaren,
    
    ska ge mig på den dagen [då jag får möta honom],
och inte bara mig
    utan alla som har älskat (och fortfarande älskar och längtar efter) hans uppenbarelse (återkomst). [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Tit 2:12–13; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 8:28]
När jag försvarade mig första gången var det ingen som kom till min hjälp, utan alla övergav mig, låt det inte tillräknas dem.

Titusbrevet (4)

[han ska i stället:]
vara gästfri,
godhjärtad,
förståndig,
hederlig,
gudfruktig,
behärskad,
För de rena är allting rent, men för de orena och otroende är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orena.
att inte smussla undan något utan alltid visa sann trohet så att de i allt är en heder för Guds, vår Frälsares, lära.
frälste (räddade, helade, upprättade) han oss – inte på grund av rättfärdiga gärningar, utan på grund av sin barmhärtighet (nåd) – genom ett bad till en ny födelse och förnyelse (av tankar och vilja) i den helige Ande,

Filemonbrevet (2)


men jag ville inte göra något utan ditt samtycke,
    för att det goda som du gör inte ska ske av tvång utan av fri vilja. [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 14 är brevets kiastiska mittpunkt och brevets huvudtema.]
inte längre som en slav,
    utan som något mer:
    
    en älskad broder.
Det är han i högsta grad för mig.
Hur mycket mer då inte för dig,
    både som människa (i köttet) och som broder i Herren? [Evangeliet har en unik kraft att göra rik och fattig, slav och fri till syskon, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Gal 3:28. I Jesus är vi ett, så att ta emot Onesimus var som att ta emot Paulus, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 25:40.]

Hebreerbrevet (16)

För som vi alla vet är det inte änglar som han upprättar, utan Abrahams barn (säd) som han upprättar (hjälper, tar sig an).
Uppmuntra i stället varandra varje dag, så länge det heter "i dag" [då det är möjligt att bli frälst, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 7], så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.
[Nu kommer tre frågor som successivt följer nyckelorden från Psalm 95 (uppror, förbittrad och vila). Frågorna besvaras med en ny fråga. Se även ment='auto-top' data-trigger='hover'>4 Mos 14.] Vilka var det då som hörde men ändå gjorde uppror (förbittrade, provocerade) [ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 8 och ment='auto-top' data-trigger='hover'>15]?
Var det inte alla de som Mose förde ut ur Egypten?
För det glada budskapet har blivit predikat för oss också, på samma sätt som för dem [israeliterna i öknen]. men för dem blev budskapet de hörde till ingen nytta, eftersom de inte kombinerade (förenade, blandade) det med tro.
Ingen tar sig denna värdighet, utan man blir kallad av Gud liksom Aron blev det. [Aron var Moses bror och israeliternas första överstepräst, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 28:1.]
Så var det också med den Smorde (Messias, Kristus). Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade:
Du är min Son,
    jag har fött dig i dag. [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 2:7]
en som inte har blivit präst genom lagbud om härstamning utan genom kraften i ett oförstörbart liv.
För den Smorde (Messias, Kristus) gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild (modell, kopia) av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull.
men nu ligger i offren en årlig påminnelse om synderna,
och inte lämnar (överger, försummar) församlingsgemenskapen (de egna sammankomsterna),
    precis som några har för vana att göra (som är en sed för vissa),
utan i stället uppmuntrar (förmanar, tröstar) [varandra],
    och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig [då Jesus kommer tillbaka för att döma världen]. [I ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 24 har grekiskan substantivet paroxusmos (provokation, uppvigling, tvist, motivation) som kommer från ett verb med innebörden att resa upp, väcka och skärpa. Det används i ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 15:39 om en skarp konflikt, men har här betydelsen att stimulera, egga och provocera fram kärlek och goda gärningar. Församlingsgemenskapen, gr. episynagoge står i singular och beskriver en grupp som samlas för (ordagrant: samlas på/över, dvs. bygger på) ett bestämt syfte. Ordet kommer från verbet episynago (epi – på; synago – att samla ihop). I ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 22–24 påträffar vi tro, hopp och kärlek – "dessa tre" som utgör det bestående och oföränderliga, se även ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 13:13. De tre huvudverben i samma stycke finner vi i denna sammanfattning: "låt oss i tro gå fram inför tronen", "låt oss hålla fast vid hoppets bekännelse" och "låt oss tänka på varandra med kärlek". På grund av Jesu försoningsverk kan vi frimodigt närma oss Gud. Det är också viktigt att se att detta inte är frikopplat från mänskliga relationer. Kärleken till Gud måste återspeglas i kärleken till våra medsyskon, annars är den inte äkta.]
men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade, utan i stället till dem som tror och vinner sina själar.
[ment='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 13–16 är kiasmens centrum. Här blir det tydligt att tron ser framåt på något som ännu inte är fullt synligt för det fysiska ögat, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 1. Här bryts också mönstret "i tro" för att betona "genom tro" (gr. kata pistis), samma uttryck som i ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 7.] Genom tro dog alla dessa [Abraham, Sara, Isak och Jakob, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 8–12, men kan även inkludera de som nämns i ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 17–40] utan att ha fått ta emot de fullbordade löftena. [Under sitt jordeliv fick de inte se allt det Gud lovat dem.] Trots det såg de uppfyllandet, men som på håll, och välkomnade det [i tro] och bekände sig vara gäster och främlingar (som har en temporär boning här) på jorden.
För stunden (gr. paron) verkar ju ingen fostran (disciplinering, tuktan) vara till glädje utan [snarare] till sorg (bedrövelse, smärta), men efteråt ger den – för dem som har tränats (gr. gymnazo) genom den – [avkastning i form av] rättfärdighetens fridsamma (rofyllda, välgörande) frukt. [Frukt står liksom i ment='auto-top' data-trigger='hover'>Gal 5:22 och ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jak 3:18 i singular.]
Nej, ni har i stället (närmat er) kommit till Sions berg,
den levande Gudens stad,
    det himmelska Jerusalem
    [i kontrast till Sinai berg som israeliterna kom till efter uttåget ur Egypten, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 18],
till myriader (ordagrant "tiotusentals", beskriver också ett oräkneligt antal)
    av änglar samlade till fest (festival, gr. panegyris – ordet användes om de olympiska spelen)
    [i kontrast till förskräckelsen då Gud visade sig på Sinai],
Den gången fick hans röst jorden att skaka [när Gud gav lagen på berget Sinai, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 19:18], men nu har han lovat och sagt:
Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen. [Citatet är från ment='auto-top' data-trigger='hover'>Hag 2:6 och handlar om när Herren ska komma tillbaka och uppfylla sitt hus med sin härlighet. Stycket avslutas i ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 10 med att den kommande härligheten ska bli större än den förra. Gud förbereder nya himlar och en ny jord, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 65:17; ment='auto-top' data-trigger='hover'>66:22; ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Pet 3:13; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 21:1.]
För här har vi ingen permanent stad, utan vi ser fram emot (söker efter, längtar efter) den som ska komma.

Jakobs brev (5)

men den som ständigt fäster sin blick på (stannar upp och böjer sig ner för att undersöka) frihetens fullkomliga undervisning [lära, lag – gr. nomos, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:17], som inte är en glömsk hörare utan en aktiv görare [som lyder Guds ord], han blir salig (lycklig) i det han gör [får uppleva Guds glädje och välsignelse i sitt liv].
Om någon menar sig (själv tror sig) vara from (gudfruktig) [tjäna Gud genom att på ett religiöst sätt vara observant och plikttrogen i sin tillbedjan] men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, så är hans fromhet (gudstjänst) ingenting värd.
men någon kommer istället att säga [Jakob introducerar nu en tredje part som med ett retoriskt påstående invänder]: "Du har tro, och jag har gärningar [har du tro, så har jag goda gärningar]."
    Visa mig din [påstådda] tro utan (åtskild från) gärningar, så ska jag visa dig min tro genom (utifrån) mina gärningar.
Sådan [falsk] vishet kommer inte från ovan
    utan är jordisk,
    själslig (sinnlig, världslig, oandlig),
    ja, rent utav demonisk (djävulsk).
[Följande stycke handlar om att "göra", se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 11, ment='auto-top' data-trigger='hover'>13, ment='auto-top' data-trigger='hover'>15. Huvudpoängen är att det är bara en som har rätt att döma – Gud. Stycket börjar med ordet "tala" och hör tematiskt ihop med ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jak 3:1–12 som handlar om tungan. ment='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 11–13 formar också en kiasm.] Tala inte illa om (anklaga inte, förtala inte) varandra, syskon (bröder och systrar i tron). Den som förtalar eller dömer en annan troende förtalar lagen [Moseböckerna – Torah] och dömer lagen [eftersom ment='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 6:5 och ment='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 19:18 befaller att älska Gud och sin nästa, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 22:37–40; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jak 2:8].
men om du dömer lagen [om du inte själv står under lagen], då är du inte lagens görare utan [ställer dig över den som] dess domare.

1 Petrusbrevet (15)

Var i stället som honom som kallade er, den Helige. Bli heliga personer (lev heligt) i allt ni gör.
Ni har [ju] blivit pånyttfödda [ni är födda på nytt från ovan, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 3], inte av (utifrån, utav) förgänglig (ömtålig) säd [på ett mänskligt sätt], utan av en oförgänglig, genom Guds ord [gr. logos – singular] som lever och består (förblir; stannar kvar).
Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för det onda utan för att tjäna (vara en slav till) Gud. [När Petrus skriver detta var närmare hälften av det romerska rikets befolkning slavar. Bland de kristna kan procentsatsen varit ännu högre. Friheten här syftar inte på en politisk frihet, utan en andlig frihet. Den troende är fri från syndens makt, skuld och skam. Ordet "tjäna" är samma ord som för slav. Sann kristen frihet fås bara genom att bli Jesu slav, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 6:15–23; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 11:29–30.]
Ni tjänare [speciellt ord för de slavar som tjänade i hemmet], underordna er (militärisk term för att inta sin plats, inta en frivillig position av samarbete med) era herrar och visa dem all respekt, inte bara de goda och milda utan även de hårda.
Vad är det värt för beröm om ni står ut med straff när ni syndar? men om ni står ut med att lida när ni gör det goda [det är oväntat], det är något berömvärt (välbehagligt, ordagrant: "nåd") i Guds ögon.
Ni var som
får som gått vilse [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 53:6], men nu har ni kommit tillbaka till herden som beskyddar era liv.
utan hjärtats fördolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon.
Ja, även om ni skulle få lida för det som är rätt är ni saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda). [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:10]
Var inte rädda för dem (ordagrant: frukta inte deras fruktan)
    och låt er inte skrämmas. [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 8:12–13]
Efter denna förebild [vattnet i syndafloden] frälser nu dopet också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts, utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom uppståndelsen av Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
så att han resten av tiden [den återstående tid som är kvar här] i kroppen (köttet) inte längre lever efter människors begär [som är fokuserade på lust och stark längtan] utan efter Guds vilja [gr. thelema – det som Gud längtar efter, har tänkt ut och mest av allt vill].
Nej (tvärtom), precis som när ni delar (deltar i) den Smordes (Kristi) lidanden, så gläd er (luta er mot nåden) så att ni även vid hans härlighets uppenbarelse kan ha översvallande glädje (jubla i glädje).

Föd (uppfostra, beskydda, led, var herdar för) Guds hjord som är hos er [som ni ansvarar för]. Inte av tvång (pliktskyldigt)
    utan självmant (villigt).
Inte motiverat av girighet [genom ett felaktigt fokus på de förmåner som tillhör tjänsten],
    utan passionerat (hängivet).
Inte som herrar över (arroganta diktatorer som trycker ner) de som anförtrotts er (som ni ansvarar över, er lott),
    var i stället föredömen för hjorden [var levande exempel på en kristen livsstil som de kan följa].

2 Petrusbrevet (6)

När vi berättade om vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) kraft och personliga ankomst [Jesu förvandling och närvaro på förklaringsberget, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 9:1–13], byggde vår berättelse inte på några listigt hopdiktade sagor. [Det var inga fantasiberättelser som många gnostiker använde sig av för att dra åhörare och väcka intresse, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Pet 2:3.] Nej tvärtom, vi såg med egna ögon hans majestät (gudomliga, konungsliga auktoritet och storslagna kraft).
Ingen profetia har någonsin kommit som resultat av mänsklig vilja, utan ledda (burna, drivna) av den helige Ande har människor talat [burit fram och förmedlat] ord från Gud.
För Gud skonade inte de änglar som hade syndat, utan kastade dem i den lägsta avgrunden (gr. tartaros), han överlämnade dem till mörkrets kedjor för att förvaras där till domen. [Detta är enda gången ordet tartaros används i NT. Tartaros var inom den grekiska mytologin ett lägre skikt i dödsriket, Hades. Hit fördes de värsta syndarna där de straffades dag och natt. Petrus lånar detta ord för att beskriva en temporär plats för fallna äng­lar fram till den slutgiltiga domen, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 20:10–14. Eftersom sammanhanget är Noa, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 5, kan dessa änglar syfta på de änglar som gjorde uppror och syndade mot Guds bud genom att ha sexuella relationer med kvinnor, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 6:1–4.]
Han skonade inte heller den forntida världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, med sju andra [Noas hustru, deras tre söner och sönernas hustrur] när han lät floden drabba de gudlösas värld. [ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 6–9]
Herren dröjer inte (är inte sen) med [att uppfylla] löftet [om sin återkomst/ankomst, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 4] som några menar [enligt vissa människors förståelse av vad som menas med långsamhet och att dröja]. I stället är han tålmodig (mild; sen till vrede) mot er, eftersom han inte vill [inte har en inställning] att någon ska gå förlorad, utan [vill] att alla ska [få tid att] omvända sig (förändra sitt tänkesätt; ordagrant: att alla når fram till att bereda plats för eftertanke).

1 Johannesbrevet (13)

Han är försoningen (det fullständiga offret) för våra synder, och inte bara för våra utan för hela världens [synder]. [Det finns två ytterligheter i synsättet på synd som bemöts i detta stycke, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Joh 1:8–2:2. För den som säger att han aldrig har syndat är Johannes tydlig med att "alla har syndat och saknar härligheten från Gud", se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 3:23. Samtidigt är brevet skrivet för att uppmana till att undvika att synda. Den rättfärdige kan falla sju gånger, men reser sig upp igen, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Ords 24:16. Det finns förlåtelse och rening för den som erkänner sina felsteg, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Joh 1:9.]
Mina älskade! Jag skriver inte ett nytt bud till er,
utan ett gammalt bud som ni haft från början.
Det gamla budet är ordet (budskapet) ni hörde från början.
För allt det [som är] i världen –
köttets begär
    [kroppens och den gamla naturens passionerade önskan efter sensuell njutning],
och ögonens begär
    [sinnets starka önskan; njutningslystnad efter mer, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Ords 27:20],
och detta livets [tomma, självsäkra] skryt (högmod; "kvacksalveri")
    [falska marknadsföring över det goda man påstår sig ha uppnått med egna resurser och tillgångar][det] är inte från Fadern, utan från världen. [ment='auto-top' data-trigger='hover'>Ef 2:1–3]
De har gått ut från oss [utgått från vår gemenskap och lära],
    men de hörde aldrig till oss,
    för om de hade hört till oss,
skulle de varit kvar med oss. men de lämnade, och det visar (så att det skulle bli uppenbart) att inte alla hör till oss.

Jag har inte skrivit till er för att ni inte känner sanningen, utan därför att ni känner den, och eftersom ingen lögn (falskhet) kommer från (har sitt ursprung i) sanningen. [Ordet "skrivit" återkommer i ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 26.]
men vad det gäller er så är den smörjelse som ni har fått från honom [den Helige, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 20] kvar i er (den bor i er). Ni behöver inte att någon [falsk lärare, antikrist, motståndare till Jesus, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 18–19] lär (undervisar) er, låt i stället hans [den Heliges] smörjelse fortsätta att lära er allting, den är sanning och inte lögn, så, just som han lärde er, förbli (var kvar, lev) i honom. [Det grekiska ordet för att lära och undervisa används tre gånger i ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 27 och bara här i hela detta brev. Även ordet för att förneka används tre gånger i detta stycke och ingen annanstans i brevet, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 22–23. Jesus talade om den helige Ande som skulle undervisa lärjungarna, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 14:26. Johannes tar inte avstånd från lärare och all undervisning – bara det att han skriver detta brev, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 26, visar på vikten av god undervisning, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Ef 4:11. Det behövs dock inga nya, gnostiska uppenbarelser som lär ut en annan Jesus. Den helige Ande vill också hjälpa varje troende att avgöra om det är sanningen som undervisas.]
Kära små barn [älskade unga familjemedlemmar i tron], låt oss inte (vi borde inte) älska med ord eller tal (ordagrant: inte heller med tungan), utan i handling och sanning. [Grekiskans logos (ord) innefattar även tanke, motiv och resonemang och står liksom de tre övriga substantiven som följer i singular. Det är viktigt med balans – att inte bara älska i teorin, utan att även praktiskt agera och oförtröttligt arbeta i enlighet med sanningen. I nästa kapitel varnar författaren för falska profeter och påminner om nödvändigheten att pröva vilken ande som är verksam. En troende förväntas vara välkomnande och generös, men inte säga ja till varje förfrågan om stöd och lojalitet. I nästa brev varnar Johannes för bedragare som de troende uppmanas att inte ta emot, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Joh 1:10–11.]
[Kristna kallas ofta troende, men det är inte en tro som blint köper allt som sägs med religiösa och andliga termer. Här uppmanar Johannes den troende att inte tro! På samma sätt som det är livsnödvändigt att både andas in och andas ut luft, kan en kristen inte tro på sanningen utan att avvisa lögnen. Det går inte att älska rättfärdighet utan att hata synd. Det går inte att följa det goda om man inte är beredd att fly från det onda, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Tim 6:11; ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Tim 2:22; ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 6:18.] Mina älskade!
Tro inte (lita inte på) varje ande,
    utan pröva (testa) om andarna kommer från Gud [undersök om de är äkta],
för många falska profeter har gått ut i (in i) världen.
Detta är kärleken (kärleken finns i detta):
    inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss
    och sänt sin Son som försoning för våra synder. [Guds kärlek (gr. agape) – som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig – har sitt ursprung hos Gud själv och visar sig konkret genom att han gav sin ende Son, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 3:16.]
Rädsla (fruktan) finns inte i [kan inte samexistera med] kärleken [som är osjälvisk och utgivande], istället kastar (driver) den fullkomliga (mogna) kärleken ut rädslan, eftersom rädslan har att göra med straff (plåga). men den som fruktar [är rädd för domens dag, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 17] har inte fullkomnats (nått sin fulla mognad) i kärleken. [Jesu efterföljare tillhör honom och behöver inte vara rädda för att möta honom på domens dag, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 5:24. Jesus, som nu sitter på Faderns högra sida i himlen, har redan tagit all synd på sig när han betalade priset på Golgata. Vi blir förlåtna genom att ta emot frälsningens gåva redan nu, här på jorden, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 3:16–17; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 2:38; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 10:9. Denna förlåtelse och kärlek påverkar också relationerna till människor omkring oss, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 2:14.]
Jesus den Smorde (Messias, Kristus) [Guds utvalde Son, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 5 och ment='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 23:35] är den som kom genom vatten och blod,
    inte bara med vattnet,
utan med vattnet och blodet. [Frasen "vatten och blod" gör att tankarna går till Johannes tidigare redogörelse, då en soldat stack ett spjut i Jesu sida så att blod och vatten kom ut, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 19:34. Det är dock inte troligt att det är denna händelse som detta refererar till, utan Jesu dop i vatten och korsfästelsen då hans blod rann för världens synd. Cerinthus, som var en samtida gnostisk dualistisk lärare, förnekade Jesu gudomliga födsel. Han lärde att Jesus var en vanlig människa och att en andlig varelse – Kristus – kom över Jesus vid vattendopet för att sedan lämna honom vid korsfästelsen. Enligt honom kom Kristus genom vatten, men inte genom blodet. Förmodligen för att bemöta denna lögn skriver Johannes att Guds Son, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 5, inte bara kom genom vatten, utan genom vatten och blod. Den Jesus som hängde på korset var samma person som döptes i Jordanfloden.] Anden [den helige Ande] är den som ständigt vittnar,
    eftersom Anden är sanningen.
[Brevet avslutas med tre påståenden som alla börjar med "vi vet" och handlar om att ha en klar förståelse av något.] Vi vet (har insett/förstått) att var och en som är född av Gud inte syndar [vanemässigt – medvetet, med vilja],
    för (men att) han som är född av Gud bevarar (skyddar, vaktar) honom [håller honom intakt],
    och den onde rör (angriper) honom inte. [Här har en del handskrifter: "den/han som är född av Gud bevarar/vaktar sig själv", se även ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Pet 5:8.]

2 Johannesbrevet (4)

[Från:] Den gamle (äldste),
[Grekiska ment='auto-top' data-trigger='hover'>presbyteros, kan syfta på någon i hög ålder eller på en församlingsledare. I detta fall stämmer båda beskrivningarna in på Johannes, som när det här brevet skrevs var den siste ännu levande av de tolv apostlarna.] till den utvalda frun (härskarinnan – gr. ment='auto-top' data-trigger='hover'>kyria)
    och hennes barn.
[Kan syfta på en kvinna och hennes barn. Kyria som egennamn var inte helt ovanligt och det är en feminin form av kyrios som betyder herre eller huvud. Detta brev är liksom nästa adresserat till en person, men kan här också syfta på församlingen och dess medlemmar. Johannes benämner ofta de troende med uttrycket "mina barn". De utvalda var ju också "ett konungsligt prästerskap", kallade att regera med den Smorde Kungen Jesus. Kyrkan var brud åt Kyrios Christos, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 11:2; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 19:7.] Jag älskar er alla [med Guds rättfärdiga, osjälviska och utgivande kärlek]
i sanning,
och inte bara jag,
    utan alla som har lärt känna (personligen fått erfara) sanningen,
Nu ber jag dig, min fru (gr. kyria, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 1) – det är inget nytt bud jag skriver till dig, utan [en upprepning av] det vi haft från början:
att vi ska (må) älska varandra (med Guds osjälviska, utgivande kärlek).
Se till (var ständigt på er vakt) att ni inte förlorar det vi [vissa manuskript: "ni"] har arbetat för, utan får full lön.
Jag [Johannes] har mycket att säga er, men jag vill inte göra det med papper och bläck. Jag hoppas i stället kunna komma till er och tala med er ansikte mot ansikte, så att vår glädje blir fullkomlig.

3 Johannesbrevet (3)

Jag har skrivit till församlingen, men Diotrefes, som gärna vill vara främst bland dem, tar inte emot (välkomnar inte) oss.
Älskade [broder Gaius]: Följ inte dåliga exempel [som Diotrefes som nyss nämnts]
    utan goda [som Gaius och Demetrius, se nästa vers].
    Den som gör det goda tillhör (är från) Gud,
den som gör det onda har inte sett Gud.
[Slutet påminner mycket om föregående brevs avslutning, men det är inte en ordagrann upprepning, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Joh 1:12. I grekiskan är meningarna än mer olikt formade än vad som syns i svenskan. Ordet "snart" i ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 14 är en skillnad och visar att problemet med Diotrefes är brådskande.] Jag hade mycket [mer jag tänkt få med när jag började] att skriva, men jag vill inte göra det med bläck och penna.

Judas brev (2)

Ni känner till [berättelserna om] de änglar som inte höll fast vid sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom. [Det är troligt att Judas refererar till händelsen i ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 6:1–4.]
men när ärkeängeln Mikael tvistade med djävulen om Moses kropp, vågade han inte uttala någon hånfull dom över honom utan sade: "Må Herren straffa dig." [När Mose dog, sedan han fått se det utlovade landet, begravdes han av Herren själv någonstans i Moabs land, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 34:1–12. Citatet "Må Herren straffa dig" har en parallell i ment='auto-top' data-trigger='hover'>Sak 3:1–2 där djävulen argumenterade över prästen Josuas smutsiga klädnad. Ängeln Mikael ansågs vara Israels folks speciella skyddsängel, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Dan 12:1. Tvisten om Moses kropp gällde enligt judisk tradition att djävulen anklagade Mose för att inte vara rättfärdig på grund av hans dråp av egyptiern, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 2:12. Dessa detaljer finns inte med i Bibeln och antas komma från en judisk skrift från mitten på det första århundradet som kallas "Mose uppstigning", och som handlar om hans himmelsfärd. Det finns bara ett manuskript och just dessa delar som antas handla om tvisten om Moses kropp saknas.
    I detta fall är det ovidkommande om historien är sann eller inte. Kanske väljer Judas att ta med den för att mottagarna kände till berättelsen. Poängen är tydlig – dessa falska lärare talade om sådant de inte visste något om. Även Lukas och Paulus citerar grekiska poeter i sina skrifter, utan att för den skull validera allt som står i dessa utombibliska verk, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 17:28; ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 15:33; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Tit 1:12.]

Uppenbarelseboken (11)

men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek [till Gud, till människor].
men den förtjänsten har du, att du avskyr nikolaiternas gärningar, som jag också avskyr. [I det tredje brevet, till församlingen i Pergamon, fördöms inte bara nikolaiternas gärningar utan hela denna lära, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 2:14–15. Utifrån beskrivningen där verkade dessa falska apostlar uppmuntra de troende att delta i hedniska riter med offerkött som innehöll sexuell aktivitet med tempelprostituerade. Ursprunget kan komma från Nikolaus som var en proselyt från Antiokia, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 6:5. Hans namn består av två ord. Nikos, som betyder "segra/behärska" och laos som betyder "folk". Det kan vara en anspelning på en lära med diktatoriskt styre.]
Jag ser (vet med exakthet) din förföljelse (den press, det hårda tryck du får utstå) och din fattigdom, men du är rik [andligt sett, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:3]! [Motsatsen till Laodikeia där man var ekonomiskt välbärgade, men andligt fattiga, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 3:17.] Jag vet också hur ni hånas (hädas, smutskastas) av dem som kallar sig judar men inte är det utan är en Satans synagoga. [Även till den näst sista församlingen, Filadelfia, nämns Satans synagoga, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 3:9.]
men något har jag emot dig: att du hos dig har några som håller sig till Bileams undervisning (lära), han som lärde Balak att gillra en fälla för Israels söner, så att de åt offerkött och bedrev otukt.
men detta har jag emot dig [som är pastor i församlingen]: Du tolererar (gör inget åt) kvinnan Isebel, hon som kallar sig profet och lär och förleder mina tjänare att bedriva otukt (olovlig sex – gr. pornea) och äta offerkött. [Denna kvinna som antagligen hette något annat, syftar på Ahabs ökända hustru Isebel som listigt och aktivt förde bort israeliterna från Gud och införde Baalsdyrkan, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kung 16:31; ment='auto-top' data-trigger='hover'>18:4; ment='auto-top' data-trigger='hover'>21:25. Här i Thyatira fanns alltså en fru (till en inflytelserik man) som tilläts härja fritt i församlingen och förledde dem att tänka att det inte var fel att besöka tempelprostituerade och äta offerkött, vilket gick emot vad man lärde, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Apg 15:29.]
men du har några i Sardes som inte har fläckat sina kläder. [Smutsiga kläder är en bild på ett liv i synd, påverkat av världens sätt.] De ska vandra [i gemenskap] med mig i vita kläder [i renhet] eftersom de förtjänar det.
Se, jag ger dig några från Satans synagoga, några som kallar sig judar men inte är det utan ljuger. Se, jag ska få dem att komma och falla ner vid dina fötter, och de ska förstå att jag har älskat dig.
De fick inte tillåtelse [av Gud] att döda dem, men de fick plåga dem i fem månader [en begränsad tid, identisk med en naturlig skorpions livslängd], och smärtan från dem var som smärtan när en skorpion sticker en människa.
men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han ska börja blåsa i sin basun [se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 11:15], då är Guds mysterium (hemlighet) fullbordat, så som han har förkunnat i det evangelium som han har gett sina tjänare, profeterna." [Frasen "Guds hemlighet" används av Paulus om den smorde Kungen, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Kol 2:2. Det profeterna i GT har sagt – att Messias en dag ska komma tillbaka och regera – är på väg att fullbordas. När den sjunde basunen ljuder i nästa kapitel, börjar de händelser som leder till Satans slutgiltiga besegrande. Se även ment='auto-top' data-trigger='hover'>Amos 3:7; ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Pet 1:10–12.]
Jag gick då bort till [den stora] ängeln och bad honom ge mig den lilla bokrullen. Han svarade mig: "Ta den och ät upp den! Den ska svida i din mage [ge halsbränna, eftersom budskapet handlar om Guds dom, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Hes 2:10] men vara söt som honung i din mun [eftersom det är Guds ord och också handlar om nåd och frälsning]." [Att "äta bokrullen" illustrerar hur Johannes måste bli ett med det profetiska budskapet på samma sätt som maten vi äter blir en del av oss och ger liv åt kroppen. Bibeln beskrivs ofta som bröd, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 4:4; mjölk, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Heb 5:11–14; kött, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kor 3:2; honung, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 119:103; ment='auto-top' data-trigger='hover'>19:9–10. Hesekiel var med om en liknande upplevelse, ment='auto-top' data-trigger='hover'>Hes 2:8–3:3. Att bokrullen både svider i magen och smakar sött innebär att den talar både om dom och frälsning, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 119:103; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 15:16; ment='auto-top' data-trigger='hover'>Hes 2:8–3:3.]
De tio hornen du såg [Dan 7:7-8, 20-25] är tio kungar som ännu inte har fått något rike. men tillsammans med vilddjuret får de makt att för en timme [en kort tid] regera som kungar.
Salig (lycklig, välsignad) och helig (avskild för tjänst) är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden [att bli kastad i eldsjön, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 14] ingen makt, utan de ska vara präster till Gud och den Smorde (Messias, Kristus), och regera med honom i tusen år. [En period på tusen år nämns sex gånger, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>vers 2, ment='auto-top' data-trigger='hover'>3, ment='auto-top' data-trigger='hover'>4, ment='auto-top' data-trigger='hover'>5, ment='auto-top' data-trigger='hover'>6, ment='auto-top' data-trigger='hover'>7. Ofta används ordet millennium, från latinets mille annum (tusen år), för denna tidsperiod. Utifrån profetior i GT om ett fridsrike, och föregående verser där Jesus kommer på en vit häst, se 19:11-15, verkar det vara en period då Jesus regerar på jorden. Det blir en tid då skapelsen upprättas, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 8:20–22. Lamm och vargar ska bo tillsammans, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 11:6. Det är ett fridsrike där svärd smids till plogbillar, se ment='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 2:4. Dock är det inte en helt fullkomlig värld: Denna syn att Jesus kommer innan millenniet kallas premillennialism och är den vanligaste tolkningen. I amillennialismen (gr. prefixet a betyder inte) tolkas tusenårsriket som en symbolisk tid. Under 1800-talet, då många trodde på människans egen förmåga att förändra världen, växte postmillennialismen fram där man tänker att Jesus kommer först efter tusenårsriket med en ny himmel och jord, fram till dess har församlingen regerat på jorden under tusen år medan Jesus är i himlen.]



Grekiskt/svenskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.