0190 – ἀκολουθέω (akoloutheo)

följa


Typ:
Grekiska: ἀκολουθέω
Med latinska bokstäver:     akoloutheo
Fonetiskt: ak·ol·oo·theh·o
Ursprung: Från 1 (as a particle of union) och keleuthos (a road)
Användning: 92 ggr i NT

Engelsk översättning (i KJV version)

follow (91), "reach" (1)

Engelsk beskrivning

  1. To follow one who precedes, join him as his attendant, accompany him.
  2. To join one as a disciple, become or be his disciple.
    1. Side with his party.


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (92 st i TR)


På en gång lämnade de sina nät (generellt ord för olika typer av nät) och följde honom. [Bröderna Simon Petrus och Andreas kände redan Jesus sedan deras gemensamma tid hos Johannes Döparen ett par månader tidigare, se Joh 1:35‑42. Nu tar de ett steg till och lämnar sina arbeten för att följa Jesus på heltid.]
På en gång lämnade de båten och sin far och följde honom. [I parallellstället från Luk 5:4‑11 beskrivs mer i detalj hur de har fiskat hela natten utan att få något. Jesus säger till Petrus att lägga ut näten på nytt i djupt vatten och de får en enorm fångst. Denna händelse visar på Jesu omsorg om lärjungarnas familjer; de lider inte nöd och får tid på sig att anställa nya fiskare.]
Stora skaror följde honom. De kom från Galileen, Dekapolis [ordagrant "De tio städerna", ett område öster om Galileiska sjön, som från början bestod av tio städer], Jerusalem, Judéen och från den andra [östra] sidan av Jordan [Pereen].
När han kommit ner från berget följde stora folkskaror honom. [I följande sektion fram till Matt 9:35 presenterar Matteus nio berättelser som visar på Jesu kraft. De är ordnade i grupper om tre, och mellan dem passager som handlar om lärjungaskap.]
När Jesus hörde detta förundrades han (Jesus blir förvånad och överraskad) och sade till dem som följde honom: "Jag säger er sanningen (sannerligen, amen), jag har inte sett en sådan stor tro i hela Israel.
En [ensam] skriftlärd kom fram och sade till honom [medan de var på väg att ge sig av]: "Mästare (lärare), jag vill följa dig, vart du än går."
Då svarade Jesus honom: "Följ mig och låt de döda [de som fortfarande lever, men är andligt döda i sin synd] begrava de döda [de som har dött fysiskt och är på väg att begravas]." [Den judiska begravningen skedde i två steg. Så fort som möjligt, helst samma dag, begravdes den döde i en gravkammare. Familjen höll sedan en sju dagars sorgeperiod, följt av trettio dagar av mindre intensiv sorg. Ett år senare då kroppen ruttnat ansvarade den äldste sonen för att flytta benen från gravkammaren till en benkista. Det är ytterst osannolikt att den här mannen skulle lämna familjen de få timmarna innan hans far var begravd eller ens samma vecka för att lyssna på Jesus, se vers 18. Händelsen inträffar i stället någon gång efter den första begravningen. Vad mannen egentligen säger är att han ber om uppskov på kanske upp till elva månader innan han tänker följa Jesus.
    Genom att upprepa samma ord, "död", en s.k. antanaclasis, så betonar Jesus att den som är andligt död är lika död som den som är fysiskt död. Utan frälsning är det ofrånkomligt att den andliga döden följs av fysisk död, medan den som är levande i sin ande har ett liv även efter den fysiska döden.]
[De tre miraklerna i 8:23-9:8 visar på Jesu kraft över stormar, demoner och sjukdom.] Jesus steg i båten (en större båt) och hans lärjungar följde honom.
[Matteus, evangeliets författare, beskriver nu sitt eget personliga möte med Jesus.] Jesus gick vidare [från huset i Kapernaum efter helandet av den lame mannen], och fick se en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig", och Matteus steg upp och följde honom. [Matteus är ursprungligen ett hebreiskt namn, "Matityahu", som betyder "Guds gåva". Han kallas också Levi som troligen är hans familjenamn, se Mark 2:14; Luk 5:27. Tullstationen låg vid utkanten av staden, antingen vid handelsvägen "Via Maris" som gick från Damaskus till Medelhavet, eller vid Galileiska sjön där skepp som skulle förtullas anlände från territorier utanför Herodes Antipas styre.
    I sin glädje över frälsningen anordnade han en stor fest i sitt hem, se Luk 5:29. När Matteus själv beskriver detta tar han inte med de storslagna detaljerna utan bara att Jesus var på middag i hans hus.]
Jesus steg upp och gick med honom och hans lärjungar följde också med.
När Jesus fortsatte därifrån [från synagogföreståndaren Jairus hus] följde två blinda efter och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son."
Den som inte tar upp sitt kors och följer (håller sig till) mig, är inte värdig mig. [En lärjunge måste vara beredd på att inte bara möta hat från sin egen familj. På samma sätt som en kriminell fick bära tvärslån till sin egen korsfästelse under hån och förakt, måste en kristen vara beredd att lida, och om det krävs även dö för Jesus. Om man kompromissar med tron på Jesus för att leva ett så smärtfritt liv som möjligt innebär det att man mister livet med honom. Det går att vinna världen, men förlora sin själ, se Matt 16:26. Mitt i allt detta finns också Jesu nåd; Petrus förnekade Jesus men blev upprättad, se Luk 22:31‑32; Joh 21:15‑25.]
Jesus som visste om detta [deras intentioner att röja honom ur vägen] drog sig undan därifrån. Många följde honom, och han botade alla. [Det grekiska ordet för bota är therapeuo, vilket beskriver en gradvis förbättring som leder till fullständigt helande.]
När Jesus hörde detta [nyheten om Johannes Döparens brutala död och att Herodes Antipas trodde Jesus var den uppståndne Johannes], for han med båt därifrån till en enslig plats, där de kunde vara för sig själva. [De ror norrut från Kapernaum längs med kusten för att stanna någonstans utanför staden Betsaida, se Luk 9:10.] Men folket fick höra det och följde efter honom till fots från städerna [längs med vägen från Kapernaum till Betsaida].
Sedan sade Jesus till sina lärjungar: "Om någon vill komma efter mig (följa, gå bakom mig)
    ska han förneka (helt tillbakavisa; säga nej till; avstå från) sig själv [sin egen agenda]
    och ta upp sitt kors
och följa mig [vandra med mig på vägen – bli min lärjunge]. [Jesus hade tidigare talat om att 'ta upp sitt kors' bildligt talat, se Matt 10:38. Nu blir orden än mer verkliga för lärjungarna, se Matt 16:21; 20:20‑23.]
Stora skaror följde honom, och han helade dem där. [Jesus har nu påbörjat sin sista vandring mot Jerusalem. Om ett par månader kommer han att möta korset och döden, men också uppståndelsen och segern över döden. Lukas beskriver fler detaljer från den här perioden, se Luk 9:51‑18:30.
    Både Galileen och Judéen låg väster om Jordanfloden med Samarien mitt emellan. Samariens variant av judendom ansågs vara hädisk och oren. Av den anledningen undvek judarna området, trots att det innebar en längre resa att vandra öster om Jordanfloden via Pereen för de tre årliga högtiderna i Jerusalem. Resan tog en vecka och man färdades ofta tillsammans i grupper som skydd mot rövare och vilda djur. Här beskrivs hur Jesus följde den traditionella rutten, men det finns tillfällen då han tog vägen via Samarien, se Joh 4:3‑4; Luk 9:52.]
Jesus svarade: "Vill du vara fullkomlig [och verkligen älska din nästa som dig själv som mannen hävdade att han gjorde, se vers 19], gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." [För en sådan yttre handling skulle det behövas en inre förvandling. Jesus visste var mannens hjärta och skatt fanns: i hans rikedom, se Matt 6:21.]
Då svarade Petrus och sade: "Se, vi har lämnat allt för att följa dig [i motsats till den rike unge mannen, se vers 22], vad kommer vi att få?"
Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen. När allt återskapas (föds på nytt) ska Människosonen sitta (ner) på sin tron av härlighet (ära, pris). Och då ska ni som har följt mig, sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.
Medan de var på väg ut från [den gamla staden] Jeriko följde en stor skara honom. [Matteus och Markus beskriver att Jesus "var på väg ut från Jeriko", se Mark 10:46. Lukas däremot skriver att han "närmar sig Jeriko" när denna händelse inträffar, se Luk 18:35. Detta kan först ses som en motsägelse, men utgrävningar har visat att det fanns två Jeriko på Jesu tid. Den gamla staden Jeriko som omnämns i Jos 6:24‑26 är den mest kända, men strax söder om den byggde Herodes den store en ny stad som kallades det romerska Jeriko. Här i det romerska Jeriko fanns palats, amfiteater, bassänger osv. och Herodes tillbringade vintrarna här.
    En annan skillnad som inte heller den är en motsägelse är att Matteus skriver att det var två blinda, medan Markus och Lukas skriver att det var en. Av de två männen som fick sin syn väljer de att fokusera på den ene blinde som hette Bartimaios, se Mark 10:46; Luk 10:35.]
Då fylldes Jesus av medlidande med dem och rörde vid deras ögon och på en gång kunde de se, och de följde honom.
Folkskaran som gick före honom, och de som gick efter honom, ropade högt (man sjöng gång på gång):
"Hosianna (rädda, fräls oss nu) Davids son!
    [Arvtagaren till Davids rike, Guds utlovade Messias.]
Välsignad (värd att prisas) är han som kommer i Herrens namn!
    [Den som Herren utvalt att vara vår kung.]
Hosianna i höjden (himlen)!" [Under påskhögtiden sjöng man från Psalm 113‑118, de så kallade Hallel-psalmerna. Här sjunger man stroferna Ps 118:25‑26, och lägger till delen "Davids son" och hyllar Jesus som Messias.]
Petrus följde efter på avstånd, ända till översteprästens innergård. Där satte han sig bland tjänarna [både husets tjänare och tempelvakter som nyss varit med och gripit Jesus] för att se slutet. [Även Johannes var i Kaifas hus. Det var han som hade talat med tjänsteflickan som vaktade porten som då släppt in Petrus, se Joh 18:15‑27.]
Många kvinnor som följt Jesus från Galileen och betjänat honom (stött och bidragit ekonomiskt till hans tjänst) var också där och stod på avstånd och såg vad som skedde.
Genast lämnade de sina nät och följde honom.
Medan han gick förbi [stadsgränsen] såg han Alfaios (Alfeus) son Levi [som också kallas Matteus], sitta vid tullbåset [enklare tullstation där alla som skulle sälja varor fick betala försäljningsskatt]. Han sade till honom: "Följ mig (bli min lärjunge)." Han stod upp och följde honom. [Det var inte ovanligt med flera namn vid den här tiden. Levi var hans hebreiska namn som betyder "förenad med", medan Matteus var hans grekiska namn som betyder "Guds gåva". Indrivningen av tullar och skatter från Roms provinser arrenderades ut till privatpersoner. Dessa kallades "publicanus". Levi var en sådan publikan som tog upp skatt för Herodes Antipas. Judarna hatade och såg ner på tullindrivarna som allierat sig med ockupationsmakten. På en gång tackade Levi ja till kallelsen, lämnade sitt gamla liv och blev en av Jesu tolv lärjungar. Senare skrev han ner sin ögonvittnesskildring av Jesu liv – Matteusevangeliet.]
När sedan Jesus låg till bords i hans hus [antagligen Levis hus i Kapernaum] var det många tullindrivare och syndare som delade måltiden tillsammans med Jesus och hans lärjungar. Många av dem följde honom (var bland den större skara människor som följde honom och kallades hans lärjungar).
[på grund av fariséernas planer på att döda honom] drog Jesus sig undan tillsammans med sina lärjungar mot [Galileiska] sjön. En stor skara människor från [de närmsta städerna och byarna i] Galileen följde honom. Också från [de södra regionerna] Judéen,
Jesus gick med honom [Jesus är på väg hem till synagogföreståndaren Jairus, vars dotter låg för döden], och en stor mängd människor följde med Jesus och trängde på från alla håll (folkskaran pressar på).
Jesus gick bort därifrån [troligtvis Kapernaum] och kom till sin hemstad [Nasaret, se Matt 2:23; Luk 2:39]. Hans lärjungar följde honom.
När han kallat till sig folkskaran, tillsammans med sina lärjungar, sade han till dem: "Om någon vill följa mig (gå bakom mig)
    ska han förneka (helt tillbakavisa; säga nej till; avstå från) sig själv [sin egen agenda]
    och ta upp sitt kors
och följa mig [vandra med mig på vägen – bli min lärjunge]. [Här har grekiskan ett annat ord för att följa vars innebörd kan beskrivas som 'att vara på vägen med'. En Jesu lärjunge måste lämna sitt eget, vandra i Mästarens fotspår och följa hans exempel i allt – ja, även vara beredd att lida och dö för hans skull.]
[Johannes, den yngste lärjungen, kommer ihåg ett tillfälle då de försökt stoppa en man som inte gjorde saker på exakt samma sätt som de. Nu frågar han Jesus om de varit för kritiska när de fördömt honom.] Johannes sade till honom: "Mästare, vi såg en man som inte följer oss driva ut demoner i ditt namn, och vi hindrade (förbjöd) honom gång på gång eftersom han inte var med oss (en av dina lärjungar)."
Medan Jesus såg på honom, kände han innerlig kärlek (som var osjälvisk, utgivande) för honom och sade: "Ett fattas dig (en sak återstår), gå och sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga, och du ska få en skatt (rikedom) i himlen. Kom sedan och följ mig (vandra samma väg som jag går)!"
Då började Petrus tala: "Men vi då, vi har lämnat allt [gett upp arbete och karriärer] och följt dig?"
Nu var de på väg upp till Jerusalem. [De befinner sig troligtvis på östra sidan av Jordanfloden på vägen mot Jeriko, se vers 46.] Jesus gick före dem [målmedvetet mot korset] och de var förfärade (på gränsen till skräckslagna) och följde efter fyllda av fruktan. Då tog han de tolv till sig igen, och började berätta för dem vad som skulle hända honom:
Jesus sade till honom: "Gå [du är fri att gå vart du vill], din tro har helat (räddat, frälst) dig." Genast fick han sin syn och [gick inte tillbaka utan] följde Jesus på vägen.
De som gick före [i följet tillsammans med dem som mötte honom från Jerusalem, se Joh 12:18] och de som följde honom [från Betfage och Betania] ropade [citerade från Ps 118:25‑26]:
"Hosianna (Herre rädda oss)!
Välsignad (prisad) är han som kommer i Herrens namn!
Han skickade i väg två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå in i staden [Jerusalem]! Där ska en man som bär en vattenkruka möta er, följ honom! [Detta måste varit ett tydligt tecken eftersom det var kvinnornas uppgift att bära vattenkrukor; män bar vinsäckar.]
Petrus följde efter på avstånd ända till översteprästens innergård. [Även lärjungen Johannes var med och det var han som ordnade så att Petrus kunde komma in genom porten, se Joh 18:16.] Där satte han sig bland tjänarna [både husets tjänare och tempelvakter som nyss varit med och gripit Jesus] och värmde sig vid elden.
De hade följt Jesus medan han var i Galileen och tjänat (understött) honom. Där [vid korset] fanns också många andra kvinnor som hade följt med honom upp till Jerusalem. [Dessa kvinnor blev ögonvittnen till flera stora händelser i Jesu liv, hans död, se vers 40‑41, begravning, se vers 47 och uppståndelsen, se 16:1. Dessa tre kvinnor, tillsammans med andra från Galileen, var i Jerusalem för att betjäna honom.]
När de fört in båtarna till land, lämnade de allting och följde honom. [Petrus, Jakob och Johannes följde Jesus redan sedan tidigare, se Joh 1:28. Nu tog de ett steg till och lämnade sina arbeten för att gå in i heltidstjänst för Jesus. Den extra stora fångsten visar på Jesu omsorg om lärjungarnas familjer, de lider inte nöd och får tid på sig att anställa nya fiskare.]
Efter detta gick Jesus ut [från huset i Kapernaum efter helandet av den lame mannen], och fick se en tullindrivare (publikan) som hette Levi [även kallad Matteus] sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig."
Han lämnade allt och reste sig upp och följde honom. [Levi är troligen hans familjenamn, medan Matteus är hans förnamn. Tullstationen låg vid utkanten av staden, antingen vid handelsvägen "Via Maris" som gick från Damaskus till Medelhavet, eller vid Galileiska sjön där skepp som skulle förtullas anlände från territorier utanför Herodes Antipas styre.]
När Jesus hörde detta förundrades han över honom (Jesus blir förvånad och överraskad) och sade till folket som följde honom: "Jag säger er, inte ens i hela Israel har jag sett en sådan stor tro."
När folket fick reda på det följde de honom [landvägen, se Mark 6:33]. Han välkomnade dem och talade om Guds rike, och han helade alla som hade behov.
Sedan sade Jesus till alla [lärjungarna och folkskaran, se Mark 8:34]:
"Om någon vill följa mig (gå bakom mig)
    ska han förneka (tillbakavisa; säga nej till; avstå från) sig själv [sin egen agenda]
    och dagligen ta upp sitt kors
och följa mig [vandra med mig på vägen – bli min lärjunge]. [Här har grekiskan ett annat ord för att följa vars innebörd kan beskrivas som 'att vara på vägen med'. En Jesu lärjunge måste lämna sitt eget, vandra i Mästarens fotspår och följa hans exempel i allt – ja, även vara beredd att lida och dö för hans skull.]
[Johannes, den yngste lärjungen, kommer ihåg ett tillfälle då de försökt stoppa en man som inte gjorde saker på exakt samma sätt som de. Hade de varit för kritiska när de fördömt honom?] Johannes sade till honom: "Mästare, vi såg en man som inte följer oss driva ut demoner i ditt namn, och vi förbjöd (hindrade) honom gång på gång eftersom han inte var med oss (en av dina lärjungar)."
[Jesus håller på att välja ut sjuttio lärjungar som ska förbereda vägen för honom och bota sjuka och berätta att Guds rike är nära, se Luk 10:1‑20. Jesus är tre månader från sin död och det här missionsuppdraget kommer att kräva fullständig överlåtenhet. Nedan följer tre exempel på kandidater, där den första och den siste anmäler sig frivilligt, och Jesus måste pröva äktheten i deras överlåtenhet. På samma sätt som Elisa var tvungen att verkligen sätta Guds rike främst för att vara med Elia och ta del av den dubbla välsignelsen, kräver Jesus att hans blivande lärjungar sätter lärjungaskapet främst.]

1) Materiell försakelse

Medan de gick längs med vägen [mot Jerusalem], sade en man till honom: "Herre, jag vill följa dig vart du än går."
Till en annan sade Jesus: "Följ mig!" Men mannen svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far."
En annan man sade: "Herre, jag vill följa dig, men låt mig först ta farväl av dem där hemma."
När Jesus hörde det, sade han till honom: "Ändå saknas en sak dig. Sälj allt du har och dela ut [fördela pengarna] till de fattiga. Då kommer du att ha en [rik] skatt i himlen. Kom sedan tillbaka och följ mig (bli min lärjunge)."
Då sade Petrus: "Se, vi har lämnat allt som var vårt för att följa dig." [I motsats till den rike unge mannen, se vers 23.]
I samma ögonblick fick han sin syn och började följa Jesus och ärade Gud. När allt folket såg det (förstod vad som hänt), prisade (lovade) de också Gud.
Han svarade: "När ni kommer in i staden ska en man som bär en vattenkruka möta er. Följ honom till det hus där han går in. [Detta måste ha varit ett tydligt tecken eftersom det var kvinnornas uppgift att bära vattenkrukor, män bar vinsäckar.]
[Getsemane, som ordagrant betyder olivpress, var en muromgärdad olivodling vid foten av Olivberget. Platsen, med en eller flera olivpressar, var välkänd för Jesus och hans lärjungar. Kanske kände de även ägaren. Det är ingen tillfällighet att det just är på denna plats – där oliver pressas och krossas – som Jesus prövas och pressas till det yttersta.] Han [Jesus] gick ut och begav sig till Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom.
Då grep de Jesus och förde honom till översteprästens hus. [Han fördes till Hannas, svärfar till Kaifas, som var överstepräst det året, se Joh 18:13.] Petrus följde efter på avstånd. [Johannes följde också med. Eftersom hans familj var bekanta med översteprästen, pratade han med tjänstekvinnan vid porten, som då också släppte in Petrus, se Joh 18:15‑16.]
En stor folkmassa följde med, och [bland dem var också] kvinnor som sörjde och klagade över honom.
De båda lärjungarna [Andreas och Johannes, evangeliets författare] hörde honom [Johannes Döparen] säga detta, och de följde Jesus.
Jesus vände sig om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem: "Vad söker (önskar) ni?"
    De sade: "Rabbi, var bor du?" [Det arameiska ordet] Rabbi betyder Lärare (Mästare). [Johannes förklarar judiska termer och uttryck för sina grekiska läsare, se Joh 1:41, 42; 9:7; 20:16. Även geografin förklaras, se Joh 6:1.]
En av de två som hade hört vad Johannes [Döparen] sagt och följde Jesus var Andreas, Simon Petrus bror.
Nästa dag ville Jesus gå till Galileen. [Troligen för att gå på bröllopet som det berättas om i Joh 2:1.] Han träffade Filippus [som senare blir en av de tolv lärjungarna] och Jesus sade till honom: "Följ mig."
Och en stor skara [många människor] följde honom, eftersom de såg de tecken [mirakler som bevisar Guds eviga syften] som han [ständigt] gjorde med (över) dem som var sjuka (svaga).
Då talade Jesus till dem igen och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig [den som alltid är med mig på vägen] ska aldrig (behöver heller inte) vandra (leva) i mörkret, utan ska (kommer att) ha livets ljus." [1 Joh 1:5] [Meningen böjar ordagrant "igen därför/då" (gr. palin oun) och knyter an till undervisningen föregående dag (Joh 7:37‑39) eller undervisningen på morgonen (vers 2), innan händelsen med kvinnan som de skriftlärda och fariséerna släpat fram (vers 3‑11). Jesus undervisar på den del av tempelområdet som kallades "kvinnornas förgård", se vers 20 – även om männen också fick vistas här (kvinnorna fick inte gå in i själva templet). På förgården fanns fyra stora kandelabrar, tretton offerkistor och flera förrådsrum. Anledningen till att Jesus uttalar dessa profetiska ord om sig själv just här, kan vara att dessa fyra ljuskandelabrar hade en speciell roll under Lövhyddohögtiden. De tändes första kvällen, och sedan alla följande kvällar i högtiden, utom sabbaten. Ljuset påminde om hur Gud hade lett israeliterna genom öknen med en eldstod. Ljuständningen åtföljdes av musik, sång och dans.
    Jesu uttalande skedde på den nionde dagen i Lövhyddohögtiden, se vers 2. Judarna hade lagt till denna extra dag för att vörda och hylla lagen. Högtiden kallas Simchat Torah, vilket betyder "Glädje över undervisningen". Alla heliga skriftrullar togs ut ur arken (skåpet där Torah-rullarna förvaras) och ett ljus tändes för dem. Det är mer än ett sammanträffande att Jesus just på den här platsen och den här dagen bekräftar att han är världens ljus, se Jes 42:6!]
När han fört ut (gr. ekballo; kastat ut) alla de egna fåren [samma ord som i Joh 2:15 när Jesus driver ut månglarna ur templet – Jesus vet när fåren är redo, även om de tvekar att lämna fållan], går han framför dem, och fåren följer honom därför att de känner igen [lyssnar med sina hjärtan efter] hans röst (ton, tal).
De kommer aldrig att följa en främling, utan kommer att fly bort från honom eftersom de inte känner igen främmande röster (toner, tal)." [Fårfållan var en gård med bara en ingång omgärdad av stenmur eller stängsel (eller törnbuskar som sidor för en mer tillfällig fålla). På kvällen fördes fåren in i fållan och var skyddade från vilda djur. Ibland använde flera herdar samma större fålla för sina får och turades om att vakta vid dörren. På morgonen kallade herden på sina egna får, som kände igen hans röst och följde honom ut på bete. Bara en person med ohederliga syften skulle haft intresse av att i skydd av mörkret ta sig in på ett annat sätt till fåren.]
Mina får lyssnar till min röst och jag känner (har en personlig relation med) dem och de följer mig (är mina lärjungar).
När de judar som var med Maria inne i huset för att trösta henne såg att hon rest sig upp hastigt och gått ut, följde de efter henne eftersom de trodde hon skulle till graven för att gråta.
Om någon vill tjäna (gr. diakoneo) mig ska han [hela tiden] följa mig (gå med mig på den väg jag går), och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon vill tjäna mig ska (kommer) Fadern ära (högakta) honom.
Simon Petrus frågade honom: "Herre, vart går du?"
    Jesus svarade: "Dit jag går kan du inte följa mig nu, men du ska följa mig senare." [Jesus förutsäger att Petrus också ska dö martyrdöden.]
Petrus sade till honom: "Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag vill lägga ner mitt liv för dig (jag dör gärna för dig)."
Simon Petrus och en annan lärjunge [Johannes ödmjuka sätt att inkludera sig själv] följde efter Jesus. Den lärjungen var känd av översteprästen och gick tillsammans med Jesus in till översteprästens gård [en gårdsplan utan tak, med murar runt omkring].
Sedan, efter honom, kom Petrus, och han gick in i graven och såg (granskade noga) linnedukarna som låg där.
Han sade detta för att indikera vilken typ av död Petrus skulle förhärliga (göra Guds namn stort, ära) Gud med. [Enligt traditionen dog Petrus martyrdöden i Rom under kejsar Neros förföljelse på 60-talet e.Kr. Det äldsta omnämnandet finns i ett brev från biskop Clemens av Rom till församlingen i Korint omkring år 95. I flera nedtecknade berättelser från 100-talet finns uppgiften att Petrus korsfästes upp och ner, eftersom han ansåg sig ovärdig att dö på samma sätt som sin Herre.] Sedan sade han till honom: "Följ mig!" [Jesus börjar gå i väg längs med stranden, och Petrus går med honom.]
Petrus vände sig om och såg att den lärjunge som Jesus höll av (hade ett starkt vänskapsband med) [Johannes] följde med. Det var samma lärjunge som lutat sig mot Jesu bröstkorg och frågat: "Herre, vem är det som ska utlämna (förråda) dig?"
Jesus svarade honom: "Om jag vill att han ska vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig (det är inte din sak att veta)? Följ du mig!"
Ängeln sade till honom: "Spänn fast bältet och ta på dig dina sandaler." Petrus gjorde det, sedan sade ängeln till honom: "Ta på dig din mantel (dina ytterkläder) och följ mig."
Petrus gick ut och följde honom; han förstod inte att det som skedde genom ängeln var verkligt utan trodde han såg en syn (sov och drömde).
När man bröt upp från synagogan följde många judar och gudfruktiga proselyter [de som konverterat till judendomen] med Paulus och Barnabas. De talade till dem och uppmanade dem att förbli i Guds nåd (kraft).
för de följde efter och skrek: "Bort med honom!"
alla drack samma andliga dryck,
för de drack från en andlig klippa som följde dem,
    och den klippan var den Smorde (Messias, Kristus). [Paulus säger "våra fäder" till både judar och greker. Det judiska folket som korsade Röda havet var både de hednakristna och de messiastroende judarnas förfäder. Både dopet och nattvarden har sina tydliga rötter och förebilder från uttåget ur Egypten. De var i molnet och gick genom vattnet. Det var deras dop. De åt bröd från himlen och drack livets vatten som flödade från klippan.]
Sedan såg jag (och jag såg), och se (en uppmaning att vara uppmärksam på vad som följer) en grön häst, och han som satt på den hette Döden, och Hades (dödsriket) följde honom. De fick makt över en fjärdedel av jorden, att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur. [I domen över Jerusalem nämns svält, vilddjur, svärd och pest, se Hes 14:21.] [Det grekiska ordet för den fjärde hästens färg är gr. chloros. Ordet används genomgående i Bibeln för grönska och det gröna gräset, se Upp 8:7; 9:4; Mark 6:39. Ordet användes även bland grekerna om den gulgröna färgen på en sjuk persons hud. Brevets läsare associerade troligtvis till Sakarja 6 där han ser röda, svarta, vita och spräckliga hästar, se Sak 6:2. Jämför man Sakarjas och Johannes syn motsvarar den vita och svarta färgen varandra exakt, medan Sakarjas röda färg har intensifierats till eldröd. Den spräckliga färgen motsvarar den sista grönaktiga chloros-färgade hästen. Ytterligare en ledtråd till den sista hästens färg finns i Sak 1:8, där ordet för vinranka används för att beskriva den spräckliga hästens kulör. Vinrankan är först ljusgrön när den skjuter skott, mörknar för att till sist bli brunaktig. Det verkar som om den sista hästen är grön, med flera gulgröna eller bruna nyanser. Syftar dessa färger på riken kan det finnas en koppling till Nebukadnessars syn med en staty med fyra delar. Den fjärde, foten som bestod av både lera och järn som blandats, symboliserade att det ska vara ett splittrat rike, se Dan 2:36‑40.]
Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor, för de är jungfrur, dessa som följer Lammet vart det än går. [Talar symboliskt om att de varit trogna Jesus, se 2 Kor 11:2.] De är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet.
En annan ängel, den andra, följde efter [den första ängeln], och han sade: "Störtat, störtat (fallet, krossat, helt förstört) är det stora Babylon, som gav alla folk att dricka av sitt otukts vredesvin (lustfyllda, berusande vin)." [Grekiska ordet thymos beskriver starka känslor och kan både översättas med "lust" och med "vrede". Det används även i vers 10. Babylons fall beskrivs i detalj i kapitel 17-18. Babylon var huvudstaden i det rike som förgjorde Jerusalem 586 f.Kr. Babylon används ofta som en symbol för den världsliga makt som står emot Gud, se 2 Kung 24‑25; Jes 21:9; Dan 4:30; Jer 51:7, 8.]
En tredje ängel följde dem och sade med stark röst: "Om någon tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket på sin panna eller hand,
Sedan hörde jag en röst från himlen: "Skriv: Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de får vila sig från sina mödor, för deras gärningar följer dem."
De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt rent linne.



Grekiskt/svenskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.