0142 – αἴρω (airo)

ta upp, lyfta upp, lägga bort, skaffa undan


Typ:
Grekiska: αἴρω
Med latinska bokstäver:     airo
Fonetiskt: ah·ee·ro
Ursprung: A primary root
Användning: 102 ggr i NT

Engelsk översättning (i KJV version)

take up (32), "take away" (25), "take" (25), "away with" (5), "lift up" (4), "bear" (3), translated miscellaneously (8)

Engelsk beskrivning

  1. To raise up, elevate, lift up.
    1. To raise from the ground, take up: stones.
    2. To raise upwards, elevate, lift up: the hand.
    3. To draw up: a fish.
  2. To take upon one's self and carry what has been raised up, to bear.
  3. To bear away what has been raised, carry off.
    1. To move from its place.
    2. To take off or away what is attached to anything.
    3. To remove.
    4. To carry off, carry away with one.
    5. To appropriate what is taken.
    6. To take away from another what is his or what is committed to him, to take by force.
    7. To take and apply to any use.
    8. To take from among the living, either by a natural death, or by violence.
    9. Cause to cease.


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (102 st i TR)


och sade till honom: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner, för det står skrivet [Ps 91:11‑12]:
Han ska befalla sina änglar [att vaka] över dig
    och de ska lyfta upp dig på sina händer
    så att din fot inte stöter emot någon sten." [Djävulen utelämnar den sista delen "på alla dina vägar" från citatet i Ps 91:11 där det står "Han ska befalla sina änglar att skydda dig på alla dina vägar." Det ingick inte i Guds plan för Jesus att han skulle kasta sig ner från templet och göra ett spektakulärt under. När vi vandrar på Guds väg finns också hans beskydd för oss.]
Men för att ni ska veta vilken makt (auktoritet) Människosonen har här på jorden att förlåta synder" – så sade han sedan till den lame – "Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!" [Mitt i svaret till de skriftlärda riktar sig Jesus till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!]
Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel (klädesplagg). I så fall skulle den påsatta lappen riva bort ännu mer från manteln och revan bli värre.
Ta på er mitt ok, och lär [er] av mig [bli mina lärjungar] – för jag är mild och ödmjuk i hjärtat – så ska ni (kommer ni att) finna vila (ro) [nytt mod] för era själar,
För den som har [andlig kunskap] ska få mer [insikt och förståelse], och det i överflöd, men den som inte har, från honom ska tas också det han har.
Johannes lärjungar kom dit och hämtade hans döda kropp och begravde den. Sedan gick de till Jesus och berättade vad som hade hänt.
Alla åt och blev mätta. Sedan samlade man upp de överblivna bitarna, tolv fulla korgar. [Detta var en mindre korg som man hade med sig när man reste. Dessa tolv korgar tillhörde antagligen lärjungarna. Vid nästa matunder för 4 000 män används ett annat ord för en större typ av korg, se Matt 15:37.]
Alla åt och blev mätta. Sedan samlade man ihop sju stora korgar med de överblivna bitarna. [Här används ett annat ord för korg än i matundret med 5 000 män, se Matt 14:13‑21. Dessa sju korgar var stora korgar; ordet används t.ex. i Apg 9:25, och kunde rymma en människa.]
Sedan sade Jesus till sina lärjungar: "Om någon vill komma efter mig (följa, gå bakom mig)
    ska han förneka (helt tillbakavisa; säga nej till; avstå från) sig själv [sin egen agenda]
    och ta upp sitt kors
och följa mig [vandra med mig på vägen – bli min lärjunge]. [Jesus hade tidigare talat om att 'ta upp sitt kors' bildligt talat, se Matt 10:38. Nu blir orden än mer verkliga för lärjungarna, se Matt 16:21; 20:20‑23.]
Men för att ingen ska ta anstöt av oss, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Öppna munnen på den första fisk som du drar upp. Där kommer du att hitta ett silvermynt (gr. stater – motsvarade fyra drachmer). Ta det och lämna det för dig och mig."
Ta det som tillhör dig och gå. Det är min vilja (önskan) att ge den siste lika mycket som dig.
Jesus svarade: "Jag säger er sanningen (sannerligen, amen), om ni har tro och inte tvivlar, ska ni inte bara göra det som skedde med fikonträdet, utan ni ska också kunna säga till detta berg [och Jesus tar nu som exempel Olivberget där de befinner sig]: 'Upp med dig och kasta dig i havet [Medelhavet]', och det skulle ske.
Jag säger er, detta är anledningen till att Guds rike ska tas ifrån er och ges åt ett folk hos vilket det kan bära frukt.
Då sade kungen till tjänarna: 'Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför.' Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordagrant "rent fysiskt skaka av skräck").
Den som är på taket ska inte gå ner och hämta något från sitt hus [trappan till taket var på utsidan av huset],
och den som är på åkern ska inte gå tillbaka för att hämta sin mantel. [Daniels profetia i Dan 9:27, syftade primärt på en händelse som uppfylldes 168 f.Kr. då Antiochos IV Epifanes byggde ett hedniskt altare till Zeus i templet. Eftersom Jesus tar upp denna profetia så kommer något liknande att ske igen, och många bibelforskare pekar på följande två händelser:
    - Romarnas förstörelse av templet som inträffade år 70 e.Kr. - En kommande händelse då Antikrist försöker ta Guds plats av tillbedjan i templet, se 2 Thess 2:4; Upp 13:14‑15.
Den grekiska frasen i vers 15 som ofta översätts 'vanhelgande skändlighet' är ordagrant 'en fruktansvärd händelse' eller 'en avskyvärd person, som skändar det heliga templet och ödelägger'.]
de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla – så ska Människosonens ankomst vara.
Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt den som har de tio talenterna [som har den bästa förmågan att förvalta den].
För till var och en som har ska ges mer, och han ska ha i överflöd, men den som inte har, även det han har ska tas ifrån honom.
På vägen ut [till Golgata] råkade de träffa på en man från Kyrene som hette Simon, honom tvingade de att bära Jesu kors. [Den lodräta stolpen var permanent fastsatt vid avrättningsplatsen, som ofta låg på en höjd strax utanför staden. Den dömde fick själv bära tvärslån som vägde 40-50 kg dit. Enligt romersk lag kunde statsanställda tvinga vem som helst att bära deras bagage och utrustning en romersk mil (1,5 km), se Matt 5:41. Simon var född i staden Kyrene i Nordafrika. Eftersom han namnges (och även hans söner Alexander och Rufus, se Mark 15:21; Rom 16:13) var han antagligen en Jesu efterföljare när evangelierna skrevs.]
kom de dit med en förlamad man. Det var fyra män som bar honom.
Vad är lättast att säga till den förlamade: 'Dina synder är förlåtna (borttagna),' eller att säga: 'Stå upp, ta din bädd och börja gå'?
"Stå upp, ta din bädd och gå hem."
Då reste sig mannen upp på en gång och tog sin bädd (bår) och gick ut mitt framför ögonen på dem alla. Man häpnade (tappade helt fattningen) och prisade (tackade) Gud och sade: "Vi har aldrig sett något liknande förut!"
Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel (klädesplagg).
    I så fall skulle den påsatta lappen riva bort ännu mer från manteln
    och revan bli värre [än den var innan].
De längs med vägen är de som får ordet sått [i sina hjärtan], men när de hör det kommer genast Satan och tar bort ordet som såtts i dem. [Ordet "väg" kan också betyda invanda tankebanor, tankemönster, dvs. förutfattade meningar och missuppfattningar av Guds ord som blir till en hård yta som hindrar säden från att tränga ner i myllan.]
För den som har [förståelse] ska få mer, och från den som inte har någonting [inget intresse av liknelserna och Jesu undervisning], ska även det han har tas bort." [Utifrån sammanhanget syftar "den som har" på en önskan och vilja att förstå Jesu undervisning, se vers 11.]
Han befallde dem att inte ta med något på vägen förutom en vandringsstav – inget bröd, ingen lädersäck [med proviant och packning, som också användes för att samla in gåvor], inga kopparmynt [den lägsta valören] i era bälten [som ofta var en tyggördel med veck där man förvarade sina pengar].
När Johannes lärjungar fick höra detta kom de dit och hämtade hans döda kropp och lade den i en grav.
Sedan samlade de upp tolv flätade korgar med överblivna brödstycken och fiskar. [Detta var en mindre korg som bands fast vid midjan för packning och proviant under en resa. Det var antagligen lärjungarnas korgar som användes under matutdelningen. Nu fick man med sig mat för sin fortsatta resa.]
Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop sju stora korgar med överblivna bitar. [Här används ett annat ord för korg än i matundret med 5 000 män. Dessa sju korgar var stora korgar, ordet används t.ex. i Apg 9:25, och kunde rymma en människa.]
hur jag bröt de fem bröden åt de 5 000? Hur många mindre korgar [som man hade för sin resa] plockade ni då fulla med rester?"
    "Tolv", svarade de.
[Jesus fortsätter:] "Och efter de sju bröden till de 4 000, hur många stora korgar fulla med rester fick ni då?"
    "Sju", svarade de.
När han kallat till sig folkskaran, tillsammans med sina lärjungar, sade han till dem: "Om någon vill följa mig (gå bakom mig)
    ska han förneka (helt tillbakavisa; säga nej till; avstå från) sig själv [sin egen agenda]
    och ta upp sitt kors
och följa mig [vandra med mig på vägen – bli min lärjunge]. [Här har grekiskan ett annat ord för att följa vars innebörd kan beskrivas som 'att vara på vägen med'. En Jesu lärjunge måste lämna sitt eget, vandra i Mästarens fotspår och följa hans exempel i allt – ja, även vara beredd att lida och dö för hans skull.]
Medan Jesus såg på honom, kände han innerlig kärlek (som var osjälvisk, utgivande) för honom och sade: "Ett fattas dig (en sak återstår), gå och sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga, och du ska få en skatt (rikedom) i himlen. Kom sedan och följ mig (vandra samma väg som jag går)!"
Jag säger sanningen till er, om någon (vem som helst) kommenderar (säger med auktoritet till) detta berg [och Jesus tar Olivberget som de står vid som ett exempel]: 'Upp med dig och kasta dig i havet!' och inte tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger ska hända, då ska det ske (göras för) honom.
Den som är på taket ska inte gå ner och [hinna] hämta något inne i huset,
och den som är ute på åkern ska inte vända tillbaka och hämta sin mantel.
Simon från Kyrene [stad i Nordafrika], Alexander och Rufus far, var på väg in [till Jerusalem] från landet (fälten). Honom tvingade de [enligt romersk lag] att bära Jesu kors [tvärslån]. [Simon är ett typiskt judiskt namn, vilket antyder att han var en jude som kommit till Jerusalem för att fira påskhögtiden. Uttrycket att han kom från landet, gr. agros, har ibland tolkats som han har arbetat på fälten. Det är dock inte troligt. Enligt judiska sabbatslagar var det förbjudet att ens inspektera fälten på sabbaten. Händelsen sker också före nio på morgonen, långt innan arbetsdagens slut, se vers 25. Samma uttryck används om Emmausvandrarna för att beskriva att de lämnat staden och var "på väg ut på landet", se Mark 16:12.
    Att Simons söner nämns vid namn, är antagligen för att de är kända för Markusevangeliets läsare. I Romarbrevet hälsar Paulus speciellt till just Rufus och hans mor, se Rom 16:13. Om det är samme Rufus, tillhörde Simons familj senare församlingen i Rom.]
De korsfäste honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.
och de ska plocka upp (lyfta undan) ormar [bokstavligt ormar, eller bild av djävulen]. Om de dricker något dödligt, ska det inte skada dem, och när de lägger händerna på de sjuka (de som är helt utan styrka, svaga) ska dessa bli friska.
och de ska lyfta upp dig på sina händer så att din fot inte stöter emot någon sten."
Men för att ni ska veta att Människosonen har makt (auktoritet) här på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – så sade han sedan till den lame – "Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!" [Mitt i svaret till de skriftlärda riktar sig Jesus sig till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!]
Genast reste han sig, mitt för ögonen på dem, tog båren han hade legat på och gick hem, allt medan han prisade Gud.
[Jesus ger i vers 29‑30 fyra praktiska exempel på hur man kan visa sin fiende osjälvisk och utgivande kärlek. De fyra punkterna är väl strukturerade där ett verb som beskriver en ond handling följs av den troendes respons. Genom alla tider har 'fäkta eller fly' gällt i mötet med sin fiende. Här visar Jesus på en ny väg: Stå kvar och gör fienden förundrad! Se även Rom 12:20‑21.]
Slår någon dig [föraktfullt] på ena kinden,
    [så] vänd (håll) också fram den andra.
[I Matt 5:39 står det att det är den 'högra kinden'. Det är nästintill omöjligt för en högerhänt person att framifrån slå någon på den högra kinden med ett knytnävsslag. Man kan bara slå den andres vänstra kind. Detta antyder att det troligen inte är ett vanligt knytnävsslag som avses, utan ett föraktfullt slag med ovansidan av en öppen högerhand mot någons högra kind.]Och tar någon ifrån dig manteln [ytterklädnaden],
    [så] hindra honom inte från att ta underskjortan (tunikan) också. [Klä av dig helt naken!]
[Om man inte kunde betala tillbaka ett lån kunde manteln tas som pant, men måste lämnas tillbaka före solnedgången, se 2 Mos 22:26‑27. Att då inte bara ge ifrån sig manteln utan också börja ta av sig sina underkläder där i rätten skulle förvåna. Nakenhet var tabu inom judendomen och skammen föll mindre på den som var naken än på dem som såg den eller var orsak till den, se 1 Mos 9:20‑27.]
Åt var och en som ber dig - ge!
[Grekiskan har här liksom i vers 29 Jesu uppmaning sist i meningen. Ge åt alla som frågar eller begär något, men inte alltid allt de frågar efter, se 2 Thess 3:6‑13; Fil 1:9‑11; 1 Joh 4:1; 2 Joh 1:10‑11.] Och om någon tar [stjäl – ordagrant: lyfter/bär bort] det som är ditt,
    [så] kräv det inte tillbaka [från honom]."
Den säd som föll vid vägen är de som har hört, men sedan kommer djävulen och tar bort ordet från deras hjärtan [ofta genom invanda tankemönster], så att de inte längre tror och blir frälsta (bevarade, helade, upprättade, får evigt liv). [Ordet 'väg' kan också betyda invanda tankebanor, tankemönster, dvs. förutfattade meningar och erfarenheter av Guds ord som trampar ner det. För att budskapet ska slå rot krävs också tro, se Heb 4:2.]
Var uppmärksamma på hur ni hör. För den som har [andlig kunskap] ska få mer, och från den som inte har [andlig kunskap] ska även det han tror sig ha tas bort."
Han sade till dem: "Ta inte med er något på vägen, varken stav eller lädersäck [med proviant och packning], bröd eller pengar eller två livklädnader (tunikor, långt skjortliknande underklädesplagg).
Alla åt och blev mätta, sedan samlade man upp det som blev över – tolv korgar fulla med bröd. [Detta var en mindre korg som bands fast vid midjan för packning och proviant under en resa. Det var antagligen lärjungarnas korgar som användes under matutdelningen. De fick också med mat för resan framöver!]
Sedan sade Jesus till alla [lärjungarna och folkskaran, se Mark 8:34]:
"Om någon vill följa mig (gå bakom mig)
    ska han förneka (tillbakavisa; säga nej till; avstå från) sig själv [sin egen agenda]
    och dagligen ta upp sitt kors
och följa mig [vandra med mig på vägen – bli min lärjunge]. [Här har grekiskan ett annat ord för att följa vars innebörd kan beskrivas som 'att vara på vägen med'. En Jesu lärjunge måste lämna sitt eget, vandra i Mästarens fotspår och följa hans exempel i allt – ja, även vara beredd att lida och dö för hans skull.]
Men när den som är starkare [Jesus] kommer, attackerar och segrar över honom, så tar han ifrån honom alla vapen (hela sin rustning) som han hade satt sitt hopp till. Segraren fördelar sedan bytet [befriar människorna som varit bundna av djävulen].
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], laglärda! Ni har tagit bort nyckeln till kunskap [om Gud och frälsningen, och ersatt den med era religiösa traditioner som är tunga bördor]. Själva har ni inte gått in, och ni har hindrat dem som var på väg in." [Det religiösa ledarskapet var inte bara ohjälpsamt, utan blev ett hinder för dem som verkligen sökte Gud. Deras religiösa system var inte bara neutralt; det verkade mot Gud. När sanningen avslöjas finns omvändelsens väg ut till frihet och förlåtelse. Tyvärr valde de inte den vägen och resultatet blev ett bittert hat mot Jesus. De var själva avslöjade och gör nu allt för att hitta något fel hos Jesus. Samma ord som beskriver hur Herodias höll fast vid hatet mot Johannes Döparen, se Mark 6:16, används i nästa vers för de judiska ledarnas bitterhet mot Jesus. I Gal 5:1 översätts samma ord "slavok", i kontrast till friheten i Jesus.]
och ropade: "Jesus, Mästare, förbarma dig över oss [ha medlidande och hela oss]!" [De spetälska följde budet i 3 Mos 13:46, och bodde utanför byn.]
Den dagen ska den som är på taket, och har sina tillhörigheter i huset, inte gå ner och hämta dem, och den som är ute på fälten inte vända tillbaka. [Så snabbt och plötsligt kommer det att ske.]
Jag var ständigt rädd för dig, eftersom du är en sträng (hård) man. Du gör uttag på det du inte satt in [på banken], och skördar det du inte sått.' [Tjänaren hade en helt fel bild av sin herre som gav generöst och oproportionerligt, se vers 17 och 19. Ordet "svetthandduk" kommer från det latinska ordet för svett. Det var en handduk eller näsduk som användes för att torka av svetten från ansiktet. Den sysslolöse tjänaren hade ingen användning för sin svetthandduk och lade i stället myntet i den. Ordet används också för linneduken som den döde sveptes in i vid begravningen, se Joh 11:44; 20:7.]
Kungen [den ädle mannen som nu blivit kung, se vers 12] sade till honom: 'Efter dina egna ord ska jag döma dig, du onde tjänare. Om du visste att jag var en sträng man som tar ut vad jag inte satt in och skördar vad jag inte sått.
Till dem som stod bredvid sade han: 'Ta ifrån honom silvermyntet och ge det till honom som har tio silvermynt.'
Han svarade: 'Jag säger er att var och en som har ska få, men den som inget har ska bli fråntagen även det han har.
[Förhållandena har förändrats, nu skulle lärjungarna möta mer motstånd och behövde vara förberedda.] Då sade han till dem: "Men nu däremot [är det andra tider], den som har börs ska ta med den. Den som har en lädersäck [ska packa den med proviant] och ta med den. Om du inte har ett svärd (mindre kortare svärd som användes i närstrid), sälj din mantel och köp ett.
Då skrek hela folkhopen: "Bort med honom! Frisläpp Barabbas!"
Nästa dag ser han [Johannes döparen] Jesus komma emot honom och säger: "Se, Guds Lamm som tar bort (lyfter upp; bär) världens synd!
Till dem som sålde duvor sade han: "Ta bort allt det här! Gör inte min Faders hus till en marknadsplats."
Jesus sade till honom: "Res dig upp, ta din bädd och gå."
På en gång blev mannen helad (återfick sin styrka) och tog sin bädd och gick.
    Det var sabbat den dagen,
därför sade de judiska ledarna gång på gång till mannen som blivit fullständigt helad: "Det är sabbat, det är emot lagen att bära din bädd."
Han svarade: Den som helade mig sade: "Ta din bädd och gå."
Då frågade de honom: "Vem är den mannen som sade till dig, ta upp din bädd och gå?"
Då tog de upp stenar för att kasta på honom [att kalla sig själv vid Guds namn ansåg de vara hädelse], men Jesus gömde sig (försvann, var gömd för dem) och gick ut från tempelområdet.
Ingen tar det från mig,
    utan jag lägger ner det frivilligt.
Jag har auktoritet att lägga ner det
    och auktoritet att ta det igen.
Detta är den order (instruktion) som jag fått från min Fader."
De judiska ledarna omringade honom och frågade: "Hur länge ska du hålla oss i ovisshet? Om du nu är den Smorde (Kristus), säg det rent ut (öppet)!"
Han sade: "Ta bort stenen!" Då sade Marta, den dödes syster: "Herre, vid det här laget luktar han, det har ju gått fyra dagar sedan han dog."
Så de tog bort stenen där den döde låg, och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: "Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
Om vi låter honom fortsätta på det här sättet, kommer alla att tro på honom, och romarna kommer att ta bort både vår plats [templet i Jerusalem] och vår nation."

Varje gren i mig som inte bär frukt,
    tar han bort (lyfter han upp – gr. airo)
och varje gren som [kontinuerligt] bär frukt
    rensar (tuktar, ansar) han,
    så att den kan bära mer (bättre, rikare) frukt. [Det grekiska ordet airo kan betyda att ta bort, ta upp, resa upp eller lyfta upp. I Joh 20:1 används det om stenen som var borttagen, medan det i Joh 5:8 översätts att lyfta upp om den lames bädd. Det är sammanhanget som avgör. Här kan det antingen betyda att grenen som inte bär frukt tas bort, eller att den lyfts upp från marken och stöttas så att den får en ny chans att bära frukt.]
Nu har ni smärta (tyngd, bedrövelse),
    men jag ska se er igen och då ska ni glädja er i ert hjärta,
    och ingen ska ta er glädje ifrån er [Jes 66:14].
Jag ber inte att du ska ta dem ur (lyfta upp dem från) världen, utan att du väljer att skydda (bevara) dem från den onde [djävulen och ondska].
Men de ropade högt: "Bort med honom, bort med honom! Korsfäst honom!"
    Pilatus sade till dem: "Ska jag korsfästa er Konung?"
    Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan kung än Caesar (kejsaren)."
Eftersom det var förberedelsedag, och för att förhindra att kropparna skulle hänga på korsen på sabbaten, för det var en stor sabbatsdag (högsabbat) [vilket den första dagen i det osyrade brödets högtid är, se 3 Mos 23:7], beordrade de judiska ledarna Pilatus att benen skulle krossas [för att påskynda deras död] så att de kunde ta bort kropparna.
Efter detta frågade Josef från Arimatea Pilatus om lov att få ta ner Jesu kropp. Josef var en Jesu lärjunge, fast i hemlighet av rädsla för de judiska ledarna. Pilatus tillät det. Då gick han och tog ner Jesu kropp.
Tidigt (mellan klockan tre och sex på morgonen) den första veckodagen [söndag morgon], medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala till graven och fick se att stenen hade blivit bortlyft från [öppningen på] graven.
Då sprang hon därifrån till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus höll av (hade ett starkt vänskapsband med), och sade till dem: "De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom."
De sade till henne: "Kära kvinna, varför gråter du?"
    Hon sade till dem: "Därför att de lyft undan min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom."
Jesus sade till henne: "Kära kvinna, varför gråter du? Vem söker du?"
    Då hon trodde det var trädgårdsmästaren svarade hon honom: "Herre, om det är du som burit bort honom, säg mig var du lagt honom så jag kan hämta honom."
När de hörde det, ropade de enat (i ett ackord, med samma sinne) till Gud och sade:
"Allsmäktig Herre, du som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem.
I sin förnedring (låga status, genom att ödmjuka sig) blev hans dom borttagen,
    och vem kan beskriva [ondskan hos] hans släkte (generation, de som levde i hans samtid)?
För hans liv togs bort från jorden.
[Jes 53:7‑8]
En ung man som hette Eutychos [som passande betyder "lyckligt lottad"] satt i fönstret. [Han hade troligen arbetat sedan tidig morgon och sedan kommit till mötet som startade på kvällen.] Han föll i djup sömn medan Paulus fortsatte att tala och till sist, helt överväldigad av sömnen, ramlade han ner från tredje våningen, och lyftes upp död.
När han hade kommit till oss, tog han Paulus bälte och band sina fötter och händer och sade: "Så säger den helige Ande: Den man som äger detta bälte ska judarna i Jerusalem binda så här och överlämna i hedningars händer."
för de följde efter och skrek: "Bort med honom!"
Ända tills nu hade de [folkskaran] lyssnat på Paulus [då han gett sitt vittnesbörd på den arameiska dialekten], men nu ropade de högt: "Bort från jorden med den människan! Han borde inte få leva!"
När så en svag sydlig vind blåste upp, tänkte de att de skulle lyckas med sin plan. De lättade ankar och seglade längs Kretas kust. [Man var så säker på sin sak att man inte drog upp skeppsbåten, utan lät den vara på släp, se vers 16.]
När de hade fått upp den ombord, använde de nödutrustningen och slog trossar om skrovet. Eftersom de var rädda för att kastas upp på Syrtenbankarna [reven i Sidra- och Gabèsbukten vid Afrikas nordkust] släppte de ner drivankaret och lät skeppet driva.
Trots detta är ni uppblåsta!
Borde ni inte i stället sörja (gråta)?

Uppmaning – ta avstånd från honom

[I vers 3, 4 och 5 återkommer kropp följt av ande som ett genomgående litterärt mönster.] Ni skulle tagit bort den som gjort det från er gemenskap.
Vet ni inte
    att era kroppar är delar i den Smordes (Kristi) kropp?
    [Hör tematiskt ihop med vers 19.]
Ska jag då ta delar av kroppen som tillhör den Smorde (Messias, Kristus)
    och göra dem till ett med en prostituerads kropp?
[Hör tematisk ihop med vers 18 där ordet "kropp" också används två gånger.] Absolut inte!
Låt all
bitterhet (allt hat) [från en bitter rot som leder till bitter frukt, se Heb 12:15; Apg 8:23; Rom 3:13‑14]
och häftighet (allt hett temperament; alla upprörda känslor)
och vrede (allt dåligt humör)
och klagan (allt gnäll; alla dispyter)
och nedvärderande tal (allt smädande; allt hårt föraktfullt tal)
    vara långt ifrån er,
    tillsammans med all ondska (illvilja; önskan att skada; alla onda planer). [Denna uppräkning har ett "och" mellan varje enskild synd. Detta skrivsätt visar att varje synd är lika allvarlig.]
Han har utplånat (strukit ett streck över) det skuldebrev med krav [bud och förordningar som gavs genom Mose, se Ef 2:15] som hindrade och anklagade (belastade, vittnade mot) oss. Han tog bort det genom att spika fast det vid korset.

Ni vet (ser med era hjärtans ögon, har en klar förståelse av) att han uppenbarades [som människa]
    för att lyfta bort synderna, och att det i honom inte finns någon synd.
Ängeln som jag såg stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen
Sedan tog en stark ängel upp en sten, som en stor kvarnsten, och kastade den i havet och sade:
"På samma sätt, lika plötsligt och med våldsam kraft ska Babylon störtas ner och aldrig mer finnas.



Grekiskt/svenskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.