Matteusevangeliet (26)
[Nu följer en serie med tre händelser där Jesus helar människor. Jesu makt blir ofta tydligt manifesterad mitt i vardagen i mötet med människor.] Medan Jesus
talade till dem, kom en föreståndare
[Jairus, som var föreståndare för synagogan i Kapernaum, se ] och föll ner för
(tillbad – gr. proskuneo) honom och sa: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen."
När han hade drivit ut den onde anden, talade den stumme.
[Samma symtom kan ha olika orsaker. Bibeln särskiljer demoniskt inflytande från rent fysiska åkommor och sjukdomar, se . Orsaken till den här mannens talsvårigheter var demonisk. Det grekiska ordet kophos refererar till både dövhet och stumhet. Här syftar det på talförmågan, eftersom mannen börjar tala när han blivit befriad.]
Folket var förundrat (chockat) och sa: "Aldrig har man sett något sådant i Israel."
När de överlämnar (förråder) er, oroa er inte för vad ni ska tala och hur ni ska tala det. Det kommer att ges åt er just i den stunden,
och då är det inte ni som talar, utan er Faders Ande som talar genom er. [Här används gr. som handlar om att tala med en hörbar röst, jfr med gr. lego som mer handlar om att frambringa ord och meningar.]
[Efter en tur i Galileen är Jesus nu troligen tillbaka i sin hemstad Kapernaum. Människor strömmar till huset där han vistas, troligen Petrus hus.] Sedan förde man en demoniserad man till honom. Mannen var blind och stum och Jesus botade honom så att han kunde både
tala och se.
Ni giftormars barn [sluga och med ett livsfarligt bett]!
Hur kan ni som är onda tala gott?
För det hjärtat är fullt (flödar över) av, det talar munnen.
Men jag säger er, på domens dag ska människorna ge räkenskap (redovisa)
för varje fruktlöst (tomt, meningslöst) ord de talat.
[Jesu påståenden och konflikten med fariséerna fick även hans familj att tro att han var från sina sinnen, därför kommer de från Nasaret för att föra med sig honom med våld, se .] Medan Jesus fortfarande
talade till folket kom hans mor och hans bröder. De stod utanför och ville
tala med honom.
Någon sa till honom: "Lyssna, din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig."
[Jesus använder ofta liknelser för att belysa andliga sanningar genom praktiska exempel från vardagen. I evangelierna finns ett trettiotal olika liknelser. Detta är den första, och i står det att den är grunden för alla liknelser som Jesus berättar.]
Han talade till dem med många liknelser. Han sa:
"En såningsman gick ut för att så.
Sedan kom lärjungarna till honom och frågade: "Varför talar du till dem i liknelser?"
Därför talar jag till dem i liknelser: Eftersom de ser [har förmågan att se], men ändå inte ser, och hör [har förmågan att höra], men ändå inte hör eller förstår.
Han berättade en annan liknelse för dem: "Himmelriket (himlarnas kungarike) är som jästen (surdegen) som en kvinna gömmer (blandar – gr. ekgrupto) i tre mått (gr. saton – motsvarar 13 liter) mjöl [totalt omkring 40 liter] tills dess hela degen har jäst [blivit påverkad av jästen]."
[Det finns flera olika tolkningar av dessa två liknelser. Den första och uppenbara är att Guds rike växer, både som ett senapsfrö och som en deg. Ser man till sammanhanget så är dessa två liknelser inbäddade mellan liknelsen om "ogräset och vetet" och dess förklaring. Huvudtemat i den liknelsen är att det finns ett falskt vete som tillåts växa parallellt med det äkta. Det finns alltså människor som kallar sig kristna men inte är det. Jesus säger i att i tidsålderns slut ska änglar samla och föra bort alla ur hans rike som är stötestenar (som gör så att andra dras in i synd) och lever i laglöshet.
I ljuset av den förklaringen och att ordet "träd" används om senapsbusken, kan senapsfröet stå för en falsk oproportionerlig tillväxt. De yttre delarna av trädet långt från stammen blir t.o.m. hem för fåglar som tar bort Guds ord från människor, se . Detta kan symbolisera yttre attacker mot Gudsriket. I Hesekiel och Daniel finns liknelser där fåglarna i trädet beskriver människor i ett rike, se ; ; . Appliceras den tolkningen blir den konsekvent med att både goda och onda människor sås in i riket, se .
Surdeg är genom hela Bibeln en bild på falska läror och i så fall förutsäger Jesus att det kan smyga sig in villoläror som sprider ondska inifrån. Jesus varnar för fariséernas och saddukéernas surdeg som är deras felaktiga lära, se . Fariséerna levde inte som de lärde och saddukéerna var en privilegierad välbärgad elit som hade missförstått både Skrifterna och Guds kraft, se och . Tre mått mjöl för tankarna till där just en kvinna, Sara, bakar bröd av tre mått mjöl inför Herrens besök hos Abraham. Genom både den judiska och den kristna historien står det osyrade brödet för äkta gemenskap med Gud. Inför den judiska påsken städar man ur all jäst ur husen, se , och i den kristna nattvarden har brödet en central betydelse. Att då den som är ansvarig för att baka brödet "gömmer" in jäst som förstör gemenskapen med Gud är allvarligt.]
Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, han talade inte till dem utan att använda en liknelse.
Men på en gång började Jesus tala med dem och sa: "Ta det lugnt (var vid gott mod), Jag Är (det är jag). Var inte rädda."
[Frasen "Jag Är" är densamma som Gud använder när han uppenbarar sig för Mose, se .]
När folket såg de stumma
tala, krymplingarna bli friska, de lama gå, och de blinda se, häpnade man och prisade
(tackade) Israels Gud.
[Att de prisade "Israels Gud" indikerar att Jesus var på östra sidan om Galileiska sjön och folket var icke-judar.]Plötsligt medan han fortfarande talade kom ett skinande moln och omslöt dem [främst Jesus, Elia och Mose, men lärjungarna träder också in i detta moln, se . Molnet är en gammaltestamentlig bild av Guds närvaro, se ; ; .] En röst från molnet sa [på liknande sätt som Fadern talat till Jesus vid hans dop, se ]: "Detta är min Son – min Älskade, som jag har (och alltid haft) mitt välbehag i. Lyssna (ständigt) på honom."
Sedan talade Jesus till folkskarorna och till sina lärjungar och sa:
Jag säger er sanningen (amen), överallt i världen där evangeliet förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv. Med honom var en stor folkskara [romerska soldater, se , och tempelvakter, se ] beväpnade med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och folkets äldste.
När Jesus kommit fram till dem talade han och sa:
"All auktoritet (all makt att regera) i himlen och på jorden har getts åt mig.
Markusevangeliet (21)
Jesus botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många demoner, och han förbjöd demonerna att tala, eftersom de visste vem han var. [Lukas beskriver hur Jesus lägger händerna på var och en av dem, se .]
och det samlades så mycket folk att det inte ens fanns plats utanför dörren [det var trängsel ända ut till gatan]. Mitt under det att han samtalade (förde en konversation) om Ordet med dem,
"Varför talar denne man [en människa som vi] på det här sättet? Han hädar ju (är respektlös mot Gud). Vem kan förlåta synder utom Gud?"
Med många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, på ett sätt som de kunde förstå. [Sista delen kan också översättas "så långt de kunde förstå".]
Han talade bara i liknelser till dem, men när han hade blivit ensam med lärjungarna förklarade han allt (ordagrant "lösgjorde", gav mer information och förklaringar så att de andliga sanningarna i liknelserna blev tydliga).
[Vid det här tillfället använde Jesus bara liknelser när han talade med folket, senare använde han också andra undervisningsstilar, se t.ex. ; . Dock betonar Markus vikten av att förstå Jesu undervisning, och för den som är likgiltig eller inte vill förstå förblir allt vad Jesus säger obegripliga liknelser.]
Medan Jesus fortfarande talade kom några från synagogföreståndarens hus och sa: "Din dotter har dött. Varför fortsätter du besvära Läraren?"
Men när Jesus hörde deras ord sa han till synagogföreståndaren: "Var inte rädd (sluta att känna fruktan och oro), fortsätt att tro (tro bara)!" [Jesus uppmanar Jairus att ha kvar samma tro som han hade från början när han kom till Jesus, se .]
för alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem och sa: "Ta det lugnt (var vid gott mod)! Jag Är (det är jag), var inte rädda!" [; ]
På en gång öppnades hans öron, och det som band hans tunga löstes och han började tala tydligt (utan att sluddra).
Människorna var helt överväldigade (häpna) och sa (gr. lego): "Allt han har gjort är bra (gott, ärofyllt), han får till och med de döva att höra och de stumma att tala (tala med en hörbar röst – gr. laleo)."
[Detta var inte första gången Jesus inte vill att den som blivit helad ska berätta detta, se ; ; ; ; ; , ; . Ibland gjorde uppståndelsen kring helanden att Jesus inte längre kunde vara i städerna, se . Efter det första matundret ville man med våld göra honom till kung, se ; . Det finns också exempel där Jesus uppmanar den helade att berätta. En befriad man uppmanas berätta om sin befrielse i Dekapolisområdet, se . Jesus var konsekvent; vid de tillfällen då han visste att ryktesspridningen om undren skulle motverka hans syfte, bad han den helade att inte sprida det vidare. Vid andra tillfällen uppmanade han människor att sprida budskapet om honom.
Jesus visste att hans primära uppdrag här på jorden var korset. Ett fysiskt helande är temporärt. Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sitt liv, se . Samtidigt känner Jesus alltid medlidande med enskilda människor och kan inte annat än gripa in, se . Vi vet att Jesus var ledd av den helige Ande och gjorde gott och befriade alla som var bundna, se . Undren bekräftade vem han var, se , och efter att ha helat på en sabbat säger Jesus att han bara gör sin Faders vilja, se .]
Rakt på sak (öppet, så det inte kunde missförstås) talade han om detta. Då tog Petrus honom avsides och började tillrättavisa honom strängt.
Jag säger sanningen till er, om någon
(vem som helst) kommenderar
(säger med auktoritet till) detta berg
[och Jesus tar Olivberget som de står vid som ett exempel]: 'Upp med dig och kasta dig i havet!' och inte tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger ska hända, då ska det ske
(göras för) honom.
Han började tala till dem i liknelser: "En man planterade en vingård, murade en mur kring den [för att skydda från vilda djur], högg ut ett presskar [under vinpressen för att samla upp saften från de pressade druvorna] och byggde ett vakttorn. [Vingården är en välkänd symbol på landet Israel, se t.ex. .] Därefter arrenderade han ut den till vinodlare (vingårdsarbetare) och reste bort.
När man för bort er [till domstolen] och utlämnar er, så bekymra er inte över vad ni ska tala [till ert försvar]. Säg i stället det som ges er i den stunden, för det är inte ni som då talar, utan den helige Ande.
Jag säger er sanningen, överallt i världen där evangeliet predikas, där ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
Men Petrus försäkrade med eftertryck (med många ord och upprepade gånger): "Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig, nej aldrig, förneka dig!" Samma sak sa också alla de andra lärjungarna.
[Jesus såg troligen nu mellan träden fackelljusen av den stora folkskaran som närmade sig.]
På en gång medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv. Med honom var en stor folkskara [romerska soldater, se , och tempelvakter, se ] med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och de skriftlärda och folkets äldste [dessa tre grupper ingick i Sanhedrin – judarnas högsta domstol].
Dessa tecken ska troget följa (alltid vara närvarande) dem som ständigt tror (litar på, lutar sig emot mig): I mitt namn ska de kasta ut demoner, de ska tala nya (helt nya, bättre) språk (tungor),
Därefter, sedan Herren Jesus hade talat till dem [de elva lärjungarna], blev han upplyft till himlen och satte sig på Guds högra sida.
Lukasevangeliet (31)
Ängeln svarade honom och sa: "Jag är Gabriel. Jag står inför Gud (i hans närvaro). [Det är hans uppdrag!] Jag har blivit sänd att berätta för dig detta glada budskap.
Se, du ska bli tyst, oförmögen att tala ända fram till den dag då detta sker, därför att du inte trodde mina ord [som är Guds ord], som ska gå i uppfyllelse [oavsett din tro eller otro] när tiden är inne."
[Ängelns namn, Gabriel, betyder gudsman eller Guds krigare. Han var sänd 600 år tidigare till Daniel, se . Sex månader senare, efter besöket hos Sakarias, blir han sänd till Maria, se . Eftersom man tecknar till Sakarias när Johannes ska namnges verkar det som om Sakarias även blev döv, se . Sakarias bad om ett tecken i och han får ett tecken som förhindrar honom från att tala otro, se även där stumhet kan vara ett tecken.]
När han [till sist] kom ut kunde han inte tala med dem.
[Han förväntades tala ut den aronitiska välsignelsen över folket, se . I stället gestikulerar och nickar Sakarias där på trappan för att förklara att han varit med om något speciellt.]
De förstod att han hade haft en syn i templet. Han tecknade gång på gång åt dem, och han förblev stum.
Salig (lycklig, välsignad) är hon som trodde (var trofast),
för det ska ske som det blivit sagt till henne från Herren [genom ängeln Gabriel]."
Han talade till våra fäder (har gett löftet),
till Abraham och hans barn (säd, avkomlingar) för evigt (till tidsåldern)."
[Maria hade förstått att Jesus var Herrens Smorde som skulle uppfylla löftet som Gud gett Abraham, se ; ; .]
På en gång öppnades Sakarias mun, och hans tunga löstes. Han började tala, och prisade (tackade, lovade) Gud.
Precis som han lovat genom sina heliga profeter,
för länge sedan (tidigare tidsåldrar),
När så änglarna farit ifrån dem
[tillbaka] till himlen, sa herdarna till varandra: "Låt oss nu
[på en gång] gå över
[ända] bort till
Betlehem och se det
(det ord – gr. rhema) som Herren har låtit oss få veta!"
När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem [av ängeln] om detta barn,
och alla som hörde det förundrades (häpnade) över vad herdarna berättade för dem.
Herdarna vände tillbaka [till fåren] och ärade och prisade Gud för allt de hade hört och sett, för allt var precis som det sagts till dem.
Hans far och mor förundrades (de blev förvånade och överraskade) över vad som talades om honom.
Just i den stunden kom hon in och tackade Gud och
talade om honom
[Jesus] för alla som väntade på
Jerusalems återlösning
(lösepenning).
[Symeons lovsång och Hannas vittnesbörd ramas in med frasen att de väntade på Israels befrielse och Jerusalems återlösning, se och . Ordet för återlösa användes just för lösepenningen för människor, se , och kan vara en koppling till Pidjon haben, se . Genom den friköpte förstfödde sonen kommer befrielsen!]Men de förstod inte vad han sa till dem.
Från många for det också ut demoner, som skrek: "Du är Guds Son." Han förbjöd dem (gav dem en sträng tillsägelse) och tillät dem inte att tala, eftersom de visste att han var den Smorde (Messias, Kristus). [Jesus vill inte bli hyllad på detta sätt.]
När han hade slutat tala, sa han till Simon: "Lägg ut på djupt vatten och sänk ner era nät för fångst där."
De skriftlärda och fariséerna tänkte (hade en inre dialog): "Vad är det för en hädare! Vem kan förlåta synder utom Gud?"
En god människa bär fram det som är gott
ur sitt hjärtas goda förråd (skatt; skattkammare) [],
och en ond [människa] bär fram det som är ont
ur sitt onda [ur hjärtats onda förråd].
För av (utifrån) hjärtats överflöd (överskott) talar (predikar) [kommer långa eller korta haranger ur] hennes mun.
[I grekiskan beskrivs människan i bestämd form: "den goda människan" och "den onda". Se även om tungans makt. Sedan begynnelsen finns en andlig lag att naturen bär frukt 'efter sin art', se . Det som finns på insidan i hjärtat kommer förr eller senare att visa sig i människors tal och handlingar.]
Mannen [som var död] satte sig upp och började tala. Jesus gav [tillbaka] honom till hans mor.
Medan Jesus fortfarande talade kom några från synagogföreståndarens hus och sa: "Din dotter har dött. Varför fortsätter du besvära Läraren (gr. didaskalos)?" [Petrus använder det starkare ordet Mästare, se .]
När folket fick reda på det följde de honom [landvägen, se ]. Han välkomnade dem och talade om Guds rike, och han helade alla som hade behov.
Jesus drev ut en dövstum demon [mannen var också blind, se ]. När demonen hade drivits ut började mannen som varit stum att tala och folkskaran förundrades (häpnade, blev förvånade och fascinerade av Jesus).
Medan Jesus talade, bjöd en farisé honom att äta lunch hemma hos sig. [Ordagrant "dagens första måltid", frukost eller tidig lunch.] När han kom dit lade han sig till bords.
[Man satt inte utan låg till bords med fötterna vända bort från det halvmeterhöga bordet som ofta var u-format. På så vis kunde alla se varandra, och tjänarna kunde servera i mitten. Det var även en rangordning där de främsta platserna var närmast värden. Man låg på mattor och lutade sig mot sin vänstra armbåge och åt med höger hand.]
Därför ska allt vad ni har sagt i mörkret
höras i ljuset,
och det ni viskat i örat i enrum (i de innersta rummen, kamrarna),
ropas ut på taken.
Medan han ännu talade kom en folkskara [romerska soldater, se , och tempelvakter, se ]. Den leddes av Judas, en av de tolv. Han gick fram till Jesus för att kyssa honom.
Men Petrus svarade [med sin tydliga dialekt]: "Jag vet inte vad du pratar om!" I samma ögonblick, medan han talade, gol tuppen.
Han är inte här, han är uppstånden
[från de döda]! Kommer ni inte ihåg vad han sa medan han fortfarande var i
Galileen? Han sa
Då sa han till dem: "Förstår ni inte (varför är ni okunniga om detta)? Varför är ni så tröga i hjärtat att tro på det som profeterna har sagt?
De sa till varandra: "Blev vi inte rörda ända in i hjärtat (brann inte våra hjärtan inom oss) när han talade med oss på vägen och öppnade (förklarade meningen i) Skrifterna för oss?"
Medan de talade om detta [de olika rapporterna lärjungarna fått om att Jesus kanske var uppstånden], stod Jesus själv mitt ibland dem och sa: "Frid över er." [Den vanliga judiska hälsningsfrasen, en önskan om frid, välgång och allt gott på alla områden. Man kan tro att lärjungarna skulle bli glada över att se Jesus.]
Sedan sa han till dem: "Detta är vad jag sa till er när jag ännu var hos er, att allt som står skrivet om mig i Mose undervisning [Torah – gr. nomos], hos profeterna och i psalmerna måste uppfyllas."
Johannesevangeliet (59)
De båda lärjungarna [Andreas och Johannes, evangeliets författare] hörde honom [Johannes Döparen] tala, och de följde Jesus.
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig [Nikodemus]:
Vi talar om det vi vet (har en klar förståelse av)
och vi vittnar om det vi sett (och prövat),
men ändå tar ni [judiska ledare] inte emot våra bevis (vittnesbörd).
[I detta svar växlar svaret från 'jag' till 'vi' för att sedan gå tillbaka till 'mig' i nästa vers. Utifrån sammanhanget kan 'vi' syfta på 'jag och profeterna', 'jag och den helige Ande', 'jag och lärjungarna här' eller kanske refererar det till 'vi lärare' se och . Oavsett syftningen är det Jesus som vet, ser och vittnar!]
[Den sista delen, , kan vara en fortsättning på Johannes Döparens svar eller en sammanfattande kommentar av evangelisten med slutsatserna från berättelserna om Nikodemus och Johannes Döparen.]
Han som kommer från ovan är över alla (är störst, har högsta rang), den som kommer från jorden tillhör jorden, och talar från jorden (talar från ett världsligt perspektiv, i jordiska termer). Han som är från himlen är över alla.
För den som Gud har sänt talar ord från Gud [gr. rhema, specifika ord levandegjorda av den helige Ande], Gud ger inte honom sin Ande i ett begränsat mått [utan överflödande, obegränsat].
Jesus svarade henne: "Det är jag (Jag Är), den som talar med dig."
[De grekiska orden ego eimi kan översättas "det är jag" eller "jag är". Vanligtvis används uttrycket med en efterföljande beskrivning som t.ex. "jag är livets bröd", se . När ego eimi används utan någon beskrivning anspelar det på Guds personliga namn JHVH, se . Exakt så översätts den hebreiska frasen till grekiska. Detta är den första av totalt nio gudomliga "Jag Är" i Johannesevangeliet, de övriga är ; , , ; ; , , . Det används även en gång i den enkla betydelsen "det är jag", av en man född blind, se .]
Just då kom hans lärjungar. De var chockade (förvånade, helt överraskade) över att han pratade med en kvinna. [De flesta rabbiner undvek kontakt med kvinnor, man pratade inte ens med sin egen hustru på allmän plats.] Trots detta frågade ingen [inte ens Petrus] honom: "Vad söker du (frågar du efter)?" [Kan vara en koppling till Jesu tidigare påstående att Fadern söker tillbedjare, se .] eller "Varför samtalar du med henne?"
Det är Anden som ger liv (förnyar liv, ger förnyad kraft), mänsklig natur (köttet) är till ingen hjälp (gör ingen nytta, åstadkommer inget). De ord jag talar till er är ande och liv (ger ande och ger liv).
Men ingen vågade tala öppet om honom, av fruktan för de judiska ledarna.
Om någon vill (skulle vilja; längtar efter att) göra hans [Guds] vilja, ska han förstå (veta) [kommer han att få personlig erfarenhet] – när det gäller läran – om den är från [har sitt ursprung hos] Gud eller om jag talar av [talar sådant som kommer från] mig själv.
Den som talar av sig själv [sina egna tankar och idéer], söker sin egen ära [upphöjelse, för att själv bli erkänd och bekräftad]. Däremot den som söker (strävar efter) hans ära som har sänt honom, han är sann [har integritet] och ingen orättfärdighet (falskhet) finns i honom.
Men här talar han fritt, och de säger inget till honom. Kan det vara så att [de judiska] ledarna förstått (fått en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att han verkligen är den Smorde (Messias)?
Tempelvakterna svarade: "Aldrig har en människa talat som han (som denna människa)."
Då (därför) talade Jesus till dem igen och sa: "Jag är världens ljus. Den som följer mig [den som alltid är med mig på vägen] ska aldrig (skulle inte heller) [behöva] vandra (leva) i mörkret, utan ska (kommer att) ha livets ljus." []
[Meningen börjar ordagrant med åter, på nytt eller igen (gr. palin) och knyter an till undervisningen från föregående dag (), eller från morgonen ( – innan händelsen med kvinnan som de skriftlärda och fariséerna släpat fram, se –11). Jesus undervisar på den del av tempelområdet som kallades "kvinnornas förgård" (se ; här fick även männen vistas – kvinnorna fick dock inte gå in i själva templet). På förgården fanns fyra stora kandelabrar, tretton offerkistor och flera förrådsrum. Anledningen till att Jesus uttalar dessa profetiska ord om sig själv just här, kan vara att dessa fyra ljuskandelabrar hade en speciell roll under lövhyddohögtiden. De tändes första kvällen, och sedan alla följande kvällar i högtiden, utom på sabbaten. Ljuset påminde om hur Gud hade lett israeliterna genom öknen med en eldstod. Ljuständningen åtföljdes av musik, sång och dans. Jesus bekräftade där och då – just på denna dag och just på denna plats – att han är världens ljus, se !]
Dessa ord talade Jesus vid tempelkistan [på det tempelområde där även kvinnorna vistades och där frivilliga offer togs upp], när han undervisade på tempelplatsen. Men ingen grep (lade sin hand på) honom, eftersom hans stund inte var inne.
Då frågade de honom: "Vem är du?"
Jesus svarade: "Precis den jag från början sagt mig vara.
Det finns mycket jag kunde tala till er och döma er för, men han som sänt mig är sann. Jag talar [bara] det jag hört från (intill, bredvid) honom till världen."
Då sa Jesus: "När ni har valt att lyfta upp Människosonen [på ett kors] kommer ni att förstå att det är jag (Jag Är), och att jag inte gör något av mig själv, utan jag talar [bara] det min Fader lärt mig.
Under tiden han talade dessa ord kom många till tro på honom.
Jag talar de saker jag sett (lärt mig) vid min Faders sida, och ni gör [era handlingar reflekterar] vad ni har sett (lärt er) av er fader."
Men nu försöker ni döda mig, en man som har sagt er sanningen som jag har hört från Gud. Så gjorde inte Abraham.
Ni är från er fader, djävulen, och ni vill utföra er faders onda önskningar (begär, det som tillfredsställer honom). Han har varit en mördare (en som utstuderat utsläcker mänskligt liv) från början (från tidernas begynnelse, den som gjorde det för första gången) [; ]. Han står inte fast i sanningen, för det finns ingen sanning i honom. När han talar en lögn, då talar han det som kommer naturligt för honom [hans modersmål, se ], för han är en lögnare, och lögnens fader (upphovsmannen för falskhet).
Men hur han nu kan se det vet vi inte, eller vem som har öppnat hans ögon, det vet vi inte heller. Fråga honom, han är gammal nog och kan tala för sig själv."
Vi vet med säkerhet att Gud har talat med Mose, men den där [Jesus], vet vi inte varifrån han kommer."
Jesus sa till honom: "Du har sett honom och det är han som talar med dig just nu."
Jesus berättade denna liknelse för dem, men de förstod (visste) inte vad han talade om.
Folket som stod där och hörde detta sa att det var åskan. Andra sa: "Det var en ängel som talade med honom."
Så länge ni har ljuset, tro på (lita, sträck er mot) ljuset [som är Jesus, se ], så att ni blir ljusets barn (ett folk som är fyllt av och karaktäriseras av ljus)." När Jesus hade sagt detta, drog han sig undan och dolde sig för dem.
Detta kunde Jesaja tala (sända ut – gr. epo) därför att han såg hans [den Smordes] ära (härlighet) [i sin syn, se ] och talade (gr. laleo) om honom. [Johannes förklarar hur profeterna talade om Jesus, se , och på nytt jämställer han Jesus med Gud, se ; .]
Den som förkastar (kontinuerligt nonchalerar) mig och inte tar emot mina ord (inte accepterar, inte gör dem till sina egna), har redan en domare över sig. De ord jag talat (det budskap jag predikat) ska själv döma (överbevisa) honom på den sista dagen.
För jag har inte talat av mig själv (från egen auktoritet), utan Fadern som sänt mig har själv gett order om vad (och hur) jag ska tala.
Jag vet med säkerhet att hans bud är evigt liv. Så det jag väljer att tala är exakt (överensstämmer med) vad min Fader har sagt till mig."
Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord [gr. rhema – plural; specifika ord levandegjorda av den helige Ande] jag talar till er talar jag inte av mig själv (på eget initiativ), det är Fadern som bor i mig som utför sina gärningar [mäktiga mirakler].
Detta har jag sagt er medan jag fortfarande är kvar hos er.
Jag kan inte prata med er så länge till, för denna världens furste är på väg. I mig finns inget som tillhör honom (han har ingen makt över mig),
Ni [de elva lärjungarna] är redan ansade (beskurna, fostrade, renade) genom det ord (gr. logos) som jag har talat till er [den undervisning som jag gett er].
Detta [allt detta] har jag talat till (sagt) er för att min glädje ska vara i er och [för att] er glädje ska bli fullkomlig (överflödande).
[Jesus undervisade ofta väldigt praktiskt och använde för lärjungarna välkända bilder. Jesus är vinstocken, Fadern är trädgårdsmästaren och hans lärjungar är grenarna. De som samlar ihop grenarna och kastar dem i elden är troligtvis änglar, se , . Jesus är den som står mellan Fadern och grenarna, det är i honom livet flödar. Målet är att bära frukt, se , , , , . Johannes använder samma ord för frukt som han tidigare använt för gröda i . Att bära frukt handlar om människors eviga frälsning.]
Om jag inte kommit och talat till dem skulle de inte vara skyldiga till synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd [synd betyder ordagrant 'att missa målet'].
Detta har jag sagt till er [att världen kommer att hata er men också löftet om den helige Ande, se ] för att ni inte ska bli sårade (känna er förolämpade, förvånade över det som kommer att hända, bli stötta och tappa tron).
Men jag har sagt detta nu, så att när tiden kommer då detta sker, ska ni minnas att jag sa det till er. Jag sa det inte till er från början, eftersom jag var hos er."
I stället, eftersom jag sagt detta,
fylls ert hjärta med sorg (känner ni smärta och är nedstämda).
Men när han kommer, sanningens Ande,
ska han leda (lära, visa) er fram till hela sanningen (all sanning).
För han ska inte tala av sig själv (sitt eget budskap),
utan bara vad han hör [från Fadern], och berätta för er vad som ska hända i framtiden.
Vad menar han med:
'snart (en kort tid)'?
Vi förstår inte vad han talar om."
Jag har använt liknelser (illustrationer, bilder) för att tala dessa saker. [Den senaste var vinstocken och grenarna i .] Men nu kommer en tid då jag inte ska tala till er i liknelser utan tydligt (öppet, rakt på sak) berätta (förkunna – gr. apaggello) för er om Fadern.
Hans lärjungar sa till honom: "Äntligen, nu talar du rakt på sak (öppet) och inte med hjälp av liknelser.
Detta [allt detta] har jag sagt (talat till) er för att ni ska (så att ni kan) ha frid (fullständig harmoni) i mig. I världen får ni lida (ordagrant: har ni betryck), men var vid gott mod, jag har övervunnit (segrat över) världen." []
[Jesus är i Jerusalem, de har stannat till på vägen mot Getsemane där han strax kommer att tillfångatas, se . Han brister ut i bön för sitt eget uppdrag, lärjungarna och alla troende. Det finns likheter med den prästerliga välsignelsen, se :
Välsignar och bevarar, se , , . Låter sitt ansikte lysa och är nådefull, se , . Vänder sitt ansikte och ger frid, se , .] När Jesus hade sagt detta, lyfte han upp sina ögon mot himlen och sa
[bedjande]:
"Fader, stunden har kommit
(tiden är inne). Förhärliga
(ära, upphöj) din Son, så att din Son kan förhärliga
(ära, upphöja) dig.
Nu kommer jag till dig. Men jag säger dessa saker [ber den här bönen] medan jag ännu är i världen, för att de ska ha min fullkomliga (ett tillstånd av ständigt överflödande) glädje i sig.
Jesus svarade honom: "Jag har talat öppet för världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet [tempelområdet] där judarna brukar samlas, jag har inte sagt något i hemlighet.
Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört mig vad jag har sagt till dem. De vet ju vad jag har sagt."
Jesus svarade: "Om jag har sagt någonting fel (orätt, grovt, talat ondska) så bevisa att det är fel! Men om det är sant (rätt, gott), varför slår du mig?"
Då sa Pilatus till honom: "Vägrar du tala med mig? Vet du inte att jag har auktoritet (makt) att antingen frisläppa dig eller korsfästa dig?"
Apostlagärningarna (59)
De blev alla uppfyllda av den helige Ande och började
tala andra språk
(tungor, andra språk än sitt modersmål), allteftersom Anden gav dem ord för ord
(klart och tydligt uttal, ord inspirerade av Gud).
[Platsen där de var samlade specificeras inte mer än att ordet "hus" anges i . Jesus hade sagt till dem att inte lämna Jerusalem, se , så de var någonstans i staden. De hade för vana att träffas i den övre salen, se . Även om ordet för "hus" är en ovanlig benämning på templet eller någon av dess pelarhallar, så kan ordet användas så, se . Om de inte var i templet så var de i alla fall nära, eftersom folket var samlade där under högtiden klockan nio på morgonen för den första bönen, se , . Utgrävningar vid södra ingången av templet visar hur det fanns en stor mängd stora bassänger, på hebreiska. Innan en pilgrim gick in i templet krävdes ett reningsbad i en sådan dopgrav. Om platsen är i någon av pelarhallarna eller vid någon av templets ingångar förklarar det praktiskt hur 3000 personer kunde höra Petrus predika och senare bli döpta, se .]När ljudet (dånet) hördes samlades en stor folkskara, och de blev helt förundrade (de kom i rörelse och det uppstod tumult) eftersom var och en hörde sin egen dialekt [sitt eget språk] talas.
De häpnade
(tappade helt fattningen) och fylldes sedan av förundran
(började spekulera i orsaken).
[Alla apostlarna kom från Galileen. I Jerusalem ansågs galiléer vara olärda landsortsbor, se . I Galileen talade man också en speciell dialekt som man inte kunde missta sig på, se . Att dessa enkla män skulle kunna tala något annat språk var otänkbart.]De sa: "Är inte alla dessa som
talar galiléer?
kreter
[från ön Kreta] och araber
[från ökenområdet Arabien, nuvarande Saudiarabien]. Vi alla hör dem
tala på våra egna dialekter
(språk) om Guds underbara
(mäktiga, stora) gärningar."
I förväg såg han den Smordes (Messias) uppståndelse och sa [i ]: 'Han ska inte lämnas kvar i graven, inte heller ska hans kropp utsättas för förgängelsen [då kroppen förmultnar efter döden].'
Himlen måste ta emot (välkomna) honom tills de tider kommer då den fullständiga återupprättelsen av allt sker, som Gud från urminnes tid har förkunnat genom sina heliga profeters mun.
Mose har sagt:
'En profet lik mig ska Herren er Gud låta uppstå åt er, bland era bröder. Honom ska ni lyssna till i allt vad han säger er.
Alla profeterna, från Samuel och framåt, har talat om och också förkunnat (profeterat om) dessa dagar. [Samuel var den första profeten efter Mose, se .]
Medan Petrus och Johannes talade till folket, konfronterade plötsligt översteprästerna, tempelvaktens befälhavare och saddukéerna dem.
Men för att det inte ska sprida sig ännu mer bland folket bör vi varna dem så att de aldrig mer talar till någon människa i det namnet."
men för oss är det omöjligt att inte berätta om det vi sett och hört."
Herre, se nu på deras hot och ge dina tjänare all frimodighet, så att de kan förkunna ditt ord,
När de slutat be (bönfallit) skakade platsen där de var samlade, och alla uppfylldes av den helige Ande, och de talade (predikade, förkunnade) Guds ord med frimodighet.
[Ordet för be är deomai som uttrycker en bön för ett stort behov. Grundordet deo betyder att binda och klistra ihop någonting. Det ligger en antydan i ordet att den som ber kopplar ihop sig med bönesvaret för att få se det förverkligat. De fortsatte tala Guds ord med frimodighet. Det dröjer lite innan den sista delen av bönen om under och tecken blir besvarad, se . Det sker intressant nog först efter att Ananias och Safiras hyckleri har avslöjats, se .]
"Gå och ställ er i tempelområdet och låt folket få höra hela budskapet om detta [nya] liv." [Livet i Jesus!]
När de kallat in apostlarna igen, lät de piska dem [med trettionio rapp på ryggen, se ] och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria.
Dock kunde de inte stå emot den vishet och den Ande som han talade med.
Då lejde de i hemlighet några män och instruerade dem att säga att de hade hört honom tala hädiska (aggressiva) ord mot Mose och Gud.
Där förde de fram falska vittnen som sa: "Den här mannen slutar inte att göra anklagelser mot denna heliga plats [templet i Jerusalem] och undervisningen [Moseböckerna, Torah – gr. nomos].
Detta är vad Gud sa:
'Hans efterkommande ska bo som främlingar
i ett land som inte är deras,
man ska göra dem till slavar
och förtrycka dem – [totalt] 400 år.
[Tidsperioden 400 år syftar inte på tiden i slaveri i Egypten, utan på totala tiden i främlingskap utanför Israels land.]
Det var han som i församlingen i öknen var tillsammans både med ängeln som
talade till honom på
berget Sinai och med våra förfäder, och han tog emot levande ord för att ge till oss.
Våra förfäder hade vittnesbördets tält [tabernaklet, med arken] i öknen, utformat så som Gud hade bestämt. Han hade befallt Mose att göra det efter den förebild (modell, exempel) Gud visat honom.
Sedan de vittnat och predikat Herrens ord vände de
[Petrus och Johannes] tillbaka till
Jerusalem. På vägen
[hem till Jerusalem] förkunnade de evangeliet i många samaritiska byar.
[Denna evangelisationssatsning som hade startats av den grekisktalande juden Filippus, fortsatte nu av två hebreisktalande judar!][Mitt i ett intensivt väckelseskeende kallas nu Filippus från de stora skarorna för att betjäna en människa. Först är det ett tilltal från en ängel () följt av den helige Andes ledning, se och .] En Herrens ängel
talade till Filippus och sa: "Stå upp och gå söderut
(vid middagstiden då solen är i söderläge) på den vägen som går från
Jerusalem ner till
Gaza – ökenvägen
(genom obebyggda områden)."
[Gaza låg omkring åtta mil sydväst om Jerusalem. Det var den sista vattenposten före öknen på vägen mot Egypten. Detta budskap kan tyckas lite märkligt rent mänskligt sett. Vad skulle Filippus göra där?] Men res dig upp och gå in till staden, så ska du få veta (någon ska tala till dig) vad du måste göra." [Detta verkar vara allt som Jesus kan säga till Saul just nu, se .]
Då tog Barnabas hand om honom. Han förde honom till apostlarna och berättade för dem hur Saulus hade sett Herren på vägen, att Herren hade
talat till honom och att han i
Damaskus hade predikat frimodigt i Jesu namn.
Han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen.
Han bor som gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet."
[Ängelns instruktioner är precisa. Dubbelnamnet Simon Petrus anges eftersom båda männens namn var Simon. Att arbeta med läder var ett föraktat yrke bland judarna, eftersom hanteringen med döda djur gjorde att man blev rituellt oren. Hantverket spred också en obehaglig stank och det behövdes rikligt med vatten, vilket var en orsak till att Simons hus låg vid havet. Att Petrus bor här, gjorde även honom oren. Redan här har vi en antydan om att Petrus inställning till de judiska föreskrifterna om vad som är rent och orent höll på att ändras.]
När ängeln som talat med honom var borta, kallade Cornelius till sig två av sina tjänare [speciellt ord för slav som tjänade i hemmen] och en soldat, som var en from man och alltid stod till hans tjänst.
Skicka nu bud till
Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han är gäst i garvaren Simons hus vid havet.'
Medan Petrus fortfarande talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet.
när de hörde dem
tala i tungor och prisa
(upphöja, förhärliga) Gud.
[Händelsen kallas ibland "hedningarnas pingst" och liknar det som skedde bland judarna på pingstdagen, se . Petrus gör den kopplingen när han senare återberättar händelsen i Jerusalem, se . Det är naturligt att detta sker i Caesarea Maritima, den romerska huvudorten, på samma sätt som Anden kom på pingstdagen i Jerusalem, judarnas huvudort.] Då frågade Petrus:
Han ska tala till dig, och genom de orden ska du bli frälst, du och hela din familj.'
När jag började tala föll den helige Ande över dem, så som han föll över oss under den första tiden. []
[Berättelsen går nu tillbaka till tiden just efter Stefanos martyrdöd, se . Det har gått några år efter Jesu död och uppståndelse, och händelserna dateras till omkring 32-35 e.Kr.] De
[grekisktalande judarna i Judéen] som hade skingrats under den förföljelse som började med Stefanos, kom ända till:
[området] Fenikien,
[Benämning på den smala kustremsan norr om berget Karmel som var en del av den romerska provinsen Syrien. Här låg städerna Ptolemais, Tyros, Sarefat och Sidon, se ; .] [ön] Cypern och
[staden] Antiokia [i Syrien].
[Staden låg i den romerska provinsen Syrien och hade en halv miljon invånare och var den tredje största staden i riket, bara Rom och Alexandria var större. Här fanns också en stor judisk befolkning.] De som hade flytt till dessa platser predikade ordet bara för judar.
Men bland dem som kommit till
Antiokia fanns det några män
[som flytt från Jerusalem och som ursprungligen var] från
Cypern och
Kyrene [vid Nordafrikas kust]. De
talade också till grekerna
[i staden] och predikade evangeliet
(det glada budskapet) om Herren Jesus.
När Paulus och Barnabas var på väg ut [från synagogan] bad folket att få höra [mer om] samma budskap nästa sabbat.
Men när judarna fick se allt folket fylldes de av avund och argumenterade emot det Paulus sa [hur de gammaltestamentliga profetiorna talar om Jesus] och hädade [talade nedsättande och föraktfullt om Jesus].
Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Det var nödvändigt att Guds ord [om frälsning genom Jesus] först skulle talas till er. Men eftersom ni avvisar det och inte anser er själva värdiga det eviga livet så vänder vi oss till hednafolken.
[Ikonium var en grekisk stad, den blev inte en romersk koloni förrän under kejsar Hadrianus tid en bit in på 100-talet e.Kr. Från Antiokia i Pisidien vandrade Paulus och Barnabas längs med huvudvägen "Via Sebaste" som hade färdigställts 6 f.Kr.] I
Ikonium hände samma sak. De
[Paulus och Barnabas] gick till judarnas synagoga och predikade så att många, både judar och greker, kom till tro.
Han lyssnade när Paulus predikade [antagligen ute på stadens torg]. Paulus fäste sin blick på honom, och när han såg att mannen hade tro så att han kunde bli botad
De predikade ordet i
Perge och gick ner till
[hamnstaden] Attaleia [dagens Antalya på Turkiets sydkust].
Sedan tog de
[Paulus, Silas och Timoteus] vägen genom
Frygien och
Galatien [norrut], eftersom de blev hindrade av den helige Ande från att
[gå rakt västerut och] förkunna ordet i
Asien.
[Det fanns tydligen inte tillräckligt många judar i Filippi för att ha en egen synagoga. Enligt judisk tradition krävdes det minst tio män för detta. Var man färre hade man en böneplats (gr. proseuche) som ofta låg utanför staden i närhet till vatten så man kunde rituellt tvätta sina händer före bönen.] På sabbatsdagarna
[plural, det var antagligen någon av de judiska högtiderna] gick vi ut genom stadsporten och ner till en flod, där vi trodde att det skulle finnas ett
[judiskt] böneställe. Vi satte oss där och
talade till de kvinnor som hade samlats.
En av dem som lyssnade på oss var en kvinna som hette Lydia. Hon var
[ursprungligen] från staden
Thyatira och handlade med purpurtyger.
[Hon var i en lukrativ bransch. Staden Thyatira, på andra sidan Egeiska havet, var känd för sin textilindustri, se .] Hon var
[redan] en troende, och Herren öppnade hennes hjärta så att hon tog till sig
(lyssnade koncentrerat på, höll fast vid) det Paulus
talade.
De förkunnade Herrens ord för honom och för alla i hans familj.
De tog med honom upp till
Areopagen och sa: "Kan vi få veta vad det är för en ny lära du förkunnar?
En natt sa Herren i en syn till Paulus: "Var inte rädd, utan tala och låt dig inte tystas!
Han hade blivit undervisad om "Herrens väg" och talade med stor entusiasm (med en brinnande ande), och undervisade grundligt om Jesus, dock bara utifrån (den kunskap han hade om) Johannes dop.
När Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem och de talade i tungor [de talade i andra, för dem okända språk] och profeterade.
Ja, bland er själva ska män träda fram som förvränger sanningen för att dra över lärjungarna på sin sida.
Paulus svarade: "Jag är jude från
Tarsus i
Kilikien, medborgare i en betydande stad. Jag ber dig: låt mig få
tala till folket."
De som var med mig såg ljuset men uppfattade inte rösten som talade till mig.
Jag frågade: Vad ska jag göra, Herre?
Herren sa till mig: Res dig och gå in till
Damaskus! Där ska du få veta allt som det är bestämt att du ska göra.
Ett stort uppror (tumult) startade, och några av dem som tillhörde fariséernas parti stod upp och argumenterade för sin sak [de dödas uppståndelse]. De sa: "Vi ser inget ont (fel) hos denne man. Men om en ande har talat med honom eller en ängel ..." [Meningen avslutats inte och är en s.k. aposiopesis. Antagligen blir det sådant tumult att fariséerna avbryts mitt i sitt anförande.]
Officeren tog med honom till befälhavaren och sa: "Fången Paulus kallade på mig och bad mig ta den här unge mannen till dig. Han har visst något att berätta för dig."
Men med Guds hjälp står jag än i dag som vittne inför både små och stora. Och jag säger inget annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske:
Kungen [Agrippa II] känner ju till allt detta, och därför talar jag också öppet och rakt till honom. Jag tror inte att något av detta är obekant för honom. Det är ju inte i någon avkrok det har hänt.
och när de hade kommit ut sa de till varandra: "Den mannen gör inte något som förtjänar död eller fängelse."
Så fatta mod, ni män! Jag litar på Gud att det blir som han sagt mig.
De svarade honom: "Vi har inte fått något brev om dig från
Judéen, och ingen av bröderna som kommit har berättat eller sagt något ont om dig.
När de inte kunde komma överens skildes de åt, efter att Paulus hade sagt detta enda ord: "Den helige Ande talade rätt genom profeten Jesaja till era fäder
Romarbrevet (3)
Men vi vet att allt som lagen säger är riktat till dem som står under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen stå skyldig inför Gud.
Vet ni inte, syskon (bröder och systrar i tron) – jag talar till sådana som känner lagen – att lagen råder (har auktoritet) över människan så länge hon lever?
Jag vågar inte tala om annat än det som den Smorde (Messias, Kristus) har gjort genom mig för att föra hedningarna till lydnad, genom ord och gärning,
1 Korintierbrevet (34)
Nu finns det [en högre] vishet som vi har för vana att tala om när vi är bland vuxna (fullvuxna, de som är andligt mogna), men det är inte den här tidsålderns (generationens, världens) eller världsledarnas (furstarnas, kungarnas) visdom, som är i en process att avsättas (dömda att gå under).
Nej, i stället talar (förmedlar) vi Guds vishet,
dold i ett mysterium (en gåta) [dold för mänsklig vishet],
som Gud före tidens början
planerade till vår ära,
Vi sätter ord till dessa sanningar, men inte med ord som mänsklig visdom lär ut (dikterar), utan som Anden lär ut, genom att kombinera (sammanställa) andliga sanningar med andliga ord [till den som har den helige Ande].
[Paulus ser tillbaka till när han omkring tre år tidigare var med och fick leda korintierna till tro på Jesus.]
Syskon (bröder och systrar i tron), själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor, utan bara som till oandliga människor (starkt påverkade av sin köttsliga mänskliga natur), som spädbarn i den Smorde (Messias, Kristus).
Säger jag det här som en rent mänsklig åsikt?
Säger inte lagen samma sak?
Därför vill jag klargöra för er så att ni förstår, att ingen som vanemässigt talar genom (influerad och i kraft av) Guds Ande säger: "Förbannad är Jesus", och att ingen kan [verkligen] säga "Jesus är [min] Herre" annat än genom (influerad och i kraft av) den helige Ande.
Alla har inte extraordinär gåva att hela, eller hur?
Alla talar inte andra språk, eller hur?
Alla kan inte uttyda, eller hur?
Om jag
talar människors språk, och
[ja även] änglars,
men inte också har kärlek
[som är osjälvisk och utgivande],
så har jag blivit som ekande brons eller en skrällande cymbal.
[Lika öronbedövande låter mitt kärlekslösa tal i Guds och människors öron. Korint var känd för sitt bronshantverk. I verkstäderna längs med gatorna slog hantverkarna på metallen när de formade kärl och hantverk. Paulus hade bott 18 månader i Korint, se , och kände väl till detta bullrande oljud.]
När jag var barn (liten, omogen),
talade jag som ett [litet] barn [oförmögen att forma tydliga ord],
tänkte (kände, tyckte) som ett [litet] barn [med en förståelse enbart baserad på sinnesintryck]
och resonerade som ett [litet] barn [med ett barns logik].
Sedan jag blev man [blivit vuxen]
har jag [helt] lagt bort det barnsliga [avskaffat allt det omogna].
[Det grekiska adjektivet beskriver någon som är omogen, barnslig och utan förstånd. Det används här även som ett substantiv om ett barn mellan 1 och 10 år.]
Den som talar tungomål [ett bönespråk som inte förstås om det inte finns någon som kan uttyda]
talar inte till människor utan till Gud,
eftersom ingen förstår honom.
Han talar [gudomliga] mysterier (hemligheter) i sin ande.
Men den som profeterar [talar inspirerat av Gud, med eller utan referens till framtida händelser] talar till människor och ger uppbyggelse, uppmuntran och tröst.
Den som talar tungomål
bygger upp sig själv,
men den som profeterar (talar inspirerat av Gud)
bygger upp församlingen.
Jag vill gärna att ni alla talar tungomål,
men ännu hellre att ni profeterar.
Den som profeterar [talar inspirerat av Gud genom att predika och undervisa]
är större (mer betydelsefull) än den som talar tungomål,
om han inte uttyder sitt tal, så att församlingen blir uppbyggd.
Syskon (bröder och systrar i tron),
tänk er att jag kommer till er och talar [obegripliga] tungomål,
vad hjälper det er (vad blir det för nytta och vinst) om jag inte ger er någon:
uppenbarelse
eller kunskap
eller profetia
eller undervisning (doktrin)?
[Denna lista hör ihop parvis. Uppenbarelse hör ihop med profetia och kunskap med undervisning. Uppenbarelse kommer genom profeten och kunskap genom läraren. Vers tre fokuserar på "uppbyggelse, uppmuntran och tröst" medan här i vers sex kommer nästa steg, "uppenbarelse och kunskap", som leder till en djupare tro.]
Så är det också med er.
Om ni inte talar begripliga ord med era tungor,
hur ska man då kunna förstå vad ni säger?
Då talar ni ut i tomma luften.
Men om jag inte vet vad ljuden betyder
blir jag en främling för den som talar,
och den som talar blir en främling för mig.
Därför ska den som talar tungomål
be om att kunna uttyda det.
Jag tackar Gud för att jag talar tungomål mer än någon av er.
Men i församlingen vill jag hellre tala
fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra
än tiotusen [myriader av ord] med tungomål.
Det står skrivet i lagen:
"Genom främmande språk
och främmande läppar
ska jag tala till detta folk,
och inte ens då ska de lyssna till mig,
säger Herren." []
Om nu hela församlingen samlas och alla talar [okända] tungomål
och det kommer in några som inte förstår eller inte tror,
säger de då inte att ni är galna?
Om någon [man eller kvinna i församlingen] talar tungomål
får två eller högst tre tala,
en i sänder, och någon ska uttyda.
Finns det ingen som uttyder
ska tungomålstalaren vara tyst i församlingen
och i stället tala för sig själv och för Gud.
Två eller tre profeter [män eller kvinnor, se ] ska tala,
och de andra ska [reflektera och] pröva det som sägs.
[Det ska ges tid att reflektera över och pröva det som sagts. Det är naturligt att de som har gåvan att "skilja mellan andar" använder sin gåva här för att urskilja det som sagts, se .]
[Ur sitt sammanhang verkar följande verser motsäga att kvinnor kan be och profetera, som Paulus nyss skrev i . I församlingen i Korint fanns bl.a. det gifta paret Priscilla och Aquila som Paulus bott hos i åtta månader, se . Frun, Priscilla, är med och undervisar Apollos, se . Tillrättavisar han nu henne och säger att ingen kvinna får tala i gudstjänsten? Var det fel av Maria från Magdala att på Jesu uppdrag berätta för lärjungarna att han var uppstånden, se ? Ser man sammanhanget så tar Paulus här upp tre olika grupper som störde ordningen i gudstjänsten:
1. Profeter, både män och kvinnor, uppmanas att inte prata i munnen på varandra och ska vara tysta, se .
2. Tungomålstalare, både män och kvinnor, uppmanas att vara tysta om det inte finns någon som kan uttyda, se .
3. En grupp gifta kvinnor, som troligen ställde frågor och störde, uppmanas att inte göra det. Eftersom de ska fråga sina män hemma var orsaken inte ointresse, snarare tvärtom. Kanske förstod man inte grekiskan och frågade om ordens betydelse. Korint var en multikulturell stad där många olika språk talades.
Alla dessa tre grupper ska vara tysta och inte störa gudstjänsten.] Kvinnorna ska vara tysta i era församlingar.
De får inte
tala [småprata och störa under gudstjänsten] utan ska underordna sig
[mötesledaren],
som också lagen säger.
Vill de veta något ska de fråga sina män därhemma,
för det är en skam för en kvinna att tala i församlingen.
Alltså, mina syskon (bröder och systrar i tron),
var ivriga att profetera [som ordningen för gavs i 14:1-12]
och hindra inte tungomålstalandet [som riktlinjer för gavs i 14:13-25].
Vakna upp från er berusning (besinna er)! Lev rättfärdigt och sluta synda! Några av er är helt okunniga om Gud. Det säger jag till er skam.
2 Korintierbrevet (10)
Vi är inte som många andra [falska apostlar, se ], som säljer Guds ord för egen vinning.
[Ordet beskriver en försäljare som bjuder ut sina dagligvaror på marknaden. Ordet har en negativ klang och antyder både girighet och stora mellanskillnader. Sanningen står inte högt i kurs, överdrifter och lögner används obehindrat. Paulus motsäger inte att en predikant får betalt, det talar han för i . Problemet är om det finns orena motiv.]
Nej, i den Smorde (Kristus) predikar vi med rent sinne inför Gud det som kommer från Gud.
Ändå har vi samma trons ande, som det står skrivet:
"Jag trodde,
därför talade jag." [] Vi tror också, och därför talar vi [därför predikar vi evangeliet – det glada budskapet].
Om jag har berömt er inför honom, så har jag inte behövt skämmas för det. Nej, liksom allt vi har sagt er är sant, så har också vårt beröm inför Titus visat sig vara sant.
Det jag nu talar – det är inte som Herren skulle tala, utan som en dåre – i den fasta övertygelsen att jag har skäl att berömma mig.
Är de den Smordes (Kristi) tjänare?
Nu talar jag som en galning:
Jag är det ännu mer.
["Ännu mer" är samma ord "hyper" som används om "superapostlarna" i . Paulus är tvungen att avbryta sig själv här innan han fortsätter. Det är absurt och helt galet att jämföra vem som tjänar Jesus mest, men för att rädda korintierna från dessa falska "superapostlar" tvingar han sig att fortsätta.]
Jag har arbetat mer,
suttit i fängelse mer,
fått hugg och slag i överflöd
och ofta varit i livsfara.
blev uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala.
[Ordet "paradiset" har persiskt ursprung och beskriver en anlagd trädgård eller park. Det är en rofylld och glädjerik plats och används i den grekiska översättningen av Gamla testamentet om Edens lustgård, se . Ordet används tre gånger i Nya testamentet. I beskriver det platsen efter döden för de rättfärdiga, och i syftar det på det återupprättade Edens lustgård. Paradiset här är troligen en parallell till "tredje himlen" i . Om den första himlen är luften och atmosfären kring jorden, och den andra universum, så refererar den tredje himlen till den plats där Gud bor. I judisk och utombiblisk litteratur finns sju himlar beskrivna, men det är inte troligt att Paulus skulle använda dessa referenser.]
[Brevet liknar en rättegång där Paulus har blivit anklagad och får försvara sig. På en punkt skiljer sig den judiska rättsprocessen från den här tiden mot dagens rättegångar. Om det visade sig att den anklagade var oskyldig, kunde rollerna omedelbart bli ombytta. Den anklagade hade då rätt att anklaga dem som först hade gått emot honom.]
Har ni hela tiden trott att vi försvarar oss (håller ett försvarstal) inför er?
Nej, vi talar inför Gud i den Smorde (Messias, Kristus) [i hans närvaro], och allt är till er uppbyggelse, mina älskade.
Ni vill ju ha (kräver) bevis på att den Smorde (Messias, Kristus) talar genom mig.
Han är inte svag mot er
utan mäktig (visar sin kraft) bland er.
Efesierbrevet (3)
Lägg därför bort all lögn (falskhet) en gång för alla,
låt var och en tala sanning till sin nästa (sin medmänniska),
för vi är ju varandras lemmar (olika delar i en och samma kropp).
[Paulus uppmanar de troende att vara ärliga och sanna med varandra i sitt tal. Men det räcker inte, de troende måste också vara ärliga med sina känslor. Att lägga locket på och inte prata om problem löser ingenting. Gud har gett människan känslor och vi uppmanas att känna glädje, sorg och vrede. Det går inte att älska det goda och rättfärdighet utan att också hata det onda och orättfärdighet. Nu följer ett bud att faktiskt visa sina känslor.]
Tala ständigt till varandra med:
psalmer [från Psaltaren, men även andra bibelböcker],
hymner [mänskligt komponerade lovsånger]
och andliga sånger [generell term – kan också syfta på sång i anden, se ].
Sjung (prisa) och spela (slå an strängar)
av hela ert hjärta till Herren.
[All musik i församlingen har sin källa i hjärtat och är riktad till Herren, se även .]
för vilket jag är en ambassadör [högsta auktoritet som representerar ett rike i ett annat land] i kedjor (ordagrant: i kedja eller i boja – dvs. i fångenskap). Be att jag i detta skulle vara frimodig, så att jag talar som jag bör (som det anstår mig att tala).
Filipperbrevet (1)
och de flesta syskonen
(bröderna och systrarna i tron) har genom mina bojor fått ny frimodighet, och de vågar nu mer än någonsin
tala (berätta, predika) Guds ord
[vågar bryta tystnaden och agera oavsett konsekvenserna].
[Pretoriet syftade ursprungligen på generalens tält i ett romerskt militärläger. Ordet praetor betyder ordagrant "den som går i spetsen". På Paulus tid hade betydelsen utvidgats till att beskriva både det militära högkvarteret i Rom och i provinshuvudstäderna. Samma ord, pretoriet, används för den plats där Jesus förhörs av Pilatus, vilket troligen är i Antoniaborgen norr om templet i Jerusalem, se . Förutom platsen kunde ordet också syfta på soldaterna som ingick i det kejserliga livgardet. I denna specialstyrka ingick flera tusen soldater. Antalet varierar för varje kejsare, ursprungligen var de 8 000. Under kejsar Neros styre, när Paulus skriver detta brev, var de omkring 5000. Paulus satt fängslad i Rom och var troligen fastkedjad, i handen eller vristen, vid en soldat i fyratimmarspass. Ryktet om honom spred sig bland alla dessa i livgardet och även till "alla andra" soldater och tjänstefolk där, se . Många verkar ha blivit troende eftersom "de som hör till kejsarens hus" hälsar i brevets avslutning, se .
Det finns flera kopplingar mellan pretoriet och Filippi. Många pensionerade soldater bodde i Filippi. Man har också hittat kopparmynt i Filippi från den här tiden med inskriptionen Kohor prae Phil. På svenska "Pretoriets kohort i Filippi", där en kohort var en bataljon bestående av 600 soldater. Detta antyder att många av de pensionerade soldaterna i Filippi kom just från kejserliga livgardet. Nyheten att Paulus var känd av hela kejserliga livgardet i Rom, måste glatt veteranerna i Filippi. De tänkte förmodligen på sina yngre kollegor som fortfarande tjänstgjorde där, som nu hade fått höra evangeliet.]Kolosserbrevet (2)
Be också för
(runtomkring – gr. peri) oss
[], att Gud öppnar en dörr för Ordet
[nya möjligheter och situationer öppnas] så att vi kan predika den Smordes
(Kristi) mysterium
(hemlighet), för vars skull jag är fängslad
(i kedjor) [här i Rom].
Be att jag talar som jag bör när jag lägger fram det. [Igen använder Paulus grekiska ordet mysterion, se , ; . Jesu hemlighet, som nu är uppenbarad, är att alla människor kan ta del av frälsningen, se .]
1 Thessalonikerbrevet (4)
Från er har Herrens ord genljudit
[som åska, en trumpetsignal eller ett eko], inte bara i
Makedonien och
Achaia, utan överallt har er tro på Gud blivit känd så att vi inte behöver
tala något mer.
[De troende i Thessalonike hade varit med och bidragit finansiellt över sin förmåga, trots att de inte hade så mycket själva, se .]Som ni redan vet hade vi tidigare fått lida och blivit skamligt behandlade i
Filippi, men i Gud
[som gav oss styrka] blev vi frimodiga och predikade Guds evangelium för er
[i Thessalonike] trots hårt motstånd
(hård kamp).
[Paulus och Silas arresterades i Filippi, och utan något åtal blev de slagna och fängslade. Trots detta prisar de Gud och sjunger lovsånger, se . Fortfarande värkte Paulus och Silas ryggar från piskslagen när de kom fram till Thessalonike efter 3-4 dagars vandring, se .]Tvärtom, vi talar därför att Gud har godtagit oss (ansett oss värdiga) att framföra evangeliet, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar (testar, undersöker) våra hjärtan.
när de kontinuerligt försöker hindra oss från att predika för hedningarna så att dessa blir frälsta.
[Detta skedde även i Korint där Paulus skrev detta, se .] Så fyller de ständigt sina synders mått. Men vredesdomen har till slut kommit över dem.
[Paulus själv var jude och han skrev till en församling med både judar och greker. Det var inte alla judar som hade dödat Jesus, begreppet syftar på de som var fientligt inställda till Jesus. Samma onda sinnelag fanns hos de i Thessalonike och Berea som underblåst de upplopp som fördrev Paulus från dessa städer, se , . Samma bild av att "fylla upp syndens mått" används i . Även Jesus använde det när han talade till fariséerna, se .]1 Timoteusbrevet (1)
Samtidigt lär de sig [dessa yngre änkor] att vara lata när de går omkring i husen. De blir inte bara lata, utan dessutom skvallriga och nyfikna och pratar om sådant som inte passar sig.
[Pastorala hembesök kan ha ingått i en församlingsänkas roll. Denna frihet att röra och besöka och betjäna andra kunde missbrukas. I varnade Paulus just för fabler, sägner och heretisk undervisning från kvinnor. Även i nästa brev kommer denna varning, se . Kanske var denna grupp extra utsatt att bli influerad av tidiga gnostiska läror.
Följande exempel från den romerska satirdiktaren Juvenalis ger en inblick i vilken typ av skvaller som förekom bland kvinnor vid den här tiden: "Hon vet allt som händer i världen ... Hon vet vem som är kär i vem, och vilken casanova kvinnorna strider om, hon kan berätta vem som gjorde vilken änka med barn, i vilken månad, hur varje kvinna beter sig med sin älskare och vad hon säger till dem ..."]
Titusbrevet (2)
Men vad gäller dig [Titus, i kontrast till de falska lärarna] ska du ständigt tala (kommunicera) det som hör till den sunda (hälsosamma, rätta) läran.
Så ska du tala (kommunicera), förmana och tillrättavisa med eftertryck (all auktoritet).
Låt ingen se ner på dig.
Hebreerbrevet (16)
För länge sedan talade Gud många gånger [i olika uppenbarelser där varje fragment har sin del av sanningen] och på många sätt till fäderna genom profeterna,
men nu i dessa sista (ordagrant: "eskatologiska") dagar talade han till oss genom sin Son, som han satte till arvinge över allt (som han gav äganderätten till alla ting). Genom honom har han också skapat tidsåldrarna (universum, världen, tidsepokerna).
För om redan det ord som gavs genom änglar [Mose lag, se ] stod fast och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff,
hur är det då möjligt att vi ska komma undan [Guds dom] om vi försummar en sådan frälsning? Den förkunnades först av Herren och bekräftades sedan för oss av dem som hade hört honom.
För det är inte under änglar han har lagt den kommande världen (den bebodda delen av jorden) som vi talar om. [Då Människosonen kommer att regera i tusenårsriket.]
Visst var Mose trogen i Guds hus som en tjänare, för att vittna om det som skulle talas om senare.
[Denna vila syftade inte på hur israeliterna kom in i landet Kanaan.] För om Josua hade fört dem in i vilan (då man vilar från arbete), skulle Gud inte senare ha talat om en annan dag.
Så var det också med den Smorde (Messias, Kristus). Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sa:
Du är min Son,
jag har fött dig i dag. []
[På samma sätt som den tidigare varningen om att inte förhärda hjärtat och tappa tron avslutades med en uppmuntran, se , avslutas denna varning om att inte vara andligt omogen med en uppmuntran. Detta är enda gången "högt älskade" (gr. agapetos) används i detta brev. Uttrycket är annars vanligt i breven, se t.ex. ; ; ; ; .]
Men när det gäller er, våra högt älskade, är vi övertygade om det bästa [att er andliga åker inte bär törnen och tistlar och behöver brännas av], det som för till befrielse (frälsning), trots att vi talar på detta sätt.
Det är tydligt att vår Herre har kommit ur Juda stam, och Mose har inget sagt om präster från den stammen.
[Jesus kommer från Juda stam, se ; . När Jakob välsignar och profeterar över sina söner i ges fler detaljer kring varför Juda räknas som den förstfödde. Förstfödslorätten togs från Ruben eftersom han låg med sin fars bihustru. Den gick förbi Simeon och Levi på grund av deras grymhet när de mördade en hel by efter att Dina hade våldtagits. Därför blev Juda räknad som förstfödd. En strof i välsignelsen från pekar tydligt på Jesus: "Spiran skall inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken blir honom lydiga."]
När Mose hade förkunnat lagens alla bud för hela folket, tog han blodet av kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte det både på själva bokrullen och på allt folket.
[I kiasmen balanseras detta stycke mot exemplen på de människor som lidit och dött i tro, se .]
I tro bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och blev rättfärdig genom att Gud själv intygade (tog emot) hans offergåvor []. Trots att han [Abel] nu är död talar hans tro ännu.
[Abels exempel på tro och offer som inte kom från egen prestation och egna gärningar talar ännu i dag till oss, se .]
och Gud hade sagt till honom: Det är genom Isak din avkomma ska räknas.
till Jesus, förmedlaren av ett förnyat förbund [det första förbundets medlare var Moses],
och det renande blod som talar starkare än Abels blod.
[Det första förbundets blod var det offerblod som Moses vid Sinai stänkte på Israels folk. Förbundet med de återkommande syndoffren kunde aldrig rena från synd på det sätt som Jesu blod gör, se . Abels blod ropar från marken efter hämnd, i kontrast till Jesu blod som ropar efter nåd och förlåtelse för våra synder, se . Abels offer av ett djur, till skillnad från Kains offer av grödor, är också en första svag skuggbild på Jesu blodsoffer, där Jesu blod talar mycket starkare, se .]
[Detta är den femte och sista varningen i detta brev. För de andra se ; ; ; .]
Se till (var ständigt vaksamma så) att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de [israeliterna under ökenvandringen] kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som från himlen varnar oss?
Kom ihåg era ledare som gav er (talade, förklarade) Guds ord. Studera noga (reflektera över) resultatet av deras liv (utgången; hur de fick sluta sina liv), och imitera (kopiera; ta som exempel) deras tro (trofasthet).
[Många av de första församlingsledarna var nu döda – flera hade dött martyrdöden, t.ex. Stefanos och Jakob, se ; . Ordet "imitera" används även i , där Paulus tar sig själv, Silvanus och Timoteus som exempel på hur de hade arbetat ideellt i Thessalonike för att inte belasta de troende där ekonomiskt. Johannes använder också samma ord i om att följa goda exempel. Han omnämner Gaius, som var trofast och känd för sin osjälviska kärlek, se , och även Demetrius som alla talade väl om, se .]
Jakobs brev (3)
Förstå nu detta, mina älskade syskon (bröder och systrar i tron): Varje människa [var och en] ska vara
snar till (snabb, redo) att höra (lyssna)
[främst till Guds ord, se , men också när andra människor talar],
sen till att tala [avsiktligt vänta med att yttra sig],
sen till vrede [medvetet avvakta med ett upprört inre ställningstagande gentemot någon/något, se ] –
Så tala och agera som de som ska dömas under frihetens lag.
Som [ännu] ett exempel, mina syskon (bröder och systrar i tron):
Tänk på profeterna, hur de uthärdade lidande (klarade stress och bar en andlig börda) och deras tålamod (balanserade temperament, överseende med andra när de gjorde fel). []
1 Petrusbrevet (2)
För:
Den som vill [kunna] älska livet
och se goda dagar,
ska avhålla (tygla; hålla tillbaka) sin tunga från det som är ont
och sina läppar från att tala svek. [; ]
Om någon talar – ska han tala Guds ord [undervisa i enlighet med Guds ord].
Om någon tjänar – ska han tjäna med den styrka Gud ger (leder, dirigerar). Detta så att Gud förhärligas i allt genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus). Hans är härligheten och makten i evigheters evighet, amen (låt det ske så).
2 Petrusbrevet (2)
Ingen profetia har någonsin kommit som resultat av mänsklig vilja, utan ledda (burna, drivna) av den helige Ande har människor talat [burit fram och förmedlat] ord från Gud.
och så gör han i alla sina brev när han
talar om detta.
[Att leva rent och heligt på livets alla områden, eftersom Jesus snart kommer tillbaka.] I hans brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och ostadiga människor förvränger till sitt eget fördärv, något som också sker med de övriga Skrifterna.
[Här omnämns både Petrus och Paulus brev tillsammans med Skrifterna, som syftar på Gamla testamentet. Det finns exempel där Paulus undervisning har tolkats fel. I ett tidigt brev till Korint, som inte längre finns bevarat, hade korintierna missförstått honom att de helt skulle undvika kontakt med icke-troende. Paulus var tvungen att korrigera detta, se . Kanske kunde formuleringar som "allt är lagligt", se , ha använts av falska lärare för att förvränga Paulus undervisning om nåden och friheten från lagen. Den typen av lära med "billig nåd" verkar vara det som de falska lärarna lärde ut och som Petrus går emot i detta brev, se .]1 Johannesbrevet (1)
De är från [tillhör] världen,
därför talar de utifrån världen [på världens sätt, utifrån ett jordiskt perspektiv]
och världen lyssnar på dem.
2 Johannesbrevet (1)
Även om jag [Johannes] har så mycket mer jag vill skriva till er om, vill jag inte göra det med papper och bläck. I stället hoppas jag kunna komma till er och tala med er ansikte mot ansikte, så att vår glädje blir fullkomlig.
3 Johannesbrevet (1)
Jag hoppas snart få se dig [Gaius], och då ska vi talas vid ansikte mot ansikte.
Judas brev (2)
för att hålla dom över alla och ställa varje själ till svars för alla de gudlösa gärningar de gjort och för alla de hårda ord som gudlösa syndare har talat mot honom."
[I ett samhälle som snabbt sjönk allt djupare i synd vandrade Henok med Gud. Hans ålder blev 365 år och han togs upp utan att dö en naturlig död, se . är ett direkt citat från Första Henok 60:8 och 1:9. Boken är en apokryfisk judisk text från ca 300 f.Kr. som beskriver de fallna änglarna i och Henoks besök i himlen. Den har aldrig ingått i den bibliska kanon eller apokryferna, men var en vanligt förekommande utombiblisk bok när Nya testamentes böcker skrevs. Elva kopior av boken hittades i Qumran bland dödahavsrullarna. Anledningen till att Judas citerar från denna bok kan vara att hans motståndare höll den högt och ofta använde den i sin argumentation. Se även resonemanget i .]
Dessa människor klagar (muttrar lågmält) [mot Gud, se ], hittar fel hos andra (är missnöjda över sitt öde) medan de följer sina [onda] begär. De skryter om sig själva och smickrar andra när de har nytta av det [för egen vinning].
Uppenbarelseboken (12)
Jag vände mig om för att se rösten som talade till mig.
Då såg jag sju ljushållare av guld,
[En ny sektion börjar i kapitel 4 som handlar om "vad som måste ske efter detta", se . Kapitel 2 och 3 har handlat om församlingen, men från och med nu nämns inte ordet församling (de utkallade – gr. ekklesia) förrän i , då Jesus kommer tillbaka för att regera i tusenårsriket, se . En del tolkar att uppryckandet sker här, andra att synen handlar om vad som hände när Jesus steg upp till himlen sedan han uppstått.
Perspektivet ändras nu från jorden till himlen. Kapitel 4-19 beskriver i huvudsak Guds dom över världen innan Jesus regerar i tusenårsriket. Domen beskrivs genom:
Sju sigill som öppnas – kap 6-8. Sju basuner som ljuder – kap 8-11. Sju skålar med plågor som töms över jorden – kap 16. Talet sju delas ofta upp i två grupper med först fyra och sedan tre domar som hör ihop.]
Efter [allt] detta såg jag – och se [de dubbla verben "såg" och uppmaningen "se, lägg märke till; observera" ger uttryck för en kontrast, en ny dimension och panoramavy i synen, se även ] – där fanns en dörr som stod öppen i himlen. Samma röst som jag först hade hört tala till mig som en basun (militärtrumpet, med en tydlig signal) sa: "Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som måste ske efter detta." [Den uppståndne Jesus fortsätter att tala till Johannes, se , .]
och ropade med stark röst
som ett rytande lejon. [; ]
[Alla änglar är mäktiga och starka, se . Somliga har större kraft och auktoritet än andra. Denna ängel, och den som Johannes tidigare sett i , benämns som mäktig och stark och har påfallande likheter med beskrivningarna av den uppståndne Jesus som skildras i inledningen, se , , . Det kan vara Jesus som uppenbarar sig som en ängel och budbärare, vilket har skett många gånger i GT. I så fall är den lilla bokrullen identisk med den tidigare förseglade rullen, se . Ängelns position på både hav och land visar på fullständigt ägarskap över hela jorden. Budskapet berör hela jorden. Snart kommer Antikrist under en kort tid att regera, men innan det sker ska Guds Son göra anspråk på jorden, se . Satan ryter som ett lejon för att skrämma, se . Lejonet av Juda ryter för att kungöra sin seger, se ; .]
När han hade ropat,
talade de sju åskorna (tordönen) med sina röster.
När de sju åskorna hade talat skulle jag just skriva [ner vad de sagt, på Jesu uppmaning ], men jag hörde en röst från himlen: "Försegla det som de sju åskorna har sagt och skriv inte ner det."
[Uppenbarelsebokens huvudsakliga uppgift är inte att dölja Guds syften, utan att uppenbara dem, se . Vad "de sju åskorna" sa är den enda delen i denna bok som är dold. Guds röst liknas ofta vid åska, se ; ; , och sju står ofta för något fulländat och fullkomligt. I står det att det kom "åska från tronen", vilket också indikerar att det är Guds röst som Johannes hörde. Åska är ofta förknippat med dom, se ; ; ; . Troligtvis talar denna röst om Guds fullständiga och slutgiltiga dom över jorden. Det är dock meningslöst att spekulera kring vad som blev sagt, se .]
Rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sa: "Gå och ta den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden."
Vilddjuret [från havet] fick en mun som talade stora och hädiska ord, och det fick rätt att fortsätta i fyrtiotvå månader (3,5 år).
[Den oheliga treenigheten blir nu fulltalig. I nämns uttryckligen:
Draken, som är Satan, se . Vilddjuret från havet – ett politiskt system och dess ledare. Vilddjuret från jorden – den falske profeten. Draken står troligen kvar vid havet och kallar upp ännu ett vilddjur, men denna gång från jorden, se . Det kan vara en anspelning till de judiska legenderna om ett havs- och landodjur – Leviatan och Behemot, se ; . I den falska treenigheten agerar Satan fader, det första vilddjuret son och den falske profeten ande.
Det första vilddjuret symboliserar riken och härskare som regerar med militär makt, se och . Det andra vilddjuret har att göra med ekonomiskt inflytande, se . Båda dessa två vilddjur får sin makt från draken. Genom alla tider har troende lockats att kompromissa och överge troheten till Gud genom att sätta sin tillit till världsliga riken, kungar och system för beskydd och ekonomisk välgång.]
Jag såg ett annat vilddjur komma upp ur jorden. Det hade två horn som ett lamm men talade som en drake.
[Till det yttre liknade denna varelse ett lamm, men dess tal avslöjade hans sanna herre – draken som är Satan. I Bergspredikan hade Jesus just varnat för falska profeter som kommer klädda som lamm, i fromma yttre uttryckssätt, men i sitt inre är de rovlystna vargar som är hungriga efter att plundra och förgöra, se . Detta vilddjur för drakens talan och är hans profet. Johannes blir så ivrig att han börjar berätta i presens om allt som det nya landmonstret gör.]
Och det fick makt att ge livsande åt vilddjurets bild, så att vilddjurets bild till och med kunde tala och låta döda dem som inte tillbad vilddjurets bild.
[Genom hela Bibeln står staden Babylon i stark kontrast till den himmelska stad som Abraham väntade på, se . Resten av Uppenbarelseboken domineras av kontrasten mellan detta ondskefulla rike och Guds rike. Babylon står för all mänsklig strävan och ambition. I Första Moseboken, efter syndafloden, introduceras Babel, se . Det är här människorna bygger en stad med ett torn för att nå himlen. I stället för att ära Gud är syftet att deras namn ska bli känt, se . Det är till Babylon judarna förs i fångenskap från Jerusalem, och Babylon har alltid förknippats med avgudadyrkan och det som står emot Gud. Några av kontrasterna:
Den prostituerade kvinnan Babylon är odjuret och dess stad, se ,
medan den himmelska kvinnan Jerusalem är Guds stad, se . Babylon kommer från öknen, de onda andarnas hemvist, se ,
medan kvinnan som födde sonen kommer från himlen, se . Babylon är klädd i jordisk lyx, se ,
medan den himmelska kvinnan är klädd i himmelsk prakt, måne, sol och stjärnor, se . Babylon är prostituerad, se ,
medan det himmelska Jerusalem är den trogna hustrun, se .Babylons sammanbrott har redan nämnts i samband med den sjunde och sista vredesskålen, se . Nu ägnas drygt två kapitel för att beskriva fallet.] En av de sju änglarna med de sju skålarna kom och
talade med mig och sa: "Kom, jag ska visa dig domen över den stora skökan som tronar på väldiga vatten.
[Denna vers börjar på exakt samma sätt som . Troligtvis är det samma ängel som visade Johannes den stora skökan Babylon och Guds dom över henne, som nu i kontrast visar på det nya Jerusalem.] En av de sju änglarna med de sju skålarna som var fyllda med de sju sista plågorna kom till mig och sa: "Kom, jag ska visa dig bruden, Lammets hustru."
Han som talade till mig hade en mätstång av guld för att mäta staden och dess portar och dess mur.
tala, uttala, prata med hörbar röst
